Vilka är Guds olika namn?

Christian Mölk Bibelfrågor, Frågor & svar, Vanliga frågor

Det i särklass vanligaste namnet på Gud i Bibeln är ”YHWH” (uttalas ”Yahweh”). Namnet förekommer cirka 6000 gånger och brukar översättas till ”Herren” eller ”HERREN” i svenska bibelöversättningar. I Nya testamentet motsvaras YHWH av det grekiska ordet ”Kyrios” som översätts till ”Herren”.

Det näst vanligaste namnet på Gud i Bibeln är det hebreiska ”Elohim”, som i Nya testamentet motsvaras av det grekiska ”Theos”, och som översätts till ”Gud”.

Yahweh/Kyrios och Elohim/Theos är de i särklass vanligaste namnen på Gud i Bibeln, och används ibland i kombination, som t.ex. Yahweh Elohim eller Kyrios Theos.

På Bibelns tid var ett namn mer än bara ett tilltalsnamn, det sa också något om personens karaktär och personlighet. När någon i Bibeln är med om något betydelsefullt är det inte helt ovanligt att personen i fråga får ett nytt namn, exempelvis Jakob i samband med att han brottas med Gud:

27Då sade han till honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Jakob.” 28Han sade: ”Du ska inte längre heta Jakob utan Israel, för du har kämpat med Gud och med människor och segrat.” 29Och Jakob frågade: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Och han välsignade honom där.

(1Mos 32:27–29)

Så för den som vill lära känna Gud, hans karaktär och personlighet, så kan bibelstudiet av hans namn vara en mycket bra början.

El, Elohim, Eloah, Theos – Gud

”El” betyder kort och gott ”Gud” eller ”gud” och används i Bibeln om både Gud och avgudar. Det är heller inte helt ovanligt att Gud kallas för ”El” + ett attribut, exempelvis ”Elyon”, (=den Högste). ”Theos” är det grekiska översättningen av det hebreiska ”El” eller ”Elohim”.

“I begynnelsen skapade Gud [Elohim] himmel och jord.”

(1 Moseboken 1:1)

”Elohim” är pluralformen av ”El” och betyder således ”gudar”, men i hebreiskan så används också pluralformen för att förstärka ett ord och i den meningen används Elohim som ett egennamn åt Gud och översätts då till ”Gud”.

3Då sade han: ”Jag är Gud [El], din fars Gud [Elohim]. Var inte rädd för att resa till Egypten, för jag ska där göra dig till ett stort folk. 4Jag ska själv följa med dig till Egypten och jag ska också föra dig tillbaka därifrån. Och Josefs hand ska sluta dina ögon.””

(1Mos 46:3–4)

”Eloah” är singularis av pluralformen Elohim och översätts till ”Gud”. Att Gud i GT beskrivs i både singular och plural i ett och samma ord är en bild på treenigheten.

“Men du är en Gud [Eloah] som förlåter, nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd.”

(Neh 9:17b)

El Elyon, Hypsistos – Gud den Högste

På Bibelns tid hade varje land eller folk sina egna lokala gudar. För att tydligt markera att Gud inte är vilken lokal mini-gud som helst, utan han är den Ende och den Högste, så kallas Gud ibland för El Elyon (אֵל עֶלְיוֹן), Gud den Högste.

18Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste [El Elyon],

(1Mos 14:18)

3Jag vill glädja mig och jubla i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste [Elyon].

(Ps 9:3)

35Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande [Hagios Pneuma] ska komma över dig, och den Högstes [Hypsistos] kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son [Huios Theos].

(Luk 1:35)

Elohim Yisrael – Israels Gud

Inte nog med att Gud inte är vilken gud som helst, han är dessutom Israels Gud. Gud är hela världens Gud, men han har valt att uppenbara sig för Israel, det folk som han har utvalt. Så för att särskilja Gud från andra folks avgudar, som ju också kallades för ”El”, är det inte helt ovanligt att Gud i Bibeln beskrivs som ”Elohim Yisrael” (אֱלָהּ יִשְׂרָאֵל), Israels Gud, alternativt patriarkerna Abrahams, Isaks och Jakobs Gud:

23Han sade: ”Gör er då av med de främmande gudar som ni har bland er, och vänd era hjärtan till Herren, Israels Gud [Elohim Yisrael]!”

(Jos 24:23)

6Och han sade: ”Jag är din fars Gud – Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då dolde Mose ansiktet, för han bävade för att se på Gud.

(2Mos 3:6)

Gud nämns ofta som just Israels Gud i samband med att Gud vill att Israel ska vara ett heligt folk som skiljer sig från de avgudadyrkande folken runtomkring. Gud är inte som de andra gudarna.

Att Gud nämns som Abrahams, Isaks och Jakobs Gud syftar ofta till att peka på det förbund Gud ingick med Abraham och som Israel är en del av (1Mos 12:1–3). Gud är inte vilken gud som helst utan den Gud som har ingått förbund med Abraham och utvalt Israel som sitt folk.

El Shaddai, Pantokrator – Gud den Allsmäktige

Ett av de namn på Gud som sticker ut i Gamla testamentet är ”El Shaddai” (אֵל שַׁדַּי). Den ursprungliga betydelsen av ordet ”shaddai” är oklart, men översätts ofta till ”allsmäktig” och är det namn som Gud använder om sig själv när han uppenbarar sig för Abraham:

När Abram var nittionio år uppenbarade sig Herren [YHWH] för honom och sade: ”Jag är Gud den Allsmäktige [El Shaddai]. Vandra inför mig och var fullkomlig.” 

(1 Mos 17:1)

Namnet El Shaddai används ofta i samband med Guds löfte till Abraham om mirakulösa välsignelser, dvs. poängen med namnet är att ingenting är omöjligt för Gud, han kan göra precis vad han vill:

3Gud den Allsmäktige [El Shaddai] ska välsigna dig och göra dig fruktsam och föröka dig så att du blir många folk.

(1Mos 28:3)

Själva innebörden av Guds namn El Shaddai återkommer även i Nya testamentet, exempelvis när Jesus pratar om frälsningen och Petrus tänker att ingen kan bli frälst:

26Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt. Men för Gud är allting möjligt.”

(Matt 19:26)

Lika omöjligt som det var för Abraham att få en son vid 100 års ålder, lika omöjligt är det för en människa att bli frälst. Men tack vare att Gud är ”El Shaddai”, den Allsmäktige, så kan Gud ge Abraham en ättling och han kan föda oss på nytt.

I Nya testamentet används den grekiska motsvarigheten ”Pantokrator” (παντοκράτωρ) också för att beskriva Guds folks mirakulösa delaktighet i Abrahams förbund och för att beskriva Guds enorma storhet:

16Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. 17Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er, 18och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige [Pantokrator].

(2Kor 6:16–18)

Yahweh, Adonaj och Kyrios – Herren

När Israels folk är slavar i Egypten så uppenbarar sig Gud för Mose vid Sinai berg och ger honom i uppdrag att leda Israel ut ur slaveriet. Om Gud tidigare gjorde sig känd för sitt folk som ”Elohim” och för patriarkerna som ”El Shaddai”, så var det nu dags för Israel att få lära känna Gud vid hans namn ”Yahweh”:

2Och Gud sade till Mose: ”Jag är Herren [YHWH]. 3För Abraham, Isak och Jakob visade jag mig som Gud den Allsmäktige [El Shaddai], men under mitt namn Herren [YHWH] gjorde jag mig inte känd för dem.

(2Mos 6:2–3)

Dock ska tilläggas, att Guds namn Yahweh som sådant var känt för somliga även innan Gud uppenbarade det för Mose, men själva betydelsen och innebörden av Guds namn Yahweh uppenbarades för Israel först via Mose. Exempelvis står det i 1Mos 4:26 att vid tiden då Adams son Set levde ”började man åkalla Yahwehs namn”. Även Abraham måste ha känt till Guds namn Yahweh eftersom han kallar den platsen där han inte offrade Isak för ”Yahweh Yir’eh” (1Mos 22:14), vilket betyder ”Yahweh förser”, ett namn som för övrigt eventuellt ligger till grund för namnet ”Jerusalem”.

Men när Gud uppenbarar sig för Mose och vill sända honom till farao, så tvekar Mose inför uppdraget och frågar efter Guds namn, inte för att han nödvändigtvis vill känna till Guds namn utan för att han vill förstå vem Gud är:

11Men Mose sade till Gud: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och föra Israels barn ut ur Egypten?” 12Han svarade: ”Jag ska vara med dig. Och här är ditt tecken på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, ska ni hålla gudstjänst på detta berg.” 13Då sade Mose till Gud: ”Om jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? – vad ska jag då svara dem?” 14Gud sade till Mose: ”Jag är den Jag Är.” Och han fortsatte: ” Så ska du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er.” 15Och Gud sade sedan till Mose: ”Så ska du säga till Israels barn: Herren [YHWH], era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Det ska vara mitt namn för evigt och så ska man kalla mig från släkte till släkte.

(2Mos 3:11–15)

Namnet ”Jag Är den Jag Är” uttrycker Guds karaktär såsom evig, absolut och oföränderlig. Gud är den som ”är”. Han har alltid funnits, är inte beroende av någon och utan honom finns ingenting till. Gud är den som är det sannaste av allting som är sant och det evigaste av allt som är evigt. I Nya testamentet kommer detta framför allt till uttryck i Uppenbarelseboken:

8Jag är A och O, säger Herren Gud [Kyrios Theos], han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige [Pantokrator].

(Upp 1:8)

En ytterligare förklaring till vad Guds namn YHWH egentligen betyder får vi när Mose uttrycker osäkerhet på sig själv med orden ”Vem är jag?” och får från Gud det kortfattade svaret ”Jag är med dig” (2Mos 3:12). Detta ger oss en ledtråd till vad Guds namn ”YHWH” betyder. Gud är inte en gud som sitter på rosa moln någonstans långt borta från vår verklighet och som kräver saker av oss då och då. Gud är en Gud som är med oss. När Mose ifrågasätter sin egen styrka i jämförelse med Farao så säger Gud att han kommer att vara med Mose. Mose är således måhända ingenting i sig själv, men om Gud är med Mose så finns alla möjligheter. På samma sätt som Gud vandrade i Edens lustgård innan syndafallet så kommer Gud även i himlen finnas mitt ibland oss och på samma sätt så kom Gud till jorden för 2000 år sedan och gick mitt ibland oss människor och gjorde underverk. Gud är inte en avlägsen Gud som är för stor för att vi ska kunna komma i kontakt med Honom, nej, ”Gud är med oss”. Det är därför inte en slump att Jesaja profeterar att Messias kommer att heta ”Immanuel” (Jes 7:14). Dock fick inte Jesus namnet ”Immanuel” eftersom det i stället beskriver vem han är. ”Immanuel” betyder nämligen direkt översatt ”Gud med oss” på svenska och är en anspelning på att Jesus är den i treenigheten som har kommit ner till jorden och ”är med oss”. Här finns också en tydlig koppling till det svar som Mose fick av Gud: ”Jag är med dig”. När Jesus lämnade oss och flög upp till himlen så var han noga med att påpeka att den helige Ande från och med nu kommer att vara ”med oss”.

14Därför ska Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel [Immanuel].

(Jes 7:14)

Det svar som Mose får från Gud är att hans namn är ”ehyeh asher ehyeh” (”jag är den jag är” på svenska) och förkortas till ”ehyeh” eller ”jag är”. När Mose skulle säga Guds namn till Israels folk kunde han naturligtvis inte säga ”jag är” utan säger i stället säga ”han är”, vilket blir ”YHWH” och uttalas oftast ”Yahweh”. Så om man ska vara petig så är inte YHWH det namn som Gud själv presenterar sig med, utan det namn som Israel använder om Gud.

Så YHWH är det namn som Israel fick använda om Gud, men samtidigt fick de inte missbruka Guds namn:

15Till Israels barn ska du säga: Om någon hädar sin Gud [Elohim] kommer han att bära på synd. 16Och den som smädar Herrens [YHWH] namn ska straffas med döden. Hela församlingen ska stena honom. Vare sig det är en främling eller en infödd som smädar Namnet ska han dödas.

(3Mos 24:15–16)

På grund av detta så, med undantag från vissa högtidliga tillfällen i templet, var Israel väldigt restriktiva i att uttala Guds namn. När de läste Bibeln högt och det stod ”YHWH” så läste de i stället ”adonaj” (”herre” på svenska).

För att ytterligare påminna sig om att inte uttala Guds namn Yahweh så användes ibland vokalerna från ordet ”adonaj” in i ordet ”yhwh” i senare Bibelöversättningar. I den hebreiska grundtexten användes inte vokaler, så när läsaren läste konsonanterna YHWH med vokalerna från Adonaj så påmindes man att säga Adonaj i stället för Yahweh. Det medvetet felaktiga uttalet om man hade läst som det står blev då ”Jehovah”. Enligt språkforskare så är ett mer korrekt och ursprungligt uttal av Guds namn ”Yahweh”.

I Nya testamentet finner vi också att man i stället för att uttala Guds namn väljer att säga ”himlen”. Därav har vi fått uttrycket ”himmelriket” i stället för det mer vanliga ”Guds rike”, och därav säger vi ofta att vi ska till himlen när vi dör när vi ju egentligen menar att vi ska till Gud när vi dör.

17Från den tiden började Jesus predika och säga: ”Omvänd er! Himmelriket är nära.”

(Matt 4:17)

När Gamla testamentet översattes till grekiska så fortsatte de med att undvika att skriva ”YHWH” och skrev i stället det grekiska ordet ”kyrios” (”herre” på svenska). Eftersom kyrios är ett relativt vanligt ord och inte nödvändigtvis måste syfta på just ”YHWH” så är det ibland svårt att veta om kyrios i Nya testamentet syftar specifikt på herren YHWH eller någon annan herre vem som helst. För att ta reda på det kan man kolla upp den hebreiska grundtexten när Gamla testamentet citeras i Nya testamentet.

Exempelvis citerar Matteus profeten Jesaja när han beskriver Johannes Döparens uppdrag: 

3Om honom heter det hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren [Kyrios], gör stigarna raka för honom!

(Matt 3:3)

3En röst ropar i öknen: ”Bana väg för Herren [YHWH], gör vägen rak i ödemarken för vår Gud.

(Jes 40:3)

Här ser vi alltså att det inte är vilken herre som helst som Johannes Döparen skall bana väg för, utan ingen mindre än ”YHWH” själv!

Denna tydliga koppling mellan YHWH, Kyrios och Jesus återkommer hela tiden i Nya testamentet. Exempelvis när Jesus i en konversation med fariséerna säger sig vara ”Jag Är”:

”Det var därför jag sade till er att ni kommer att dö i era synder. För om ni inte tror att Jag Är [Ego Eimi], ska ni dö i era synder.” 

(Joh 8:24)

”Jesus svarade: ”Jag säger er sanningen: Jag Är [Ego Eimi], innan Abraham fanns.” Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.” 

(Joh 8:58–59)

Anledningen till att fariseerna vill stena Jesus till döds är för att de anser att han har smädat Herrens namn enligt ovan nämnda 3Mose 24:15-16. De grekiska orden ”ego eimi” är samma ord som används i den grekiska översättningen av Gamla testamentet där Gud presenterar sitt namn för Mose som ”Jag är” (2Mos 3:14). Fariséerna tror att Jesus hädar Herrens namn när han kallar sig själv ”Ego Eimi” / ”Jag Är”, eftersom det betyder att han kallar sig själv för Yahweh. Om någon annan än Jesus hade kallat sig själv Yahweh så skulle fariséerna ha rätt i att han hädar, men Jesus är den ende som verkligen kan kalla sig Herren Jahve utan att häda.

Även Paulus tar upp detta ämne i Filipperbrevet:

6Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte 7utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa 8ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. 9Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, 10för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, 11och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.

(Fil 2:6–11)

Paulus skriver att Jesus har fått det namn som står över alla andra namn och förtydligar med att alla ska bekänna att Jesus är ”Herren”. Som vi tidigare sett så används ordet ”herren” i stället för ”YHWH” och för att ta reda på vilken ”herre” som menas så måste man se till sammanhanget. Vilket namn är det som står över alla andra namn? Jo, det är naturligtvis YHWH!

Paulus skriver också:

9För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren [Kyrios] och i ditt hjärta tror att Gud [theos] har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 10Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

(Rom 10:9–10)

För att förankra detta i Gamla testamentet så citerar Paulus profeten Joel:

13Var och en som åkallar Herrens [Kyrios] namn skall bli frälst.

(Rom 10:13)

32Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens [YHWH] namn skall bli frälst.

(Joel 2:32a)

Det Paulus menar är alltså att om man bekänner Jesus som Herren YHWH så kommer man att bli frälst. Ett exempel på en sådan bekännelse är när Tomas möter den uppståndne Jesus:

28Tomas svarade honom: ”Min Herre [Kyrios] och min Gud [Theos]!”

(Joh 20:28)

En vidare förståelse av Guds namn får vi av språkforskare som menar att verbet inte går att bestämma utan namnet skulle lika gärna kunna vara ”Jag var”, ”Jag är” eller ”Jag kommer att vara”. Detta anspelar Gud på när han i Uppenbarelseboken 1:8 säger: ”Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.” Gud är alltså den som har gjort under tidigare och som vi ska minnas och berätta om. Gud är också den som är med oss idag och som vi kan ha en relation till. Gud är också den som kommer att ingripa i framtiden och vi kan lita på att det han säger att han ska göra kommer han också att göra.

Yahweh Sebaot – Herren Sebaot

Det hebreiska ordet (צְבָאָה / sebaot) betyder oftast ”arméer”, både människors och änglars, men kan också betyda ”himlakroppar” (1Mos 2:1). Ordet ”sebaot” används cirka 242 gånger tillsammans med Guds namn, Yahweh Sebaot (יהוה צְבָאוֹת), och är då framför allt en beskrivning av Gud såsom den som styr över de himmelska arméerna. När exempelvis israeliterna och filistéerna står uppradade mot varandra så säger David till Goliat:

45 David svarade filistén: ” Du kommer mot mig med svärd och spjut och kastspjut, men jag kommer mot dig i Herren Sebaots [YHWH härskarornas/arméernas Gud] namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat.” 

(1 Sam 17:45)

David kommer mot en mänskligt sett övermäktig fiende uppbackad av en himmelsk armé och vet därför att han kommer att vinna tvekampen. Hur stor fiende vi än möter så är vi alltid överlägsna om Gud är med oss. Ungefär som när Elisa ber Gud öppna hans tjänares ögon så han får se att Guds armé är större än araméernas armé:

15När gudsmannens tjänare tidigt på morgonen steg upp och gick ut, se, då hade en här med hästar och vagnar omringat staden. Tjänaren sade till gudsmannen: ” O, min herre, vad ska vi ta oss till?” 16Han svarade: ” Var inte rädd! De som är med oss är fler än de som är med dem.” 17Och Elisha bad: ”Herre, öppna hans ögon så att han ser.” Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisha.

(2Kung 6:15–17)

Fler bibelord om Yahweh Sebaot:

1Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara [sebaot].

(1Mos 2:1)

2David bröt upp och drog i väg med allt sitt folk från Baale-Juda för att därifrån föra upp Guds ark som var uppkallad efter Namnet, namnet Herren Sebaot [YHWH Sebaot], han som tronar på keruberna.

(2Sam 6:2)

10Vem är han, ärans kung? Det är Herren Sebaot [YHWH Sebaot], han är ärans kung. Sela.

(Ps 24:10)

Pater, Abba – Fader

När Jesus undervisar sina lärjungar om hur de ska be, så inleder han exempel-bönen (Matt 6:9) med att kalla Gud för ”pater” (πατήρ), vilket på svenska blir ”Far/Fader”:

9Så ska ni be: Vår Far [Pater] i himlen, låt ditt namn bli helgat.

(Matt 6:9)

”Fader” är det i särklass vanligaste namnet på Gud som Jesus själv använder när han pratar om Gud. Men när Jesus är i bön så verkar det som att han snarare kallar Gud för ”Abba” (Ἀββᾶ), vilket är ett arameiskt ord (Jesus modersmål) som betyder ”pappa”:

36Han sade: ”Abba [Abba], Far [Pater]! Allt är möjligt för dig. Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.”

(Mark 14:36)

Att Gud är vår ”pappa” är kopplat både till att vi är ”födda på nytt” (Joh 3:3–8) och är ”en ny skapelse” (2Kor 5:17) i och med att vi blir frälsta, samt till att vi får bli en del av Guds folk och Guds familj i och med Guds löfte till Abraham.

Jesus – Yeshua

Jesus namn, Josua, Yeshua eller Yehoshuah, är en hopslagning av de två hebreiska orden ”yeho”, som är ett ord som kommer från ”YHWH” / ”Yahweh”, och ”shua” som betyder ”frälsning” eller ”rädda oss!”. Sammantaget blir alltså Jesus namn ”Gud räddar oss” eller ”Gud frälsaren”, vilket ju stämmer väldigt väl överens med att Jesus är Gud som blev människa för att frälsa oss.

21Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus [Iesous], för han ska frälsa sitt folk från deras synder.”

(Matt 1:21)

Share this Post