Pastor Christian Mölk | Kallelse
Meny Pastor Christian Mölk
Currently viewing the tag: "Kallelse"

2 Mos 2:11–25 – Mose flyr till Midjan

· Add Comment · Category: 2 Moseboken · Tagged With: , , ,

11En dag när Mose hade blivit vuxen, gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. 12Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att det inte fanns någon annan människa där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden. 13Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som gjorde orätt: ”Skall du slå din landsman?” 14Han svarade: ”Vem har satt dig till ledare och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?” Mose blev förskräckt och tänkte: ”Då har saken i alla fall blivit känd.” 15Farao fick också höra om detta och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land. Där satte han sig vid en brunn. 16Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom för att hämta upp vatten och fylla hoarna och vattna sin fars får. 17Då kom herdarna och drev bort dem, men Mose grep in och hjälpte dem och gav deras får vatten. 18När de kom hem till sin fader Reguel, sade han: ”Varför kommer ni hem så tidigt i dag?” 19De svarade: ”En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren.” 20Då sade han till sina döttrar: ”Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom att äta med oss.” 21Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 22Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gersom, ”för”, sade han, ”jag har blivit främling i ett främmande land.” 23Det gick en lång tid, och under den tiden dog kungen i Egypten. Men Israels barn suckade och klagade över sitt slaveri, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. 24Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.

  • 11En dag när Mose hade blivit vuxen, gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. 12Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att det inte fanns någon annan människa där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.
    • Mose var vid denna tidpunkt 40 år och en mycket lärd man. Han var Faraos dotterson (Heb 11:24-29) och hade vid det egyptiska hovet blivit ”undervisad i egyptiernas hela visdom” (Apg 7:22-23), samtidigt somhans hebreiska mamma hade berättat för honom om hans hebreiska bakgrund.
    • Egyptierna var ett väldigt rasistiskt folk vid denna tid. Exempelvis ansåg de det ”avskyvärt” att ens äta tillsammans med hebréer (1Mos 43:32). Egyptierna äter inte ens tillsammans med Josef, när han var en av egyptiernas ledare.
    • Mose, som har en mycket hög position i det egyptiska riket, beger sig ut i landet för att inspektera sina landsmäns situation och skapa sig en bild av helheten.
    • Mose ser den orättvisa egyptiska behandlingen av hans hebreiska broder, men väljer att agera utanför den egyptiska lagens ramar. Mose vet att han agerar olagligt eftersom han innan mordet ”tittar åt alla håll” för att se om någon ser honom, och sen efter mordet ”gömmer honom i sanden”.
      • Mose hade en hög position vid det egyptiska hovet och kunde ha befallt den egyptiska vakten att sluta misshandeln, alternativt ropa på hjälp. Men Mose väljer att ta saken i egna händer och inte bara stoppa misshandeln, utan även hämnas genom att slå ihjäl egyptiern (Apg 7:25).
      • Mose ställs inför ett klassiskt dilemma; hur stoppar man orättvisa när den kommer från myndigheterna? Ska man ta saken i egna händer? Ska man göra revolt? Ska man protestera? Ska man foga sig?
        • Kortfattat är den nytestamentliga principen följande: Man ska underordna sig myndigheter (Rom 13:1) och be för dem (1Tim 2:1–2), men om de befaller oss troende att gå emot Guds vilja är måste vi ”lyda Gud mer än människor” (Apg 5:29), även om det innebär att man som en konsekvens då hamnar i fängelse. Om man blir illa behandlad ska man inte hämnas, utan överlämna domen åt Herren (Rom 12:19) eftersom att även om vi lever här i världen, så ska vi troende, som ju tillhör Guds rike och har vårt medborgarskap i himlen (Fil 3:20), inte strida på världens sätt (2Kor 10:3–5).
        • Enligt min åsikt så gjorde Mose rätt som reagerade på de egyptiska myndigheternas orättvisa behandling av hebréerna, men han valde fel sätt att reagera. Mose borde inte ha tagit saken i egna händer och mördat egyptiern. Förmodligen hade det räckt om Mose, som ju var en del av det egyptiska hovet, befallt egyptiern att sluta misshandla hebrén. Men med tanke på den utbredda rasismen i det egyptiska samhället finns det dock en viss risk att Mose då själv skulle ha råkat illa ut och ansetts som en hebreisk förrädare. Då hade han troligtvis ändå varit tvungen att fly till Midjan, men hade åtminstone inte varit en mördare.
        • Anledningen till att Mose tar saken i egna händer och mördar egyptiern istället för att enkelt befalla honom att sluta, är för att Mose hade ambitionen att bli hebréernas ledare. Mose trodde att hebréerna ”skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand” (Apg 7:25). Genom att själv med egna händer rädda en hebré ville han bli hebréernas ”frälsare”. Men detta ingick inte i Guds plan och därför misslyckas den. Det är nämligen Gud som är hebréernas frälsare, och Gud vill rädda Israel på ett annat sätt än genom våld och uppror.
    • Även vi idag kan känna igen oss i den egyptiska rasism Mose såg hebréerna drabbas av. När vi svenskar ser den rasism invandrare och flyktingar möter, frestas vi kanske att slå tillbaka mot rasisterna. Men vår kamp är inte mot kött och blod, och vi behöver istället vända oss till Gud i bön samtidigt som vi på bästa sätt försöker hjälpa utsatta människor att komma in i och bli en del av samhället.
  • 13Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som gjorde orätt: ”Skall du slå din landsman?” 14Han svarade: ”Vem har satt dig till ledare och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?” Mose blev förskräckt och tänkte: ”Då har saken i alla fall blivit känd.” 15Farao fick också höra om detta och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land. Där satte han sig vid en brunn.
    • Mose visste att han var en hebré, och han trodde att Gud ville använda honom som ledare för att rädda Israels folk (Apg 7:25). Och på sätt och vis stämmer ju det, men Guds plan var aldrig att göra Mose till Israels frälsare, eller att rädda Israel genom våld och uppror. Guds plan var inte att rädda Israel genom det våldsamma svärdet, utan genom den ödmjuka herdestaven.
    • När Mose inser att hans mord är avslöjat flyr han för sitt liv till Midjans land. Mose trodde förmodligen att hans ambition att rädda Israel nu helt hade misslyckats och att det nu inte fanns något mer Mose kunde göra.
      • I detta har Mose helt rätt och han har nu kommit exakt dit Gud vill ha honom. Gud kan använda Mose som ett verktyg för att rädda Israel först när Mose inser att det inte är Mose, utan Gud, som ska rädda Israel.
      • Ledarskap i Guds rike handlar om att låta Gud leda, eller som Johannes Döparen uttrycker det; ”Han måste bli större och jag mindre” (Joh 3:30). Är man stor i sig själv och tänker ut sin egen plan behöver Gud ödmjuka och bygga upp på nytt.
      • Efter 40 år av mänskligt sett perfekt utbildning och förberedelse, misslyckas Mose att bli ledare för Guds folk vid första försöket. Men efter 40 år av Guds utbildning bland fåren i Midjan, så kommer Mose att vara redo att gå in i sin uppgift att rädda Israel från slaveriet i Egypten.
    • Vad hade hänt om Gud hade delgivit sin plan för Mose redan från början? Vad hade hänt om Gud sagt till Mose att han ska gå till Farao och kräva Israels befrielse genom att förvandla en stav till en orm, eller förvandla Nilens vatten till blod, eller att hela Israel kommer att gå torrskodda genom Röda havet medan Faraos soldater drunknar?
      • Förmodligen hade Mose aldrig gått med på detta eftersom han inte hade tålamod nog och det var dessutom alldeles för konstigt och avlägset för en prins av Egypten att bete sig på det där sättet. Mose behövde kliva ner från sin höga position och ödmjuka sig ute i öknen. Mose behövde förstå att det var Gud som skulle befria Israel, och inte Mose.
  • 16Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom för att hämta upp vatten och fylla hoarna och vattna sin fars får. 17Då kom herdarna och drev bort dem, men Mose grep in och hjälpte dem och gav deras får vatten. 18När de kom hem till sin fader Reguel, sade han: ”Varför kommer ni hem så tidigt i dag?” 19De svarade: ”En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren.”
    • Reguel, även kallad Jetro, var präst i Midjan och troligtvis, precis som Mose, en släkting till Abraham. I 1Mos 25:1–2 ser vi att Midjan var Abrahams barn med Ketura. Prästen i Midjan var således en tillbedjare av den sanne Guden och det är ingen slump att Gud för Mose just till honom för att få lära sig mer om Abrahams Gud.
  • 20Då sade han till sina döttrar: ”Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom att äta med oss.” 21Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 22Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gersom, ”för”, sade han, ”jag har blivit främling i ett främmande land.”
    • Guds plan för Mose var att han skulle bli ledare för Israel. Men hur blir man en bra ledare? Är det genom landets bästa utbildning? Är det genom de rätta kontakterna vid hovet? Är det genom att få den finaste titeln? Eller är det bland fåren i öknen?
      • Precis som Jesus, så lämnade Mose sitt kungliga palats för att leva på ett enkelt och ödmjukt sätt bland vanliga människor. Mose gick från att ha varit en prins vid ett av de mäktigaste rikena i världen till att valla någon annans får. Mose gick från att ha ägt allt, till att inte ens äga fåren han vallar.
      • Efter 40 år vid Egyptens hov lärde sig Mose att han var speciell. Nu är det dags för Mose att i 40 år i Midjans öken lära sig att Gud är speciell. Mose fick lära sig under 40 år att inte ha sig själv och sin position som fokus. Mose fick lära sig att ta hand om får för att kunna bli en Guds herde för folket.
  • 23Det gick en lång tid, och under den tiden dog kungen i Egypten. Men Israels barn suckade och klagade över sitt slaveri, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. 24Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.
    • När Israel plågas av slaveriet ropar de till sin Gud. Ofta leder lidande och besvär till att vi desperat vänder oss till Gud i bön. Även om inte Gud har sänt oss lidandet så leder lidandet indirekt till att vi kommer närmare Gud, och i den meningen kan lidande vara bra för vårt andliga väl och ve.
      • Ibland är det svårt att veta varför bönesvar inte kommer direkt när man ber, men man behöver lära sig att Gud ger bönesvar när Guds tid är inne. Ibland måste man ödmjukt stilla sig och invänta rätt tid.
    • Gud svarar på Israels bön, inte pga. Israel i sig självt, utan pga. att Gud ingått förbund med Abraham. Guds löften är eviga och han sviker inte sitt förbund.
      • På samma sätt kan vi vara trygga i att om vi bekänner Jesus som vår Herre och Frälsare så tillhör vi Gud och han kommer att lyssna på våra böner, men inte för att vi är så rättfärdiga i oss själva, utan för att Gud har ingått förbund med oss i Kristus.
    • På samma sätt som Mose 40 år tidigare, i vers 11, ”såg” hebréernas situation och försökte gripa in och rädda Israel, så ”såg” Gud Israels situation nu i vers 25, och bestämmer sig för att rädda dem. Efter Moses tafatta försök att bli en mänsklig frälsare är det nu Guds tur att träda in på den historiska scenen och visa vad han går för. I nästa kapitel presenterar sig Gud för Mose med sitt namn ”Jag är den Jag Är” (2Mos 3:14) och visar både Mose och Israel att det är GUD som ÄR Israels frälsare, och inte någon annan.

Lukas 5:1-11 – Simon Petrus kallelse

· Add Comment · Category: Lukas · Tagged With: , , , ,

1En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå honom för att höra Guds ord, 2fick han se två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. 3Jesus steg då i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. 4När han hade slutat tala, sade han till Simon: ”Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst.” 5Simon svarade: ”Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på din befallning vill jag lägga ut näten.” 6De gjorde så och fångade en så stor mängd fisk att näten höll på att gå sönder. 7Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna, så att de var nära att sjunka. 8När Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesus och sade: ”Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa.” 9Ty han och alla som var med honom hade slagits med häpnad över den fångst de hade fått, 10också Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: ”Frukta inte. Härefter skall du fånga människor.” 11Och de drog upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.

  • 1En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå honom för att höra Guds ord, 2fick han se två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. 3Jesus steg då i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten.
    • Jesus, och flera av de första lärjungarna, bodde i närheten av Gennesarets sjö, eller Galileiska sjön som den är mer känd som.
    • Att arbeta som fiskare var ett hårt yrke på Jesu tid. På natten fiskade man och på dagen rensade och sköljde man näten i förberedelse inför nästa fisketur, och sen sålde eller saltade man fisken. Just detta efterarbete höll fiskarna på med när Jesus kom förbi.
    • Jesus var inte beroende av en kyrka med en predikstol för att undervisa Guds ord. Det viktiga för Jesus är inte formen för budskapet, utan innehållet. På samma sätt bör vi vara noga med att inte fastna för mycket i traditioner så att de blir viktigare än evangeliet i sig självt. Också viktigt att alltid vara beredd att förkunna evangelium vart man än är, oavsett om det är i en kyrka eller i en båt.
      • Idag är det mer normalt att predikanten står upp och lyssnarna sitter ner. Men på Jesu tid var det tvärtom, predikanten satt ner och lyssnarna fick stå.
      • Ibland när Jesus undervisade så kom det så mycket folk som tryckte på att Jesus var tvungen att sätta sig i en båt för att få lite distans och kunde tala så att alla hörde. Förmodligen var den här båten knappt 10 meter och jag ser framför mig hur Jesus sitter på relingen och dinglar med benen i vattnet samtidigt som han undervisar folket som står på stranden.
  • 4När han hade slutat tala, sade han till Simon: ”Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst.” 5Simon svarade: ”Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på din befallning vill jag lägga ut näten.”
    • Simon hade varit givmild gentemot Jesus och lånat honom sin båt, och nu ger Jesus tillbaka genom att välsigna honom med en stor mängd fisk!
      • När vi ger det vi har till Gud så kommer han först att använda det för att visa på evangelium, och sen kommer han att välsigna oss i överflöd.
      • Har du en gåva eller begåvning? Är du duktig på att sjunga? Har du mer pengar än du behöver? Är du duktig på att skriva? Säg till Gud att han gärna får använda det du har, så kommer du att både bli använd och välsignad.
    • Det ter sig nästan lite komiskt att en erfaren fiskare tar emot råd från en snickare i hur man fiskar. Simon kunde ha svarat hånskrattandes att Jesus minsann bara var en snickare som inte vet något om fiske. Men hur duktiga och kunniga vi än är på vår eventuella begåvning, så är det ingenting i jämförelse med om Gud får välsigna oss.
      • Att vara en Jesu lärjunge innebär ibland att, likt Simon Petrus, lyda när Jesus ger instruktioner som till synes går emot bättre vetande. Eftersom Jesus ser den större bilden och har möjlighet att utföra mirakler, så kommer lydnaden i längden att löna sig. Men för stunden kan den innebära rynkade ögonbryn och ifrågasättande kommentarer.
    • Simon kunde också ha svarat att de var trötta efter en hel natts hårt arbete och att det var meningslöst att bege sig ut igen, framförallt inte på dagtid när fisken ändå inte nappar. Men Simon väljer att mot sitt eget bättre vetande ändå lyssna på Jesus. Ibland kan Gud lägga något på vårt hjärta som övergår allt mänskligt förstånd. Då är det inte fel att pröva detta och se om Gud har en välsignelse att erbjuda om vi tror på honom och hans ord.
  • 6De gjorde så och fångade en så stor mängd fisk att näten höll på att gå sönder. 7Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna, så att de var nära att sjunka.
    • Simon kunde ha sagt nej till Jesus eftersom han hade både mer kunnande och mer erfarenhet än Jesus vad gäller fiske. Men Simon lyssnade på Jesus trots att omständigheterna sa emot, och belönades rikligen för sin tro.
      • Hade Simon inte trott på Jesus eller skyllt på att han inte orkade eftersom han var för trött, så hade han inte fått ta emot denna stora välsignelse.
    • Det är också värt att notera att Simon inte hade kunnat bärga denna stora välsignelse om han inte hade jobbat tillsammans med den andra båten.
      • På samma sätt bör vi idag inte vara missunnsamma när en annan kyrka blir välsignad med väckelse, utan istället försöka hjälpa varandra.
  • 8När Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesus och sade: ”Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa.” 9Ty han och alla som var med honom hade slagits med häpnad över den fångst de hade fått, 10också Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som fiskade i lag med Simon.
    • Jesus hade tidigare helat Simon Petrus svärmor (Luk 4:38-39), men det miraklet ledde inte till att Simon fullt ut gav sitt liv till Jesus. Kanske hade Simon svårt att riktigt förstå helande-miraklet eftersom han var okunnig vad gäller sjukdom och läkedom. Men detta fiske-mirakel verkar ha berört honom ända in i själen eftersom han som erfaren fiskare visste hur mirakulöst detta var.
      • Det är en sak att bli förundrad när Jesus gör ett mirakel med någon annan, men en helt annan sak när Jesus gör ett mirakel med mig själv.
    • I vers 5 tilltalar Simon Jesus som ”Mästare”, vilket betyder ungefär ”chef”. Efter att ha upplevt detta mirakel tilltalar Simon nu Jesus som ”Herre” i vers 8. Efter att ha upplevt ett personligt mirakel förändras Simons syn på Jesus och han börjar förstå vem Jesus verkligen är. Mitt bland sprattlande fiskar och glädjerop över den mirakulösa storfångsten stillar sig Simon och böjer knä inför Jesus.
      • Men problemet för Simon är att ju klarare han ser vem Jesus är, desto större upplever han kontrasten mellan Jesus helighet och sin egen syndighet. När Simon verkligen förstår att Jesus är en Gudsman anser han sig själv inte tillräckligt värdig att vara i Guds närhet och vill därför att Jesus ska lämna hans båt. Petrus verkar tro att Gud är en avlägsen helig och arg Gud som hellre straffar syndare än upprättar dem.
        • Men samtidigt verkar det finnas en längtan inom Simon att få ta del av Jesu helighet, en längtan som hindrar Simon att själv gå bort från Jesus. Istället sitter han kvar och ber Jesus lämna, kanske i en förhoppning om att han inte alls ska lämna.
      • Som tur är för Simon så ser Jesus med kärleksfulla ögon bortom Petrus synd och erbjuder en möjlighet till upprättelse istället för straff. Gud är medveten om vår synd men har inte kommit för att straffa oss utan för att förlåta oss och skapa någonting nytt. När Simon enbart såg sin egen synd i mötet med Jesus, så såg Jesus istället en möjlighet till upprättelse.
      • Simons reaktion i mötet med Herren blir att be Jesus gå eftersom Simon tror att bara värdiga Gudsmän kan få tjäna Gud. Men det är skillnad på att vara en syndare och förneka det och att vara en syndare och bekänna det. Denna ödmjuka inställning till Jesus gör att Simon nu får erfara att Jesus inte har kommit till jorden för att döma syndare utan för att frälsa och förlåta syndare. När vi ger våra liv till Jesus får inte han del av vår synd, utan vi får istället del av Jesus helighet. Att vi erkänner att vi är syndare i behov av nåd är snarare en förutsättning för tjänstgöring än ett hinder.
      • Simon identifierade sig själv som en ovärdig syndare, men Jesus såg i Simon en möjlighet att förvandla Simon från syndare till ett verktyg för Guds rike. Det är aldrig vår egen självbild som definierar våra möjligheter att tjäna Gud. På så sätt blev Simons medvetenhet om sin egen svaghet den styrka som Gud kunde använda för att leda Simon till att göra Guds verk.
  • Men Jesus sade till Simon: ”Frukta inte. Härefter skall du fånga människor.” 11Och de drog upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.
    • Även om Gud är värd vår fruktan och vi borde vara rädda för hans väldiga makt, så vill han inte relatera till oss människor utifrån rädsla, utan utifrån förlåtande kärlek. Även om vi kanske ”borde” vara rädda för Gud, så behöver vi det inte.
    • Simons uppdrag skulle från och med nu bli att fiska människor, och den här händelsen lärde Simon en hel del. När Jesus får dirigera så leder det alltid till någon form av välsignelse.
      • På samma sätt ska även vi idag ”fiska människor” genom att lyssna på Jesus undervisning, ställa våra gåvor och begåvningar till Guds förfogande, och lyssna på Jesus när han dirigerar oss mot välsignelsen.
    • Det verkar som att Simon och de andra lärjungarna lämnade den mirakulösa fiskefångsten på stranden när de följde Jesus. Den ekonomiska välsignelsen fiske-miraklet innebar var ingenting i jämförelse med att få förmånen att få följa Jesus och bli hans lärjunge.
      • Betyder detta att alla som vill tjäna Gud måste lämna sitt nuvarande jobb och jobba heltid för Gud? Nej, Jesus undervisade många på stranden, men det var bara Simon Petrus som han, åtminstone vid detta tillfälle, kallade in i heltidstjänst. Och även om Simon lämnade sitt jobb som fiskare så fortsatte exempelvis Paulus med sitt jobb som tältmakare. Det finns många olika sätt att tjäna Gud och man får be Gud om vägledning.
      • Sammanfattningsvis kan vi se att denna lilla text handlar om Jesu kallelse in i heltidstjänst för Guds rike. Men varför fick just Simon Petrus denna kallelse? Jo, han var för det första villig att lyssna på Jesus direktiv, han var för det andra ödmjuk och böjde sig inför Jesus, och han var för det tredje beredd att lämna allt och följa Jesus helhjärtat.

Jona 3 – Jona i Nineve

· Add Comment · Category: Jona · Tagged With: , , ,

1Herrens ord kom för andra gången till Jona. Han sade: 2”Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig.” 3Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång. 4Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.” 5Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem. 6När budskapet nådde kungen i Nineve, reste han sig från sin tron och lade av sin mantel och klädde sig i säcktyg och satte sig i aska. 7Sedan utropade och förkunnade man i Nineve enligt kungens och hans stormäns befallning: ”Ingen människa får smaka något, inte heller något djur, vare sig av nötboskapen eller av småboskapen. De får inte föras i bet eller vattnas. 8Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör. 9Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig från sin vredes glöd, så att vi inte förgås.” 10När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte. 

  • 1Herrens ord kom för andra gången till Jona. Han sade: 2”Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig.”
    • Inledningen av tredje kapitlet är nästan identiskt med inledningen av första kapitlet. På så sätt förstår vi att Jona är tillbaka där allt började och erbjuds en nystart.
    •  Trots att Jona gjorde allt i sin makt för att motsätta sig Guds kallelse, så får alltså han omedelbart en ny chans så fort han har omvänt sig. Gud är barmhärtig och nådig!
      • När Gud beskriver sig själv med egna ord, så beskriver han sig själv så här:
        • “6b”Herren! Herren! – en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, 7som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet.”” (2 Mos 34:6–7)
        • Denna Guds självbeskrivning återkommer hela 7 gånger i Gamla testamentet (4 Mos 14:18, Neh 9:17, Ps 86:15, 103:8, 145:8, Joel 2:13, Jona 4:2), framförallt sammanfattningen: ”Herren är barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd.”
      • Vi människor är inte alls lika ”barmhärtiga och nådiga” som Gud är, men vi borde lära oss av Gud och efterlikna honom så mycket som möjligt.
    • Skillnaden mellan första och andra kallelsen är att Gud i första kallelsen berättade mer exakt vad Jona skulle säga till assyrierna i Nineve, medan han denna gång enbart säger åt Jona att predika ”det budskap jag ger dig”.
      • Oftast tycker vi att det är jobbigt när Gud bara ger oss minimalt med information, men Gud gör så i omtanke om oss. När Jona fick veta vad han skulle säga till Nineve så flydde han, så vi ser vad för mycket information kan leda till. Ibland är det bättre för oss om vi får veta så lite som möjligt eftersom vi då måste lita mer på Gud, samtidigt som vi inte riskerar bli så rädda för uppdraget att vi flyr.
      • Om du får en kallelse av Gud, gör då det som Gud kallar dig till så kommer du att få mer instruktioner allteftersom.
  • 3Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång.
    • I första halvan av berättelsen flydde Jona från Guds kallelse och hamnade tre långa dagar inuti fisken, nu när han istället följer Guds kallelse hamnar han istället inuti den tre dagar långa staden Nineve.
      • Det var potentiellt minst lika livsfarligt för israeliten Jona att bege sig in i hjärtat av fiende-folket assyriernas huvudstad Nineve, som det var att befinna sig inuti magen på en fisk i havets djup.
    • Jona har nu lärt sig att det är meningslöst att motsätta sig Guds kallelse, Gud får ändå som han vill till slut.
      • Dock, istället för att bara skriva ”då begav sig Jona till Nineve”, hintar uttrycket ”då steg Jona upp och begav sig” att han ändock lyder Gud motvilligt, likt en trött gammal gubbe som motvilligt reser sig långsamt och demonstrativt omständigt upp ur soffan för att hämta något som hans gumma ber honom om.
    • Nineve hade, enligt Jona 4:11, 120 000 invånare och var utan tvekan en väldigt stor stad med dåtidens mått.
      • Förmodligen räknar Jona in Nineves alla omkringliggande samhällen och förorter i uttrycket ”tre dagsresor lång”.
    • När man på Jonas tid gjorde ett officiellt statsbesök hos en kung eller i en huvudstad så var det enligt Mellanösterns regler om gästfrihet normalt att ett sådant besök delades upp i tre dagar; den första dagen för ankomst, den andra dagen för ärendet, och den tredje dagen för att återvända. Eventuellt kan man därmed tolka uttrycket ”tre dagsresor lång” som att staden Nineve tog emot Jona som ett officiellt besök och lät honom tala inför kungen.
      • Dock är det inte speciellt troligt att det är denna sed som åsyftas, utan snarare stadens storlek, eftersom det står att Jona ”gick en dagsresa in i staden”.
  • ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.”
    • Det hebreiska ord som vi översätter till ”ödelagt”, är samma ord som beskriver vad som hände Sodom och Gomorra (1 Mose 19:25).
    • Guds utgångspunkt är att han är ”sen till vrede och stor i nåd”, dvs. att han drar sig i det längsta innan han verkställer en dom, och om man omvänder sig så förlåter han direkt. Detta beror dels på att Gud är barmhärtig och nådig, men också på grund av att han älskar oss och inte vill straffa oss.
      • När Gud ger en dom, exempelvis som den han ger till Nineve, så finns det alltid en chans till omvändelse.
  • 5Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem.
    • Genom att försaka mat och klä sig i simpla och fattiga kläder visar folket i Nineve att de verkligen ångrar sin synd och ber Gud om förlåtelse (Dan 9:3).
      • Äkta omvändelse är alltid helhjärtad och den som omvänder sig är redo att ge upp allt för att komma till rätta med Gud.
      • Att bara säga att man omvänder sig utan att vara beredd att ändra radikalt på sitt liv är inte en äkta omvändelse.
    • Det står aldrig uttryckligen i texten att folket i Nineve omvände sig, men deras handlingar visar att de verkligen gjorde det.
      • Att bara säga att man omvänder sig är bara tomma ord så länge som ens ord inte också leder till handling och att man omvänder sig även i praktiken.
    • Folkets omvändelse började med att de ”trodde Gud”. Bara för att man slutar synda behöver inte det nödvändigtvis betyda att man även har omvänt sig.
      • En alkoholist som slutar dricka alkohol blir inte frälst bara för att han har slutat med sina problem, han blir frälst först när han vänder sig till Gud och tror på honom.
    • Den här omvändelsen hade aldrig inträffat om inte Jona hade predikat Guds ord för folket.
      • En äkta väckelse startar alltid med att människor får höra Guds ord, inser sin synd och omvänder sig.
        • En s.k. ”väckelse” som har sin grund i ett jippo eller som enbart lockar med mirakler utan att dessutom predika Guds ord, kan dra till sig mycket folk, men kommer aldrig att leda till omvändelse.
    • Vad gjorde Jona till en så duktig ”väckelsepredikant” eller ”domedagsprofet”? Kanske fanns det människor i Nineve som till en början inte ville lyssna på Jona eftersom han själv hade syndat, men det misslyckandet gjorde bara Jonas budskap ännu starkare eftersom han visste vad han pratade om. Han hade själv omvänt sig och visste vad det innebar.
      • Ofta är det de människor som har misslyckats i livet som Gud kan använda allra mest. När Gud får upprätta och förlåta en människa som syndat och misslyckats, då blir den personen en levande reklampelare som bevisar att budskapet som predikas är sant.
    • Nineve klarade sig undan Guds dom denna gång, men förstördes dock 150 år senare, år 612 f.Kr., av kaldéerna och mederna (Sef 2:13–15).
      • Efter Nineves totala ödeläggelse så glömdes staden bort och hittades först av arkeologer på 1840-talet strax utanför Mosul i dagens Irak.
        • Att staden glömdes bort stämmer väl överens med Nahums profetia: ”Detta har Herren bestämt om dig: ingen skall föra ditt namn vidare.” (Nah 1:14, Bibel 2000).
        • En kuriosa-detalj är att många forskare och vetenskapsmän på 1800-talet var mycket skeptiska till Bibelns tillförlitlighet eftersom inga arkeologer hade hittat några som helst utombibliska bevis för att kung Sargon, som nämns i Jesaja 20:1, någonsin hade existerat. Men under de arkeologiska utgrävningarna av Nineve, ledda av fransmannen Paul-Émile Botta, hittade man inte bara inskriptioner med kung Sargons namn utan även en beskrivning av assyriernas erövring av Samaria (2 Kung 17:5-6).
          • Den troende litar på att Bibeln stämmer, även när det inte finns några bevis, men den otroende kommer alltid att hitta påstådda ”fel” i Bibeln. Ända tills forskarna hittar bevis som visar att Bibeln trots allt stämde.
      • Det finns även arkeologer som menar sig ha hittat bevis för två kortare perioder av monoteism i Nineve ungefär samtida med profeten Jona (700-talet före Kristus).
  • 8Både människor och djur skall klä sig i säcktyg.
    • Att även djuren blev klädda i säcktyg följer mönstret i Jona bok att Gud är hela jordens Gud, inte bara Israels. Gud är alla människors Gud, inte bara israeliternas utan även assyriernas. Gud är inte bara Gud i Israel utan har även makt över havet och stormarna, över fiskarna i havet och över djuren i Nineve. Gud är hela universums Gud och bryr sig till och med om djuren.
  • Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör.
    • Detta är hjärtat i vad omvändelse innebär, att man vänder om från sin onda väg och ropar av all kraft till Gud.
    • Utifrån Jona bok kan omvändelse beskrivas så här:
      • Tro på Gud (vers 5a)
      • Visa din ånger (vers 5b)
      • Ropa till Gud av all din kraft (vers 8a)
      • Sluta göra det onda (vers 8b)
      • Hoppas på att Gud förlåter dig (vers 9)
  • 10När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.
    • När vi människor skall döma en mördare, så kommer han att få sitt straff även om han ångrar sig. När Gud såg hur Nineve ångrade sig så avstod han från det straff som de i rättvisans namn borde ha fått för de synder de gjort. Det är tur för oss människor att Gud ger oss nåd istället för rättvisa när vi omvänder oss.
      • På grund av att Jona var tre dagar och tre nätter i havets djup för att sen predika omvändelse för hedningarna, så omvände de sig och fick ta emot Guds nåd och slapp Guds dom. På samma sätt var Jesus död i tre dagar och tre nätter för att alla som tror på Jesus och omvänder sig ska få sina synder förlåtna och räddas från domen.
      • Det är viktigt att komma ihåg att Gud inte straffar den som har omvänt sig. Vi ska inte anklaga oss själva i onödan och må dåligt över något som Gud har förlåtit.
        • Däremot kan Gud låta oss gå igenom en period av omdaning i samband med vår omvändelse. Men detta är inte som ett straff utan som ett sätt för Gud att göra en nystart i våra liv och vänja oss av med de synder vi gjort och istället ge oss någonting nytt i livet.
    • När Gud ger en dom så är i den domen alltid inräknat ett erbjudande om nåd, ifall man omvänder sig. Genom profeten Jeremia säger Gud:
      • “7Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det.” (Jer 18:7–8)

Texten du precis läst ingår i boken “Jona – Den ofrivillige missionären” och går att beställa från Bokshopen.

Jona

Kontakt

Kontakt

Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor

Bibelfrågor

Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen

Bibelämnen

Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria

Kyrkohistoria

Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal

Bibelsamtal

Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer

Bibelkommentarer

Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker

Böcker

Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar

Bibelpredikningar

Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.