Gamla testamentet
Människan är skapad till Guds avbild och har ett inneboende värde.[1] Men i Edens lustgård syndade de första människorna genom att Adam och Eva inte lydde Gud[2] och genom att Kain mördade sin broder.[3]
För att återupprätta människans relation med Gud och sina medmänniskor utvalde Gud Abraham att bli stamfader åt ett folk som Gud själv skulle födas in i.[4]
Abraham kallas av Gud att “gå ut ur sitt land” och “bege sig till ett annat land” och leva där som en främling[5].[6] Genom att tro på Guds ord så kommer Abraham att bli en välsignelse för “alla folk på jorden”.[7] Abraham börjar sitt nya liv som en främling i Kanaans land. Sen, när det blir brist på mat så tvingas han bege sig till Egypten, och blir på så sätt en form av ekonomisk flykting.[8] I berättelsen om Abraham ser vi att Guds folk föds som flyktingar och främlingar.
Efter lite fram och tillbaka lever sen Israel kvar i Egypten i 400 år och räddas sen av Gud ut ur Egypten och in i det förlovade landet Israel.[9]
När nu Guds folk hade levt som flyktingar och främlingar i flera hundra år och nu skulle få ett eget land att leva i, så gav Gud dem instruktioner, lagar och regler för hur dem, som ju själva nyss varit flyktingar, skulle behandla andra flyktingar och främlingar i sitt eget land.[10]
Guds förbund med Israel går i både vertikal och horisontell riktning, och innebär inte bara att Israel ska älska Gud[11] och lyda hans lagar, utan även att de ska älska sina medmänniskor[12] runtomkring. Att älska Gud innebär att älska sin medmänniska, och att tjäna Gud innebär att betjäna sina medmänniskor.
För Gud är inte bara ”infödda” vår medmänniska, utan även ”främlingar”. I Mose lag befaller Gud Israel att ”älska din nästa som dig själv” (3Mos 19:18) och några versar senare befaller han Israel att räkna främlingen som infödd och att ”älska honom som dig själv” (3Mos 19:34).
Gud förklarar för Israel att eftersom han ”älskar främlingen” så ska de också göra det. Israel har själva varit främlingar i Egypten och vet vilken oerhört utsatt situation det är. Om nu Israel finns till som nation eftersom Gud räddade dem från främlingskapet i Egypten så kan ju inte Israel behandla människor illa som befinner sig i samma situation som Gud behövde rädda Israel ifrån. På samma sätt som Gud såg Israels utsatta och bedrövliga situation i Egypten och i sin stora kärlek räddade Israel, så ska också Israel se främlingars utsatta situation och behandla dem som ”infödda” och ”älska dem som sig själva”.[13]
Särskilt tydligt blir detta i Guds ord till Israel om att visa omsorg om ”den faderlöse, änkan och främlingen”, som i Gamla testamentet blir ett uttryck som representerar socialt och ekonomiskt utsatta människor.[14]
Gud vill för det första att Israel ska skydda den faderlöse, änkan och främlingen, för det andra att Israel ska stödja dem och för det tredje inkludera dem i gudstjänst-gemenskapen.[15] Om Israel mot förmodan behandlar dessa grupper illa så förklarar Gud för Israel att han i så fall kommer att ta deras sida och lyssna på deras rop på hjälp.[16]
När judarna sen för andra gången blev flyktingar, dvs. i samband med exilen i Babylon, så uppmanas de att söka sitt nya lands bästa. Och det är en annan viktig biblisk princip som riktas till alla flyktingar och invandrare som kommer hit till vårt land; dvs. att söka vårt samhälles bästa, ”för när det går väl för oss så går det också väl för er”, som det står i profeten Jeremia.[17]
Nya testamentet
I Nya testamentet fullbordas Guds frälsningsplan för mänskligheten som började i och med Abraham.[18] Gud sände sin son till världen för att återupprätta människans relation med Gud och sina medmänniskor.[19] Genom att tro på Jesus död och uppståndelse så får människan förlåtelse för sin synd och räddas till ett nytt evigt liv.[20] I egenskap av Guds son är Jesus Kristus människans perfekta förebild för hur Gud är och hur Gud vill att människan ska leva detta nya liv.[21]
När Gud kom till vår jord valde han att identifiera sig med de mest utsatta människorna; faderlösa, änkor och främlingar. Jesus började sitt liv som flykting i och med att hans föräldrar Josef och Maria tvingades fly till Egypten eftersom Herodes ville mörda Jesus.[22] Gud själv har alltså varit flykting. Några år senare blir Jesus dessutom faderlös i och med att hans pappa Josef dör. Av förklarliga skäl blir inte Jesus ”änka” eftersom han varken är kvinna eller gift. Däremot försätter han sig själv i en situation där han blir ekonomiskt försörjd av sina kvinnliga lärjungar.[23]
När Jesus inleder sitt uppdrag som Messias proklamerar han att han har kommit för att ”predika glädjens budskap för de fattiga, frihet för de fångna och ge de betryckta frihet”.[24] Att Jesus gör så att blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och fattiga får höra ett glädjens budskap, blir för Johannes Döparen ett bevis för att Jesus är Messias.[25] Jesus demonstrerar med all önskvärd tydlighet att hans uppdrag är att rädda människor ut ur en utsatt situation och ge dem ett nytt liv i hans efterföljd.
När Jesus undervisar sina lärjungar berättar han att vi ska “ta emot främlingar”. Jesus säger till och med att så som vi har behandlat främlingar, så har vi behandlat Jesus själv.[26] Så Jesus identifierar sig alltså med främlingar och vill att vi också ska göra det.[27]
Men inte nog med att Jesus efterföljare ska hjälpa främlingar och flyktingar, i Jesus undervisning om den barmhärtige samariten ser vi hur Jesus lyfter fram att en samarit, alltså en “främling”, faktiskt kan få bli till välsignelse även för en “infödd”. När prästen och leviten gick förbi sin skadade landsman var det en främling som stannade och hjälpte.[28]
När Jesus sen dör på korset så menar Paulus att han på korset river ned de murar som förut fanns mellan “infödda” och “främlingar”, och gjorde de två till ett nytt folk.[29]
I den nya gemenskap som Jesus startade, församlingen, så är människan inte längre jude eller grek, infödd eller främling, svensk eller invandrare, utan broder och syster.[30] Tack vare Jesus död på korset så återupprättas Guds ursprungliga plan för människan genom att i församlingsgemenskapen lär den helige Ande[31] människan att älska Gud och sin medmänniska[32]. Att älska Gud och sin medmänniska är grunden för den kristna tron. Det är till och med så att man älskar Gud genom att älska sin medmänniska. Det går inte att samtidigt älska Gud och hata sin broder.[33]
Som Jesu efterföljare har vi primärt vårt medborgarskap i himlen och är, likt Abraham, främlingar här på jorden.[34] Men även om vi tillhör ett annat rike, så ska vi ändå fortsätta ha omsorg om den faderlöse, änkan och främlingen.[35]
I Bibelns sista bok, så ser vi att i himlen kommer det att vara “en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk”.[36]
Sammanfattningsvis ser vi att Gud uppmanar oss i Bibeln att älska, rädda, skydda, stödja och inkludera flyktingar.
Främlingsfientlighet är en del av syndafallet, ett uttryck för människans egoism och vad det innebär att vara upprorisk mot Gud.
Flyktingvänlighet är en del av Guds skapelse, ett uttryck för Guds vilja och en del av vad det djupast sett innebär att vara människa.
[1] “27Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.” (1Mos 1:27)
[2] “6Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt.” (1Mos 3:6)
[3] “8Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. 9Och Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Skall jag hålla reda på min bror?”” (1Mos 4:8–9)
[4] “1Herren sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. 2Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. 3Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.”” (1Mos 12:1–3)
[5] “22Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gersom, ”för”, sade han, ”jag har blivit främling i ett främmande land.”” (2Mos 2:22)
[6] I Bibeln används det hebreiska ordet ”gēr” för att beskriva ”flyktingar”. Ordet kan också översättas till ”främling”, ”nykomling, ”utlänning” och ”invandrare”.
[7] 1Mos 12:1–3
[8] 1Mos 12:10
[9] “29Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem.” (2Mos 14:29)
[10] “33När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. 34Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.” (3Mos 19:33–34)
[11] “4Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. 5Och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft.” (5Mos 6:4–5)
[12] “18Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.” (3Mos 19:18)
[13] 3 Mos 19:34
[14] 5 Mos 10:18, 5 Mos 14:29, 5 Mos 16:11–14, 5 Mos 24:17–21, 5 Mos 26:12–13, 5 Mos 27:19, Ps 146:9, Jer 7:5–7, Jer 22:3, Sak 7:10
[15] 2 Mos 22:21, 5 Mos 24:19-21, 5 Mos 16:11
[16] 2 Mos 22:23
[17] “7Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er.” (Jer 29:7)
[18] Luk 1:67–79
[19] “27Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.”” (Luk 10:27)
[20] “16Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.” (Joh 3:16–17)
[21] “29Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder.” (Rom 8:29)
[22] “13När de visa männen hade farit, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.”” (Matt 2:13)
[23] “1Därefter vandrade Jesus från stad till stad och från by till by och predikade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom 2och även några kvinnor, som hade blivit befriade från onda andar och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena – från henne hade sju onda andar farit ut – 3vidare Johanna som var hustru till Herodes förvaltare Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.” (Luk 8:1–3)
[24] “18Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet 19och predika ett nådens år från Herren.” (Luk 4:18–19)
[25] “4Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: 5Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. 6Och salig är den som inte tar anstöt av mig.”” (Matt 11:4–6)
[26] “35Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig.” (Matt 25:35)
[27] Matt 25:31–46
[28] “30Jesus svarade: ”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. 31En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. 33En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. 34Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. 36Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?” 37Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus till honom: ”Gå du och gör som han.”” (Luk 10:30–37)
[29] Ef 2:11–22
[30] “28Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28)
[31] “27Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er.” (1Joh 2:27)
[32] “9Vi behöver inte skriva till er om broderskärleken. Ni har ju fått lära er av Gud att älska varandra.” (1Thess 4:9)
[33] “20Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. 21Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder.” (1Joh 4:20–21)
[34] “20Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.” (Fil 3:20)
[35] “27Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.” (Jak 1:27)
[36] “9Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. 10Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.”” (Upp 7:9–10)