Pastor Christian Mölk | Omvändelse
Currently viewing the tag: "Omvändelse"

11Vidare sade han: ”En man hade två söner. 12Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. 13Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. 14Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. 15Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. 16Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något. 17Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. 18Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. 20Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. 21Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. 25Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. 28Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, 29men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. 30Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. 31Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”

  • 11Vidare sade han: ”En man hade två söner. 12Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. 13Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. 14Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. 15Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. 16Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något.
    • Den förlorade sonen lämnar sin fader
      • Den här fantastiska symboliska berättelsen illustrerar på ett pedagogiskt sätt Guds förhållande till en upprorisk människa som lämnar Gud för synden. I berättelsen symboliserar ”fadern” Gud, ”sonen” den upproriske syndaren, och ”brodern” den trogne församlingsmedlemmen.
      • Att be sin far om sin del av arvet medan han fortfarande levde, var som att säga: ”Fader, jag önskar du vore död!” Ett sådant upproriskt förhållningssätt till sin pappa var på Bibelns tid mycket allvarligt, och kunde till och med resultera i stening (5 Mos 21:18-21).
        • Den äldste sonen skulle enligt seden få två tredjedelar (en dubbel lott) av arvet, och den yngre sonen skulle få en tredjedel (5 Mos 21:17).
        • Enligt judisk lag och tradition kunde en fader bestämma medan han ännu levde vem av sönerna som skulle få vilken del av arvet, exempelvis vilket landområde som skulle tillhöra vem. Men fadern behöll fortfarande landområdets ägarskap och inkomster till sin död.
      • Eftersom den yngre sonen är ogift var han troligtvis 18 år eller yngre.
      • Fadern i den här berättelsen visar på Guds kärlek till människan. Fadern tillåter att sonen rebelliskt gör uppror mot sin fader, han tillåter att sonen går sin egen väg trots att fadern vet att det innebär ett liv i synd. Gud respekterar människans fria vilja.
      • Den förlorade sonen beger sig till ett främmande land långt bort och lever ett utsvävande liv och slösar bort alla sina pengar vind för våg på allt som för ögonblicket ger honom tillfällig njutning. Högst troligtvis köpte han alkohol och prostituerade för pengarna ända tills de tog slut.
        • Att sonen ”packade ihop allt sitt” visar att han inte hade för avsikt att återvända.
        • ”Ett främmande land långt bort” symboliserar att den förlorade sonens leverne är långt bort från Gud.
      • Sonen var själv skyldig till sitt utsvävande och syndiga liv, men han kunde inte rå för att det kom en svår hungersnöd. Kanske hade han kunnat leva drägligt om det inte vore för hungersnöden, men nu hade han både gjort av med alla sina pengar samtidigt som samhället drabbas av en ekonomisk katastrof.
        • Det är inte helt ovanligt att icke-religiösa människor plötsligt börjar be till Gud när man hamnar i en livskris. Hade man tagit för vana att be till Gud och leva ett rättfärdigt liv hade man kanske aldrig hamnat i den livskrisen.
        • Driven av hunger accepterar sonen jobb som ingen rättrogen jude hade kunnat tänka sig. Enligt den mosaiska lagen är grisar orena djur (3 Mos 11:7).
        • Även om hungersnöden inte var något positivt och välkommet, så kan man inte förneka att det var den som till slut fick sonen att tänka om. Hade det inte varit för hungersnöden hade han kanske fortsatt leva sitt syndiga liv långt bort från sin fader.
          • Även om personliga katastrofer inte är sända av Gud, så kan de ibland få oss att tänka till, vända oss till Gud och hitta tillbaka till vår Fader.
  • 17Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. 18Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare.
    • Den förlorade sonen bestämmer sig för att återvända till sin fader
      • I sin stora nöd kommer den förlorade sonen till besinning och inser att det han har blivit är inte hans rätta jag. Sonen är egentligen inte en upprorisk syndare som vaktar svin, han är sin faders son.
      • När den förlorade sonen kommer till besinning vill han återvända till sin fader. Han tänker inte primärt på att återvända till sitt hem eller sina vänner, han tänker på sin fader.
        • På samma sätt behöver varje människa först och främst omvända sig till Gud vår fader, och inte till församlingen, vänner, verksamheten, eller någonting annat.
      • Den förlorade sonen inser och bekänner sin synd. Han är beredd att acceptera ett liv som sin faders tjänare, bara han får komma tillbaka.
        • Men sonen ”tänkte” inte bara sin bekännelse, utan han agerade även utefter den. Det är viktigt att inte bara låta sin bekännelse existera i vårt hjärta eller vår hjärna, utan även bli till konkret handling.
        • Från detta lär vi oss också att vi människor inte bara är passiva mottagare av Guds frälsning, vi behöver göra ett val och aktivt ta emot frälsningen.
  • 20Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. 21Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.
    • Den förlorade sonens fader tar emot honom
      • Den förlorade sonens fader hade inte glömt sin son. Men han var inte upptagen av bitterhet, hämndbegär eller något annat negativt. Faderns kärlek var under hela den här berättelsen konstant, och längtan efter sonen bestod enbart i kärlek.
      • Den normala reaktionen borde ha varit att fadern inväntade sin son i huset, krävde en respektfull syndabekännelse och sen övervägde om han skulle ta tillbaka sin son.
        • Men att fadern i glädje springer sin son till mötes torde ha chockat åhörarna! En äldre man på Bibelns tid sprang normalt sett inte, eftersom det ansågs ovärdigt.
        • Den förlorade sonen börjar bekänna sina synder genom att säga det han tidigare bestämt, men sonen hinner inte säga färdigt alla tre meningar innan fadern avbryter honom och börjar förbereda en fest för sin återvändande son!
      • Faderns reaktion visar på den oerhörda kärlek Gud vår Fader har till alla människor, och hur Gud längtar efter att syndare ska omvända sig och komma tillbaka till Honom!
        • När en syndare omvänder sig är inte Gud långsint, utan förlåter snabbt och glatt! Gud är så snabb med att förlåta att syndaren knappt hinner bekänna sin synd färdig innan Gud har påbörjat sitt verk av upprättelse.
  • 25Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. 28Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, 29men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. 30Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. 31Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”
    • Den förlorade sonens broder klagar
      • Till en början kan man tänka sig att den här liknelsen enbart handlar om den förlorade sonen, men egentligen handlar den lika mycket om den förlorade sonens broder.
        • Den förlorade sonens broder representerar de församlingsmedlemmar som inte levt ett utsvävande och syndigt liv, utan istället försökt leva rätt och riktigt hela sitt liv.
        • Till en början upplevde den förlorade sonens broder att faderns ögonblickliga välkomnande av sin återvändande son var en förolämpning mot hans egen lydnad och trofasthet.
        • Brodern vill inte kalla sin broder för ”broder”, utan säger istället ”han där” och ”din son”.
        • Den förlorade sonens broder levde nära sin fader, men långt från sin faders hjärta. Han var mer bekymrad och bitter över sin broders syndiga liv och faderns eventuella straff, än tacksam över allt det goda han själv hade.
        • När brodern vägrar komma in till festen, så går fadern honom ut till mötes och vädjar till honom att komma in och delta i festligheterna. Men om brodern lyssnade på sin fader eller inte framgår inte av berättelsen och är således en öppen fråga till fariséerna som lyssnade på Jesus. Gud vill ha med även fariséerna, men precis som den förlorade sonen, så måste de också självmant välja Gud.
      • I dessa liknelser kan Jesus budskap sammanfattas så här:
        • Till syndarna: omvänd er och kom hem till er Fader!
        • Till de religiösa ledarna: var glada när de förlorade omvänder sig och kommer hem till sin Fader.

1 Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen 2 och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som hörde till ’den vägen’, män eller kvinnor, skulle han fängsla dem och föra dem till Jerusalem. 3 Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljussken från himlen omkring honom. 4 Och han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?”. 5 Han frågade: ”Vem är du, Herre?” Rösten svarade: ”Jag är Jesus, den som du förföljer. 6 Men stå upp och gå in i staden, så skall du få veta vad du måste göra.” 7 Männen som reste med honom stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen. 8 Saulus reste sig upp från marken, och när hans ögon öppnades kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde honom in i Damaskus. 9 Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack. 10 I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: ”Ananias!” Han svarade: ”Här är jag, Herre.” 11 Herren sade till honom: ”Bege dig till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas hus efter en man som heter Saulus och är från Tarsus, ty se, han ber. 12 Och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga händerna på honom för att han skall se igen.” 13 Då svarade Ananias: ”Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14 Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn.” 15 Men Herren sade till honom: ”Gå! Han är ett redskap som jag utvalt för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och inför Israels barn. 16 Och jag skall själv visa honom, hur mycket han måste lida för mitt namns skull.” 17 Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: ”Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande.” 18 Genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn igen och blev döpt. 19a Sedan åt han och fick nya krafter.

  1. 1 Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen 2 och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som hörde till ’den vägen’, män eller kvinnor, skulle han fängsla dem och föra dem till Jerusalem.
    1. Paulus, som tidigare förföljt kristna i Jerusalem, beger sig nu till staden Damaskus för att förfölja kristna även där. Paulus är uppbackad av den religiösa judiska eliten i Jerusalem.
      1. Den extrema religiösa iver som Paulus upplever, kan vara oerhört farlig. Den som tror sig göra Guds vilja kan vara beredd att utföra precis vad som helst. Det är inget fel på att vara religiöst ivrig, men man måste tänka på vilken frukt ens iver får. I detta fall leder Paulus iver till mord, förföljelse och våld. En mer rättriktad religiös iver skulle leda till evangelisation, hjälpa fattiga, bygga sjukhus, leda folk till frälsning, etc.
    2. De första kristna kallade inte sin tro för ”kristendomen” utan för ”Vägen” (Apg 16:17, 18:25-26, 19:9, 19:23, 22:4, 24:14, 24:22, 2 Pet 2:2). Jesus kallade också sig själv för ”Vägen” (Joh 14:6) vilket visar på den tydliga samhörighet som finns mellan Jesus och hans lärjungar.
      1. Det grekiska ordet för ”väg” är ”hodos” och har sin motsvarighet i det hebreiska uttrycket ”halakha”. Båda dessa ord kan också innebära ”vandring”, ”uppförande” eller ”sätt att leva”.
        1. Gud vill inte att människan ska gå ”sin egen väg” utan ”Guds väg” genom att lyda Guds befallningar. Att gå Guds väg innebär i Gamla testamentet att Israels folk skulle leva i förbundet med Gud och lyda den lag som Gud gav Israel via Mose. Att gå Guds väg innebär i Nya testamentet att alla människor ska lyda Guds befallningar genom att tro på Jesus. Israel lyder Guds befallningar till Mose genom att lyssna på Jesus undervisning eftersom Jesus är den som förkunnar Mose lag rätt.
        2. Den som går på ”fel väg” är den som förvränger ”Herrens raka vägar” och riskerar då att slås i blindo (Apg 13:10-11). Den som vill gå på Guds raka väg bör istället ”bana väg för Herren” och göra ”stigarna raka för honom” (Luk 3:4).
  1. 3 Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljussken från himlen omkring honom. 4 Och han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?”. 5 Han frågade: ”Vem är du, Herre?” Rösten svarade: ”Jag är Jesus, den som du förföljer. 6 Men stå upp och gå in i staden, så skall du få veta vad du måste göra.”
    1. Vägen mellan Jerusalem och Damaskus är cirka 24 mil och tar ungefär fyra till sex dagar. Mitt på dagen, när solen skiner som starkast, upplever Paulus ett ännu starkare ljussken från himlen (Apg 26:13).
    2. Paulus faller till marken, ett beteende som är fullt rimligt när man kommer i närheten av Gud. En människa som möter Guds helighet kan reagera på olika sätt; man kan bli skräckslagen, ödmjukad, paff, etc.
      1. Själv har jag vid ett tillfälle varit med om något liknande. Jag gick på Bjärka-Säbys bibelskola och skulle eventuellt bli ungdomspastor i Filadelfia Bankeryd. Jag hade precis släckt lampan och gått och lagt mig, och fick plötsligt till min stora förvåning se Jesus stå vid sidan av sängen! Jag kunde inte se några exakta detaljer, det var som en mix mellan en ”riktig” syn och en andlig syn. Jag såg inte några detaljer i Jesus utseende, men han utstrålade ett vitt sken, och jag kunde tydligt förstå att det var just Jesus som stod vid min sida, eftersom han sa till mig: ”Det är min församling”. Dessa ord fick mig att omedelbart tänka på Jesu ord till Petrus i Matteus 16:18: “Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den”. I och med dessa ord förstod jag att Jesus hade kontroll över situationen. Om Jesus vill att jag ska bli ungdomspastor i Bankeryd så kommer jag att bli det eftersom församlingen tillhör Jesus och inte Bankeryds äldstekår. I och med dessa ord förstod jag att jag kommer att bli ungdomspastor i Bankeryd eftersom Jesus ville det. Jag kunde tryggt slappna av och lita på Guds omsorg. Numera ser jag denna upplevelse som min personliga kallelse till att bli pastor.
      2. Ett av kriterierna för att vara en ”apostel”, är enligt Apg 1:21-22 att man personligen har mött den uppståndne Jesus. Detta möte med Jesus som Paulus har på vägen till Damaskus använder Paulus sedermera som ett argument för att han är en apostel (1 Kor 9:1–2).
    3. När Gud upprepar en persons namn så signalerar det att budskapet är av största vikt! De övriga personer i Bibeln som har fått sådana tilltal är endast Abraham (1 Mos 22:11), Jakob (1 Mos 46:2), Mose (2 Mos 3:4), Samuel (1 Sam 3:10), Marta (Luk 10:41) och Simon Petrus (Luk 22:31).
    4. Jesus fråga till Paulus: ”Varför förföljer du mig?” visar på den tydliga identifikation som Jesus gör med sin förföljda församling. Jesus tar det personligt när någon förföljer kristna, eftersom alla troende är lemmar i Kristi kropp (1 Kor 12) och Jesus fortsätter sitt arbete på jorden via sin församling (Luk 1:1).
    5. En av de viktigaste lärdomarna från Jesu kallelse av Paulus, är att Jesus kan använda och omvända vem han vill. Ingen människa är för långt bort från Herren att de inte kan vända om och börja tjäna honom. Därför ska man aldrig ge upp om någon och alltid vittna om Jesus till allt och alla.
  1. 7 Männen som reste med honom stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen.
    1. Ett möte med Gud är alltid personligt. Även om det är många människor runtomkring så är vår upplevelse av Herren alltid individuell. Personligen har jag i gudstjänster starkt upplevt Guds närvaro, samtidigt som folk runtomkring mig gäspat och uttråkade velat gå därifrån. Har även upplevt det motsatta, att folk runtomkring mig starkt upplevt Guds närvaro samtidigt som jag inte känner någonting. Upplevelsen av Gud är alltid personlig och individuell.
  1. 8 Saulus reste sig upp från marken, och när hans ögon öppnades kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde honom in i Damaskus. 9 Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.
    1. Paulus trodde att han hade ljus över situationen när han förföljde de kristna, men nu visar Jesus honom att han egentligen var blind över sanningen.
    2. Paulus var så tagen, paff och ödmjukad över mötet med Jesus att han inte kan göra något annat än att sitta still i blindo i tre dagar utan att varken äta eller dricka. Hela Paulus värld rasar samman och han blir tvungen till att totalt omvärdera sitt liv, sin tro och sina handlingar.
    3. På samma sätt som Jesus var död i graven i tre dagar, så dör den gamla Paulus i tre dagar, för att sen tillsammans med Jesus uppstå till ett nytt liv.
  1. 10 I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: ”Ananias!” Han svarade: ”Här är jag, Herre.” 11 Herren sade till honom: ”Bege dig till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas hus efter en man som heter Saulus och är från Tarsus, ty se, han ber. 12 Och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga händerna på honom för att han skall se igen.”
    1. Ananias beskrivs i Apg 22:12 som en ”from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om”. Han verkar ha varit en vanlig enkel kristen som bodde i Damaskus. Detta visar oss att Gud inte bara har uppgifter åt apostlar, profeter, pastorer och evangelister, utan att Gud vill använda alla som är villiga att tjäna honom.
    2. För att Paulus skulle lyssna behövde Jesus konfrontera honom kraftigt, slå honom till marken och tala till honom övertydligt. Men för att Ananias ska lyssna på Herren så behövde Jesus tala på ett enkelt sätt genom en syn.
      1. Jämför exempelvis hur Gud talar till den babyloniske kungen Belsassar genom en hand som skriver en skrift på väggen (Dan 5), och hur Gud talar till profeten Elia genom en stilla susning (1 Kung 19). För den som lever i synd långt borta från Herren behöver Gud tala övertydligt, men för den som lever nära Gud och är lyhörd, så räcker det med att Gud viskar sina ord i stillhet.
    3. Det är ingen slump att Paulus blir frälst och en del av ”Vägen” just på den ”Raka gatan”. Tidigare har han förvrängt ”Herrens raka vägar” och slagits i blindo (se parallell i Apg 13:10-11). Den som vill gå på Guds raka väg bör ”bana väg för Herren” och göra ”stigarna raka för honom” (Luk 3:4).
  1. 13 Då svarade Ananias: ”Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14 Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn.”
    1. Rent mänskligt är det fullt förståeligt att Ananias tvekar inför att gå till Paulus, han har hört talas om honom och förmodligen börjat förbereda sig på den förföljelse som snart skulle börja i Damaskus.
    2. När man upplever en kallelse eller en uppgift från Gud är det väldigt viktigt att pröva den. Det finns en möjlighet att man har hört fel eller missförstått. Det är alltså inte fel att ställa följdfrågor till Gud och öppna sitt hjärta för eventuell oro. Är det en stor, viktig eller till och med farlig uppgift är det bra att vänta tills man får en bekräftelse på att man har hört Guds röst rätt.
  1. 15 Men Herren sade till honom: ”Gå! Han är ett redskap som jag utvalt för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och inför Israels barn. 16 Och jag skall själv visa honom, hur mycket han måste lida för mitt namns skull.”
    1. Gud upprepar uppgiften som han ger till Ananias. Ibland är det bra att man får sin kallelse bekräftad.
    2. Gud visste hur han ville använda Paulus redan innan Paulus hade blivit frälst. Gud såg något i Paulus som han kunde använda samtidigt som Paulus förföljde de kristna. Detta visar oss att vi aldrig ska ge upp hoppet om någon människa. Även den värsta sortens kriminell kan få ett personligt möte med Jesus och börja ett nytt liv tillsammans med Herren.
    3. Det Ananias såg när han mötte Paulus var vid detta tillfälle en bruten och blind man, men det Gud såg i Paulus var ett uppdrag att nå hedningar, kungar och Israel med evangelium.
    4. Med en stor kallelse följer också stora påfrestningar och utmaningar. Paulus skulle komma att bli en av de mest betydelsefulla kristna genom världshistorien, men han skulle också få lida mer än de flesta. På så sätt så följer han i Jesu fotspår eftersom även Jesus fick lida väldigt mycket. Men den som får lida för Kristus kommer också att få bli salig och förhärligad tillsammans med Kristus (Matt 5:11 & Rom. 8:17).
  1. 17 Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: ”Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande.” 18 Genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn igen och blev döpt. 19a Sedan åt han och fick nya krafter.
    1. Det krävdes stort mod av Ananias att aktivt söka upp sin förföljare och be för honom. Eftersom Paulus inte kunde se så säger Ananias ”broder” och lägger sina händer på honom för att visa att han kommer som en vän och inte som en fiende.
    2. Fram tills detta tillfälle har Paulus varit blind, nerbruten, förtvivlad och tvingats omvärdera hela sitt liv. Men från och med nu börjar Paulus nya liv.
      1. För en del människor krävs det att man kommer längst ner på botten av sitt liv innan man är redo att ta emot Jesus som sin frälsare. När en människa är så långt nere i den tragiska dyn, då är det viktigt att man möter en vän som Ananias, som inte skräms bort utan istället söker upp.
      2. Paulus nya liv började med en broders förbön, uppfyllelse av den helige Ande, ett mirakel och dop. Det vittnar om vad resten av hans liv skulle handla om.

BibelsamtalOmvändelse är en inre förändring som leder till en yttre förändring, dvs. att man inser sin synd, ångrar sig helhjärtat och slutar göra det som är fel. När Gud anser att synden har gått för långt kan han varna att en dom snart kommer, men ger samtidigt tid för omvändelse innan domen verkställs. Vid tidens slut kommer Gud att hålla dom över hela mänskligheten på Herrens dag, och Gud vill att alla människor innan dess ska få höra budskapet om att det finns räddning undan domen i och med frälsning i Jesus. Omvändelse sker normalt sett efter att man först har fått höra om Jesus och sen att Anden i ens inre har överbevisat om den synd och skuld man bär på.

Bibelord

Så säger Herren: Ställ dig i förgården till Herrens hus och tala till alla Juda städer, till dem som kommer för att tillbe i Herrens hus. Tala till dem alla de ord som jag befaller dig att tala. Ta inte bort något från dem. Kanske kommer de att lyssna och vända om var och en från sin onda väg. Då ska jag ångra det onda som jag har i sinnet att göra med dem på grund av deras onda gärningar.” (Jer 26:2–3)

10 När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem och gjorde det inte.” (Jon 3:10)

13 Den som döljer sina brott går det inte väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.” (Ords 28:13)

Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er. Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom.” (Joh 16:7–8)

19 Därför, kung Agrippa, har jag inte varit olydig mot den himmelska synen. 20 Jag har predikat, först i Damaskus och sedan i Jerusalem och hela Judeen och även ute bland hedningarna, att de ska ångra sig och omvända sig till Gud och göra gärningar som hör till omvändelsen.” (Apg 26:19–20)

32 Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare.” (Luk 5:32)

36 Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias.” 37 När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad ska vi göra?” 38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva.” (Apg 2:36–38)

46 Och han sade till dem: “Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47 och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.” (Luk 24:46–47)

Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.” (2 Pet 3:9)

Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.” (2 Kor 6:2)

Samtalsfrågor

  1. Hur berättar man för någon att de behöver omvända sig?
  2. Har du någon personlig erfarenhet av omvändelse?
  3. Kan man bli frälst utan att omvända sig?
  4. Vilka ”gärningar” hör till omvändelsen?

Fler intressanta bibelord

Matt 4:17, Luk 15:17–19, Mark 1:4, Apg 11:20–21

1Men Jona tog mycket illa vid sig, och han blev arg. 2Och han bad till Herren och sade: ”Herre, var det inte det jag sade, medan jag ännu var i mitt land! Därför ville jag förekomma det genom att fly till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i nåd och sådan att du ångrar det onda. 3Tag nu mitt liv Herre, för jag vill hellre vara död än leva.” 4Men Herren sade: ”Har du rätt att bli arg?” 5Jona gick ut ur staden och satte sig öster om den. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se hur det skulle gå med staden. 6Och Herren Gud lät en ricinbuske skjuta upp över Jona, för att den skulle ge skugga åt hans huvud och befria honom från hans missmod. Jona var mycket glad över ricinbusken. 7Men dagen därpå, när morgonrodnaden gick upp, sände Gud maskar som angrep ricinbusken, så att den torkade bort. 8När sedan solen hade gått upp, sände Gud en brännande östanvind, och solen gassade på Jonas huvud så att han blev helt utmattad. Då önskade han sig döden och sade: ”Jag vill hellre dö än leva.” 9Men Gud sade till Jona: ”Har du rätt att vara arg för ricinbuskens skull?” Han svarade: ”Ja, jag har rätt att vara arg, ända till döds.” 10Då sade Herren: ”Du ömmar för ricinbusken som du inte har haft någon möda med och inte har dragit upp och som kom till på en natt och förgicks efter en natt. 11Och jag skulle inte ömma för Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, dessutom en mängd djur!” 

  • 1Men Jona tog mycket illa vid sig, och han blev arg.
    • I samma sekund som Gud slutar vara arg på Nineve blir istället Jona arg på Gud.
    • Jona är här en mycket stark kontrast till hur Gud beskrivs genomgående i hela Gamla testamentet: ”barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd” (2 Mos 34:6–7, 4 Mos 14:18, Neh 9:17, Ps 86:15, 103:8, 145:8, Joel 2:13).
      • En av poängerna med Jona bok är att försöka lära Guds folk att inte bara tro på en barmhärtig Gud utan att även vara ett barmhärtigt folk.
    • Normalt sett brukar en predikant bli glad när hans budskap når fram, men Jona blir tvärtom arg. Jona vill nämligen inte att assyrierna ska omvända sig eftersom Jona vill att Israel ska behålla sin särställning som Guds folk.
      • Men bara för att Gud har en speciell relation till Israel betyder ju inte det att Gud inte kan ha en speciell relation även till assyrierna. Gud älskar alla människor och är hela jordens Gud, inte bara Israels.
  • 2Och han bad till Herren och sade: ”Herre, var det inte det jag sade, medan jag ännu var i mitt land! Därför ville jag förekomma det genom att fly till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i nåd och sådan att du ångrar det onda.
    • Det är nog mer vanligt att man inte vågar vittna om sin tro för att man är rädd att de man vittnar för inte kommer att lyssna, men Jona är rädd för att hans åhörare kommer att lyssna.
    • Anledningen till att Jona blev så arg är för att Gud förlät assyrierna när de omvände sig. Man får nästan känslan av att Jona hatade assyrierna och önskade dem inget mindre än Guds dom. Jona visste redan från första början att om han predikade Guds budskap till Nineve så skulle de omvända sig och Gud förlåta dem, det var ju därför han flydde till Tarsis för att undvika detta scenario.
    • Jona visste att Gud är en barmhärtig och nådig Gud, men han ville inte att Israels fiender assyrierna skulle få veta det. För Israels del hade det varit bättre om Israels Gud var arg på Nineve och förstörde staden för då kunde Israel vinna över dem i krig.
  • 3Tag nu mitt liv Herre, för jag vill hellre vara död än leva.
    • Jona hade själv upplevt Guds barmhärtighet när Jona inuti fiskens mage omvände sig och Gud räddade honom från en säker död. Men nu när assyrierna omvänder sig och räddas från en säker död så kan inte Jona unna dem Guds barmhärtighet och blir så arg att han hellre vill dö än leva.
    • Det framgår övertydligt att Jonas reaktion på Guds barmhärtighet är helt uppenbart fel och alla som vid läsning av Jona bok känner igen sig i Jonas reaktion bör därmed ta till sig budskapet på ett personligt sätt och försöka se på andra människor med Guds kärleksfulla ögon.
      • Om någon har begått värsta tänkbara brott mot dig så är det naturligt att du känner ett hat mot denna person. Utmaningen till alla som läser Jona bok är att erbjuda alla människor full nåd på samma sätt som Gud gör, till och med de människor som har behandlat dig fruktansvärt illa.
  • 4Men Herren sade: ”Har du rätt att bli arg?”
    • Gud fullständigt ignorerar Jonas önskan om att få dö och svarar inte ens på den bönen.
      • Som tur är så svarar inte Gud på alla våra böner utan ger oss det vi behöver när vi behöver det.
    • Gud är okej med att vi berättar även våra felaktiga och negativa känslor för honom. Gud är till och med okej med att vi är arga på honom.
  • 5Jona gick ut ur staden och satte sig öster om den. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se hur det skulle gå med staden. 6Och Herren Gud lät en ricinbuske skjuta upp över Jona, för att den skulle ge skugga åt hans huvud och befria honom från hans missmod. Jona var mycket glad över ricinbusken.
    • Jona svarar inte på Guds retoriska fråga utan lämnar bara argt staden Nineve och bygger sig en hydda.
    • Återigen ser vi hur inkonsekvent och egoistisk Jona är när han blir ”mycket glad” när Gud är god mot honom men vägrar bli annat än arg när Gud är god mot assyrierna.
    • Ett utav huvudbudskapen i Jona bok är att Gud är hela världens Gud, inte bara Israels. Gud har makt även över naturkrafterna, djuren, hedningarna och till och med växterna. Detta visar Gud genom att sända en storm, låta en fisk svälja Jona, benåda Nineve och nu genom att låta en ricinbuske mirakulöst växa upp precis bredvid Jona!
  • 7Men dagen därpå, när morgonrodnaden gick upp, sände Gud maskar som angrep ricinbusken, så att den torkade bort. 8När sedan solen hade gått upp, sände Gud en brännande östanvind, och solen gassade på Jonas huvud så att han blev helt utmattad. Då önskade han sig döden och sade: ”Jag vill hellre dö än leva.”
    • Ordet för ”arg” är samma som ”het” på hebreiska. Förut fick Gud känna på Jonas arga hetta, men nu får istället Jona känna på Guds ”hetta”.
    • Jona gjorde som så många andra arga personer gör; han gav upp, han drog sig undan från människor och han blev en åskådare med starka och bittra åsikter.
  • 9Men Gud sade till Jona: ”Har du rätt att vara arg för ricinbuskens skull?” Han svarade: ”Ja, jag har rätt att vara arg, ända till döds.”
    • Detta är Jonas sista ord i Jona bok, men som tur är så är det Gud som får sista ordet. Även om vi människor vägrar att bättra oss, så kan vi vara trygga i att Gud ändå har makt att få sin vilja igenom.
  • 10Då sade Herren: ”Du ömmar för ricinbusken som du inte har haft någon möda med och inte har dragit upp och som kom till på en natt och förgicks efter en natt. 11Och jag skulle inte ömma för Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, dessutom en mängd djur!”
    • Jona var en profet med goda kunskaper i Guds ord, men hela Jona bok visar oss tydligt att han ändå inte kände Gud så väl som han kanske själv trodde.
      • I 2 Kung 14:25 ser vi att Jona var en ”hovprofet” som profeterade välsignelse och framgång över Israel när de besegrade sina fiender och erövrade nya landområden. Nu ser vi dock att det är ännu viktigare att visa Guds kärlek och barmhärtighet mot andra människor än att svinga sin Bibelkunskap och sina andliga gåvor som ett svärd.
    • Lyckades Jona till slut förstå att Gud älskar även våra fiender? Vi får aldrig veta det eftersom Jonaboken egentligen handlar om oss som läser. Nu när vi har kommit till slutet av berättelsen måste vi själva svara på den frågan. Älskar du dina fiender?
      • 44Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. 45Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” (Matt 5:44–45)
      • 34Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.” (Apg 10:34–35)

Texten du precis läst ingår i boken “Jona – Den ofrivillige missionären” och går att beställa från Bokshopen.

Jona

1Herrens ord kom för andra gången till Jona. Han sade: 2”Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig.” 3Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång. 4Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.” 5Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem. 6När budskapet nådde kungen i Nineve, reste han sig från sin tron och lade av sin mantel och klädde sig i säcktyg och satte sig i aska. 7Sedan utropade och förkunnade man i Nineve enligt kungens och hans stormäns befallning: ”Ingen människa får smaka något, inte heller något djur, vare sig av nötboskapen eller av småboskapen. De får inte föras i bet eller vattnas. 8Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör. 9Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig från sin vredes glöd, så att vi inte förgås.” 10När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte. 

  • 1Herrens ord kom för andra gången till Jona. Han sade: 2”Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig.”
    • Inledningen av tredje kapitlet är nästan identiskt med inledningen av första kapitlet. På så sätt förstår vi att Jona är tillbaka där allt började och erbjuds en nystart.
    •  Trots att Jona gjorde allt i sin makt för att motsätta sig Guds kallelse, så får alltså han omedelbart en ny chans så fort han har omvänt sig. Gud är barmhärtig och nådig!
      • När Gud beskriver sig själv med egna ord, så beskriver han sig själv så här:
        • 6b”Herren! Herren! – en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, 7som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet.”” (2 Mos 34:6–7)
        • Denna Guds självbeskrivning återkommer hela 7 gånger i Gamla testamentet (4 Mos 14:18, Neh 9:17, Ps 86:15, 103:8, 145:8, Joel 2:13, Jona 4:2), framförallt sammanfattningen: ”Herren är barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd.”
      • Vi människor är inte alls lika ”barmhärtiga och nådiga” som Gud är, men vi borde lära oss av Gud och efterlikna honom så mycket som möjligt.
    • Skillnaden mellan första och andra kallelsen är att Gud i första kallelsen berättade mer exakt vad Jona skulle säga till assyrierna i Nineve, medan han denna gång enbart säger åt Jona att predika ”det budskap jag ger dig”.
      • Oftast tycker vi att det är jobbigt när Gud bara ger oss minimalt med information, men Gud gör så i omtanke om oss. När Jona fick veta vad han skulle säga till Nineve så flydde han, så vi ser vad för mycket information kan leda till. Ibland är det bättre för oss om vi får veta så lite som möjligt eftersom vi då måste lita mer på Gud, samtidigt som vi inte riskerar bli så rädda för uppdraget att vi flyr.
      • Om du får en kallelse av Gud, gör då det som Gud kallar dig till så kommer du att få mer instruktioner allteftersom.
  • 3Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång.
    • I första halvan av berättelsen flydde Jona från Guds kallelse och hamnade tre långa dagar inuti fisken, nu när han istället följer Guds kallelse hamnar han istället inuti den tre dagar långa staden Nineve.
      • Det var potentiellt minst lika livsfarligt för israeliten Jona att bege sig in i hjärtat av fiende-folket assyriernas huvudstad Nineve, som det var att befinna sig inuti magen på en fisk i havets djup.
    • Jona har nu lärt sig att det är meningslöst att motsätta sig Guds kallelse, Gud får ändå som han vill till slut.
      • Dock, istället för att bara skriva ”då begav sig Jona till Nineve”, hintar uttrycket ”då steg Jona upp och begav sig” att han ändock lyder Gud motvilligt, likt en trött gammal gubbe som motvilligt reser sig långsamt och demonstrativt omständigt upp ur soffan för att hämta något som hans gumma ber honom om.
    • Nineve hade, enligt Jona 4:11, 120 000 invånare och var utan tvekan en väldigt stor stad med dåtidens mått.
      • Förmodligen räknar Jona in Nineves alla omkringliggande samhällen och förorter i uttrycket ”tre dagsresor lång”.
    • När man på Jonas tid gjorde ett officiellt statsbesök hos en kung eller i en huvudstad så var det enligt Mellanösterns regler om gästfrihet normalt att ett sådant besök delades upp i tre dagar; den första dagen för ankomst, den andra dagen för ärendet, och den tredje dagen för att återvända. Eventuellt kan man därmed tolka uttrycket ”tre dagsresor lång” som att staden Nineve tog emot Jona som ett officiellt besök och lät honom tala inför kungen.
      • Dock är det inte speciellt troligt att det är denna sed som åsyftas, utan snarare stadens storlek, eftersom det står att Jona ”gick en dagsresa in i staden”.
  • ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.”
    • Det hebreiska ord som vi översätter till ”ödelagt”, är samma ord som beskriver vad som hände Sodom och Gomorra (1 Mose 19:25).
    • Guds utgångspunkt är att han är ”sen till vrede och stor i nåd”, dvs. att han drar sig i det längsta innan han verkställer en dom, och om man omvänder sig så förlåter han direkt. Detta beror dels på att Gud är barmhärtig och nådig, men också på grund av att han älskar oss och inte vill straffa oss.
      • När Gud ger en dom, exempelvis som den han ger till Nineve, så finns det alltid en chans till omvändelse.
  • 5Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem.
    • Genom att försaka mat och klä sig i simpla och fattiga kläder visar folket i Nineve att de verkligen ångrar sin synd och ber Gud om förlåtelse (Dan 9:3).
      • Äkta omvändelse är alltid helhjärtad och den som omvänder sig är redo att ge upp allt för att komma till rätta med Gud.
      • Att bara säga att man omvänder sig utan att vara beredd att ändra radikalt på sitt liv är inte en äkta omvändelse.
    • Det står aldrig uttryckligen i texten att folket i Nineve omvände sig, men deras handlingar visar att de verkligen gjorde det.
      • Att bara säga att man omvänder sig är bara tomma ord så länge som ens ord inte också leder till handling och att man omvänder sig även i praktiken.
    • Folkets omvändelse började med att de ”trodde Gud”. Bara för att man slutar synda behöver inte det nödvändigtvis betyda att man även har omvänt sig.
      • En alkoholist som slutar dricka alkohol blir inte frälst bara för att han har slutat med sina problem, han blir frälst först när han vänder sig till Gud och tror på honom.
    • Den här omvändelsen hade aldrig inträffat om inte Jona hade predikat Guds ord för folket.
      • En äkta väckelse startar alltid med att människor får höra Guds ord, inser sin synd och omvänder sig.
        • En s.k. ”väckelse” som har sin grund i ett jippo eller som enbart lockar med mirakler utan att dessutom predika Guds ord, kan dra till sig mycket folk, men kommer aldrig att leda till omvändelse.
    • Vad gjorde Jona till en så duktig ”väckelsepredikant” eller ”domedagsprofet”? Kanske fanns det människor i Nineve som till en början inte ville lyssna på Jona eftersom han själv hade syndat, men det misslyckandet gjorde bara Jonas budskap ännu starkare eftersom han visste vad han pratade om. Han hade själv omvänt sig och visste vad det innebar.
      • Ofta är det de människor som har misslyckats i livet som Gud kan använda allra mest. När Gud får upprätta och förlåta en människa som syndat och misslyckats, då blir den personen en levande reklampelare som bevisar att budskapet som predikas är sant.
    • Nineve klarade sig undan Guds dom denna gång, men förstördes dock 150 år senare, år 612 f.Kr., av kaldéerna och mederna (Sef 2:13–15).
      • Efter Nineves totala ödeläggelse så glömdes staden bort och hittades först av arkeologer på 1840-talet strax utanför Mosul i dagens Irak.
        • Att staden glömdes bort stämmer väl överens med Nahums profetia: ”Detta har Herren bestämt om dig: ingen skall föra ditt namn vidare.” (Nah 1:14, Bibel 2000).
        • En kuriosa-detalj är att många forskare och vetenskapsmän på 1800-talet var mycket skeptiska till Bibelns tillförlitlighet eftersom inga arkeologer hade hittat några som helst utombibliska bevis för att kung Sargon, som nämns i Jesaja 20:1, någonsin hade existerat. Men under de arkeologiska utgrävningarna av Nineve, ledda av fransmannen Paul-Émile Botta, hittade man inte bara inskriptioner med kung Sargons namn utan även en beskrivning av assyriernas erövring av Samaria (2 Kung 17:5-6).
          • Den troende litar på att Bibeln stämmer, även när det inte finns några bevis, men den otroende kommer alltid att hitta påstådda ”fel” i Bibeln. Ända tills forskarna hittar bevis som visar att Bibeln trots allt stämde.
      • Det finns även arkeologer som menar sig ha hittat bevis för två kortare perioder av monoteism i Nineve ungefär samtida med profeten Jona (700-talet före Kristus).
  • 8Både människor och djur skall klä sig i säcktyg.
    • Att även djuren blev klädda i säcktyg följer mönstret i Jona bok att Gud är hela jordens Gud, inte bara Israels. Gud är alla människors Gud, inte bara israeliternas utan även assyriernas. Gud är inte bara Gud i Israel utan har även makt över havet och stormarna, över fiskarna i havet och över djuren i Nineve. Gud är hela universums Gud och bryr sig till och med om djuren.
  • Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör.
    • Detta är hjärtat i vad omvändelse innebär, att man vänder om från sin onda väg och ropar av all kraft till Gud.
    • Utifrån Jona bok kan omvändelse beskrivas så här:
      • Tro på Gud (vers 5a)
      • Visa din ånger (vers 5b)
      • Ropa till Gud av all din kraft (vers 8a)
      • Sluta göra det onda (vers 8b)
      • Hoppas på att Gud förlåter dig (vers 9)
  • 10När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.
    • När vi människor skall döma en mördare, så kommer han att få sitt straff även om han ångrar sig. När Gud såg hur Nineve ångrade sig så avstod han från det straff som de i rättvisans namn borde ha fått för de synder de gjort. Det är tur för oss människor att Gud ger oss nåd istället för rättvisa när vi omvänder oss.
      • På grund av att Jona var tre dagar och tre nätter i havets djup för att sen predika omvändelse för hedningarna, så omvände de sig och fick ta emot Guds nåd och slapp Guds dom. På samma sätt var Jesus död i tre dagar och tre nätter för att alla som tror på Jesus och omvänder sig ska få sina synder förlåtna och räddas från domen.
      • Det är viktigt att komma ihåg att Gud inte straffar den som har omvänt sig. Vi ska inte anklaga oss själva i onödan och må dåligt över något som Gud har förlåtit.
        • Däremot kan Gud låta oss gå igenom en period av omdaning i samband med vår omvändelse. Men detta är inte som ett straff utan som ett sätt för Gud att göra en nystart i våra liv och vänja oss av med de synder vi gjort och istället ge oss någonting nytt i livet.
    • När Gud ger en dom så är i den domen alltid inräknat ett erbjudande om nåd, ifall man omvänder sig. Genom profeten Jeremia säger Gud:
      • 7Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det.” (Jer 18:7–8)

Texten du precis läst ingår i boken “Jona – Den ofrivillige missionären” och går att beställa från Bokshopen.

Jona

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.