Pastor Christian Mölk | Lukas
Currently viewing the tag: "Lukas"

11Vidare sade han: ”En man hade två söner. 12Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. 13Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. 14Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. 15Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. 16Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något. 17Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. 18Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. 20Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. 21Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. 25Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. 28Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, 29men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. 30Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. 31Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”

  • 11Vidare sade han: ”En man hade två söner. 12Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. 13Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. 14Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. 15Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. 16Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något.
    • Den förlorade sonen lämnar sin fader
      • Den här fantastiska symboliska berättelsen illustrerar på ett pedagogiskt sätt Guds förhållande till en upprorisk människa som lämnar Gud för synden. I berättelsen symboliserar ”fadern” Gud, ”sonen” den upproriske syndaren, och ”brodern” den trogne församlingsmedlemmen.
      • Att be sin far om sin del av arvet medan han fortfarande levde, var som att säga: ”Fader, jag önskar du vore död!” Ett sådant upproriskt förhållningssätt till sin pappa var på Bibelns tid mycket allvarligt, och kunde till och med resultera i stening (5 Mos 21:18-21).
        • Den äldste sonen skulle enligt seden få två tredjedelar (en dubbel lott) av arvet, och den yngre sonen skulle få en tredjedel (5 Mos 21:17).
        • Enligt judisk lag och tradition kunde en fader bestämma medan han ännu levde vem av sönerna som skulle få vilken del av arvet, exempelvis vilket landområde som skulle tillhöra vem. Men fadern behöll fortfarande landområdets ägarskap och inkomster till sin död.
      • Eftersom den yngre sonen är ogift var han troligtvis 18 år eller yngre.
      • Fadern i den här berättelsen visar på Guds kärlek till människan. Fadern tillåter att sonen rebelliskt gör uppror mot sin fader, han tillåter att sonen går sin egen väg trots att fadern vet att det innebär ett liv i synd. Gud respekterar människans fria vilja.
      • Den förlorade sonen beger sig till ett främmande land långt bort och lever ett utsvävande liv och slösar bort alla sina pengar vind för våg på allt som för ögonblicket ger honom tillfällig njutning. Högst troligtvis köpte han alkohol och prostituerade för pengarna ända tills de tog slut.
        • Att sonen ”packade ihop allt sitt” visar att han inte hade för avsikt att återvända.
        • ”Ett främmande land långt bort” symboliserar att den förlorade sonens leverne är långt bort från Gud.
      • Sonen var själv skyldig till sitt utsvävande och syndiga liv, men han kunde inte rå för att det kom en svår hungersnöd. Kanske hade han kunnat leva drägligt om det inte vore för hungersnöden, men nu hade han både gjort av med alla sina pengar samtidigt som samhället drabbas av en ekonomisk katastrof.
        • Det är inte helt ovanligt att icke-religiösa människor plötsligt börjar be till Gud när man hamnar i en livskris. Hade man tagit för vana att be till Gud och leva ett rättfärdigt liv hade man kanske aldrig hamnat i den livskrisen.
        • Driven av hunger accepterar sonen jobb som ingen rättrogen jude hade kunnat tänka sig. Enligt den mosaiska lagen är grisar orena djur (3 Mos 11:7).
        • Även om hungersnöden inte var något positivt och välkommet, så kan man inte förneka att det var den som till slut fick sonen att tänka om. Hade det inte varit för hungersnöden hade han kanske fortsatt leva sitt syndiga liv långt bort från sin fader.
          • Även om personliga katastrofer inte är sända av Gud, så kan de ibland få oss att tänka till, vända oss till Gud och hitta tillbaka till vår Fader.
  • 17Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. 18Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare.
    • Den förlorade sonen bestämmer sig för att återvända till sin fader
      • I sin stora nöd kommer den förlorade sonen till besinning och inser att det han har blivit är inte hans rätta jag. Sonen är egentligen inte en upprorisk syndare som vaktar svin, han är sin faders son.
      • När den förlorade sonen kommer till besinning vill han återvända till sin fader. Han tänker inte primärt på att återvända till sitt hem eller sina vänner, han tänker på sin fader.
        • På samma sätt behöver varje människa först och främst omvända sig till Gud vår fader, och inte till församlingen, vänner, verksamheten, eller någonting annat.
      • Den förlorade sonen inser och bekänner sin synd. Han är beredd att acceptera ett liv som sin faders tjänare, bara han får komma tillbaka.
        • Men sonen ”tänkte” inte bara sin bekännelse, utan han agerade även utefter den. Det är viktigt att inte bara låta sin bekännelse existera i vårt hjärta eller vår hjärna, utan även bli till konkret handling.
        • Från detta lär vi oss också att vi människor inte bara är passiva mottagare av Guds frälsning, vi behöver göra ett val och aktivt ta emot frälsningen.
  • 20Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. 21Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.
    • Den förlorade sonens fader tar emot honom
      • Den förlorade sonens fader hade inte glömt sin son. Men han var inte upptagen av bitterhet, hämndbegär eller något annat negativt. Faderns kärlek var under hela den här berättelsen konstant, och längtan efter sonen bestod enbart i kärlek.
      • Den normala reaktionen borde ha varit att fadern inväntade sin son i huset, krävde en respektfull syndabekännelse och sen övervägde om han skulle ta tillbaka sin son.
        • Men att fadern i glädje springer sin son till mötes torde ha chockat åhörarna! En äldre man på Bibelns tid sprang normalt sett inte, eftersom det ansågs ovärdigt.
        • Den förlorade sonen börjar bekänna sina synder genom att säga det han tidigare bestämt, men sonen hinner inte säga färdigt alla tre meningar innan fadern avbryter honom och börjar förbereda en fest för sin återvändande son!
      • Faderns reaktion visar på den oerhörda kärlek Gud vår Fader har till alla människor, och hur Gud längtar efter att syndare ska omvända sig och komma tillbaka till Honom!
        • När en syndare omvänder sig är inte Gud långsint, utan förlåter snabbt och glatt! Gud är så snabb med att förlåta att syndaren knappt hinner bekänna sin synd färdig innan Gud har påbörjat sitt verk av upprättelse.
  • 25Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. 28Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, 29men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. 30Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. 31Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”
    • Den förlorade sonens broder klagar
      • Till en början kan man tänka sig att den här liknelsen enbart handlar om den förlorade sonen, men egentligen handlar den lika mycket om den förlorade sonens broder.
        • Den förlorade sonens broder representerar de församlingsmedlemmar som inte levt ett utsvävande och syndigt liv, utan istället försökt leva rätt och riktigt hela sitt liv.
        • Till en början upplevde den förlorade sonens broder att faderns ögonblickliga välkomnande av sin återvändande son var en förolämpning mot hans egen lydnad och trofasthet.
        • Brodern vill inte kalla sin broder för ”broder”, utan säger istället ”han där” och ”din son”.
        • Den förlorade sonens broder levde nära sin fader, men långt från sin faders hjärta. Han var mer bekymrad och bitter över sin broders syndiga liv och faderns eventuella straff, än tacksam över allt det goda han själv hade.
        • När brodern vägrar komma in till festen, så går fadern honom ut till mötes och vädjar till honom att komma in och delta i festligheterna. Men om brodern lyssnade på sin fader eller inte framgår inte av berättelsen och är således en öppen fråga till fariséerna som lyssnade på Jesus. Gud vill ha med även fariséerna, men precis som den förlorade sonen, så måste de också självmant välja Gud.
      • I dessa liknelser kan Jesus budskap sammanfattas så här:
        • Till syndarna: omvänd er och kom hem till er Fader!
        • Till de religiösa ledarna: var glada när de förlorade omvänder sig och kommer hem till sin Fader.

1En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå honom för att höra Guds ord, 2fick han se två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. 3Jesus steg då i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. 4När han hade slutat tala, sade han till Simon: ”Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst.” 5Simon svarade: ”Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på din befallning vill jag lägga ut näten.” 6De gjorde så och fångade en så stor mängd fisk att näten höll på att gå sönder. 7Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna, så att de var nära att sjunka. 8När Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesus och sade: ”Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa.” 9Ty han och alla som var med honom hade slagits med häpnad över den fångst de hade fått, 10också Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: ”Frukta inte. Härefter skall du fånga människor.” 11Och de drog upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.

  • 1En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå honom för att höra Guds ord, 2fick han se två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. 3Jesus steg då i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten.
    • Jesus, och flera av de första lärjungarna, bodde i närheten av Gennesarets sjö, eller Galileiska sjön som den är mer känd som.
    • Att arbeta som fiskare var ett hårt yrke på Jesu tid. På natten fiskade man och på dagen rensade och sköljde man näten i förberedelse inför nästa fisketur, och sen sålde eller saltade man fisken. Just detta efterarbete höll fiskarna på med när Jesus kom förbi.
    • Jesus var inte beroende av en kyrka med en predikstol för att undervisa Guds ord. Det viktiga för Jesus är inte formen för budskapet, utan innehållet. På samma sätt bör vi vara noga med att inte fastna för mycket i traditioner så att de blir viktigare än evangeliet i sig självt. Också viktigt att alltid vara beredd att förkunna evangelium vart man än är, oavsett om det är i en kyrka eller i en båt.
      • Idag är det mer normalt att predikanten står upp och lyssnarna sitter ner. Men på Jesu tid var det tvärtom, predikanten satt ner och lyssnarna fick stå.
      • Ibland när Jesus undervisade så kom det så mycket folk som tryckte på att Jesus var tvungen att sätta sig i en båt för att få lite distans och kunde tala så att alla hörde. Förmodligen var den här båten knappt 10 meter och jag ser framför mig hur Jesus sitter på relingen och dinglar med benen i vattnet samtidigt som han undervisar folket som står på stranden.
  • 4När han hade slutat tala, sade han till Simon: ”Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst.” 5Simon svarade: ”Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på din befallning vill jag lägga ut näten.”
    • Simon hade varit givmild gentemot Jesus och lånat honom sin båt, och nu ger Jesus tillbaka genom att välsigna honom med en stor mängd fisk!
      • När vi ger det vi har till Gud så kommer han först att använda det för att visa på evangelium, och sen kommer han att välsigna oss i överflöd.
      • Har du en gåva eller begåvning? Är du duktig på att sjunga? Har du mer pengar än du behöver? Är du duktig på att skriva? Säg till Gud att han gärna får använda det du har, så kommer du att både bli använd och välsignad.
    • Det ter sig nästan lite komiskt att en erfaren fiskare tar emot råd från en snickare i hur man fiskar. Simon kunde ha svarat hånskrattandes att Jesus minsann bara var en snickare som inte vet något om fiske. Men hur duktiga och kunniga vi än är på vår eventuella begåvning, så är det ingenting i jämförelse med om Gud får välsigna oss.
      • Att vara en Jesu lärjunge innebär ibland att, likt Simon Petrus, lyda när Jesus ger instruktioner som till synes går emot bättre vetande. Eftersom Jesus ser den större bilden och har möjlighet att utföra mirakler, så kommer lydnaden i längden att löna sig. Men för stunden kan den innebära rynkade ögonbryn och ifrågasättande kommentarer.
    • Simon kunde också ha svarat att de var trötta efter en hel natts hårt arbete och att det var meningslöst att bege sig ut igen, framförallt inte på dagtid när fisken ändå inte nappar. Men Simon väljer att mot sitt eget bättre vetande ändå lyssna på Jesus. Ibland kan Gud lägga något på vårt hjärta som övergår allt mänskligt förstånd. Då är det inte fel att pröva detta och se om Gud har en välsignelse att erbjuda om vi tror på honom och hans ord.
  • 6De gjorde så och fångade en så stor mängd fisk att näten höll på att gå sönder. 7Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna, så att de var nära att sjunka.
    • Simon kunde ha sagt nej till Jesus eftersom han hade både mer kunnande och mer erfarenhet än Jesus vad gäller fiske. Men Simon lyssnade på Jesus trots att omständigheterna sa emot, och belönades rikligen för sin tro.
      • Hade Simon inte trott på Jesus eller skyllt på att han inte orkade eftersom han var för trött, så hade han inte fått ta emot denna stora välsignelse.
    • Det är också värt att notera att Simon inte hade kunnat bärga denna stora välsignelse om han inte hade jobbat tillsammans med den andra båten.
      • På samma sätt bör vi idag inte vara missunnsamma när en annan kyrka blir välsignad med väckelse, utan istället försöka hjälpa varandra.
  • 8När Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesus och sade: ”Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa.” 9Ty han och alla som var med honom hade slagits med häpnad över den fångst de hade fått, 10också Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som fiskade i lag med Simon.
    • Jesus hade tidigare helat Simon Petrus svärmor (Luk 4:38-39), men det miraklet ledde inte till att Simon fullt ut gav sitt liv till Jesus. Kanske hade Simon svårt att riktigt förstå helande-miraklet eftersom han var okunnig vad gäller sjukdom och läkedom. Men detta fiske-mirakel verkar ha berört honom ända in i själen eftersom han som erfaren fiskare visste hur mirakulöst detta var.
      • Det är en sak att bli förundrad när Jesus gör ett mirakel med någon annan, men en helt annan sak när Jesus gör ett mirakel med mig själv.
    • I vers 5 tilltalar Simon Jesus som ”Mästare”, vilket betyder ungefär ”chef”. Efter att ha upplevt detta mirakel tilltalar Simon nu Jesus som ”Herre” i vers 8. Efter att ha upplevt ett personligt mirakel förändras Simons syn på Jesus och han börjar förstå vem Jesus verkligen är. Mitt bland sprattlande fiskar och glädjerop över den mirakulösa storfångsten stillar sig Simon och böjer knä inför Jesus.
      • Men problemet för Simon är att ju klarare han ser vem Jesus är, desto större upplever han kontrasten mellan Jesus helighet och sin egen syndighet. När Simon verkligen förstår att Jesus är en Gudsman anser han sig själv inte tillräckligt värdig att vara i Guds närhet och vill därför att Jesus ska lämna hans båt. Petrus verkar tro att Gud är en avlägsen helig och arg Gud som hellre straffar syndare än upprättar dem.
        • Men samtidigt verkar det finnas en längtan inom Simon att få ta del av Jesu helighet, en längtan som hindrar Simon att själv gå bort från Jesus. Istället sitter han kvar och ber Jesus lämna, kanske i en förhoppning om att han inte alls ska lämna.
      • Som tur är för Simon så ser Jesus med kärleksfulla ögon bortom Petrus synd och erbjuder en möjlighet till upprättelse istället för straff. Gud är medveten om vår synd men har inte kommit för att straffa oss utan för att förlåta oss och skapa någonting nytt. När Simon enbart såg sin egen synd i mötet med Jesus, så såg Jesus istället en möjlighet till upprättelse.
      • Simons reaktion i mötet med Herren blir att be Jesus gå eftersom Simon tror att bara värdiga Gudsmän kan få tjäna Gud. Men det är skillnad på att vara en syndare och förneka det och att vara en syndare och bekänna det. Denna ödmjuka inställning till Jesus gör att Simon nu får erfara att Jesus inte har kommit till jorden för att döma syndare utan för att frälsa och förlåta syndare. När vi ger våra liv till Jesus får inte han del av vår synd, utan vi får istället del av Jesus helighet. Att vi erkänner att vi är syndare i behov av nåd är snarare en förutsättning för tjänstgöring än ett hinder.
      • Simon identifierade sig själv som en ovärdig syndare, men Jesus såg i Simon en möjlighet att förvandla Simon från syndare till ett verktyg för Guds rike. Det är aldrig vår egen självbild som definierar våra möjligheter att tjäna Gud. På så sätt blev Simons medvetenhet om sin egen svaghet den styrka som Gud kunde använda för att leda Simon till att göra Guds verk.
  • Men Jesus sade till Simon: ”Frukta inte. Härefter skall du fånga människor.” 11Och de drog upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.
    • Även om Gud är värd vår fruktan och vi borde vara rädda för hans väldiga makt, så vill han inte relatera till oss människor utifrån rädsla, utan utifrån förlåtande kärlek. Även om vi kanske ”borde” vara rädda för Gud, så behöver vi det inte.
    • Simons uppdrag skulle från och med nu bli att fiska människor, och den här händelsen lärde Simon en hel del. När Jesus får dirigera så leder det alltid till någon form av välsignelse.
      • På samma sätt ska även vi idag ”fiska människor” genom att lyssna på Jesus undervisning, ställa våra gåvor och begåvningar till Guds förfogande, och lyssna på Jesus när han dirigerar oss mot välsignelsen.
    • Det verkar som att Simon och de andra lärjungarna lämnade den mirakulösa fiskefångsten på stranden när de följde Jesus. Den ekonomiska välsignelsen fiske-miraklet innebar var ingenting i jämförelse med att få förmånen att få följa Jesus och bli hans lärjunge.
      • Betyder detta att alla som vill tjäna Gud måste lämna sitt nuvarande jobb och jobba heltid för Gud? Nej, Jesus undervisade många på stranden, men det var bara Simon Petrus som han, åtminstone vid detta tillfälle, kallade in i heltidstjänst. Och även om Simon lämnade sitt jobb som fiskare så fortsatte exempelvis Paulus med sitt jobb som tältmakare. Det finns många olika sätt att tjäna Gud och man får be Gud om vägledning.
      • Sammanfattningsvis kan vi se att denna lilla text handlar om Jesu kallelse in i heltidstjänst för Guds rike. Men varför fick just Simon Petrus denna kallelse? Jo, han var för det första villig att lyssna på Jesus direktiv, han var för det andra ödmjuk och böjde sig inför Jesus, och han var för det tredje beredd att lämna allt och följa Jesus helhjärtat.

51När tiden för hans bortgång var inne, vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp. 52Han sände budbärare framför sig, och de gav sig i väg och gick in i en samaritisk by för att förbereda hans ankomst. 53Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg till Jerusalem. 54När hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sade de: ”Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen som förtär dem?” 55Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem. 56Och de gick vidare till en annan by. 57Medan de vandrade vägen fram, sade någon till honom: ”Jag vill följa dig vart du än går.” 58Jesus svarade honom: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.” 59Till en annan sade han: ”Följ mig!” Mannen svarade: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.” 60Jesus sade till honom: ”Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!” 61En annan sade: ”Jag vill följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av min familj.” 62Jesus svarade: ”Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike.”

  • 51När tiden för hans bortgång var inne, vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp.
    • En mer ordagrann översättning av ordet ”bortgång” är ”upphöjelse”, vilket är en hänvisning till Jesus upphöjelse på korsets trä, Jesu seger, Jesu uppståndelse och Jesu himmelsfärd.
    • Jesus är en förebild på alla sätt. I detta avsnitt kan vi lära oss att vara ”fast besluten” att fullfölja det uppdrag Gud har gett oss. Även om vi vet att det innebär lidande så ska vi gå på den väg Gud har kallat oss in på.
      • Som pastor och ledare i en församling kan jag vittna om att det finns få tillfällen som gör mig så glad som när någon åtar sig en uppgift som man sen ”fast beslutsamt” genomför, vare sig det går bra eller dåligt, vare sig det är kul eller tråkigt. Att troget fullfölja sin uppgift är ett tecken på mognad som krävs av den som vill vara ledare i Guds församling. Den som ger upp vid minsta motgång kommer inte att anförtros ledarskap.
    • Jesus var ”fast besluten” att genomföra sitt uppdrag trots att nästintill alla försökte övertala honom att ge upp:
      • Jesu fiende Djävulen försökte fresta honom (Matt 4:1–11).
      • Jesus vän Petrus försökte övertala honom (Matt 16:21-23).
      • Jesus själv tvivlade inför sitt lidande (Matt 26:37-39, Luk 22:29-44).
      • Pontius Pilatus försökte frige Jesus (Joh 18:28-40).
  • 52Han sände budbärare framför sig, och de gav sig i väg och gick in i en samaritisk by för att förbereda hans ankomst. 53Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg till Jerusalem.
    • Efter att det norra riket, Israel, fallit och intagits av assyrierna år 721 f.Kr., så fördes de flesta från de 10 norra stammarna bort i fångenskap och assimilierades med den övriga befolkningen i Assyrien. För att ytterligare uppblanda den israelitiska befolkningen fördes andra folkslag till Israel och som sen gifte sig med de israeliter som fanns kvar. Ättlingarna till detta blandfolk är samarierna, uppkallade efter den israelitiske kungen Omris huvudstad. Några israelitiska präster tilläts finnas kvar för att lära det nya samariska folket hur man tillber Israels Gud. (2 Kung 17).
      • Samarierna har en egen version av Moseböckerna och tillber Gud på sitt eget berg Gerissim, istället för i Jerusalem (Joh 4:20).
      • På grund av den historiska konflikten (Esr 4) och det faktum att Samarierna var ett blandfolk, så rådde fientlighet och mycket fördomar mellan judar och samarier. Samarierna brukade heller inte erbjuda resande judar övernattning när de som bodde norr om Samarien, i Galiléen, ville gå ner till Judéen för att fira judiska högtider i Jerusalem. Därför tog de flesta galiléer ofta en omväg för att undvika att gå in i Samarien.
    • Samarierna tog vid detta tillfälle inte emot Jesus och hans resesällskap eftersom de var på väg till Jerusalem. Samarierna lät vid detta tillfälle sina fördomar och gamla fiendskap med judarna hindra dem från att höra evangeliet. Vid ett annat tillfälle, när en samarisk kvinna får chansen att prata i lugn och ro med Jesus (Joh 4:1–42), så leder det till att många samarier tar emot Jesus som sin frälsare.
      • Det vi kan lära oss av Jesus är att inte låta våra fördomar styra vilka vi ska vittna för. Den person man minst skulle kunna tänka sig intresserad av Jesus kanske visar sig vara den första som omvänder sig.
      • Med tanke på detta är det nog ingen slump att Jesus omnämner just Samarien när han uppmanar sina lärjungar att gå ut i hela världen och missionera: “8Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”” (Apg 1:8)
  • 54När hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sade de: ”Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen som förtär dem?” 55Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem. 56Och de gick vidare till en annan by.
    • När lärjungarna ser att samarierna inte tar emot Jesus låter de sina fördomar och gamla fientliga historia ta över deras omdöme.
    • De två bröderna Jakob och Johannes kallades av Jesus ”Boanerges”, vilket på svenska betyder ”Åskans söner” (Mark 3:17). De var med andra ord väldigt hetlevrade och hade nära till raseri.
      • Mot denna bakgrund är det ett bevis på Guds möjlighet att förändra en människa att aposteln Johannes sedermera blev känd som ”kärlekens apostel”.
      • Har du ett mindre bra karaktärsdrag? Detta behöver inte vara ett hinder för att bli en lärjunge, men du bör samtidigt be till Jesus att han ska förvandla dig till det bättre.
    • Det misstag Jakob och Johannes gör går att jämföras med 1900-talets ”helvetespredikanter” eller ”domedagsprofeter”.
      • Otaliga gånger har jag läst om s.k. ”profeter” som profeterar om en Guds dom över Sverige på grund av att svenskarna har övergett Gud. Ena gången profeteras det att ryssen kommer, andra gånger är det naturkatastrofer som kommer att drabba oss. Men av denna text kan vi lära oss att Gud inte agerar på detta sätt.
      • Jakob och Johannes fokuserar på samariernas synd och Guds straff istället för att fokusera på Jesu frälsningsmöjlighet och Guds kärlek.
    • Jesus tillrättavisar Jakob och Johannes eftersom de inte verkar ha förstått Jesus uppdrag. Jesus har inte kommit till jorden för att döma alla som gör fel eller för att straffa alla syndare. Jesus har kommit för att erbjuda frälsning åt alla människor och rädda alla som tror på honom.
      • 16Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.” (Joh 3:16–17)
      • Det vi kan lära oss av detta är att inte ständigt leta fel hos andra människor bara för sakens skull. Vi borde vara väl medvetna om att alla människor, inklusive oss själva, har fel och begår synder. Men istället för att ständigt påpeka varandras brister borde vi istället fokusera på att växa i vår tro, studera Bibeln tillsammans, be för varandra, osv.
      • Men även om man inte ska fokusera på det negativa, så ska man inte låtsas som att det inte finns någon synd. Ibland måste man tillrättavisa den som gör fel, precis som ju Jesus gör här. Men lägg märke till att Jesus inte tillrättavisar samarierna utan bara sina egna lärjungar. Man kan inte kräva lika mycket av icke-kristna som av lärjungar.
    • En församling bör vara inställd på att det omkringliggande samhället mycket väl kan avvisa det kristna budskapet. Detta borde inte förvåna oss eller göra oss arga, utan istället leda till att vi ber för samhället och visar så mycket kärlek som vi kan.
      • Jesus kunde bli arg på religiösa hycklare som hindrade människor att möta Gud, men han blev sällan arg på vanligt folk som inte förstod bättre. När Jesus väl kom fram till Jerusalem visste han att han skulle bli avvisad, men blev inte arg, utan grät istället (Luk 19:41-44). När Stefanus stenas för sin tro på Jesus, så blir han inte arg, utan ber istället för sina mördare (Apg 7:59–60).
        • När vi möter förföljelse bör vi alltså inte svara med hat eller en dömande attityd, utan med bön och kärlek, och istället överlåta domen åt Gud när tiden är inne.
      • Den kristne som drabbas av syndares synder bör göra som Jesus, dvs. gå därifrån utan att hämnas och istället överlåta hämnden åt Gud:
        • 19Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.” (Rom 12:19)
  • 57Medan de vandrade vägen fram, sade någon till honom: ”Jag vill följa dig vart du än går.” 58Jesus svarade honom: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.”
    • Jesus levde ett relativt enkelt liv med få tillgångar, inget eget hus och ständigt i beroende av att Gud försörjde honom. Ett sådant liv är knappast attraktivt för en person med världsliga ambitioner som vill bli rik eller framgångsrik. Men med tanke på alla mirakler och den goda undervisningen Jesus predikade, så var det tidvis väldigt många som ville följa Jesus.
      • Kanske drogs många till Jesus för att han för tillfället var ”populär” eller stod för något ”modernt”.
      • För att inte skapa felaktiga förväntningar eller förhastade beslut så är Jesus tydlig från början med att ett lärjungaskap i hans efterföljd inte är någon lätt sak som kommer att leda till världslig eller mänsklig framgång och rikedom. Tvärtom finns det en risk att det kommer att leda till stora uppoffringar.
        • Jesus exemplifierar dessa uppoffringar med att inte ens han själv, som ju är ledare för denna rörelse, har något fint hus eller världsligt sett rik tillvaro.
      • Det vi kan lära oss av Jesus är att när folk är intresserade av den kristna tron bör vi inte försöka locka dem med falska förhoppningar om ett mänskligt sett framgångsrikt liv, utan istället berätta sanningen om andlig tillväxt men världsligt lidande.
      • Vi kan också lära oss att lärjungaskapet mycket väl kan komma att innebära att man inte har möjlighet att köpa ett lika fint hus som alla andra medel-Svenssons. Som Jesu lärjunge kanske man tvingas välja mellan en framgångsrik karriär och ett uppoffrande liv.
  • 59Till en annan sade han: ”Följ mig!” Mannen svarade: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.” 60Jesus sade till honom: ”Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!”
    • I det förra exemplet var det en man som bad om att få följa Jesus. I detta exempel är det Jesus som ber en man att följa honom. För den som är evangelist är det viktigt att kunna se och avgöra när det passar att fråga någon om de vill bli kristna eller när man bör invänta att personen själv kommer fram till det beslutet.
    • Mannen i detta exempel vill gärna följa Jesus men inte riktigt än. Om mannen i det förra exemplet var för snabb att följa Jesus så är denne man för långsam att följa Jesus.
    • En judisk begravningsritual kunde ta 12 månader för en nära anhörig att utföra. Att vänta med att följa Jesus tills hela ritualen är utförd kunde med andra ord leda till att man helt missade möjligheten att bli en lärjunge.
      • Av detta kan vi lära oss att vi inte ska låta mänskliga traditioner stå i vägen för att följa Jesus.
    • I Nepal, ett land jag spenderat en hel del tid i, ska den äldste sonen enligt den hinduiska traditionen utföra en hinduisk begravningsritual när hans föräldrar dör. Denna ritual gör så att föräldrarna kommer till den hinduiska himlen. När en nepales blir kristen vill han av förklarliga skäl inte utföra denna hinduiska ritual vilket ofta leder till att föräldrarna tar avstånd från sin son, kastar ut honom från hemmet och gör honom arvlös. I ett fattigt samhälle där barnen bor hemma även efter att de har gift sig i syfte att ta hand om sina föräldrar när de blir gamla samt att hjälpa varandra med försörjningen, så kan sådana här splittringar vara katastrofala. Därför väntar många unga nepaleser med att bli kristna tills efter deras föräldrar har dött så att de ska kunna utföra den hinduiska begravningsritualen. Denna Bibelvers blir med andra ord väldigt dagsaktuell i Nepal om man jämför med Sverige.
  • 61En annan sade: ”Jag vill följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av min familj.” 62Jesus svarade: ”Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike.”
    • När tiden väl är inne att bli kristen, då ska man inte vela eller ta ett halvhjärtat beslut.
    • Ibland har jag stött på människor som gärna vill bli kristna, men som först vill leva ute i världen en stund. De vill gärna följa Jesus men först vill de hitta en flickvän eller göra allt roligt som kompisarna gör. Sen när man blir lite äldre kan man lugna ner sig och börja gå till kyrkan. Men med en sådan inställning har man redan visat att man anser att Världens rike är en bättre plats att vara på än Guds rike.
    • När bönder på Jesu tid skulle plöja åkern var han tvungen att fästa blicken vid något längre fram, t.ex. ett träd, så att raderna skulle bli raka. Om bonden tappade fokus och började titta tillbaka så plöjde han snett.
      • Om vi vill följa Jesus ska vi fästa vår blick på Jesus och inte titta tillbaka på vårat gamla liv.
      • Jesus exemplifierar just detta när han i vers 51 ”vände sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp”.
        • Som Jesu lärjungar gör vi rätt i att fast beslutsamt följa Jesus genom att när Jesus kallar direkt lämna vårt gamla syndiga liv bakom oss och fästa vår blick på Jesus och det uppdrag han ger oss. ­­­­

Copyright 2015 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från
Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

43Det finns inte något bra träd som bär dålig frukt, inte heller något dåligt träd som bär bra frukt. 44Ett träd känner man igen på frukten. Inte plockar man väl fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar? 45En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. 46Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’, när ni inte gör vad jag säger? 47Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem – vem han är lik, det skall jag visa er. 48Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt. 49Men den som lyssnar och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräkte sig mot huset som genast rasade, och förödelsen blev stor för det huset.

  • 43Det finns inte något bra träd som bär dålig frukt, inte heller något dåligt träd som bär bra frukt. 44Ett träd känner man igen på frukten. Inte plockar man väl fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar?
    • Det finns en mängd olika sorters träd som alla ger olika frukt, men när ett fruktträd bär dålig frukt blir det till ingen nytta.
    • För den som är en syndare är det inte konstigt att bära fram syndig frukt, men för den som är en förlåten lärjunge borde det vara naturligt att vara kärleksfull, prata gott om andra, vara generös, vittna om Jesus, osv.
  • 45En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.
    • Det är viktigt att inte försöka tvinga på en förändring utifrån eftersom det då lätt blir gärningslära. Man ska alltså inte försöka förändra sitt hjärta genom att tvinga sig själv att bara prata gott, utan tvärtom be till Gud om ett förändrat hjärta så kommer det leda till att man pratar gott.
      • Det är inte goda gärningar som skapar en tro utan tvärtom tron som skapar goda gärningar.
  • 46Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’, när ni inte gör vad jag säger?
    • En lärjunge behöver bekänna sin tro både med ord och med handling.
      • Att bara göra gott men inte bekänna Jesus som Herre leder inte till frälsning, men att bara bekänna Jesus som Herre utan att göra gott gör dig inte till en lärjunge, även om du måhända är frälst.
  • 47Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem – vem han är lik, det skall jag visa er.
    • Den som vill bli Jesu lärjunge bör 1) komma till Jesus, 2) lyssna på Jesus och 3) handla efter Jesus ord.
      • De som bara kommit till steg 1 är de som har blivit frälsta men som aldrig går till kyrkan eller ens läser sin Bibel.
      • De som har kommit till steg 2 är kyrkans bänknötare som har blivit frälsta och som går till gudstjänsten av tradition, men som aldrig gör någonting av sin tro.
      • De som har kommit till steg 3 är Jesu lärjungar. De har mött Jesus, läser aktivt sin Bibel och försöker att praktisera Jesus budskap i handling.
  • 48Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt. 49Men den som lyssnar och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräkte sig mot huset som genast rasade, och förödelsen blev stor för det huset.”
    • Från utsidan såg de två husen likadana ut, men när floden kom märktes skillnaden.
    • Alla människor drabbas av bekymmer och prövningar, det är tämligen svårt att undvika. Men när vi prövas så märker vi också att tron håller! Den som har byggt sitt liv på klippan, Jesus, kommer att klara alla stormar, floder och oväder som man får möta genom livet.
      • Om man är osäker på om man har byggt sitt liv på klippan så bör man pröva om huset håller innan man råkar ut för den ofrånkomliga stormen. Jesus liknelse bör få oss att fundera på våra liv och utvärdera vårt eventuella lärjungaskap. Den som hör Jesu varningsord men inte bryr sig kommer heller inte att klara sig när floden väl kommer.

 

Copyright 2015 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från
Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

37Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna. 38Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.” 39Han gav dem också en liknelse: ”Kan väl en blind leda en blind? Faller då inte båda i gropen? 40En lärjunge är inte förmer än sin lärare, och när någon har blivit fullärd blir han som sin lärare. 41Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? 42Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga.

  • 37Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.
    • Det Jesus inte säger i detta berömda uttalande, är att vi förbehållslöst ska acceptera synd, villolära eller ett omoraliskt beteende. Vi ska visa kärlek mot alla människor, oberoende av vilken synd de brottas med, men vi ska inte acceptera, godkänna eller välsigna synden.
    • Om någon erkänner ett brott och blir fälld i domstolen, så döms han till ett tillbörligt straff. Så fungerar det i Världens rike, men så fungerar det inte i Guds rike. Om någon har gjort fel mot mig och ber om förlåtelse, så ska jag förlåta utan att döma ett straff eller kräva tillbörlig botgöring.
      • Jesus vill att vi ska förlåta utan att döma eftersom Gud är så mot oss. Tänk om Gud vid domens dag förlåter oss för våra synder men ändå ger oss straffet för våra synder?
      • När Jesus i Joh 8:1–11 möter en kvinna som ertappats med äktenskapsbrott så säger han: ”den som är utan synd må kasta första stenen på henne”. Moselagens straff för äktenskapsbrott var döden (3 Mos 20:10), men när ingen av hennes anklagare kastar någon sten så säger Jesus: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?” Hon svarade: ”Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!”
        • Kvinnan hade begått en synd och Lagens straff var döden. Jesus är tydlig med att han inte accepterar själva synden när han säger ”synda inte mer!” men förlåter henne utan att döma henne det tillbörliga straffet.
      • Det är lättare att ha en dömande attityd mot andra än mot sig själv. Men den som någon gång av den helige Ande har blivit överbevisad om sin egen synd kommer att hata synden men älska syndaren.
        • Den som fått sin egen synd förlåten kommer också att vilja leda andra människor till syndernas förlåtelse, inte genom tvång eller fördömelse, utan genom kärlek, barmhärtighet och omsorg.
  • 38Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.
    • På samma sätt som att vi inte ska döma andra eftersom vi själva förmodligen inte vill bli dömda, så skall vi ge generöst eftersom vi själv vill få generöst.
    • När vi ger av våra pengar, vår tid, våra öron, osv, så kommer Gud att ge tillbaka. Ett generöst givande är en av de få saker som Gud faktiskt uppmanar oss att pröva honom i:
      • För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått.” (Mal 3:10)
    • Istället för att sätta oss själva i centrum och ständigt tänka på hur vi själva ska kunna berika oss eller få råd med än det ena än det andra, så vill Jesus att vi ska tänka på andra och hur vi på ett generöst sätt kan hjälpa våra medmänniskor på bästa sätt.
    • Men man ska akta sig för att ge för att få, eftersom man då egentligen inte ger, utan försöker köpa välsignelse.
  • 39Han gav dem också en liknelse: ”Kan väl en blind leda en blind? Faller då inte båda i gropen?
    • Fariseerna var väldigt övertygade i sin tro på Gud och studerade Guds ord väldigt nitiskt, men ändå anklagar Jesus fariseerna för att vara blinda ledare (Matt 15:14) eftersom de inte såg Jesus i Skriften.
      • Det går alltså att ha enorma kunskaper i Guds ord och vara nitisk för Guds ord, men ändå vara blind för det som Guds ord handlar om: Guds kärlek.
      • Den som ständigt ser fel hos andra, men aldrig hos sig själv, är en blind ledare. Den som ständigt dömer andra, utan att tänka på att man själv en dag kommer att bli dömd med samma mått, är en blind ledare.
    • Jesus ger här ett stort ansvar till var och en som följer en ledare. Man ska aldrig följa någon hursomhelst, utan alltid vara uppmärksam på ledarens relation till Gud och hans Ord, och även betänka att man till syvende och sist endast har Jesus som sin högste ledare.
  • 40En lärjunge är inte förmer än sin lärare, och när någon har blivit fullärd blir han som sin lärare.
    • En lärjunge är något mer än att bara vara en elev, eftersom en lärjunge inte bara ska lära sig av sin lärare, utan även försöka efterlikna sin lärare. Således kan en lärjunge bli som sin mästare, men aldrig mer än sin mästare, eftersom det inte går att bli mer än lik någon.
      • Människan skapades ursprungligen till Guds avbild (1 Mos 1:26–27), någonting vi fortfarande är (Jak 3:9), men som mer eller mindre har blivit förstörd och deformerad av synden. När Gud kom till jorden och blev som oss (Joh 1:14), så var målet att vi skulle bli som han, genom att vi ”formas efter hans Sons bild” (Rom 8:29) och till slut, ”när vi får se honom sådan han är”: ”bli lika honom” (1 Joh 3:2). Så i denna lärjungaprocess, även känt som ”helgelseprocessen” återställs vi långsamt men säkert till det vi en gång skapades till att vara; Guds avbild.
      • En lärjunge till Jesus ska således läsa i Bibeln om Jesus och försöka efterlikna honom genom att göra det som han gjorde och leva så som han levde.
  • 41Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? 42Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga.
    • Detta uttalande är en typisk hyperbol, en ”en överdrivande liknelse med syfte att skapa en oväntad reaktion hos åhörarna”. Hyperboler var vanliga på Jesu tid och var väldigt användbara när Jesus ville chocka åhörarna i syfte att skapa en reflektion. En hyperbol är inte tänkt att tolkas bokstavligt.
      • En av de mest klassiska och tydliga hyperbolerna är: “Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna.” (Matt 5:28–29)
      • Även om det är möjligt att få en flisa i ögat så är det rimligtvis inte möjligt att få en bjälke i ögat. Jesus använder den här överdriften för att på ett humoristiskt sätt först chocka åhörarna och sen förklara en viktig poäng.
      • Om man föreställer sig en man med en bjälke i ögat som försiktigt försöker pilla ut en liten flisa i sin broders öga, så inser man rätt snabbt att han kanske först borde ta hand om sina egna bekymmer, dels för att rädda sig själv, men också för att det är omöjligt för honom att pilla ut en liten flisa när han ju inte kan se ordentligt pga bjälken.
        • Men inte bara är det omöjligt att plocka ut flisan med en bjälke i det egna ögat, det är dessutom uppenbart för alla runtomkring att du har större problem än den du försöker hjälpa. Ofta ser vi inte våra egna synder när vi är för upptagna med att leta fel hos andra. Vi får en blind fläck som gör att vi inte ser vår egen situation.
      • Poängen Jesus förmedlar är att vi inte ska vara så snabba med att peka ut andra människors synd när vi ju själva är fulla av synd. Det är inte fel att försöka hjälpa andra människor som brottas med sin synd, men vi ska inte ständigt påpeka folks ”småsynder” när vi själva brottas med stora synder. Då borde vi först ta itu med vår egen synd innan vi är redo att hjälpa andra.
    • Ett bra exempel på detta är Davids reaktion när profeten Natan berättar om en man som stal och dödade en annan mans lamm. David anser att mannen borde dömas till döden som straff för sin synd, men ser inte att han själv är ännu mer syndig eftersom han har gjort exakt likadant när han mördat en man och tagit hans hustru (2 Sam 12).

 

Copyright 2015 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från
Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.