Pastor Christian Mölk | Liknelser
Currently viewing the tag: "Liknelser"

11Vidare sade han: ”En man hade två söner. 12Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. 13Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. 14Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. 15Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. 16Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något. 17Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. 18Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. 20Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. 21Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. 25Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. 28Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, 29men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. 30Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. 31Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”

  • 11Vidare sade han: ”En man hade två söner. 12Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. 13Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. 14Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. 15Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. 16Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något.
    • Den förlorade sonen lämnar sin fader
      • Den här fantastiska symboliska berättelsen illustrerar på ett pedagogiskt sätt Guds förhållande till en upprorisk människa som lämnar Gud för synden. I berättelsen symboliserar ”fadern” Gud, ”sonen” den upproriske syndaren, och ”brodern” den trogne församlingsmedlemmen.
      • Att be sin far om sin del av arvet medan han fortfarande levde, var som att säga: ”Fader, jag önskar du vore död!” Ett sådant upproriskt förhållningssätt till sin pappa var på Bibelns tid mycket allvarligt, och kunde till och med resultera i stening (5 Mos 21:18-21).
        • Den äldste sonen skulle enligt seden få två tredjedelar (en dubbel lott) av arvet, och den yngre sonen skulle få en tredjedel (5 Mos 21:17).
        • Enligt judisk lag och tradition kunde en fader bestämma medan han ännu levde vem av sönerna som skulle få vilken del av arvet, exempelvis vilket landområde som skulle tillhöra vem. Men fadern behöll fortfarande landområdets ägarskap och inkomster till sin död.
      • Eftersom den yngre sonen är ogift var han troligtvis 18 år eller yngre.
      • Fadern i den här berättelsen visar på Guds kärlek till människan. Fadern tillåter att sonen rebelliskt gör uppror mot sin fader, han tillåter att sonen går sin egen väg trots att fadern vet att det innebär ett liv i synd. Gud respekterar människans fria vilja.
      • Den förlorade sonen beger sig till ett främmande land långt bort och lever ett utsvävande liv och slösar bort alla sina pengar vind för våg på allt som för ögonblicket ger honom tillfällig njutning. Högst troligtvis köpte han alkohol och prostituerade för pengarna ända tills de tog slut.
        • Att sonen ”packade ihop allt sitt” visar att han inte hade för avsikt att återvända.
        • ”Ett främmande land långt bort” symboliserar att den förlorade sonens leverne är långt bort från Gud.
      • Sonen var själv skyldig till sitt utsvävande och syndiga liv, men han kunde inte rå för att det kom en svår hungersnöd. Kanske hade han kunnat leva drägligt om det inte vore för hungersnöden, men nu hade han både gjort av med alla sina pengar samtidigt som samhället drabbas av en ekonomisk katastrof.
        • Det är inte helt ovanligt att icke-religiösa människor plötsligt börjar be till Gud när man hamnar i en livskris. Hade man tagit för vana att be till Gud och leva ett rättfärdigt liv hade man kanske aldrig hamnat i den livskrisen.
        • Driven av hunger accepterar sonen jobb som ingen rättrogen jude hade kunnat tänka sig. Enligt den mosaiska lagen är grisar orena djur (3 Mos 11:7).
        • Även om hungersnöden inte var något positivt och välkommet, så kan man inte förneka att det var den som till slut fick sonen att tänka om. Hade det inte varit för hungersnöden hade han kanske fortsatt leva sitt syndiga liv långt bort från sin fader.
          • Även om personliga katastrofer inte är sända av Gud, så kan de ibland få oss att tänka till, vända oss till Gud och hitta tillbaka till vår Fader.
  • 17Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. 18Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare.
    • Den förlorade sonen bestämmer sig för att återvända till sin fader
      • I sin stora nöd kommer den förlorade sonen till besinning och inser att det han har blivit är inte hans rätta jag. Sonen är egentligen inte en upprorisk syndare som vaktar svin, han är sin faders son.
      • När den förlorade sonen kommer till besinning vill han återvända till sin fader. Han tänker inte primärt på att återvända till sitt hem eller sina vänner, han tänker på sin fader.
        • På samma sätt behöver varje människa först och främst omvända sig till Gud vår fader, och inte till församlingen, vänner, verksamheten, eller någonting annat.
      • Den förlorade sonen inser och bekänner sin synd. Han är beredd att acceptera ett liv som sin faders tjänare, bara han får komma tillbaka.
        • Men sonen ”tänkte” inte bara sin bekännelse, utan han agerade även utefter den. Det är viktigt att inte bara låta sin bekännelse existera i vårt hjärta eller vår hjärna, utan även bli till konkret handling.
        • Från detta lär vi oss också att vi människor inte bara är passiva mottagare av Guds frälsning, vi behöver göra ett val och aktivt ta emot frälsningen.
  • 20Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. 21Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.
    • Den förlorade sonens fader tar emot honom
      • Den förlorade sonens fader hade inte glömt sin son. Men han var inte upptagen av bitterhet, hämndbegär eller något annat negativt. Faderns kärlek var under hela den här berättelsen konstant, och längtan efter sonen bestod enbart i kärlek.
      • Den normala reaktionen borde ha varit att fadern inväntade sin son i huset, krävde en respektfull syndabekännelse och sen övervägde om han skulle ta tillbaka sin son.
        • Men att fadern i glädje springer sin son till mötes torde ha chockat åhörarna! En äldre man på Bibelns tid sprang normalt sett inte, eftersom det ansågs ovärdigt.
        • Den förlorade sonen börjar bekänna sina synder genom att säga det han tidigare bestämt, men sonen hinner inte säga färdigt alla tre meningar innan fadern avbryter honom och börjar förbereda en fest för sin återvändande son!
      • Faderns reaktion visar på den oerhörda kärlek Gud vår Fader har till alla människor, och hur Gud längtar efter att syndare ska omvända sig och komma tillbaka till Honom!
        • När en syndare omvänder sig är inte Gud långsint, utan förlåter snabbt och glatt! Gud är så snabb med att förlåta att syndaren knappt hinner bekänna sin synd färdig innan Gud har påbörjat sitt verk av upprättelse.
  • 25Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. 28Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, 29men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. 30Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. 31Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”
    • Den förlorade sonens broder klagar
      • Till en början kan man tänka sig att den här liknelsen enbart handlar om den förlorade sonen, men egentligen handlar den lika mycket om den förlorade sonens broder.
        • Den förlorade sonens broder representerar de församlingsmedlemmar som inte levt ett utsvävande och syndigt liv, utan istället försökt leva rätt och riktigt hela sitt liv.
        • Till en början upplevde den förlorade sonens broder att faderns ögonblickliga välkomnande av sin återvändande son var en förolämpning mot hans egen lydnad och trofasthet.
        • Brodern vill inte kalla sin broder för ”broder”, utan säger istället ”han där” och ”din son”.
        • Den förlorade sonens broder levde nära sin fader, men långt från sin faders hjärta. Han var mer bekymrad och bitter över sin broders syndiga liv och faderns eventuella straff, än tacksam över allt det goda han själv hade.
        • När brodern vägrar komma in till festen, så går fadern honom ut till mötes och vädjar till honom att komma in och delta i festligheterna. Men om brodern lyssnade på sin fader eller inte framgår inte av berättelsen och är således en öppen fråga till fariséerna som lyssnade på Jesus. Gud vill ha med även fariséerna, men precis som den förlorade sonen, så måste de också självmant välja Gud.
      • I dessa liknelser kan Jesus budskap sammanfattas så här:
        • Till syndarna: omvänd er och kom hem till er Fader!
        • Till de religiösa ledarna: var glada när de förlorade omvänder sig och kommer hem till sin Fader.

33Ännu en liknelse framställde han för dem: ”Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl, till dess alltsammans blir syrat.” 34Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade endast i liknelser till dem, 35för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag skall förkunna vad som har varit dolt sedan världens skapelse.” 

  • ”Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl, till dess alltsammans blir syrat.”
    • Om ”åkern” var en kontroversiell bild för judarna i vers 31 så var även ordet ”surdeg” ett laddat och kontroversiellt ord. Surdeg symboliserade ofta ondska i Gamla Testamentet och fick heller inte användas under firandet av påsken. Även i Nya Testamentet används surdeg som symbol för något negativt när Jesus varnar för fariséernas och sadducéernas lära.
    • Det är ingen liten mängd deg som Jesus beskriver, det blir nämligen 50 kg bröd, vilket är tillräckligt för en festmåltid. Så återigen ser vi att Jesus börjar med något försvinnande litet för att beskriva Guds rikes ringa begynnelse men tar i med stora mått för att beskriva resultatet av Guds rike. Det är det här som är en av ”himmelrikets hemligheter” som de som inte är kristna inte förstår. Till en början kan Guds rike anses vara obetydligt och inte värt att lägga märke till, men med tiden kommer det att växa sig starkare och större än någon kunde ana.
    • Om liknelsen om senapsfröet beskriver Guds rikes stora tillväxt så beskriver liknelsen om surdegen även Guds rikes kraft att förvandla. Degen blir inte bara större, den blir även helt genomsyrad av surdegen. Inte nog med att Guds rike bara kommer att växa sig stort, det kommer också, likt surdegen som genomsyrar hela degen, även genomsyra hela samhället.
  • Nu när det har gått 2000 år sen Jesus berättade de här liknelserna måste man ju fråga sig om tidens gång har bekräftat Jesus ord? Min enkla slutsats är att Guds rike har växt ofantligt mycket från att ha varit en samling fiskare från den galileiska landsbygden till att nu vara den största religion världen någonsin skådat med drygt 2 miljarder trosbekännare från i stort sett alla folk världen över. Så storleksmässigt och antalsmässigt stämmer Jesus liknelser väldigt bra med hur världen ser ut idag även om det naturligtvis finns mycket kvar att göra. Missionsorganisationer världen över arbetar för att slutgiltigt nå ut med evangelium till jordens alla folk.
    • Har Guds rike genomsyrat samhället? Man kan konstatera att FN:s ”Allmänna Förklaring till Mänskliga Rättigheter” helt klart har påverkats av de tio budorden. I de flesta av de europeiska länderna finns det politiska partier med kristen grund. Församlingar och missionsorganisationer jobbar aktivt med att inte bara sprida budskapet om frälsning utan även jobba för mänskliga rättigheter, jordbruksreformer och bättre sjukvård världen över.
    • Vad får dessa liknelser för konsekvenser för oss idag? Jo, även vi måste arbeta för Guds rikes spridning även om vi inte omedelbart ser resultat och även om vi får lida för Guds rike.

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

31Han framställde också en annan liknelse för dem: ”Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. 32Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna.” 

  • 31Han framställde också en annan liknelse för dem: ”Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker.
    • När vi tolkar den här texten måste vi ha en ödmjuk och respektabel inställning eftersom Jesus, i motsats till många andra liknelser, faktiskt aldrig förklarade dessa två. Men för att göra en så bra tolkning som möjligt så är det viktigt att förstå vad de ursprungliga åhörarna hörde när de lyssnade på Jesus. I dessa liknelser använder Jesus ett antal begrepp som för judarna hade en viss laddning, och det framgår på tre olika ställen att Matteus riktar sig till just judar i den här texten:
      • I den här texten framgår det på tre ställen att Matteus läsare var judar. Bland judarna fanns vid Jesu tid en stor förväntan på att Messias snart skulle komma och etablera Guds rike på jorden. Matteus försöker visa för sina judiska läsare att Guds rike, istället för att komma omedelbart på en gång, “växer” fram som surdeg i en deg eller som ett senapskorn som blir ett träd.
      • En andra antydan på Matteus judiska publik är att Matteus väljer att skriva “himmelriket” istället för “Guds rike, eftersom judar inte uttalade Guds namn.
      • En tredje antydan på att Matteus skrev för en judisk publik är det faktum att Matteus konstigt nog skriver att “trädgårdsväxten” senapskornet planteras i en “åker”. En trädgårdsväxt borde ju onekligen planteras i en trädgård, inte ute på en åker. Enligt Donald A Hagner så var det en rabbinsk lära att judarna inte fick plantera senapskorn i sin trädgård och var således tvungna att plantera det ute på åkern om de ville ha ett senapsträd. Lukas evangelium, som troligtvis skrevs framförallt till hedningar, använder i sin text om samma liknelse, ordet “trädgård” istället för ordet ”åker” och Markus evangelium, som troligtvis skrevs både till judar och hedningar, skriver varken eller.
      • Begreppet ”åker” kan också symbolisera att Guds rike inte kommer att växa sig stort i Guds ”trädgård”; Israel, utan istället växa sig stort bland hedningarna, utanför trädgården. Symboliken stämmer väl överens med Matteus i övrigt starka betoning på att Guds rike ska spridas bland alla folk, inte bara bland judarna. Man kan nog utgå ifrån att de judiska åhörare som hörde liknelsen och de som senare läste Matteus evangelium reagerade starkt på det faktum att Guds rike planterades ute på åkern.
  • 32Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna.”
    • Senapskornet var i dåtidens Palestina det minsta synliga fröet och hade dessutom blivit till ett ordspråk för litenhet. Det är därför inte särskilt långsökt av Jesus att använda sig av just senapsfröet när han ville illustrera himmelrikets ringa begynnelse. Idag är vi tack vare vetenskapen väl medvetna m att senapskornet inte är det minsta av alla frön, men det var inte Jesus syfte att beskriva en korrekt naturvetenskaplig sanning. Jesus ville lyfta fram den överdrivna kontrasten för att skapa en reaktion hos åhörarna. På samma sätt är liknelsen om fåglarna som bygger bo i trädet inte en helt korrekt naturvetenskaplig beskrivning eftersom fåglar bygger bo på våren och senapsfröet inte har hunnit växa sig så stort än.
    • Jesus tal om himlens fåglar som bygger bo bland grenarna är förbluffande likt den syn som profeten Daniel beskriver i sitt fjärde kapitel och där fåglarna representerar hedningar. Eftersom både Jesus, Matteus och de judiska åhörarna och läsarna mycket väl kände till Daniels syn och visste att fåglarna i den synen symboliserade hedningar från alla folk så är det inte speciellt långsökt att de alla förstod att det var hedningar som kommer att kunna bygga bo i Guds rike. Lägg där till att senapsfröet planterades utanför ”trädgården” så är det svårt att inte dra slutsatsen att Guds rike kommer att planteras utanför Israel och där växa sig större än det var i Israel. Det stämmer ju dessutom väl överens med det historiska faktum att församlingen/Guds rike började i en mycket ringa skala och växte sig sedermera enormt stort utanför det egenliga Israel och snart även bland jordens alla folk. Min tolkning är att båda de här liknelserna symboliserar församlingens utbredande.

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

24 Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken. 25 Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. 26 Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. 27 Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns. 28 Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 29 När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren. 30 Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta händer. 31 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. 32 Men om den dagen eller den stunden vet ingen något, inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. 33 Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne. 34 Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. 35 Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. 36 Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. 37 Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!” Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.

    • Efter att den sista tidens nöd har drabbat jorden kommer även universum att skaka. Ingen människa kommer då att kunna missa att Jesus kommer tillbaka (Apg 1:1, Upp 1:7).
    • När Jesus kommer tillbaka kommer lärjungar från alla folk och länder bli ihopsamlade.
  • Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren.
    • Det går inte att säga att vi lever i den sista tiden bara för att det eventuellt är mycket krig och jordbävningar, men när vi däremot ser ”förödelsens styggelse”, då kan vi veta att Jesus snart kommer tillbaka.
  • Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta händer.
    • Den generation som får uppleva ”förödelsens styggelse” kommer också att få uppleva Jesus återkomst.
    • Den generation som får uppleva den sista tidens lidande kan också lita och förtrösta på Jesus ord om att lidandet blir kort och på så sätt uppmuntras till att hålla ut och inte ge upp.
  • Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. Men om den dagen eller den stunden vet ingen något, inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne.
    • Himlen och jorden såsom vi känner det nu kommer att gå under och det kommer istället komma en ny himmel och en ny jord (2 Pet 3:7–13).
    • Att inte ens Sonen känner till när han kommer att återvända till jorden torde vara en god påminnelse om att inte själv spekulera i eventuella datum för Jesu återkomst eller jordens undergång.
    • Eftersom ingen av oss kan veta när Jesus kommer tillbaka ska vi alltid leva som att han snart kommer tillbaka. Alltid redo!
    • På samma sätt som att de första kristna vakade och var redo när de romerska arméerna närmade sig Jerusalem och därför lydde Jesus ord att fly till bergen så ska dagens kristna vaka och vara redo när vi ser ”förödelsens styggelse”.
  • Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. Vaka därför!
    • Mannen i den här liknelsen symboliserar Jesus, huset symboliserar församlingen, tjänarna symboliserar lärjungarna och portvakten symboliserar pastorer och sådana som arbetar i församlingen.
      • Församlingen tillhör Jesus men han anförtror sitt hus till sina lärjungar.
      • Alla lärjungar har en uppgift att sköta.
      • Pastorn eller den som arbetar i församlingen har ett särskilt ansvar att vaka så att lärjungarna alltid är redo för Jesu återkomst.

Texten du precis läst ingår i boken “Markus – Skynda till folkets frälsning” och går att beställa från Bokshopen.

Markus

1Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: ”En man planterade en vingård. Han satte stängsel kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort. 2När tiden var inne, skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av vingårdens avkastning. 3Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 4Då skickade han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och hånade. 5Sedan skickade han ännu en och honom dödade de. Han skickade också många andra. En del slog de, andra dödade de. 6Ännu en hade han, en älskad son. Honom sände han till slut till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son. 7Men vingårdsarbetarna sade till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så blir arvet vårt. 8Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården. 9Vad skall nu vingårdens herre göra? Han skall komma och döda vingårdsarbetarna och lämna vingården till andra. 10Har ni inte läst det här stället i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. 11Herren har gjort detta, och underbar är den i våra ögon.” 12De hade nu velat gripa honom men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.” 

  • Sedan började Jesus tala till dem i liknelser
    • Jesus talar specifikt till översteprästerna, de skriftlärda och de äldste (Mark 11:27).
    • Jesus visar med denna liknelse att han visste vad dessa hade i görningen och ger dem på så sätt en chans till omvändelse.
  • En man planterade en vingård. Han satte stängsel kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort.
    • Symboliken i denna liknelse:
      • Mannen är Gud.
      • Vingården är Israel.
      • Vingårdsarbetarna är Israels ledarskap.
      • Tjänarna är profeterna.
      • Sonen är Jesus.
    • Språket i denna liknelse påminner mycket om Jesajas profetia (Jes 5:1-2).
    • Även Psaltaren liknar Israel vid en vingård (Ps 80:8-19).
  • När tiden var inne, skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av vingårdens avkastning.
    • Gud skickade gång på gång sina tjänare profeterna, men Israels ledarskap tog oftast inte emot dem (Jer 7:25–26, Jer 25:4-7, Matt 23:33-39).
  • Ännu en hade han, en älskad son. Honom sände han till slut till dem.
    • De som lyssnade på Jesus liknelse var väl medvetna om att vingården symboliserade Israel, att vingårdsarbetarna symboliserade Israels ledarskap, att tjänarna symboliserade profeterna, men nu presenterar Jesus den chockerande nyheten i liknelsen; att Gud nu har sänt sin son men att vingårdsarbetarna kommer att döda honom!
    • Att Jesus är Guds Son visar att han är mer än bara en profet. Dessutom är Sonen också den siste som Gud sänder, efter honom kommer det ingen mer.
      • Vilken relation man har till Fadern avgörs av hur man förhåller sig till Sonen. Tar man emot Sonen tar man också emot Fadern, men förkastar man Sonen förkastar man också Fadern (1 Joh 2:23).
  • Vad skall nu vingårdens herre göra?
    • Jesus ställer en retorisk fråga och inbjuder lyssnarna att själva fundera över vad vingårdens herre borde göra. Hittills har vingårdsherren visat orimligt mycket tålamod.
  • Han skall komma och döda vingårdsarbetarna och lämna vingården till andra.
    • När ett domsord likt detta förmedlas så finns alltid en chans till omvändelse innan orden blir till verklighet (Jon 3:10). Att de religiösa ledarna inte lyssnade på denna dom och omvände sig visar tyvärr Mark 12:12.
    • I och med att Israels ledarskap inte tog emot Sonen så kommer deras status som Guds vingårdsarbetare att lämnas över till hedningarna.
      • I Matteusevangeliets parallell till denna liknelse skriver Matteus: ”Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.” (Matt 21:43).
      • Paulus predikade först till judarna, men när de inte tog emot evangeliet så predikade han istället till hedningarna (Apg 13:46-47) och menade att de skulle lyssna istället (Apg 28:28).
      • I Romarbrevet skriver Paulus att ”förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.” (Rom 11:25b).
      • Idag kan vi se att dessa profetiska ord av Jesus har gått i uppfyllelse. Även om Israel fortfarande är Guds egendomsfolk, så arbetar Gud idag först och främst genom församlingen för att utbreda sitt Rike utöver världen.
  • Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.
    • Jesus citerar Psalm 118:22-23.
    • Stenen symboliserar Jesus och byggnadsarbetarna symboliserar Israels ledarskap.
    • En hörnsten var den viktigaste stenen i ett bygge och om Israels ledarskap hade varit goda byggnadsarbetare borde de snabbt ha insett när de inspekterade Jesus att han är en alldeles utmärkt hörnsten. Istället förkastade de Jesus.
    • Vid andra tillfällen liknas Jesus vid den andliga klippan som följde Israel i öknen (1 Kor 10:4) och en stötesten som blir folk till fall (1 Pet 2:8).
  • De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.
    • Israels religiösa ledare förstod men ville ändå inte omvända sig, de hade redan bestämt sig för att mörda Jesus (Joh 11:53, Matt 12:14).

Texten du precis läst ingår i boken “Markus – Skynda till folkets frälsning” och går att beställa från Bokshopen.

Markus

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.