Pastor Christian Mölk | Lukas10
Currently viewing the tag: "Lukas10"

11Vidare sade han: ”En man hade två söner. 12Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. 13Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. 14Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. 15Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. 16Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något. 17Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. 18Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. 20Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. 21Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. 25Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. 28Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, 29men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. 30Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. 31Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”

  • 11Vidare sade han: ”En man hade två söner. 12Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. 13Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. 14Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. 15Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. 16Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något.
    • Den förlorade sonen lämnar sin fader
      • Den här fantastiska symboliska berättelsen illustrerar på ett pedagogiskt sätt Guds förhållande till en upprorisk människa som lämnar Gud för synden. I berättelsen symboliserar ”fadern” Gud, ”sonen” den upproriske syndaren, och ”brodern” den trogne församlingsmedlemmen.
      • Att be sin far om sin del av arvet medan han fortfarande levde, var som att säga: ”Fader, jag önskar du vore död!” Ett sådant upproriskt förhållningssätt till sin pappa var på Bibelns tid mycket allvarligt, och kunde till och med resultera i stening (5 Mos 21:18-21).
        • Den äldste sonen skulle enligt seden få två tredjedelar (en dubbel lott) av arvet, och den yngre sonen skulle få en tredjedel (5 Mos 21:17).
        • Enligt judisk lag och tradition kunde en fader bestämma medan han ännu levde vem av sönerna som skulle få vilken del av arvet, exempelvis vilket landområde som skulle tillhöra vem. Men fadern behöll fortfarande landområdets ägarskap och inkomster till sin död.
      • Eftersom den yngre sonen är ogift var han troligtvis 18 år eller yngre.
      • Fadern i den här berättelsen visar på Guds kärlek till människan. Fadern tillåter att sonen rebelliskt gör uppror mot sin fader, han tillåter att sonen går sin egen väg trots att fadern vet att det innebär ett liv i synd. Gud respekterar människans fria vilja.
      • Den förlorade sonen beger sig till ett främmande land långt bort och lever ett utsvävande liv och slösar bort alla sina pengar vind för våg på allt som för ögonblicket ger honom tillfällig njutning. Högst troligtvis köpte han alkohol och prostituerade för pengarna ända tills de tog slut.
        • Att sonen ”packade ihop allt sitt” visar att han inte hade för avsikt att återvända.
        • ”Ett främmande land långt bort” symboliserar att den förlorade sonens leverne är långt bort från Gud.
      • Sonen var själv skyldig till sitt utsvävande och syndiga liv, men han kunde inte rå för att det kom en svår hungersnöd. Kanske hade han kunnat leva drägligt om det inte vore för hungersnöden, men nu hade han både gjort av med alla sina pengar samtidigt som samhället drabbas av en ekonomisk katastrof.
        • Det är inte helt ovanligt att icke-religiösa människor plötsligt börjar be till Gud när man hamnar i en livskris. Hade man tagit för vana att be till Gud och leva ett rättfärdigt liv hade man kanske aldrig hamnat i den livskrisen.
        • Driven av hunger accepterar sonen jobb som ingen rättrogen jude hade kunnat tänka sig. Enligt den mosaiska lagen är grisar orena djur (3 Mos 11:7).
        • Även om hungersnöden inte var något positivt och välkommet, så kan man inte förneka att det var den som till slut fick sonen att tänka om. Hade det inte varit för hungersnöden hade han kanske fortsatt leva sitt syndiga liv långt bort från sin fader.
          • Även om personliga katastrofer inte är sända av Gud, så kan de ibland få oss att tänka till, vända oss till Gud och hitta tillbaka till vår Fader.
  • 17Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. 18Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare.
    • Den förlorade sonen bestämmer sig för att återvända till sin fader
      • I sin stora nöd kommer den förlorade sonen till besinning och inser att det han har blivit är inte hans rätta jag. Sonen är egentligen inte en upprorisk syndare som vaktar svin, han är sin faders son.
      • När den förlorade sonen kommer till besinning vill han återvända till sin fader. Han tänker inte primärt på att återvända till sitt hem eller sina vänner, han tänker på sin fader.
        • På samma sätt behöver varje människa först och främst omvända sig till Gud vår fader, och inte till församlingen, vänner, verksamheten, eller någonting annat.
      • Den förlorade sonen inser och bekänner sin synd. Han är beredd att acceptera ett liv som sin faders tjänare, bara han får komma tillbaka.
        • Men sonen ”tänkte” inte bara sin bekännelse, utan han agerade även utefter den. Det är viktigt att inte bara låta sin bekännelse existera i vårt hjärta eller vår hjärna, utan även bli till konkret handling.
        • Från detta lär vi oss också att vi människor inte bara är passiva mottagare av Guds frälsning, vi behöver göra ett val och aktivt ta emot frälsningen.
  • 20Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. 21Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.
    • Den förlorade sonens fader tar emot honom
      • Den förlorade sonens fader hade inte glömt sin son. Men han var inte upptagen av bitterhet, hämndbegär eller något annat negativt. Faderns kärlek var under hela den här berättelsen konstant, och längtan efter sonen bestod enbart i kärlek.
      • Den normala reaktionen borde ha varit att fadern inväntade sin son i huset, krävde en respektfull syndabekännelse och sen övervägde om han skulle ta tillbaka sin son.
        • Men att fadern i glädje springer sin son till mötes torde ha chockat åhörarna! En äldre man på Bibelns tid sprang normalt sett inte, eftersom det ansågs ovärdigt.
        • Den förlorade sonen börjar bekänna sina synder genom att säga det han tidigare bestämt, men sonen hinner inte säga färdigt alla tre meningar innan fadern avbryter honom och börjar förbereda en fest för sin återvändande son!
      • Faderns reaktion visar på den oerhörda kärlek Gud vår Fader har till alla människor, och hur Gud längtar efter att syndare ska omvända sig och komma tillbaka till Honom!
        • När en syndare omvänder sig är inte Gud långsint, utan förlåter snabbt och glatt! Gud är så snabb med att förlåta att syndaren knappt hinner bekänna sin synd färdig innan Gud har påbörjat sitt verk av upprättelse.
  • 25Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. 28Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, 29men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. 30Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. 31Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”
    • Den förlorade sonens broder klagar
      • Till en början kan man tänka sig att den här liknelsen enbart handlar om den förlorade sonen, men egentligen handlar den lika mycket om den förlorade sonens broder.
        • Den förlorade sonens broder representerar de församlingsmedlemmar som inte levt ett utsvävande och syndigt liv, utan istället försökt leva rätt och riktigt hela sitt liv.
        • Till en början upplevde den förlorade sonens broder att faderns ögonblickliga välkomnande av sin återvändande son var en förolämpning mot hans egen lydnad och trofasthet.
        • Brodern vill inte kalla sin broder för ”broder”, utan säger istället ”han där” och ”din son”.
        • Den förlorade sonens broder levde nära sin fader, men långt från sin faders hjärta. Han var mer bekymrad och bitter över sin broders syndiga liv och faderns eventuella straff, än tacksam över allt det goda han själv hade.
        • När brodern vägrar komma in till festen, så går fadern honom ut till mötes och vädjar till honom att komma in och delta i festligheterna. Men om brodern lyssnade på sin fader eller inte framgår inte av berättelsen och är således en öppen fråga till fariséerna som lyssnade på Jesus. Gud vill ha med även fariséerna, men precis som den förlorade sonen, så måste de också självmant välja Gud.
      • I dessa liknelser kan Jesus budskap sammanfattas så här:
        • Till syndarna: omvänd er och kom hem till er Fader!
        • Till de religiösa ledarna: var glada när de förlorade omvänder sig och kommer hem till sin Fader.

1Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden. 2Och se, där fanns en man som hette Sackeus och var förman vid tullen, och han var rik. 3Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty han var liten till växten. 4Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen. 5När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ”Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus.” 6Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. 7Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.” 8Men Sackeus stod där och sade till Herren: ”Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.” 9Jesus sade till honom: ”I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son. 10Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.” 

  • 1Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden.
    • Varför gick Jesus genom Jeriko på sin väg mot Jerusalem? Det enda som hände i Jeriko vid detta besök var Jesus möte med Sackeus, så troligtvis gick Jesus in i Jeriko enkom för att träffa Sackeus.
  • 2Och se, där fanns en man som hette Sackeus och var förman vid tullen, och han var rik.
    • På Jesu tid var det judiska folket ockuperat av det romerska imperiet, och romarna krävde skatt av judarna. Denna skatt gav en inkomst till Rom och betalade således den romerska ockupationen, samtidigt som den försvagade det judiska folket.
      • Romarna anlitade gärna judar för att samla in dessa skatter, och dessa judiska tullmän, även kallade ”publikaner”, tog ofta ut en högre skatt än vad romarna krävde, så att de själva skulle tjäna en slant på den romerska skatten. Detta ledde till att tullmännen var föraktade av det övriga judiska folket och betraktades som giriga förrädare som hade gått över till den romerska sidan.
      • Inte nog med att Sackeus var en tullman, han var dessutom förman vid tullen, och kunde således tjäna ännu mer pengar på den romerska skatten.
      • I Markus 2:15–17 äter Jesus mat hemma hos några publikaner, något som upprör de skriftlärda och fariséerna, men Jesus motiverar sin gemenskap med dessa människor med dessa ord: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”
  • 3Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty han var liten till växten.
    • Sackeus var liten till växten, och även om Bibeltexten i sig självt inte säger någonting mer om den saken, så kan man ju förmoda att Sackeus har blivit mobbad på grund av detta. Kanske var det till och med det som orsakade att han gick över till den romerska sidan och profiterade på det judiska folket på grund av någon form av hämndlystnad eller revansch?
      • Man kan också tänka sig att Sackeus kände sig tvungen att vara extra hård mot folk för att överhuvudtaget få någon att ta honom på allvar och inte se ner på honom.
  • 4Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
    • Varken att springa eller klättra i träd var något som en ansedd vuxen man ägnade sig åt. Att klättra i träd var något som barn gjorde, och det måste onekligen ha sett lustigt ut när den rike affärsmannen klättrar upp i ett träd.
      • Här gör Sackeus precis det som Jesus sa att man skulle göra i kapitlet innan: ”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig ditin.” (Luk 18:17).
        • Det må verka fånigt att en vuxen man klättrar upp i ett träd för att komma lite närmare Jesus, men vem var det egentligen som var fånig? Sackeus, som beter sig som ett barn för att komma närmare Herren, eller de som står och tittar på och mumlar förargat när en syndare vill bli frälst?
        • Det är ständigt en utmaning för etablerade kristna att våga vara öppna inför nya människor som längtar efter att få möta Jesus, men som kanske inte passar in i den kristna mallen.
          • Om nu Jesus är beredd att ta emot dessa människor med öppna armar, borde inte vi då också vara det?
          • Det kan utan tvekan vara väldigt tufft för den som längtar efter Jesus, men som inte har några kristna vänner eller bekanta. Det krävs mycket mod att berätta för sina icke-kristna arbetskamrater att man funderar på att gå till kyrkan på söndag.
            • Det kan också kännas väldigt obekvämt för en etablerad kristen att gå fram för förbön under en gudstjänst eftersom man måhända oroar sig över vad andra ska tycka och tänka.
            • Men alla som struntar i vad andra mumlar om bakom ens rygg, och i stället gör allt man kan för att få möta Jesus, de kommer att få en belöning som är mer värd än något annat, man kommer nämligen att få möta Herren Jesus Kristus!
  • 5När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ”Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus.
    • Att Jesus stannar till vid Sackeus och vill äta mat tillsammans med honom är ingen slumpartad tillfällighet, det är just detta som är kärnan i Jesus verksamhet; att söka upp de som andra människor föraktar, uppmana dem att omvända sig från sina synder och istället erbjuda gemenskap med Herren.
    • Det första Jesus gör är att nämna Sackeus vid namn. Att känna till någons namn innebär att man är intresserad av den personen och vill ha en relation.
      • Jesus känner alla som tillhör honom och kan deras namn (Joh 10:3).
      • Personligen har jag många gånger fått höra Guds röst, men första gången jag hörde honom tydligt, då sa han bara ett enda ord, ett ord som betydde allt för mig: ”Christian”. Han behövde inte säga mer, för jag visste att det enda lilla ordet betydde så mycket; han vet vem jag är, han känner mig, han har accepterat mig och han kommer att vara med mig.
    • Jesus vill att Sackeus ska skynda sig. Om du funderar på att bli kristen och känner att Jesus kallar på dig, gör då som Jesus sa till Sackeus, skynda dig och låt det inte vänta.
    • Att äta mat tillsammans med någon innebar på Jesu tid ett bevis på gemenskap, acceptans och samhörighet. Att Jesus vill äta mat tillsammans med Sackeus innebär inte att han var akut hungrig, utan han visar för oss vad det innebär att bli kristen, nämligen gemenskap med Jesus.
    • I samband med att Sackeus blir frälst, vem var det som sökte vem egentligen? Sackeus gjorde vad han kunde för att komma närmare Jesus, men det var Jesus som ropade på honom. Båda var alltså inblandade i att Sackeus blev frälst. När vi tar ett steg mot Jesus så tar han ett steg mot oss. När Jesus tar ett steg mot oss bör vi skyndsamt ta ett steg mot honom.
  • 7Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.”
    • Att ”mumla förargat” är något som Guds folk alltid i alla tider har gjort när Gud har varit verksam på sätt som de inte har förväntat sig, exempelvis när Israels folk ”knotade” över att de var tvungna att vandra omkring i öknen i samband med att Gud räddade dem från slaveriet i Egypten (2 Mos 16:7).
    • Att leva moraliskt rätt och hålla sig borta från synd är utan tvekan en del av den kristna kallelsen, men det finns en risk att denna strävan hamnar snett och leder till att man inte vill befatta sig med omoraliska människor som lever i synd.
      • Vi måste komma ihåg att det faktum att en syndare blir frälst är ett resultat av Guds nåd, inte på vår egen ansträngning att bli så ”perfekt” som möjligt. Man måste inte vara perfekt innan man blir kristen, men man kommer otvivelaktigt bli förvandlad efter att man har blivit kristen, kanske inte allt på en gång, men helt klart allt eftersom.
      • I mötet med Sackeus visar Jesus oss hur han på ett väldigt föredömligt sätt lyckades kombinera ett eget syndfritt liv med att umgås med syndare. Jesus valde frivilligt att associeras med de mest föraktade i samhället, och Jesus exempel är vårat mönster.
        • Vi kristna är Kristi kropp och bör, precis som Jesus, leta upp de som är samhällets mest föraktade, och sen bjuda in dessa till gemenskap. Exakt vilka dessa grupper är varierar mellan olika tider, samhällen och kulturer, men principen är densamma.
        • Vi kristna bör akta oss för att bli en klubb för invärtes beundran. Det är viktigt att vi vågar sträcka ut en hand till de som behöver vår hjälp utan att vi är rädda för att få lite skit under naglarna. Jesus kom inte för att bota de friska utan för att bota de sjuka, och om vi vill följa i hans fotspår bör vi alltså leta upp de platser där syndare befinner sig och där leta efter de som längtar efter Jesus.
  • 8Men Sackeus stod där och sade till Herren: ”Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.”
    • Sackeus respons på Jesus inbjudan är klockren: han inser sina synder, bekänner dem offentligt och försöker ställa allt felaktigt till rätta.
    • Det var först efter Sackeus hade fått möta Jesus som han var redo att sluta med sin synd och få ordning på sitt liv. Man måste inte vara perfekt för att få möta Jesus, men däremot kommer mötet med Jesus att påverka ens liv så att man vill göra rätt för sig.
    • Alltför ofta tror vi att frälsning bara är något som sker på insidan, men här ser vi att Sackeus möte med Jesus påverkade hela hans liv.
    • Sackeus står som en kontrast till den rike mannen i kapitlet innan (Luk 18:18-30), som uppmanas av Jesus att sälja allt vad han äger och ge åt de fattiga, men som inte klarar av att göra det eftersom han var ”mycket rik”. Sackeus blir en ”glad givare” (2 Kor 9:7) i mötet med Jesus.
      • Att Jesus inte uppmanar Sackeus att, likt den rike unge mannen i Lukas kapitel 18, skänka allt han äger till de fattiga, visar att den uppmaningen inte var en uppmaning som Jesus gav till alla och envar, utan snarare var baserad på den rike unge mannens specifika situation. Det viktiga är att man är generös och att man ställer alla sina ägodelar i Guds tjänst.
      • Det är inte givandet av pengar som är Sackeus reaktion på frälsning, utan glädjen, som i sin tur leder till att Sackeus blir generös, troligtvis på grund av att det är just detta som var hans synd.
  • 9Jesus sade till honom: ”I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son.
    • Det är mycket möjligt att de allra flesta judar såg på Sackeus som en förrädare som gått över till den romerska sidan. Kanske betraktade de inte ens längre Sackeus som ett av ”Abrahams barn”, dvs. en jude. Men här visar Jesus med all önskvärd tydlighet att alla som tror på Jesus blir ett Abrahams barn.
      • Man blir inte frälst genom att födas som jude eller genom att bli barndöpt. Man blir frälst genom att ta emot Jesus.
  • 10Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.”
    • Första gången Jesus kom till jorden så kom han för att sträcka ut sin hand och erbjuda försoning och frälsning åt alla (Joh 3:16–17).
    • Andra gången Jesus kommer till jorden så kommer han för att döma världen med rättfärdighet (Apg 10:31).
    • Fram tills Jesu återkomst så är det vår uppgift såsom Jesu lärjungar, att likt Jesus sträcka ut vår hand till alla som samhället föraktar, till alla som längtar efter Jesus, och till alla som längtar efter att få möta Jesus.

38Medan de var på väg gick Jesus in i en by, där en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem. 39Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40Marta däremot var helt upptagen med allt som skulle ställas i ordning, och hon gick fram och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att sköta allting? Säg nu till henne att hon hjälper mig.” 41Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. 42Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne.” 

  • 38Medan de var på väg gick Jesus in i en by, där en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem.
    • Jesus var god vän med systrarna Marta och Maria och deras bror Lasarus, som Jesus även uppväckte från de döda vid ett annat tillfälle (Joh 11). De bodde strax utanför Jerusalem i byn Betania.
    • Textavsnittet strax före den här texten, ”den barmhärtige samariern”, inleds med att en laglärd frågar Jesus vad man ska göra för att få evigt liv och får av Jesus svaret: ”du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” (Luk 10:27). Därefter berättar Jesus först om den barmhärtige samariern för att visa hur man ska behandla sin nästa som sig själv och sen får vi läsa om Marta och Maria för att se hur vi ska älska Herren Gud av hela vårt hjärta, nämligen genom att ”sitta vid Herrens fötter”.
    • Den här texten visar på två representanter för två olika sätt att utöva sin tro. Marta representerar den praktiskt lagde aktiva kristne och Maria den mer fromma bedjande och läsande kristne. Ingen av dessa två sätt att utöva sin tro är fel, men Jesus vill lyfta fram att Maria har valt den bättre av de två.
      • Det Maria lärde sig vid Jesu fötter kommer hon för alltid och för evigt få bära med sig medan Martas alla praktiska sysslor så småningom kommer att ta slut.
      • Dock ska man komma ihåg att aldrig förakta det ena eller andra sättet att utöva sin tro eftersom båda behövs. En församling med enbart Marior skulle bli lika konstig som en församling med bara Martor.
  • 39Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord.
    • Att sitta vid ”Herrens fötter” var platsen för Jesus lärjungar. Det var på detta vis som judiska elever satt när de lyssnade på sin rabbins undervisning (Apg 22:3). Nu sätter sig Maria, en kvinna, där.
      • Man kan nog tänka sig att många rynkade på näsan när Maria satte sig ner för att lyssna på Jesus som om hon vore en av hans närmaste lärjungar. Kanske tänkte till och med några att köket, där Marta var, är platsen för kvinnor.
        • 26Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:26–28)
    • När man sätter sig vid Jesus fötter, dvs. börjar läsa sin Bibel som om det vore Guds ord till mig idag, då börjar lärjungaskapet på riktigt. Man visar Jesus att man tror på honom, böjer sig under honom och är redo att göra som han säger. Men kanske framförallt visar man att man älskar Jesus och hans ord.
    • Det är på detta sätt som Jesus vill att vi ska närma oss honom, genom att lyssna på hans ord, dvs. Guds ord, Bibeln.
      • Att ständigt gå till kyrkan för att träffa sina vänner och få lite social gemenskap är inte fel, men om det är ens enda fokus, då har man missat det nödvändigaste.
      • På Jesu tid kunde man lära känna Jesus genom att möta honom personligen, men idag möter vi Jesus genom hans ord, Bibeln. För den som upptäcker detta är det som att hitta en skatt i en åker (Matt 13:44).
      • När vi tar tid för Guds ord blir Bibeln för oss som ett ljus på vår stig: “Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” (Ps 119:105)
        • Jag har många gånger haft problem i mitt liv och inte riktigt vetat hur jag ska lösa det, men när jag har bett till Gud så har han utifrån Bibeln visat på någon slags lösning. Guds ord är levande och verksamt och det återvänder inte tillbaka till Herren förrän det har verkat vad Gud vill.
          • 10Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta, 11så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det.” (Jes 55:10–11)
          • “Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror.” (1Thess 2:13)
          • “Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.” (Heb 4:12)
  • 40Marta däremot var helt upptagen med allt som skulle ställas i ordning, och hon gick fram och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att sköta allting? Säg nu till henne att hon hjälper mig.”
    • Inte nog med att Jesus var en rikskändis, han var även den utlovade Messias, något som syskonen förmodligen hade börjat inse.
      • Det var alltså inte speciellt konstigt att Marta ville göra i ordning hemmet inför Jesus ankomst. Marta gör inget fel i att hon förberedde praktiskt inför Jesus besök. Får man så fint besök vill man självklart göra det fint i huset och bjuda på någonting gott.
      • Felet som Marta gör är att hon är så upptagen med att fixa allt praktiskt att hon glömmer det viktigaste, det enda nödvändiga.
    • Ibland är vi människor så upptagna med att fixa med våra hem, skotta snö, städa kyrkan, uppfostra barnen, osv, osv, att vi glömmer det viktigaste, att sitta vid Jesu fötter och lyssna på hans ord.
      • Det är absolut inget fel med att skotta snö eller ta hand om sina barn, tvärtom, detta ska vi göra. Men det får inte ske på bekostnad av vår relation med Jesus.
    • Marta var till och med så distraherad av att fixa allt det praktiska att hon faktiskt avbröt Jesus när han undervisade för att klaga på sin syster.
      • När man felaktigt kritiserar andra kristna finns det en risk att man hindrar Jesus från att göra det han tänkt göra.
    • När jag en gång besökte det berg där Jesus höll sin Bergspredikan, så satt det en nunna och vaktade vid ingången till kyrkan. Hon fräste och skällde på alla som hon ansåg var okristet klädda och lät dem inte komma in. Hon var så upptagen med sin uppgift att hon glömt att Jesus var syndarnas vän (Luk 7:34).
  • 41Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. 42Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne.”
    • Det är inte ofta ett namn i Bibeln upprepas på detta sätt, men man kan nästan höra kärleken i Jesu ord till Marta.
      • När vi människor begår fel eller till och med syndar så ropar Jesus kärleksfullt till oss att vända om och komma tillbaka till honom.
    • Oavsett hur mycket man tjänar Jesus så är det förgäves om man saknar det där ”enda nödvändiga”.
      • På liknande sätt bemötte Jesus den rike mannen som frågade Jesus vad han skulle göra för att få evigt liv. Han hade gjort allting rätt, men ett fattades honom: att sälja allt han äger och komma och följa Jesus (Luk 18:22).
      • Om vi fyller våra liv med goda gärningar, kanske till och med i kyrkan, men ändå inte har gett våra liv till Jesus, då har vi gjort allt förgäves.
    • Hur mycket bekymmer man än har i sitt liv så kan man överlämna alla dessa till Jesus och få ”Guds frid” i gengäld (Fil 4:4-7).
    • Som sagt så visar Marta och Maria i den här Bibeltexten två olika sätt att utöva sin tro, en praktisk och en kontemplativ. Ingen av dem är fel, men den ena är bättre. Utmaningen för den som vill växa i sitt lärjungaskap är att utgå från perspektivet ”Jesu fötter”, men samtidigt låta båda sidor utvecklas. Känner du dig mer som Marta behöver du kanske ta mer tid för Bibeln. Känner du dig mer som Maria behöver du kanske försöka göra praktik av det du lärt dig när du läst Bibeln.
      • Det Maria lärde sig vid Jesu fötter kommer hon för alltid och för evigt få bära med sig medan Martas alla praktiska sysslor så småningom kommer att ta slut.
      • Dock ska man komma ihåg att aldrig förakta det ena eller andra sättet att utöva sin tro eftersom båda behövs. En församling med enbart Marior skulle bli lika konstig som en församling med bara Martor.
      • Den som börjar som Maria, vid Jesu fötter, kommer så småningom förhoppningsvis också att börja göra som Marta, tjäna Gud praktiskt.

 

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

1 När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariseerna, vaktade de på honom. 2 Och se, en man som led av vatten i kroppen stod framför honom. 3 Jesus frågade de laglärda och fariseerna: ”Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller är det inte tillåtet?” 4 Men de teg. Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå. 5 Och han sade till dem: ”Om någon av er har en son eller så bara en oxe som faller i en brunn, skulle han då inte genast dra upp honom även om det vore sabbat?” 6 Det kunde de inte svara på.

7 När han märkte hur gästerna valde ut de främsta platserna, berättade han en liknelse för dem. Han sade till dem: 8 ”När någon bjuder dig på bröllop, ta då inte den främsta platsen vid bordet. Kanske någon av gästerna är mer ansedd än du. 9 När den som har bjudit både dig och honom kommer och säger till dig: Lämna plats åt honom, då måste du skamsen inta den nedersta platsen. 10 Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer skall han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna. 11 Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”
12 Han sade också till den som bjudit honom: ”När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning. 13 Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda. 14 Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.”

  • Sabbat
    • När Gud hade skapat jorden på sex dagar så vilade han på den sjunde (1 Mose 2:1-3).
    • Sabbaten är den vilodag som Gud vill att människan ska hålla helig och vila från arbete (2 Mose 20:8-11).
    • Ursprungligen är det lördagen som är sabbatsdagen, en tradition som är viktig för det judiska folket. När judendomen och kristendomen gick skilda vägar så började kristna av olika anledningar använda söndagen som vilodag istället.
    • Att fira och att hålla sabbaten är en av de främsta identitetsmarkörerna som det judiska folket har och det är därför inte konstigt att flera av de bråk som uppstår mellan Jesus och fariséerna ofta handlar om just sabbaten.
      • När man av olika skäl håller fast vid något väldigt hårt kan det bli väldigt jobbigt att inse att man har haft fel uppfattning. I detta kapitel utmanar Jesus fariséerna att omprioritera vad som är viktigast; Guds vilja eller mänskliga traditioner.
      • På samma sätt kan givetvis vi idag också ha mänskliga traditioner som eventuellt går stick i stäv med Guds vilja och Guds ord. Det är därför viktigt att ständigt pröva sig själv och se ifall det finns någonting som man behöver omvända sig ifrån.
  • Fariséerna
    • Fariséerna var en rörelse bland det judiska folket som fokuserade sin energi på att studera Lagen (Torah eller de fem Moseböckerna) och hur man skulle leva därefter.
    • Fariséerna var mycket noggranna med att inte bryta mot något av Lagens bud. De var så noggranna att de till och med införde ett ”staket” med extra regler runt om Lagens regler för att minimera riskerna för att råka bryta mot Lagen.
      • Dessa regler kallades även ”de äldstes stadgar”, ”den muntliga Lagen/Torah” och senare ”Talmud” (Matt 7:3).
    • Jesus bråkade med fariséerna när han ansåg att deras extra regler krockade med Lagens regler (Mk 7:8).
  • 1 När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariseerna
    • Det var inte ovanligt att man inom den judiska kulturen samlades till en stor och festlig sabbatsmåltid med inbjudna gäster. Det verkar också ha varit möjligt att komma på en sådan här festmåltid även som oinbjuden (Lukas 7:37).
    • Även om Jesus ofta bråkade med fariséerna så hade han inga problem med att gå hem till dem och äta mat tillsammans med dem. Jesus föregår med gott exempel och visar oss rent konkret hur man ”älskar sina fiender” som han undervisade om i Matt 5:43–48.
      • Detta är en väldigt bra illustration på hur mycket Gud älskar oss människor. Även om vi är syndare och kanske till och med fiender till Gud, så vill han ändå besöka oss, ha gemenskap med oss och äta mat tillsammans med oss (Rom 5:7-8).
  • Vaktade de på honom
    • Vart än Jesus gick och vad Jesus än gjorde så observerade människor honom. När jag var i Nepal berättade en nyfrälst kristen för mig att ”vi är det femte evangeliet”. Med detta menade han att människor tittar på oss kristna och skapar sig en uppfattning om den kristna tron baserat på hur vi lever. Människor läser inte bara i Bibeln för att lära sig om Gud, de tittar även på hans lärjungar. För en kristen är det därför viktigt att, utefter den kunskap man har, tänka på hur man lever och göra så gott man kan för att leva ett kristet liv (2 Kor 3:2-3).
  • 2 Och se, en man som led av vatten i kroppen stod framför honom.
    • Den sjukdom mannen led av innebar att det samlades mycket vatten i mannens kropp vilket gjorde att kroppen blev uppsvälld.
    • Eftersom det i versen före står att fariséerna ”vaktade på honom” så kan man ju misstänka att fariséerna hade bjudit in den här sjuke mannen i syfte att ”lura” Jesus att hela honom på sabbaten, något som fariséerna ansåg var förbjudet.
  • ”Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller är det inte tillåtet?”
    • Fariséerna var inte emot att Jesus botade sjuka, utan att han botade sjuka på sabbaten. Enligt Lagen var det förbjudet att arbeta på sabbaten (2 Mose 20:9-10) och fariséerna verkar ha ansett att ”bota sjuka” var att likställa med ”arbete” och därmed inte fick utföras på sabbaten.
    • För att förstå detta bättre kan vi gå till en liknande diskussion i Markus 2:23–28, där Jesus diskuterar med fariséerna om huruvida det är arbete eller inte att ”plocka ax”. Eftersom man inte fick arbeta på sabbaten så var det viktigt att definiera vad som är arbete.
      • Det var tillåtet enligt Mose att plocka ax på sädesfält (5 Mose 23:26), men det var förbjudet att arbeta på sabbaten (2 Mose 20:9-10).
      • Enligt fariséernas muntliga Torah så innebar lärjungarnas axplockande att de ”tröskade” vilket enligt fariséerna var förbjudet på sabbaten.
      • När två regler krockar får den viktigaste regeln gälla.
        • Präster fick jobba även på sabbaten om vissa högtider råkade infinna sig på sabbaten.
        • Pojkar skulle omskäras på den åttonde dagen efter sin födelse, även om den dagen råkade infinna sig på sabbaten.
      • Kortfattat så kan man säga att Jesus svar i Markus 2 är att under vissa omständigheter så får man på sabbaten göra sådant som normalt sett definieras som ”arbete” eftersom sabbaten är till för människans bästa och inte tvärtom.
    • Enligt den muntliga Lagen så var det tillåtet att bota livshotande sjuka på sabbaten, men det var inte tillåtet att bota de ”mindre” sjuka eftersom det skulle innebära att göra någon form av arbete genom att exempelvis framställa medicin. Eftersom den här mannen inte led av någon livshotande sjukdom så fick man enligt den muntliga traditionen alltså inte bota honom på sabbaten. Jesus håller dock inte med om denna muntliga tradition utan framför i denna och liknande bråk med fariséerna ett antal argument:
      • Det är viktigare ”göra gott på sabbaten” än att bråka om detaljer i den muntliga traditionen (Matt 12:12).
      • Vem skulle inte hjälpa sin son eller sin oxe som råkat illa ut, trots att det var sabbat? Varför skulle då inte Gud få hjälpa ett av sina barn? (Luk 14:5).
      • Sabbaten blev gjord för människan, inte tvärtom. Guds tanke med sabbaten var inte att förslava människan under ett dygn utan att göra människan gott. Om någon mår dåligt ska man givetvis hjälpa den personen eftersom sabbaten handlar om att vila och må bra (Mark 2:27).
      • Eftersom ett helande kommer från Gud så bekräftar ju Gud att man får bota sjuka på sabbaten eftersom det är Gud som utför helandet (Joh 5:17–18).
    • Man kan sammanfatta dessa bråk mellan Jesus och fariséerna med att de handlar om Guds ord vs mänskliga traditioner.
      • Det är inte fel att ha mänskliga traditioner, men när de krockar med Guds ord så måste man bryta med sina traditioner.
      • Eftersom Gud är en barmhärtig och kärleksfull Gud så får inte våra mänskliga traditioner stå i vägen för ett kärleksfull och barmhärtigt agerande från vår sida.
      • Det var inte nödvändigtvis fel av fariséerna att diskutera fram den ”muntliga Lagen” i syfte att försöka leva efter den ”nerskrivna Lagen” (Moseböckerna), men om den muntliga Lagen, d.v.s. den mänskliga traditionen, krockar med den nerskrivna Lagen, d.v.s. Guds ord, då måste traditionen brytas så att man istället kan lyda Guds ord.
      • Även vi i Sverige idag har mänskliga traditioner som bryter mot Guds ord och som vi behöver lokalisera och bryta. I vissa frikyrkliga traditioner arbetade man fram en ”muntlig syndakatalog”, det ansågs syndigt att dansa, gå på bio eller gå på krogen. Att dansa, gå på bio eller liknande behöver inte vara fel i sig självt och därför bör man heller inte vara för snabb med att döma eller se ner på människor som av en god anledning gör något av detta.
  • 4 Men de teg.
    • Innan Jesus helar mannen så frågar han fariséerna om det är tillåtet eller inte. Om fariséerna hade svarat ja hade de inte kunnat anklaga honom efteråt, svarar de nej skulle de uppfattas som hårda och obarmhärtiga. Fariséerna kan med andra ord varken svara ja eller nej och tiger istället.
      • Fariséerna hade tänkt lura Jesus i en fälla, men eftersom de nu tiger innan Jesus helar mannen så visar de att de inte riktigt kan svara på om man får bota sjuka på sabbaten eller inte och därmed kan de heller inte anklaga Jesus om han botar mannen. Därmed faller inte Jesus i fällan.
  • Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå.
    • Guds kraft förmedlas ofta genom att man rör vid den man ber för genom handpåläggning. Jesus kunde dock bota sjuka på alla möjliga vis, eftersom det viktigaste inte är hur man ber för en sjuk utan till vem man ber.
  • 5 Och han sade till dem: ”Om någon av er har en son eller så bara en oxe som faller i en brunn, skulle han då inte genast dra upp honom även om det vore sabbat?”
    • Det här är svaret som Jesus själv ger på frågan han tidigare ställde. Om fariséerna kan tänka sig att hjälpa sin oxe eller sin son som råkar illa ut, borde då inte Gud få hjälpa sina barn om de har råkat illa ut?
      • Även om Gud har befallt oss att vila på vilodagen, så får inte denna regel gå till en sådan överdrift att vi slutar hjälpa folk i nöd bara för att det är vilodag.
  • 7 När han märkte hur gästerna valde ut de främsta platserna, berättade han en liknelse för dem.
    • Ju närmare värden man satt, desto mer hedervärd var man.
    • Det måste onekligen ha varit väldigt intressant att se Jesus på detta sätt kritisera värden och gästerna på festen.
  • 8 ”När någon bjuder dig på bröllop, ta då inte den främsta platsen vid bordet. Kanske någon av gästerna är mer ansedd än du.
    • Den som tar den sämsta platsen riskerar aldrig att skamset behöva flytta på sig. Däremot, den som från början tar den sämsta platsen kommer eventuellt få flytta till en bättre plats och därmed uppmärksammas som ödmjuk.
  • 10 Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer skall han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna.
    • Man ska inte ta den nedersta platsen bara för att i falsk ödmjukhet hoppas få uppmärksammas för ens ödmjukhet och därmed få en finare plats. Att leva ett enkelt och ödmjukt liv är en del av det kristna livet och inte något man gör bara för att få ut någonting av det (Fil 2).
      • Det ingår i det kristna livet att man osjälviskt och så gott man hjälper sina medmänniskor och ”bär varandras bördor” (Gal 6:2), inte i syfte att så småningom själv kunna få ut någonting av det, utan helt enkelt för att man älskar sina medmänniskor som sig själv.
      • Vid ett annat tillfälle frågar en laglärd Jesus vilket som är det största budet: ”36 ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” 37 Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. 38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.” ” (Matt 22:36-40).
        • Det är just detta som är Jesus budskap till fariséerna; man älskar sin nästa inte genom att förslava dem med mänskliga traditioner, regler och förbud utan genom att befria dem från fattigdom och sjukdomar.
  • 11 Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”
    • Även om Jesus ofta bråkade med och kritiserade fariséerna så försöker han här hjälpa dem. Fariséerna ville lyda Gud och leva efter hans vilja, men de gjorde det på fel sätt. De var mer intresserade av att anses ”hedervärda” på grund av sina fina gärningar när de så duktigt lydde Guds lag, men när de lydde Guds lag på detta sätt så missade de själva syftet med Guds lag, nämligen att älska Gud och älska sin medmänniska (Matt 22:36-40).
      • Den som verkligen vill lyda Guds lag ska älska Gud av hela sitt hjärta och sin medmänniska som sig själv, istället för att försöka briljera med sina kunskaper i Bibeln och Guds lag (Gal 6:2).
    • Det finns alltid en risk, även i kristna sammanhang, att pastorer och ledare försöker armbåga sig uppåt i hierarkin och försöka få fina ledarpositioner. Det är viktigt för kristna ledare att förstå att det viktigaste inte är att få en fin titel, utan att ödmjukt betjäna de människor som finns i ens närhet.
  • 12 Han sade också till den som bjudit honom: ”När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning. 13 Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda. 14 Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.”
    • En väldigt trevlig del av det kristna livet är att få bjuda människor på mat och gemenskap. Det är givetvis inte fel att bjuda sina vänner och släktingar, men detta kan inte räknas som någon slags ”rättfärdig gärning” som gör att man får himmelska pluspoäng. Vill man göra något rättfärdigt ska man istället bjuda de fattiga och utstötta, de som inte har några vänner, de som inte har råd att äta gott och de som kanske upplevs ”obekväma”.
      • Ett bra tillfälle för detta är julafton. Många människor sitter ensamma utan någon att fira med och att bjuda in dessa till ditt eget julfirande skulle vara ett klockrent exempel på vad Jesus här vill få oss att göra.
    • Detta osjälviska liv kan på jordelivet kosta oss en hel del. Vi kanske inte hamnar högst upp på framgångsskalan, vi kanske själva så småningom inte anses tillräckligt ”fina” för att bli bjudna på andras fester, osv. Men lever vi på detta oegoistiska sätt så kommer vi att få vår lön i livet efter detta.

 

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från
Svenska Folkbibeln om inte annat anges. 

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.