Pastor Christian Mölk | Jonatan
Currently viewing the tag: "Jonatan"

1En dag sade Sauls son Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till filisteernas förpost där på andra sidan.” Men detta talade han inte om för sin far. 2Saul befann sig då vid Gibeas gräns, under granatträdet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde omkring sexhundra man.” (1Sam 14:1–2)

Samtidigt som kung Saul sitter under sitt granatäppelträd och funderar på hur han ska besegra över 30 000 filisteiska soldater med sina blott 600 obeväpnade män, så beger sig hans son Jonatan iväg för att se hur Gud har tänkt lösa den uppkomna situationen.

Men Jonatan beger sig inte iväg ensam, han tar med sig sin vapenbärare, en slags assistent som hjälper Jonatan på olika sätt, bland annat genom att bära hans vapen. Vapenbäraren är anonym och fick ingen cred för den seger som Jonatan sedermera vann. Men faktum är att vapenbäraren var tvungen att vara minst lika modig och duktig som Jonatan, och förmodligen hade Jonatan inte ens kunnat bege sig in i striden utan vapenbäraren.

Kanske är du som Jonatan, att Gud har lagt något på ditt hjärta som han kallar just dig till att göra. Gå då och var frimodig i din kallelse! Men kanske har inte Gud gett dig en specifik uppgift, utan snarare kallar dig till att vara någon annans vapenbärare?

Det är i så fall en mycket hedersam uppgift som kräver minst lika mycket mod och arbete, men som inte resulterar i motsvarande uppmärksamhet. Kanske kommer folk inte ens veta om hur mycket du har gjort för Guds rike, du kanske förblir lika anonym som Jonatans vapenbärare? Men för dig är det viktigare att tjäna Gud än att bli känd och få ära för allt du har gjort. Men Gud ser allt och känner ditt hjärta. Låt oss tjäna Herren tillsammans, oavsett om vi är en Jonatan eller en vapenbärare!

24Fastän Israels män den dagen hade drivits hårt, band Saul folket med följande ed: ”Förbannad vare den man som äter något innan kvällen kommer och jag har tagit hämnd på mina fiender.” Ingen bland folket smakade då någon mat. 25Och allt folket kom in i skogen, där det låg honung på marken. 26Men när folket hade kommit in i skogen och såg den utflutna honungen, vågade ingen föra handen till munnen, ty folket kände fruktan för eden. 27Jonatan däremot hade inte hört när hans far band folket med eden. Han räckte därför ut staven som han hade i handen och doppade änden på den i honungskakan och förde handen till munnen. Då klarnade hans ögon. 28Men en man bland folket sade till honom: ”Din far har bundit folket med en ed och sagt: Förbannad är den man som i dag äter något. Därför är folket utmattat.” 29Jonatan svarade: ”Min far har dragit olycka över landet. Se bara så klara mina ögon har blivit av att jag smakade något lite av honungen. 30Tänk om folket i dag hade fått äta sig mätta av bytet som de funnit hos sina fiender! Hur mycket större skulle då inte filisteernas nederlag ha blivit!” 31Men den dagen slog de filisteerna och förföljde dem från Mikmash till Ajalon. Folket var mycket uttröttat. 32Man kastade sig över bytet och tog får, oxar och kalvar och slaktade dem på marken och åt köttet med blodet i. 33Man berättade detta för Saul och sade: ”Se, folket syndar mot Herren genom att äta kött med blodet i.” Då sade han: ”Ni har handlat trolöst. Vältra nu fram en stor sten till mig!” 34Sedan sade Saul: ”Gå ut bland folket och säg till dem: Var och en skall föra hit till mig sin oxe och sitt får och slakta dem här och äta. Synda inte mot Herren genom att äta köttet med blodet i!” Under natten förde var och en bland folket själv fram sina oxar och slaktade dem där. 35Och Saul byggde ett altare åt Herren. Detta var det första altare som han byggde åt Herren. 36Saul sade: ”Låt oss i natt dra ner och förfölja filisteerna och plundra dem ända tills det blir ljust i morgon, och låt oss inte lämna en enda av dem kvar.” De svarade: ”Gör det du anser vara rätt.” Men prästen sade: ”Låt oss träda fram hit till Gud.” 37Då frågade Saul Gud: ”Skall jag dra ner och förfölja filisteerna? Vill du då ge dem i Israels hand?” Men han gav honom inte något svar den dagen. 38Då sade Saul: ”Kom fram hit, ni som är ledare för folket, för att vi skall få veta och se vad det är för en synd som har begåtts i dag. 39Ty så sant Herren lever, han som har räddat Israel: Om den också har begåtts av min son Jonatan, måste han dö.” Men ingen bland folket svarade honom. 40Då sade han till hela Israel: ”Ställ er på ena sidan, så skall jag och min son Jonatan ställa oss på andra sidan.” Folket svarade Saul: ”Gör det du anser vara rätt.” 41Saul sade till Herren, Israels Gud: ”Låt sanningen komma fram.” Då träffades Saul och Jonatan av lotten, och folket gick fritt. 42Saul sade: ”Kasta lott mellan mig och min son Jonatan.” Och Jonatan träffades av lotten. 43Saul sade till Jonatan: ”Tala om för mig vad du har gjort.” Då talade Jonatan om det för honom: ”Med änden av staven som jag hade i handen tog jag lite honung och smakade på den. Här är jag. Skall jag nu dö?” 44Saul svarade: ”Må Gud straffa mig både nu och senare: Du måste dö, Jonatan.” 45Men folket sade till Saul: ”Skulle Jonatan dö, han som har skaffat Israel denna stora seger? Det får inte ske! Så sant Herren lever, inte ett hår från hans huvud skall falla till jorden, för med Guds hjälp har han i dag utfört detta.” Så friade folket Jonatan, han behövde inte dö. 46Saul drog hem utan att vidare förfölja filisteerna, och filisteerna begav sig hem till sitt. 47När Saul hade tagit över kungamakten i Israel, förde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, ammoniterna, Edom, kungarna i Soba och filisteerna. Vart han än vände sig segrade han. 48Han gjorde mäktiga ting och slog amalekiterna och befriade Israel från dess plundrare. 49Sauls söner var Jonatan, Jisvi och Malki-Sua. Av hans båda döttrar hette den äldre Merab och den yngre Mikal. 50Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas dotter. Hans överbefälhavare hette Abner, son till Ner, som var Sauls farbror. 51Kish, Sauls far, och Ner, Abners far, var nämligen söner till Abiel. 52Kriget mot filisteerna pågick häftigt så länge Saul levde. Och när Saul såg någon stark och krigsduglig man, tog han honom i sin tjänst. 

  • 24Fastän Israels män den dagen hade drivits hårt, band Saul folket med följande ed: ”Förbannad vare den man som äter något innan kvällen kommer och jag har tagit hämnd på mina fiender.” Ingen bland folket smakade då någon mat.
    • Jonatan hade precis vunnit en seger över filistéerna och nu återstod bara att kung Saul slutgiltigt besegrade den flyende fienden. Men trots att soldaterna är trötta, så uttalar Saul en förbannelse över de som äter mat innan segern är vunnen.
      • Denna påtvingade fasta kan till synes verka andlig och bra, men när vi granskar Sauls ord märker vi att han egentligen inte gör detta för att Gud har sagt det till honom utan för att han vill hämnas på SINA fiender.
      • Det finns tider då fasta är nödvändigt och viktigt, men detta tillfälle var inte ett av dem. Gud uppskattar när vi spenderar tid med honom i bön och fasta, men han uppskattar ännu mer när vi lyder honom och faktiskt gör som han säger. Gud hade gett Israel seger över filistéerna och de behövde nu slutföra segern genom att slåss, inte genom att fasta.
    • Sauls andlighet var missriktad. Istället för att fokusera på Gud när han fastar, så fokuserar Saul på att hämnas på SINA fiender.
      • När vi ber och fastar ska vi inte sätta oss själva i fokus, utan istället lyssna på Guds röst, läsa vår Bibel och be Gud visa oss den väg han vill att vi ska vandra.
    • Även om Saul var kung så hade han ingen automatisk rättighet att uttala en förbannelse över folk som inte lydde honom. Återigen ser vi hur Saul sätter sig själv i centrum och tror mer om sig själv än han borde.
  • 25Och allt folket kom in i skogen, där det låg honung på marken. 26Men när folket hade kommit in i skogen och såg den utflutna honungen, vågade ingen föra handen till munnen, ty folket kände fruktan för eden. 27Jonatan däremot hade inte hört när hans far band folket med eden. Han räckte därför ut staven som han hade i handen och doppade änden på den i honungskakan och förde handen till munnen. Då klarnade hans ögon.
    • Gud hade gett Israel seger över filistéerna, men soldaterna var trötta, så därför försåg Gud Israel med honung så att de skulle få sina krafter åter.
      • Detta visar oss återigen hur fel och missriktad Sauls ed var. Gud ville förse Israel med alla resurser de behövde för att besegra sina fiender, men Saul hindrade dem.
      • Av detta kan vi lära oss att när Gud ger oss en seger, så ger han oss också alla resurser vi behöver för att vinna den slutgiltiga segern. När vi befinner oss mitt i Guds vilja, så förser han oss med allt vi behöver för att klara av uppdraget han har gett oss.
    • Eftersom Jonatan inte hade hört Sauls ed så åt han givetvis av den honung som Gud försåg honom med, och direkt klarnade hans ögon så att han fick sina krafter åter!
      • Det var exakt detta som Gud hade tänkt när han försåg Israel med de resurser de behövde för att klara av det uppdrag han hade gett dem!
  • 28Men en man bland folket sade till honom: ”Din far har bundit folket med en ed och sagt: Förbannad är den man som i dag äter något. Därför är folket utmattat.” 29Jonatan svarade: ”Min far har dragit olycka över landet. Se bara så klara mina ögon har blivit av att jag smakade något lite av honungen. 30Tänk om folket i dag hade fått äta sig mätta av bytet som de funnit hos sina fiender! Hur mycket större skulle då inte filisteernas nederlag ha blivit!”
    • När Jonatan får höra att hans pappa kung Saul hade bundit folket vid eden, konstaterar han att Saul har dragit olycka över landet och att Israel hade kunnat vinna en mycket större seger om de hade ätit av den honung som Gud hade försett dem med!
      • Jonatan är helt rätt i sin bedömning, men man kan definitivt fundera över om det verkligen var rätt av Jonatan att öppet kritisera sin pappa och kung inför alla soldater? Kanske hade det varit bättre om han först tagit detta med Saul i enrum?
  • 31Men den dagen slog de filisteerna och förföljde dem från Mikmash till Ajalon. Folket var mycket uttröttat. 32Man kastade sig över bytet och tog får, oxar och kalvar och slaktade dem på marken och åt köttet med blodet i. 33Man berättade detta för Saul och sade: ”Se, folket syndar mot Herren genom att äta kött med blodet i.” Då sade han: ”Ni har handlat trolöst. Vältra nu fram en stor sten till mig!” 34Sedan sade Saul: ”Gå ut bland folket och säg till dem: Var och en skall föra hit till mig sin oxe och sitt får och slakta dem här och äta. Synda inte mot Herren genom att äta köttet med blodet i!” Under natten förde var och en bland folket själv fram sina oxar och slaktade dem där. 35Och Saul byggde ett altare åt Herren. Detta var det första altare som han byggde åt Herren.
    • I 5 Mos 12:23-25 hade Gud gett tydliga instruktioner till Israel att de skulle låta allt blod rinna ut och absolut inte äta blodet tillsammans med köttet.
      • På grund av att soldaterna var så hungriga tack vare kung Sauls missriktade fasta, så bröt soldaterna mot Guds bud.
      • Det hade varit bättre om soldaterna bröt kung Sauls ed än att bryta mot Guds
      • När vår andlighet blir missriktad och egoistisk finns det stor risk att vi tror oss göra rätt när vi helt uppenbart bryter mot Guds bud.
        • Om vi i en missriktad fromhet förbjuder alla församlingsmedlemmar att exempelvis gå på bio, så finns det en uppenbar risk att medlemmar går på bio ändå och sen ljuger om att de inte varit på bio. Då har vi förbjudit något som inte är synd samtidigt som vi har lett våra medlemmar in i lögn, vilket är värre än att gå på bio.
  • 36Saul sade: ”Låt oss i natt dra ner och förfölja filisteerna och plundra dem ända tills det blir ljust i morgon, och låt oss inte lämna en enda av dem kvar.” De svarade: ”Gör det du anser vara rätt.” Men prästen sade: ”Låt oss träda fram hit till Gud.” 37Då frågade Saul Gud: ”Skall jag dra ner och förfölja filisteerna? Vill du då ge dem i Israels hand?” Men han gav honom inte något svar den dagen. 38Då sade Saul: ”Kom fram hit, ni som är ledare för folket, för att vi skall få veta och se vad det är för en synd som har begåtts i dag. 39Ty så sant Herren lever, han som har räddat Israel: Om den också har begåtts av min son Jonatan, måste han dö.” Men ingen bland folket svarade honom.
    • Vid en första glimt kan man nästan tro att kung Saul ödmjukat sig inför Herren och gör det rätta genom att be Gud om vägledning, men återigen ser vi hur Sauls andlighet är missriktad. Saul får inget svar från Gud eftersom Saul borde ha förstått av Jonatans seger att Gud redan hade gett filistéerna i Israels hand (1 Sam 14:12).
      • Med tanke på Sauls tidigare självupptagenhet är det mycket möjligt att han är väl medveten om att Gud redan har gett filistéerna i Israels hand pga. Jonatans seger, men att han inte vill agera förrän han själv får höra det från Gud eftersom han inte vill ge äran åt Jonatan utan åt sig själv.
        • Som högste ledare är det viktigt att inte vara rädd för att släppa fram andra som är duktiga och ledda av Gud.
      • När Gud öppnar en dörr för oss att sprida evangelium, är det inte nödvändigtvis rätt läge att be och fasta om huruvida vi ska gå in genom den dörr Gud har öppnat eller inte. Istället borde vi helt enkelt gå in genom dörren och göra det Gud kallar oss till.
        • Ibland är det tid för bön och fasta, ibland är det tid för att vittna och förkunna.
      • På grund av det uteblivna svaret från Gud så tror kung Saul att någon bland folket har syndat. Egentligen har ju Saul helt rätt i denna bedömning, men han förstår inte att det är han själv som har gjort fel!
        • När en andlig ledare misslyckas i sitt uppdrag kan det vara lätt hänt att man skyller den uteblivna framgången på ”ett hårt andligt klimat” eller ”oandliga medlemmar”. Även om detta måhända skulle kunna stämma, så bör man nog åtminstone först granska sitt eget hjärta och se om man själv inte varit lyhörd inför Gud eller begått någon synd. Det är lättare att skylla ifrån sig än att omvända sig.
      • När Saul uttalar ännu en förbannelse tystnar folket trots att de vet vem som har ätit honungen.
        • Till skillnad mot sin far så var Jonatan en god andlig förebild, och även om folket accepterade att Saul var deras kung, så fanns det gränser för Sauls andliga missbruk!
  • 40Då sade han till hela Israel: ”Ställ er på ena sidan, så skall jag och min son Jonatan ställa oss på andra sidan.” Folket svarade Saul: ”Gör det du anser vara rätt.” 41Saul sade till Herren, Israels Gud: ”Låt sanningen komma fram.” Då träffades Saul och Jonatan av lotten, och folket gick fritt. 42Saul sade: ”Kasta lott mellan mig och min son Jonatan.” Och Jonatan träffades av lotten. 43Saul sade till Jonatan: ”Tala om för mig vad du har gjort.” Då talade Jonatan om det för honom: ”Med änden av staven som jag hade i handen tog jag lite honung och smakade på den. Här är jag. Skall jag nu dö?” 44Saul svarade: ”Må Gud straffa mig både nu och senare: Du måste dö, Jonatan.”
    • Genom lotten, troligtvis Urim och Tummim (2 Mos 28:30, 1 Sam 28:6), en procedur med stenar för att få reda på Guds vilja, visar Gud att det var Jonatan som ätit av honungen.
      • Troligtvis blev Saul chockad av detta! Saul hade nog inte kunnat tänka sig att hans son hade gått emot hans vilja, men Saul visste inte att Jonatan inte hade hört Sauls ed och förbannelse.
      • Istället för att stanna upp för en sekund och reda ut detta tillsammans med Jonatan, den ende som vågade säga sanningen om Sauls olyckliga ed, så förhärdar sig Saul ännu mer i sin dumhet!
      • Av detta kan vi lära oss att om vi ser att följderna av våra beslut bara blir värre och värre måste vi någon gång stanna upp och fundera på om vi eventuellt har gått åt fel håll?
  • 45Men folket sade till Saul: ”Skulle Jonatan dö, han som har skaffat Israel denna stora seger? Det får inte ske! Så sant Herren lever, inte ett hår från hans huvud skall falla till jorden, för med Guds hjälp har han i dag utfört detta.” Så friade folket Jonatan, han behövde inte dö. 46Saul drog hem utan att vidare förfölja filisteerna, och filisteerna begav sig hem till sitt.
    • Israels folk lydde sin kung även när de inte höll med honom i allt, men nu märker vi att de till slut har fått nog! Jonatan var ju en av få som denna dag faktiskt hade agerat enligt Guds vilja!
      • Jonatan var en modig andlig förebild för de andra soldaterna och när Saul vill döda en oskyldig Jonatan så är måttet rågat! Folket säger ifrån och Jonatan räddas undan döden.
      • Av detta kan vi lära oss att man inte nödvändigtvis gör fel om man följer sina andliga ledare även om man inte håller med i allt, men att det trots allt finns en gräns. När galenskapen har gått för långt måste man våga säga ifrån och förhindra att ledaren förstör för andra människor.
      • Även om en ledare är kallad och smord av Gud, vilket ju kung Saul var, så betyder inte det att den ledaren automatiskt är befriad från frestelsen att missbruka sin makt.
      • Som andlig ledare och pastor är det viktigt att man vågar släppa fram sådana som Jonatan. Om Gud kallar någon i församlingen att leda en viss verksamhet eller göra något speciellt, då ska ledarskapet inte vara rädda för att den personen får plats och utrymme i församlingen. Pastorer och andliga ledare är församlingens tjänare och ska lyfta fram medlemmarna och hjälpa dem blomma ut i den kallelse Gud ger var och en.
    • När Saul inte längre har sina soldater med sig, får han snopet dra sig undan, vilket även filistéerna gör. Hade Saul inte varit så egoistisk hade han kunnat slutgiltigt besegra filistéerna vid detta tillfälle.
  • 47När Saul hade tagit över kungamakten i Israel, förde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, ammoniterna, Edom, kungarna i Soba och filisteerna. Vart han än vände sig segrade han. 48Han gjorde mäktiga ting och slog amalekiterna och befriade Israel från dess plundrare. 49Sauls söner var Jonatan, Jisvi och Malki-Sua. Av hans båda döttrar hette den äldre Merab och den yngre Mikal. 50Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas dotter. Hans överbefälhavare hette Abner, son till Ner, som var Sauls farbror. 51Kish, Sauls far, och Ner, Abners far, var nämligen söner till Abiel. 52Kriget mot filisteerna pågick häftigt så länge Saul levde. Och när Saul såg någon stark och krigsduglig man, tog han honom i sin tjänst.
    • I avslutningen av detta kapitel ser vi hur Saul ytterligare förstärker sin egoism och sätter sig själv i centrum. Saul för krig mot SINA fiender, inte nödvändigtvis mot Guds fiender. SAUL gör mäktiga ting, inte Gud. Saul tar de bästa männen i SIN tjänst.
    • Även om Saul var framgångsrik i sina segrar, så lyckades han aldrig slutgiltigt besegra filistéerna och fick leva med krig under hela sitt liv.

 

Copyright 2015 Christian Mölk – All Rights Reserved.

All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Klicka på länken för att lyssna på Christian Mölk predika eller högerklicka för att ladda hem predikan i mp3 format:

1 Samuelsboken 14:24-52 – Sauls dåliga andliga ledarskap – 33:10.

 

Klicka på länken för att lyssna på Christian Mölk predika eller högerklicka för att ladda hem predikan i mp3 format:

1 Samuelsboken 13:1-23 – Fred med Djävulen eller seger med Gud? – 35:32.

1En dag sade Sauls son Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till filisteernas förpost där på andra sidan.” Men detta talade han inte om för sin far. 2Saul befann sig då vid Gibeas gräns, under granatträdet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde omkring sexhundra man. 3Ahia, son till Ahitub, som var bror till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, Herrens präst i Silo, bar då efoden. Och folket visste inte om att Jonatan hade givit sig av. 4Men i passet där Jonatan försökte gå över för att komma till filisteernas förpost, fanns en klippa på vardera sidan. Den ena hette Boses och den andra Sene. 5Den ena klippan reste sig i norr mitt emot Mikmash, den andra i söder mitt emot Geba. 6Jonatan sade till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till dessa oomskurnas förpost. Kanske skall Herren göra något för oss. För ingenting hindrar Herren att ge seger genom få lika väl som genom många.” 7Hans vapenbärare svarade: ”Gör allt du har i sinnet. Gå du! Jag följer dig vart du vill.” 8Då sade Jonatan: ”Bra, vi skall gå över till männen där och visa oss för dem. 9Om de säger till oss: ”Stå stilla, till dess vi kommer fram till er”, då skall vi stanna där vi är och inte klättra upp till dem. 10Men om de säger: ”Kom upp hit till oss”, då skall vi gå dit upp, för då har Herren gett dem i vår hand. Detta skall vara tecknet för oss.” 11När båda två hade blivit synliga för filisteernas förpost, sade filisteerna: ”Se, hebreerna kryper ut ur hålen, där de har gömt sig.” 12Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans vapenbärare: ”Kom upp till oss, så skall vi lära er!” Då sade Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom med upp efter mig, för Herren har gett dem i Israels hand.” 13Jonatan klättrade upp på händer och fötter, och hans vapenbärare följde honom. Och filisteerna föll för Jonatan, och hans vapenbärare gick efter honom och gav dem dödsstöten. 14I det första anfallet nergjorde Jonatan och hans vapenbärare omkring tjugo man på en sträcka av ungefär ett halvt plogland. 15Då uppstod förskräckelse i lägret på fältet och bland allt folket. Förposten och de som hade givit sig ut på härjningståg greps också av skräck Marken skalv och det kom en förskräckelse från Gud. 16Sauls väktare i Gibea i Benjamin fick se att mängden skingrades och att man irrade hit och dit. 17Då sade Saul till folket som han hade hos sig: ”Räkna folket och se efter vem som har lämnat oss.” När de gjorde så, upptäckte de att Jonatan och hans vapenbärare inte var där. 18Då sade Saul till Ahia: ”För hit Guds ark!” Guds ark fanns nämligen på den tiden hos israeliterna. 19Medan Saul ännu talade med prästen, ökade förvirringen i filisteernas läger. Då sade Saul till prästen: ”Drag tillbaka din hand.” 20Saul och allt det folk som han hade hos sig samlades och drog till stridsplatsen. Och se, den ene hade lyft sitt svärd mot den andre. Förvirringen var mycket stor. 21De hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och som hade dragit upp med dem och fanns här och där i lägret, också de gick nu över till de israeliter som var med Saul och Jonatan. 22När de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filisteerna flydde, satte också alla dessa efter dem och stred mot dem. 23Så räddade Herren Israel den dagen, och striden fortsattes ända bortom Bet-Aven.

  • 1En dag sade Sauls son Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till filisteernas förpost där på andra sidan.” Men detta talade han inte om för sin far. 2Saul befann sig då vid Gibeas gräns, under granatträdet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde omkring sexhundra man. 3Ahia, son till Ahitub, som var bror till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, Herrens präst i Silo, bar då efoden. Och folket visste inte om att Jonatan hade givit sig av.
    • Saul hade inte förberett något speciellt för den här dagen, utan satt under sitt granatträd och funderade över de dåliga oddsen mot filisteerna och hur han ska kunna lösa den här knepiga situationen.
      • Själv hade Saul 600 man, medan filisteerna hade ”6 000 ryttare och fotfolk så talrikt som sanden på havets strand” (1Sam 13:5). Men inte nog med det, dessutom var filistéerna enormt överlägsna vad gäller den militära utrustningen. Flisteerna hade sett till så att det inte fanns någon smed i Israel så att israeliterna inte kunde tillverka varken svärd eller spjut (1 Sam 13:19). I Israels armé var det bara Saul och Jonatan som hade svärd, resten hade slungor, jordbruksverktyg och dylikt.
      • Men trots de enormt dåliga oddsen, så föreslår Jonatan för sin vapenbärare att de ska gå över till fiendens förpost. Kontrasten mellan kung Saul och hans son Jonatan kunde inte vara större. Saul sitter under sitt granatträd och funderar hur han ska lösa den här situationen, medan Jonatan beger sig iväg till fienden för att se vad Gud har tänkt göra.
        • Jonatan påminner starkt om en ung frimodig brinnande kristen som vill ut och vittna om Jesus, be för sjuka och driva ut demoner, men som känner sig instängd i kyrkan och därför på eget bevåg beger sig ut på gator och krogar för att lyda missionsbefallningen.
        • Jonatan är trött på sin pappas inaktivitet och vet att Gud vill rädda Israel, men att Gud behöver någon som är villig att lita på Gud.
        • Om du är irriterad över att ingenting händer i din kyrka eller att ingen gör något, då beror det förmodligen på att Gud har kallat just dig till att göra detta. Om du känner din församling exempelvis evangeliserar alldeles för lite, då kan det mycket väl bero på att Gud har lagt detta på ditt hjärta för att du ska engagera dig i just detta och inspirera andra till att bli bättre på att evangelisera.
          • Så innan du klagar, fundera ett varv till om det inte är så att anledningen till att ingen gör något beror på att det är du som inte gör något.
        • Förmodligen undvek Jonatan att berätta om sina planer för sin far eftersom Saul då hade förbjudit honom detta riskfyllda äventyr.
          • Om en församling har ett osunt ledarskap kan det ibland vara bättre att agera rätt innan man fått ett nej, för då har man ju inte gått emot ledarskapet och har inte gjort sig skyldig till trots utan bara lytt Guds ord.
        • Jonatan hade en form av assistent, en ”vapenbärare”, som assisterade honom på olika sätt, bl.a. genom att bära hans vapen.
          • Man ska absolut inte ringakta vapenbärarens uppgift, han var tvungen att vara minst lika modig som Jonatan eftersom han hängde med på alla äventyr.
          • I Predikaren 4:12 står det: ”Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt.”
            • Att bege sig iväg ensam på äventyr, mission, evangelisation, eller vad som helst, är inte att rekommendera. Att ha någon vid sin sida som stöttar, uppmuntrar, ifrågasätter, osv, är ovärderligt. Det är ingen slump att Jesus alltid skickade iväg sina lärjungar två och två (Mark 6:7, Luk 10:1).
  • 4Men i passet där Jonatan försökte gå över för att komma till filisteernas förpost, fanns en klippa på vardera sidan. Den ena hette Boses och den andra Sene. 5Den ena klippan reste sig i norr mitt emot Mikmash, den andra i söder mitt emot Geba.
    • Om Jonatan aldrig hade gått iväg för att möta fienden, hade han heller aldrig hittat denna utmärkta strategiska position.
      • Ofta låter Gud oss inte se hela vår framtid, utan han leder oss steg för steg. När Gud kallar oss till någonting, så visar han oss en dörr vi kan gå in i, men det är först när vi lyder Guds kallelse som Gud öppnar nästa dörr vi ska gå in i.
      • Om det skulle visa sig att man har missuppfattat Guds kallelse, så är det ju inte hela världen om man går tillbaka ett steg.
    • Under första världskriget skulle brittiska styrkor under general Allenbys befäl möta turkarna vid Mikmash. En av majorerna i den brittiska armén satt och läste Bibeln medan han funderade över den närstående striden. När han läste om dessa versar insåg han att britterna skulle kunna utmanövrera turkarna genom detta pass. Britterna hittade vägen igenom och lyckades på så sätt framgångsrikt inta staden.
  • 6Jonatan sade till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till dessa oomskurnas förpost. Kanske skall Herren göra något för oss. För ingenting hindrar Herren att ge seger genom få lika väl som genom många.” 7Hans vapenbärare svarade: ”Gör allt du har i sinnet. Gå du! Jag följer dig vart du vill.”
    • För Jonatan var detta äventyr mer än att bara spana på sin fiende, han ville se vad Gud skulle göra!
      • Jonatan var inte dum, han visste att Israel var i en mycket svår situation och att fienden var övermäktig.
      • Jonatan kände till Guds ord, och visste att Gud många gånger tidigare hade använt några få enkla människor för att göra stora mäktiga ting.
      • Jonatan visste att Gud behövde använda en frimodig person. Saul satt under sitt granatträd och funderade på hur Saul skulle lösa situationen, medan Jonatan begav sig iväg för att se hur Gud skulle lösa situationen.
        • Ibland finns det en risk att vi frikyrkliga stänger inne oss i våra kyrkor och ber till Gud om väckelse, istället för att vara frimodiga och gå ut och berätta om vår tro för våra vänner.
          • Gud VILL väckelse, Gud VILL att vi ska segra över Fienden, men ibland är det enda som krävs ett par villiga fötter som är redo att gå ut och vittna om Jesus.
            • 9Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.” (2 Krön 16:9a)
            • 7Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: ”Din Gud är konung!” (Jes 52:7)
          • Jonatan visste att rent mänskligt sett är det omöjligt att besegra filisteerna, men för Gud är allting möjligt (Matt 19:26, Rom 8:31).
            • Det var kanske fler i Israel som visste detta, men det var bara Jonatan som vågade gå i tro på att det faktiskt var sant. Det är en sak att i teorin tro på vad som står i Bibeln, en helt annan sak att dessutom följa det.
          • Det är viktigt att komma ihåg att Jonatan inte gjorde detta för sin egen skull i syfte att bli hjälte. Han gjorde detta för Guds skull, han ville se vad Gud skulle göra genom honom.
          • Vad hade hänt om Jonatans vapenbärare hade varit negativt inställd till detta farliga äventyr? Hade Jonatan vacklat och kanske tänkt om och till slut insett att detta aldrig skulle gå?
            • Ibland är det av oerhört stort värde att vi uppmuntrar varandra till att göra vad Gud lägger på våra hjärtan. Ett uppmuntrande ord kan ibland vara skillnaden mellan att våga följa Guds kallelse eller inte.
              • Detta innebär såklart inte att man helt ogenomtänkt alltid ska uppmuntra varandra att göra precis allt man tror Gud vill att man ska göra. Man ska t.ex. aldrig uppmuntra någon till att göra något som går emot Guds ord eller liknande.
              • Men om någon osjälviskt följer Guds kallelse i enlighet med Guds ord, då ska man vara noga med att uppmuntra och stötta, framförallt om man som i vapenbärarens fall, är redo att själv följa med och hjälpa till!
  • 8Då sade Jonatan: ”Bra, vi skall gå över till männen där och visa oss för dem. 9Om de säger till oss: ”Stå stilla, till dess vi kommer fram till er”, då skall vi stanna där vi är och inte klättra upp till dem. 10Men om de säger: ”Kom upp hit till oss”, då skall vi gå dit upp, för då har Herren gett dem i vår hand. Detta skall vara tecknet för oss.”
    • Man får intrycket av Jonatan att det var viktigt för honom att lyssna in vad hans vapenbärare tyckte om detta farliga äventyr. Hade vapenbäraren inte varit lika på som Jonatan hade uppdraget förmodligen aldrig blivit av.
    • Eftersom Jonatan inte hade hört Guds tydliga röst, utan istället gick i tro på att detta var vad Gud ville, så är han ödmjuk nog att inse att han faktiskt inte med 100 % säkerhet vet att detta är Guds vilja.
      • Jonatan tvivlar alltså inte på Guds ord genom detta test, utan tvivlar på sin egen förmåga att förstå Guds vilja.
  • 11När båda två hade blivit synliga för filisteernas förpost, sade filisteerna: ”Se, hebreerna kryper ut ur hålen, där de har gömt sig.” 12Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans vapenbärare: ”Kom upp till oss, så skall vi lära er!” Då sade Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom med upp efter mig, för Herren har gett dem i Israels hand.” 13Jonatan klättrade upp på händer och fötter, och hans vapenbärare följde honom. Och filisteerna föll för Jonatan, och hans vapenbärare gick efter honom och gav dem dödsstöten. 14I det första anfallet nergjorde Jonatan och hans vapenbärare omkring tjugo man på en sträcka av ungefär ett halvt plogland.
    • Israeliterna i allmänhet var så rädda för filisteerna att de gömde sig i ”grottor och gropar” (1 Sam 13:6).
    • Gud bekräftar för Jonatan och vapenbäraren att han är med dem och då förstår Jonatan att ingenting kan stoppa dem!
      • Trots att Gud är med Jonatan och trots att Gud har lovat seger, så finns det fortfarande en del hinder att överbrygga, exempelvis måste Jonatan klättra upp för en besvärlig klippa innan han kan gå in i den strid som Gud lovat att han ska vinna.
        • På samma sätt kan det vara när Gud ger oss ett löfte om någonting, det kan fortfarande finnas en del besvärliga moment och stridigheter innan man når ända fram till det Gud har lovat.
        • Även om Gud har lovat seger så är det inte säkert att vägen dit nödvändigtvis är en dans på rosor, utan man måste vara beredd att använda både sin händer och sina fötter för att nå fram till målet.
      • Även om segern tillhörde Gud, så var det Jonatan som fick strida.
        • På samma sätt måste vi inse att vi inte bara kan be om väckelse utan att dessutom vara beredda att de facto gå ut och vittna om Jesus.
  • 15Då uppstod förskräckelse i lägret på fältet och bland allt folket. Förposten och de som hade givit sig ut på härjningståg greps också av skräck Marken skalv och det kom en förskräckelse från Gud.
    • I samband med Jonatans seger över förposten sänder Gud en ”förskräckelse” över filisteernas läger så att de blir förvirrade och ger sig på varandra.
    • Saul har säkert funderat på hur i hela friden han skulle kunna besegra de mäktiga filisteerna utan några svärd, och till slut gett upp och insett att det är omöjligt.
      • Men för Gud är ingenting omöjligt och om inte israeliterna har några svärd att döda filisteerna så får han väl göra så att filisteerna dödar sig själva med sina egna svärd.
  • 16Sauls väktare i Gibea i Benjamin fick se att mängden skingrades och att man irrade hit och dit. 17Då sade Saul till folket som han hade hos sig: ”Räkna folket och se efter vem som har lämnat oss.” När de gjorde så, upptäckte de att Jonatan och hans vapenbärare inte var där. 18Då sade Saul till Ahia: ”För hit Guds ark!” Guds ark fanns nämligen på den tiden hos israeliterna. 19Medan Saul ännu talade med prästen, ökade förvirringen i filisteernas läger. Då sade Saul till prästen: ”Drag tillbaka din hand.”
    • När väktarna som spanar bort mot filisteernas armé ser att de börjat slå ihjäl varandra meddelar de sin kung vad som är på gång.
    • Saul, som är mer intresserad av att få äran för vinsten än att segra över filisteerna, försöker ta reda på vem det är som har orsakat allt detta. När Saul inser att det är hans son Jonatan kallar han på prästen och arken.
      • Saul borde ha insett att Gud just nu strider för Israel och befalla sin armé att anfalla filisteerna, men Saul är osäker och vill ta reda på Guds vilja genom att fråga prästen. Men till slut blir larmet så högt i filisteernas läger att han måste avbryta prästen och bege sig till striden.
        • Om det är helt uppenbart att det är Gud som agerar, då är det inte alltid rätt tid att be och söka Guds vilja, eftersom man ju ser Guds vilja mitt framför ögonen. Då är det istället läge att agera och göra det som är Guds vilja.
  • 20Saul och allt det folk som han hade hos sig samlades och drog till stridsplatsen. Och se, den ene hade lyft sitt svärd mot den andre. Förvirringen var mycket stor. 21De hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och som hade dragit upp med dem och fanns här och där i lägret, också de gick nu över till de israeliter som var med Saul och Jonatan. 22När de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filisteerna flydde, satte också alla dessa efter dem och stred mot dem. 23Så räddade Herren Israel den dagen, och striden fortsattes ända bortom Bet-Aven.
    • Trots att Saul var kung över Israel så tog det lång tid för honom att leda Israel. Nu får han finna sig i att Gud och Jonatan ligger steget före.
    • I filisteernas armé fanns israeliter som av olika skäl hade gått över på fiendens sida, kanske hade de gett upp hoppet om att Gud skulle rädda Israel, eller så hade de blivit tvingade in i fiendes armé för att deras område hade tagits över av filisteerna. Hursomhelst så såg de nu sin chans att gå tillbaka på den rätta sidan.
      • På liknande sätt kan kristna som har slutat gå till kyrkan eller liknande, helt plötsligt komma tillbaka när de ser att Gud gör under mitt ibland dem.
        • Självklart är det bättre att aldrig ha slutat gå till kyrkan även om tiderna har varit trista, men det är ändå bättre än att inte återvända till kyrkan alls.
      • Även om det var Jonatan som hade satt bollen i rullning, så var detta Guds seger! Utan Guds kallelse, bekräftelse och agerande, så hade Israel aldrig besegrat filisteerna.

 

Copyright 2014 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.