Pastor Christian Mölk | Apg10
Currently viewing the tag: "Apg10"

19De som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de predikade ordet endast för judar. 20Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, och när de kom till Antiokia började de tala också till grekerna och predika evangeliet om Herren Jesus. 21Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. 22Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. 23När han kom dit och såg vad Guds nåd hade uträttat, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. 24Barnabas var en god man, uppfylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren. 25Han begav sig därefter till Tarsus för att söka upp Saulus. 26Han fann honom och tog honom med sig till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna. 27Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. 28En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. – Den kom också under Claudius regering. – 29Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen. 30Detta gjorde de också, och de sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.

  • 19De som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de predikade ordet endast för judar.
    • Staden Antiokia grundades år 301 f.Kr. av Selevko Nikator, som hade en fallenhet att uppkalla städer efter sin far, Antiokus, något som han gjorde 15 gånger. På Nya testamentets tid var Antiokia, även kallad ”Österns drottning”, huvudstad i den romerska provinsen Syrien, och hade cirka en halv miljon invånare, något som gjorde Antiokia till den tredje största staden i hela det romerska riket, bara mindre än Rom själv och den egyptiska staden Alexandria. Antiokia var på Nya testamentets tid känd som ett kommersiellt och kulturellt centrum, men även för dess prostitution och ökända omoral. Idag är Antiokia en turkisk småort på cirka 6000 invånare.
    • Antiokia hade en stor judisk minoritet och det var naturligt för de troende som flydde förföljelserna i Jerusalem att söka sig till sina landsmän. Det var också naturligt för dessa Messias-troende judar att berätta om Jesus för de judar som ännu inte trodde på Jesus.
      • Till en början är det naturligt att man delar sin tro med de som man har kontakt och gemenskap med. Men så småningom är det viktigt att man inte fastnar där utan även försöker sträcka sig utanför sin trygghetszon och sin naturliga gemenskap med budskapet om Jesus.
  • 20Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, och när de kom till Antiokia började de tala också till grekerna och predika evangeliet om Herren Jesus. 21Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.
    • När dessa anonyma troende judar går från att bara sprida evangeliet bland sina judiska landsfränder till att även sprida evangeliet bland grekerna, så går de från att enbart ”evangelisera” till att nu även ”missionera”.
    • För att mission ska vara framgångsrik krävs det dels att kristna tar missionsuppdraget på allvar och börjar vittna om Jesus för nya människor, men det krävs också att ”Herrens hand” är med. Jesus har gett uppdraget att missionera till alla kristna, men har också lovat att konkret vara med (Matt 28:18–20).
      • Så om vi klagar på att vi ser för lite av ”Herrens hand”, så kanske vi bör börja ta Jesu missionsbefallning på allvar.
  • 22Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. 23När han kom dit och såg vad Guds nåd hade uträttat, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. 24Barnabas var en god man, uppfylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren. 25Han begav sig därefter till Tarsus för att söka upp Saulus. 26Han fann honom och tog honom med sig till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara.
    • Ryktet om väckelsen i Antiokia når församlingen i Jerusalem och de sänder Barnabas för att undersöka saken.
      • Barnabas var en pålitlig man som var känd för sin generositet (Apg 4:36-37) och för att ha tagit sig an den nyfrälste Paulus när ingen annan vågade (Apg 9:26-28).
        • Församlingen i Jerusalem visste att de kunde lita på Barnabas eftersom han hade visat sig pålitlig och trovärdig tidigare. Den som vill tjäna Herren i det stora behöver också lära sig att tjäna Herren i det lilla först.
      • När ett andligt skeende eller en väckelse börjar någonstans är det viktigt att varken kasta ut barnet med badvattnet eller svälja allt med hull och hår. Istället bör man undersöka väckelsen, behålla det goda och korrigera det osunda.
    • När Barnabas undersöker väckelsen i Antiokia ser han att det är gott och gör bedömningen att de bör fortsätta på den väg de gått in på, men att de behöver mer Bibelundervisning. Han bestämmer sig därför för att hämta Paulus från Tarsus och sen tillsammans med Paulus undervisa församlingen under ett års tid.
      • Väckelsen i Antiokia ledde till att församlingen växte både i kvantitet och i kvalitet. Det är viktigt att inte bara fokusera på det ena eller det andra, eftersom man då riskerar att få antingen en stor församling med ytlig tro eller en liten stillasittande församling som inte når ut. Församlingen behöver sträcka sig utåt för att alltid nå nya människor samtidigt som man fördjupar sin tro genom sund Bibelundervisning.
    • En liknande ”undersökning” skedde i Skövde i början av 1900-talet när pingstväckelsen kom till Sverige. När Andrew Johnson återvänder till sin hemort Skövde efter att ha varit med om pingstväckelsens start på Azusa Street i Los Angeles så börjar han predika om detta i stadens baptistförsamling. Men eftersom församlingens ledning var en aning skeptisk till Andrew Johnson kallade de på John Ongman från Örebro för att få hjälp att bedöma detta med tungotal, andedop osv. Ongman var pastor i Filadelfiaförsamlingen i Örebro och grundade även Örebro Missionsskola. När Ongman kom till Skövde för att undersöka vad som hände, såg han ”hur Guds Helige Ande föll och hur man talade i tungor, sjöng och jublade” och insåg då att församlingsledningen inte behövde vara tveksam inför vad som skedde i församlingen; det var en pingstväckelse! Ongman skyndar sig därefter att bjuda in Andrew Johnson till sin församling i Örebro. Många även i Örebro blev andedöpta och pingstväckelsen, eller ”den nya rörelsen” som den till en början kom att kallas, spred sig vidare i Sverige. Ongman fortsatte att anordna väckelsekampanjer med andedop och tungotal och pingstväckelsen spreds över Sverige.
  • Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.
    • I Antiokia börjar de troende för första gången kallas för ”kristna”. Tidigare har de i Apostlagärningarna kallats ”bröderna” (Apg 1:15), ”troende” (Apg 2:44), ”vittnen” (Apg 5:32), ”lärjungar” (Apg 6:1), ”vägen” (Apg 9:2), ”heliga” (Apg 9:13) och ”nasaréer” (Apg 24:5).
    • Att bli kallad för ”kristen” innebär att man kopplas samman med Jesus grekiska titel ”Kristus” ungefär på samma sätt som ”Jesuiter” kopplas samman med namnet ”Jesus” eller ”messianer” kopplas samman med Jesus hebreiska titel ”Messias”.
      • Ett av målen med det kristna livet är att låta Jesus lysa igenom så att människor som möter oss ser Jesus. I Antiokia verkar de troende onekligen ha blivit så förknippade med Kristus att de helt enkelt kallades för ”Kristus-ar”.
        • Många människor förknippas med det ena eller det andra, exempelvis ett fotbollslag eller ett jobb eller vad som helst. Vad förknippar din omgivning dig med? Är du känd som en som alltid pratar om Arsenal eller som en som alltid pratar om Jesus?
        • När jag gjorde lumpen började mina lumparkamrater kalla mig för ”Jesus” istället för ”Christian” eller ”Mölk”, eftersom de tyckte jag hade en sån ovana (enligt dem) att alltid prata om Jesus hela tiden.
  • 27Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. 28En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. – Den kom också under Claudius regering. – 29Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen. 30Detta gjorde de också, och de sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.
    • De kristna i Antiokia satsade på evangelisation, mission och Bibelundervisning, men verkar ännu inte ha haft så många profeter bland sig. Nu kommer det några med profetisk gåva från Jerusalem på besök till Antiokia.
      • Det kan ibland vara svårt för en församling att vara helt komplett, men då gäller det att vara ödmjuk och öppen för att kristna från andra församlingar kommer på besök och hjälper till med de gåvor som de har fått.
    • Även om de kristna i Antiokia inte själva hade profeter vid denna tid, så var de ändå öppna för denna gåva och trodde på profeterna från Jerusalem. Lärjungarna i Antiokia agerar utifrån det profetiska ordet och samlar in så mycket pengar som de kan.
    • De kristna i Antiokia gav ”så mycket de kunde”. Detta är en bra princip för hur generös man ska vara med sina pengar. Man behöver inte nödvändigtvis ge exakt 10%, utan kan göra en genomtänkt bedömning av hur mycket pengar man kan ge.
    • I Apg 13:1 kan vi läsa att ”i församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare”. Det innebär att antingen stannade Agabus och övriga profeter kvar i Antiokia och var dessa ”profeter”, eller så fick några av församlingsmedlemmarna denna gåva efter att Agabus farit hem. Hursomhelst så visar det att församlingen i Antiokia fortsatte att växa och kompletteras.

Copyright 2017 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

1Vid den tiden lät kung Herodes gripa och misshandla några i församlingen. 2Och Jakob, Johannes bror, lät han avrätta med svärd. 3När han såg att detta vann bifall hos judarna, fortsatte han och lät gripa också Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid. 4Sedan han gripit honom satte han honom i fängelse och gav i uppdrag åt fyra vaktavdelningar, om vardera fyra man, att bevaka honom. Efter påsken ville han ställa honom inför folket. 5Petrus hölls därför kvar i fängelset, och församlingen bad uthålligt till Gud för honom. 6Natten innan Herodes hade tänkt ställa honom inför rätta, låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset. 7Och se, en Herrens ängel stod där, och ett ljussken lyste upp rummet. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: ”Skynda dig upp!” Då föll kedjorna från Petrus händer, 8och ängeln sade till honom: ”Sätt på dig bältet och ta på dig sandalerna.” Petrus gjorde det, och ängeln sade: ”Ta på dig manteln och följ mig.9Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som skedde genom ängeln var verkligt utan trodde att han såg en syn. 10De gick förbi den första vakten och så den andra och kom sedan till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. Så kom de ut och gick längs en gata, och plötsligt lämnade ängeln honom. 11När Petrus blev sig själv igen sade han: ”Nu vet jag verkligen att Herren har sänt sin ängel och räddat mig ur Herodes hand och från allt som det judiska folket hade väntat sig.12Då han nu insåg vad som hänt, gick han till Marias hus, hon som var mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många församlade och bad. 13Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rode gick för att öppna. 14När hon kände igen Petrus röst, blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade att Petrus stod utanför porten. 15De sade till henne: ”Du är tokig!” Men hon höll fast vid att det var så, och då sade de: ”Det är hans ängel.16Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. 17Han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och så förklarade han för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: ”Berätta detta för Jakob och de andra bröderna.” Sedan gick han ut och begav sig till en annan plats. 18På morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna. Vad hade det blivit av Petrus? 19När så Herodes skickade bud efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han vakterna och befallde att de skulle föras bort. Därefter lämnade han Judeen och for ner till Cesarea och uppehöll sig där.

  • 1Vid den tiden lät kung Herodes gripa och misshandla några i församlingen
    • Denne Herodes Agrippa I var sonson till Herodes den Store som försökte mörda Jesus när han föddes och brorson till Herodes Antipas som avrättade Johannes Döparen och som var inblandad i att Jesus korsfästes.
    • Herodes var uppväxt i Rom, men försökte bevisa sin judiskhet genom att på alla sätt följa de judiska lagarna. Han verkar inte ha brytt sig så mycket om människor, utan snarare om att stärka sin egen makt. Blev det något uppror så dödade han upprorsmakarna. Nu märkte han att många judar tyckte illa om de kristna så han avrättar en av de kristna ledarna.
      • Dock resulterade detta beteende i att han blev den siste judakonungen.
  • 2Och Jakob, Johannes bror, lät han avrätta med svärd
    • Det står inte så mycket om Jakob i Bibeln. Nästan det enda som står är att Jakob tillsammans med Petrus och Johannes var en av Jesus tre närmaste lärjungar och att han säger till Jesus att han kan tänka sig att “dricka samma kalk som Jesus och döpas med samma dop” som Jesus (Mark 10:35–40).
      • Eftersom Jesus svarar jakande på de två bröderna Jakobs och Johannes bön om att få dricka samma kalk som Jesus, så kanske det var just det som Jakob fick göra genom sin martyrdöd.
        • Om Jakob var den förste aposteln som dog, så var Johannes den siste. Båda dessa liv har sina svårigheter. Jakob fick komma till Jesus medan Johannes fick arbeta för Jesus. En apostel måste vara beredd att både leva och dö för Jesus, och det är inte säkert att det ena är lättare än det andra.
      • Det svenska ordet ”martyr” kommer från det grekiska ordet ”martyron” som betyder ”vittne” (Heb 12:1). En martyr är en person som berättar och vittnar om något som man har sett och som man är villig att dö för.
        • En nepalesisk vän till mig blev en ”levande martyr” när han arresterades av den nepalesiska polisen på grund av att han brutit mot lagen genom att predika om Jesus för hinduer. När han hade chansen att fly valde han istället att gå in i fängelset trots att han visste att han inte skulle överleva en fängelsevistelse. Vi bad väldigt mycket för honom och till slut blev han frisläppt.
      • När någon blev fängslad på apostlarnas tid så blev de fastkedjade med en vaktsoldat. Enligt Klemens från Alexandria (150–215) så passade Jakob på att vittna om sin tro på Jesus för sin vaktsoldat. Enligt Klemens så blev den soldaten frälst och senare avrättad tillsammans med Jakob.
  • 3När han såg att detta vann bifall hos judarna, fortsatte han och lät gripa också Petrus
    • När kung Herodes såg att judarna tyckte om att Jakob avrättades så tänker han nu göra samma sak även med Petrus. Ett klassiskt sätt att försöka stoppa en framgångsrik rörelse är att avrätta ledaren. Detta försökte det judiska ledarskapet göra med Jesus, men det ledde dock till att de kristna bara blev bara ännu fler.
    • Kung Herodes vet att Petrus på ett mystiskt sätt har lyckats smita från fängelse förut (Apg 5), så nu låter han fyra vaktsoldater vakta Petrus samtidigt. Dessa fyra vakter byter med fyra andra vakter efter tre timmar, så Petrus var väldigt väl bevakad.
  • 6Natten innan Herodes hade tänkt ställa honom inför rätta, låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset.
    • Kung Herodes hade ett fängelse och soldater som sina vapen, men församlingens enda vapen var bön. De bad ivrigt natt och dag. När alla dörrar är stängda så är dörren upp till himlen alltid öppen.
    • Petrus ligger och sover natten innan han ska avrättas. Om jag hade varit i en mörk fängelsehåla fastkedjad till vaktsoldater, samt visste att jag skulle avrättas nästa dag, då hade jag INTE kunnat somna…
      • Petrus måste onekligen ha varit väldigt avslappnad och helt lugnt litat på att Gud är med honom, oavsett om han lever eller dör.
  • 7Och se, en Herrens ängel stod där, och ett ljussken lyste upp rummet. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: Skynda dig upp! Då föll kedjorna från Petrus händer, 8och ängeln sade till honom: Sätt på dig bältet och ta på dig sandalerna. Petrus gjorde det, och ängeln sade: Ta på dig manteln och följ mig. 9Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som skedde genom ängeln var verkligt utan trodde att han såg en syn. 10De gick förbi den första vakten och så den andra och kom sedan till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. Så kom de ut och gick längs en gata, och plötsligt lämnade ängeln honom.
    • Samtidigt som Petrus sover så gör en ängel en storslagen entré med ljussken och allt! Men tydligen sover Petrus så djupt att ängeln får försöka väcka honom genom att stöta till honom i sidan. Petrus är så yrvaken att ängeln får tala om för Petrus vad han ska göra.
  • 11När Petrus blev sig själv igen sade han: Nu vet jag verkligen att Herren har sänt sin ängel och räddat mig ur Herodes hand och från allt som det judiska folket hade väntat sig.
    • Varför räddade Gud Petrus och inte Jakob? Varför dog Jakob? Hade inte Gud stor användning av en apostel som Jakob? Detta är svåra frågor som det inte alltid finns svar på. Liknande frågor ställer många av oss idag; ”Varför helade Gud den personen, men inte mig?”
      • Kanske ville Gud visa för oss kristna idag att vi alla måste vara beredda på lidande och förföljelse. Gud har inte anseende till person och det kan drabba vem som helst, till och med en apostel eller pastor.
      • När man blir kristen är det viktigt att tänka igenom om man är både beredd att leva och att dö för Jesus. Båda dessa beslut är viktiga och jag är inte säker på vilket som är svårast.
      • Ibland så låter Gud jobbiga saker hända. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att vi har problem med Gud, utan kanske snarare att Gud leder oss igenom prövningar som så småningom kommer att göra oss starkare.
        • En tyngdlyftare blir ju inte starkare av att sitta på soffan hela dagen, utan genom att lyfta tyngder. På samma sätt blir vi starkare när vi går igenom svårigheter och tvingas bära på tunga bördor.
        • Min personliga erfarenhet är att jag aldrig upplevt Gud vara närmare än när jag gått igenom svårigheter. Vid ett tillfälle blev jag så lycklig av Guds närvaro vid en jobbig händelse att jag råkade utbrista: ”Om detta är lidande så vill jag alltid lida!”
      • Vi människor har en benägenhet att alltid vilja hitta en mening med allt. Men finns det alltid en mening? Eller finns det en mening, men som vi kommer förstå först när vi kommer till himlen? Oavsett om det finns en mening med vårt lidande eller inte, så är det viktiga att Gud blir ärad.
      • Vi får inte alltid veta hur det kommer att gå, men vi kan lära oss av Petrus att vi ändå alltid bör lita på Herren och vara trygga i honom.
  • 12Då han nu insåg vad som hänt, gick han till Marias hus, hon som var mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många församlade och bad. 13Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rode gick för att öppna. 14När hon kände igen Petrus röst, blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade att Petrus stod utanför porten. 15De sade till henne: Du är tokig! Men hon höll fast vid att det var så, och då sade de: Det är hans ängel. 16Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han.
    • För de första kristna var församlingen oerhört viktig. Det första som Petrus gör efter att han har blivit fri, är att gå till sina kristna bröder och systrar.
      • De första kristna hade inga kyrkobyggnader, utan samlades i sina hem. Förmodligen var Maria den som hade störst hus, och därför var hennes hem en naturlig samlingsplats.
        • Ofta gör vi misstaget att bara upphöja de apostlar och pastorer som predikar eller syns på estraden, men om inte Maria hade tjänat Gud med de gåvor som hon hade, då hade församlingen inte kunnat samlas. Det är viktigt att tacka Gud för de människor som helhjärtat tjänar Gud med de gåvor de har fått, men som inte syns lika mycket.
        • Den tidigaste kyrkobyggnad arkeologin har funnit är ett hus från omkring år 232 i Dura-Europos i dagens Syrien. Byggnaden är ett vanligt hus där en vägg mellan två rum har slagits ut för att göra plats för att kunna samla omkring 70 personer. Med andra ord var den första kyrkobyggnaden även den egentligen ett vanligt hem.
      • Ett vanligt hus på Nya testamentets tid hade en port, en innergård och sen själva huset. Församlingen är upptagna i bön och hör inte när Petrus bultar på
        • När tjänsteflickan Rode hör Petrus blir hon så till sig att hon glömmer att öppna och springer in till de andra i huset.
      • Det verkar ha varit lättare för Petrus att komma ut ur fängelset, än in i kyrkan.
        • Ett liknande mönster kan ibland skönjas även i våra församlingar idag. Vi ber om att det ska komma nya människor till kyrkan, men vi släpper inte in dem när de väl kommer!
          • En människa kan ha mött Jesus, blivit härligt frälst och befriad från droger, kriminalitet och missbruk, men lyckas inte komma in i församlingsgemenskapen.
          • En människa som längtar efter Gud, men har tatueringar eller konstiga kläder, och får därmed svårt att fullt ut bli accepterad i församlingen eftersom de andra kristna tittar snett och pratar bakom ryggen.
          • Ibland kan det vara lättare för en person att tack vare Jesus lämna sitt gamla liv i ”fängelse”, än att komma in i den kristna gemenskapen. Det måste vi redan kristna tänka på! Vi som är kristna måste se till så att det är lätt att komma in i våran gemenskap! Det är aldrig den nyfrälstes skyldighet att hitta kristna vänner, det är vårt ansvar att hjälpa till med.
        • Medan Petrus står där utanför och knackar och vill komma in, så håller församlingen på att be till Gud att Petrus ska bli fri. När Rode kommer inspringandes och berättar för församlingen att Petrus har blivit fri, så skriker de åt stackars Rode att hon är tokig! När Rode fortsätter insistera på att Petrus är här, så tror de ändå inte på henne och försöker hitta på alla möjliga konstiga förklaringar. Församlingen var alltså för upptagen med att be så att de inte såg när bönesvaret kom.
          • Även vi svenska kristna har nu länge bett om väckelse. Vi ber om att våra kyrkor ska fyllas av människor som längtar efter Jesus. Denna bön har Gud nu börjat svara på, men kanske inte på det sätt som vi tror.
          • Blickar vi ut över världen kan vi se att det finns ofattbara 60 miljoner människor som lever som flyktingar. Många av dessa kommer från länder som ur ett missionsperspektiv ofta brukar betraktas som ”stängda”, nämligen Syrien, Afghanistan och Somalia. Vi har inte möjlighet att gå till dem och missionera, men istället strömmar dessa människor nu till oss. De har flytt från ett ”fängelse” och knackar nu på vår kyrkdörr och ber om att få komma in. Kommer vi att fortsätta be för dem eller kommer vi att öppna dörren och släppa in dem? Idag har vi en sällan skådad möjlighet att vittna om Jesus i ord och handling för människor vi annars aldrig hade kunnat nå.
          • För en tid sedan, när jag precis hade avslutat en begravningsgudstjänst och var på väg till dagis för att hämta min son, knackade det på dörren till mitt kontor i kyrkan. Det var en afghan som med hjälp av en tolk berättade att han ville “byta religion från muslim till kristen”! Jag blev glad och överraskad och tyckte att hans förslag var mycket bra! Jag bad han komma tillbaka vid 19 eftersom då skulle min afghanske medarbetare vara i kyrkan så han kunde vara med och tolka. Min medarbetare är en duktig evangelist och eftersom han själv är afghan och f.d. muslim känner han den afghanska kulturen och den muslimska religionen. När klockan slog 19 kom afghanen tillbaka, och dessutom hade han tagit med sig en till afghan som också ville bli kristen! Efter ett antal samtal är nu dessa två afghaner frälsta, döpta och aktiva medlemmar i vår församling.
          • Precis som för de första kristna, så står det människor utanför vår kyrka och ”bultar på porten”. Vi har bett om väckelse och nu är den här! Just i detta nu så står människor från andra länder och religioner och knackar på vår kyrkdörr och ber om att få komma in. Vi behöver omfamna dessa människor med Guds kärlek och vittna om vår tro på Jesus för dem. Vi ska behandla dem som vi vill bli behandlade själva. Visst, vi kommer att möta svårigheter, kulturkrockar, brottslighet, etc., etc., men vi kommer att klara detta. Ju allvarligare läget blir, desto större kommer vår förtröstan på Gud att bli. Det är nu vår tro prövas. Det är nu vi svenskar måste lämna vår apatiska bekvämlighet och resa oss upp och lyda vår Mästare!
          • Om din församling ännu inte har öppnat sina dörrar för flyktingarna, så sätt igång så fort som möjligt! Starta ett språkcafé, bjud in till dopskola, öppna kyrkan för ensamkommande ungdomar, osv, osv! Tiden är inne! Det är dags! Skörden är stor, det enda som fattas är arbetare! Skörden är till och med så stor att den som sår och den som skördar kommer att få glädja sig på samma gång! Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd!
          • 35Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. 36Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång. 37Ändå är det ordet sant, att en sår och en annan skördar. 38Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete.”” (Joh 4:35–38)

21När detta var slutfört bestämde sig Paulus för att genom Makedonien och Akaja resa till Jerusalem. Han sade: ”Och när jag har varit där måste jag också besöka Rom.” 22Han sände två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus, till Makedonien och stannade själv en tid i Asien. 23Vid den tiden uppstod det stor oro med anledning av ’den vägen’. 24En silversmed som hette Demetrius, tillverkade Artemistempel av silver och skaffade därmed hantverkarna stora inkomster. 25Nu kallade han samman dem och sådana som hade liknande arbeten och sade: ”Ni män, ni vet att vi har vårt välstånd av detta arbete. 26Och nu ser ni och hör hur den där Paulus har vilselett en massa människor, inte bara i Efesus utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar som är tillverkade av händer inte är några gudar. 27Det är fara värt inte endast att vårt hantverk får dåligt rykte utan också att den stora gudinnan Artemis tempel förlorar sitt anseende, och att den gudinna som hela Asien, ja, hela världen dyrkar, mister sin gudomliga storhet.” 28När de hörde detta blev de ursinniga och skrek: ”Stor är efesiernas Artemis!” 29Hela staden kom i uppror, och folk rusade alla på en gång till teatern och släpade med sig Gajus och Aristarkus, två makedonier som var Paulus följeslagare. 30Paulus ville gå in till folket men hindrades av lärjungarna. 31Några asiarker som var hans vänner skickade också bud till honom och bad att han inte skulle ge sig in på teatern. 32Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats. 33Några ur hopen förklarade för Alexander vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket. 34Men när de märkte att han var jude, ropade de alla på en gång i ett par timmar: ”Stor är efesiernas Artemis!” 35Men stadens sekreterare lugnade folket och sade: ”Efesier, finns det någon enda människa som inte känner till att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som har fallit ner från himlen? 36Eftersom ingen kan neka till detta, bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat. 37Ni har fört hit de här männen som varken har rånat tempel eller hädat vår gudinna. 38Om nu Demetrius och hans hantverkare vill föra talan mot någon, så hålls det rättegångar och finns det landshövdingar. Inför sådana skall de anklaga varandra. 39Och om det är något mer ni vill ta upp, skall det avgöras i den lagliga folkförsamlingen. 40På grund av det som har hänt i dag riskerar vi att bli anklagade för uppror. Vi har ju inte något skäl att anföra när vi skall stå till svars för dessa oroligheter.” Och efter att ha sagt det upplöste han folksamlingen.” 

  • 23Vid den tiden uppstod det stor oro med anledning av ’den vägen’. 24En silversmed som hette Demetrius, tillverkade Artemistempel av silver och skaffade därmed hantverkarna stora inkomster. 25Nu kallade han samman dem och sådana som hade liknande arbeten och sade: ”Ni män, ni vet att vi har vårt välstånd av detta arbete. 26Och nu ser ni och hör hur den där Paulus har vilselett en massa människor, inte bara i Efesus utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar som är tillverkade av händer inte är några gudar. 27Det är fara värt inte endast att vårt hantverk får dåligt rykte utan också att den stora gudinnan Artemis tempel förlorar sitt anseende, och att den gudinna som hela Asien, ja, hela världen dyrkar, mister sin gudomliga storhet.” 28När de hörde detta blev de ursinniga och skrek: ”Stor är efesiernas Artemis!”
    • I Efesus fanns ett stort tempel tillägnat gudinnan Artemis, eller Diana som hon också kallas, och som ansågs vara ett av antikens sju underverk.
    • Många tillresande besökte templet, tillbad Artemis och köpte en staty eller något liknande. Detta gav naturligtvis ansenliga inkomster åt stadens hantverkare, en inkomst som nu riskerade förloras på grund av Paulus förkunnelse.
    • Det är viktigt att komma ihåg att Paulus inte predikade emot Artemis, utan för Jesus. Att de som började tro på Jesus och slutade tro på Artemis därefter slutade köpa statyer var en naturlig reaktion. Men Paulus huvudsyfte var inte att gå emot en annan religion utan istället predika om Jesus, något som tydligt bekräftas i vers 37, där stadens sekreterare förklarar att Paulus inte alls har hädat Artemis.
  • 29Hela staden kom i uppror, och folk rusade alla på en gång till teatern och släpade med sig Gajus och Aristarkus, två makedonier som var Paulus följeslagare. 30Paulus ville gå in till folket men hindrades av lärjungarna. 31Några asiarker som var hans vänner skickade också bud till honom och bad att han inte skulle ge sig in på teatern. 32Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.
    • Många i staden var oerhört upprörda, medan många andra inte riktigt visste varför de ens hade samlats.
    • Teatern i Efesus rymde 25000 personer och staden hade som högst cirka 50000 invånare. I texten framgår inte hur många som befann sig på teatern, men man kan ändå föreställa sig att det var väldigt många och skriket måste ha varit öronbedövande!
  • 35Men stadens sekreterare lugnade folket och sade: ”Efesier, finns det någon enda människa som inte känner till att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som har fallit ner från himlen? 36Eftersom ingen kan neka till detta, bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat. 37Ni har fört hit de här männen som varken har rånat tempel eller hädat vår gudinna. 38Om nu Demetrius och hans hantverkare vill föra talan mot någon, så hålls det rättegångar och finns det landshövdingar. Inför sådana skall de anklaga varandra. 39Och om det är något mer ni vill ta upp, skall det avgöras i den lagliga folkförsamlingen. 40På grund av det som har hänt i dag riskerar vi att bli anklagade för uppror. Vi har ju inte något skäl att anföra när vi skall stå till svars för dessa oroligheter.” Och efter att ha sagt det upplöste han folksamlingen.”
    • Det har hänt många gånger att olika sorters människor har blivit väldigt upprörda över det kristna budskapet, men här ser vi att till och med höga politiska ledare i stadens elit kunde se att det inte egentligen fanns något att frukta. 

 

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

1Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där träffade han några lärjungar, 2och han frågade dem: ”Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten.” 3Då frågade han: ”Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: ”Med Johannes dop.” 4Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” 5När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn. 6Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade. 7Tillsammans var det omkring tolv män.

8Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. 9Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ’den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han samtal i Tyrannus hörsal. 10Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

11Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, 12så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut. 13Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: ”Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar.” 14Det var sju söner till en viss Skevas, en judisk överstepräst, som gjorde så. 15Men den onde anden svarade dem: ”Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?” 16Och mannen som hade den onde anden kastade sig över dem, övermannade alla och misshandlade dem så svårt att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga. 17Detta fick alla i Efesus veta, både judar och greker, och fruktan kom över dem alla, och Herren Jesu namn blev prisat.

18Många av dem som trodde kom och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. 19Åtskilliga av dem som hade bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände upp dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer. 20På detta sätt hade ordet genom Herrens kraft framgång och visade sin styrka.” 

  • 1Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet.
    • Efesus, även kallat ”Asiens ljus”, är idag en ruinstad i Turkiet, men var på Nya testamentets tid världens fjärde största stad och låg vid Mindre Asiens västkust. Efesus drog till sig mycket folk, dels för att staden på grund av dess geografiska läge var en knutpunkt för handel, men också för att många religiösa pilgrimer vallfärdade till Efesus för att se ett av antikens sju underverk, Artemistemplet.
  • Där träffade han några lärjungar, 2och han frågade dem: ”Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?”
    • När Paulus kommer till Efesus träffar han några lärjungar som han av någon anledning känner sig föranledd att fråga om de tog emot den helige Ande när de kom till tro. Dessa lärjungar har tidigare varit lärjungar hos Johannes Döparen och har högst troligtvis fått höra om Messias, men de har samtidigt en väldigt begränsad kunskap om Jesus och allt han har gjort.
  • De svarade honom: ”Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten.”
    • Joel profeterade att Gud i den sista tiden skulle utgjuta den helige ”över allt kött” (Joel 2:28), något som också hände när den helige Ande föll över lärjungarna på pingstdagen (Apg 2:1-4).
    • Även om det har gått ett antal år sedan pingstdagen så är den helige Andes utgjutande fortfarande relativt nytt och det är därför inte speciellt konstigt att dessa lärjungar inte har hört talas om det.
  • 3Då frågade han: ”Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: ”Med Johannes dop.”
    • När Johannes Döparen jämför sig själv med Jesus så säger han: ”Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld.” (Matt 3:11)
      • Det finns alltså en tydlig koppling mellan dopet i Jesu namn och den helige Andes utgjutande, en koppling som inte finns i samband med Johannes dop. Även om lärjungarna i Efesus var frälsta i och med sin tro på Jesus så hade de ännu inte tagit del av den helige Ande, en erfarenhet och hjälp i det kristna livet som är oerhört viktig.
    • En liknande situation finner vi i Apg 18, där Apollos predikar ivrigt om Jesus, samtidigt som han bara har hört talas om Johannes dop. Han undervisas mer grundligt av Priskilla och Akvila.
    • Alla dessa ”Johannes-lärjungar” är ett resultat av den övergångsfas mellan Gamla och Nya testamentet som uppstod på grund av Johannes Döparens tjänst. Detta är inte lika aktuellt idag, men kan möjligtvis jämföras med människor från andra religioner som börjar tro på Jesus utan att egentligen ha läst Bibeln eller tagit del av kristen undervisning.
  • 4Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” 5När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn.
    • När man döptes av Johannes gjorde man det först och främst för att man omvände sig från sin synd, men inte nödvändigtvis för att man bekände sin tro på Jesus som världens Herre och Frälsare.
    • Man ska bara döpas i Jesu namn en gång i sitt liv, men om man har döpts på otillräckliga grunder så är det alltså inte fel att döpas en andra gång, eftersom det då egentligen blir det första korrekta dopet.
      • Om någon som blivit döpt som spädbarn men som sen under inga omständigheter tror på Jesus eller lever något kristet liv, men som sedan i vuxen ålder omvänder sig och kommer till tro på Jesus så är det min personliga uppfattning att den personen, i likhet med dessa Johannes-lärjungar i Efesus, bör döpa sig ”igen”. Detta blir dock inte ett ”omdop”, eftersom det första inte var efter egen bekännelse om tro på Jesus som världens Herre och Frälsare, vilket är en nödvändig grund för att döpas i Jesu namn.
  • 6Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade.
    • Det finns en nära koppling mellan dopet i Jesu namn och utgjutandet av den helige Ande:
      • 37När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” 38Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.” (Apg 2:37–38)
      • 14Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, 16eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. 17Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.” (Apg 8:14–17)
      • 44Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. 46Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. 47Då frågade Petrus: ”Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?” 48Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.” (Apg 10:44–48)
    • Alla som tror på Jesus och blir frälsta föds på nytt av den helige Ande och får det nya eviga livet (Joh 3:5, Rom 8:9, 1 Kor 12:3). Men utöver detta kan man också som kristen bli fylld med Guds Ande så att man får övernaturlig kraft att vara ett Jesu vittne (Apg 1:8).
      • Man är alltså som kristen född på nytt av Anden, men behöver inte nödvändigtvis automatiskt ha tagit del av den helige Andes kraft genom att bli döpt i den helige Ande eller bli uppfylld av den helige Ande. Detta ”Andens dop” är något som jag anser att alla kristna bör längta efter och be om. Även om den helige Ande så klart är verksam i och genom alla kristna så är det oerhört värdefullt att även få ta del av denna enorma kraft.
        • Ett exempel på detta hittar vi i Apostlagärningarnas inledning. I samband med att Jesus lämnar jorden så säger han till sina lärjungar: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.” (Apg 1:4–5) och lite senare: ”När den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” (Apg 1:8)
        • Lärjungarna tillhörde Jesus och var frälsta, men hade ännu inte tagit del av den kraft som den helige Ande ger. Innan de fick ta del av denna kraft kan vi läsa i texten att lärjungarna var instängda i ett rum (Apg 1:13), men efter dopet i den helige Ande (Apg 2:4) vågar de frimodigt vittna för alla som vill höra att Jesus är Messias och att Joels profetia om den helige Andes utgjutande nu gått i uppfyllelse (Apg 2).
        • Det märkliga med dessa lärjungar i Efesus är att de varken verkar ha blivit födda på nytt av den helige Ande eller tagit del av hans kraft. Förmodligen berodde detta på att hamnade lite mitt emellan Johannes Döparen och Jesus Kristus. Nu kompenseras dock detta med råge när de på ett fantastiskt sätt får ta del av den helige Andes kraft!
    • Det är väldigt viktigt för alla kristna att låta den helige Ande få förvandla vårat inre så att vi blir så lika Jesus som möjligt. Man blir inte perfekt bara för att man har blivit frälst utan det finns väldigt mycket att jobba med och ta itu med. Att lägga av med synd och istället leva ett liv fyllt med kärlek är en livslång process som den helige Ande vill leda oss igenom.
  • 8Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike.
    • Paulus mission följer samma mönster som tidigare; han reser till en centralort som fungerar som knutpunkt och börjar först predika för judarna. Det som är något annorlunda med Efesus är att han får predika ovanligt länge, hela tre månader! Därefter vill somliga inte höra mer och han tvingas istället fortsätta förkunnelsen i Tyrannus lärosal.
    • Guds son föddes som människa in i det judiska folket, och de var också de som hade fått Bibeln och förbundet, så det är väldigt naturligt att just de fick höra evangeliet först. Men när evangeliet inte togs emot gick erbjudandet vidare till hedningarna.
      • 16Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken.” (Rom 1:16)
      • 46Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: ”Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna.” (Apg 13:46)
      • 43Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.” (Matt 21:43)
  • 9Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ’den vägen’, så att alla hörde det.
    • Den kristna tron har inte alltid kallats för ”kristendomen”, istället kom den tidigt att kallas för ”Vägen”. I Apostlagärningarna märker vi exempelvis att Paulus först förföljer de som hörde till ”den vägen” (Apg 9:2) men senare omvände sig och själv började gå på ”den vägen” (Apg 24:14).
    • I Gamla Testamentet så används begreppet ”väg” ofta synonymt med ”ett sätt att leva” och används för att kontrastera ”Guds väg” och ”de ogudaktigas väg”. I GT vill Gud att Israels folk ska gå på Guds väg genom att göra vad Gud har befallt Mose (2 Mose 18:20). I Gamla testamentet så är ”Guds väg” synonymt med ”Guds vilja” eller ”Guds befallningar”, och Gud vill att människan inte ska gå ”sin egen väg” utan ”Guds väg” genom att lyda Guds befallningar som Gud gav Israel via Mose.
    • Jesus fortsätter på Gamla Testamentets spår om att det finns två vägar att gå när han upplyser oss om att ”fördärvets väg” är bred och att ”livets väg” är smal (Matt 7:13–14). Men även om Jesus fortsätter på GT:s utstakade väg så finns det en skillnad i hur man går på Guds väg. Istället för att lyfta fram att man som i Gamla Testamentet ska gå på Guds väg genom att lyda Mose lag, så betonar Jesus istället att ”vägen till Fadern” går via honom själv. Enda sättet att komma till Fadern är genom att tro på Jesus och därmed är Jesus vägen (Joh 14:6).
  • Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han samtal i Tyrannus hörsal. 10Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.
    • Att samlas kring Guds ord är oerhört centralt i det kristna lärjungaskapet och det är ingen slump att vi ägnar så pass stor del åt detta när vi firar Gudstjänst.
      • Det är dock intressant att notera att Paulus undervisade genom att hålla samtal. Det verkar alltså som att han inte höll någon vanlig söndagspredikan så som vi gör idag.
    • Paulus skulle aldrig ha kunnat nå alla som bodde i Asien, d.v.s. västkusten i dagens Turkiet, om inte alla troende hjälptes åt. Om detta skriver Paulus i sitt brev just till Efesus:
      • 11Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,” (Ef 4:11–12)
    • Troligtvis var det under denna tid som Paulus medarbetare grundade församlingarna i Kolosse, Laodicea, och Hierapolis (Kol 1:7, 4:12–17).
    • Under dessa två år (52-54 e.Kr.), skrev Paulus Första Korintierbrevet (1 Kor 16:8) och möjligtvis också Galaterbrevet.
  • 11Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, 12så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.
    • I det varma klimatet i Efesus användes ofta duk för att torka svetten med eller något liknande. Troligtvis var det dessa dukar som lades på de sjuka.
    • Att dessa mirakler var ovanliga, lär oss först och främst att det finns mirakler och under som borde vara vanliga. Det lär oss också att det finns lite mer normala sätt att bota sjuka, exempelvis att lägga händerna på den som är sjuk och be en enkel bön.
      • Man behöver inte eftersträva det ovanliga bara för att det är lite extra häftigt, men samtidigt bör man vara glad och tacksam när Gud gör ovanliga under.
    • I Apg 5:15 blir folk helade när Petrus skugga faller på dem och i Mark 5:27 blir kvinnan med blödarsjuka helad när hon rör vid Jesus kläder. Det finns dock ingen magi i klädesplaggen i sig själva, utan det står att Gud gjorde dessa under. Om inte Gud gör mirakler hjälper det inte hur många klädesplagg från Paulus, eller till och med Jesus, som vi lägger på de sjuka.
    • Det är inte förvånande för mig att dessa ovanliga under skedde i en missionssituation. Jag tror mission ligger Gud väldigt varmt om hjärtat och han är ofta väldigt snabb på att med under och tecken bekräfta sitt Ord när det predikas för onådda människor.
  • 13Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: ”Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar.”
    • På Nya testamentets tid fanns det många professionella ”magiker” eller ”andeutdrivare” eller liknande (Apg 8:9–24, 13:6-12, 16:16-19).
    • Dessa judiska andeutdrivare verkar inte ha haft en egen tro på Jesus som sin Herre och Frälsare utan, troligtvis inspirerade av tidigare nämnda ovanliga under, försökte använda sig av Paulus Gud för att driva ut onda andar.
      • Problemet med detta är att den kristna tron inte är magi, det går liksom inte att ”lära” sig en andlig teknik som om det vore någon slags trollformel. Nej, den kristna tron bygger på att man har en relation med Jesus, och utan den spelar det ingen roll hur duktig man är på Bibeln, hur vältalig man är eller vilken fin titel man har.
        • 25Vid den tiden sade Jesus: ”Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. 26Ja, Fader, detta var din goda vilja.” (Matt 11:25–26)
    • Det är viktigt att alla som betecknar sig själva som kristna har en egen relation med Jesus. Det räcker inte bara att ”tro på den Jesus som pastorn predikar” eller leva på sina föräldrars tro. Det är väldigt viktigt att var och en någon gång i sitt liv tar ställning och medvetet väljer om man vill tro på Jesus eller inte.
  • 15Men den onde anden svarade dem: ”Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?” 16Och mannen som hade den onde anden kastade sig över dem, övermannade alla och misshandlade dem så svårt att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga.
    • Här ser vi dels vilken otroligt stark kraft det finns i namnet Jesus; de onda andarna måste backa för den som tror på Jesus, men samtidigt vi ser också det farliga i att ge sig in i en kamp med onda andar om man inte har en relation med Jesus.
  •  17Detta fick alla i Efesus veta, både judar och greker, och fruktan kom över dem alla, och Herren Jesu namn blev prisat.
    • Trots att miraklerna hade utförts via Paulus så är det ändå Jesus som prisas, och det är en lärdom som vi aldrig får glömma. När Gud välsignar på olika sätt, så får vi aldrig själva ta åt oss äran för detta. Vi måste också alltid vara på vår vakt så att vi inte upphöjer predikanter eller ledare så mycket att man inte längre ser Jesus.
  • 18Många av dem som trodde kom och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. 19Åtskilliga av dem som hade bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände upp dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer.
    • En naturlig reaktion på att man har kommit till tro på Jesus är att man vill göra upp med sitt gamla syndiga liv. Någon kanske tömmer sitt barskåp i vasken, någon annan kanske ger tillbaka pengar man roffat åt sig (Luk 19:1-10) eller något liknande, beroende på vilken synd man framförallt har haft i sitt liv innan man blev frälst.
      • Kanske finns det något i ditt liv som du behöver lämna?
    • En silverdrakmer var värd cirka en fjärdedels dagslön, vilket visar oss att värdet på detta bokbål var enormt!
    • Det är viktigt att komma ihåg att de böcker de brände upp var deras egna. Man kan alltså inte som kristen bränna upp alla böcker man anser vara felaktiga eller hälla ut någon annans alkohol. Var och en måste göra upp med sin egen synd.
  • 20På detta sätt hade ordet genom Herrens kraft framgång och visade sin styrka.”
    • Apostlagärningarna 19 är ett bra exempel på vad vi i dag brukar kalla ”väckelse”, och det finns fyra sammanfattande lärdomar:
      • Folk samlades runt Guds ord.
      • Det skedde ovanliga under.
      • Det förekom andlig strid.
      • Folk omvände sig från sitt gamla syndiga liv.

 

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Klicka på länken för att lyssna på Christian Mölk predika eller högerklicka för att ladda hem predikan i mp3 format:

Apostlagärningarna 19:8-20 – Väckelsen i Efesus – 23:24.

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.