Pastor Christian Mölk | Väckelse
Currently viewing the tag: "Väckelse"

Klicka på länken för att lyssna på Christian Mölk predika eller högerklicka för att ladda hem predikan i mp3 format: Uppenbarelseboken 3:1-6 – Sardes, den andligt döda församlingen – 32:03.

 

Bok-Upp1-3Gillar du Christian Mölks Bibelkommentarer? Beställ i så fall gärna boken “Uppenbarelseboken 1-3 – De sju församlingarna“!

1Skriv till församlingens ängel i Sardes: Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag känner dina gärningar. Du har namnet om dig att du lever, men du är död. 2Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö. Ty jag har inte funnit att dina gärningar är fullkomliga inför min Gud. 3Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig. Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig. 4Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga. 5Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar. 6Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.

Adressering

  • 1Skriv till församlingens ängel i Sardes
    • Det grekiska ordet ”angelos” betyder ”budbärare” och syftar i normala fall på en ängel, men kan också syfta på en lokal församlingspastor, eftersom han är en ”budbärare” som predikar Guds ord till församlingen.
      • Det mest troliga, i min mening, är att det är församlingens pastor som åsyftas. Han är ledaren för församlingen och också den som får ta emot brevet från Johannes och även den som får läsa upp brevet för sin församling.
    • Staden Sardes låg längs med viktiga handelsleder i Lydien, dagens Turkiet, och var en relativt rik och välmående stad med ett tempel tillägnat Artemis. Tidigare hade Sardes varit huvudstad i Lydien och dessutom en av de viktigaste städerna i den antika världen, men vid Uppenbarelsebokens tidpunkt hade stadens betydelse minskat avsevärt.
      • Staden Sardes är idag förknippad med uppfinningen av pengar. Det var nämligen under kung Krösus tid som metallurgister i staden uppfann hur man separerar guld och silver. Tidigare hade man inte kunnat veta exakt hur mycket silver eller guld det fanns i en guldklimp och därmed kunde man heller aldrig exakt veta värdet på klimpen, men i och med uppfinningen i Sardes kunde man tillverka mynt med ett exakt värde, något som ledde till att kung Krösus blev enormt rik och idag är hans namn förknippat med rikedom.
      • I mitten av Sardes står ett altare tillägnat modergudinnan Cybele, som bland annat tillbads genom olika sexuella riter.
      • Kombinationen av rikedom och sexuell omoral ledde till att befolkningen i Sardes blev ökända för lättja och dekadens.
        • Det är omöjligt att inte se likheten mellan Sardes och den moderna västvärlden med all dess rikedom, pengafixering, lyxtillvaro, sexuella omoral och dekadens.
        • Den som är kristen och lever i en miljö likt Sardes och Västvärlden, bör alltså ta till sig av budskapet Jesus förmedlar till församlingen i Sardes och fundera på om man känner sig träffad. Gör man det bör man även lyssna på Jesus uppmaning till omvändelse och väckelse.
      • När den persiske kungen Kyros år 549 f.Kr. kom till Sardes för att inta staden insåg han att det i princip var omöjligt eftersom staden hade ointagliga naturliga klippor som skydd. Kyros lät därför utlysa en belöning till den soldat som lyckades komma på ett sätt att inta staden. När en av soldaterna av en tillfällighet såg hur en sardisk vaktsoldat råkade tappa sin hjälm nerför en av klipporna och klättra ner via en hemlig led för att hämta upp den, så tog han i skydd av nattens mörker med sig ett gäng soldater och klättrade upp samma väg. Väl uppe fann han att Sardes vakter var så säkra på att staden inte gick att inta så de hade inte brytt sig om att hålla vakt, vilket ledde till att Kyros med lätthet kunde inta staden. Denna pinsamma incident återupprepades när Antiokus den store intog staden år 216 f.Kr.
        • Av detta kan vi lära oss att när en församling lever i en värld av rikedom, lyxliv och sexuell omoral måste man fortsätta ”hålla vakt” mot synd, villoläror, osv. Annars riskerar man att bli överrumplad och snart stå inför fullbordat faktum; församlingen är övertagen av falska lärare eller har andligt dött.
        • Det är ofta på det område som vi tror att vi är som starkast som vi försummar att försvara oss så att vi till slut syndar på just det området. Man bör exempelvis inte bli förvånad om en pastor som ofta predikar emot sexuell omoral själv har problem på just detta område.

Presentation

  • Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna
    • Siffran sju i Bibeln symboliserar ”fullkomlighet”, ”fulländning”, ”totalt”, ”perfektion”, ”allt”, osv. Så när Jesus beskriver sig själv som den som har ”Guds sju andar” och ”de sju stjärnorna” visar det att han har Guds Ande till fullo och har kontroll över alla församlingarnas pastorer (Upp 1:20). Jesus har alltså inte bara Guds Ande till en viss del eller vid behov, utan alltid, ständigt och totalt. På samma sätt så kontrollerar han inte bara församlingarna när han känner för det eller när församlingarnas pastorer tycker att det passar, utan Jesus är Herre över församlingarna oavsett.

 

Kritik

  • Jag känner dina gärningar. Du har namnet om dig att du lever, men du är död.
    • Precis som Hillsong idag är känt för sin lovsång och Timrå Pingst är känt för sin mission, så var Sardes känt som en levande församling.
      • För en person som på ett ytligt sätt beskådade församlingen i Sardes kunde man få intrycket av att allt stod rätt till, att församlingen levde och frodade. Men för Jesus, som känner församlingen och har en fullständig och total inblick i församlingen, så ser det helt annorlunda ut. Jesus ser att församlingen är död trots att den är känd för att vara så levande.
    • Till många av de andra församlingarna i Uppenbarelseboken så riktar Jesus en uppmaning att stå emot en villolära eller en synd eller något liknande, men församlingen i Sardes verkar inte ha haft något problem med varken detta eller någon form av förföljelse. Sardes problem verkar vara att de långsamt men säkert har dött i en behaglig tillvaro. Djävulen har inte haft någon anledning att attackera och förfölja församlingen i Sardes eftersom de har självdött likt en groda som självmant hoppar ner i en kastrull med varmt och skönt vatten men som sakta men säkert blir varmare och varmare tills det är försent och vattnet kokar grodan till döds.
    • Det finns en uppenbar risk för västerländska församlingar att man långsamt men säkert smyganpassar sig till västvärldens lyxliv, sexuella omoral och dekadens. För den som utifrån observerar församlingen kanske man luras till att tro att allt står rätt till eftersom pastorn är så karismatisk, lovsången är så bra, alla verkar ha ett leende på läpparna, men under ytan har medlemmarna börjat leva sambo utan att tycka att det är fel, man har slutat bry sig om att vara generös med sina pengar eftersom man behöver köpa en ny iPhone, och kyrkans uppdrag blir mindre och mindre viktigt. När man väl inser att allt inte står rätt till har det redan gått så långt att man inte har möjlighet att göra någonting åt det; man har självdött genom att likt grodan långsamt men säkert vänja sig vid det varma vattnet tills vattnet till sist börjat koka.

Varning

  • 2Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö. Ty jag har inte funnit att dina gärningar är fullkomliga inför min Gud.
    • Det första Jesus uppmanar församlingen i Sardes att göra är att ”vakna upp”. Om församlingen vaknar så kommer det, i ordets rätta bemärkelse, bli en ”väckelse”.
      • En kristen som ”sover” bryr sig minimalt om Guds ord, bön, lovsång, evangelisation, mission, gudstjänst, osv, och behöver bli ”väckt”.
      • I olika tider har väckelser sett olika ut. När Guds Ande blåser liv i oss kristna så visar det sig på lite olika sätt.
        • I slutet av 200-talet startade något som man skulle kunna kalla en ”öken-väckelse”. Många unga män blev berörda av Gud och längtade efter att få spendera mer tid med honom i lugn och ro och begav sig därför ut i öknen och bodde ensamma i grottor. Tänk så absurt det skulle vara om vi kristna idag fortfarande klagade på att det var så lite väckelse eftersom så få unga män idag ger sig ut i öknen och bor i grottor. Exakt hur en väckelse yttrar sig är ofta kulturellt betingat och det är därför dumt att försöka efterhärma dessa uttryck i syfte att försöka återskapa en väckelse, men dess inneboende längtan efter att komma närmare Gud, det är något att eftersträva och längta efter.
      • Jesus var missnöjd med församlingen i Sardes ”gärningar”. Förmodligen var det inte fel på gärningarna i sig, utan i att de inte gjorde dessa gärningar baserat på kärlek.
        • Hur mycket verksamhet en församling än har, så kan det bli fel om man gör alla dessa gärningar av fel anledning.

 

  • 3Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig.
    • Jesus vill att församlingen ska tillbaka till det ursprungliga budskapet som de tidigare tagit emot. Ett liknande budskap gav Jesus till församlingen i Efesus: ”omvänd dig och gör dina första gärningar” (Upp 2:5).
      • Dessa ”första gärningar” handlar om att återvända till det som var så viktigt när man var nyfrälst, nämligen att läsa Bibeln därför att man älskar Guds ord, att be för att man älskar Guds röst, att vittna om Jesus därför att man älskar sin nästa, att hjälpa de nödställda därför att man älskar sina medmänniskor.
  • Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig.
    • Om församlingen inte håller sig vaken så kommer man att likt staden Sardes hastigt erövras. När Sardes vaktsoldater inte tog sitt uppdrag på allvar på grund av försummelse överrumplades de av fienden och förlorade snabbt den ointagliga staden. När en församling inte tar sitt uppdrag på allvar på grund av lättja och försummelse så finns det en stor risk att man överrumplas av fienden och förlorar så snabbt att man inte hinner reagera.

 

Löfte

  • 4Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga. 5Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar.
    • Färgen vitt symboliserar renhet och är en återkommande färg i Uppenbarelseboken (Upp 4:4, 6:11, 7:9, 7:13, 19:8).
      • Ren, helig och rättfärdig blir man inte genom att vara duktig eller genom goda gärningar, utan genom att man tror på Jesus. De som hade smutsat ner sina tidigare vita kläder har alltså avfallit så långt från tron på Jesus att Jesus nu konstaterar dem som ”döda”. Men genom att omvända sig och gå tillbaka till den ursprungliga tron på Jesus så kommer deras kläder att åter bli vita. Det är med andra ord aldrig försent att omvända sig.
    • Trots att Jesus menar att församlingen som helhet är död, så konstaterar han samtidigt att det finns några få kvar i Sardes som fortfarande lever. Man kan ju tänka sig hur svårt det måste ha varit för dessa trogna kristna när resten av församlingen hängav sig åt synd och omoral. På samma sätt är det svårt även idag för en kristen som vill leva rent och vara trogen Jesus när alla ens kristna kompisar blir sambos. Men om församlingen i Sardes förstår sitt eget bästa så borde de omvända sig och lyssna på dessa och lära sig av dem hur man ska leva sitt kristna liv.
      • Om du känner igen dig i dessa få trognas situation, så bör du repa mod och komma ihåg att Jesus känner till även din situation. Fortsätt vara trogen och be till Jesus att han ska visa för resten av din församling att de behöver omvända sig.
    • Antika städer förde ofta register över sina medborgare. När någon dog eller begick en kriminell handling så ströks man ur stadens bok och var inte längre en medborgare.
      • Livets bok omnämns på ett flertal ställen i Bibeln, och att bli struken ur den boken innebär att man inte längre är medborgare i Guds rike.
        • 32Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i.” 33Men Herren svarade Mose: ”Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok.” (2Mos 32:32–33)
        • 29Låt dem utplånas ur de levandes bok, låt dem inte bli uppskrivna bland de rättfärdiga.” (Ps 69:29)
        • 20Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen.” (Luk 10:20)
        • 12Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. 13Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. 15Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.” (Upp 20:12–15)
        • 19Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok.” (Upp 22:19)
      • Tänk vilken glädje när man får stå inför Herren Gud och höra Jesus ropa ens namn!

Uppmaning

  • 6Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.
    • Vi i Västvärlden behöver verkligen vara på vår vakt så vi inte låter vår lättja långsamt men säkert leda till apati, dekadens och till slut andlig död. Om vi känner igen oss i Sardes situation bör vi också lyssna på Jesus uppmaning att omvända oss.
      • Till och med för den som är andligt död finns det hopp, eftersom Jesus har för vana att väcka döda till livet igen (Mark 5, Joh 11)!

Texten du precis läst ingår i boken “Uppenbarelseboken 1-3 – De sju församlingarna” och går att beställa från Bokshopen.

Upp

1En dag sade Sauls son Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till filisteernas förpost där på andra sidan.” Men detta talade han inte om för sin far. 2Saul befann sig då vid Gibeas gräns, under granatträdet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde omkring sexhundra man. 3Ahia, son till Ahitub, som var bror till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, Herrens präst i Silo, bar då efoden. Och folket visste inte om att Jonatan hade givit sig av. 4Men i passet där Jonatan försökte gå över för att komma till filisteernas förpost, fanns en klippa på vardera sidan. Den ena hette Boses och den andra Sene. 5Den ena klippan reste sig i norr mitt emot Mikmash, den andra i söder mitt emot Geba. 6Jonatan sade till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till dessa oomskurnas förpost. Kanske skall Herren göra något för oss. För ingenting hindrar Herren att ge seger genom få lika väl som genom många.” 7Hans vapenbärare svarade: ”Gör allt du har i sinnet. Gå du! Jag följer dig vart du vill.” 8Då sade Jonatan: ”Bra, vi skall gå över till männen där och visa oss för dem. 9Om de säger till oss: ”Stå stilla, till dess vi kommer fram till er”, då skall vi stanna där vi är och inte klättra upp till dem. 10Men om de säger: ”Kom upp hit till oss”, då skall vi gå dit upp, för då har Herren gett dem i vår hand. Detta skall vara tecknet för oss.” 11När båda två hade blivit synliga för filisteernas förpost, sade filisteerna: ”Se, hebreerna kryper ut ur hålen, där de har gömt sig.” 12Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans vapenbärare: ”Kom upp till oss, så skall vi lära er!” Då sade Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom med upp efter mig, för Herren har gett dem i Israels hand.” 13Jonatan klättrade upp på händer och fötter, och hans vapenbärare följde honom. Och filisteerna föll för Jonatan, och hans vapenbärare gick efter honom och gav dem dödsstöten. 14I det första anfallet nergjorde Jonatan och hans vapenbärare omkring tjugo man på en sträcka av ungefär ett halvt plogland. 15Då uppstod förskräckelse i lägret på fältet och bland allt folket. Förposten och de som hade givit sig ut på härjningståg greps också av skräck Marken skalv och det kom en förskräckelse från Gud. 16Sauls väktare i Gibea i Benjamin fick se att mängden skingrades och att man irrade hit och dit. 17Då sade Saul till folket som han hade hos sig: ”Räkna folket och se efter vem som har lämnat oss.” När de gjorde så, upptäckte de att Jonatan och hans vapenbärare inte var där. 18Då sade Saul till Ahia: ”För hit Guds ark!” Guds ark fanns nämligen på den tiden hos israeliterna. 19Medan Saul ännu talade med prästen, ökade förvirringen i filisteernas läger. Då sade Saul till prästen: ”Drag tillbaka din hand.” 20Saul och allt det folk som han hade hos sig samlades och drog till stridsplatsen. Och se, den ene hade lyft sitt svärd mot den andre. Förvirringen var mycket stor. 21De hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och som hade dragit upp med dem och fanns här och där i lägret, också de gick nu över till de israeliter som var med Saul och Jonatan. 22När de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filisteerna flydde, satte också alla dessa efter dem och stred mot dem. 23Så räddade Herren Israel den dagen, och striden fortsattes ända bortom Bet-Aven.

  • 1En dag sade Sauls son Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till filisteernas förpost där på andra sidan.” Men detta talade han inte om för sin far. 2Saul befann sig då vid Gibeas gräns, under granatträdet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde omkring sexhundra man. 3Ahia, son till Ahitub, som var bror till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, Herrens präst i Silo, bar då efoden. Och folket visste inte om att Jonatan hade givit sig av.
    • Saul hade inte förberett något speciellt för den här dagen, utan satt under sitt granatträd och funderade över de dåliga oddsen mot filisteerna och hur han ska kunna lösa den här knepiga situationen.
      • Själv hade Saul 600 man, medan filisteerna hade ”6 000 ryttare och fotfolk så talrikt som sanden på havets strand” (1Sam 13:5). Men inte nog med det, dessutom var filistéerna enormt överlägsna vad gäller den militära utrustningen. Flisteerna hade sett till så att det inte fanns någon smed i Israel så att israeliterna inte kunde tillverka varken svärd eller spjut (1 Sam 13:19). I Israels armé var det bara Saul och Jonatan som hade svärd, resten hade slungor, jordbruksverktyg och dylikt.
      • Men trots de enormt dåliga oddsen, så föreslår Jonatan för sin vapenbärare att de ska gå över till fiendens förpost. Kontrasten mellan kung Saul och hans son Jonatan kunde inte vara större. Saul sitter under sitt granatträd och funderar hur han ska lösa den här situationen, medan Jonatan beger sig iväg till fienden för att se vad Gud har tänkt göra.
        • Jonatan påminner starkt om en ung frimodig brinnande kristen som vill ut och vittna om Jesus, be för sjuka och driva ut demoner, men som känner sig instängd i kyrkan och därför på eget bevåg beger sig ut på gator och krogar för att lyda missionsbefallningen.
        • Jonatan är trött på sin pappas inaktivitet och vet att Gud vill rädda Israel, men att Gud behöver någon som är villig att lita på Gud.
        • Om du är irriterad över att ingenting händer i din kyrka eller att ingen gör något, då beror det förmodligen på att Gud har kallat just dig till att göra detta. Om du känner din församling exempelvis evangeliserar alldeles för lite, då kan det mycket väl bero på att Gud har lagt detta på ditt hjärta för att du ska engagera dig i just detta och inspirera andra till att bli bättre på att evangelisera.
          • Så innan du klagar, fundera ett varv till om det inte är så att anledningen till att ingen gör något beror på att det är du som inte gör något.
        • Förmodligen undvek Jonatan att berätta om sina planer för sin far eftersom Saul då hade förbjudit honom detta riskfyllda äventyr.
          • Om en församling har ett osunt ledarskap kan det ibland vara bättre att agera rätt innan man fått ett nej, för då har man ju inte gått emot ledarskapet och har inte gjort sig skyldig till trots utan bara lytt Guds ord.
        • Jonatan hade en form av assistent, en ”vapenbärare”, som assisterade honom på olika sätt, bl.a. genom att bära hans vapen.
          • Man ska absolut inte ringakta vapenbärarens uppgift, han var tvungen att vara minst lika modig som Jonatan eftersom han hängde med på alla äventyr.
          • I Predikaren 4:12 står det: ”Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt.”
            • Att bege sig iväg ensam på äventyr, mission, evangelisation, eller vad som helst, är inte att rekommendera. Att ha någon vid sin sida som stöttar, uppmuntrar, ifrågasätter, osv, är ovärderligt. Det är ingen slump att Jesus alltid skickade iväg sina lärjungar två och två (Mark 6:7, Luk 10:1).
  • 4Men i passet där Jonatan försökte gå över för att komma till filisteernas förpost, fanns en klippa på vardera sidan. Den ena hette Boses och den andra Sene. 5Den ena klippan reste sig i norr mitt emot Mikmash, den andra i söder mitt emot Geba.
    • Om Jonatan aldrig hade gått iväg för att möta fienden, hade han heller aldrig hittat denna utmärkta strategiska position.
      • Ofta låter Gud oss inte se hela vår framtid, utan han leder oss steg för steg. När Gud kallar oss till någonting, så visar han oss en dörr vi kan gå in i, men det är först när vi lyder Guds kallelse som Gud öppnar nästa dörr vi ska gå in i.
      • Om det skulle visa sig att man har missuppfattat Guds kallelse, så är det ju inte hela världen om man går tillbaka ett steg.
    • Under första världskriget skulle brittiska styrkor under general Allenbys befäl möta turkarna vid Mikmash. En av majorerna i den brittiska armén satt och läste Bibeln medan han funderade över den närstående striden. När han läste om dessa versar insåg han att britterna skulle kunna utmanövrera turkarna genom detta pass. Britterna hittade vägen igenom och lyckades på så sätt framgångsrikt inta staden.
  • 6Jonatan sade till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till dessa oomskurnas förpost. Kanske skall Herren göra något för oss. För ingenting hindrar Herren att ge seger genom få lika väl som genom många.” 7Hans vapenbärare svarade: ”Gör allt du har i sinnet. Gå du! Jag följer dig vart du vill.”
    • För Jonatan var detta äventyr mer än att bara spana på sin fiende, han ville se vad Gud skulle göra!
      • Jonatan var inte dum, han visste att Israel var i en mycket svår situation och att fienden var övermäktig.
      • Jonatan kände till Guds ord, och visste att Gud många gånger tidigare hade använt några få enkla människor för att göra stora mäktiga ting.
      • Jonatan visste att Gud behövde använda en frimodig person. Saul satt under sitt granatträd och funderade på hur Saul skulle lösa situationen, medan Jonatan begav sig iväg för att se hur Gud skulle lösa situationen.
        • Ibland finns det en risk att vi frikyrkliga stänger inne oss i våra kyrkor och ber till Gud om väckelse, istället för att vara frimodiga och gå ut och berätta om vår tro för våra vänner.
          • Gud VILL väckelse, Gud VILL att vi ska segra över Fienden, men ibland är det enda som krävs ett par villiga fötter som är redo att gå ut och vittna om Jesus.
            • 9Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.” (2 Krön 16:9a)
            • 7Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: ”Din Gud är konung!” (Jes 52:7)
          • Jonatan visste att rent mänskligt sett är det omöjligt att besegra filisteerna, men för Gud är allting möjligt (Matt 19:26, Rom 8:31).
            • Det var kanske fler i Israel som visste detta, men det var bara Jonatan som vågade gå i tro på att det faktiskt var sant. Det är en sak att i teorin tro på vad som står i Bibeln, en helt annan sak att dessutom följa det.
          • Det är viktigt att komma ihåg att Jonatan inte gjorde detta för sin egen skull i syfte att bli hjälte. Han gjorde detta för Guds skull, han ville se vad Gud skulle göra genom honom.
          • Vad hade hänt om Jonatans vapenbärare hade varit negativt inställd till detta farliga äventyr? Hade Jonatan vacklat och kanske tänkt om och till slut insett att detta aldrig skulle gå?
            • Ibland är det av oerhört stort värde att vi uppmuntrar varandra till att göra vad Gud lägger på våra hjärtan. Ett uppmuntrande ord kan ibland vara skillnaden mellan att våga följa Guds kallelse eller inte.
              • Detta innebär såklart inte att man helt ogenomtänkt alltid ska uppmuntra varandra att göra precis allt man tror Gud vill att man ska göra. Man ska t.ex. aldrig uppmuntra någon till att göra något som går emot Guds ord eller liknande.
              • Men om någon osjälviskt följer Guds kallelse i enlighet med Guds ord, då ska man vara noga med att uppmuntra och stötta, framförallt om man som i vapenbärarens fall, är redo att själv följa med och hjälpa till!
  • 8Då sade Jonatan: ”Bra, vi skall gå över till männen där och visa oss för dem. 9Om de säger till oss: ”Stå stilla, till dess vi kommer fram till er”, då skall vi stanna där vi är och inte klättra upp till dem. 10Men om de säger: ”Kom upp hit till oss”, då skall vi gå dit upp, för då har Herren gett dem i vår hand. Detta skall vara tecknet för oss.”
    • Man får intrycket av Jonatan att det var viktigt för honom att lyssna in vad hans vapenbärare tyckte om detta farliga äventyr. Hade vapenbäraren inte varit lika på som Jonatan hade uppdraget förmodligen aldrig blivit av.
    • Eftersom Jonatan inte hade hört Guds tydliga röst, utan istället gick i tro på att detta var vad Gud ville, så är han ödmjuk nog att inse att han faktiskt inte med 100 % säkerhet vet att detta är Guds vilja.
      • Jonatan tvivlar alltså inte på Guds ord genom detta test, utan tvivlar på sin egen förmåga att förstå Guds vilja.
  • 11När båda två hade blivit synliga för filisteernas förpost, sade filisteerna: ”Se, hebreerna kryper ut ur hålen, där de har gömt sig.” 12Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans vapenbärare: ”Kom upp till oss, så skall vi lära er!” Då sade Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom med upp efter mig, för Herren har gett dem i Israels hand.” 13Jonatan klättrade upp på händer och fötter, och hans vapenbärare följde honom. Och filisteerna föll för Jonatan, och hans vapenbärare gick efter honom och gav dem dödsstöten. 14I det första anfallet nergjorde Jonatan och hans vapenbärare omkring tjugo man på en sträcka av ungefär ett halvt plogland.
    • Israeliterna i allmänhet var så rädda för filisteerna att de gömde sig i ”grottor och gropar” (1 Sam 13:6).
    • Gud bekräftar för Jonatan och vapenbäraren att han är med dem och då förstår Jonatan att ingenting kan stoppa dem!
      • Trots att Gud är med Jonatan och trots att Gud har lovat seger, så finns det fortfarande en del hinder att överbrygga, exempelvis måste Jonatan klättra upp för en besvärlig klippa innan han kan gå in i den strid som Gud lovat att han ska vinna.
        • På samma sätt kan det vara när Gud ger oss ett löfte om någonting, det kan fortfarande finnas en del besvärliga moment och stridigheter innan man når ända fram till det Gud har lovat.
        • Även om Gud har lovat seger så är det inte säkert att vägen dit nödvändigtvis är en dans på rosor, utan man måste vara beredd att använda både sin händer och sina fötter för att nå fram till målet.
      • Även om segern tillhörde Gud, så var det Jonatan som fick strida.
        • På samma sätt måste vi inse att vi inte bara kan be om väckelse utan att dessutom vara beredda att de facto gå ut och vittna om Jesus.
  • 15Då uppstod förskräckelse i lägret på fältet och bland allt folket. Förposten och de som hade givit sig ut på härjningståg greps också av skräck Marken skalv och det kom en förskräckelse från Gud.
    • I samband med Jonatans seger över förposten sänder Gud en ”förskräckelse” över filisteernas läger så att de blir förvirrade och ger sig på varandra.
    • Saul har säkert funderat på hur i hela friden han skulle kunna besegra de mäktiga filisteerna utan några svärd, och till slut gett upp och insett att det är omöjligt.
      • Men för Gud är ingenting omöjligt och om inte israeliterna har några svärd att döda filisteerna så får han väl göra så att filisteerna dödar sig själva med sina egna svärd.
  • 16Sauls väktare i Gibea i Benjamin fick se att mängden skingrades och att man irrade hit och dit. 17Då sade Saul till folket som han hade hos sig: ”Räkna folket och se efter vem som har lämnat oss.” När de gjorde så, upptäckte de att Jonatan och hans vapenbärare inte var där. 18Då sade Saul till Ahia: ”För hit Guds ark!” Guds ark fanns nämligen på den tiden hos israeliterna. 19Medan Saul ännu talade med prästen, ökade förvirringen i filisteernas läger. Då sade Saul till prästen: ”Drag tillbaka din hand.”
    • När väktarna som spanar bort mot filisteernas armé ser att de börjat slå ihjäl varandra meddelar de sin kung vad som är på gång.
    • Saul, som är mer intresserad av att få äran för vinsten än att segra över filisteerna, försöker ta reda på vem det är som har orsakat allt detta. När Saul inser att det är hans son Jonatan kallar han på prästen och arken.
      • Saul borde ha insett att Gud just nu strider för Israel och befalla sin armé att anfalla filisteerna, men Saul är osäker och vill ta reda på Guds vilja genom att fråga prästen. Men till slut blir larmet så högt i filisteernas läger att han måste avbryta prästen och bege sig till striden.
        • Om det är helt uppenbart att det är Gud som agerar, då är det inte alltid rätt tid att be och söka Guds vilja, eftersom man ju ser Guds vilja mitt framför ögonen. Då är det istället läge att agera och göra det som är Guds vilja.
  • 20Saul och allt det folk som han hade hos sig samlades och drog till stridsplatsen. Och se, den ene hade lyft sitt svärd mot den andre. Förvirringen var mycket stor. 21De hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och som hade dragit upp med dem och fanns här och där i lägret, också de gick nu över till de israeliter som var med Saul och Jonatan. 22När de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filisteerna flydde, satte också alla dessa efter dem och stred mot dem. 23Så räddade Herren Israel den dagen, och striden fortsattes ända bortom Bet-Aven.
    • Trots att Saul var kung över Israel så tog det lång tid för honom att leda Israel. Nu får han finna sig i att Gud och Jonatan ligger steget före.
    • I filisteernas armé fanns israeliter som av olika skäl hade gått över på fiendens sida, kanske hade de gett upp hoppet om att Gud skulle rädda Israel, eller så hade de blivit tvingade in i fiendes armé för att deras område hade tagits över av filisteerna. Hursomhelst så såg de nu sin chans att gå tillbaka på den rätta sidan.
      • På liknande sätt kan kristna som har slutat gå till kyrkan eller liknande, helt plötsligt komma tillbaka när de ser att Gud gör under mitt ibland dem.
        • Självklart är det bättre att aldrig ha slutat gå till kyrkan även om tiderna har varit trista, men det är ändå bättre än att inte återvända till kyrkan alls.
      • Även om det var Jonatan som hade satt bollen i rullning, så var detta Guds seger! Utan Guds kallelse, bekräftelse och agerande, så hade Israel aldrig besegrat filisteerna.

 

Copyright 2014 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

12 Serubbabel, Sealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, med hela kvarlevan av folket, lyssnade till Herrens, sin Guds, röst och till profeten Haggais ord, eftersom Herren, deras Gud, hade sänt honom, och folket fruktade Herren. 13 Då sade Haggai, Herrens sändebud, genom ett budskap från Herren till folket: ”Jag är med er, säger Herren.” 14 Och Herren uppväckte en iver hos Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och hos översteprästen Josua, Josadaks son, och hos hela kvarlevan av folket, så att de började arbeta på Herren Sebaots, sin Guds, hus. 2:1 Detta skedde på tjugofjärde dagen i sjätte månaden av kung Darejaves andra regeringsår.

  • Kvarlevan av folket
    • ”Kvarlevan” är ett uttryck som ofta används på de rättfärdiga ur Israels folk som överlevt Guds dom. Kvarlevan var inga dåliga människor, de hade lämnat bekvämligheten i Babylon för att återvända till Jerusalem och bygga upp templet. Många andra judar hade stannat i Babylon eftersom de hade det bättre där.
      • Noa och hans familj var ”kvarlevan” efter Guds dom över jorden (1 Mose 6:5-8).
      • Lot räddades undan domen över Sodom (1 Mose 18:17-33).
      • Gud räddade Elia och 7000 rättfärdiga (1 Kung 19:17-18).
    • Israels folk trodde att de alla skulle bli räddade undan Nebukadnessar, men Gud uppmanade dem istället att omvända sig eftersom han faktiskt kommer att döma syndarna (Amos 5:14–15).
    • För Jesaja var ”kvarleva-temat” så viktigt att han till och med namngav sin son ”En kvarleva skall vända om” (Jes 7:3).
    • Paulus citerar Jesaja när han undervisar om att även om Israels folk är lika talrika som sanden så kommer bara en rest ur Israel att bli räddade (Rom 9:27).
    • Innan frikyrkorna etablerades i Sverige så var i stort sett hela svenska folket medlemmar i statskyrkan. Dock ger inte detta en garanti för att man undkommer domen, utan det är bara de som har vänt om till Gud som blir räddade undan domen.
  • Folket lyssnade till Herrens, sin Guds, röst och till profeten Haggais ord
    • Det hör inte direkt till vanligheterna att folket lyssnar till sina profeter, men så var fallet här.
    • Det som orsakade folkets förändring var att de förstod att det Haggai sa var Guds ord.
      • Samma sak kan hända oss idag; när vi får läsa Bibeln och förstå att det är Guds ord kan det förvandla våra liv.
  • Jag är med er, säger Herren
    • Där det står ”HERREN” på svenska står det i den hebreiska grundtexten ”YHWH”; alltså Guds namn ”Yahweh”.
      • ”Yahweh” betyder ”Jag är den jag är” och förkortas ibland till ”Jag är”
      • ”Jag är” + ”med er” säger mycket om relationen mellan Gud och Guds folk.
  • Herren uppväckte en iver
    • Trots att folket hade gjort fel så var Gud snabb till att välsigna dem så fort de vände om. Gud är inte långsint.
    • Gud uppväckte en iver både hos ledarskapet och hos folket.
      • Med dagens språkbruk kanske vi skulle kalla detta för ”väckelse”.
      • Utan denna iver från Gud hade folket troligtvis tröttnat så småningom.
      • De första som fick höra detta budskap var kungen och prästen. Ledarskapet behöver ge respons först. Gud började med att väcka ledarskapet för att sen beröra folket.
  • De började arbeta
    • De vände inte bara om i sina hjärtan utan började även handfast ta tag i uppdraget.
      • Även Jesus uppmanar oss att inte bara lyssna till Guds ord utan även göra Guds ord (Mt 7:24–26).
      • Vi bör inte bara be om väckelse, utan även arbeta för väckelse. 
  • Sammanfattningsvis:
    • När Guds folk lyssnar på Guds ord så är Gud med sitt folk och uppväcker en iver som får Guds folk att börja arbeta för Gud.
      • Denna finfina princip gäller även idag!

 

Läs eller ladda hem hela Haggai som eBook.

Copyright 2011-2014 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från
Svenska Folkbibeln om inte annat anges. 

1Herrens ord kom för andra gången till Jona. Han sade: 2”Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig.” 3Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång. 4Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.” 5Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem. 6När budskapet nådde kungen i Nineve, reste han sig från sin tron och lade av sin mantel och klädde sig i säcktyg och satte sig i aska. 7Sedan utropade och förkunnade man i Nineve enligt kungens och hans stormäns befallning: ”Ingen människa får smaka något, inte heller något djur, vare sig av nötboskapen eller av småboskapen. De får inte föras i bet eller vattnas. 8Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör. 9Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig från sin vredes glöd, så att vi inte förgås.” 10När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte. 

  • 1Herrens ord kom för andra gången till Jona. Han sade: 2”Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig.”
    • Inledningen av tredje kapitlet är nästan identiskt med inledningen av första kapitlet. På så sätt förstår vi att Jona är tillbaka där allt började och erbjuds en nystart.
    •  Trots att Jona gjorde allt i sin makt för att motsätta sig Guds kallelse, så får alltså han omedelbart en ny chans så fort han har omvänt sig. Gud är barmhärtig och nådig!
      • När Gud beskriver sig själv med egna ord, så beskriver han sig själv så här:
        • 6b”Herren! Herren! – en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, 7som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet.”” (2 Mos 34:6–7)
        • Denna Guds självbeskrivning återkommer hela 7 gånger i Gamla testamentet (4 Mos 14:18, Neh 9:17, Ps 86:15, 103:8, 145:8, Joel 2:13, Jona 4:2), framförallt sammanfattningen: ”Herren är barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd.”
      • Vi människor är inte alls lika ”barmhärtiga och nådiga” som Gud är, men vi borde lära oss av Gud och efterlikna honom så mycket som möjligt.
    • Skillnaden mellan första och andra kallelsen är att Gud i första kallelsen berättade mer exakt vad Jona skulle säga till assyrierna i Nineve, medan han denna gång enbart säger åt Jona att predika ”det budskap jag ger dig”.
      • Oftast tycker vi att det är jobbigt när Gud bara ger oss minimalt med information, men Gud gör så i omtanke om oss. När Jona fick veta vad han skulle säga till Nineve så flydde han, så vi ser vad för mycket information kan leda till. Ibland är det bättre för oss om vi får veta så lite som möjligt eftersom vi då måste lita mer på Gud, samtidigt som vi inte riskerar bli så rädda för uppdraget att vi flyr.
      • Om du får en kallelse av Gud, gör då det som Gud kallar dig till så kommer du att få mer instruktioner allteftersom.
  • 3Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång.
    • I första halvan av berättelsen flydde Jona från Guds kallelse och hamnade tre långa dagar inuti fisken, nu när han istället följer Guds kallelse hamnar han istället inuti den tre dagar långa staden Nineve.
      • Det var potentiellt minst lika livsfarligt för israeliten Jona att bege sig in i hjärtat av fiende-folket assyriernas huvudstad Nineve, som det var att befinna sig inuti magen på en fisk i havets djup.
    • Jona har nu lärt sig att det är meningslöst att motsätta sig Guds kallelse, Gud får ändå som han vill till slut.
      • Dock, istället för att bara skriva ”då begav sig Jona till Nineve”, hintar uttrycket ”då steg Jona upp och begav sig” att han ändock lyder Gud motvilligt, likt en trött gammal gubbe som motvilligt reser sig långsamt och demonstrativt omständigt upp ur soffan för att hämta något som hans gumma ber honom om.
    • Nineve hade, enligt Jona 4:11, 120 000 invånare och var utan tvekan en väldigt stor stad med dåtidens mått.
      • Förmodligen räknar Jona in Nineves alla omkringliggande samhällen och förorter i uttrycket ”tre dagsresor lång”.
    • När man på Jonas tid gjorde ett officiellt statsbesök hos en kung eller i en huvudstad så var det enligt Mellanösterns regler om gästfrihet normalt att ett sådant besök delades upp i tre dagar; den första dagen för ankomst, den andra dagen för ärendet, och den tredje dagen för att återvända. Eventuellt kan man därmed tolka uttrycket ”tre dagsresor lång” som att staden Nineve tog emot Jona som ett officiellt besök och lät honom tala inför kungen.
      • Dock är det inte speciellt troligt att det är denna sed som åsyftas, utan snarare stadens storlek, eftersom det står att Jona ”gick en dagsresa in i staden”.
  • ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.”
    • Det hebreiska ord som vi översätter till ”ödelagt”, är samma ord som beskriver vad som hände Sodom och Gomorra (1 Mose 19:25).
    • Guds utgångspunkt är att han är ”sen till vrede och stor i nåd”, dvs. att han drar sig i det längsta innan han verkställer en dom, och om man omvänder sig så förlåter han direkt. Detta beror dels på att Gud är barmhärtig och nådig, men också på grund av att han älskar oss och inte vill straffa oss.
      • När Gud ger en dom, exempelvis som den han ger till Nineve, så finns det alltid en chans till omvändelse.
  • 5Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem.
    • Genom att försaka mat och klä sig i simpla och fattiga kläder visar folket i Nineve att de verkligen ångrar sin synd och ber Gud om förlåtelse (Dan 9:3).
      • Äkta omvändelse är alltid helhjärtad och den som omvänder sig är redo att ge upp allt för att komma till rätta med Gud.
      • Att bara säga att man omvänder sig utan att vara beredd att ändra radikalt på sitt liv är inte en äkta omvändelse.
    • Det står aldrig uttryckligen i texten att folket i Nineve omvände sig, men deras handlingar visar att de verkligen gjorde det.
      • Att bara säga att man omvänder sig är bara tomma ord så länge som ens ord inte också leder till handling och att man omvänder sig även i praktiken.
    • Folkets omvändelse började med att de ”trodde Gud”. Bara för att man slutar synda behöver inte det nödvändigtvis betyda att man även har omvänt sig.
      • En alkoholist som slutar dricka alkohol blir inte frälst bara för att han har slutat med sina problem, han blir frälst först när han vänder sig till Gud och tror på honom.
    • Den här omvändelsen hade aldrig inträffat om inte Jona hade predikat Guds ord för folket.
      • En äkta väckelse startar alltid med att människor får höra Guds ord, inser sin synd och omvänder sig.
        • En s.k. ”väckelse” som har sin grund i ett jippo eller som enbart lockar med mirakler utan att dessutom predika Guds ord, kan dra till sig mycket folk, men kommer aldrig att leda till omvändelse.
    • Vad gjorde Jona till en så duktig ”väckelsepredikant” eller ”domedagsprofet”? Kanske fanns det människor i Nineve som till en början inte ville lyssna på Jona eftersom han själv hade syndat, men det misslyckandet gjorde bara Jonas budskap ännu starkare eftersom han visste vad han pratade om. Han hade själv omvänt sig och visste vad det innebar.
      • Ofta är det de människor som har misslyckats i livet som Gud kan använda allra mest. När Gud får upprätta och förlåta en människa som syndat och misslyckats, då blir den personen en levande reklampelare som bevisar att budskapet som predikas är sant.
    • Nineve klarade sig undan Guds dom denna gång, men förstördes dock 150 år senare, år 612 f.Kr., av kaldéerna och mederna (Sef 2:13–15).
      • Efter Nineves totala ödeläggelse så glömdes staden bort och hittades först av arkeologer på 1840-talet strax utanför Mosul i dagens Irak.
        • Att staden glömdes bort stämmer väl överens med Nahums profetia: ”Detta har Herren bestämt om dig: ingen skall föra ditt namn vidare.” (Nah 1:14, Bibel 2000).
        • En kuriosa-detalj är att många forskare och vetenskapsmän på 1800-talet var mycket skeptiska till Bibelns tillförlitlighet eftersom inga arkeologer hade hittat några som helst utombibliska bevis för att kung Sargon, som nämns i Jesaja 20:1, någonsin hade existerat. Men under de arkeologiska utgrävningarna av Nineve, ledda av fransmannen Paul-Émile Botta, hittade man inte bara inskriptioner med kung Sargons namn utan även en beskrivning av assyriernas erövring av Samaria (2 Kung 17:5-6).
          • Den troende litar på att Bibeln stämmer, även när det inte finns några bevis, men den otroende kommer alltid att hitta påstådda ”fel” i Bibeln. Ända tills forskarna hittar bevis som visar att Bibeln trots allt stämde.
      • Det finns även arkeologer som menar sig ha hittat bevis för två kortare perioder av monoteism i Nineve ungefär samtida med profeten Jona (700-talet före Kristus).
  • 8Både människor och djur skall klä sig i säcktyg.
    • Att även djuren blev klädda i säcktyg följer mönstret i Jona bok att Gud är hela jordens Gud, inte bara Israels. Gud är alla människors Gud, inte bara israeliternas utan även assyriernas. Gud är inte bara Gud i Israel utan har även makt över havet och stormarna, över fiskarna i havet och över djuren i Nineve. Gud är hela universums Gud och bryr sig till och med om djuren.
  • Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör.
    • Detta är hjärtat i vad omvändelse innebär, att man vänder om från sin onda väg och ropar av all kraft till Gud.
    • Utifrån Jona bok kan omvändelse beskrivas så här:
      • Tro på Gud (vers 5a)
      • Visa din ånger (vers 5b)
      • Ropa till Gud av all din kraft (vers 8a)
      • Sluta göra det onda (vers 8b)
      • Hoppas på att Gud förlåter dig (vers 9)
  • 10När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.
    • När vi människor skall döma en mördare, så kommer han att få sitt straff även om han ångrar sig. När Gud såg hur Nineve ångrade sig så avstod han från det straff som de i rättvisans namn borde ha fått för de synder de gjort. Det är tur för oss människor att Gud ger oss nåd istället för rättvisa när vi omvänder oss.
      • På grund av att Jona var tre dagar och tre nätter i havets djup för att sen predika omvändelse för hedningarna, så omvände de sig och fick ta emot Guds nåd och slapp Guds dom. På samma sätt var Jesus död i tre dagar och tre nätter för att alla som tror på Jesus och omvänder sig ska få sina synder förlåtna och räddas från domen.
      • Det är viktigt att komma ihåg att Gud inte straffar den som har omvänt sig. Vi ska inte anklaga oss själva i onödan och må dåligt över något som Gud har förlåtit.
        • Däremot kan Gud låta oss gå igenom en period av omdaning i samband med vår omvändelse. Men detta är inte som ett straff utan som ett sätt för Gud att göra en nystart i våra liv och vänja oss av med de synder vi gjort och istället ge oss någonting nytt i livet.
    • När Gud ger en dom så är i den domen alltid inräknat ett erbjudande om nåd, ifall man omvänder sig. Genom profeten Jeremia säger Gud:
      • 7Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det.” (Jer 18:7–8)

Texten du precis läst ingår i boken “Jona – Den ofrivillige missionären” och går att beställa från Bokshopen.

Jona

1När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och förmanade och tröstade dem. Sedan tog han farväl och for till Makedonien. 2Och när han hade farit genom det området och talat många uppmuntrande ord till bröderna, kom han till Grekland, 3där han uppehöll sig i tre månader. Men då judarna förberedde ett attentat mot honom, just som han skulle avsegla till Syrien, bestämde han sig för att resa tillbaka genom Makedonien. 4Med honom följde Sopater, Pyrrhus son, från Berea, Aristarkus och Sekundus från Tessalonika, vidare Gajus från Derbe och Timoteus samt Tykikus och Trofimus från Asien. 5Dessa reste i förväg och väntade på oss i Troas. 6Efter det osyrade brödets högtid seglade vi själva från Filippi, och fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar.

7Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt. 8Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade. 9I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. 10Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: ”Var inte oroliga. Han lever.” 11Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Sedan han hade talat länge, ända till gryningen, gick han därifrån. 12Och de förde fram den unge mannen. Han levde, och de blev mycket uppmuntrade.

  • 1När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och förmanade och tröstade dem. Sedan tog han farväl och for till Makedonien.
    • När oroligheterna i Efesus (Apg 19) hade lugnat ner sig bestämmer Paulus sig för att resa vidare till Makedonien. Paulus hade spenderat 3 framgångsrika år i Efesus och nu var det dags att åka vidare (Apg 20:31).
  • Men då judarna förberedde ett attentat mot honom
    • Det var inte så att judarna som folkgrupp var emot Paulus och den kristna tron. Jesus, Paulus och alla de första kristna var ju själva judar. De judar som menas här är de judar som inte accepterade Jesus som Messias och som aktivt motarbetade Paulus missionsarbete.
    • I förra kapitlet kunde vi se hur grekerna blev upprörda över evangeliet och i detta kapitel är det judarna som blir upprörda. Det var alltså inte bara en specifik grupp som motarbetade Paulus, utan inom alla folkgrupper så tog några emot budskapet om Jesus medan andra motarbetade.
    • Idag finns kristendomen och judendomen som två åtskilda religioner, men om vi går tillbaka 2000 år så ser vi att den kristna tron existerar inom judendomen. Jesus är jude och alla hans lärjungar är judar. I Nya testamentet kan man se hur två olika sorters judendom utkristalliseras: fariséernas ”rabbinska judendom” och Jesus ”messianska judendom”. Den tydliga åtskillnad som finns idag mellan dessa två var inte alls lika tydlig på Bibelns tid, men man kan tydligt se ursprungen till den messianska judendom, dvs. kristendomen, i Bibeltexter såsom denna.
      • På grund av att judarna hade hjälpt Julius Caesar i ett krig så hade judarna ett religiöst undantag från den annars allmänt rådande romerska kejsarkulten. All av romarna ockuperade folk skulle offra till kejsaren och på så sätt tillbe kejsaren som en gud. Detta undantag gällde även de första kristna så länge som romarna ansåg att de kristna var en del av judendomen. Men så småningom när kristendomen och judendomen gick skilda vägar så gällde detta inte längre de kristna vilket ledde till att de som vägrade offra till kejsaren blev martyrer. Detta i sin tur ledde till interna kristna splittringar mellan de som hade vägrat offra till kejsaren och de som hade gått med på det.
  • Aristarkus och Sekundus från Tessalonika
    • Namnet ”Aristarkus” betyder ungefär ”den bäste härskaren” och vårt svenska ord ”aristokrati” är närbesläktat.
    • Romarna gav ibland sina slavar ”nummer” som namn: Primus (förste), Sekundus (andre), Tertius (tredje), Quartus (fjärde). Den viktigaste slaven fick namnet Primus och den näst viktigaste slaven fick namnet Sekundus, osv.
      • Vi finner flera sådana namn i Nya testamentet: Sekundus (Apg 20:4), Tertius (Rom 16:22) och Kvartus (Rom 16:23).
      • Det är intressant att notera att vi inte finner namnet ”Primus” (=den förste) i Bibeln. Kanske är det namnet reserverat åt Jesus Kristus, han som antog ”en tjänares gestalt” (Fil 2:7) och som i allt är ”den främste” (Kol 1:19)?
    • Det är onekligen intressant att adelsnamnet ”Aristarkus” och slavnamnet ”Sekundus” nämns tillsammans!
      • En återkommande undervisning hos Paulus är: “Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28)
      • Kanske var dessa två herre och slav innan de blev kristna, men nu så reser de tillsammans som om de vore bröder!
  • 7Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse.
    • Det är inte alldeles enkelt att reda ut exakt vilken dag som här menas eftersom judarna och romarna räknade dagens början på olika sätt. Judarna menade att en ny dag började vid solnedgången, dvs. klockan 18:00, medan romarna och grekerna räknade från 00:00. Det som båda är överens om är åtminstone att ”den första dagen i veckan” är söndagen.
      • Det judiska folket firade enligt Gamla testamentet sabbat på lördagen, den sjunde dagen.
        • Det var först år 1972 som det internationellt sett bestämdes att måndagen skulle vara den första dagen i veckan.
        • Vi vet alltså att judarna enligt Gamla testamentet firade sabbat på lördagen och att de kristna enligt kyrkohistorien så småningom började fira gudstjänst på söndagen, men har denna ändring skett redan här i Apostlagärningarna?
          • Om Lukas använder den judiska tideräkningen så borde detta rimligtvis vara lördag någon gång efter 18:00, dvs. tidigt på söndagen enligt judisk tideräkning.
          • Om Lukas använder den romersk-grekiska tideräkningen så borde detta vara söndag morgon eller kväll, eftersom vanligt folk arbetade på söndag dag.
            • Det som talar för denna teori är att ”nästa dag” (vers 7) var i ”gryningen” (vers 11). Om Lukas hade räknat enligt judisk tideräkning så hade gryningen varit samma dag.
            • Det verkar dessutom vara normalt för de kristna att samlas på ”den första veckodagen” (1 Kor 16:2).
          • Nya testamentet anger inte exakt vilken dag som man ska fira gudstjänst och det finns inget krav på att göra det på varken lördag eller söndag. Det är rimligt att de kristna judarna firade gudstjänst på lördagen eftersom de var vana vid detta och ändå firade sabbat på denna dag. Det är heller inte orimligt att kristna romare och greker firade gudstjänst på söndagen eftersom det var mer naturligt för dem.
            • Den största anledningen att fira gudstjänst just på söndagen är för att det var den dag då Jesus uppstod från de döda (Matt 28:1).
            • Det viktiga är inte exakt vilken dag man firar gudstjänst utan att man firar gudstjänst.
    • Av den här texten framgår att de första kristna samlades och firade nattvard tillsammans, men det finns även en intressant utomstående notering om vad de kristna gjorde mer när de samlades. Så här skriver den romerske senatorn Plinius den yngre cirka år 110 om de första kristna: ”De träffades på en bestämd dag innan det var ljust, och riktade en form av bön till Kristus, som till en gudomlighet.”
      • Plinius var en romersk senator som nämner och beskriver de kristna i ett brev till kejsar Trajanus i syfte att be om råd om hur han ska hantera dem. Eftersom Plinius dog år 113 så skrevs detta brev bara 20 år efter aposteln Johannes skrev sitt evangelium. Redan så tidigt i kristendomens historia så beskriver utomstående romerska statstjänstemän att de kristna ber till Kristus som till en gudomlighet.
  • brödsbrytelse
    • Av 1 Kor 11 framgår att de första kristnas ”brödsbrytelse” var något mer än det traditionella nattvardsfirande som de flesta kristna gör idag. Man samlades till en ”kärleksmåltid” (2 Pet 2:13), där man åt mat tillsammans samtidigt som man även lyfte fram brödet och vinet till Jesu åminnelse.
  • Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt.
    • Här ser vi en annan tolkning av att ”predika bibliskt”, nämligen att predika långa predikningar! ;)
    • Paulus hade väldigt mycket att förmedla till de kristna i Troas så han undervisade så mycket han kunde.
      • Av detta kan vi lära oss att det faktiskt finns mycket som vi kristna behöver lära oss. När vi samlas till gudstjänst är det viktigt att vi samlas kring Guds ord och försöker förstå vad Gud vill förmedla till oss.
      • Bibelns budskap är viktigt, det är inte bara en programpunkt som behöver betas av någon gång under gudstjänsten. Gud vill lära oss hur vi ska leva genom att vi studerar hans Ord. 
    • Det verkar alltså som att de kristna redan på Bibelns tid samlades på söndagen, firade nattvard tillsammans, lyssnade på Guds ord, bad, sjöng lovsång tillsammans (Matt 26:30) och samlade in kollekt (1 Kor 16:2).
      • Än idag, 2000 år senare, samlas vi på detta sätt.
  • 9I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. 10Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: ”Var inte oroliga. Han lever.”
    • Återigen ser vi att namn ofta även har någon form av budskap i texten. Namnet Eutykus betyder ”lyckosam”, och det får man nog konstatera att han var!
    • Författaren till Apostlagärningarna, Lukas, var läkare till yrket (Kol 4:14), och här märker man hur han observerar denna händelse med en läkares ögon. Lukas konstaterar att Eutykus föll från ”tredje våningen” och att han var ”död”. Det som därefter skedde var otvivelaktigt ett Guds mirakel!
      • Precis som Elia (1 Kung 17:17-24) och Elisa (2 Kung 4:32–37) så böjde sig Paulus över Eutykus och på så sätt blev han förd tillbaka från döden.
      • På liknande sätt konstaterade Jesus att en liten flicka som nyss dött inte alls var död (Mark 5:39).
    • Förmodligen kom Paulus predikan av sig lite när Eutykus dog, men måste nog ha blivit ganska så spännande i samband med att Eutykus mirakulöst kom tillbaka till livet!
    • Än idag händer det ju att folk somnar när någon predikar, trots att dagens predikanter ofta bara predikar mellan 20 och 40 minuter, i jämförelse med Paulus predikan som pågick hela natten.
      • Ofta startar ett ointresse redan innan predikan och förstärks ju längre tid predikan tar. Men den som lyssnar på en predikan med en hunger efter Guds ord kommer att bli mättad!
    • Även om denna incident är ganska så oskyldig eftersom den förmodligen berodde på ångorna från ”de många lampor” som fanns i rummet (vers 8), så finns det en värre sorts sömn som kristna kan hamna i och som både Jesus och Paulus varnar för:
      • 33Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne. 34Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. 35Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. 36Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. 37Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!”” (Mark 13:33–37)
        • Jesus liknelse om en man som reser bort motsvaras idag av en chef som åker på tjänsteresa. Hur sköter vi oss på jobbet när chefen är borta? Gör vi vårt jobb plikttroget eller går vi och lägger oss och sover eftersom chefen ändå inte ser oss?
        • Samma sak gäller oss idag, hur sköter vi kristna vårt jobb; dvs. missionsbefallningen? Fullföljer vi vår plikt gentemot de fattiga och sjuka? Vittnar vi om vår tro? Fördjupar vi oss i vårt personliga lärjungaskap?
        • 6Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. 7Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. 8Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm. 9Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. 10Han har dött för oss, för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. 11Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.” (1Thess 5:6–11)
        • En kristen behöver vara ”vaken” så att man alltid lever det kristna livet som en aktiv lärjunge till Jesus. En sovande kristen glömmer församlingen och tappar intresset för sitt eget lärjungaskap.
          • De kristna som ”sover” behöver bli ”väckta” så att de börjar bry sig mer om Guds ord, bön, lovsång, evangelisation, mission och gudstjänst.
          • Från detta bildspråk har vi fått ordet ”väckelse”, som ju handlar om att kristna vaknar till och börjar ta Guds ord på allvar.
          • En väckelse startar alltid ibland kristna som vaknar i sitt kristna liv och börjar ta missionsbefallningen på allvar vilket leder till att många blir frälsta.
          • Ofta händer det att vi kristna samlas och ber Gud om en väckelse med förhoppningen att folk ska strömma till kyrkan och bli frälsta. Istället kanske vi helt enkelt borde lyda missionsbefallningen och se hur folk blir frälsta när vi väl börjar vittna om Jesus.

 

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.