Om mig

Christian MölkMitt namn är Christian Mölk och jag är pastor och föreståndare i Pingst Härnösand. Tidigare har jag jobbat som pastor och föreståndare i Timrå Pingst 2012-2018, studerat till en teologie kandidatexamen på Örebro Missionsskola 2009-2012, och jobbat som ungdomspastor i pingstförsamlingen Filadelfia Bankeryd 2003-2009.

Jag sitter också med i Pingst integrationsråd, #Rättilltro och Sveriges Kristna Råds arbetsgrupp för migration och integration.

Syftet med den här hemsidan är att förklara Bibeln. Dels för dig som läsare och sökare, men kanske framförallt för mig själv som skrivare. Tro det eller ej, men jag är verkligen inte fullärd i Bibeln och den kristna tron, och om du letar runt kommer du säkert hitta ett och annat som du inte håller med om. Men av just denna anledning har jag valt att ha hemsidan som en blogg med öppet kommentarsfält så att du kan komplettera det jag skriver, ge ett annat perspektiv eller påpeka när jag har missuppfattat något. Jag uppskattar det öppna samtalet så länge som det sker i en god ton. Här kan du läsa mer om vem jag är, hur jag blev kristen och varför jag blev pastor:

Hur jag blev kristen

Baron Von Vögel

Min österrikiska baron-släkts vapensköld

Min kristna vandring började i Israel. Där träffades mina nyfrälsta föräldrar på en kibbutz och flyttade till Sverige där min mor kommer ifrån. Min pappa och mitt efternamn Mölk kommer från Österrike där min katolska släkt är en osalig blandning av baroner, bönder och affärsmän. 18 år senare är även min storasyster på en kibbutz där hon blir andedöpt vilket leder till att även jag så småningom blir det och börjar gå till kyrkan. Jag är således både född tack vare Israel och född på nytt tack vare Israel.

Men, låt oss ta det från början. När mina föräldrar kom till Sverige i början av 80-talet började de gå till en kyrka, men tyvärr hamnade de i en sektliknande trosförsamling vilket ledde till att de så småningom lämnade. Jag växte därmed upp med en tro på Jesus men gick inte särskilt ofta till kyrkan. När jag var 11 år frågade mina föräldrar om jag ville döpa mig och eftersom min enkla och okomplicerade tro var att om man tror på Jesus så ska man döpa sig, så lät jag mig döpas i Filadelfia i Linköping. Under mina tonår levde jag dock som vilken annan svensk tonåring som helst. Att jag var kristen var nog inget som mina kompisar lade märke till speciellt mycket. Om någon frågade om jag trodde på Gud så svarade jag ja, men mycket mer än så pratade jag aldrig om min tro.

Allt förändrades dock när jag var 18 år och min storasyster Jessica kom hem från ett år i Israel. Jessica hade varit med om en omvändelse i Israel och ville nu att jag skulle hänga med henne till kyrkan. Mitt oerhört ärliga men ogenomtänkta svar var: “Jag tänker inte hänga med till kyrkan, jag är ju redan kristen!” På grund av mina misslyckade gymnasiestudier hade jag inte möjlighet att komma in på någon högskola och hade därför ambitionen att göra lumpen och sen söka som FN-soldat. Att börja leva som kristen fanns liksom inte på världskartan just då. Men Jessica fortsatte att tjata på mig och till slut gav jag med mig. Men inte nog med att hon ville att jag skulle hänga med till kyrkan, hon ville dessutom att jag skulle bli “bli döpt i den helige Ande”. Mitt svar blev: “Nej, jag vill inte bli som de där pingstvännerna som bara pratar om Jesus hela tiden!”

Under två veckor brottades jag jättemycket med den här frågan. Jag förstod att det var Gud som kallade på mig, men jag var inte säker på om jag ville svara ja på hans kallelse. Jag upplevde det som att Gud tog mig i kragen och drog mig till kyrkan och verkligen insisterade på att jag skulle dit. Ett Bibelord som blev levande för mig i samband med denna dragningskamp mellan mig och Gud var:

Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.”(Joh 6:44)

Jag förstod nästan direkt att Gud skulle vinna den här dragningskampen, men jag gjorde så gott jag kunde för att dra ut på det.

Efter dessa två veckor följde jag till slut med min storasyster till Johanneskyrkan i Linköping. Efter predikan gick jag fram för förbön och sa att jag ville bli andedöpt. Egentligen visste jag inte riktigt vad andedopet var för något men jag förstod att Gud ville detta. Den upplevelse jag fick är väldigt svår att beskriva med ord, men jag ska göra ett försök:

Det började med att han som bad för mig la sin hand på min axel och började be. Jag som vanligtvis aldrig gråter fick plötsligt kämpa för att hålla tårarna tillbaka samtidigt som min kropp började skaka och jag blev alldeles varm. Efter en stunds bön var det som om något inom mig öppnades likt en tulpan som blommar ut. Inom mig såg jag himmelens alla färger och jag blev alldeles lycklig!

Efter denna andliga upplevelse visste jag med all säkerhet att jag nu var andedöpt! Men det var inte bara en inre visshet, långsamt men säkert började dessutom mitt liv att förändras. Jag ville inte längre leva som en vanlig tonåring, jag slutade festa och började istället prata om Jesus med alla mina vänner och började gå till kyrkan. Allteftersom jag mognade i min nyåtervunna tro på Jesus så upplevde jag hur Gud formade mig. Gud lät mig se saker i mitt liv som var fel och utmanade mig att sluta med detta och istället göra nya saker som Gud ville.

Några månader efter mitt andedop följde jag med några vänner på en mindre missionsresa till Bosnien. På den resan fick jag en otroligt stark längtan efter att få jobba för Gud på heltid vilket ledde till att jag så småningom gick Bjärka-Säbys Bibelskola, jobbade som ungdomspastor i en pingstförsamling, läste teologi på Örebro Missionsskola och numera jobbar som pastor i Pingst Härnösand.

Gud förändrade mitt liv på ett humoristiskt sätt: jag som inte ville gå till kyrkan blev så småningom anställd av kyrkan, jag som ville bli FN-soldat blev så småningom pacifist, jag som inte ville bli pingstvän blev så småningom pingstpastor!

Varför jag blev pastor

Shining-JesusBakgrunden till att jag blev pastor började när jag gick på Bjärka-Säbys Bibelskola (dock ej att förväxlas med Bjärka-Säbys ekumeniska kommunitet som är någonting helt annat) för att försöka förverkliga min dröm om att bli missionär i Nepal eller Peru. När Bibelskoleåret närmade sig sitt slut insåg jag att det nog vore bra om jag jobbade några år i en församling först, eftersom jag var en relativt nybliven lärjunge och i ärlighetens namn inte riktigt visste hur en församling fungerade inifrån. Pingstförsamlingen i Bankeryd hörde av sig till Bibelskolan och ville ha en ny ungdomspastor och mitt namn kom på tal. Men efter att ha träffat församlingen var jag väldigt osäker på allting och visste inte om det var ungdomspastor som Gud ville att jag skulle bli, eller om församlingen ens tyckte om mig.

Men så en kväll när jag precis släckt lampan och gått och lagt mig, så får jag till min stora förvåning se Jesus stå vid sidan av sängen! Jag kunde inte se några exakta detaljer, det var som en mix mellan en “riktig” syn och en andlig syn. Jag såg inte några detaljer i Jesus utseende, men han utstrålade ett vitt sken, ungefär som på bilden här bredvid, och jag kunde tydligt förstå att det var just Jesus som stod vid min sida, eftersom han sa till mig: “Det är min församling”. Dessa ord fick mig att omedelbart tänka på Jesu ord till Petrus:

Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.” (Matt 16:18)

I och med dessa ord förstod jag att Jesus hade kontroll över situationen. Om Jesus vill att jag ska bli ungdomspastor i Bankeryd så kommer jag att bli det eftersom församlingen tillhör Jesus och inte Bankeryds äldstekår. I och med dessa ord förstod jag att jag kommer att bli ungdomspastor i Bankeryd eftersom Jesus ville det. Jag kunde tryggt slappna av och lita på Guds omsorg.

Några månader senare var jag mycket riktigt ungdomspastor i Bankeryd och ansträngde mig för att försöka lära mig yrket på ett så bra sätt som möjligt. Jag hade lite svårt till en början eftersom jag till min personlighet snarare var en evangelist än en herde, som ju en pastor bör vara (ordet “pastor” är latin och betyder “herde” på svenska). För att vara en god pastor behöver man ju “vara en herde för fåren” och “föra fåren på bete” som Jesus sa om de får som Jesus anförtrodde åt Petrus i Johannes 21:15-17.

Men en vacker dag så hör jag hur Gud säger till mig: “Jag ska göra dig till en herde”. Det gjorde mig glad att få höra dessa ord från Herren eftersom det var just det jag brottades med i min tjänst. Jag noterade det i min lilla anteckningsbok där jag brukade skriva saker som Gud talade till mig om. Sen gick månaderna och jag växte i min roll som ungdomspastor och Gud gjorde precis som han hade sagt, han utvecklade mig i mitt herdeskap och gjorde mig långsamt men säkert till en bättre pastor.

Men hör och häpna, ett år senare hör jag exakt samma ord igen från Gud! Dock hade jag av någon outgrundlig anledning faktiskt glömt bort att Gud ett år tidigare sagt detta, så jag tog fram min lilla anteckningsbok och noterade Herrens ord igen. Men när jag bläddrade bakåt i anteckningsboken lägger jag till min stora förvåning märke till att Gud talat exakt samma budskap till mig, exakt samma datum, fast ett år tidigare! Jag förstod då att dessa ord från Herren inte var en inbillning utan Guds kallelse till mig. Gud kallade mig till att vara pastor och han tänkte utrusta mig med de gåvor och begåvningar man behöver för att vara en god herde.

Efter 5 och ett halvt år slutade jag som ungdomspastor i Bankeryd för att studera teologi på Örebro Missionsskola vilket resulterade i en teologisk kandidatexamen (pga för mycket skolk i gymnasiet är jag en av få som har en kandidatexamen men inte en gymnasieexamen, hehe..). Efter flera år som pastor i Timrå Pingst är jag nu pastor i Pingst Härnösand och fortsätter att utvecklas i mitt livs stora kallelse; att föra Jesu får på bete. Vart den här resan tar slut har jag ingen aning om, men ingen kunde vara lyckligare än mig att jag får göra just det som Jesus har kallat mig till att göra! :)

Comments 1

  1. Hej Christian! Det var intressant att höra din berättelse! Mest viktigt i den är att du ödmjuk lyssna in vad Gud har att säga så att Han kan leda dig på rätt spår.
    Jag har också läst dina förklaringar om Uppenbarelseboken som var väldigt klart och tydligt! Jag vill tacka dig för det.
    Mvh Christa

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.