Pastor Christian Mölk | Pingströrelsen
Currently viewing the tag: "Pingströrelsen"

Nu åker jag hem från något som nog många betraktar som det mest tråkiga som finns; ett rådslag. Men då har de nog inte varit på ett “Pingst Rådslag”! För det är fyllt av lovsång, väckelsemöten, förbön, tungotal, skratt. Och siffror och beslut också förstås :)

Men det jag tar med mig från det här rådslaget är framförallt följande:

1) Pingst enorma fokus på Jesus! På ett rådslag fyllt med siffror och viktiga beslut kan vi tydligen inte låta bli att prisa Jesus, sjunga lovsång och upphöja vår älskade Herre!

2) Vår kärlek till Jesus verkar leda till ett fokus på de mest utsatta. Vi diskuterar inte så mycket teologi utan istället får vi gång på gång får vi höra korta historier från arbetet som olika Pingst-verksamheter gör för samhällets svaga. LP hjälper missbrukare när ingen annan vill, vi döper fängelse-interner, vi försöker hjälpa de med psykisk ohälsa, vi hjälper konvertiter, romer, osv, osv.

Om man blir uppfylld av den helige Ande får man Guds hjärta för utsatta människor och vill upphöja Jesus.

3) Ledarskapet och förvaltandet av Pingst är sunt. Det är inte extremt åt något håll, utan det är sunt och balanserat. Man får intrycket av att ledarskapet bär på en god karaktär. Ekonomin är sund och de flesta siffror verkar peka åt rätt håll.

4) United i Malmö har dragit tillbaka sin ansökan om associativt medlemskap i Pingst FFS. De är nu medlemmar i EFS och har förändrat sin teologi. Det hade förmodligen inte gått att bli associativa medlemmar i Pingst eftersom den sortens medlemskap snarare är till för de församlingar som är på väg in i Pingst istället för på väg ut. Det hade förmodligen heller inte gått eftersom de har förändrat sin teologi så mycket, framförallt dopsynen, att vi inte hade accepterat det. Nu kommer de att fortsätta samtala i sin församling om detta och förhoppningsvis fortsätter relationen med Pingst på något sätt, men exakt hur vet nog ingen just nu.

I mitt förbryllade huvud kan jag inte låta bli att fundera på vad det är inom Pingströrelsen som gör att församlingar som Karisma och United växer upp snabbt men sen faller pladask. En gång är ingen gång, men två gånger är en gonggong. Har Pingströrelsen problem med att hantera apostlar och snabbt växande församlingar?

5) En intressant fråga som kom upp är Pingstförsamlingarnas hantering av hbtq-frågor. Vi har tidigare fått en fråga om hur vi i församlingarna ska kunna samtala om frågor som rör samkönade äktenskap. Jag går inte här in i detaljer, men kan kort dra slutsatsen att det å ena sidan finns en närmast totalt enighet (99,1%) i att Pingst enbart viger man och kvinna, men att vi å andra sidan vill bli bättre på hur vi bemöter hbtq-personer som vill vara med i vår gemenskap. Vi kommer alltså inte att ändra på vår teologi men är öppna för samtal om hur vi bemöter varandra.

6) Väldigt många pingstförsamlingar beskriver en tuff situation för konvertiter just nu. Många har fått alla sina avslag och väntar på utvisning. Många pingstvänner har öppnat sina hem och tagit hand om sina medlemmar, men framtiden är så oviss att många nu överväger att lämna Sverige innan de blir utvisade. En del svenska pingstvänner har fått uppehållstillstånd i Frankrike, Tyskland och Italien istället.

Många frågar mig vad de ska göra och jag har egentligen inget bra svar. Det som Migrationsverket utsätter dessa konvertiter för är ett brott mot deras mänskliga rättigheter och Migrationsverket måste sluta! Imho anser jag att Migrationsverket borde betrakta konvertiter som genuina kristna tills motsatsen är bevisad. Det är ju så rättssystemet i Sverige brukar fungera; att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad.

Men en sak som vi kan göra, och måste göra, är att be! Gud kan rädda vem som helst från fängelse och förvar. Gud kan också ge styrka till de som utvisas och måste leva ett liv i förföljelse. Vi borde också protestera! Vi får inte vara tysta när Migrationsverket utvisar våra medlemmar till ett liv utan rätt till tro.

Många har också frågat mig vad det blev för resultat av Konvertitutredningen. Mitt svar är följande:

– Nu har vi en gedigen rapport som svart på vitt visar på det svenska asylsystemets godtycklighet och rättsosäkerhet.

– Regeringen skrev i sitt regleringsbrev att Migrationsverket “särskilt ska redovisa hur myndigheten säkerställer rättslig kvalitet och likformig tillämpning i asylärenden där religiös uppfattning åberopas”.

– Vi har fått enorm medial publicitet i Sverige och hela världen om den orättfärdiga situation som Sverige utsätter kristna för.

– Migrationsverket viftar dock bort vår bevisade kritik och verkar se vår vetenskapliga rapport som en aktivistrapport. De vill inte ta till sig kritiken, för om de skulle göra det skulle de ju erkänna att de bryter mot konvertiternas mänskliga rättigheter. 

– Vi har inte sett slutet på effekten av Konvertitutredningen. Migrationsverket måste till slut svara och då tror jag att regeringen kommer att agera. Men min farhåga är att detta kommer att komma så sent att många konvertiter då redan är utvisade.

Vad jag tror vi kristna behöver göra framöver är följande:

– ENAS! Vi behöver ALLA protestera! Vi behöver alla solidariskt stå upp för varandra. Om en kroppsdel lider lider hela kroppen. Om foten är bruten påverkar det inte bara foten utan hela kroppen.

– Våga vara gammaltestamentligt profetiska i möten våra med politiker. Säg ifrån! Protestera och kräv omedelbart stopp på orättfärdiga utvisningar!

Nu åker jag hem från Stockholm efter tre dagar på konferensen Pingst Pastor med nästan 600 till pingstpastorer :)

Jag har varit på många sådana här konferenser, men aldrig haft så många olika möten som denna gång. Nästan varje rast och lunch har varit uppbokad för samtal och planering. Framförallt angående integration.

Exempelvis träffade jag och Pingst Integrations ordförande Hans Erik Bylund Karin Wiborn, generalsekreterare för Sveriges kristna råd (SKR).

Vi i Pingströrelsen känner att vi behöver göra mer för alla konvertiter som riskerar utvisning till länder där de riskerar förföljelse för sin kristna tro. Vi måste få ett stopp på detta och SKR är en nyckel till detta.

SKR, i egenskap av att representera alla samfund i Sverige, äger nämligen en stor legitimitet. De har möjlighet att träffa Migrationsverkets ledning, politiker, etc.

Min vision är att ta tillvara på det enorma engagemang för konvertiter som finns i samfunden, samverka, och försöka arbeta genom eller tillsammans med SKR för att förändra och påverka på riktigt. Vi kyrkor behöver stå tillsammans och höja en gemensam röst, endast då kommer det sekulära Sverige att lyssna på oss.

Jag vet ännu inte exakt hur vi på bästa sätt ska göra detta, men jag jobbar vidare och söker Guds vägledning.

Samtal om hbtq

På onsdag morgon samtalade Daniel Alm, Niklas Piensoho och Mats Särnholm om hbtq-frågornas hanterande i Pingströrelsen.

Sammanfattningsvis kan man säga att samtalet gick ungefär så här (jag har inte lagt in mina egna åsikter här utan försöker bara återge samtalet): Pingst har en traditionell äktenskapssyn som ett förbund mellan en man och en kvinna, men har ett pragmatiskt och själavårdande förhållningssätt till homosexuella. Pingstförsamlingar utesluter inte homosexuella utan hanterar dessa ärenden pragmatiskt och själavårdande inom tystnadsplikt.

Niklas Piensoho lyfter fram att om en förutsättning för att få vara medlem i en församling är att man har gjort upp med synden så kan ju ingen vara med. I Paulus undervisning om synden är fokus mer syndens övergripande makt över våra liv än enskilda synder. Den som är utan synd får kasta första stenen. Niklas menade också att han tycker att en församling, precis som en familj, kan innesluta mer än man välsignar. Vi behöver även göra skillnad på offentligt och privat. Bekännelsen och dopet är offentligt. Själavård är privat och det man får höra i samtal behandlar vi med pastoralt förtroende under tystnadsplikt.

Det är relationen mellan en man och en kvinna som är Guds avsikt. Sexualitet handlar djupast sett om identiteten. I Jesus kan man hitta sin identitet. Svaret är Jesus, även om vi inte alltid vet frågorna.

Mats Särnholm lyfte fram att vi även måste våga utmana den tid vi lever i. Den allmänna hållningen är inte alltid nödvändigtvis den rätta, och vi har någonting att bidra med som kan göra det här samhället bättre.

Teologi

Själv medverkade jag på seminariet “Pastorns apologetiska ansvar” med Ulf Sundkvist, pastor i Pingst Umeå. Jag betonade vikten av det kollegiala äldsteansvaret för teologin. Pastorer kommer och går, men äldste består. Äldste har den långsiktiga kopplingen till församlingens historia och framtid och har ett ansvar att stå fast vid en sund biblisk teologi.

Jag anser också att teologi inte bara predikas i form av läror, utan också av ett föredömligt liv. Jesus predikade aldrig att han var Guds Son, men han visade det genom sitt liv. Vi predikar vår teologi genom att leva helgade liv. Själv försöker jag genom mitt liv, mitt engagemang och mina skriverier visa hur Gud bryr sig om flyktingen och främlingen. Jag kan inte bara citera Matteus 25, jag måste också visa det i praktisk handling. Man kan inte bara bekänna med sin mun, man måste också visa sin bekännelse genom sitt liv.

Reflektion

Jag kan naturligtvis inte låta bli att skriva en liten reflektion om något. Denna gång stör jag mig lite på de ständiga uppmaningarna att lyfta våra händer för att ta emot från Herren. Det är naturligtvis inget fel på att lyfta händerna som en kroppslig symbolik på den andliga längtan man har i hjärtat. Men det finns ju ingen automatik att man får ta emot från Herren bara för att man lyfter händerna.

Jag är förvånad över hur lätt det är att få pingstpastorer att med hjälp av en hes röst och lite piano-klink manipulera pingstpastorer att skrika rätt ut, sträcka sina händer osv. Det tyder på ett dåligt andligt självförtroende/samvete kombinerat med en stark vilja att närma sig Gud.

Min andra reflektion handlar om vart vi är på väg i vår syn på omvändelse. Jag får nämligen det samlade intrycket från konferensen att Pingst uppmanas att sluta fokusera på synd och istället nåd. Typ; klaga inte på mörkret, predika ljuset. Människor lämnar inte synden för att vi fördömer den, utan för att de får möta Jesus. Jag tror att detta i stora drag är rätt, men frågan är om vi inte riskerar tappa omvändelsen? Jesus predikade faktiskt både nåd och sanning. Han förlät äktenskapsbryterskan, men han uppmanade henne också att sluta synda. Är denna reflektion korrekt? Eller inbillar jag mig?

Bäst

Till sist vill jag avsluta med det som jag personligen tyckte var absolut bäst på konferensen, utöver alla möten med kollegor, nämligen Sophia Barrett’s predikan på torsdag morgon. Sophia är pastor i !Audacious Church i Manchester. Hennes predikan handlade om att det kan komma stormar trots att man är helt rätt i Guds plan, och att man ska fästa blicken vid Jesus. Mycket bra predikan!

Exakt så som hon predikar vill jag också predika. Att först återge en biblisk berättelse så att den blir levande, och sen koppla den till egna personliga erfarenheter för att till sist utmana församling och enskilda att själva se sitt eget liv i Bibelberättelsen.

Läs mer:

Tidningen Dagen: Bön och nätverkande när pastorer möts
Världen idag: Pastorer tränades i ledarskap på Pingst Pastor

Nyss hemkommen från Älska Norrland tänkte jag i vanlig ordning skriva ner mina reflektioner från årets konferens. Älska Norrland är ett nätverk av pingstpastorer i Norrland som träffas regelbundet, bland annat på Aggön utanför Övik varje augusti.

Älska Norrlands-konferensen är en arbetskonferens där vi dels fått god undervisning, men framförallt börjat planera Lappis och Unite samt slagit våra kloka huvuden ihop och gjort olika satsningar. Exempelvis har vi hjälpt församlingen i Kiruna att starta om, vi har skapat en integrationssatsning på Lappis och vi hjälper församlingarna i Arvidsjaur och Haparanda. I år togs det dock inga tydliga beslut om en konkret satsning.

Men jag hade två frågor som jag försökte lyfta. Två områden där jag tycker mig se Andens påbörjade verk och där jag tror vi skulle behöva satsa och göra något.

1) Jag tror att vi norrländska församlingar behöver hjälpa varandra med hur vi går vidare med integrationen. Flera av våra församlingar har de senaste åren sett stora ökningar och döpt många flyktingar. I Timrå och Härnösand är ju hälften av församlingarnas medlemmar numera nysvenskar. Men samtidigt som vi ser denna enorma ökning så är ledarskapet fortfarande ofta vita män. Det behöver iofs inte vara något fel i det i en övergångsperiod, men förr eller senare måste vi hjälpa nysvenskar in i församlingsledningen. Hur gör vi det? Om vi inte påbörjar denna process nu kommer det vara försent om 20 år när de som sitter i äldste idag är för gamla för att orka leda. Så vi måste ta tag i detta nu och inte imorgon.

2) Den andra frågan jag lyfte handlar om kvinnligt ledarskap. På årets Älska Norrland tyckte jag mig se en tydlig trend; att det var många unga ledare och att det var många kvinnliga ledare. Kvinnorna var nästan hälften av männen. Jag tror att vi behöver jobba i våra församlingar med att skapa en kulturförändring. Kvinnor är ju lika bra ledare som män, men den kyrkokultur vi har är i mångt och mycket utformad av män. Hur kan kvinnliga ledare få vara kvinnliga ledare i den kultur vi har och/eller hur förändrar vi kulturen? Och en fråga vi kanske måste ställa oss är om inte vi vita män behöver backa en aning från våra positioner? Hur många kvinnliga föreståndare finns det i Pingströrelsen? Jag som ju enligt min fru är en riktig mansgris behöver hjälp utifrån för att kunna förändra detta.

Som pentekostal teolog och pingstpastor anser jag det viktigt att försöka se vad Anden gör mitt ibland oss, och sen försöka “haka på Anden”. Och det jag ser i Norrland idag är att vi behöver jobba med att få in nysvenskar i högsta församlingsledningen samt förändra kulturen så att kvinnliga ledare får det utrymme de ska ha. När Anden får verka försvinner ju murarna mellan oss, rasgränserna suddas ut och det spelar inte längre någon roll om man är svensk eller afghan, man eller kvinna, alla är vi ett i Kristus.

Jag tog upp båda dessa frågor men fick dock inget gehör så jag börjar allvarligt betvivla min förmåga att kunna överblicka och se långsiktigt. Alternativt att situationen är annorlunda i andra församlingar i Norrland och att det kanske är mer lokalt i Härnösand som vi behöver jobba med dessa två frågor. Hursomhelst så var det väldigt fina dagar med många goda samtal med pastorskollegor. Jag blir oerhört berörd när jag får höra mina kollegor berätta om hur det är i deras församlingar och vilka svårigheter de går igenom. Väldigt starka upplevelser när vi ber för varandra och upplever olika profetiska tilltal.

Tack så mycket alla ni som ordnat konferensen!

Samtidigt som de politiska partierna verkar tävla om vem som har hårdast migrationspolitik har vi i Pingströrelsen öppnat våra kyrkor för nyanlända, analfabeter såväl som högutbildade och välkomnat kraften i mångfalden.

För oss är detta en hjärtefråga. Ända sedan Pingströrelsens början har vi engagerat oss för att hjälpa alla som på ett eller annat sätt har det svårt, oavsett om det varit missbrukare, flyktingar, fattiga, fångar, sjuka eller gamla. Vi har startat beroendevård, besökt fängelser och bidragit till utveckling runt om i världen. Vi vill ställa oss på de utsattas sida och tillsammans med dem bygga ett bättre samhälle för alla.

I samband med den stora flyktingvågen 2015 öppnade vi därför våra kyrkor. Över hela vårt land, oavsett om det var i Botkyrka, Borås eller Boden, tog vi med glädje emot nyanlända, startade språkcaféer och jobbade aktivt med att integrera både svenskar och flyktingar. Vi har hjälpt många nyanlända att starta ett nytt liv i Sverige, en viktig och värdefull människa i taget. Många människor som har varit utan hem och utan hopp har funnit det i våra gemenskaper.

Att det kommer nya människor till våra församlingar är ingen börda – tvärtom har det skapat liv och glädje bland både nya och gamla svenskar. En god och lyckad integration för nämligen samman olika grupper och skapar ett mervärde som blir större när alla är tillsammans än var för sig. Integration handlar inte om att “de” ska bli som “vi”, utan om att mötas och tillsammans skapa någonting nytt.

Vi ser en sprudlande och hoppingivande utveckling på det här området. En församling inom Pingst berättar om ett tiotal nystartade företag hos medlemmar i kyrkan med annan etnisk bakgrund. Ett uppmärksammat initiativ är #10000luncher före valet genom Welcome App, en satsning för att koppla nyanlända med etablerade svenskar, driven av människor som ser möjligheter i integrationsglädjen. Sverige kan bli allt bättre på integration, en lunch och ett företag i taget.

Men samtidigt som vi ser denna integrationsglädje i våra församlingar, upplever vi att det också finns motsatta strömningar i samhället, strömningar som gör oss djupt oroade.

Vi oroas över att flyktingar enbart beskrivs som kostnader och problem. Vi sörjer över den brist på empati som breder ut sig i samhället. Vi förfäras över hur religionsfriheten urholkas i takt med att allt fler kristna konvertiter hotas av utvisning till länder där kristna dödas för sin tro. Vi förstår inte varför en svensk myndighet ifrågasätter den mänskliga rättigheten att få byta religion. Vi lider med familjer som får allt svårare att återförenas och att det så ofta är just de allra svagaste av de svaga som råkar mest illa ut.

Det är valår, men flyktingarna har ingen rösträtt. Därför är det upp till politikerna att ta sitt ansvar för alla människors lika värde och rättigheter, även flyktingarnas! Var finns de politiker som ställer sig på de svagas och utsattas sida? Vem står beredd att hjälpa dem som inte har makt att hjälpa tillbaka? Vem vill bli en röst för dem utan rösträtt? Var finns de politiker som står upp för allas lika värde, ser människor som möjligheter och lyfter fram konkreta positiva integrationsförslag? Framförallt, var finns visionen för integrationen? Vi från Pingströrelsen tror att det svenska samhället kan se och lära av kyrkornas integrationsglädje.

Daniel Alm, föreståndare Pingst – fria församlingar i samverkan

Christian Mölk, pastor i Pingst Härnösand

Daniel Alms inledning

I sin roll som föreståndare för Pingst FFS inledde naturligtvis Daniel Alm konferensen. En mycket bra predikan om Pingströrelsen. Några kortare (någorlunda) citat från Daniel:

“Vi frågar inte efter högutbildade tjänstemän. Vi frågar efter brinnande hjärtan. Det är eld som förvandlar världen, inte kunskap eller perfekta karaktärer.”

“Pingstgudstjänsten är som jazz; strukturerad improvisation. Ganska segt att lyssna på, men underbart att vara med!”

“Den svenska Pingströrelsen är en baptistisk rörelse. När det gäller förkunnelse och praktik, så är det dop på egen bekännelse, i mycket vatten, som gäller.”

“Vad gäller samkönade relationer: Alla ska känna sig välkomnade. Men vår bibliska referensram för äktenskapet är Matt 19. Alla kan inte gifta sig. Svenska Pingströrelsen viger inte samkönade idag, och vi kommer heller inte viga samkönade imorgon.”

Läs mer:

Pingst Pastor boken: KALLAD, BEKRÄFTAD, ÖVERLÅTEN

Förra Pingst Pastor fick jag förtroendet av Daniel Alm att tillsammans med Carolina Klintefelt projektleda en pingstpastors-antologi. Nu äntligen släpptes boken med en stor bokrelease! Nästan alla 38 författare var på plats och alla pastorer fick varsin bok. Jag är så stolt och nöjd och glad! :D

När jag var uppe på scenen frågade Daniel mig om jag hade några reflektioner angående bokarbetet. Min första reflektion är vilken enorm kompetens som finns i pingstpastorskåren. Jag har lusläst alla kapitel och är enormt inspirerad och imponerad över kunnigheten hos våra mycket kompetenta pingstpastorer. Men det andra jag har lagt märke till, är att våra kvinnliga pingstpastorer har alldeles för lite självförtroende i jämförelse med männen. De kvinnliga pingstpastorerna är minst lika kompetenta som männen, men medans männen stod på kö för att få vara med och skriva, så fick jag jobba hårt för att få kvinnor att vara med. Min slutsats är att vi män har lätt för att ta för oss samtidigt som kvinnliga pastorer tror för lite om sig själva. Vi män behöver ta ett steg tillbaka och kvinnor ta för sig lite mer. Nu efteråt har jag fått höra från flera att det jag sade uppskattades mycket, av både män och kvinnor.

Teologi

Ulrik Josefsson, direktor för ALT, Niklas Holmefur, rektor för ALT, och Daniel Alm, hade ett samtal om “teologiska strömningar i tiden”. De samtalade om pentekostal och konservativ bibelsyn. Ordet “konservativ” har ju en negativ klang hos många även om jag personligen gillar begreppet. Niklas Holmefur försökte vara välvilligt inställd medan Ulrik Josefsson ansåg att vi i Pingst “skjuter oss själva i knät om vi vill vara konservativa”. Ulrik vill hellre att vi ska vara dynamiska och progressiva om jag förstod det rätt.

Sen ställde Daniel de båda rektorerna till svars med den konkreta frågan om vad de tror om huruvida Adam och Eva har existerat? De kan ha existerat samtidigt som vi ska vara medvetna om att Genesis innehåller väldigt poetisk text och frågan vi måste ställa oss är vad texten egentligen gör för anspråk, blev svaret.

En reflektion jag gör utifrån detta samtal, är att vi pingstvänner egentligen inte är så oerhört intresserade av teologi, lära och doktriner. Vi vill naturligtvis gärna ha en rätt och biblisk teologi, men det viktigaste för oss är att vara där Anden är och att berätta om Jesus för nya människor. Att debattera teologi är mer till besvär än till uppbyggelse.

Finsk predikan

Otroligt bra predikan av Mika Yrjölä! Han pratade om att “Embrace the Storm” i 12 punkter:

1. Storms help lighten the weight
2. Storms clean the deck
3. Storms exposes the weak spots
4. Storms can correct your course
5. Storms create compassion towards other sailors
6. Storms help appreciate beauty
7. Storms grow your confidence in the Captain
8. Storms remind us that ships are only temporary
9-12. There are storms that I don’t understand “why”

Får du chansen att lyssna på denna predikan rekommenderar jag det verkligen!

Avslutningsvis

Jag är mycket glad över konferensen och tycker alla som jobbat med den har gjort ett väldigt bra jobb! Tack!

Mitt samlade intryck är att Pingströrelsen mår ganska så bra och är taggad. Vi vill nå fler människor med evangeliet om Jesus, vi vill döpa, vi vill plantera nya församlingar, vi vill sända ut nya missionärer. Det finns en stor längtan efter att få tjäna Jesus!

Inledning

Nu har Pingströrelsens årsbok 2017 kommit med statistik från pingstförsamlingarna á 31 dec 2016.

Jag har valt ut några stora och medelstora pingstförsamlingar som har haft en anmärkningsvärd procentuell uppgång mellan 31 dec 2013 och 31 dec 2016. Jag har valt bort några församlingar som jag hade med förra året eftersom jag anser att de egentligen är för små för att räkna procent på. Det krävs ju nämligen väldigt lite förändring i en liten församling för att det ska få väldigt stor procentuell effekt. Min församling, Timrå Pingst, är precis på gränsen till att få vara med (199 medlemmar 31 dec 2016), men får vara med eftersom det är jag som gör statistiken och jag finner det intressant att jämföra med min församling. Jag har även valt bort några samarbetsförsamlingar som har växt kraftigt pga ihopslagning med annan församling.

Detta blir alltså inte en perfekt jämförelse, utan snarare en inblick i några församlingar där det händer anmärkningsvärt mycket. Men det kan också hända att jag missat någon församling, så läs listan med det i baktanken.

Procentuell ökning

Stora och medelstora pingstförsamlingar som procentuellt sett har ökat mest mellan 31 dec 2013 och 31 dec 2016:

  2013-2016 2012-2015 Döpta Kommentar
1 Hillsong Stockholm 53,45% 76,71% 207 Gått samman med Södertäljekyrkan
2 Västerås Lifecenter 40,24% 38,14% 20
3 Citykyrkan Stockholm 27,86% 16,35% 28
4 Söderhamn 21,25% 14,17% 18
5 Borås 16,64% 15,25% 33
6 Timrå Pingst 16,37% 15,06% 15
7 Härnösand 15,95% 4,17% 28
8 Pingst Västerås 15,11% 13,25% 59
9 Hudiksvall 12,84% 20% Under 5
10 Västra Frölunda 10,87% 4,04% 37
11 Enköping 9,62% 2,20% 12 Ny på listan
12 Botkyrka 9,28% 7,77% 38
13 Kristianstad 9,14% 5,79% 9
14 Växjö 8,72% 8,61% Under 5
15 Uppsala Pingst 8,35% 0,20% 63 Ny på listan
16 Trollhättan 8,28% 7,46% 16
17 Kungsbacka 7,97% 9,40% 10
18 Helsingborg 6,72% -3,14% 40 Ny på listan
19 Malmö Pingst 6,64% 5,28% 25
20 Smyrna Göteborg 5,58% 8,83% 229
21 Halmstad 5,58% 3,66% 27 Ny på listan

Procentuell minskning

Stora och medelstora pingstförsamlingar som procentuellt sett har minskat mest mellan 31 dec 2013 och 31 dec 2016:

2013-2016 2012-2015 Döpta Kommentar
Mjölby -6,88% -5,07% Under 5
Falun -6,90% -8,49% 6
Södertälje Pingst -7,99% -8,05% Under 5
Linköping Sion -8,32% -13,13% 12
Lycksele -9,30% -3,74% 5 Ny på listan
Robertsfors -9,68% -6,94% Under 5
Örnsköldsvik -10,93% -7,98% 5
Nyköping Filadelfia -13,72% -6,74% 16
Luleå -14,53% 2,88% 7 Ny på listan
Mission SOS -27,00% 97
Malmö United -51,04% -43,45% Under 5

Analys

Enligt min enkla bedömning är det två “framgångsfaktorer” som sticker ut: antingen nyplantering eller flyktingväckelsen. De relativt nystartade församlingarna, exempelvis Hillsong och Lifecenter, med en något modernare prägel, växer kraftigt. En församling som också växer mycket men som hamnade näst längst ner på listan över procentuell nedgång, är Mission SOS. De minskade med 27 % åren 2013-2016, trots att de har döpt 97 pers förra året. Troligtvis beror detta på att deras medlemssiffra 2013 är kraftigt överdriven (600) och numera börjar bli mer korrekt (438).

Bland de traditonella församlingar som växer verkar det i många fall bero på att man har öppnat sina församlingar för flyktingväckelsen. Min personliga slutsats är att för att nå många nya unga svenskar behöver man starta nya församlingar. För att nå flyktingar behöver man öppna upp befintliga traditionella församlingar.

Min församling där jag är pastor, Timrå Pingst, har haft en rejäl tillväxt de senaste åren. Ett normalt år döper mellan 0-5 personer, men 2015 döpte vi 10, 2016 döpte vi 15 och bara i år har vi döpt 16 första halvåret! Till stor del beror detta på att vi har öppnat upp församlingen för flyktingväckelsen genom att starta språkcafé och jobbat målinriktat mot att nå afghaner och iranier. Personligen börjar jag känna att tillväxten måste lugna ner sig snart så att vi även hinner jobba med lärjungatränandet. Men vi är väldigt, väldigt tacksamma för vad Gud har gjort i vår församling de senaste åren.

Rekommenderad läsning

Jag har skrivit flera statistiska inlägg som jag kan rekommendera:

Prognos över frikyrkans utveckling

Pingst statistik länsvis

Pingstförsamlingar som växer

Pingst Statistik 2016

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.