Pastor Christian Mölk | Paulus
Currently viewing the tag: "Paulus"

1 Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen 2 och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som hörde till ’den vägen’, män eller kvinnor, skulle han fängsla dem och föra dem till Jerusalem. 3 Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljussken från himlen omkring honom. 4 Och han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?”. 5 Han frågade: ”Vem är du, Herre?” Rösten svarade: ”Jag är Jesus, den som du förföljer. 6 Men stå upp och gå in i staden, så skall du få veta vad du måste göra.” 7 Männen som reste med honom stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen. 8 Saulus reste sig upp från marken, och när hans ögon öppnades kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde honom in i Damaskus. 9 Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack. 10 I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: ”Ananias!” Han svarade: ”Här är jag, Herre.” 11 Herren sade till honom: ”Bege dig till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas hus efter en man som heter Saulus och är från Tarsus, ty se, han ber. 12 Och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga händerna på honom för att han skall se igen.” 13 Då svarade Ananias: ”Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14 Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn.” 15 Men Herren sade till honom: ”Gå! Han är ett redskap som jag utvalt för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och inför Israels barn. 16 Och jag skall själv visa honom, hur mycket han måste lida för mitt namns skull.” 17 Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: ”Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande.” 18 Genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn igen och blev döpt. 19a Sedan åt han och fick nya krafter.

  1. 1 Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen 2 och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som hörde till ’den vägen’, män eller kvinnor, skulle han fängsla dem och föra dem till Jerusalem.
    1. Paulus, som tidigare förföljt kristna i Jerusalem, beger sig nu till staden Damaskus för att förfölja kristna även där. Paulus är uppbackad av den religiösa judiska eliten i Jerusalem.
      1. Den extrema religiösa iver som Paulus upplever, kan vara oerhört farlig. Den som tror sig göra Guds vilja kan vara beredd att utföra precis vad som helst. Det är inget fel på att vara religiöst ivrig, men man måste tänka på vilken frukt ens iver får. I detta fall leder Paulus iver till mord, förföljelse och våld. En mer rättriktad religiös iver skulle leda till evangelisation, hjälpa fattiga, bygga sjukhus, leda folk till frälsning, etc.
    2. De första kristna kallade inte sin tro för ”kristendomen” utan för ”Vägen” (Apg 16:17, 18:25-26, 19:9, 19:23, 22:4, 24:14, 24:22, 2 Pet 2:2). Jesus kallade också sig själv för ”Vägen” (Joh 14:6) vilket visar på den tydliga samhörighet som finns mellan Jesus och hans lärjungar.
      1. Det grekiska ordet för ”väg” är ”hodos” och har sin motsvarighet i det hebreiska uttrycket ”halakha”. Båda dessa ord kan också innebära ”vandring”, ”uppförande” eller ”sätt att leva”.
        1. Gud vill inte att människan ska gå ”sin egen väg” utan ”Guds väg” genom att lyda Guds befallningar. Att gå Guds väg innebär i Gamla testamentet att Israels folk skulle leva i förbundet med Gud och lyda den lag som Gud gav Israel via Mose. Att gå Guds väg innebär i Nya testamentet att alla människor ska lyda Guds befallningar genom att tro på Jesus. Israel lyder Guds befallningar till Mose genom att lyssna på Jesus undervisning eftersom Jesus är den som förkunnar Mose lag rätt.
        2. Den som går på ”fel väg” är den som förvränger ”Herrens raka vägar” och riskerar då att slås i blindo (Apg 13:10-11). Den som vill gå på Guds raka väg bör istället ”bana väg för Herren” och göra ”stigarna raka för honom” (Luk 3:4).
  1. 3 Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljussken från himlen omkring honom. 4 Och han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?”. 5 Han frågade: ”Vem är du, Herre?” Rösten svarade: ”Jag är Jesus, den som du förföljer. 6 Men stå upp och gå in i staden, så skall du få veta vad du måste göra.”
    1. Vägen mellan Jerusalem och Damaskus är cirka 24 mil och tar ungefär fyra till sex dagar. Mitt på dagen, när solen skiner som starkast, upplever Paulus ett ännu starkare ljussken från himlen (Apg 26:13).
    2. Paulus faller till marken, ett beteende som är fullt rimligt när man kommer i närheten av Gud. En människa som möter Guds helighet kan reagera på olika sätt; man kan bli skräckslagen, ödmjukad, paff, etc.
      1. Själv har jag vid ett tillfälle varit med om något liknande. Jag gick på Bjärka-Säbys bibelskola och skulle eventuellt bli ungdomspastor i Filadelfia Bankeryd. Jag hade precis släckt lampan och gått och lagt mig, och fick plötsligt till min stora förvåning se Jesus stå vid sidan av sängen! Jag kunde inte se några exakta detaljer, det var som en mix mellan en ”riktig” syn och en andlig syn. Jag såg inte några detaljer i Jesus utseende, men han utstrålade ett vitt sken, och jag kunde tydligt förstå att det var just Jesus som stod vid min sida, eftersom han sa till mig: ”Det är min församling”. Dessa ord fick mig att omedelbart tänka på Jesu ord till Petrus i Matteus 16:18: “Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den”. I och med dessa ord förstod jag att Jesus hade kontroll över situationen. Om Jesus vill att jag ska bli ungdomspastor i Bankeryd så kommer jag att bli det eftersom församlingen tillhör Jesus och inte Bankeryds äldstekår. I och med dessa ord förstod jag att jag kommer att bli ungdomspastor i Bankeryd eftersom Jesus ville det. Jag kunde tryggt slappna av och lita på Guds omsorg. Numera ser jag denna upplevelse som min personliga kallelse till att bli pastor.
      2. Ett av kriterierna för att vara en ”apostel”, är enligt Apg 1:21-22 att man personligen har mött den uppståndne Jesus. Detta möte med Jesus som Paulus har på vägen till Damaskus använder Paulus sedermera som ett argument för att han är en apostel (1 Kor 9:1–2).
    3. När Gud upprepar en persons namn så signalerar det att budskapet är av största vikt! De övriga personer i Bibeln som har fått sådana tilltal är endast Abraham (1 Mos 22:11), Jakob (1 Mos 46:2), Mose (2 Mos 3:4), Samuel (1 Sam 3:10), Marta (Luk 10:41) och Simon Petrus (Luk 22:31).
    4. Jesus fråga till Paulus: ”Varför förföljer du mig?” visar på den tydliga identifikation som Jesus gör med sin förföljda församling. Jesus tar det personligt när någon förföljer kristna, eftersom alla troende är lemmar i Kristi kropp (1 Kor 12) och Jesus fortsätter sitt arbete på jorden via sin församling (Luk 1:1).
    5. En av de viktigaste lärdomarna från Jesu kallelse av Paulus, är att Jesus kan använda och omvända vem han vill. Ingen människa är för långt bort från Herren att de inte kan vända om och börja tjäna honom. Därför ska man aldrig ge upp om någon och alltid vittna om Jesus till allt och alla.
  1. 7 Männen som reste med honom stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen.
    1. Ett möte med Gud är alltid personligt. Även om det är många människor runtomkring så är vår upplevelse av Herren alltid individuell. Personligen har jag i gudstjänster starkt upplevt Guds närvaro, samtidigt som folk runtomkring mig gäspat och uttråkade velat gå därifrån. Har även upplevt det motsatta, att folk runtomkring mig starkt upplevt Guds närvaro samtidigt som jag inte känner någonting. Upplevelsen av Gud är alltid personlig och individuell.
  1. 8 Saulus reste sig upp från marken, och när hans ögon öppnades kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde honom in i Damaskus. 9 Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.
    1. Paulus trodde att han hade ljus över situationen när han förföljde de kristna, men nu visar Jesus honom att han egentligen var blind över sanningen.
    2. Paulus var så tagen, paff och ödmjukad över mötet med Jesus att han inte kan göra något annat än att sitta still i blindo i tre dagar utan att varken äta eller dricka. Hela Paulus värld rasar samman och han blir tvungen till att totalt omvärdera sitt liv, sin tro och sina handlingar.
    3. På samma sätt som Jesus var död i graven i tre dagar, så dör den gamla Paulus i tre dagar, för att sen tillsammans med Jesus uppstå till ett nytt liv.
  1. 10 I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: ”Ananias!” Han svarade: ”Här är jag, Herre.” 11 Herren sade till honom: ”Bege dig till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas hus efter en man som heter Saulus och är från Tarsus, ty se, han ber. 12 Och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga händerna på honom för att han skall se igen.”
    1. Ananias beskrivs i Apg 22:12 som en ”from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om”. Han verkar ha varit en vanlig enkel kristen som bodde i Damaskus. Detta visar oss att Gud inte bara har uppgifter åt apostlar, profeter, pastorer och evangelister, utan att Gud vill använda alla som är villiga att tjäna honom.
    2. För att Paulus skulle lyssna behövde Jesus konfrontera honom kraftigt, slå honom till marken och tala till honom övertydligt. Men för att Ananias ska lyssna på Herren så behövde Jesus tala på ett enkelt sätt genom en syn.
      1. Jämför exempelvis hur Gud talar till den babyloniske kungen Belsassar genom en hand som skriver en skrift på väggen (Dan 5), och hur Gud talar till profeten Elia genom en stilla susning (1 Kung 19). För den som lever i synd långt borta från Herren behöver Gud tala övertydligt, men för den som lever nära Gud och är lyhörd, så räcker det med att Gud viskar sina ord i stillhet.
    3. Det är ingen slump att Paulus blir frälst och en del av ”Vägen” just på den ”Raka gatan”. Tidigare har han förvrängt ”Herrens raka vägar” och slagits i blindo (se parallell i Apg 13:10-11). Den som vill gå på Guds raka väg bör ”bana väg för Herren” och göra ”stigarna raka för honom” (Luk 3:4).
  1. 13 Då svarade Ananias: ”Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14 Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn.”
    1. Rent mänskligt är det fullt förståeligt att Ananias tvekar inför att gå till Paulus, han har hört talas om honom och förmodligen börjat förbereda sig på den förföljelse som snart skulle börja i Damaskus.
    2. När man upplever en kallelse eller en uppgift från Gud är det väldigt viktigt att pröva den. Det finns en möjlighet att man har hört fel eller missförstått. Det är alltså inte fel att ställa följdfrågor till Gud och öppna sitt hjärta för eventuell oro. Är det en stor, viktig eller till och med farlig uppgift är det bra att vänta tills man får en bekräftelse på att man har hört Guds röst rätt.
  1. 15 Men Herren sade till honom: ”Gå! Han är ett redskap som jag utvalt för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och inför Israels barn. 16 Och jag skall själv visa honom, hur mycket han måste lida för mitt namns skull.”
    1. Gud upprepar uppgiften som han ger till Ananias. Ibland är det bra att man får sin kallelse bekräftad.
    2. Gud visste hur han ville använda Paulus redan innan Paulus hade blivit frälst. Gud såg något i Paulus som han kunde använda samtidigt som Paulus förföljde de kristna. Detta visar oss att vi aldrig ska ge upp hoppet om någon människa. Även den värsta sortens kriminell kan få ett personligt möte med Jesus och börja ett nytt liv tillsammans med Herren.
    3. Det Ananias såg när han mötte Paulus var vid detta tillfälle en bruten och blind man, men det Gud såg i Paulus var ett uppdrag att nå hedningar, kungar och Israel med evangelium.
    4. Med en stor kallelse följer också stora påfrestningar och utmaningar. Paulus skulle komma att bli en av de mest betydelsefulla kristna genom världshistorien, men han skulle också få lida mer än de flesta. På så sätt så följer han i Jesu fotspår eftersom även Jesus fick lida väldigt mycket. Men den som får lida för Kristus kommer också att få bli salig och förhärligad tillsammans med Kristus (Matt 5:11 & Rom. 8:17).
  1. 17 Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: ”Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande.” 18 Genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn igen och blev döpt. 19a Sedan åt han och fick nya krafter.
    1. Det krävdes stort mod av Ananias att aktivt söka upp sin förföljare och be för honom. Eftersom Paulus inte kunde se så säger Ananias ”broder” och lägger sina händer på honom för att visa att han kommer som en vän och inte som en fiende.
    2. Fram tills detta tillfälle har Paulus varit blind, nerbruten, förtvivlad och tvingats omvärdera hela sitt liv. Men från och med nu börjar Paulus nya liv.
      1. För en del människor krävs det att man kommer längst ner på botten av sitt liv innan man är redo att ta emot Jesus som sin frälsare. När en människa är så långt nere i den tragiska dyn, då är det viktigt att man möter en vän som Ananias, som inte skräms bort utan istället söker upp.
      2. Paulus nya liv började med en broders förbön, uppfyllelse av den helige Ande, ett mirakel och dop. Det vittnar om vad resten av hans liv skulle handla om.

1När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och förmanade och tröstade dem. Sedan tog han farväl och for till Makedonien. 2Och när han hade farit genom det området och talat många uppmuntrande ord till bröderna, kom han till Grekland, 3där han uppehöll sig i tre månader. Men då judarna förberedde ett attentat mot honom, just som han skulle avsegla till Syrien, bestämde han sig för att resa tillbaka genom Makedonien. 4Med honom följde Sopater, Pyrrhus son, från Berea, Aristarkus och Sekundus från Tessalonika, vidare Gajus från Derbe och Timoteus samt Tykikus och Trofimus från Asien. 5Dessa reste i förväg och väntade på oss i Troas. 6Efter det osyrade brödets högtid seglade vi själva från Filippi, och fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar.

7Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt. 8Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade. 9I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. 10Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: ”Var inte oroliga. Han lever.” 11Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Sedan han hade talat länge, ända till gryningen, gick han därifrån. 12Och de förde fram den unge mannen. Han levde, och de blev mycket uppmuntrade.

  • 1När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och förmanade och tröstade dem. Sedan tog han farväl och for till Makedonien.
    • När oroligheterna i Efesus (Apg 19) hade lugnat ner sig bestämmer Paulus sig för att resa vidare till Makedonien. Paulus hade spenderat 3 framgångsrika år i Efesus och nu var det dags att åka vidare (Apg 20:31).
  • Men då judarna förberedde ett attentat mot honom
    • Det var inte så att judarna som folkgrupp var emot Paulus och den kristna tron. Jesus, Paulus och alla de första kristna var ju själva judar. De judar som menas här är de judar som inte accepterade Jesus som Messias och som aktivt motarbetade Paulus missionsarbete.
    • I förra kapitlet kunde vi se hur grekerna blev upprörda över evangeliet och i detta kapitel är det judarna som blir upprörda. Det var alltså inte bara en specifik grupp som motarbetade Paulus, utan inom alla folkgrupper så tog några emot budskapet om Jesus medan andra motarbetade.
    • Idag finns kristendomen och judendomen som två åtskilda religioner, men om vi går tillbaka 2000 år så ser vi att den kristna tron existerar inom judendomen. Jesus är jude och alla hans lärjungar är judar. I Nya testamentet kan man se hur två olika sorters judendom utkristalliseras: fariséernas ”rabbinska judendom” och Jesus ”messianska judendom”. Den tydliga åtskillnad som finns idag mellan dessa två var inte alls lika tydlig på Bibelns tid, men man kan tydligt se ursprungen till den messianska judendom, dvs. kristendomen, i Bibeltexter såsom denna.
      • På grund av att judarna hade hjälpt Julius Caesar i ett krig så hade judarna ett religiöst undantag från den annars allmänt rådande romerska kejsarkulten. All av romarna ockuperade folk skulle offra till kejsaren och på så sätt tillbe kejsaren som en gud. Detta undantag gällde även de första kristna så länge som romarna ansåg att de kristna var en del av judendomen. Men så småningom när kristendomen och judendomen gick skilda vägar så gällde detta inte längre de kristna vilket ledde till att de som vägrade offra till kejsaren blev martyrer. Detta i sin tur ledde till interna kristna splittringar mellan de som hade vägrat offra till kejsaren och de som hade gått med på det.
  • Aristarkus och Sekundus från Tessalonika
    • Namnet ”Aristarkus” betyder ungefär ”den bäste härskaren” och vårt svenska ord ”aristokrati” är närbesläktat.
    • Romarna gav ibland sina slavar ”nummer” som namn: Primus (förste), Sekundus (andre), Tertius (tredje), Quartus (fjärde). Den viktigaste slaven fick namnet Primus och den näst viktigaste slaven fick namnet Sekundus, osv.
      • Vi finner flera sådana namn i Nya testamentet: Sekundus (Apg 20:4), Tertius (Rom 16:22) och Kvartus (Rom 16:23).
      • Det är intressant att notera att vi inte finner namnet ”Primus” (=den förste) i Bibeln. Kanske är det namnet reserverat åt Jesus Kristus, han som antog ”en tjänares gestalt” (Fil 2:7) och som i allt är ”den främste” (Kol 1:19)?
    • Det är onekligen intressant att adelsnamnet ”Aristarkus” och slavnamnet ”Sekundus” nämns tillsammans!
      • En återkommande undervisning hos Paulus är: “Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28)
      • Kanske var dessa två herre och slav innan de blev kristna, men nu så reser de tillsammans som om de vore bröder!
  • 7Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse.
    • Det är inte alldeles enkelt att reda ut exakt vilken dag som här menas eftersom judarna och romarna räknade dagens början på olika sätt. Judarna menade att en ny dag började vid solnedgången, dvs. klockan 18:00, medan romarna och grekerna räknade från 00:00. Det som båda är överens om är åtminstone att ”den första dagen i veckan” är söndagen.
      • Det judiska folket firade enligt Gamla testamentet sabbat på lördagen, den sjunde dagen.
        • Det var först år 1972 som det internationellt sett bestämdes att måndagen skulle vara den första dagen i veckan.
        • Vi vet alltså att judarna enligt Gamla testamentet firade sabbat på lördagen och att de kristna enligt kyrkohistorien så småningom började fira gudstjänst på söndagen, men har denna ändring skett redan här i Apostlagärningarna?
          • Om Lukas använder den judiska tideräkningen så borde detta rimligtvis vara lördag någon gång efter 18:00, dvs. tidigt på söndagen enligt judisk tideräkning.
          • Om Lukas använder den romersk-grekiska tideräkningen så borde detta vara söndag morgon eller kväll, eftersom vanligt folk arbetade på söndag dag.
            • Det som talar för denna teori är att ”nästa dag” (vers 7) var i ”gryningen” (vers 11). Om Lukas hade räknat enligt judisk tideräkning så hade gryningen varit samma dag.
            • Det verkar dessutom vara normalt för de kristna att samlas på ”den första veckodagen” (1 Kor 16:2).
          • Nya testamentet anger inte exakt vilken dag som man ska fira gudstjänst och det finns inget krav på att göra det på varken lördag eller söndag. Det är rimligt att de kristna judarna firade gudstjänst på lördagen eftersom de var vana vid detta och ändå firade sabbat på denna dag. Det är heller inte orimligt att kristna romare och greker firade gudstjänst på söndagen eftersom det var mer naturligt för dem.
            • Den största anledningen att fira gudstjänst just på söndagen är för att det var den dag då Jesus uppstod från de döda (Matt 28:1).
            • Det viktiga är inte exakt vilken dag man firar gudstjänst utan att man firar gudstjänst.
    • Av den här texten framgår att de första kristna samlades och firade nattvard tillsammans, men det finns även en intressant utomstående notering om vad de kristna gjorde mer när de samlades. Så här skriver den romerske senatorn Plinius den yngre cirka år 110 om de första kristna: ”De träffades på en bestämd dag innan det var ljust, och riktade en form av bön till Kristus, som till en gudomlighet.”
      • Plinius var en romersk senator som nämner och beskriver de kristna i ett brev till kejsar Trajanus i syfte att be om råd om hur han ska hantera dem. Eftersom Plinius dog år 113 så skrevs detta brev bara 20 år efter aposteln Johannes skrev sitt evangelium. Redan så tidigt i kristendomens historia så beskriver utomstående romerska statstjänstemän att de kristna ber till Kristus som till en gudomlighet.
  • brödsbrytelse
    • Av 1 Kor 11 framgår att de första kristnas ”brödsbrytelse” var något mer än det traditionella nattvardsfirande som de flesta kristna gör idag. Man samlades till en ”kärleksmåltid” (2 Pet 2:13), där man åt mat tillsammans samtidigt som man även lyfte fram brödet och vinet till Jesu åminnelse.
  • Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt.
    • Här ser vi en annan tolkning av att ”predika bibliskt”, nämligen att predika långa predikningar! ;)
    • Paulus hade väldigt mycket att förmedla till de kristna i Troas så han undervisade så mycket han kunde.
      • Av detta kan vi lära oss att det faktiskt finns mycket som vi kristna behöver lära oss. När vi samlas till gudstjänst är det viktigt att vi samlas kring Guds ord och försöker förstå vad Gud vill förmedla till oss.
      • Bibelns budskap är viktigt, det är inte bara en programpunkt som behöver betas av någon gång under gudstjänsten. Gud vill lära oss hur vi ska leva genom att vi studerar hans Ord. 
    • Det verkar alltså som att de kristna redan på Bibelns tid samlades på söndagen, firade nattvard tillsammans, lyssnade på Guds ord, bad, sjöng lovsång tillsammans (Matt 26:30) och samlade in kollekt (1 Kor 16:2).
      • Än idag, 2000 år senare, samlas vi på detta sätt.
  • 9I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. 10Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: ”Var inte oroliga. Han lever.”
    • Återigen ser vi att namn ofta även har någon form av budskap i texten. Namnet Eutykus betyder ”lyckosam”, och det får man nog konstatera att han var!
    • Författaren till Apostlagärningarna, Lukas, var läkare till yrket (Kol 4:14), och här märker man hur han observerar denna händelse med en läkares ögon. Lukas konstaterar att Eutykus föll från ”tredje våningen” och att han var ”död”. Det som därefter skedde var otvivelaktigt ett Guds mirakel!
      • Precis som Elia (1 Kung 17:17-24) och Elisa (2 Kung 4:32–37) så böjde sig Paulus över Eutykus och på så sätt blev han förd tillbaka från döden.
      • På liknande sätt konstaterade Jesus att en liten flicka som nyss dött inte alls var död (Mark 5:39).
    • Förmodligen kom Paulus predikan av sig lite när Eutykus dog, men måste nog ha blivit ganska så spännande i samband med att Eutykus mirakulöst kom tillbaka till livet!
    • Än idag händer det ju att folk somnar när någon predikar, trots att dagens predikanter ofta bara predikar mellan 20 och 40 minuter, i jämförelse med Paulus predikan som pågick hela natten.
      • Ofta startar ett ointresse redan innan predikan och förstärks ju längre tid predikan tar. Men den som lyssnar på en predikan med en hunger efter Guds ord kommer att bli mättad!
    • Även om denna incident är ganska så oskyldig eftersom den förmodligen berodde på ångorna från ”de många lampor” som fanns i rummet (vers 8), så finns det en värre sorts sömn som kristna kan hamna i och som både Jesus och Paulus varnar för:
      • 33Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne. 34Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. 35Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. 36Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. 37Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!”” (Mark 13:33–37)
        • Jesus liknelse om en man som reser bort motsvaras idag av en chef som åker på tjänsteresa. Hur sköter vi oss på jobbet när chefen är borta? Gör vi vårt jobb plikttroget eller går vi och lägger oss och sover eftersom chefen ändå inte ser oss?
        • Samma sak gäller oss idag, hur sköter vi kristna vårt jobb; dvs. missionsbefallningen? Fullföljer vi vår plikt gentemot de fattiga och sjuka? Vittnar vi om vår tro? Fördjupar vi oss i vårt personliga lärjungaskap?
        • 6Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. 7Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. 8Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm. 9Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. 10Han har dött för oss, för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. 11Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.” (1Thess 5:6–11)
        • En kristen behöver vara ”vaken” så att man alltid lever det kristna livet som en aktiv lärjunge till Jesus. En sovande kristen glömmer församlingen och tappar intresset för sitt eget lärjungaskap.
          • De kristna som ”sover” behöver bli ”väckta” så att de börjar bry sig mer om Guds ord, bön, lovsång, evangelisation, mission och gudstjänst.
          • Från detta bildspråk har vi fått ordet ”väckelse”, som ju handlar om att kristna vaknar till och börjar ta Guds ord på allvar.
          • En väckelse startar alltid ibland kristna som vaknar i sitt kristna liv och börjar ta missionsbefallningen på allvar vilket leder till att många blir frälsta.
          • Ofta händer det att vi kristna samlas och ber Gud om en väckelse med förhoppningen att folk ska strömma till kyrkan och bli frälsta. Istället kanske vi helt enkelt borde lyda missionsbefallningen och se hur folk blir frälsta när vi väl börjar vittna om Jesus.

 

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

21När detta var slutfört bestämde sig Paulus för att genom Makedonien och Akaja resa till Jerusalem. Han sade: ”Och när jag har varit där måste jag också besöka Rom.” 22Han sände två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus, till Makedonien och stannade själv en tid i Asien. 23Vid den tiden uppstod det stor oro med anledning av ’den vägen’. 24En silversmed som hette Demetrius, tillverkade Artemistempel av silver och skaffade därmed hantverkarna stora inkomster. 25Nu kallade han samman dem och sådana som hade liknande arbeten och sade: ”Ni män, ni vet att vi har vårt välstånd av detta arbete. 26Och nu ser ni och hör hur den där Paulus har vilselett en massa människor, inte bara i Efesus utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar som är tillverkade av händer inte är några gudar. 27Det är fara värt inte endast att vårt hantverk får dåligt rykte utan också att den stora gudinnan Artemis tempel förlorar sitt anseende, och att den gudinna som hela Asien, ja, hela världen dyrkar, mister sin gudomliga storhet.” 28När de hörde detta blev de ursinniga och skrek: ”Stor är efesiernas Artemis!” 29Hela staden kom i uppror, och folk rusade alla på en gång till teatern och släpade med sig Gajus och Aristarkus, två makedonier som var Paulus följeslagare. 30Paulus ville gå in till folket men hindrades av lärjungarna. 31Några asiarker som var hans vänner skickade också bud till honom och bad att han inte skulle ge sig in på teatern. 32Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats. 33Några ur hopen förklarade för Alexander vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket. 34Men när de märkte att han var jude, ropade de alla på en gång i ett par timmar: ”Stor är efesiernas Artemis!” 35Men stadens sekreterare lugnade folket och sade: ”Efesier, finns det någon enda människa som inte känner till att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som har fallit ner från himlen? 36Eftersom ingen kan neka till detta, bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat. 37Ni har fört hit de här männen som varken har rånat tempel eller hädat vår gudinna. 38Om nu Demetrius och hans hantverkare vill föra talan mot någon, så hålls det rättegångar och finns det landshövdingar. Inför sådana skall de anklaga varandra. 39Och om det är något mer ni vill ta upp, skall det avgöras i den lagliga folkförsamlingen. 40På grund av det som har hänt i dag riskerar vi att bli anklagade för uppror. Vi har ju inte något skäl att anföra när vi skall stå till svars för dessa oroligheter.” Och efter att ha sagt det upplöste han folksamlingen.” 

  • 23Vid den tiden uppstod det stor oro med anledning av ’den vägen’. 24En silversmed som hette Demetrius, tillverkade Artemistempel av silver och skaffade därmed hantverkarna stora inkomster. 25Nu kallade han samman dem och sådana som hade liknande arbeten och sade: ”Ni män, ni vet att vi har vårt välstånd av detta arbete. 26Och nu ser ni och hör hur den där Paulus har vilselett en massa människor, inte bara i Efesus utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar som är tillverkade av händer inte är några gudar. 27Det är fara värt inte endast att vårt hantverk får dåligt rykte utan också att den stora gudinnan Artemis tempel förlorar sitt anseende, och att den gudinna som hela Asien, ja, hela världen dyrkar, mister sin gudomliga storhet.” 28När de hörde detta blev de ursinniga och skrek: ”Stor är efesiernas Artemis!”
    • I Efesus fanns ett stort tempel tillägnat gudinnan Artemis, eller Diana som hon också kallas, och som ansågs vara ett av antikens sju underverk.
    • Många tillresande besökte templet, tillbad Artemis och köpte en staty eller något liknande. Detta gav naturligtvis ansenliga inkomster åt stadens hantverkare, en inkomst som nu riskerade förloras på grund av Paulus förkunnelse.
    • Det är viktigt att komma ihåg att Paulus inte predikade emot Artemis, utan för Jesus. Att de som började tro på Jesus och slutade tro på Artemis därefter slutade köpa statyer var en naturlig reaktion. Men Paulus huvudsyfte var inte att gå emot en annan religion utan istället predika om Jesus, något som tydligt bekräftas i vers 37, där stadens sekreterare förklarar att Paulus inte alls har hädat Artemis.
  • 29Hela staden kom i uppror, och folk rusade alla på en gång till teatern och släpade med sig Gajus och Aristarkus, två makedonier som var Paulus följeslagare. 30Paulus ville gå in till folket men hindrades av lärjungarna. 31Några asiarker som var hans vänner skickade också bud till honom och bad att han inte skulle ge sig in på teatern. 32Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.
    • Många i staden var oerhört upprörda, medan många andra inte riktigt visste varför de ens hade samlats.
    • Teatern i Efesus rymde 25000 personer och staden hade som högst cirka 50000 invånare. I texten framgår inte hur många som befann sig på teatern, men man kan ändå föreställa sig att det var väldigt många och skriket måste ha varit öronbedövande!
  • 35Men stadens sekreterare lugnade folket och sade: ”Efesier, finns det någon enda människa som inte känner till att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som har fallit ner från himlen? 36Eftersom ingen kan neka till detta, bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat. 37Ni har fört hit de här männen som varken har rånat tempel eller hädat vår gudinna. 38Om nu Demetrius och hans hantverkare vill föra talan mot någon, så hålls det rättegångar och finns det landshövdingar. Inför sådana skall de anklaga varandra. 39Och om det är något mer ni vill ta upp, skall det avgöras i den lagliga folkförsamlingen. 40På grund av det som har hänt i dag riskerar vi att bli anklagade för uppror. Vi har ju inte något skäl att anföra när vi skall stå till svars för dessa oroligheter.” Och efter att ha sagt det upplöste han folksamlingen.”
    • Det har hänt många gånger att olika sorters människor har blivit väldigt upprörda över det kristna budskapet, men här ser vi att till och med höga politiska ledare i stadens elit kunde se att det inte egentligen fanns något att frukta. 

 

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

1Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där träffade han några lärjungar, 2och han frågade dem: ”Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten.” 3Då frågade han: ”Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: ”Med Johannes dop.” 4Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” 5När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn. 6Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade. 7Tillsammans var det omkring tolv män.

8Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. 9Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ’den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han samtal i Tyrannus hörsal. 10Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

11Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, 12så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut. 13Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: ”Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar.” 14Det var sju söner till en viss Skevas, en judisk överstepräst, som gjorde så. 15Men den onde anden svarade dem: ”Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?” 16Och mannen som hade den onde anden kastade sig över dem, övermannade alla och misshandlade dem så svårt att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga. 17Detta fick alla i Efesus veta, både judar och greker, och fruktan kom över dem alla, och Herren Jesu namn blev prisat.

18Många av dem som trodde kom och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. 19Åtskilliga av dem som hade bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände upp dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer. 20På detta sätt hade ordet genom Herrens kraft framgång och visade sin styrka.” 

  • 1Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet.
    • Efesus, även kallat ”Asiens ljus”, är idag en ruinstad i Turkiet, men var på Nya testamentets tid världens fjärde största stad och låg vid Mindre Asiens västkust. Efesus drog till sig mycket folk, dels för att staden på grund av dess geografiska läge var en knutpunkt för handel, men också för att många religiösa pilgrimer vallfärdade till Efesus för att se ett av antikens sju underverk, Artemistemplet.
  • Där träffade han några lärjungar, 2och han frågade dem: ”Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?”
    • När Paulus kommer till Efesus träffar han några lärjungar som han av någon anledning känner sig föranledd att fråga om de tog emot den helige Ande när de kom till tro. Dessa lärjungar har tidigare varit lärjungar hos Johannes Döparen och har högst troligtvis fått höra om Messias, men de har samtidigt en väldigt begränsad kunskap om Jesus och allt han har gjort.
  • De svarade honom: ”Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten.”
    • Joel profeterade att Gud i den sista tiden skulle utgjuta den helige ”över allt kött” (Joel 2:28), något som också hände när den helige Ande föll över lärjungarna på pingstdagen (Apg 2:1-4).
    • Även om det har gått ett antal år sedan pingstdagen så är den helige Andes utgjutande fortfarande relativt nytt och det är därför inte speciellt konstigt att dessa lärjungar inte har hört talas om det.
  • 3Då frågade han: ”Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: ”Med Johannes dop.”
    • När Johannes Döparen jämför sig själv med Jesus så säger han: ”Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld.” (Matt 3:11)
      • Det finns alltså en tydlig koppling mellan dopet i Jesu namn och den helige Andes utgjutande, en koppling som inte finns i samband med Johannes dop. Även om lärjungarna i Efesus var frälsta i och med sin tro på Jesus så hade de ännu inte tagit del av den helige Ande, en erfarenhet och hjälp i det kristna livet som är oerhört viktig.
    • En liknande situation finner vi i Apg 18, där Apollos predikar ivrigt om Jesus, samtidigt som han bara har hört talas om Johannes dop. Han undervisas mer grundligt av Priskilla och Akvila.
    • Alla dessa ”Johannes-lärjungar” är ett resultat av den övergångsfas mellan Gamla och Nya testamentet som uppstod på grund av Johannes Döparens tjänst. Detta är inte lika aktuellt idag, men kan möjligtvis jämföras med människor från andra religioner som börjar tro på Jesus utan att egentligen ha läst Bibeln eller tagit del av kristen undervisning.
  • 4Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” 5När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn.
    • När man döptes av Johannes gjorde man det först och främst för att man omvände sig från sin synd, men inte nödvändigtvis för att man bekände sin tro på Jesus som världens Herre och Frälsare.
    • Man ska bara döpas i Jesu namn en gång i sitt liv, men om man har döpts på otillräckliga grunder så är det alltså inte fel att döpas en andra gång, eftersom det då egentligen blir det första korrekta dopet.
      • Om någon som blivit döpt som spädbarn men som sen under inga omständigheter tror på Jesus eller lever något kristet liv, men som sedan i vuxen ålder omvänder sig och kommer till tro på Jesus så är det min personliga uppfattning att den personen, i likhet med dessa Johannes-lärjungar i Efesus, bör döpa sig ”igen”. Detta blir dock inte ett ”omdop”, eftersom det första inte var efter egen bekännelse om tro på Jesus som världens Herre och Frälsare, vilket är en nödvändig grund för att döpas i Jesu namn.
  • 6Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade.
    • Det finns en nära koppling mellan dopet i Jesu namn och utgjutandet av den helige Ande:
      • 37När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” 38Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.” (Apg 2:37–38)
      • 14Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, 16eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. 17Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.” (Apg 8:14–17)
      • 44Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. 46Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. 47Då frågade Petrus: ”Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?” 48Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.” (Apg 10:44–48)
    • Alla som tror på Jesus och blir frälsta föds på nytt av den helige Ande och får det nya eviga livet (Joh 3:5, Rom 8:9, 1 Kor 12:3). Men utöver detta kan man också som kristen bli fylld med Guds Ande så att man får övernaturlig kraft att vara ett Jesu vittne (Apg 1:8).
      • Man är alltså som kristen född på nytt av Anden, men behöver inte nödvändigtvis automatiskt ha tagit del av den helige Andes kraft genom att bli döpt i den helige Ande eller bli uppfylld av den helige Ande. Detta ”Andens dop” är något som jag anser att alla kristna bör längta efter och be om. Även om den helige Ande så klart är verksam i och genom alla kristna så är det oerhört värdefullt att även få ta del av denna enorma kraft.
        • Ett exempel på detta hittar vi i Apostlagärningarnas inledning. I samband med att Jesus lämnar jorden så säger han till sina lärjungar: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.” (Apg 1:4–5) och lite senare: ”När den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” (Apg 1:8)
        • Lärjungarna tillhörde Jesus och var frälsta, men hade ännu inte tagit del av den kraft som den helige Ande ger. Innan de fick ta del av denna kraft kan vi läsa i texten att lärjungarna var instängda i ett rum (Apg 1:13), men efter dopet i den helige Ande (Apg 2:4) vågar de frimodigt vittna för alla som vill höra att Jesus är Messias och att Joels profetia om den helige Andes utgjutande nu gått i uppfyllelse (Apg 2).
        • Det märkliga med dessa lärjungar i Efesus är att de varken verkar ha blivit födda på nytt av den helige Ande eller tagit del av hans kraft. Förmodligen berodde detta på att hamnade lite mitt emellan Johannes Döparen och Jesus Kristus. Nu kompenseras dock detta med råge när de på ett fantastiskt sätt får ta del av den helige Andes kraft!
    • Det är väldigt viktigt för alla kristna att låta den helige Ande få förvandla vårat inre så att vi blir så lika Jesus som möjligt. Man blir inte perfekt bara för att man har blivit frälst utan det finns väldigt mycket att jobba med och ta itu med. Att lägga av med synd och istället leva ett liv fyllt med kärlek är en livslång process som den helige Ande vill leda oss igenom.
  • 8Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike.
    • Paulus mission följer samma mönster som tidigare; han reser till en centralort som fungerar som knutpunkt och börjar först predika för judarna. Det som är något annorlunda med Efesus är att han får predika ovanligt länge, hela tre månader! Därefter vill somliga inte höra mer och han tvingas istället fortsätta förkunnelsen i Tyrannus lärosal.
    • Guds son föddes som människa in i det judiska folket, och de var också de som hade fått Bibeln och förbundet, så det är väldigt naturligt att just de fick höra evangeliet först. Men när evangeliet inte togs emot gick erbjudandet vidare till hedningarna.
      • 16Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken.” (Rom 1:16)
      • 46Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: ”Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna.” (Apg 13:46)
      • 43Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.” (Matt 21:43)
  • 9Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ’den vägen’, så att alla hörde det.
    • Den kristna tron har inte alltid kallats för ”kristendomen”, istället kom den tidigt att kallas för ”Vägen”. I Apostlagärningarna märker vi exempelvis att Paulus först förföljer de som hörde till ”den vägen” (Apg 9:2) men senare omvände sig och själv började gå på ”den vägen” (Apg 24:14).
    • I Gamla Testamentet så används begreppet ”väg” ofta synonymt med ”ett sätt att leva” och används för att kontrastera ”Guds väg” och ”de ogudaktigas väg”. I GT vill Gud att Israels folk ska gå på Guds väg genom att göra vad Gud har befallt Mose (2 Mose 18:20). I Gamla testamentet så är ”Guds väg” synonymt med ”Guds vilja” eller ”Guds befallningar”, och Gud vill att människan inte ska gå ”sin egen väg” utan ”Guds väg” genom att lyda Guds befallningar som Gud gav Israel via Mose.
    • Jesus fortsätter på Gamla Testamentets spår om att det finns två vägar att gå när han upplyser oss om att ”fördärvets väg” är bred och att ”livets väg” är smal (Matt 7:13–14). Men även om Jesus fortsätter på GT:s utstakade väg så finns det en skillnad i hur man går på Guds väg. Istället för att lyfta fram att man som i Gamla Testamentet ska gå på Guds väg genom att lyda Mose lag, så betonar Jesus istället att ”vägen till Fadern” går via honom själv. Enda sättet att komma till Fadern är genom att tro på Jesus och därmed är Jesus vägen (Joh 14:6).
  • Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han samtal i Tyrannus hörsal. 10Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.
    • Att samlas kring Guds ord är oerhört centralt i det kristna lärjungaskapet och det är ingen slump att vi ägnar så pass stor del åt detta när vi firar Gudstjänst.
      • Det är dock intressant att notera att Paulus undervisade genom att hålla samtal. Det verkar alltså som att han inte höll någon vanlig söndagspredikan så som vi gör idag.
    • Paulus skulle aldrig ha kunnat nå alla som bodde i Asien, d.v.s. västkusten i dagens Turkiet, om inte alla troende hjälptes åt. Om detta skriver Paulus i sitt brev just till Efesus:
      • 11Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,” (Ef 4:11–12)
    • Troligtvis var det under denna tid som Paulus medarbetare grundade församlingarna i Kolosse, Laodicea, och Hierapolis (Kol 1:7, 4:12–17).
    • Under dessa två år (52-54 e.Kr.), skrev Paulus Första Korintierbrevet (1 Kor 16:8) och möjligtvis också Galaterbrevet.
  • 11Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, 12så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.
    • I det varma klimatet i Efesus användes ofta duk för att torka svetten med eller något liknande. Troligtvis var det dessa dukar som lades på de sjuka.
    • Att dessa mirakler var ovanliga, lär oss först och främst att det finns mirakler och under som borde vara vanliga. Det lär oss också att det finns lite mer normala sätt att bota sjuka, exempelvis att lägga händerna på den som är sjuk och be en enkel bön.
      • Man behöver inte eftersträva det ovanliga bara för att det är lite extra häftigt, men samtidigt bör man vara glad och tacksam när Gud gör ovanliga under.
    • I Apg 5:15 blir folk helade när Petrus skugga faller på dem och i Mark 5:27 blir kvinnan med blödarsjuka helad när hon rör vid Jesus kläder. Det finns dock ingen magi i klädesplaggen i sig själva, utan det står att Gud gjorde dessa under. Om inte Gud gör mirakler hjälper det inte hur många klädesplagg från Paulus, eller till och med Jesus, som vi lägger på de sjuka.
    • Det är inte förvånande för mig att dessa ovanliga under skedde i en missionssituation. Jag tror mission ligger Gud väldigt varmt om hjärtat och han är ofta väldigt snabb på att med under och tecken bekräfta sitt Ord när det predikas för onådda människor.
  • 13Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: ”Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar.”
    • På Nya testamentets tid fanns det många professionella ”magiker” eller ”andeutdrivare” eller liknande (Apg 8:9–24, 13:6-12, 16:16-19).
    • Dessa judiska andeutdrivare verkar inte ha haft en egen tro på Jesus som sin Herre och Frälsare utan, troligtvis inspirerade av tidigare nämnda ovanliga under, försökte använda sig av Paulus Gud för att driva ut onda andar.
      • Problemet med detta är att den kristna tron inte är magi, det går liksom inte att ”lära” sig en andlig teknik som om det vore någon slags trollformel. Nej, den kristna tron bygger på att man har en relation med Jesus, och utan den spelar det ingen roll hur duktig man är på Bibeln, hur vältalig man är eller vilken fin titel man har.
        • 25Vid den tiden sade Jesus: ”Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. 26Ja, Fader, detta var din goda vilja.” (Matt 11:25–26)
    • Det är viktigt att alla som betecknar sig själva som kristna har en egen relation med Jesus. Det räcker inte bara att ”tro på den Jesus som pastorn predikar” eller leva på sina föräldrars tro. Det är väldigt viktigt att var och en någon gång i sitt liv tar ställning och medvetet väljer om man vill tro på Jesus eller inte.
  • 15Men den onde anden svarade dem: ”Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?” 16Och mannen som hade den onde anden kastade sig över dem, övermannade alla och misshandlade dem så svårt att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga.
    • Här ser vi dels vilken otroligt stark kraft det finns i namnet Jesus; de onda andarna måste backa för den som tror på Jesus, men samtidigt vi ser också det farliga i att ge sig in i en kamp med onda andar om man inte har en relation med Jesus.
  •  17Detta fick alla i Efesus veta, både judar och greker, och fruktan kom över dem alla, och Herren Jesu namn blev prisat.
    • Trots att miraklerna hade utförts via Paulus så är det ändå Jesus som prisas, och det är en lärdom som vi aldrig får glömma. När Gud välsignar på olika sätt, så får vi aldrig själva ta åt oss äran för detta. Vi måste också alltid vara på vår vakt så att vi inte upphöjer predikanter eller ledare så mycket att man inte längre ser Jesus.
  • 18Många av dem som trodde kom och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. 19Åtskilliga av dem som hade bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände upp dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer.
    • En naturlig reaktion på att man har kommit till tro på Jesus är att man vill göra upp med sitt gamla syndiga liv. Någon kanske tömmer sitt barskåp i vasken, någon annan kanske ger tillbaka pengar man roffat åt sig (Luk 19:1-10) eller något liknande, beroende på vilken synd man framförallt har haft i sitt liv innan man blev frälst.
      • Kanske finns det något i ditt liv som du behöver lämna?
    • En silverdrakmer var värd cirka en fjärdedels dagslön, vilket visar oss att värdet på detta bokbål var enormt!
    • Det är viktigt att komma ihåg att de böcker de brände upp var deras egna. Man kan alltså inte som kristen bränna upp alla böcker man anser vara felaktiga eller hälla ut någon annans alkohol. Var och en måste göra upp med sin egen synd.
  • 20På detta sätt hade ordet genom Herrens kraft framgång och visade sin styrka.”
    • Apostlagärningarna 19 är ett bra exempel på vad vi i dag brukar kalla ”väckelse”, och det finns fyra sammanfattande lärdomar:
      • Folk samlades runt Guds ord.
      • Det skedde ovanliga under.
      • Det förekom andlig strid.
      • Folk omvände sig från sitt gamla syndiga liv.

 

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Nästan varje gång jag är involverad i en diskussion om Bibeln med personer som inte är aktiva i en kyrka så brukar detta med Paulus brev komma upp. Paulus skrev ju lite märkliga saker och ska man ta honom bokstavligen så måste ju exempelvis män ha kortklippt hår och kvinnor långt. Ska man verkligen lyssna på en person som har åsikter om vilken frisyr man har?? Vad har han med det att göra?? Vi återkommer till det där med frisyrer, men först tänkte jag gå igenom hur jag tänker att man ska förstå Paulus.

För det första: man måste förstå den “lokala situationen”. Paulus skrev alltid sina brev till en viss grupp med människor som levde i en viss situation och i en viss kultur, ofta väldigt olik vår egen svenska kultur. Detta är svårt att som vanlig Bibelläsare känna till, men det går ibland att förstå utifrån texten, men oftast behöver man hjälp av ett Bibellexikon.

För det andra: man måste förstå det “specifika problemet”. Paulus försöker ofta lösa något problem eller någon kris i den församling han riktar sitt brev till. Att exakt förstå vad för slags problem det fanns på den lokala orten är ungefär som att lyssna på någon som pratar i telefon och försöka lista ut vad personen i andra änden säger. När Paulus ger en instruktion så beror det oftast på att det fanns ett specifikt problem i den lokala situationen som föranledde att Paulus skrev om just detta.

För det tredje: man måste förstå de “bakomliggande principerna”. Man kan inte alltid tolka Paulus bokstavligt, utan man måste förstå vad Paulus menar. Annars kan teologin bli ruskigt konstig. Vilket den ju faktiskt har blivit ibland i våra svenska nutida församlingar :)

Låt mig nu ta ett exempel, Paulus skriver ju till församlingen på Kreta att de äldre kvinnorna inte skall “sprida skvaller eller missbruka vin” (Tit 2:3). Den lokala situationen är ju att det var vanligt i det kretensiska samhället att äldre kvinnor ofta satt hemma hos varandra, drack sig fulla på vin och skvallrade om andra människor. Det specifika problemet är att det fanns ett problem med just detta i församlingen på Kreta, något som Paulus försöker stävja med denna instruktion. Den bakomliggande principen är att inte prata illa om varandra och att inte missbruka alkohol. Om man inte förstår den bakomliggande principen så är det ju annars lätt hänt att man tror att man lyder Paulus om man slutar dricka sig full på vin men istället dricker sig full på exempelvis öl. Då har man ju tolkat Paulus bokstavligt men missat hans poäng.

ancient-greek-hair-fashionLåt oss nu återgå till detta med kristna frisyrer. Paulus skriver i brevet till Korinth: “Lär inte själva naturen er att det är en skam för en man att ha långt hår men en ära för en kvinna, eftersom hon fått håret som slöja.” (1 Kor 11:14–15)

Läser man Paulus bokstavligt verkar det alltså som att Paulus vill att kristna män ska ha kortklippt hår och kristna kvinnor ha långt hår. Men är det verkligen detta som Paulus vill? Denna text är visserligen mycket komplicerad och många har olika tolkningar, men åtminstone en tolkning låter så här:

I Korinth fanns det ett tempel med många prostituerade där männen hade långt hår och kvinnorna kortklippt. När några av dessa prostituerade blev kristna så ville Paulus att de inte längre skulle se ut som de gjorde när de var prostituerade och ville därför att de skulle ändra sina frisyrer eftersom dessa var så identifierade med prostitutionen.

Den lokala situationen var alltså att det fanns tempelprostitution i Korinth. Det specifika problemet var att en del kristna fortsatte att se ut som prostituerade även efter att de slutade med prostitutionen. Den bakomliggande principen är att skilja sig från sitt gamla syndiga liv när man blir kristen.

Missar man dessa tre steg till att förstå Paulus brev så är det lätt hänt att man oreflekterat läser Paulus bokstavligt och därmed ibland riskerar missar poängen. Det finns fortfarande församlingar idag där kvinnor inte får/vill ha kortklippt hår pga detta Bibelord. Men idag är inte kortklippt hår kopplat specifikt till prostitution och därför finns det inte längre någon anledning att ha åsikter om frisyrer, åtminstone inte i Sverige. Däremot kan man tänka sig att om en prostituerad i Sverige idag skulle bli kristen så skulle man, med tanke på den bakomliggande principen, kunna instruera denna person att inte ha kort-kort kjol på sig i syfte att skilja sig från sitt gamla yrke.

Vad tycker du om detta sätt att läsa Paulus? Har du några exempel som skulle kunna användas?

1 Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan 2 och som ger hopp om evigt liv. Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet. 3 Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som har anförtrotts åt mig på Guds, vår Frälsares, befallning. 4 Jag hälsar Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare. 

  • 1 Från Paulus
    • Paulus och hans följeslagare Titus hade tidigare varit tillsammans på ön Kreta för att starta en församling, men av någon anledning hade Paulus varit tvungen att lämna och skickar därför dessa instruktioner till Titus så att han kan fortsätta arbetet på ön.
    • Paulus skrev troligtvis det här brevet omkring år 62-66 ungefär samtidigt som han skrev ett liknande brev till Timoteus.
    • Under antiken var det inte ovanligt med så kallade ”mandatbrev” som en överordnad skickade till sin underordnade för att ge instruktioner och för att bekräfta hans ställning inför det lokala folket.
    • Paulus skriver delvis det här brevet till Titus för att bekräfta för församlingen på Kreta att Paulus står bakom Titus. Men han skriver framförallt det här brevet för att ge instruktioner till Titus om hur han ska strukturera och leda den nystartade församlingen på ön Kreta.
  • 1 Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel
    • Där det på svenska står ”tjänare” står det ”doulos” på grekiska och betyder egentligen ”slav”. Paulus ser sig själv som tjänare och/eller slav till Gud.
      • I våra svenska sammanhang kan det vara svårt att relatera till ordet ”slav”, men på Paulus tid bestod det romerska och grekiska samhället upp till en tredjedel av slavar.
      • Det kan vara lättare att relatera till ord såsom ”Guds barn”, ”Guds vän” eller något liknande, men här kallar sig Paulus för ”Guds slav”. Olika ord kan ha olika signifikans under loppet av våra liv. Ibland kan det vara nödvändigt att bara vila i tron och lita på att man är ett Guds barn, men ibland kan det vara rätt och riktigt att se på sig själv som Guds slav som ihärdigt och disciplinerat utför Guds vilja.
    • Där det på svenska står ”apostel” står det ”apostolos” på grekiska och betyder egentligen ”utsänd” eller ”sändebud”.
      • Paulus är ”utsänd” av Jesus att vittna om Jesus för hedningarna (Apg 22:21).
  • Guds utvalda
    • Gud har ett folk som han har frälst och gett evigt liv. Detta folk består av alla som tror på Jesus och har bekänt honom som sin Herre. Paulus är utvald av Jesus att undervisa detta folk i hur man lever detta nya liv.
      • Paulus kämpade dels för att leda folk in i denna frälsning, men han arbetade också hårt för att lära detta folk att leva ett gudfruktigt liv.
      • När vi väl har blivit frälsta väntar oss ett liv av ”helgelse”, ett liv där vi ständigt utvecklas i vår tro och lär oss mer och mer om detta nya liv.
    • I allmänhet så handlar detta brev om hur Paulus tänker sig att detta nya folk ska ledas in i ett liv av gudsfruktan. Paulus instruerar Titus om hur församlingen ska struktureras och hur man ska bete sig mot varandra.
      • I förlängningen så är detta givetvis instruktioner även för oss idag. För att församlingen ska fungera och växa i gudsfruktan så är det viktigt att det finns ett föredömligt ledarskap, en sund lära och goda relationer oss kristna emellan.
  • hopp om evigt liv
    • Alla som tror på Jesus får ”evigt liv” från Gud (Joh 3:16). Även om vi människor dör och begravs i jorden så vet vi att vi en dag kommer att uppstå igen och få nytt evigt liv (1 Kor 15:51-52). Det finns flera bilder i naturen som hjälper oss att förstå detta:
      • När man begraver ett frö i marken så får det nytt liv och växer upp.
      • En larv må vara ful och larvig, men när den efter en tid blir en puppa vet vi att den snart kommer att få nytt liv och bli en fjäril.
      • På samma sätt så lever vi i hoppet om att vi en dag kommer att bli en ”fjäril”. När vi dör och begravs i jorden så vet vi att vi kommer att uppstå igen till evigt liv tillsammans med Jesus.
  • Gud, som inte kan ljuga
    • Att Gud inte ljuger är nog en självklarhet för de flesta och finns sedan långt tidigare nerskrivet i 4 Mos 23:19.
    • Anledningen till att Paulus skriver något så självklart som att Gud inte kan ljuga, är för att det på Paulus tid fanns ett ordspråk som löd: ”Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata” (se vers 12 för utförligare kommentar kring detta).
    • Att Gud inte ljuger bekräftar ännu mer att vi kan lita på vårt hopp om evigt liv. Även om vi ibland känner oss som maskar och larver, så vet vi att vi en dag kommer att få nytt evigt liv och bli som fjärilar.
  • Guds, vår Frälsares
    • När man läser hela Titusbrevet märker man att Paulus använder ordet ”frälsare” väldigt ofta, och man märker också att han omväxlande benämner Gud som frälsare och Jesus som frälsare. Paulus använder ordet ”frälsare” tolv gånger i alla sina brev, och hälften av dem står i Titusbrevet.
    • Profeten Jesaja är tydlig med att det bara finns en frälsare (Jes 43:11), och denne frälsare är YHWH, vår Gud. Hur kommer det sig då att Paulus beskriver både Gud och Jesus som vår frälsare? Jo, därför att Jesus är Gud! I Titus 2:13 skriver Paulus: ”vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus”.
      • ”Guds, vår Frälsares” (Tit 1:3)
      • ”Kristus Jesus, vår Frälsare.” (Tit 1:4)
      • ”Guds, vår Frälsares” (Tit 2:10)”
      • ”vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus” (Tit 2:13)
      • ”Guds, vår Frälsares” (Tit 3:4).
      • ”Jesus Kristus, vår Frälsare” (Tit 3:6).
    • Aposteln Johannes skriver i sitt evangelium att ”Ordet var Gud” (Joh 1:1) och ”blev kött och bodde bland oss” (Joh 1:14a) och förklarar vidare att ”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd” (Joh 1:18). Gud blev alltså människa och ”tog sin boning bland oss”. Det sorgliga är dock att Johannes även skriver att ”han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom” (Joh 1:11). Inte förrän i slutet av Johannesevangeliet så bekänner en av lärjungarna vem Jesus är: ”Thomas svarade honom: ”Min Herre och Gud!” (Joh 20:28).
      • Jesus är Guds Son, den andra personen i Treenigheten; Fadern, Sonen och den helige Ande. Jesus har alltid funnits men föddes som människa och är således på samma gång 100 % Gud och 100 % människa.
      • Jesus tvingar oss inte att bekänna vem han är, utan han demonstrerar istället detta i ord och handling (Mark 2:5-7) och inväntar sedan att Fadern ska uppenbara detta i våra hjärtan (Matt 16:16-17).
    • Så här skriver den romerske senatorn och författaren Plinius den yngre cirka år 110 om de första kristna: ”De träffades på en bestämd dag innan det var ljust, och riktade en form av bön till Kristus, som till en gudomlighet.”
      • Redan från allra första början har kristna både bekänt och tillbett Jesus som Herre och Gud.
  • 3 Och när tiden var inne
    • Timingen för Jesu födelse var helt perfekt!
      • Det fanns ett internationellt språk, grekiska, som väldigt många kunde.
      • Det fanns ett väl utvecklat postsystem, så att Paulus kunde skicka brev till församlingarna kors och tvärs över Romarriket.
      • På grund av den romerska freden, Pax Romana, så kunde man röra sig fritt i hela det romerska imperiet.
      • Det fanns ett väl etablerat nätverk för att resa, både till havs och till lands. Romarna var duktiga på att bygga vägar så det var lätt att ta sig från den ena platsen till den andra.
    • Gud har alltid en ”timing” när han vill göra saker. Kanske just du ber till Gud om att få ett helande eller något annat bönesvar, men Gud svarar inte. Det finns många olika svar på frågan varför man inte får bönesvar, men ett av dem kan vara att Gud inte svarar eftersom timingen inte är rätt än. Då gäller det att vara ödmjuk, inse att Gud är Gud, vi är människor, fortsätt be och invänta Guds rätta tid.
  • 3 Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som har anförtrotts åt mig
    • Behövs det verkligen förkunnare och ledare i kyrkan? Kan inte alla läsa Bibeln för sig själva? Givetvis kan alla läsa Bibeln och ju fler som gör det desto bättre. Men det är också viktigt att budskapet om Jesus ”förs vidare”. De som har levt ett långt kristet liv behöver föra vidare sina kunskaper och erfarenheter. De som har djupstuderat Bibeln behöver förmedla sin förståelse.
      • Det kristna livet är inte en isolerad individualistisk företeelse, utan en gemenskap med struktur och ledarskap. Det är bl.a. det som Paulus försöker förmedla genom detta brev till Titus.
    • Gud presenterar sitt ord genom ”förkunnelse”. Även om Guds vilja finns nerskrivet i Bibeln så förändras språk och kultur genom tiderna. Guds ord behöver förkunnas och förklaras så att vanligt folk förstår på sitt eget språk och i sin egen kultur.
      • Det berättas ibland en historia från Söderhavets missionsfält. När missionärerna skulle översätta Bibeln till det lokala språket fick de svårigheter när de kom till ordet ”lamm”. Öborna hade aldrig sett ett lamm och visste inte vad det var. För att öborna skulle förstå Guds ord på sitt eget språk så översatte missionärerna ”lamm” istället till ”gris” och då blev det lättare att förstå.
      • På liknande sätt måste Bibeln ständigt förkunnas och förklaras på ett språk som vanligt folk förstår. Varje ny generation har mer eller mindre ett nytt sätt att tala och förkunnare behöver hela tiden utveckla sitt sätt att förkunna så att vanligt folk förstår.
      • När man tittar på en församling så är det ofta väldigt lätt att tänka att ”det var bättre förr”, församlingsmedlemmarna ber inte lika mycket som man gjorde förr, inte lika många vill gå fram till botbänken som förr, osv, osv… Men personligen tror jag inte att problemet ligger i att det var bättre förr, utan att tiderna har förändrats och att vi inte har hängt med. Man ska aldrig anpassa budskapet, men man ska definitivt anpassa sättet att framföra budskapet. Evangeliet måste alltid översättas in i en ny tid, till ett nytt språk och till en ny kultur. Vi kan inte förvänta oss att unga människor alltid ska vilja sjunga gamla psalmer och segertoner och sen bli besvikna och klaga på att de är så oandliga och inte vill gå till kyrkan.
      • I olika tider har väckelser sett olika ut. När Guds Ande blåser liv i oss kristna så visar det sig på lite olika sätt.
        • I slutet av 200-talet startade något som man skulle kunna kalla en ”öken-väckelse”. Många unga män blev berörda av Gud och längtade efter att få spendera mer tid med honom i lugn och ro och begav sig därför ut i öknen och bodde ensamma i grottor. Tänk så absurt det skulle vara om vi kristna idag fortfarande klagade på att det var så lite väckelse eftersom så få unga män idag ger sig ut i öknen och bor i grottor. Exakt hur en väckelse yttrar sig är ofta kulturellt betingat och det är därför dumt att försöka efterhärma dessa uttryck i syfte att försöka återskapa en väckelse, men dess inneboende längtan efter att komma närmare Gud, det är något att eftersträva och längta efter.
    • Men även om Bibeln och Guds budskap behöver förkunnas och förklaras in i varje ny tid och varje nytt språk, så är det viktigt att slå fast att det inte är vilken ”förkunnelse” som helst. Budskapet står fast och går inte att förändra eller anpassa bara för att det har kommit en ny tid. Tider kommer och går men Guds ord står fast. Om våra liv och värderingar inte stämmer överens med Guds budskap så är det vi människor som behöver ändra oss, inte Gud.
  • 4 Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron
    • Titus nämns ett antal gånger i 2 Korintierbrevet (bl.a. kapitel 7 och 8) och var enligt Gal 2:1-3 en följeslagare till Paulus och av grekisk härkomst.
    • Eftersom Paulus kallar Titus för ”mitt äkta barn i tron” så hade högst troligtvis Titus, precis som Timoteus, blivit frälst genom Paulus undervisning och missionsarbete.
      • En viktig lärdom från detta är att när Paulus hade lett någon till frälsning så välkomnade han denne som följeslagare. Paulus tog hand om de som blivit frälsta och gav dem en uppgift.
      • Innan Paulus gav Titus den ansvarsfulla uppgiften att leda församlingen på Kreta så fick Titus följa Paulus och se och lära. Paulus visste i och med detta att Titus var en person att lita på.
    • Även om vi inte vet så jättemycket om Titus som person, så vet vi utifrån Bibeln att han var:
      • Ett äkta barn i tron (Tit 1:4).
      • En ”broder” till Paulus (2 Kor 2:13).
      • Paulus vän och medarbetare (2 Kor 8:23).
      • Gick i samma fotspår och arbetade i samma anda som Paulus (2 Kor 12:18).
      • Titus hade lärt sig av Paulus att vara en god kristen ledare (Fil 3:17) och kunde därför själv vara ett föredöme för andra kristna (Tit 2:7).
      • Titus var en pålitlig person. När Paulus behövde styra upp en situation i Korinth men inte själv kunde åka dit, då sände han Titus (2 Kor 12:18).
  • den gemensamma tron
    • Den kristna tron är inte en isolerad företeelse. Även om det givetvis är upp till var och en att avgöra om man vill acceptera Jesus som sin Herre eller inte, så är det kristna livet och den kristna läran inte en privatsak.
    • Det svenska uttrycket ”var och en blir salig på sin egen tro” stämmer inte enligt Bibeln. Man kan inte själv bestämma hur den kristna läran ska se ut eller vem man tycker att Jesus är. Vill man vara kristen bör man acceptera grundläggande aspekter såsom att Bibeln är Guds ord och att Jesus är Herre.
      • Vill man vara ”gudfruktig” så kan man inte välja och vraka i Bibelns budskap. Man kan inte måla upp en bild av Gud såsom en snäll gubbe med skägg som delar ut julklappar bara man ber om det. Gud är den han är och vi får böja oss inför det. Man kan heller inte välja och vraka i den kristna läran. Man kan inte välja bort den undervisning som exempelvis Paulus skriver bara för att man inte ”gillar” den.
        • Det kan dock vara så att man inte ”förstår” den kristna läran eller ännu inte har lärt känna Gud och därför inte riktigt vet hur han är. Detta är givetvis inte lika allvarligt som om man förstår men ändå inte kan acceptera.
  • Nåd och frid
    • Denna hälsning är väldigt vanlig i Paulus brev. Personligen tycker jag att den är väldigt fin eftersom den visar att vi fått nåd och förlåtelse för vårt gamla liv och istället får frid till vårt nya liv.

Texten du precis läst ingår i boken “Titus – Den sunda läran och det sunda livet” och går att beställa från Bokshopen.

Titus

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.