Pastor Christian Mölk | Det gamla och nya förbundet
Currently viewing the tag: "Det gamla och nya förbundet"

BibelsamtalEtt förbund, även känt som ”Testamente”, vilket är det latinska ordet för förbund, är ett avtal mellan två eller fler parter som ofta bekräftas av ett löfte, ett offer och en måltid. De som ingår förbund med varandra lovar att upprätthålla avtalet och accepterar konsekvenserna av att bryta förbundet. På Bibelns tid kunde en kung ingå förbund med ett annat land. Han lovade då att beskydda folket om de lydde honom och bestraffa dem om de var upproriska. På samma sätt erbjuder Gud ett förbund till Israel där Gud skall vara Israels Gud och Israel skall vara Guds folk. När Gud ingår förbund med Israel på Sinai berg lovar Gud Israel att han ska beskydda och välsigna Israel. Israel i sin tur lovar att älska Gud och inte tillbe några andra gudar samt att lyda Mose lag. När Israel inte längre håller sin del av förbundet så får de inte längre beskydd av Gud och förskjuts därför från sitt land. Eftersom det inte var möjligt för Israel att till fullo lyda Lagen så utförde de ständiga offer för att sona sina synder och på så sätt stanna kvar under Guds beskydd. Genom Israels ständiga misslyckande i att hålla sin del av förbundet visade Gud Israel och resten av världen behovet av en frälsare och lovade Israel ett nytt och bättre förbund. Detta nya förbund ingår Gud med mänskligheten när Jesus dör på korset. Där blir Jesus det offer som bekräftar förbundet och där nattvarden är den måltid som visar att vi ingår i förbundet. I det Nya förbundet är vi inte längre förbundna att lyda Lagen utan ges istället löfte om frälsning och evigt liv som en fri gåva genom att tro på Jesus. I detta nya förbund kan folk från alla nationer ingå och man får ta emot Guds Ande som hjälper oss att frivilligt vilja leva efter Guds ord.

Bibelord

När Mose kom och förkunnade för folket alla Herrens ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.”Och Mose skrev ner alla Herrens ord. Nästa morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar. Han sände israeliternas unga män att offra tjurar som brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålar och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret. Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra och lyda.” Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: ”Se, detta är blodet för det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.” Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp. 10 De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safir, likt själva himlen i klarhet. 11 Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och de åt och drack.” (2 Mos 24:3–11)

10 De har vänt tillbaka till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit förbundet som jag slöt med deras fäder. 11 Därför säger Herren så: Se, jag ska låta en olycka drabba dem, som de inte ska kunna komma undan. När de då ropar till mig kommer jag inte att lyssna på dem.” (Jer 11:10–11)

Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom han också är medlare för ett bättre förbund som är grundat på bättre löften. För om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte behövas ett andra. Men Gud förebrår dem när han säger: Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,
inte som det förbund jag slöt med deras fäder den dag jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land, för de blev inte kvar i förbundet med mig, så jag brydde mig inte om dem, säger Herren.10 Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras sinne och skriva dem i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. 11 Då ska ingen mer behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: ”Lär känna Herren!” Alla kommer att känna mig, från den minste av dem till den störste, 12 för jag ska i nåd förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder. 13 När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat är på väg att försvinna.”
(Heb 8:6–13)

26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: “Tag och ät. Detta är min kropp.” 27 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: “Drick av den alla. 28 Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” (Matt 26:26–28)

25 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: “Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig.”” (1 Kor 11:25)

Samtalsfrågor

  1. Vad är det Gamla förbundets löfte, offer och måltid?
  2. Vad är det Nya förbundets löfte, offer och måltid?
  3. Varför klarade inte Israel att hålla sin del av förbundet?
  4. På vilket sätt är det Nya förbundet bättre än det Gamla?
  5. Gäller det Gamla förbundet mellan Gud och Israel fortfarande?

Fler intressanta bibelord

5 Mos 28, 1 Mose 31:43-55, 1 Mose 8:20–9:17, 1 Mose 15, 2 Mos 19-24, Josua 24:1-28, 2 Sam 3:9–10, 2 Sam 7:8–16, 2 Kung 11:17, 2 Kung 23:1-3, Nehemja 9:38–10:39, Hos 6:7, Lukas 22:20, 1 Kor 11:17-34, Sak 2:11, Upp 21:3, Ef 2:8–9, Rom 8:9–11, Heb 7:22–25, Hes 37:26–28, Jer 31:31–33, Heb 9:15, Jer 3:1

1När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och förmanade och tröstade dem. Sedan tog han farväl och for till Makedonien. 2Och när han hade farit genom det området och talat många uppmuntrande ord till bröderna, kom han till Grekland, 3där han uppehöll sig i tre månader. Men då judarna förberedde ett attentat mot honom, just som han skulle avsegla till Syrien, bestämde han sig för att resa tillbaka genom Makedonien. 4Med honom följde Sopater, Pyrrhus son, från Berea, Aristarkus och Sekundus från Tessalonika, vidare Gajus från Derbe och Timoteus samt Tykikus och Trofimus från Asien. 5Dessa reste i förväg och väntade på oss i Troas. 6Efter det osyrade brödets högtid seglade vi själva från Filippi, och fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar.

7Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt. 8Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade. 9I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. 10Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: ”Var inte oroliga. Han lever.” 11Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Sedan han hade talat länge, ända till gryningen, gick han därifrån. 12Och de förde fram den unge mannen. Han levde, och de blev mycket uppmuntrade.

  • 1När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och förmanade och tröstade dem. Sedan tog han farväl och for till Makedonien.
    • När oroligheterna i Efesus (Apg 19) hade lugnat ner sig bestämmer Paulus sig för att resa vidare till Makedonien. Paulus hade spenderat 3 framgångsrika år i Efesus och nu var det dags att åka vidare (Apg 20:31).
  • Men då judarna förberedde ett attentat mot honom
    • Det var inte så att judarna som folkgrupp var emot Paulus och den kristna tron. Jesus, Paulus och alla de första kristna var ju själva judar. De judar som menas här är de judar som inte accepterade Jesus som Messias och som aktivt motarbetade Paulus missionsarbete.
    • I förra kapitlet kunde vi se hur grekerna blev upprörda över evangeliet och i detta kapitel är det judarna som blir upprörda. Det var alltså inte bara en specifik grupp som motarbetade Paulus, utan inom alla folkgrupper så tog några emot budskapet om Jesus medan andra motarbetade.
    • Idag finns kristendomen och judendomen som två åtskilda religioner, men om vi går tillbaka 2000 år så ser vi att den kristna tron existerar inom judendomen. Jesus är jude och alla hans lärjungar är judar. I Nya testamentet kan man se hur två olika sorters judendom utkristalliseras: fariséernas ”rabbinska judendom” och Jesus ”messianska judendom”. Den tydliga åtskillnad som finns idag mellan dessa två var inte alls lika tydlig på Bibelns tid, men man kan tydligt se ursprungen till den messianska judendom, dvs. kristendomen, i Bibeltexter såsom denna.
      • På grund av att judarna hade hjälpt Julius Caesar i ett krig så hade judarna ett religiöst undantag från den annars allmänt rådande romerska kejsarkulten. All av romarna ockuperade folk skulle offra till kejsaren och på så sätt tillbe kejsaren som en gud. Detta undantag gällde även de första kristna så länge som romarna ansåg att de kristna var en del av judendomen. Men så småningom när kristendomen och judendomen gick skilda vägar så gällde detta inte längre de kristna vilket ledde till att de som vägrade offra till kejsaren blev martyrer. Detta i sin tur ledde till interna kristna splittringar mellan de som hade vägrat offra till kejsaren och de som hade gått med på det.
  • Aristarkus och Sekundus från Tessalonika
    • Namnet ”Aristarkus” betyder ungefär ”den bäste härskaren” och vårt svenska ord ”aristokrati” är närbesläktat.
    • Romarna gav ibland sina slavar ”nummer” som namn: Primus (förste), Sekundus (andre), Tertius (tredje), Quartus (fjärde). Den viktigaste slaven fick namnet Primus och den näst viktigaste slaven fick namnet Sekundus, osv.
      • Vi finner flera sådana namn i Nya testamentet: Sekundus (Apg 20:4), Tertius (Rom 16:22) och Kvartus (Rom 16:23).
      • Det är intressant att notera att vi inte finner namnet ”Primus” (=den förste) i Bibeln. Kanske är det namnet reserverat åt Jesus Kristus, han som antog ”en tjänares gestalt” (Fil 2:7) och som i allt är ”den främste” (Kol 1:19)?
    • Det är onekligen intressant att adelsnamnet ”Aristarkus” och slavnamnet ”Sekundus” nämns tillsammans!
      • En återkommande undervisning hos Paulus är: “Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28)
      • Kanske var dessa två herre och slav innan de blev kristna, men nu så reser de tillsammans som om de vore bröder!
  • 7Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse.
    • Det är inte alldeles enkelt att reda ut exakt vilken dag som här menas eftersom judarna och romarna räknade dagens början på olika sätt. Judarna menade att en ny dag började vid solnedgången, dvs. klockan 18:00, medan romarna och grekerna räknade från 00:00. Det som båda är överens om är åtminstone att ”den första dagen i veckan” är söndagen.
      • Det judiska folket firade enligt Gamla testamentet sabbat på lördagen, den sjunde dagen.
        • Det var först år 1972 som det internationellt sett bestämdes att måndagen skulle vara den första dagen i veckan.
        • Vi vet alltså att judarna enligt Gamla testamentet firade sabbat på lördagen och att de kristna enligt kyrkohistorien så småningom började fira gudstjänst på söndagen, men har denna ändring skett redan här i Apostlagärningarna?
          • Om Lukas använder den judiska tideräkningen så borde detta rimligtvis vara lördag någon gång efter 18:00, dvs. tidigt på söndagen enligt judisk tideräkning.
          • Om Lukas använder den romersk-grekiska tideräkningen så borde detta vara söndag morgon eller kväll, eftersom vanligt folk arbetade på söndag dag.
            • Det som talar för denna teori är att ”nästa dag” (vers 7) var i ”gryningen” (vers 11). Om Lukas hade räknat enligt judisk tideräkning så hade gryningen varit samma dag.
            • Det verkar dessutom vara normalt för de kristna att samlas på ”den första veckodagen” (1 Kor 16:2).
          • Nya testamentet anger inte exakt vilken dag som man ska fira gudstjänst och det finns inget krav på att göra det på varken lördag eller söndag. Det är rimligt att de kristna judarna firade gudstjänst på lördagen eftersom de var vana vid detta och ändå firade sabbat på denna dag. Det är heller inte orimligt att kristna romare och greker firade gudstjänst på söndagen eftersom det var mer naturligt för dem.
            • Den största anledningen att fira gudstjänst just på söndagen är för att det var den dag då Jesus uppstod från de döda (Matt 28:1).
            • Det viktiga är inte exakt vilken dag man firar gudstjänst utan att man firar gudstjänst.
    • Av den här texten framgår att de första kristna samlades och firade nattvard tillsammans, men det finns även en intressant utomstående notering om vad de kristna gjorde mer när de samlades. Så här skriver den romerske senatorn Plinius den yngre cirka år 110 om de första kristna: ”De träffades på en bestämd dag innan det var ljust, och riktade en form av bön till Kristus, som till en gudomlighet.”
      • Plinius var en romersk senator som nämner och beskriver de kristna i ett brev till kejsar Trajanus i syfte att be om råd om hur han ska hantera dem. Eftersom Plinius dog år 113 så skrevs detta brev bara 20 år efter aposteln Johannes skrev sitt evangelium. Redan så tidigt i kristendomens historia så beskriver utomstående romerska statstjänstemän att de kristna ber till Kristus som till en gudomlighet.
  • brödsbrytelse
    • Av 1 Kor 11 framgår att de första kristnas ”brödsbrytelse” var något mer än det traditionella nattvardsfirande som de flesta kristna gör idag. Man samlades till en ”kärleksmåltid” (2 Pet 2:13), där man åt mat tillsammans samtidigt som man även lyfte fram brödet och vinet till Jesu åminnelse.
  • Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt.
    • Här ser vi en annan tolkning av att ”predika bibliskt”, nämligen att predika långa predikningar! ;)
    • Paulus hade väldigt mycket att förmedla till de kristna i Troas så han undervisade så mycket han kunde.
      • Av detta kan vi lära oss att det faktiskt finns mycket som vi kristna behöver lära oss. När vi samlas till gudstjänst är det viktigt att vi samlas kring Guds ord och försöker förstå vad Gud vill förmedla till oss.
      • Bibelns budskap är viktigt, det är inte bara en programpunkt som behöver betas av någon gång under gudstjänsten. Gud vill lära oss hur vi ska leva genom att vi studerar hans Ord. 
    • Det verkar alltså som att de kristna redan på Bibelns tid samlades på söndagen, firade nattvard tillsammans, lyssnade på Guds ord, bad, sjöng lovsång tillsammans (Matt 26:30) och samlade in kollekt (1 Kor 16:2).
      • Än idag, 2000 år senare, samlas vi på detta sätt.
  • 9I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. 10Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: ”Var inte oroliga. Han lever.”
    • Återigen ser vi att namn ofta även har någon form av budskap i texten. Namnet Eutykus betyder ”lyckosam”, och det får man nog konstatera att han var!
    • Författaren till Apostlagärningarna, Lukas, var läkare till yrket (Kol 4:14), och här märker man hur han observerar denna händelse med en läkares ögon. Lukas konstaterar att Eutykus föll från ”tredje våningen” och att han var ”död”. Det som därefter skedde var otvivelaktigt ett Guds mirakel!
      • Precis som Elia (1 Kung 17:17-24) och Elisa (2 Kung 4:32–37) så böjde sig Paulus över Eutykus och på så sätt blev han förd tillbaka från döden.
      • På liknande sätt konstaterade Jesus att en liten flicka som nyss dött inte alls var död (Mark 5:39).
    • Förmodligen kom Paulus predikan av sig lite när Eutykus dog, men måste nog ha blivit ganska så spännande i samband med att Eutykus mirakulöst kom tillbaka till livet!
    • Än idag händer det ju att folk somnar när någon predikar, trots att dagens predikanter ofta bara predikar mellan 20 och 40 minuter, i jämförelse med Paulus predikan som pågick hela natten.
      • Ofta startar ett ointresse redan innan predikan och förstärks ju längre tid predikan tar. Men den som lyssnar på en predikan med en hunger efter Guds ord kommer att bli mättad!
    • Även om denna incident är ganska så oskyldig eftersom den förmodligen berodde på ångorna från ”de många lampor” som fanns i rummet (vers 8), så finns det en värre sorts sömn som kristna kan hamna i och som både Jesus och Paulus varnar för:
      • 33Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne. 34Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. 35Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. 36Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. 37Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!”” (Mark 13:33–37)
        • Jesus liknelse om en man som reser bort motsvaras idag av en chef som åker på tjänsteresa. Hur sköter vi oss på jobbet när chefen är borta? Gör vi vårt jobb plikttroget eller går vi och lägger oss och sover eftersom chefen ändå inte ser oss?
        • Samma sak gäller oss idag, hur sköter vi kristna vårt jobb; dvs. missionsbefallningen? Fullföljer vi vår plikt gentemot de fattiga och sjuka? Vittnar vi om vår tro? Fördjupar vi oss i vårt personliga lärjungaskap?
        • 6Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. 7Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. 8Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm. 9Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. 10Han har dött för oss, för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. 11Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.” (1Thess 5:6–11)
        • En kristen behöver vara ”vaken” så att man alltid lever det kristna livet som en aktiv lärjunge till Jesus. En sovande kristen glömmer församlingen och tappar intresset för sitt eget lärjungaskap.
          • De kristna som ”sover” behöver bli ”väckta” så att de börjar bry sig mer om Guds ord, bön, lovsång, evangelisation, mission och gudstjänst.
          • Från detta bildspråk har vi fått ordet ”väckelse”, som ju handlar om att kristna vaknar till och börjar ta Guds ord på allvar.
          • En väckelse startar alltid ibland kristna som vaknar i sitt kristna liv och börjar ta missionsbefallningen på allvar vilket leder till att många blir frälsta.
          • Ofta händer det att vi kristna samlas och ber Gud om en väckelse med förhoppningen att folk ska strömma till kyrkan och bli frälsta. Istället kanske vi helt enkelt borde lyda missionsbefallningen och se hur folk blir frälsta när vi väl börjar vittna om Jesus.

 

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Ursprungligen betyder det hebreiska ordet torah: ”undervisning”, ”instruktion” och när ordet används i Bibeln så står det oftast för ”Guds instruktioner till Israel”, men ordet “torah” kan syfta på flera olika saker. Det är svårt att göra en exakt avgränsning av vad som är dessa instruktioner i Bibeln, men i huvudsak så utgår dessa instruktioner från De 10 budorden och omkringliggande instruktioner i 3:e och 4:e Moseboken, de lagar som Israels folk ska hålla.

När man idag säger ”Torah” så syftar man främst på ”de fem Moseböckerna” och detta beror på att de instruktioner som Gud gav blev nerskrivna i Moseböckerna i formen av lagtext. En svensk översättning av torah blir av denna anledning ofta lagen.

Ordet Torah kan också syfta på hela den hebreiska Bibeln (Tanakh): Torah, profeterna och psalmerna, som vi ofta kallar Gamla Testamentet.

För att göra saker ännu mer förvirrande så finns det även något som heter den muntliga Torah, vilket är muntliga förklaringar till den hebreiska Bibeln som har förts vidare från generation till generation och som så småningom även blev nerskrivet i vad som kallas Mishna och senare i en mer utläggande formTalmud.

Från Mose till Jesus

Innan Israels folk skulle få gå in i det förlovade landet och ta det i besittning så gav Gud instruktioner till Mose vid Sinaiberget:

Herren sade till Mose: ”Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem.” (2 Mose 24:12).

Anledningen till att det hebreiska ordet torah översätts till lagen är för att Gud förväntade sig att Israel skulle lyda dessa instruktioner (5 Mose 17:19).

Tanken från Guds sida var att när Israels folk lydde dessa instruktioner, Torah, så skiljde de ut sig från de andra folken runtomkring och blev ett föredöme, ett ljus i mörkret. De andra folken skulle då kunna komma till templet i Jerusalem för att tillbe Gud och lära sig om hur även de skulle kunna följa Gud (2 Mose 19:5-6, 1 Kung 8:41–43).

Om Israel lydde Guds instruktioner, Guds Torah, så skulle de bli välsignade i sitt nya land och om de inte lydde Torah så skulle de bli förbannade och tvingas lämna sitt land. Så fort Israels folk hade kommit in i sitt nya land och tagit det i besittning så slutade de att lyda Guds lag:

De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem. (Jeremia 32:23).

Som en följd av att Israel inte lydde Torah så blev de förda i fångenskap till Babylon. När Daniel sitter i Babylon och ber Gud om förlåtelse för att folket har brutit mot Guds Torah så låter Gud dem komma tillbaka till sitt land igen (Dan 9:11–19).

Hela Israel överträdde din lag och vek av utan att höra din röst. Därför utgöts också över oss den förbannelse och den ed som står skriven i Guds tjänare Mose lag. Vi hade ju syndat mot honom. (Daniel 9:11).

I samband med att Israels folk kommer tillbaka till sitt land så profeterar Hesekiel om att eftersom Israels folk har orenat landet och vanärat Guds namn så ska Gud i framtiden rena sitt folk genom vatten och låta dem bli fyllda med Guds Ande så att de kan hålla Torah i hjärtat (Hes 36:16-38). Syftet med detta är att Israels folk ska lyda Guds lag av egen fri vilja istället för som ett tvång.

Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. (Hesekiel 36:26–27).

När sedan Johannes Döparen börjar döpa Israels folk i vatten och säger att Messias snart kommer och att han även skall döpa i den helige Ande, så är kopplingen till Hesekiel tydlig (Mark 1:8). I och med Messias så blir det möjligt att lyda Guds lag tack vare att man har blivit fylld av den helige Ande och därmed vill lyda Guds lag istället för att känna sig tvingad till det.

Paulus skriver att det judiska folket ansåg sig själva vara ett ljus i mörkret för folken runtomkring eftersom de hade Torah, men att de vanärade Gud när de inte höll Torah (Rom 2:12–29). Paulus skriver även att ingen kan lyckas hålla hela Torah och att alla som har brutit mot Torah kommer att dömas enligt Torah och således straffas med döden (Rom 2-3, 5).

Eftersom Israel ständigt misslyckades med att lyda Torah så sände Gud Messias som skulle bli ett mycket bättre ljus i mörkret för alla folk (Jes 9:2, Matt 4:16). Istället för att gå till templet i Jerusalem för att tillbe Gud så kan nu alla tillbe Gud oavsett vilken plats man är på (Joh 4:20–24).

Den enda människa som har lyckats vara helt rättfärdig genom att hålla hela Torah och således undvikit dödsstraffet är Jesus. När Jesus dog på korset trots att han var rättfärdig och inte hade brutit mot Torah så tog han det dödsstraff som alla människor borde få eftersom de har brutit mot Torah. Jesus uppstod från döden och gav möjligheten till alla som vill att få del av Jesus rättfärdighet genom att tro på honom. De som tror på Jesus har alltså inte längre något krav på sig att hålla Torah eftersom Jesus redan har tagit straffet å våra vägnar.

Mot den bakgrunden kan Paulus och Johannes skriva:

”Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror.” (Rom 10:4).

Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.” (Joh 1:17).

 

Copyright 2011 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från
 Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.