Pastor Christian Mölk | Apg10
Currently viewing the tag: "Apg10"

6Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien. 7Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. 8Då for de genom Mysien ner till Troas. 9På natten såg Paulus en syn. En man från Makedonien stod där och bad honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss!” 10När han hade sett denna syn, försökte vi genast ta oss till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att predika evangeliet för dem. 11Vi lade ut från Troas och seglade rakt över till Samotrake och nästa dag till Neapolis 12och därifrån till Filippi, som är den ledande staden i denna del av Makedonien och en romersk koloni. I den staden stannade vi några dagar. 13På sabbaten tog vi vägen ut genom stadsporten och gick längs en flod, där vi antog att det fanns ett böneställe. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade kommit dit. 14En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som fruktade Gud. Och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon tog till sig det som Paulus predikade. 15När hon och alla i hennes familj hade blivit döpta bad hon: ”Kom hem till mig och bo där, om ni anser att jag tror på Herren.” Och hon övertalade oss.

  • 6Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien. 7Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. 8Då for de genom Mysien ner till Troas.
    • Paulus har för avsikt att fortsätta sin missionsresa och ”predika ordet i Asien”, men stoppas av den helige Ande.
      • Det var naturligtvis inget fel i att vilja predika i Asien, men den helige Ande hindrade Paulus från att göra något som vi normalt sett ser som något positivt, eftersom Gud hade andra planer.
        • Ibland kan vår plan vara god och gudfruktig, men inte i rätt tid och vi kan vara fel person att utföra planen.
    • Hur talade Guds Ande till Paulus? Genom profetiska ord? Genom en känsla av ofrid? Genom praktiska försvårande omständigheter? Vi vet inte, men vi vet att Paulus var medveten om att Guds Ande ville leda honom och han följde Guds vägledning.
      • Även vi idag kan bli ledda av Guds Ande i både var vardag och i vår tjänst för Gud. Den helige Ande vill hjälpa dig att vittna om Jesus för dina medmänniskor och han kommer att försöka leda dig till rätt person vid rätt tidpunkt. Att likt Paulus lära sig uppfatta Guds Andes vägledning är en viktig lärdom i livet som Jesu lärjunge.
      • Mina tips för att lära dig lyssna på den helige Andes vägledning är följande:
        • Lev ett liv med vardaglig bön och Bibelläsning.
        • Be att få bli uppfylld med den helige Ande.
        • Lyssna efter den helige Andes ledning.
        • Pröva frimodigt när du upplever något! Det värsta som kan hända är att du råkar dela evangeliet med en person för mycket.
        • Repeat.
  • 9På natten såg Paulus en syn. En man från Makedonien stod där och bad honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss!” 10När han hade sett denna syn, försökte vi genast ta oss till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att predika evangeliet för dem.
    • Om det nu var Guds vilja att Paulus skulle predika evangeliet i Makedonien, varför la då inte Guds Ande Makedonien på Paulus hjärta innan han började hindra honom från att resa till Asien och Bitynien? Det är uppenbart att Gud kan tala till oss på många olika sätt:
      • Väcker tankar i vårt hjärta som vi inte kan släppa
      • Vi hör en tydlig röst
      • Vi känner starkt i vår ande
      • Dörrar stängs eller öppnas
    • Det är intressant att notera att det är först när Paulus kommer till Troas som han får vidare instruktioner. Det är sällan Gud låter oss se hela sin plan för oss, utan vi får se en bit i taget, ett steg i sänder.
      • Om Gud hade låtit oss se hela hans plan för våra liv, då hade vi förmodligen inte trott på det eller kanske inte vågat följa. Ibland är det bättre att bara veta nästa steg och sen lita på Gud.
    • När Paulus förstod att Gud ville att han skulle predika evangeliet i Makedonien så begav han sig genast dit. Paulus iver att få tjäna Gud är en förebild för oss.
    • I vers 8 står det att ”de” for genom Mysien, och i vers 10 står det att ”vi” for till Makedonien. Troligtvis innebär detta att det var i Troas som Apostlagärningarnas författare Lukas slog följe med Paulus. Kanske var detta till och med en av anledningarna till att Paulus inte fick veta att han skulle till Makedonien förrän han kommit till Troas.
    • Den kanske viktigaste lärdomen från denna bibeltext är att den helige Ande har ett intresse av att dirigera missionen. Vi ska naturligtvis planera utifrån våra mänskliga förutsättningar, men vi behöver framförallt vara lyhörda när vi upplever Anden leda oss.
  • 11Vi lade ut från Troas och seglade rakt över till Samotrake och nästa dag till Neapolis 12och därifrån till Filippi, som är den ledande staden i denna del av Makedonien och en romersk koloni. I den staden stannade vi några dagar.
    • Tack vare Paulus lyhördhet för Guds Andes tilltal, så kom evangeliet till Europa och vi fick Lukasevangeliet och Apostlagärningarna.
      • Gud vet alltid vad han gör när han säger nej till våra planer. Även om det naturligtvis är roligare när Gud öppnar dörrar än när han stänger dem, så är det i slutändan alltid för vårt och evangeliets bästa.
  • 13På sabbaten tog vi vägen ut genom stadsporten och gick längs en flod, där vi antog att det fanns ett böneställe.
    • När Paulus kom till en ny stad brukade han normalt sett börja med att gå till den judiska synagogan för att predika evangeliet där, men förmodligen fanns det inte tillräckligt många judar i denna stad för att de skulle kunna ha möjlighet att bygga en egen synagoga. Istället möttes judarna till bön nere vid floden.
  • Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade kommit dit. 14En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som fruktade Gud. Och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon tog till sig det som Paulus predikade.
    • Den makedoniske mannen som Paulus såg i sin syn visade sig vara en kvinna!
      • Lydia blir den första som blir kristen i Europa, tack vare att ”Herren öppnade hennes hjärta”.
  • 15När hon och alla i hennes familj hade blivit döpta bad hon: ”Kom hem till mig och bo där, om ni anser att jag tror på Herren.” Och hon övertalade oss.
    • Eftersom Lydia handlade med ”purpurtyger” var hon förmodligen rik och hade det gott ställt. På grund av detta kunde hon öppna sitt hem för Paulus och hans följe, och på så sätt starta den första församlingen i Europa i hennes hus.

1De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. 2Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna 3och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: ”Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias.” 4Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som fruktade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt. 5Men judarna blev avundsjuka och tog med sig en del löst folk från gatan och ställde till upplopp och oroligheter i staden. De stormade fram mot Jasons hus och sökte efter Paulus och Silas och ville föra ut dem till folkmassan. 6Men när de inte fann dem, släpade de Jason och några andra bröder till stadens styresmän och skrek: ”Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen, 7och Jason har tagit emot dem. De handlar alla mot kejsarens påbud och säger att en annan, en som heter Jesus, är kung.” 8Folket och styresmännen blev förskräckta när de hörde detta, 9och sedan Jason och de andra hade ställt borgen frigavs de. 10Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så. 12Många av dem kom till tro, likaså ganska många ansedda grekiska kvinnor och män. 13Men när judarna i Tessalonika fick veta att Guds ord predikades av Paulus också i Berea, kom de dit och hetsade upp massorna och ställde till oro. 14Bröderna sände då genast i väg Paulus ner mot kusten, men Silas och Timoteus stannade kvar där.

  • 1De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. 2Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna 3och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: ”Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias.” 4Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som fruktade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt.
    • Tessalonika var huvudstad i den romerska provinsen Makedonien och hade cirka 200 000 invånare vid den här tiden. Det är intressant att notera att Paulus passerade städerna Amfipolis och Apollonia på sin resa från Filippi till Tessalonika. Alla dessa städer låg med cirka en dagsturs vandring från varandra på den romerska huvudvägen som kallades ”Via Egnatia”, som sträckte sig från Greklands västra kust ända till dagens Istanbul. Det verkar som att Paulus medvetet väljer ut Tessalonika före Amfipolis och Apollonia, kanske för att Tessalonika är en viktig strategisk nyckelstad i och med att det är huvudstaden i regionen.
    • Paulus grundläggande budskap var att visa vem Jesus är och vad han har gjort. Jesus är Messias och har uppstått från de döda.
    • När Paulus kom till en ny stad där evangeliet inte tidigare hade predikats, brukade han använda samma metod för att förkunna evangeliet. Jag har gått igenom de grekiska orden som används och försökt förklara Paulus metod:
      • Paulus gick till ”judarna”. Det var viktigt både för Jesus och för Paulus att först predika evangeliet för judarna, och först därefter för hedningarna (Matt 10:6, Apg 13:46, Rom 1:16). När Paulus predikar för judar har han också en möjlighet att prata på sitt eget språk, till sitt eget folk, samt utgå ifrån att de redan har ganska god koll på Bibeln och vad den säger om Messias.
      • Paulus förde ”dialog” med åhörarna. Han samtalade, diskuterade, argumenterade och resonerade. Det fanns möjlighet för åhörarna att ställa frågor och komma med egna inspel.
      • Paulus utgick ifrån ”Skrifterna”. Grunden för Paulus dialog med åhörarna var Bibeln, inte de senaste nyheterna eller modern filosofi.
      • Paulus ”öppnade” Skrifterna. Likt någon som öppnar en dörr och visar vad som finns därinne, eller någon som går husesyn.
      • Paulus ”presenterade bevis” för sin förkunnelse. Likt en advokat som på olika sätt försvarar sin klient bevisade Paulus utifrån Gamla testamentet att Jesus är Messias som led, dog och återuppstod.
      • Paulus ”proklamerade” Kristus. Romarna brukade proklamera ”goda nyheter” på stadens torg när exempelvis en ny kejsare tillträtt eller vid en militär seger. Paulus proklamerar för judarna att Jesus är Messias och har vunnit seger över döden.
    • Paulus budskap var att Jesus är Messias och att det var nödvändigt för honom att lida och uppstå från döden. Detta var viktigt eftersom många judar förväntade sig att när Messias kommer skulle han bli en mäktig konung likt David, som med våld befriar Israel från den romerska ockupationen. Det är visserligen sant att Gamla testamentet beskriver Messias som en mäktig konung som upprättar Israel igen, men Gamla testamentet beskriver också att Messias kommer att lida och dö för folkets skull (Ps 22, Jes 53, Sak 12:10). Gamla testamentet innehåller alltså båda dessa två bilder av Messias parallellt; den ”segrande” och den ”lidande”. Men det judarna inte hade förstått, var att Messias skulle komma två gånger: vid sin första ankomst kom Jesus för att ”lida” och dö på korset, och vid sin återkomst kommer han att komma som den ”segrande” konungen som upprättar Guds rike fullt ut.
      • Många judar trodde alltså att Messias skulle upprätta Israel redan vid sin första ankomst, och hade därför svårt att tro att Jesus kunde vara Messias eftersom han ju dog och romarna var kvar. Men Paulus försöker på ett metodiskt sätt visa utifrån Skrifterna att Messias vid sin första ankomst måste lida och dö för att vinna seger.
    • Både judar och gudfruktiga greker började tro på Jesus som Messias utifrån Paulus undervisning.
      • Även makedoniska ”överklasskvinnor” kom till tro. Det var inte helt ovanligt för Paulus och de första kristna att tas om hand av kvinnor som fungerade som ekonomiska välgörare. De var rika, hade ett stort hus och hade möjlighet att ställa sina resurser till församlingens förfogande, exempelvis likt Lydia som öppnade sitt hem för Paulus och hans medarbetare (Apg 16:14–15) eller likt Maria som lät församlingen samlas i hennes hem (Apg 12:12).
      • Det är intressant att notera att Paulus evangelium togs emot av människor från olika folkgrupper och olika social status. Evangeliet är gränsöverskridande till sin natur.
  • 5Men judarna blev avundsjuka och tog med sig en del löst folk från gatan och ställde till upplopp och oroligheter i staden. De stormade fram mot Jasons hus och sökte efter Paulus och Silas och ville föra ut dem till folkmassan. 6Men när de inte fann dem, släpade de Jason och några andra bröder till stadens styresmän och skrek: ”Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen, 7och Jason har tagit emot dem. De handlar alla mot kejsarens påbud och säger att en annan, en som heter Jesus, är kung.” 8Folket och styresmännen blev förskräckta när de hörde detta, 9och sedan Jason och de andra hade ställt borgen frigavs de.
    • En del judar trodde på Paulus budskap om Jesus, men andra judar blev ”avundsjuka”. I den grekiska grundtexten används ordet ”zeloo” som är samma ord som ”selot” (Luk 6:15, Apg 1:13). Seloterna var en av fyra judiska grupperingar (de andra var fariseerna, sadduceerna och esséerna), som med våld ville köra ut romarna ur Israel och ta den politiska makten. Seloterna är efterföljare till ”Judas från Galileen”, som ledde ett våldsamt motstånd mot romarna år 6–7 e.Kr. och omnämns i Apg 5:37. Seloterna kallades också ibland Sicarii, eftersom de ibland utförde politiska mord med hjälp av en ”sica”, en romersk dolk.
      • Det är uppenbart att Paulus undervisning om den lidande Messias inte passade in i seloternas uppfattning om Messias som en krigare. De var inte beredda att omvärdera sin förståelse av Messias, deras längtan efter ett upprättat och mäktigt Israel var större än deras tro på Skrifterna.
      • För de selotiska judarna blir Paulus undervisning om den lidande Messias lika felaktig som den romerska ockupationen, och de verkar vilja lösa båda ”problemen” på samma sätt; nämligen genom våld.
      • De selotiska judarnas respons på Paulus undervisning när den inte stämde överens med deras felaktiga förförståelse av Messias stämmer till eftertanke. Hur reagerar vi när evangeliet bevisligen krockar med våra vanföreställningar?
        • Hur gör vi om vi hela livet har egoistiskt levt för oss själva och våra egna ambitioner och karriär, och så får vi höra att vi ska vara generösa och älska våra medmänniskor? Kommer vi att omvända oss?
        • Hur gör vi om vi hela livet har levt med rasistiska föreställningar om andra folk? Kommer vi att acceptera evangeliet och omvända oss?
        • Hur gör vi om vi hela livet har trott att Gud inte finns och plötsligt får vi bevis för motsatsen? Kommer vi att böja oss inför Herren och acceptera Jesus som vår Herre?
        • Eller bestämmer vi oss för att rebelliskt motsätta oss evangeliet och förfölja dess anhängare?
    • Det var inte helt ovanligt att Paulus mission mötte våldsamt motstånd (Apg 13:45, 50, Apg 14:2,5, Apg 14:19).
      • Paulus berättar i sitt första brev till Korinth att han har suttit i fängelse, fått hugg och slag i överflöd, fem gånger fått 39 gisselslag, blivit piskad med spö tre gånger och blivit stenad en gång (1 Kor 11:23–25).
    • Denne Jason var en av de kristna i Tessalonika. Förmodligen samlades Paulus och de kristna i hans hus, vilket ledde till att han blev tillfångatagen och misshandlad.
    • De selotiska judarna anklagar de kristna för att ”ha vänt upp och ner på hela världen”. På sätt och vis är det en positiv anklagelse som Paulus borde bli glad över. På bara några få år har evangeliet spridit sig så långt och fått så stor effekt bland folk, att det vänder upp och ner på samhället. Tänk om vi kristna idag kunde påverka vår omvärld så mycket?
      • Har Jesus fått vända din värld upp och ner? Ett liv i Jesu efterföljd vänder upp och ner på allt världsligt tänkande. Jesus vann seger genom att dö. Jesus visade kärlek när han möttes av hat. Jesus lyfte fram de svaga istället för de starka. Den som vill vara ledare i Guds rike måste var de andras tjänare. Osv, osv.
  • 10Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea.
    • Paulus lämnar Tessalonika snabbt eftersom han inte vill utsätta församlingen för onödig förföljelse. Hade han kunnat hade han nog stannat längre och fortsatt sin bibelundervisning. Men istället för att fortsätta undervisa på plats skickar han så småningom mer undervisning i form av 1 Tessalonikerbrevet, något som ju blev till välsignelse även för oss idag. Detta visar oss att Gud kan vända upplevda motgångar till framgång.
  • Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så. 12Många av dem kom till tro, likaså ganska många ansedda grekiska kvinnor och män.
    • Paulus upprepade sin tidigare strategi och gick först till judarna i synagogan och började undervisa utifrån Skriften.
      • Både i Tessalonika och i Berea tar både judar och greker emot Paulus budskap, men med skillnaden att i Tessalonika gjorde en grupp (förmodat) selotiska judar motstånd mot Paulus, medan i Berea sker detta inte alls.
    • Istället för selotiskt motstånd i Tessalonika gjorde folket i Berea fyra mycket föredömliga saker: de ”tog emot” Paulus undervisning ”med all villighet”, samt ”forskade” i Skrifterna ”dagligen”. Bereanerna kombinerade mycket föredömligt ett öppet hjärta med en tänkande hjärna.
      • När bereanerna ”tog emot” Guds ord kan man jämföra det med att acceptera något, välkomna någon, ta emot en gäst, eller ta emot en gåva.
      • Uttrycket ”med all villighet” handlar om att ”vara redo att göra gott”. Man kan jämföra med att bjuda ut ett sällskap på restaurang och inleda middagen med att säga ”Jag bjuder!”. Eller att säga till sin chef eller ledare att man står redo och är villig att göra allt som krävs för att ro ett projekt i hamn. Att ha ”villighet” innebär att personen ifråga står redo att satsa allt på detta bara man får vidare instruktioner.
      • Att ”forska” i Skrifterna innebär i detta sammanhang att undersöka, ställa frågor till texten, bedöma, få insikt om, urskilja, söka, pröva och granska. Man kan jämföra bereanernas inställning till Skriften med en bilbesiktning. Besiktaren granskar bilen, testar att allt funkar som det ska, kollar så att allt är godkänt, bockar av på sin lista och ger till slut (förhoppningsvis) godkänt.
      • Bereanerna nöjde sig inte med att bara lyssna på Paulus undervisning och ta emot budskapet, de ville också samlas ”dagligen” och forska vidare. På så sätt är de en förebild för oss i vårt eget personliga Bibelläsande. Bibeln är inte bara en bok man läser en gång och accepterar, utan en helig skrift som man umgås med varje dag.
    • Bereanerna stod redo att acceptera Paulus undervisning, men de ville också samtidigt granska den så att den var godkänd med Skriften. Det är intressant att notera att bereanerna fick lyssna på en känd och framstående apostel, men ansåg det ändå viktigt att se till så att hans undervisning stämde överens med Bibeln. Skriften står över predikanten.
  • 13Men när judarna i Tessalonika fick veta att Guds ord predikades av Paulus också i Berea, kom de dit och hetsade upp massorna och ställde till oro. 14Bröderna sände då genast i väg Paulus ner mot kusten, men Silas och Timoteus stannade kvar där.
    • När ryktet sprider sig att Paulus predikar även i Berea vill de selotiska judarna i Tessalonika driva bort Paulus därifrån. Liknande upplopp skedde på flera ställen (Apg 13:45, 50, Apg 14:2, 5, Apg 14:19, Apg 17:5–8).
      • Även om det naturligtvis är tragiskt att evangeliet bestrids och att Paulus vid flera tillfällen misshandlades och förföljdes, så resulterade dessa återkommande upplopp till att evangeliet spreds ännu mer när Paulus hela tiden tvingades flytta på sig. Gud kan vända allting negativt till något positivt.
    • Även om det var viktigt för Paulus att fortsätta missionera och sprida evangeliet överallt, så var det också viktigt att några stannade kvar och började bygga den lokala församlingen. Att bara leda folk till frälsning räcker inte, man måste också bygga den kristna gemenskapen.

Copyright 2019 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

19De som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de predikade ordet endast för judar. 20Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, och när de kom till Antiokia började de tala också till grekerna och predika evangeliet om Herren Jesus. 21Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. 22Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. 23När han kom dit och såg vad Guds nåd hade uträttat, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. 24Barnabas var en god man, uppfylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren. 25Han begav sig därefter till Tarsus för att söka upp Saulus. 26Han fann honom och tog honom med sig till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna. 27Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. 28En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. – Den kom också under Claudius regering. – 29Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen. 30Detta gjorde de också, och de sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.

  • 19De som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de predikade ordet endast för judar.
    • Staden Antiokia grundades år 301 f.Kr. av Selevko Nikator, som hade en fallenhet att uppkalla städer efter sin far, Antiokus, något som han gjorde 15 gånger. På Nya testamentets tid var Antiokia, även kallad ”Österns drottning”, huvudstad i den romerska provinsen Syrien, och hade cirka en halv miljon invånare, något som gjorde Antiokia till den tredje största staden i hela det romerska riket, bara mindre än Rom själv och den egyptiska staden Alexandria. Antiokia var på Nya testamentets tid känd som ett kommersiellt och kulturellt centrum, men även för dess prostitution och ökända omoral. Idag är Antiokia en turkisk småort på cirka 6000 invånare.
    • Antiokia hade en stor judisk minoritet och det var naturligt för de troende som flydde förföljelserna i Jerusalem att söka sig till sina landsmän. Det var också naturligt för dessa Messias-troende judar att berätta om Jesus för de judar som ännu inte trodde på Jesus.
      • Till en början är det naturligt att man delar sin tro med de som man har kontakt och gemenskap med. Men så småningom är det viktigt att man inte fastnar där utan även försöker sträcka sig utanför sin trygghetszon och sin naturliga gemenskap med budskapet om Jesus.
  • 20Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, och när de kom till Antiokia började de tala också till grekerna och predika evangeliet om Herren Jesus. 21Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.
    • När dessa anonyma troende judar går från att bara sprida evangeliet bland sina judiska landsfränder till att även sprida evangeliet bland grekerna, så går de från att enbart ”evangelisera” till att nu även ”missionera”.
    • För att mission ska vara framgångsrik krävs det dels att kristna tar missionsuppdraget på allvar och börjar vittna om Jesus för nya människor, men det krävs också att ”Herrens hand” är med. Jesus har gett uppdraget att missionera till alla kristna, men har också lovat att konkret vara med (Matt 28:18–20).
      • Så om vi klagar på att vi ser för lite av ”Herrens hand”, så kanske vi bör börja ta Jesu missionsbefallning på allvar.
  • 22Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. 23När han kom dit och såg vad Guds nåd hade uträttat, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. 24Barnabas var en god man, uppfylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren. 25Han begav sig därefter till Tarsus för att söka upp Saulus. 26Han fann honom och tog honom med sig till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara.
    • Ryktet om väckelsen i Antiokia når församlingen i Jerusalem och de sänder Barnabas för att undersöka saken.
      • Barnabas var en pålitlig man som var känd för sin generositet (Apg 4:36-37) och för att ha tagit sig an den nyfrälste Paulus när ingen annan vågade (Apg 9:26-28).
        • Församlingen i Jerusalem visste att de kunde lita på Barnabas eftersom han hade visat sig pålitlig och trovärdig tidigare. Den som vill tjäna Herren i det stora behöver också lära sig att tjäna Herren i det lilla först.
      • När ett andligt skeende eller en väckelse börjar någonstans är det viktigt att varken kasta ut barnet med badvattnet eller svälja allt med hull och hår. Istället bör man undersöka väckelsen, behålla det goda och korrigera det osunda.
    • När Barnabas undersöker väckelsen i Antiokia ser han att det är gott och gör bedömningen att de bör fortsätta på den väg de gått in på, men att de behöver mer Bibelundervisning. Han bestämmer sig därför för att hämta Paulus från Tarsus och sen tillsammans med Paulus undervisa församlingen under ett års tid.
      • Väckelsen i Antiokia ledde till att församlingen växte både i kvantitet och i kvalitet. Det är viktigt att inte bara fokusera på det ena eller det andra, eftersom man då riskerar att få antingen en stor församling med ytlig tro eller en liten stillasittande församling som inte når ut. Församlingen behöver sträcka sig utåt för att alltid nå nya människor samtidigt som man fördjupar sin tro genom sund Bibelundervisning.
    • En liknande ”undersökning” skedde i Skövde i början av 1900-talet när pingstväckelsen kom till Sverige. När Andrew Johnson återvänder till sin hemort Skövde efter att ha varit med om pingstväckelsens start på Azusa Street i Los Angeles så börjar han predika om detta i stadens baptistförsamling. Men eftersom församlingens ledning var en aning skeptisk till Andrew Johnson kallade de på John Ongman från Örebro för att få hjälp att bedöma detta med tungotal, andedop osv. Ongman var pastor i Filadelfiaförsamlingen i Örebro och grundade även Örebro Missionsskola. När Ongman kom till Skövde för att undersöka vad som hände, såg han ”hur Guds Helige Ande föll och hur man talade i tungor, sjöng och jublade” och insåg då att församlingsledningen inte behövde vara tveksam inför vad som skedde i församlingen; det var en pingstväckelse! Ongman skyndar sig därefter att bjuda in Andrew Johnson till sin församling i Örebro. Många även i Örebro blev andedöpta och pingstväckelsen, eller ”den nya rörelsen” som den till en början kom att kallas, spred sig vidare i Sverige. Ongman fortsatte att anordna väckelsekampanjer med andedop och tungotal och pingstväckelsen spreds över Sverige.
  • Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.
    • I Antiokia börjar de troende för första gången kallas för ”kristna”. Tidigare har de i Apostlagärningarna kallats ”bröderna” (Apg 1:15), ”troende” (Apg 2:44), ”vittnen” (Apg 5:32), ”lärjungar” (Apg 6:1), ”vägen” (Apg 9:2), ”heliga” (Apg 9:13) och ”nasaréer” (Apg 24:5).
    • Att bli kallad för ”kristen” innebär att man kopplas samman med Jesus grekiska titel ”Kristus” ungefär på samma sätt som ”Jesuiter” kopplas samman med namnet ”Jesus” eller ”messianer” kopplas samman med Jesus hebreiska titel ”Messias”.
      • Ett av målen med det kristna livet är att låta Jesus lysa igenom så att människor som möter oss ser Jesus. I Antiokia verkar de troende onekligen ha blivit så förknippade med Kristus att de helt enkelt kallades för ”Kristus-ar”.
        • Många människor förknippas med det ena eller det andra, exempelvis ett fotbollslag eller ett jobb eller vad som helst. Vad förknippar din omgivning dig med? Är du känd som en som alltid pratar om Arsenal eller som en som alltid pratar om Jesus?
        • När jag gjorde lumpen började mina lumparkamrater kalla mig för ”Jesus” istället för ”Christian” eller ”Mölk”, eftersom de tyckte jag hade en sån ovana (enligt dem) att alltid prata om Jesus hela tiden.
  • 27Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. 28En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. – Den kom också under Claudius regering. – 29Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen. 30Detta gjorde de också, och de sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.
    • De kristna i Antiokia satsade på evangelisation, mission och Bibelundervisning, men verkar ännu inte ha haft så många profeter bland sig. Nu kommer det några med profetisk gåva från Jerusalem på besök till Antiokia.
      • Det kan ibland vara svårt för en församling att vara helt komplett, men då gäller det att vara ödmjuk och öppen för att kristna från andra församlingar kommer på besök och hjälper till med de gåvor som de har fått.
    • Även om de kristna i Antiokia inte själva hade profeter vid denna tid, så var de ändå öppna för denna gåva och trodde på profeterna från Jerusalem. Lärjungarna i Antiokia agerar utifrån det profetiska ordet och samlar in så mycket pengar som de kan.
    • De kristna i Antiokia gav ”så mycket de kunde”. Detta är en bra princip för hur generös man ska vara med sina pengar. Man behöver inte nödvändigtvis ge exakt 10%, utan kan göra en genomtänkt bedömning av hur mycket pengar man kan ge.
    • I Apg 13:1 kan vi läsa att ”i församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare”. Det innebär att antingen stannade Agabus och övriga profeter kvar i Antiokia och var dessa ”profeter”, eller så fick några av församlingsmedlemmarna denna gåva efter att Agabus farit hem. Hursomhelst så visar det att församlingen i Antiokia fortsatte att växa och kompletteras.

Copyright 2017 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.