Pastor Christian Mölk | Evangelisation
Currently viewing the tag: "Evangelisation"

1En dag sade Sauls son Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till filisteernas förpost där på andra sidan.” Men detta talade han inte om för sin far. 2Saul befann sig då vid Gibeas gräns, under granatträdet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde omkring sexhundra man. 3Ahia, son till Ahitub, som var bror till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, Herrens präst i Silo, bar då efoden. Och folket visste inte om att Jonatan hade givit sig av. 4Men i passet där Jonatan försökte gå över för att komma till filisteernas förpost, fanns en klippa på vardera sidan. Den ena hette Boses och den andra Sene. 5Den ena klippan reste sig i norr mitt emot Mikmash, den andra i söder mitt emot Geba. 6Jonatan sade till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till dessa oomskurnas förpost. Kanske skall Herren göra något för oss. För ingenting hindrar Herren att ge seger genom få lika väl som genom många.” 7Hans vapenbärare svarade: ”Gör allt du har i sinnet. Gå du! Jag följer dig vart du vill.” 8Då sade Jonatan: ”Bra, vi skall gå över till männen där och visa oss för dem. 9Om de säger till oss: ”Stå stilla, till dess vi kommer fram till er”, då skall vi stanna där vi är och inte klättra upp till dem. 10Men om de säger: ”Kom upp hit till oss”, då skall vi gå dit upp, för då har Herren gett dem i vår hand. Detta skall vara tecknet för oss.” 11När båda två hade blivit synliga för filisteernas förpost, sade filisteerna: ”Se, hebreerna kryper ut ur hålen, där de har gömt sig.” 12Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans vapenbärare: ”Kom upp till oss, så skall vi lära er!” Då sade Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom med upp efter mig, för Herren har gett dem i Israels hand.” 13Jonatan klättrade upp på händer och fötter, och hans vapenbärare följde honom. Och filisteerna föll för Jonatan, och hans vapenbärare gick efter honom och gav dem dödsstöten. 14I det första anfallet nergjorde Jonatan och hans vapenbärare omkring tjugo man på en sträcka av ungefär ett halvt plogland. 15Då uppstod förskräckelse i lägret på fältet och bland allt folket. Förposten och de som hade givit sig ut på härjningståg greps också av skräck Marken skalv och det kom en förskräckelse från Gud. 16Sauls väktare i Gibea i Benjamin fick se att mängden skingrades och att man irrade hit och dit. 17Då sade Saul till folket som han hade hos sig: ”Räkna folket och se efter vem som har lämnat oss.” När de gjorde så, upptäckte de att Jonatan och hans vapenbärare inte var där. 18Då sade Saul till Ahia: ”För hit Guds ark!” Guds ark fanns nämligen på den tiden hos israeliterna. 19Medan Saul ännu talade med prästen, ökade förvirringen i filisteernas läger. Då sade Saul till prästen: ”Drag tillbaka din hand.” 20Saul och allt det folk som han hade hos sig samlades och drog till stridsplatsen. Och se, den ene hade lyft sitt svärd mot den andre. Förvirringen var mycket stor. 21De hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och som hade dragit upp med dem och fanns här och där i lägret, också de gick nu över till de israeliter som var med Saul och Jonatan. 22När de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filisteerna flydde, satte också alla dessa efter dem och stred mot dem. 23Så räddade Herren Israel den dagen, och striden fortsattes ända bortom Bet-Aven.

  • 1En dag sade Sauls son Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till filisteernas förpost där på andra sidan.” Men detta talade han inte om för sin far. 2Saul befann sig då vid Gibeas gräns, under granatträdet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde omkring sexhundra man. 3Ahia, son till Ahitub, som var bror till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, Herrens präst i Silo, bar då efoden. Och folket visste inte om att Jonatan hade givit sig av.
    • Saul hade inte förberett något speciellt för den här dagen, utan satt under sitt granatträd och funderade över de dåliga oddsen mot filisteerna och hur han ska kunna lösa den här knepiga situationen.
      • Själv hade Saul 600 man, medan filisteerna hade ”6 000 ryttare och fotfolk så talrikt som sanden på havets strand” (1Sam 13:5). Men inte nog med det, dessutom var filistéerna enormt överlägsna vad gäller den militära utrustningen. Flisteerna hade sett till så att det inte fanns någon smed i Israel så att israeliterna inte kunde tillverka varken svärd eller spjut (1 Sam 13:19). I Israels armé var det bara Saul och Jonatan som hade svärd, resten hade slungor, jordbruksverktyg och dylikt.
      • Men trots de enormt dåliga oddsen, så föreslår Jonatan för sin vapenbärare att de ska gå över till fiendens förpost. Kontrasten mellan kung Saul och hans son Jonatan kunde inte vara större. Saul sitter under sitt granatträd och funderar hur han ska lösa den här situationen, medan Jonatan beger sig iväg till fienden för att se vad Gud har tänkt göra.
        • Jonatan påminner starkt om en ung frimodig brinnande kristen som vill ut och vittna om Jesus, be för sjuka och driva ut demoner, men som känner sig instängd i kyrkan och därför på eget bevåg beger sig ut på gator och krogar för att lyda missionsbefallningen.
        • Jonatan är trött på sin pappas inaktivitet och vet att Gud vill rädda Israel, men att Gud behöver någon som är villig att lita på Gud.
        • Om du är irriterad över att ingenting händer i din kyrka eller att ingen gör något, då beror det förmodligen på att Gud har kallat just dig till att göra detta. Om du känner din församling exempelvis evangeliserar alldeles för lite, då kan det mycket väl bero på att Gud har lagt detta på ditt hjärta för att du ska engagera dig i just detta och inspirera andra till att bli bättre på att evangelisera.
          • Så innan du klagar, fundera ett varv till om det inte är så att anledningen till att ingen gör något beror på att det är du som inte gör något.
        • Förmodligen undvek Jonatan att berätta om sina planer för sin far eftersom Saul då hade förbjudit honom detta riskfyllda äventyr.
          • Om en församling har ett osunt ledarskap kan det ibland vara bättre att agera rätt innan man fått ett nej, för då har man ju inte gått emot ledarskapet och har inte gjort sig skyldig till trots utan bara lytt Guds ord.
        • Jonatan hade en form av assistent, en ”vapenbärare”, som assisterade honom på olika sätt, bl.a. genom att bära hans vapen.
          • Man ska absolut inte ringakta vapenbärarens uppgift, han var tvungen att vara minst lika modig som Jonatan eftersom han hängde med på alla äventyr.
          • I Predikaren 4:12 står det: ”Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt.”
            • Att bege sig iväg ensam på äventyr, mission, evangelisation, eller vad som helst, är inte att rekommendera. Att ha någon vid sin sida som stöttar, uppmuntrar, ifrågasätter, osv, är ovärderligt. Det är ingen slump att Jesus alltid skickade iväg sina lärjungar två och två (Mark 6:7, Luk 10:1).
  • 4Men i passet där Jonatan försökte gå över för att komma till filisteernas förpost, fanns en klippa på vardera sidan. Den ena hette Boses och den andra Sene. 5Den ena klippan reste sig i norr mitt emot Mikmash, den andra i söder mitt emot Geba.
    • Om Jonatan aldrig hade gått iväg för att möta fienden, hade han heller aldrig hittat denna utmärkta strategiska position.
      • Ofta låter Gud oss inte se hela vår framtid, utan han leder oss steg för steg. När Gud kallar oss till någonting, så visar han oss en dörr vi kan gå in i, men det är först när vi lyder Guds kallelse som Gud öppnar nästa dörr vi ska gå in i.
      • Om det skulle visa sig att man har missuppfattat Guds kallelse, så är det ju inte hela världen om man går tillbaka ett steg.
    • Under första världskriget skulle brittiska styrkor under general Allenbys befäl möta turkarna vid Mikmash. En av majorerna i den brittiska armén satt och läste Bibeln medan han funderade över den närstående striden. När han läste om dessa versar insåg han att britterna skulle kunna utmanövrera turkarna genom detta pass. Britterna hittade vägen igenom och lyckades på så sätt framgångsrikt inta staden.
  • 6Jonatan sade till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till dessa oomskurnas förpost. Kanske skall Herren göra något för oss. För ingenting hindrar Herren att ge seger genom få lika väl som genom många.” 7Hans vapenbärare svarade: ”Gör allt du har i sinnet. Gå du! Jag följer dig vart du vill.”
    • För Jonatan var detta äventyr mer än att bara spana på sin fiende, han ville se vad Gud skulle göra!
      • Jonatan var inte dum, han visste att Israel var i en mycket svår situation och att fienden var övermäktig.
      • Jonatan kände till Guds ord, och visste att Gud många gånger tidigare hade använt några få enkla människor för att göra stora mäktiga ting.
      • Jonatan visste att Gud behövde använda en frimodig person. Saul satt under sitt granatträd och funderade på hur Saul skulle lösa situationen, medan Jonatan begav sig iväg för att se hur Gud skulle lösa situationen.
        • Ibland finns det en risk att vi frikyrkliga stänger inne oss i våra kyrkor och ber till Gud om väckelse, istället för att vara frimodiga och gå ut och berätta om vår tro för våra vänner.
          • Gud VILL väckelse, Gud VILL att vi ska segra över Fienden, men ibland är det enda som krävs ett par villiga fötter som är redo att gå ut och vittna om Jesus.
            • 9Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.” (2 Krön 16:9a)
            • 7Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: ”Din Gud är konung!” (Jes 52:7)
          • Jonatan visste att rent mänskligt sett är det omöjligt att besegra filisteerna, men för Gud är allting möjligt (Matt 19:26, Rom 8:31).
            • Det var kanske fler i Israel som visste detta, men det var bara Jonatan som vågade gå i tro på att det faktiskt var sant. Det är en sak att i teorin tro på vad som står i Bibeln, en helt annan sak att dessutom följa det.
          • Det är viktigt att komma ihåg att Jonatan inte gjorde detta för sin egen skull i syfte att bli hjälte. Han gjorde detta för Guds skull, han ville se vad Gud skulle göra genom honom.
          • Vad hade hänt om Jonatans vapenbärare hade varit negativt inställd till detta farliga äventyr? Hade Jonatan vacklat och kanske tänkt om och till slut insett att detta aldrig skulle gå?
            • Ibland är det av oerhört stort värde att vi uppmuntrar varandra till att göra vad Gud lägger på våra hjärtan. Ett uppmuntrande ord kan ibland vara skillnaden mellan att våga följa Guds kallelse eller inte.
              • Detta innebär såklart inte att man helt ogenomtänkt alltid ska uppmuntra varandra att göra precis allt man tror Gud vill att man ska göra. Man ska t.ex. aldrig uppmuntra någon till att göra något som går emot Guds ord eller liknande.
              • Men om någon osjälviskt följer Guds kallelse i enlighet med Guds ord, då ska man vara noga med att uppmuntra och stötta, framförallt om man som i vapenbärarens fall, är redo att själv följa med och hjälpa till!
  • 8Då sade Jonatan: ”Bra, vi skall gå över till männen där och visa oss för dem. 9Om de säger till oss: ”Stå stilla, till dess vi kommer fram till er”, då skall vi stanna där vi är och inte klättra upp till dem. 10Men om de säger: ”Kom upp hit till oss”, då skall vi gå dit upp, för då har Herren gett dem i vår hand. Detta skall vara tecknet för oss.”
    • Man får intrycket av Jonatan att det var viktigt för honom att lyssna in vad hans vapenbärare tyckte om detta farliga äventyr. Hade vapenbäraren inte varit lika på som Jonatan hade uppdraget förmodligen aldrig blivit av.
    • Eftersom Jonatan inte hade hört Guds tydliga röst, utan istället gick i tro på att detta var vad Gud ville, så är han ödmjuk nog att inse att han faktiskt inte med 100 % säkerhet vet att detta är Guds vilja.
      • Jonatan tvivlar alltså inte på Guds ord genom detta test, utan tvivlar på sin egen förmåga att förstå Guds vilja.
  • 11När båda två hade blivit synliga för filisteernas förpost, sade filisteerna: ”Se, hebreerna kryper ut ur hålen, där de har gömt sig.” 12Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans vapenbärare: ”Kom upp till oss, så skall vi lära er!” Då sade Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom med upp efter mig, för Herren har gett dem i Israels hand.” 13Jonatan klättrade upp på händer och fötter, och hans vapenbärare följde honom. Och filisteerna föll för Jonatan, och hans vapenbärare gick efter honom och gav dem dödsstöten. 14I det första anfallet nergjorde Jonatan och hans vapenbärare omkring tjugo man på en sträcka av ungefär ett halvt plogland.
    • Israeliterna i allmänhet var så rädda för filisteerna att de gömde sig i ”grottor och gropar” (1 Sam 13:6).
    • Gud bekräftar för Jonatan och vapenbäraren att han är med dem och då förstår Jonatan att ingenting kan stoppa dem!
      • Trots att Gud är med Jonatan och trots att Gud har lovat seger, så finns det fortfarande en del hinder att överbrygga, exempelvis måste Jonatan klättra upp för en besvärlig klippa innan han kan gå in i den strid som Gud lovat att han ska vinna.
        • På samma sätt kan det vara när Gud ger oss ett löfte om någonting, det kan fortfarande finnas en del besvärliga moment och stridigheter innan man når ända fram till det Gud har lovat.
        • Även om Gud har lovat seger så är det inte säkert att vägen dit nödvändigtvis är en dans på rosor, utan man måste vara beredd att använda både sin händer och sina fötter för att nå fram till målet.
      • Även om segern tillhörde Gud, så var det Jonatan som fick strida.
        • På samma sätt måste vi inse att vi inte bara kan be om väckelse utan att dessutom vara beredda att de facto gå ut och vittna om Jesus.
  • 15Då uppstod förskräckelse i lägret på fältet och bland allt folket. Förposten och de som hade givit sig ut på härjningståg greps också av skräck Marken skalv och det kom en förskräckelse från Gud.
    • I samband med Jonatans seger över förposten sänder Gud en ”förskräckelse” över filisteernas läger så att de blir förvirrade och ger sig på varandra.
    • Saul har säkert funderat på hur i hela friden han skulle kunna besegra de mäktiga filisteerna utan några svärd, och till slut gett upp och insett att det är omöjligt.
      • Men för Gud är ingenting omöjligt och om inte israeliterna har några svärd att döda filisteerna så får han väl göra så att filisteerna dödar sig själva med sina egna svärd.
  • 16Sauls väktare i Gibea i Benjamin fick se att mängden skingrades och att man irrade hit och dit. 17Då sade Saul till folket som han hade hos sig: ”Räkna folket och se efter vem som har lämnat oss.” När de gjorde så, upptäckte de att Jonatan och hans vapenbärare inte var där. 18Då sade Saul till Ahia: ”För hit Guds ark!” Guds ark fanns nämligen på den tiden hos israeliterna. 19Medan Saul ännu talade med prästen, ökade förvirringen i filisteernas läger. Då sade Saul till prästen: ”Drag tillbaka din hand.”
    • När väktarna som spanar bort mot filisteernas armé ser att de börjat slå ihjäl varandra meddelar de sin kung vad som är på gång.
    • Saul, som är mer intresserad av att få äran för vinsten än att segra över filisteerna, försöker ta reda på vem det är som har orsakat allt detta. När Saul inser att det är hans son Jonatan kallar han på prästen och arken.
      • Saul borde ha insett att Gud just nu strider för Israel och befalla sin armé att anfalla filisteerna, men Saul är osäker och vill ta reda på Guds vilja genom att fråga prästen. Men till slut blir larmet så högt i filisteernas läger att han måste avbryta prästen och bege sig till striden.
        • Om det är helt uppenbart att det är Gud som agerar, då är det inte alltid rätt tid att be och söka Guds vilja, eftersom man ju ser Guds vilja mitt framför ögonen. Då är det istället läge att agera och göra det som är Guds vilja.
  • 20Saul och allt det folk som han hade hos sig samlades och drog till stridsplatsen. Och se, den ene hade lyft sitt svärd mot den andre. Förvirringen var mycket stor. 21De hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och som hade dragit upp med dem och fanns här och där i lägret, också de gick nu över till de israeliter som var med Saul och Jonatan. 22När de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filisteerna flydde, satte också alla dessa efter dem och stred mot dem. 23Så räddade Herren Israel den dagen, och striden fortsattes ända bortom Bet-Aven.
    • Trots att Saul var kung över Israel så tog det lång tid för honom att leda Israel. Nu får han finna sig i att Gud och Jonatan ligger steget före.
    • I filisteernas armé fanns israeliter som av olika skäl hade gått över på fiendens sida, kanske hade de gett upp hoppet om att Gud skulle rädda Israel, eller så hade de blivit tvingade in i fiendes armé för att deras område hade tagits över av filisteerna. Hursomhelst så såg de nu sin chans att gå tillbaka på den rätta sidan.
      • På liknande sätt kan kristna som har slutat gå till kyrkan eller liknande, helt plötsligt komma tillbaka när de ser att Gud gör under mitt ibland dem.
        • Självklart är det bättre att aldrig ha slutat gå till kyrkan även om tiderna har varit trista, men det är ändå bättre än att inte återvända till kyrkan alls.
      • Även om det var Jonatan som hade satt bollen i rullning, så var detta Guds seger! Utan Guds kallelse, bekräftelse och agerande, så hade Israel aldrig besegrat filisteerna.

 

Copyright 2014 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

BibelsamtalEvangelisation är att på ett eller annat sätt berätta om de goda nyheterna, dvs. att Guds rike nu är här, att Jesus dog och uppstod för våra synder, att man kan bli frälst genom att tro på Jesus Kristus, att man kan få evigt liv och få komma till himlen. I samband med att man förkunnar evangeliet så är mirakler en bekräftelse på att Guds rike verkligen har kommit. Jesus gav uppdraget att predika evangelium till sina lärjungar och den helige Ande leder oss i det arbetet än idag.

Bibelord

35 Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor.” (Matt 9:35)

14 Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.” (Matt 24:14)

20 Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.” (Mark 16:20)

Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” (Apg 1:8)

för vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan också med kraft och den helige Ande och full visshet. Ni vet ju hur vi levde bland er för er skull.” (1 Tess 1:5)

19 De som hade skingrats genom förföljelsen som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de förkunnade ordet endast för judar. 20 Men bland dem fanns några från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiokia började de tala även till grekerna och förkunna evangeliet om Herren Jesus. 21 Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.” (Apg 11:19–21)

hur jag genom en uppenbarelse fick lära känna den hemlighet som jag redan i korthet har beskrivit. När ni läser detta kan ni förstå min insikt i Kristi hemlighet. 5 I forna generationer var den inte känd för människor så som den nu har uppenbarats genom Anden för hans heliga apostlar och profeter: att hedningarna har samma arv som vi, tillhör samma kropp och har del i samma löfte i Kristus Jesus genom evangeliet.” (Ef 3:3–6)

Be också för oss, att Gud öppnar en dörr för ordet så att vi kan predika Kristi hemlighet” (Kol 4:3a)

Samtalsfrågor

  1. Varför var evangeliet tidigare en hemlighet?
  2. Varför är det så viktigt att evangelisera?
  3. På vilka olika sätt kan man evangelisera?
  4. Har du blivit ledd av Guds Ande till att vittna?
  5. När du har evangeliserat, har du även sett evangeliet bekräftat genom något mirakel?

Fler intressanta bibelord

Jes 52:7, Rom 10:15, Gal 1:11–12, Ef 3:8, 1 Kor 15:1–4, Apg 5:42, Mark 16:15

26En Herrens ängel talade till Filippus: ”Gå vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde.” 27Och Filippus stod upp och gick. Och se, då kom en etiopisk hovman som var eunuck och hade uppsikt över skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandace. Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe 28och var nu på väg tillbaka och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. 29Då sade Anden till Filippus: ”Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den.” 30Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: ”Förstår du vad du läser?” 31Mannen svarade: ”Hur skulle jag kunna det, om inte någon vägleder mig?” Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom. 32Skriftstället som han läste var detta: Liksom ett får som förs bort till att slaktas, och liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, öppnade han inte sin mun. 33Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv togs bort från jorden. 34Hovmannen sade till Filippus: ”Jag ber dig, säg mig, vem är det profeten talar om här, om sig själv eller någon annan?” 35Då tog Filippus till orda och började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom. 36När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: ”Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?” 38Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom. 39När de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer men fortsatte glad sin resa. 40Filippus kom till Asdod och gick omkring och predikade evangeliet i alla städer, tills han nådde Cesarea.

  • 26En Herrens ängel talade till Filippus: ”Gå vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde.”
    • Filippus var en av de sju diakonerna som utvaldes i Apg 6:1-7.
    • Det kan tyckas konstigt att en Herrens ängel ber Filippus lämna en mycket framgångsrik och fruktbärande missionsverksamhet (Apg 8:4–13) för att gå ut i en öde öken.
      • Gud ser alltid längre än oss och har alltid en långsiktig plan. Det gäller för oss att lita på att Gud vet vad han gör när han befaller oss att göra sådant som rent mänskligt sett kan verka oförståndigt.
        • Rent mänskligt sett borde Filippus ha stannat i Samarien och tagit hand om sin framgångsrika missionsverksamhet, men Gud hade andra planer.
        • På samma sätt behöver vi kristna idag lära oss att följa Guds vilja när han kallar oss in i någonting nytt. Kanske ber han oss lämna ett fruktbärande arbete för att gå in i en öken där det inte ser ut att kunna växa någonting. Kanske verkar det mänskligt sett oförståndigt, men om vi är säkra på att det är Gud som talar så bör vi också lyda, för Gud vet vad han gör.
      • Ibland komplicerar vi det kristna livet så mycket att vi slutar göra det som Gud säger åt oss att göra.
    • Gud har frälst stora folkmassor i tusental tidigare i Apostlagärningarna (Apg 2:41, Apg 4:4), men nu dirigerar han Filippus för att frälsa en enskild individ.
      • Det är få platser man kan känna sig så ensam som i en stor församling. Men i den här texten ser vi att Gud bryr sig väldigt mycket om dig som individ. Även om Gud också arbetar med stora sammanhang så arbetar han minst lika mycket med individer.
      • Om du var pastor i en stor församling och Gud plötsligt kallade dig till att flytta till ett land långt borta för att lärjungaträna enbart en enda person, skulle du flytta då?
  • 27Och Filippus stod upp och gick. Och se, då kom en etiopisk hovman som var eunuck och hade uppsikt över skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandace. Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe 28och var nu på väg tillbaka och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja.
    • Dåtida ”Etiopien” är inte riktigt samma sak som dagens Etiopien, utan var ett land även känt som ”Nubien” och låg mellan södra Egypten och Khartoum i Sudan.
    • ”Kandace” var en titel på den etiopiska drottningen ungefär som ”farao” var en titel på den egyptiske kungen.
    • Den etiopiske hovmannen var förmodligen ett mellanting mellan en ”främling som fruktade Gud” och en ”judisk proselyt”. Han hade besökt Jerusalem och satt nu i sin vagn på väg hem och läste Bibeln.
      • Det var när hovmannen läste Guds ord som vägen till Gud öppnades för honom.
    • Den etiopiske hovmannen var en framgångsrik man med stort ansvar över den etiopiska drottningens skattkammare.
      • Även om hovmannen var värdsligt sett framgångsrik så sökte han ändå svaren på livets frågor. Pengar och framgång kan aldrig fylla det behov av Gud som alla människor behöver.
    • Den etiopiske hovmannen var en eunuck, dvs. kastrerad. Det var inte helt ovanligt att kungar på Bibelns tid föredrog tjänare som var eunucker eftersom de var mer lojala mot kungen eftersom de inte hade någon familj. Dock användes ibland titeln eunuck även på hovtjänare som inte var kastrerade.
      • På samma sätt kan det i vissa fall vara lättare att tjäna Gud om man är ogift, eftersom man då kan lägga all sin tid och energi osplittrat på att tjäna Gud (1 Kor 7:25–40).
      • Egentligen var det förbjudet för eunucker att komma in i ”Herrens församling” (5 Mos 23:1), men enligt Jesaja kommer eunucker i den messianska tiden få ta del av stora välsignelser (Jes 56:3-5).
  • 29Då sade Anden till Filippus: ”Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den.”
    • I vers 26 var det en ängel som talade till Filippus och nu är det Guds Ande i vers 29. Gud kan tala till oss troende på många olika sätt:
      • Gud talar genom Bibeln (2 Tim 3:16).
      • Gud talar genom Kristus (Heb 1:1-2).
      • Gud talar genom naturen och skapelsen (Rom 1:20).
      • Gud talar genom andra troende (1 Kor 14:29).
      • Gud talar genom sin Ande (Joh 14:26).
      • Gud talar genom änglar (Luk 1:26).
      • Gud talar i drömmar (1 Kung 3:5).
    • Återigen är Filippus väldigt lyhörd och lydig. Han lyssnar på Guds Ande och gör precis som han säger.
      • Att lyssna på Guds Ande är inte alltid så enkelt och kräver ett visst mått av träning. Det största hindret för att höra Guds Ande är att man inte lyssnar. Men när man väl har börjat lyssna kan det vara svårt att skilja på vad som är egna tankar och vad som är Guds röst. För detta krävs träning, övning och hjälp av kristna som har kommit längre än dig på detta område. Den bästa platsen att lära sig lyssna på Guds Ande är mitt i församlingen, i exempelvis en liten bönegrupp. Då har man nämligen möjlighet att tillsammans avgöra om det budskap man hör från Gud stämmer överens med Bibeln och om det är riktat till någon speciell person eller är ett budskap från Gud till dig själv.
  • 30Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: ”Förstår du vad du läser?” 31Mannen svarade: ”Hur skulle jag kunna det, om inte någon vägleder mig?” Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.
    • På Bibelns tid var det vanligt med högläsning och när Filippus hör att hovmannen läser från profeten Jesaja förstår han att Gud har sänt honom just för detta specifika möte.
      • Ibland kan vi i vår iver predika och vittna för alla möjliga människor som kommer i vår väg utan att se något resultat. Men när Gud har förberett och öppnat upp en möjlighet för oss att vittna så räcker det med ett enda litet samtal så är den personen beredd att ge sitt liv till Jesus.
        • För den som brinner för evangelisation är det viktigt att inte bara evangelisera utan även be Gud om öppna dörrar till människor som Gud har förberett.
      • Även om det så klart var bra att hovmannen läste Bibeln så gav det inte så mycket eftersom han inte förstod innebörden av texten. Bibeln är inte alltid så lätt att förstå och ibland räcker det inte med att bara uppmana folk att läsa Bibeln, man behöver också finnas till hands för att hjälpa till att förklara vad texterna betyder.
        • På liknande sätt kan det ibland vara svårt att förstå en predikan. Även om man försöker lyssna så har man svårt att förstå eftersom ordvalen och sättet att predika är främmande och svårt att förstå. Som predikant är det viktigt att tala så att de lyssnare man har förstår vad man säger, annars är det meningslöst att predika.
        • Man ska inte som kristen vara rädd för att be om hjälp att förstå Bibeln. Ingen har en fullständig förståelse över alla texter i hela Bibeln, utan det är tillsammans och med hjälp av varandra som vi kan förstå Bibeln på bästa sätt.
  • 32Skriftstället som han läste var detta: Liksom ett får som förs bort till att slaktas, och liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, öppnade han inte sin mun. 33Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv togs bort från jorden.
    • Gud hade inte bara väglett Filippus till den etiopiske hovmannen, han hade också väglett hovmannen till att läsa Jesaja 53, där det står om Messias som offrar sig för våra synder.
      • Det är nästan svårt att hitta en mer klockren text från Gamla testamentet att utgå ifrån om man vill samtala om Jesus och korset!
  • 34Hovmannen sade till Filippus: ”Jag ber dig, säg mig, vem är det profeten talar om här, om sig själv eller någon annan?”
    • Hovmannen hade säkerligen, precis som tolvårige Jesus (Luk 2:46), samtalat med lärarna vid templet i Jerusalem och frågat även dem vem den här texten handlade om egentligen. De laglärda hade tre olika tolkningar på den här texten:
      • Den lidande tjänaren var nationen Israel.
      • Den lidande tjänaren var Jesaja själv.
      • Den lidande tjänaren var Messias.
  • 35Då tog Filippus till orda och började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom.
    • Ett gammalt välkänt uttryck är Kristus är Skriftens stjärna och kärna, dvs. hela Bibeln handlar om och pekar mot Jesus Kristus (Luk 24:27). Filippus utgick från Jesaja 53:7-8, den text som hovmannen läste, och förklarade sen mer om vem Jesus är.
  • 36När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: ”Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?” 38Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom.
    • Hovmannen var före mötet med Filippus intresserad av Gud och ville förstå mer, men det är först efter att han får höra om Jesus som han är redo att bli döpt.
      • Det spelar ingen roll hur många religiösa traditoner man kan eller hur mycket man läser Bibeln eller hur duktig och framgångsrik man är, det enda som spelar roll för att bli frälst är att få höra om Jesus och ge sitt liv till honom.
    • Vi vet inte så mycket om vad Filippus berättade för hovmannen men onekligen bör han ha berättat om dopet och dess betydelse för den kristna tron.
    • Vers 37 saknas i de flesta av de äldre handskrifterna och har därför plockats bort ur Svenska Folkbibeln och Bibel 2000, men lyder så här fritt översatt från KJV: ”Och Filippus sade, om du tror med hela ditt hjärta så kan du. Och han svarade och sade, jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.”
      • Även om vers 37 inte hör till originalversionen av Apostlagärningarna utan är ett senare tillägg, så är budskapet i versen viktig, dvs. att för att bli döpt så är det viktigt att verkligen tro på Jesus av hela sitt hjärta och bekänna sin tro (Joh 9:35–38, Matt 14:33).
      • Det är skillnad på att tro på Jesus med sin hjärna eller med sitt hjärta. Även Djävulen vet vem Jesus är, men han tror inte på Jesus med sitt hjärta (Matt 4:1–11, Jak 2:19, Matt 22:34-37).
  • 39När de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer men fortsatte glad sin resa. 40Filippus kom till Asdod och gick omkring och predikade evangeliet i alla städer, tills han nådde Cesarea.
    • Filippus och hovmannen ”steg ner” i vattnet och ”steg upp” ur vattnet. Så långt det är möjligt är det viktigt att hela kroppen sänks ner i vattnet när man döps eftersom det symboliskt visar på den totala överlåtelsen till Jesus.
      • Dopet liknas ibland vid en begravning, dvs. att man begraver sitt gamla liv och uppstår tillsammans med Jesus till ett nytt liv. Då är det viktigt att man inte lämnar kvar en lite bit av det gamla livet utan överlämnar sig själv helt åt Gud (Kol 2:12–13).
      • En av de tidigaste kristna skrifterna, Didaché, skriver så här om dopet (kapitel 7):
        • ”Beträffande dopet, döp på detta sätt: Efter att först ha reciterat alla dessa ting, döp i Faderns och Sonens och den Heliga andens namn i rinnande vatten. Men om du inte har något rinnande vatten, döp då i annat vatten, och om du inte kan döpa i kallt vatten, gör det i varmt. Och om du inte har någotdera, häll då vatten på huvudet tre gånger, i Faderns och Sonens och den Heliga andens namn.”
          • Med ”rinnande vatten” menas troligtvis en flod eller liknande. Om möjligheten till att döpa i en flod saknas, t.ex. pga. att man råkar befinnas sig exempelvis i en öken eller i fängelse, då kan man döpa genom att hälla vatten på huvudet. Poängen är alltså att man så långt det är möjligt ska döpa genom nedsänkning men om det inte är möjligt får man lösa det på andra sätt. Det viktiga är att man blir döpt, inte exakt hur det går till.
        • Den helige Ande ”ryckte bort” Filippus, dvs. förflyttade honom plötsligt på ett övernaturligt sätt till en annan plats.
          • Även om detta låter väldigt främmande för en vanlig kristen, så förekom det faktiskt ibland i Bibeln.
            • Lärjungarnas båt var plötsligt framme dit de var på väg (Joh 6:21).
            • Jesus stod plötsligt mitt ibland lärjungarna trots att de hade låst dörren (Joh 20:19).
            • Alla troende som lever när Jesus kommer tillbaka kommer att ”ryckas upp bland moln” (1 Thess 4:16–17).

Copyright 2014 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från
Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.