Pastor Christian Mölk | David
Currently viewing the tag: "David"

1Filisteerna samlade sina härar till strid. De samlades vid det Soko som hör till Juda och slog läger mellan Soko och Aseka, vid Efes-Dammin. 2Saul och Israels män hade också samlats och slagit läger i Terebintdalen. De ställde upp sig till strid mot filisteerna. 3Filisteerna stod på berget vid ena sidan, och israeliterna stod på berget vid andra sidan, så att de hade dalen mellan sig. 4Då kom en stridsman vid namn Goliat från Gat fram ur filisteernas led. Han var sex alnar och ett kvarter lång. 5På huvudet hade han en kopparhjälm, och han var klädd i en fjällpansarskjorta – pansaret av koppar vägde femtusen siklar. 6Han hade benskenor av koppar och bar ett kastspjut av koppar på ryggen. 7Skaftet på spjutet liknade en vävbom och järnspetsen på spjutet vägde sexhundra siklar. Hans sköldbärare gick framför honom. 8Och han stod och ropade till Israels här: ”Varför drar ni ut och ställer upp er till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? Välj ut åt er en man som kan komma hit ner till mig. 9Om han klarar av att strida mot mig och slå ner mig, skall vi vara era slavar. Men om jag besegrar och slår ner honom, skall ni vara våra slavar och tjäna oss.” 10Filisteen fortsatte: ”Jag har i dag hånat Israels här. Skaffa fram någon, så att vi får slåss!” 11När Saul och hela Israel hörde vad filisteen sade, blev de förfärade och skräckslagna. 12David var son till den efratit från Betlehem i Juda som hette Isai och hade åtta söner. Isai var på Sauls tid en gammal man och hade nått hög ålder. 13Isais tre äldsta söner hade dragit ut med Saul i kriget. Av dessa hans tre söner som dragit ut i kriget hette den förstfödde Eliab, hans andre son Abinadab och den tredje Samma. 14David var den yngste. De tre äldsta hade följt med Saul. 15Men David gick ibland hem från Saul och för att vakta sin fars får i Betlehem. 16Filisteen kom fram både morgon och kväll. I fyrtio dagar kom han fram och ställde sig där. 17Nu sade Isai en gång till sin son David: ”Var snäll och tag en efa av dessa rostade ax och de här tio bröden och spring med det till dina bröder i lägret. 18De här tio ostarna skall du ta med till deras befälhavare. Se efter om det står väl till med dina bröder och tag med något livstecken från dem. 19Tillsammans med Saul och alla Israels män är de i Terebintdalen och strider mot filisteerna.” 20David steg upp tidigt följande morgon. Han lämnade fåren åt en som skulle vakta dem och tog med sig det han skulle och gav sig i väg, så som Isai hade sagt till honom. När han kom fram till vagnborgen skulle hären just dra ut till strid, och den gav upp ett härskri. 21Israel och filisteerna ställde upp sig i slagordning mot varandra. 22David lämnade ifrån sig sakerna han hade åt trossvaktaren och skyndade bort till hären. När han kom dit hälsade han på sina bröder. 23Medan han talade med dem, se, då trädde stridsmannen som hette Goliat, filisteen från Gat, fram ur filisteernas här och talade på samma sätt som förut. Också David hörde det. 24När Israels män såg Goliat, blev de alla mycket rädda och flydde för honom. 25Israels män sade: ”Ser ni den där mannen som träder fram där? Han kommer för att håna Israel. Men åt den som slår ner honom skall kungen ge stor rikedom, ja, han skall få kungens dotter och hans fars hus skall han göra skattefritt i Israel.” 26David frågade männen som stod bredvid honom: ”Vad får den som slår ner den där filisteen och tar bort skammen från Israel? Ty vem är denne oomskurne filisté, som vågar håna den levande Gudens här?” 27De upprepade då för honom det som hade sagts och de sade: ”Detta får den som slår ner honom.” 28Hans äldste bror Eliab hade hört hur han talade med männen och han blev rasande på David och han sade: ”Varför har du kommit hit? Åt vem har du lämnat den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt hjärtas ondska. Det är för att se på striden som du har kommit hit.” 29David svarade: ”Vad har jag då gjort? Det var ju bara en fråga.” 30Sedan vände han sig från honom till en annan och frågade samma sak, och han fick samma svar som förut. 31Man hade hört vad David sagt och berättade det för Saul, som lät hämta honom. 32David sade till Saul: ”Ingen bör tappa modet. Din tjänare skall gå och strida mot denne filisté.” 33Saul sade till David: ”Inte kan du gå och strida mot denne filiste. Du är ju bara en ung pojke och han en krigare ända från ungdomen.” 34Men David svarade: ”Din tjänare har gått i vall med sin fars får. Om då ett lejon eller en björn kom och tog bort ett får av hjorden, 35följde jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur munnen på det. Om vilddjuret då reste sig upp mot mig, så fattade jag det i manen och slog ner det och dödade det. 36Din tjänare har slagit ner både lejon och björn. Det skall gå denne oomskurne filisté så som det gick vart och ett av dessa djur, för han har hånat den levande Gudens här.” 37David sade vidare: ”Herren, som räddade mig undan lejon och björn, han skall också rädda mig från den där filisteen.” Då sade Saul till David: ”Gå, och må Herren vara med dig.” 38Och Saul klädde på David sina egna kläder och satte en kopparhjälm på hans huvud och satte på honom ett pansar. 39David band Sauls svärd om sig utanpå kläderna och försökte gå med det, för han hade aldrig provat på något sådant. Men David sade till Saul: ”Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det.” Så han lade av sig det. 40Han tog sin stav i handen, valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken, lade dem i fickan på sin herdeväska och tog sin slunga i handen. Så gick han fram mot filisteen. 41Samtidigt gick filisteen framåt och kom allt närmare David, och hans sköldbärare gick framför honom. 42Då filisteen såg upp och fick se David, föraktade han honom, för David var bara en pojke, rödkindad och vacker. 43Han sade till David: ”Menar du att jag är en hund, eftersom du kommer mot mig med käppar?” Och han förbannade David med hjälp av sina gudar. 44Sedan sade filisteen till David: ”Kom hit till mig, så skall jag ge ditt kött åt himlens fåglar och markens djur.” 45David svarade filisteen: ”Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, jag kommer mot dig i Herren Sebaots namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat. 46Herren skall denna dag överlämna dig i min hand och jag skall slå ner dig och ta huvudet av dig. Jag skall denna dag ge de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur. Och hela världen skall förstå att Israel har en Gud. 47Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens, och han skall ge er i vår hand.” 48När nu filisteen gick framåt och närmade sig David, sprang David snabbt fram mot hären för att möta filisteen. 49David stack sin hand i väskan och tog fram en sten ur den, slungade den och träffade filisteen i pannan. Stenen trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot jorden. 50Så övervann David filisteen med slunga och sten och dödade honom utan något svärd i sin hand. 51Och David sprang fram och ställde sig över filisteen, grep tag i hans svärd och drog ut det ur skidan, dödade honom och högg av honom huvudet. När filisteerna såg att deras kämpe var död, flydde de. 52Men Israels och Juda män bröt upp, upphävde ett härskri och förföljde filisteerna ända till dess man närmade sig Gaj och ända till Ekrons portar. Filisteer föll och låg slagna på vägen till Saarajim och sedan ända till Gat och Ekron. 53När så israeliterna häftigt hade förföljt filisteerna, vände de tillbaka och plundrade deras läger. 54David tog filisteens huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält. 55När Saul såg David gå ut mot filisteen, sade han till överbefälhavaren Abner: ”Vems son är egentligen denne pojke, Abner?” Abner svarade: ”Så sant du lever, o konung, jag vet inte.” 56Då sade kungen: ”Fråga vems son denne unge man är.” 57När David återvände sedan han slagit filisteen, tog Abner honom med sig och förde honom inför Saul. Filisteens huvud hade han i handen. 58Då sade Saul till honom: ”Vems son är du, unge man?” David svarade: ”Son till din tjänare Isai från Betlehem.”

  • 1Filisteerna samlade sina härar till strid. De samlades vid det Soko som hör till Juda och slog läger mellan Soko och Aseka, vid Efes-Dammin. 2Saul och Israels män hade också samlats och slagit läger i Terebintdalen. De ställde upp sig till strid mot filisteerna. 3Filisteerna stod på berget vid ena sidan, och israeliterna stod på berget vid andra sidan, så att de hade dalen mellan sig.
    • Filisteerna var ett grekiskt folk som ursprungligen kom från ”Kaftors ö”, vilket troligen är Kreta (Jeremia 47:4, Amos 9:7). De hade bosatt sig på Israels kust, bl.a. vid Gaza-området.
  • 4Då kom en stridsman vid namn Goliat från Gat fram ur filisteernas led. Han var sex alnar och ett kvarter lång. 5På huvudet hade han en kopparhjälm, och han var klädd i en fjällpansarskjorta – pansaret av koppar vägde femtusen siklar. 6Han hade benskenor av koppar och bar ett kastspjut av koppar på ryggen. 7Skaftet på spjutet liknade en vävbom och järnspetsen på spjutet vägde sexhundra siklar. Hans sköldbärare gick framför honom.
    • Eftersom det är lite osäkert hur man ska tolka måttet ”sex alnar och ett kvarter” så varierar uppskattningen av Goliats längd mellan 180 cm och 290 cm. Eftersom normallängden vid denna tid var ungefär 165 cm var Goliat hursomhelst väldigt mycket större än alla andra. Men inte nog med att Goliat var lång, han var också stark. Hans pansar vägde minst 50 kg, vilket är dubbelt så mycket som en vanlig grekisk rustning vägde vid den här tiden.
      • Den människa i modern tid som varit längst är Robert Wadlow, som var 272 cm lång när han 22 år gammal dog år 1940.
    • Goliat var från Gat, en stad inte långt från Gaza. I Josua 11:22 framgår att några av de osedvanligt långa anakiterna (4 Mos 13:29, 4 Mos 13:33-34, 5 Mos 9:2) levde kvar där.
  • 8Och han stod och ropade till Israels här: ”Varför drar ni ut och ställer upp er till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? Välj ut åt er en man som kan komma hit ner till mig. 9Om han klarar av att strida mot mig och slå ner mig, skall vi vara era slavar. Men om jag besegrar och slår ner honom, skall ni vara våra slavar och tjäna oss.” 10Filisteen fortsatte: ”Jag har i dag hånat Israels här. Skaffa fram någon, så att vi får slåss!” 11När Saul och hela Israel hörde vad filisteen sade, blev de förfärade och skräckslagna.
    • Det var inte helt ovanligt att grekiska folk avgjorde krig genom utvalda kämpar som möttes i en tvekamp. På så sätt avgjordes ”gudarnas” vilja och man undvek onödig blodsspillan.
    • Goliat utmanar Israel på en tvekamp, och nämner uttryckligen Saul när han hånar Israel. Detta måste ha känts jobbigt för kung Saul eftersom han var känd i Israel som en ”ståtlig man” som var ”huvudet högre än allt folket” (1 Sam 9:2). Den som borde ha antagit jätten Goliats utmaning var ju onekligen den långe Saul, men varken han eller någon annan israelit vågar.
    • Tidigare har kung Saul varit en modig krigare (1 Sam 14:52), men nu är han förfärad och skräckslagen. Kanske beror detta på att Guds Ande lämnade honom i kapitlet före (1 Sam 16:14).
      • Motsatsen till ”tro” är oftast inte ”otro”, utan snarare ”rädsla”. Så när Guds Ande lämnar Saul så försvinner inte nödvändigtvis tron på Gud, utan snarare modet att göra Guds vilja.
  • 12David var son till den efratit från Betlehem i Juda som hette Isai och hade åtta söner. Isai var på Sauls tid en gammal man och hade nått hög ålder. 13Isais tre äldsta söner hade dragit ut med Saul i kriget. Av dessa hans tre söner som dragit ut i kriget hette den förstfödde Eliab, hans andre son Abinadab och den tredje Samma. 14David var den yngste. De tre äldsta hade följt med Saul. 15Men David gick ibland hem från Saul och för att vakta sin fars får i Betlehem. 16Filisteen kom fram både morgon och kväll. I fyrtio dagar kom han fram och ställde sig där. 17Nu sade Isai en gång till sin son David: ”Var snäll och tag en efa av dessa rostade ax och de här tio bröden och spring med det till dina bröder i lägret. 18De här tio ostarna skall du ta med till deras befälhavare. Se efter om det står väl till med dina bröder och tag med något livstecken från dem. 19Tillsammans med Saul och alla Israels män är de i Terebintdalen och strider mot filisteerna.” 20David steg upp tidigt följande morgon. Han lämnade fåren åt en som skulle vakta dem och tog med sig det han skulle och gav sig i väg, så som Isai hade sagt till honom.
    • I fyrtio dagar utmanar Goliat Israel på en tvekamp. Eftersom detta inte var en yrkesarmé utan snarare en samling frivilliga, så tog maten slut efter ett tag, och då fick släktingar hjälpa till att bidra.
    • David var Isais yngste son och hade som uppgift att ta hand om familjens får. Att ta hand om fåren var på Davids tid egentligen en tjänares uppgift. Förmodligen hade Isai inte råd med tjänare och lät därför den yngste sonen göra tjänarnas sysslor.
      • Men även om folk på Bibelns tid såg på fåraherdar som ett låglönejobb som man låter tjänare göra, så såg Gud på det jobbet som en perfekt illustration av en god ledare! En fåraherde måste ha omsorg om sina får, leda dem till grönt gräs och friskt vatten, måste vakta dem och försvara dem mot vargar och leta rätt på dem ifall de springer bort. En pastor (det latinska ordet för ”herde”), måste på samma sätt ha omsorg om sina församlingsmedlemmar, leda dem till Guds ord och Guds Ande, och han måste vakta dem mot villoläror och försvara dem mot falska profeter och söka upp de som inte längre syns till i kyrkan.
      • Trots att David tvingades utföra en tjänares uppgift, så verkar han inte ha klagat utan istället utfört sin syssla troget. Detta gav honom tid till att sjunga lovsånger till Gud och öva prick med sin slunga, något som han onekligen hade nytta av i kampen mot Goliat. Davids tid som fåraherde var således inte enbart något han gjorde i väntan på att bli kung, utan en möjlighet för David att tränas till att bli kung.
      • David är ett utmärkt exempel på en person som är ”trogen i det lilla” och därför av Gud blir ”satt över mycket” (Matt 25:14–30).
      • I vers 20 ser vi att unge David inte bara var en herde som gjorde sitt jobb för att han var tvungen, utan att han verkligen hadeomsorg om sina får. När han måste lämna dem ser han till så att någon annan vaktar dem och tar hand om dem. David var en omsorgsfull herde.
  • 21Israel och filisteerna ställde upp sig i slagordning mot varandra. 22David lämnade ifrån sig sakerna han hade åt trossvaktaren och skyndade bort till hären. När han kom dit hälsade han på sina bröder. 23Medan han talade med dem, se, då trädde stridsmannen som hette Goliat, filisteen från Gat, fram ur filisteernas här och talade på samma sätt som förut. Också David hörde det. 24När Israels män såg Goliat, blev de alla mycket rädda och flydde för honom.
    • Israeliterna och filisteerna samlades mitt emot varandra på varsitt berg och gör sig redo för strid. Men när Goliat hånar och utmanar Israel på en tvekamp blir israeliterna rädda och vågar inte strida.
  • 25Israels män sade: ”Ser ni den där mannen som träder fram där? Han kommer för att håna Israel. Men åt den som slår ner honom skall kungen ge stor rikedom, ja, han skall få kungens dotter och hans fars hus skall han göra skattefritt i Israel.” 26David frågade männen som stod bredvid honom: ”Vad får den som slår ner den där filisteen och tar bort skammen från Israel? Ty vem är denne oomskurne filisté, som vågar håna den levande Gudens här?” 27De upprepade då för honom det som hade sagts och de sade: ”Detta får den som slår ner honom.”
    • Kung Saul är så desperat att hitta någon som vågar slåss med Goliat att han är beredd att ge den personen pengar, sin dotter och skattefrihet! Nyckeln till att förstå hur David kunde besegra Goliat är att han såg på Goliat med Guds ögon. När Israel fokuserar på Goliats storlek och den kungliga belöningen, så fokuserar David på Guds ära. David är en man efter Guds hjärta och fokuserar inte på varken det köttsliga eller det materiella, utan på det andliga.
      • När David kallar Goliat för ”oomskuren filisté”, så gör han inte detta först och främst för att håna Goliat, utan för att konstatera att Goliat inte tillhör Guds folk och därmed går att besegras.
  • 28Hans äldste bror Eliab hade hört hur han talade med männen och han blev rasande på David och han sade: ”Varför har du kommit hit? Åt vem har du lämnat den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt hjärtas ondska. Det är för att se på striden som du har kommit hit.” 29David svarade: ”Vad har jag då gjort? Det var ju bara en fråga.” 30Sedan vände han sig från honom till en annan och frågade samma sak, och han fick samma svar som förut.
    • Den mest smärtsamma kritiken kommer oftast från ens närmaste. Förmodligen reagerar Davids äldste storebror Eliab på detta sätt eftersom han kände sig träffad och utpekad. Eliab var ju lång och ståtlig och borde kanske ha anmält sig som frivillig till att slåss mot Goliat, men han vågade inte.
    • Eliabs kritik mot David är orättfärdig. Han kritiserar David för att ha lämnat familjens får utan någon skötare, men det hade ju David sett till att ordna.
    • Man märker att David tog illa upp av sin storebrors kritik, men står ändå på sig eftersom han vet att han har rätt! Kanske skrattade Eliabs vänner åt den lille David när Eliab försökte tillrättavisa honom. Men även om David förmodligen blev ledsen, så låter han inte sina känslor styra, utan fortsätter fokusera på Gud. Om David hade lyssnat på sin storebrors kritik hade han tappat sin modiga tro på att Gud kan besegra Goliat. På sätt och vis var Davids kamp mot sin broder en svårare strid att vinna än Davids kamp mot sin fiende.
      • På samma sätt kan vanliga medlemmar i en församling känna när de uttrycker något som de tycker är fel men får bara orättvis kritik tillbaka från församlingens ledare. Då gäller det att på ett vist sätt stå på sig och fortsätta försöka förklara hur man menar samtidigt som man också är beredd att agera och göra situationen bättre. Om man inte är beredd att själv ta ansvar bör man inte kritisera de som tar ansvar.
  • 31Man hade hört vad David sagt och berättade det för Saul, som lät hämta honom. 32David sade till Saul: ”Ingen bör tappa modet. Din tjänare skall gå och strida mot denne filisté.”
    • På samma sätt som kung Sauls feghet och rädsla smittade av sig till Israels här, så börjar nu lille Davids mod och tro på Gud smitta av sig.
      • En ledare i Guds rike bör gå före och visa vägen genom att vara modig och tro på Gud.
    • Det är skillnad på att säga ”NÅGON borde slåss mot Goliat” och ”JAG tänker slåss mot Goliat”! David var inte bara beredd att snacka, han var också beredd att agera.
      • I en församling är det väldigt lätt hänt att vanliga medlemmar har kritiska åsikter om det ena och det andra. Detta är inte automatiskt fel, så länge som man också är beredd att agera och göra situationen som man kritiserar bättre. Om man inte är det är det nog bättre att hålla tyst.
  • 33Saul sade till David: ”Inte kan du gå och strida mot denne filiste. Du är ju bara en ung pojke och han en krigare ända från ungdomen.” 34Men David svarade: ”Din tjänare har gått i vall med sin fars får. Om då ett lejon eller en björn kom och tog bort ett får av hjorden, 35följde jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur munnen på det. Om vilddjuret då reste sig upp mot mig, så fattade jag det i manen och slog ner det och dödade det. 36Din tjänare har slagit ner både lejon och björn. Det skall gå denne oomskurne filisté så som det gick vart och ett av dessa djur, för han har hånat den levande Gudens här.” 37David sade vidare: ”Herren, som räddade mig undan lejon och björn, han skall också rädda mig från den där filisteen.” Då sade Saul till David: ”Gå, och må Herren vara med dig.”
    • Man kan nästan ta på Sauls besvikelse när han inser att när någon ÄNTLIGEN anmäler sig frivillig till att slåss mot Goliat, så är det en liten herdepojke!
      • Saul ser till Davids ålder, storlek och oerfarenhet och bedömer därför att han inte är lämplig att möta Goliat. Rent mänskligt sett har Saul naturligtvis rätt, men om man räknar med Gud, så som David gör, så beror segern inte på de världsliga förutsättningarna, utan på Guds makt och vilja.
      • David är vis av sin erfarenhet som herde. David visste att Gud har räddat honom förut, och går därför i modig tro på att Gud även kommer att rädda David nu.
        • Motsatsen till ”tro” är ofta inte ”otro”, utan snarare ”rädsla”. Det som hindrar oss från att göra Guds vilja är ofta inte att vi inte tror på Guds makt och vilja, utan på att vi inte vågar.
      • När David hade fått jobb som familjens tjänare, så såg han ändå inte ner på jobbet som herde, utan tog det på största allvar. Därför kunde Gud träna och förbereda David på hans framtida uppgifter.
        • På samma sätt ska vi inte se ner på uppgifter som måhända betraktas som oviktiga eller prestigelösa, utan istället se dessa uppgifter som viktiga i Guds ögon och en möjlighet för oss att förbereda oss för framtida uppgifter. Den som är trogen i det lilla kommer även att vara trogen i det stora (Matt 25:21).
        • Om David inte hade vågat möta lejonet och björnen då, hade han heller inte vågat möta Goliat nu. Men när David mötte lejonet och björnen så visste han inte att han en dag skulle möta Goliat.
          • På samma sätt kan de utmaningar och prövningar vi möter idag vara en förberedelse för de prövningar vi kommer att gå igenom i framtiden. Därför gäller det att våga ta sig an även de små utmaningarna vi möter i vår vardag idag, för annars är risken stor att vi inte kommer att våga ta oss an de stora utmaningarna vi kommer att möta imorgon.
  • 38Och Saul klädde på David sina egna kläder och satte en kopparhjälm på hans huvud och satte på honom ett pansar. 39David band Sauls svärd om sig utanpå kläderna och försökte gå med det, för han hade aldrig provat på något sådant. Men David sade till Saul: ”Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det.” Så han lade av sig det. 40Han tog sin stav i handen, valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken, lade dem i fickan på sin herdeväska och tog sin slunga i handen. Så gick han fram mot filisteen.
    • Ur ett mänskligt perspektiv var det naturligt för kung Saul att vilja erbjuda David den bästa stridsutrustningen som fanns tillgänglig, nämligen kung Sauls egen. Men Sauls rustning passar inte på lille David som hellre använder sig av de vapen han kan bäst. Om Gud räddat David med slunga och sten förut, då duger slunga och sten även mot Goliat.
      • På samma sätt kan kristna idag försöka ta på sig en annan persons kallelse och andliga utrustning. Man kanske ser upp till en framgångsrik pastor och ledare, och försöker därför härma och göra något liknande. Men det funkar sällan eftersom det inte är den rustning som Gud har gett dig.
    • Inte nog med att David ansåg att NÅGON borde möta Goliat, han ansåg även att HAN själv skulle göra det om det krävdes, och nu när det bara är han som vågar, då GÖR han det också!
      • Tro handlar inte bara om att tro rätt, utan även om att göra rätt och leva rätt (Jak 2:14).
  • 41Samtidigt gick filisteen framåt och kom allt närmare David, och hans sköldbärare gick framför honom. 42Då filisteen såg upp och fick se David, föraktade han honom, för David var bara en pojke, rödkindad och vacker. 43Han sade till David: ”Menar du att jag är en hund, eftersom du kommer mot mig med käppar?” Och han förbannade David med hjälp av sina gudar. 44Sedan sade filisteen till David: ”Kom hit till mig, så skall jag ge ditt kött åt himlens fåglar och markens djur.” 45David svarade filisteen: ”Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, jag kommer mot dig i Herren Sebaots namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat. 46Herren skall denna dag överlämna dig i min hand och jag skall slå ner dig och ta huvudet av dig. Jag skall denna dag ge de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur. Och hela världen skall förstå att Israel har en Gud. 47Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens, och han skall ge er i vår hand.” 48När nu filisteen gick framåt och närmade sig David, sprang David snabbt fram mot hären för att möta filisteen.
    • När Goliat ser att Israel äntligen skickar en slagskämpe till tvekampen så går han tillsammans med sin sköldbärare ut för att möta David. Men när Goliat förstår att det faktiskt är David han skall möta och att David inte enbart är en stor israelitisk krigares sköldbärare, så blir han förolämpad!
    • Det måste ha varit en bisarr syn att se den store Goliat vråla och skrika på lille David som sen pep tillbaka med sin målbrottsröst! Men även om det till synes var en ojämn kamp så är ingen jätte stor nog så länge som David har Gud på sin sida!
    • ”Herren Sebaot” betyder ”Arméernas Gud”.
    • Ju närmare striden David kommer, desto mer växer hans tro. Nu har han gått från att säga till sin broder Eliab att någon borde slåss mot Goliat, till att säga till kung Saul att jag borde slåss mot Goliat, till att nu säga till sin fiende Goliat att Herren skall IDAG slå ner dig.
    • Nästan alla människor på jorden har hört talas om David och Goliat, men det var inte för att själv bli känd som David gick mot Goliat, utan för att ”hela världen skall förstå att Israel har en Gud”.
      • På samma sätt bör vi akta oss för att engagera oss i församlingen enbart för att bli kända och omtyckta, utan istället tjäna därför att vi älskar Gud och våra medmänniskor.
    • När Goliat närmar sig ställs David inför den oundvikliga frågan: ”Ska Gud slåss mot Goliat eller ska David slåss mot Goliat?” David vet att Gud kommer att vinna segern GENOM David, och rusar därför fram mot Goliat för att börja striden.
      • Ibland är det lätt hänt att vi kristna blir lite tafatta och tror att Gud kommer att göra allt jobbet åt oss. Gud har mycket riktigt lovat att vara med oss, men vi måste också våga gå i tro på att han är med, annars händer inget.
  • 49David stack sin hand i väskan och tog fram en sten ur den, slungade den och träffade filisteen i pannan. Stenen trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot jorden. 50Så övervann David filisteen med slunga och sten och dödade honom utan något svärd i sin hand. 51Och David sprang fram och ställde sig över filisteen, grep tag i hans svärd och drog ut det ur skidan, dödade honom och högg av honom huvudet.
    • När David var ute och vallade fåren fanns mycket tid åt att öva med slungan och harpan. Han verkar ha övat intill perfektion, och träffar Goliat mitt i prick!
      • När alla andra tänkte; ”Goliat är så stor så jag kan inte besegra honom”, tänkte David; ”Goliat är så stor så jag kan inte missa honom!”
    • En duktig slungare kunde slunga iväg stenen i 160 km i timmen!
    • Davids seger över Goliat är en förebild på Jesu seger över Djävulen.
      • Både David och Jesus sändes till striden av sin Fader och avvisades av sina bröder.
      • Både David och Jesus gick in i striden på ett sätt som mänskligt sett verkade omöjligt att vinna.
      • Både David och Jesus vann en ställföreträdande seger för sitt folk. På samma sätt som hela Israel delade Davids seger över Goliat så delar hela församlingen Jesus seger över Djävulen.
  • När filisteerna såg att deras kämpe var död, flydde de. 52Men Israels och Juda män bröt upp, upphävde ett härskri och förföljde filisteerna ända till dess man närmade sig Gaj och ända till Ekrons portar. Filisteer föll och låg slagna på vägen till Saarajim och sedan ända till Gat och Ekron. 53När så israeliterna häftigt hade förföljt filisteerna, vände de tillbaka och plundrade deras läger. 54David tog filisteens huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält.
    • Davids mod smittade av sig på Israels här på samma sätt som kung Sauls rädsla tidigare hade gjort.
  • 55När Saul såg David gå ut mot filisteen, sade han till överbefälhavaren Abner: ”Vems son är egentligen denne pojke, Abner?” Abner svarade: ”Så sant du lever, o konung, jag vet inte.” 56Då sade kungen: ”Fråga vems son denne unge man är.” 57När David återvände sedan han slagit filisteen, tog Abner honom med sig och förde honom inför Saul. Filisteens huvud hade han i handen. 58Då sade Saul till honom: ”Vems son är du, unge man?” David svarade: ”Son till din tjänare Isai från Betlehem.”
    • Saul visste ju vem David var eftersom David spelade och sjöng vid hovet. Men eftersom Saul lovat sin dotter till den som besegrar Goliat så behövde han nu även lära känna Davids pappa och familj.
    • Vid den här tiden hade Jerusalem ännu inte intagits och blivit Israels huvudstad. Det skulle senare göras av David själv (2 Sam 5:1–9).

Copyright 2017 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

1Herren sade till Samuel: ”Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, så att han inte kan vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag skall sända dig till betlehemiten Isai, ty en av hans söner har jag utsett åt mig till kung.” 2Samuel svarade: ”Hur skall jag kunna gå dit? Om Saul får höra det, dödar han mig.” Herren svarade: ”Tag med dig en kviga och säg: Jag har kommit för att offra åt Herren. 3Sedan skall du inbjuda Isai till offret, och jag skall då låta dig veta vad du skall göra, så att du åt mig smörjer den jag visar dig.” 4Samuel gjorde som Herren sade och kom till Betlehem. Men de äldste i staden blev förskräckta när de mötte honom och frågade: ”Kommer du med frid?” 5Han svarade: ”Ja, med frid. Jag har kommit för att offra åt Herren. Helga er och kom med mig till offret.” Och han helgade Isai och hans söner och inbjöd dem till offret. 6När de kom dit och han fick se Eliab, tänkte han: ”Det är säkert Herrens smorde, som står här inför Herren.” 7Men Herren sade till Samuel: ”Se inte på hans utseende och på hans resliga gestalt, ty jag har förkastat honom. Ty det går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.” 8Då kallade Isai på Abinadab och lät honom gå fram inför Samuel. Men Samuel sade: ”Inte heller honom har Herren utvalt.” 9Då lät Isai sin son Samma gå fram. Men Samuel sade: ”Inte heller honom har Herren utvalt.” 10På detta sätt lät Isai sju av sina söner gå fram inför Samuel. Men Samuel sade till Isai: ”Herren har inte utvalt någon av dessa.” 11Och han frågade honom: ”Är detta alla pojkar du har?” Han svarade: ”Det fattas en, den yngste, och han vaktar fåren.” Då sade Samuel till Isai: ”Sänd bud och hämta hit honom, för vi sätter oss inte till bords förrän han kommer hit.” 12Isai sände då bud och hämtade David. Han var rödkindad, hade vackra ögon och såg bra ut. ”Stå upp och smörj honom”, sade Herren, ”ty han är det.” 13Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande kom över David från den dagen och framöver. Sedan steg Samuel upp och gick till Rama.

  • 1Herren sade till Samuel: ”Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, så att han inte kan vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag skall sända dig till betlehemiten Isai, ty en av hans söner har jag utsett åt mig till kung.” 2Samuel svarade: ”Hur skall jag kunna gå dit? Om Saul får höra det, dödar han mig.” Herren svarade: ”Tag med dig en kviga och säg: Jag har kommit för att offra åt Herren. 3Sedan skall du inbjuda Isai till offret, och jag skall då låta dig veta vad du skall göra, så att du åt mig smörjer den jag visar dig.”
    • Profeten Samuel var givetvis ledsen över att kung Saul misslyckats som kung och blivit förkastad av Gud. Men som det står i Predikaren kapitel 3 så har allt sin tid; “4Gråta har sin tid, och le har sin tid. Sörja har sin tid, och dansa har sin tid.” (Pred 3:4). Samuel har sörjt en tid och nu är det dags att gå vidare i livet.
      • När man går igenom sorgliga händelser så är det bra att sörja, men inte hur länge som helst. Exakt hur lång den tiden är, är ofta individuellt, men det är aldrig bra att fastna resten av livet i sorg. Ibland behöver man en vän som ödmjukt men bestämt upplyser den sörjande att nu är det dags att gå vidare.
    • Det är skönt att veta att Gud inte tillåter sin plan för Israel stå och falla med en människas misslyckande. Saul har misslyckats som kung så då kallar Gud David till ny kung.
      • När en person faller i synd och misslyckas, så finns det alltid tid för omvändelse och upprättelse. Det dröjde exempelvis 25 år från det att Saul blev förkastad av Gud till att han dog, och det var bara 1,5 mil från Saul till profeten Samuel. Saul hade med andra ord gott om tid och goda förutsättningar för att omvända sig.
      • Men om en person med ett uppdrag faller i synd och inte längre har Guds förtroende att vara ledare, så kan Gud resa upp en ny ledare.
    • Gud sänder profeten Samuel till Isai i Bethlehem för att smörja en av Isais söner till kung i Israel.
      • Isai var sonson till Rut och Boas (Rut 4:17).
    • Profeten Samuel tvekar att gå till Bethlehem eftersom Saul kommer att uppfatta smörjandet av en ny kung som förräderi om han får veta detta. Vägen från Rama, där Samuel bodde, till Bethlehem gick via Giva, där Saul bodde.
      • Men profeten Samuel borde veta bättre än att ifrågasätta Guds plan. Samuel borde veta att det alltid är säkrare att vara i Guds vilja även om det innebär fara, än att vara olydig mot Gud.
      • Kanske tvekar Samuel eftersom han egentligen inte vill smörja en ny kung utan istället fortfarande hoppas att Saul ska omvända sig.
    • Som ett svar på Samuels tveksamhet och rädsla berättar Gud lite mer av sin plan för Samuel.
      • Oftast leder Gud oss steg för steg utan att berätta hela sin plan för oss, eftersom det annars skulle kunna leda till att man inte vågar alls eller har svårt att tro att Gud kommer göra så stora saker i ens liv.
      • När Gud ger oss ett uppdrag eller en kallelse så är det sällan vi får se uppdraget i sin helhet. Det är bättre för oss att enbart veta nästa steg och därför bli beroende av Guds fortsatta vägledning.
      • Men för varje steg som Gud leder oss så visar han att han är trofast och även kommer att leda framöver.
    • När Saul valdes till kung fick Israel en kung som de ville ha, men nu väljer Gud ut en kung som han vill ha. Saul var en kung efter sitt eget hjärta, men David är en kung efter Guds hjärta.
      • När man söker en ny ledare i församlingen så är det lätt hänt att man väljer ledare utefter ”mänskliga” kriterier. Man söker en pastor som ser ut som en bra pastor, är en karismatisk talare, kan spela gitarr och sjunga, etc. Detta är givetvis inte några negativa egenskaper för en pastor eller församlingsledare, men det viktigaste är ”karaktären”, dvs. att man har ett rent hjärta som älskar Gud och som sätter andra människor högre än sig själv.
  • 4Samuel gjorde som Herren sade och kom till Betlehem. Men de äldste i staden blev förskräckta när de mötte honom och frågade: ”Kommer du med frid?” 5Han svarade: ”Ja, med frid. Jag har kommit för att offra åt Herren. Helga er och kom med mig till offret.” Och han helgade Isai och hans söner och inbjöd dem till offret.
    • I förra kapitlet högg Samuel ihjäl amalekiternas kung Agag och bröt med kung Saul (1 Sam 15:33-35) och det är mycket möjligt att det är därför som folket i Bethlehem är osäkra på Samuels intentioner. Men Samuel försäkrar att han kommer med frid.
    • En del offer brändes upp helt, medan många andra offer, som exempelvis gemenskapsoffer brändes upp delvis varpå resten åts upp av de församlade.
      • Den här offerceremonin var en kombination av en religiös ceremoni och en måltid, ungefär som nattvarden ursprungligen var (1 Kor 11:17-34).
  • 6När de kom dit och han fick se Eliab, tänkte han: ”Det är säkert Herrens smorde, som står här inför Herren.” 7Men Herren sade till Samuel: ”Se inte på hans utseende och på hans resliga gestalt, ty jag har förkastat honom. Ty det går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.” 8Då kallade Isai på Abinadab och lät honom gå fram inför Samuel. Men Samuel sade: ”Inte heller honom har Herren utvalt.” 9Då lät Isai sin son Samma gå fram. Men Samuel sade: ”Inte heller honom har Herren utvalt.” 10På detta sätt lät Isai sju av sina söner gå fram inför Samuel. Men Samuel sade till Isai: ”Herren har inte utvalt någon av dessa.”
    • När Samuel får se Eliab, en av Isais söner, gör han samma misstag som folket gjorde när de begärde att få en kung som till det yttre ”såg ut” som en kung (1 Sam 9:1-3).
      • Förra gången fick Israel en kung som de själva ville ha, dvs. en ståtlig ung man som till det yttre ”såg ut” som en kung, men som på insidan tänkte mer på sig själv än på Gud. Nu när Gud får välja en kung så gör han precis tvärtom; han väljer en liten pojke som inte alls ser ut som en kung, men som har ett gott hjärta vänt mot Gud.
    • Hur nära Gud Samuel än var, så faller han till föga vad gäller att se in i en annan människas hjärta. Inte ens en profet kan se in i en människas hjärta, det kan bara Gud.
      • Gud konstaterar ett faktum, dvs. att ”en människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat”. Vi bör göra så gott vi kan för att inte döma andra människor utefter deras utseende eller yttre begåvningar. Men vi bör också inse att det är omöjligt för oss att se in i en annan människas hjärta och att hur mycket vi än försöker, så kan vi inte se om en människa innerst inne är ärlig, troende, frälst, etc.
      • Saul är därför tvungen till att överlämna utväljandet av ny kung åt Gud och lita på att Gud vet bäst. Därför skall man aldrig underskatta bön och fasta i samband med att man letar efter nya ledare till olika församlingsverksamheter.
    • Isais övriga söner var inte nödvändigtvis ”dåliga” bara för att Gud inte valde dem till kung, men till syvende och sist så är det Guds rätt att välja vem han vill och han hade bestämt sig för David.
  • 11Och han frågade honom: ”Är detta alla pojkar du har?” Han svarade: ”Det fattas en, den yngste, och han vaktar fåren.” Då sade Samuel till Isai: ”Sänd bud och hämta hit honom, för vi sätter oss inte till bords förrän han kommer hit.”
    • Gud hade sagt till profeten Samuel att han skulle utse en av Isais söner till ny kung, men när Samuel får se Isais söner är det ingen av dem. Eftersom Samuel vet att Guds ord stämmer så måste det fattas en son.
      • På samma sätt kan vi idag befinna oss i situationer där det vi ser framför oss inte stämmer överens med Guds ord. Men då kan vi vara säkra på att det är det vi ser framför oss som inte stämmer och att Guds ord tids nog kommer att visa sig stämma. Åtminstone om man har tolkat Guds ord rätt.
        • Ett bra exempel på detta är den assyriske kungen Sargon som nämns i Jesaja 20:1. Trots att det står om denne kung i Bibeln så hade ingen arkeolog hittat något som helst bevis för att Sargon någonsin hade funnits. För kritiska vetenskapsmän och forskare blev detta därmed ett viktigt argument för att Bibeln inte är tillförlitlig vad beträffar historiska fakta. Eftersom man inte kunde finna hans namn på någon inskription eller text någonstans utanför Bibeln, kunde de inte tro att en kung med detta namn någonsin hade existerat och att Bibeln därför var en sagobok. Men hör och häpna, under en utgrävning år 1843 i den irakiska byn Khorsabad hittade arkeologen P. E. Botta 2500 år gamla inskrifter som bevisar att Sargon var en av de första kungarna i Assyrien. Inte nog med det, även Israel nämns, samt assyriernas erövring av Samaria i en av kung Sargons inskrifter: “Jag belägrade och erövrade Samaria och bortförde som byte 27 290 invånare därifrån”. För de forskare som hade hållit fast vid Bibelns tillförlitlighet var detta naturligtvis en stor framgång och ett bra exempel på att det går att lita på Guds ord även om Bibeln till synes inte verkar stämma.
      • Det är uppenbart att Isais yngste son David inte var speciellt uppskattad i sin familj. Isai nämner honom inte ens vid namn, han var inte inbjuden till offermåltiden och får komma först efter att Samuel insisterat på att han ska vara med.
        • Att ta hand om fåren var en tjänares uppgift på Bibelns tid. Förmodligen hade Isai inte råd med tjänare och lät därför den yngste sonen göra tjänarnas sysslor.
          • Davids världslige pappa hade onekligen inte så höga tankar om sin son, men Davids himmelske far hade det däremot! Isai gjorde David till tjänare medan Gud gjorde David till kung!
          • Men även om folk på Bibelns tid såg på fåraherdar som ett låglönejobb som man låter tjänare göra, så såg Gud på det jobbet som en perfekt illustration av en god ledare! En fåraherde måste ha omsorg om sina får, leda dem till grönt gräs och friskt vatten, måste vakta dem och försvara dem mot vargar och leta rätt på dem ifall de springer bort. En pastor (det latinska ordet för ”herde”), måste på samma sätt ha omsorg om sina församlingsmedlemmar, leda dem till Guds ord och Guds Ande, och han måste vakta dem mot villoläror och försvara dem mot falska profeter och söka upp de som inte längre syns till i kyrkan.
          • Trots att David tvingades utföra en tjänares uppgift, så verkar han inte ha klagat utan istället utfört sin syssla troget. Detta gav honom tid till att sjunga lovsånger till Gud och öva prick med sin slunga, något som han onekligen hade nytta av senare. Davids tid som fåraherde var således inte enbart något han gjorde i väntan på att bli kung, utan en möjlighet för David att tränas till att bli kung.
            • David är ett utmärkt exempel på en person som är ”trogen i det lilla” och därför av Gud blir ”satt över mycket” (Matt 25:14-30).
  • 12Isai sände då bud och hämtade David. Han var rödkindad, hade vackra ögon och såg bra ut. ”Stå upp och smörj honom”, sade Herren, ”ty han är det.”
    • När folk såg Saul såg de en ståtlig och lång man som såg ut precis som en kung borde göra! Men när folk såg David såg de en söt liten oskyldig pojke. Vid en första anblick skulle ingen kunna tro att David skulle kunna bli en så bra kung som han blev. Men det som skilde David från Saul och alla andra unga män i Israel, var att han var ”en man efter Guds hjärta” (1 Sam 13:14).
    • Exakt hur gammal David var vid denna tidpunkt vet vi inte, men enligt Psalm 89:20 var han en ”yngling” och enligt de flesta forskare och historiker var han mellan 10 och 15 år gammal.
    • David var onekligen en man efter Guds hjärta, men vem som lärde honom om Gud vet vi inte. Förmodligen var det inte hans far Isai, men kanske var det, om de mot all förmodan fortfarande var vid liv, hans farfars föräldrar Rut och Boas (Rut 4:17–22), eller hans mamma, som han kallar för ”Guds tjänarinna” i Psalm 86:16.
      • Oavsett vem som lärde lille David om Gud, så kan man inte nog understryka vikten av föräldrars andliga omsorg om sina barn, något Davids son Salomo lär oss i Ordspråksboken: “Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal.” (Ords 22:6)
  • 13Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande kom över David från den dagen och framöver. Sedan steg Samuel upp och gick till Rama.
    • Varken David, Isai eller någon annan förstod riktigt vad som hände när Samuel smörjde David med olja. Bara Gud och Samuel visste att Samuel smörjde David till ny kung över Israel. Men från denna stund vad Guds Ande med David och utvecklade och välsignade honom ytterligare på vägen till tronen.
    • På samma sätt som Herrens Ande kom över David i samband med smörjelsen av olja, så föder Guds Ande oss på nytt i samband med dopet. Det är inte dopet i sig självt som är frälsande, men dopet är ett yttre tecken på att frälsningen har skett på insidan.
    • Efter att Samuel har smörjt David till ny kung över Israel så går han hem. Samuel försöker inte med våld göra David till kung utan väntar tålmodigt på att Gud ska göra vad han har lovat.
      • Om Gud har en speciell plan för ditt liv och gett dig en specifik kallelse, så kan du i lugn och ro invänta Guds rätta tid. Förbered dig på bästa sätt inför det uppdrag Gud har gett dig, men försök inte ta saken i egna händer utan vänta tills Gud öppnar dörren och kallar dig att gå!

Copyright 2016 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.