Pastor Christian Mölk | Dopet i den helige Ande
Currently viewing the tag: "Dopet i den helige Ande"

BibelsamtalGamla Testamentets profeter, Johannes Döparen och Jesus vittnade alla om att Jesu lärjungar kommer att bli döpta i den helige Ande efter Jesu död och uppståndelse. Syftet med Andens dop är att är att få kraft till att vara ett Jesu vittne. ”Dop” innebär att man blir tvättad ren, blir helt omsluten, och får en ny start. Alla som tror på Jesus och tillhör honom har fått ta emot den helige Ande, men den som blir andedöpt får på ett väldigt kraftfullt sätt även ta del av Andens kraft, vilket ofta leder till en större frimodighet i att vittna om Jesus, andliga nådegåvor och en närmare relation till Gud. Den troende uppmanas även att ständigt fortsätta låta sig bli uppfylld av den helige Ande.

Bibelord

28 Och det ska ske därefter att jag utgjuter min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era gamla ska ha drömmar och era unga ska se syner.29 Ja, över tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande.” (Joel 2:28–29)

16 Johannes svarade dem allesammans: “Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att lossa remmen på hans sandaler. Han ska döpa er i den helige Ande och eld.” (Luk 3:16)

Vid en måltid med apostlarna befallde han dem: “Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig. Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande.”” (Apg 1:4–5)

49 Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.” (Luk 24:49)

39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.” (Joh 7:39)

Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” (Apg 1:8)

Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.” (Apg 2:2–4)

och när Paulus lade händerna på dem kom den helige Ande över dem och de talade i tungor och profeterade.” (Apg 19:6)

44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45 De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna, 46 eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud. 47 Då sade Petrus: “Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?”” (Apg 10:44–47)

38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. 39 Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.”” (Apg 2:38–39)

18 Berusa er inte med vin, det leder till vårdslöshet. Låt er i stället uppfyllas av Anden 19 och tala till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger. Sjung och spela för Herren i era hjärtan.” (Ef 5:18–19)

31 När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet.” (Apg 4:31)

Samtalsfrågor

  1. Vad är Guds syfte med att döpa i den helige Ande?
  2. Hur blir man andedöpt?
  3. Har du någon erfarenhet av att bli uppfylld av den helige Ande?
  4. Börjar man alltid tala i tungor när man blir andedöpt?
  5. Vilken betydelse har andedopet för det kristna livet?
  6. Är det någon skillnad på att bli döpt i den helige Ande och att bli uppfylld av den helige Ande?
  7. Hur gör man för att regelbundet bli uppfylld av den helige Ande?
  8. Varför kallas det just för ett ”dop” i den helige Ande?

Fler intressanta bibelord

Matt 3:11, Mark 1:8, Jes 44:3, Hes 36:25–26, Joh 1:33, Apg 8:15–17, Gal 3:2–5, 1 Kor 12:13, Apg 2:33

Pingströrelsen har en kampanj i samband med pingst som heter #löftetgällerdig och nu blev det min tur att skriva i ämnet! Läs direkt på Pingst.se eller här nedan. Dela gärna med dig av din erfarenhet av Anden och andedop :)

Berättelsen om mitt andedop börjar i Israel för 15 år sedan. Min syster hade farit ner till en kibbutz i Israel och där mött en glad hop med andefyllda sydafrikaner som brann för Jesus. De bad för henne och hon blev andedöpt och fick sitt liv förvandlat från mörker till ljus. När hon väl kom hem ett år senare hade hon brutit med sitt gamla liv och ville hitta nya vänner i kyrkan. Hon tjatade på mig att följa med men jag stretade emot och svarade ärligt men möjligtvis en aning ogenomtänkt: “Jag tänker inte hänga med till kyrkan, jag är ju redan kristen!”

Jag hade nämligen växt upp i en kristen familj, men aldrig riktigt levt ut min kristna tro. Om någon frågade om jag trodde på Gud så svarade jag naturligtvis ja, men mycket mer än så pratade jag aldrig om min tro. Min syster fortsatte dock att tjata på mig och ville inte bara att jag skulle följa med till kyrkan, hon ville även att jag skulle bli “döpt i den helige Ande”. Mitt svar blev (som ju ter sig en aning ironiskt med tanke på att jag idag är pingstpastor): “Nej, jag vill inte bli som de där pingstvännerna som bara pratar om Jesus hela tiden!”

Under två veckors tid brottades jag mycket med den här frågan. Jag förstod innerst inne att det var Gud som kallade på mig, men jag var inte säker på om jag ville svara ja på hans kallelse. Att bli en aktiv kristen fanns liksom inte på världskartan i mitt då 18-åriga liv. Men ju längre tiden gick desto starkare upplevde jag hur Gud tog mig i kragen och långsamt men säkert drog mig till kyrkan. Gud verkligen insisterade på att jag skulle dit, något som förvånade mig.

Efter dessa två veckor gav jag upp och följde till slut med min syster till Johanneskyrkan i Linköping. Efter predikan gick jag fram för förbön och sa att jag ville bli andedöpt. Egentligen visste jag inte riktigt vad andedopet var för något men jag förstod att Gud ville detta. Den upplevelse jag fick är väldigt svår att beskriva med ord, men jag ska göra ett försök:

Det började med att han som bad för mig la sin hand på min axel och började be. Jag som vanligtvis aldrig gråter fick plötsligt kämpa för att hålla tårarna tillbaka samtidigt som min kropp började skaka och jag blev alldeles varm. Efter en stunds bön var det som om något inom mig öppnades likt en tulpan som blommar ut. Inom mig såg jag himmelens alla färger och jag blev alldeles lycklig!

Efter denna andliga upplevelse gick jag väldigt förvånad hem och förstod att mitt liv från och med nu aldrig mer skulle bli sig likt. Mitt liv började efter detta andedop långsamt men säkert att förändras. Jag ville inte längre leva som en vanlig tonåring, jag slutade festa och började istället prata om Jesus med alla mina vänner. Jag skämdes inte längre för att jag var kristen utan fick istället en stark längtan efter att gå till kyrkan. Allteftersom upplevde jag även hur Gud formade mig. Gud lät mig se saker i mitt liv som var fel och utmanade mig att sluta med detta och istället göra nya saker som Gud la på mitt hjärta.

Andedopet blev därmed starten på mitt nya liv som frimodig Jesus-vän, ett liv som fick mig att rikta min blick mot ofrälsta istället för på mig själv. Jag är dock fortsatt beroende av ständig påfyllning av Guds Ande. Ibland känner jag mig som en stor tunna med vatten som läcker, och som ständigt behöver bli påfylld för att vara uppfylld. Men sakta men säkert helar och lagar Guds Ande mitt bräckliga liv och täpper igen de hål i tunnan som min synd har orsakat.

Dopet i den helige Ande är en gåva som Gud vill ge till alla människor. Andedopet är starten på ett nytt frimodigt liv med Jesus i centrum och ett brinnande hjärta för att nå nya människor med evangeliet. Sök denna Guds gåva och du kommer att få Guds svar, eftersom löftet gäller dig!

// Christian Mölk, pastor i Timrå Pingst

1.     Inledning

Precis som vi i det svenska språket har två ord som är olika men som vi ändå har väldigt svårt att på ett enkelt sätt förklara skillnaden på; ande och själ, så har hebreiskan tre olika ord som är lika svåra att skilja på; ruach, nephesh och neshamah. För att kunna göra rättvisa åt mitt tematiska arbete om Anden i de historiska böckerna kan jag inte bara utgå från ett av dessa ord och automatiskt tro att det rör sig om Anden. Jag har därför valt att inledningsvis göra ett ordstudie på alla dessa tre ord och sen skriva olika teman som följer Andens verk snarare än ett specifikt ord.

2.     Ordstudie

Det finns tre hebreiska ord som utmärker sig lite extra när vi studerar Guds Ande i de historiska böckerna: ruach, nephesh och neshamah. Något vi kommer att se senare är att dessa tre ord ofta används synonymt, men för att lägga en bra grund för resten av mitt temaarbete ämnar jag inleda med att presentera dessa tre olika ord separat:

2a.  רוּחַ / Ruach

2a1. Översättning

Ruach

Det hebreiska ordet ruach beskrivs av Strong som vind, utandning och ande.[1]

Swanson förklarar dessutom att ruach kan översättas för det första till Anden, med betydelsen ”Guds gudomliga kraft, som kan bli bedrövad, starkt identifierad med Gud själv”. För det andra kan ordet översättas till ande, med betydelsen ”sinne, hjärta, den psykologiska förmåga som kan respondera till Gud”. För det tredje kan ordet översättas till andetag, med betydelsen ”den luft som kommer ut ur lungorna som ett tecken på liv”. För det fjärde kan ordet översättas till vind, med betydelsen ”luft i snabb rörelse”. Det finns även 18 till möjliga översättningar som jag här av dess marginella betydelse väljer att inte redovisa.[2]

Enligt Fabry så är ruach ett substantiv som anger en handling. Precis som ordet ”hjärta” så är ruach ett ord som betecknar en persons ”inre”, en persons ”andliga centrum”.[3]

Enligt min personliga bedömning så används ruach först och främst för att beskriva något som är kraftfullt men osynligt. I andra hand används ordet även för att beskriva något som har liv.

2a2. Guds vind

Trots att luft inte väger mer än ett gram så kan en storm förstöra en hel stad och mer därtill. Trots att luft i sig självt är osynligt så kan det orsaka vidunderliga naturfenomen. Vinden kan ge svalka under en brännande sol, men kan också få en människa att frysa ihjäl när det är kallt. Trots sin osynlighet så är vinden med andra ord en oberäknelig kraft som människan inte rår på. Jag tror inte att det är en slump att just detta ord används omväxlande för att beskriva ”vind” eller för att beskriva ”Guds Ande” och jag tror det kan vara till hjälp om man vill förstå Guds Ande.

2a3. Förekomst

Ruach förekommer 375 gånger i den hebreiska Bibeln varav 100 gånger i de historiska böckerna.

Utan att gå in på för mycket detaljer så vi ser av grafen här ovanför att ESV[4] översätter ruach till ande mer än hälften av förekomsterna i den hebreiska Bibeln.

2b. נֶפֶשׁ / Nephesh

2b1. Översättning

Det hebreiska ordet nephesh beskrivs av Strong som en varelse som andas och vitalitet.[5]

Enligt Swanson så översätts det hebreiska ordet nephesh för att beskriva det inre jaget, dvs. hjärtat eller själen. En annan översättning är liv, i betydelsen ”det som gör en varelse levande”. Nephesh är också det som lämnar när man dör.[6]

Nephesh är ett intressant ord i många bemärkelser. Ordet används för att beskriva Guds närvaro[7] men också för att beskriva det som gör en varelse levande[8]. Lägger man ihop dessa två betydelser ser vi att det är Guds närvaro som gör Israel levande. 3 Mosebok berättar också för oss att nephesh finns i blodet och att Israels folk därför ska offra blod på altaret för att få försoning för sina liv.[9]

2b2. Förekomst

Nephesh förekommer 728 gånger i den hebreiska Bibeln varav 330 gånger i de historiska böckerna.

2c. נְשָׁמָה / Neshamah

2c1. Översättning

Enligt Swanson så översätts det hebreiska ordet neshamah till andetag, dvs. ”den luft som passerar in och ut ur lungorna”. En andra översättning är liv. En tredje översättning är ande i betydelsen ”den mest innersta del i en människa som kan respondera gentemot Gud”.[10]

2c2. Förekomst

Neshamah förekommer 24 gånger i den hebreiska Bibeln varav 9 gånger i de historiska böckerna.

2d. Sammanfattning av ordstudiet

Alla dessa tre hebreiska ord har det gemensamt att de beskriver något osynligt, levande och blåsande. Det verkar som att dessa ord kan användas synonymt för att beskriva ungefär samma sak. För att bekräfta detta lånar jag ett citat från Job där alla dessa tre ord finns med:

2Så sant Gud lever, han som har undanhållit mig min rätt, han, den Allsmäktige, som har förbittrat min själ (nephesh): 3Så länge min ande (neshamah) är i mig och Guds livsande (ruach) i min näsa, 4skall mina läppar ej tala rättfärdighet eller min tunga tala svek. (Job 27:2–4).[11]

3.     Tema: Livets andetag

Det första utmärkande draget när vi studerar Skriften med mina tre utvalda hebreiska ord i blickfånget, är att Guds Ande ofta är inblandad när det kommer till att skapa ”liv”.

I Bibelns andra vers introduceras Guds ruach med orden ”Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande (ruach elohim) svävade över vattnet.”[12] Här ser vi att Guds ruach är något som verkar vara skilt från Gud själv men som ändå tillhör Gud. Elbert skriver i sin artikel ”Genesis 1 and the Spirit”, att det är vanligt att Nya Testamentets författare reflekterar över den helige Ande som en person, men att även om Guds Ande är personlig så är han ändå fullständigt olik mänskligheten.[13]  Gamla Testamentets författare är långt ifrån lika tydliga men hintar ändå om att så kan vara fallet. Om 1 Mose 1:1 är en öppnande introduktion så är 1 Mose 1:2 världen sett utifrån Guds Andes perspektiv, vilket inte skulle ha varit möjligt om Anden inte varit en person.

Om vi går vidare i Moseboken kommer vi till det tillfälle då Gud skapar djuren: ”Men åt alla djur på jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som har liv (nephesh) ger jag alla gröna örter till föda.” Och det skedde så.”[14] Här ser vi att det är nephesh som gör en varelse till något mer än bara en livlös köttklump. Det är alltså nephesh som skiljer en antilop från en sten.

Bläddrar vi ett kapitel i Moseboken kommer vi till berättelsen där Gud skapar människan: ”Och Herren Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande (neshamah) i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse (nephesh).”[15] Här ser vi att människan blir en nephesh genom att Gud blåser in neshamah i henne. Även om det här inte står just ruach i den hebreiska grundtexten, utan istället neshamah, så menar Fabry att det ska läsas som synonymt eftersom ruach förekommer i andra liknande uttalanden, exempelvis Jesaja 42:5[16].[17]

Vandrar vi vidare i Skriften så läser vi ”Då sade Herren: ”Min Ande (ruach) skall inte bli kvar i människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år.” ”[18] Om vi utgår från att neshamah från förra Bibelordet och ruach från detta Bibelord är synonyma så verkar det som att det är Guds Ande som håller en människa vid liv. Gud blåser in sin neshamah i människan så att hon blir levande, men om Gud tar bort sin ruach så dör hon.

Exakt vad som händer med den ande som Gud har placerat i människan när människan dör är aningens oklart. I 1 Moseboken kan vi läsa att eftersom kroppen formades utifrån jord så kommer kroppen att återvända till jorden vid händelse av död, men det nämns ingenting om anden.[19] Om vi tillåter oss att gå lite utanför de historiska böckerna och tjuvkikar i Predikaren så ser vi att kroppen som sagt blir till jord men att anden (ruach) vänder åter till Gud som gav den.[20]Fabry menar att eftersom Gud är källan till den ande som finns i människan så återvänder människans ande till Gud när hon dör.[21]

Ett konkret exempel på när detta händer en människa hittar vi i även det i Moseboken: ”Men när hennes själ (nephesh) skulle lämna henne – ty hon var döende – gav hon honom namnet Ben-Oni.”[22] Här ser vi den tydliga kopplingen mellan att nephesh lämnar en människa och att hon dör. Med tanke på att vi i det förra exemplet såg att det egentligen var Guds borttagande av sin ruach som skulle innebära att människan dog så kan vi utgå ifrån att dessa ord är synonyma, åtminstone i det här fallet.[23]

3a. Analys

Eftersom orden för ”ande”, ”Guds Ande”, ”själ” och ”andetag” används lite huller om buller så är det svårt att få en skarp och tydlig bild av exakt vem eller vad som är och gör vad. Det enda vi med säkerhet kan konstatera är att det är tydligt att Guds Ande på något sätt är involverad när det gäller att skapa liv, även om det inte är lika tydligt exakt hur Anden skapar. Det är med andra ord tydligt att varelser blir levande genom att Gud blåser in ande och att dessa levande varelser dör om anden lämnar. Men det är inte lika tydligt om denna ande som nämns är den helige Ande eller bara en beskrivning av liv i generell mening. Routledge kopplar exempelvis samman ruach i detta avseende med det andetag som besjälar en livlös människokropp.[24] En annan möjlig tolkning är att Gud ger alla varelser en egen ande men att denna ande hålls vid liv av Guds Ande. Hursomhelst så är Guds Ande tydligt involverad i denna process.

4.     Tema: Skickliggörande

När Gud blåser in sin Ande i människan så får hon liv, men när Gud fyller människan med sin Ande så får hon livfull kreativitet.

30Mose sade till Israels barn: ”Se, Herren har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam, 31och han har fyllt honom med Guds Ande, med vishet, förstånd och kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, 32så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, 33slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags konstfulla arbeten. 34Åt honom och åt Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, har han också givit förmågan att undervisa andra. 35Han har fyllt deras hjärtan med vishet att utföra alla slags snideriarbeten och konstvävnader och brokiga vävnader av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt fint lingarn och andra vävnader, ja, att utföra alla slags arbeten och tänka ut konstfulla verk.

36:1Besalel och Oholiab och alla andra konstnärligt begåvade män har Herren utrustat med vishet och förstånd till att veta hur de skall utföra allt arbetet med att uppföra och färdigställa helgedomen. De skall i allt göra det så som Herren har befallt.” (2 Mose 35:30-36:1).

Wright skriver i sin bok Knowing the Holy Spirit through the Old Testament att dessa två personer är de första som det uttryckligen står om att de är fyllda med Guds Ande. Gud har tidigare skapat jorden, och nu får människor vara med och skapa något vackert tack vare Guds Ande.[25]

Här sätts också en av de viktigaste funktionerna för Guds Ande i pränt; konstnärerna får i uppdrag av Gud att färdigställa helgedomen och att i allt göra det som Herren befaller. Som vi kommer att se i mitt nästa tema ”Karismatiskt ledarskap”, så kan Herrens Ande lämna en ledare om han inte gör det som Herren befaller, vilket tydligt visar hur viktig denna aspekt av Herrens Ande faktiskt är.

4a. Analys

Det råder en kontinuitet mellan 1 Mosebokens beskrivning av Anden som skapare av liv och 2 Mosebokens skapare av kreativitet. Gud ger uppdrag åt människor att utföra viktiga arbeten, men vill själv vara närvarande genom sin Ande och skickliggör därför människan så att allt blir så som Gud har tänkt sig. Man får nästan känslan av att människan är som en praktikant som för första gången själv ska få utföra ett viktigt jobb; Gud vill vara med som en handledare för att övervaka och se till så att det viktiga arbetet inte går fel. Guds Ande verkar vara skillnaden mellan en bra konstnär och en fantastiskt bra konstnär.

5.     Tema: Karismatiskt ledarskap

5a. Anden och Moses 70 ledare

Kopplingen mellan Guds Ande och Israels ledarskap går så långt tillbaka som till Israels födelse som nation. I 4 Moseboken finner vi det tillfälle då Israels ledarskap utökas med 70 ledare istället för att bara ledas av Mose.

25Då steg Herren (yhwh) ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande (ruach) som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. Då nu Anden vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer. 26Två män hade stannat kvar i lägret. Den ene hette Eldad och den andre Medad. Också över dem vilade Anden, ty de var bland de uppskrivna, men de hade ändå inte gått ut till tältet. Och de profeterade i lägret. 27Då skyndade en ung man bort och berättade för Mose: ”Eldad och Medad profeterar i lägret.” 28Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom, sade då: ”Mose, min herre, förbjud dem!” 29Men Mose sade till honom: ”Nitälskar du för mig? Om ändå allt Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!” 30Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel. (4 Mose 11:25-30).

Här ser vi att Guds Ande ”vilar” över ledarna när de instiftas till sitt ämbete och att de, som ett resultat av detta, även profeterar. Dock påpekas det att de inte fortsatte att profetera utan bara gjorde det vid detta enda tillfälle. När Josua får höra talas om detta profeterande blir han förskräckt och ber Mose att förbjuda dem detta! Men Mose reagerar istället med att utbrista: ”Om ändå allt Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!”  Det verkar alltså som att Mose anser att man blir en profet om yhwh ruach kommer över en människa.

I detta exempel så verkar det som att det är en engångsföreteelse när ledarskapet vid starten av sin karriär får möta Guds Ande. Det står inte uttryckligen att ledarskapet fick möta Guds Ande för att de skulle skickliggöras inför sin uppgift, man får istället känslan av att deras profeterande snarare blir en bekräftelse där alla människor runtomkring får se med sina egna ögon att ledarskapet är bekräftat av Gud. Tecknet på att ledarskapet har fått möta Guds Ande är att de profeterar i människors åsyn.

5b. Anden och Otniel

Horn menar att hänvisningar till Guds Andes kraft i Gamla Testamentet först förekommer i samband med de karismatiska domarna och de hänryckta profeterna. Horn menar vidare att vi här verkar ha att göra med en temporär och begränsad andlig gåva för syftet att utföra en särskild uppgift. Guds Ande rör vid en person som sen i sin tur inspirerar en grupp människor att utmana en stor makt.[26]

Ett bra exempel på detta hittar vi i Domarboken: ”Herrens Ande (ruach yhwh) kom över honom (Otniel), och han blev domare i Israel. När han drog ut i strid, gav Herren Kusan-Risatajim, kungen i Aram, i hans hand så att han blev Kusan-Risatajim övermäktig. Sedan hade landet ro i fyrtio år. Därefter dog Otniel, Kenas son.”[27]

I likhet med Moses 70 ledare så inleds Otniels ledarskap med att Herrens Ande kommer över honom. Det står inte mycket om Otniel, detta är det enda vi vet om Otniel utifrån Bibeln, men det lilla som står är att Herrens Ande kom över honom, att han blev Israels ledare och att han lyckades med sitt ledarskap. Därav kan vi dra slutsatsen att, åtminstone i det här fallet, så är Guds Ande avgörande för att en ledare ska bli en god ledare.

Om vi återgår till vad Horn tidigare sa, så skulle jag vilja påpeka att Horn inte har helt rätt i sitt påstående eftersom första gången som Guds Ande omnämns som något som kan ge en människa extraordinär kraft eller uppenbarelse, är faktiskt av Egyptens farao. Efter att Josef har tytt faraos dröm imponeras han så mycket att han utbrister: ”Finns det någon som har Guds ande (ruach elohim) som denne man?”[28]

Montague skriver i sin bok ”The Holy Spirit: Growth of a Biblical Tradition”, att Domarboken beskriver Guds Ande som att det han gör alltid är riktat till Israels bästa. När landet är i knipa så ber folket till Gud om räddning med resultatet att Guds Ande kommer över en viss individ som får kraft att rädda landet. Utöver detta finns det dock ingen koppling mellan Anden och ledarens eller landets etik eller helighet och Guds Ande faller över en individ utan att vara knuten till en institution eller någon rit.[29]

När Israel så småningom blir ett kungadöme så fortsätter Guds Ande att uppfylla den högste ledaren, numera kungen.

5c. Anden och Saul

Horn menar att synen på Guds Ande förändras när Israel går från att vara styrt av temporära ledare till att bli ett renodlat kungadöme. Från att tidigare ha varit dynamisk uppfattas nu Guds Ande som mer statisk och kopplad till ett ämbete.[30] Om Guds Ande tidigare har kommit över ledare i speciella situationer så verkar nu Guds Ande föras ”i arv” från kung till kung.

Eftersom jag inte har tillräckligt med plats för att gå igenom alla Israels kungar så har jag valt att fokusera på Saul eftersom hans liv präglas av en del intressanta aspekter vad gäller hans relation till Guds Ande. Jag har till att börja med valt det textavsnitt där profeten Samuel smörjer Saul till furste över Israel:

26 De steg upp tidigt, och i gryningen ropade Samuel upp till Saul på taket: ”Stig upp, så skall jag följa dig på väg.” Då steg Saul upp och de gick båda i väg, han och Samuel. 27 När de var på väg ner mot utkanten av staden, sade Samuel till Saul: ”Säg till tjänaren att han skall gå före oss.” Och tjänaren fick gå. ”Men stanna själv här, så skall jag låta dig höra vad Gud har talat.” 1 Samuel tog sin oljeflaska och göt olja på Sauls huvud, kysste honom och sade: ”Se, Herren har smort dig till furste över sin arvedel. 2 När du går ifrån mig i dag skall du träffa två män vid Rakels grav, i Selsa på Benjamins område. De kommer att säga till dig: Åsninnorna som du gick i väg för att söka har kommit till rätta. Din far tänker därför inte mer på åsninnorna, men han är orolig för er skull och säger: Vad skall jag göra för min son? 3 När du har gått vidare därifrån och kommit till Tabors terebint, skall du där möta tre män på väg upp till Gud i Betel. En av dem bär tre killingar, en bär tre brödkakor och en bär en vinlägel. 4 De skall hälsa vänligt på dig och ge dig två bröd, och du skall ta emot vad de ger. 5 Sedan kommer du till Guds Gibea, där filisteernas postering är. Och när du kommer in i staden, träffar du på en skara profeter, som är på väg ner från offerhöjden med psaltare, pukor, flöjt och harpa framför sig, medan de själva profeterar. 6 Herrens Ande (ruach yhwh) skall komma över dig, och du skall profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa. 7 När du ser att dessa tecken inträffar, gör då vad du finner lämpligt att göra, ty Gud är med dig. 8 Och du skall gå före mig till Gilgal. Se, jag skall komma ner till dig för att offra brännoffer och gemenskapsoffer. Du skall vänta i sju dagar, till dess jag kommer till dig och meddelar vad du skall göra.” 9 När Saul vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta. Alla dessa tecken inträffade samma dag. 10 När de kom till Gibea kom en skara profeter emot honom. Då föll Guds Ande (ruach elohim) över honom, och han profeterade mitt ibland dem. 11 Alla som förut kände Saul fick se att han profeterade tillsammans med profeterna, och de sade till varandra: ”Vad har hänt med Kish son? Är också Saul bland profeterna?” 12 Men en av männen därifrån svarade: ”Vem är deras far?” Härav uppkom ordspråket: ”Är också Saul bland profeterna?” 13 Men när han hade slutat att profetera, gick han upp på offerhöjden. (1 Samuelsboken 9:26–10:13).

Alldeles innan denna text så har profeten Samuel fått veta av Gud att Saul är den man som Gud har utvalt till att bli Israels förste kung.[31] Bara av det faktum att det är just profeten Samuel som har en så markant roll när Saul blir kung gör att vi kan dra slutsatsen att Israels monarki redan från start är tydligt kopplat till det profetiska ämbetet och att kunglig auktoritet är sprunget ur Guds Ande och inte nödvändigtvis ur kunglig tronföljd.[32]

Som vi såg tidigare under mitt tema ”Skickliggörande” så verkar Gud överlåta det viktiga arbetet åt utvalda människor, men vill ändå vara med som någon slags ”handledare” för att se till så att det blir så som Gud har tänkt sig. Eftersom Gud ser på Israel som sin arvedel och därför inte vill utlämna Israel åt vem som helst utan vill vara med i ledarskapet och beslutsfattandet så ser Gud till att fylla kungen med sin egen Ande så att han ska göra det som Gud vill. Guds Ande blir således den närvarande kopplingen mellan Gud och Israels kung.

Routledge lyfter fram att så länge som Saul presenteras som ”ledare” eller ”prins” så är Samuel positiv till Saul, eftersom Sauls roll då inte inkräktar på Guds roll som Israels kung. När Saul så småningom ändå blir Israels kung så distanserar sig Samuel mer och mer från Saul och anklagar så småningom folket för att förkasta Gud såsom Israels kung.[33]

Om vi återgår till den aktuella texten så får vi möjlighet att betrakta när Samuel tar med Saul på en promenad. Profeten Samuel smörjer den blivande kungen med olja som ett tecken på att Gud har smort Saul till furste över Israel. Detta blir för Saul starten på ett nytt liv där han ska bli ledare för hela Guds folk. Samuel skickar sedan iväg Saul och ger honom några profetiska hälsningar om vad som ska hända i den närmaste framtiden, hälsningar som blir som tecken för Saul att Gud verkligen är med honom.

En intressant detalj i sammanhanget, är att Samuel berättar i förväg för Saul vad som kommer att hända när Anden kommer över honom. Saul får höra att han kommer att profetera och att han kommer att bli förvandlad. Även om Samuel inte ger oss någon färdig systematisk teologi om hur han uppfattade Guds Ande så får vi här en hyperintressant inblick i hur han uppfattade vad som händer när Anden faller. Min gissning är att Samuel vet detta av egen erfarenhet, men också utifrån att han har läst i Skriften om den erfarenhet som Moses 70 ledare var med om. Precis som för Moses ledarskap så blir Sauls profeterande det synliga beviset för Saul och hans omgivning att Gud är med honom och att Saul har blivit kung tack vare att Gud har valt ut honom. Om detta profeterande är ett regelrätt profeterande i den meningen att Saul siade om framtiden eller om det är en beskrivning av att Saul hamnade i någon form av religiös extas, förtäljer inte historien. Men tydligt är att denna koppling till det andliga fortsätter när omgivningens spontana reaktion verkar vara att de först och främst tror att Saul är en profet och inte en kung.

Även om det visserligen är utanför denna text så går det inte att skriva om Saul och Guds Ande utan att ta upp det faktum att Guds Ande faktiskt lämnar Saul så småningom:

13 Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande (ruach yhwh) kom över David från den dagen och framöver. Sedan steg Samuel upp och gick till Rama. 14 Men Herrens Ande (ruach yhwh) vek från Saul och en ond ande från Herren plågade honom. (1 Sam 16:13–14).

Även i detta sammanhang ser vi att profeten Samuel är med och att han smörjer David. Även här står att yhwh ruach kommer över David, men skillnaden här verkar vara att textens författare anmärkningsvärt nog påpekar att Herrens Ande är med David från den dagen och framöver. Det rör sig i Davids fall alltså inte om en engångsföreteelse likt Moses ledare, utan nu stannar Guds Ande hos David. Dessvärre för Saul verkar detta innebära att Anden lämnar honom. Betyder detta att Guds Ande bara kan vila över en ledare åt gången? Det vore väldigt märkligt i så fall eftersom Guds Ande vilade över Moses 70 ledare. Nej, anledningen till att Guds Ande lämnar Saul är för att han inte gör vad Gud befaller honom.[34] Som vi tidigare såg så fyllde Gud konstnärerna Besalel och Oholiab med sin Ande för att skickliggöra dem inför sitt viktiga arbete, men Gud befallde dem också att lyda honom. Israel är Guds arvedel och Gud ämnar vara en aktiv del i beslutsfattandet. Israel tillhör inte Saul och att vara Israels kung förpliktigar därmed till att man inte kan göra så som man själv behagar utan behöver låta sig ledas och styras av Guds Ande. Anden finns hos en ledare för att hjälpa ledaren att utföra Guds befallningar och om ledaren konsekvent vägrar att lyda Guds befallningar så finns det ju konsekvent nog inte längre någon anledning för Guds Ande att stanna kvar hos ledaren.

I samma andetag som det står att Herrens Ande lämnade Saul så står det att ”en ond ande från Herren plågade honom.” Hur ska vi tolka detta? Är det Gud som sänder onda andar och står bakom ondskan här i världen? Om vi tar hjälp av Jobs bok så kan vi se att det inte är Gud som sänder ondska men att han tillåter den av olika anledningar.[35] Den urgamle bibelkommentatorn Matthew Henry kopplar detta till 2 Sam 7:15 där Gud berättar för profeten Natan att han lät sin nåd vika från Saul.[36] Henry fortsätter med: ”Om Gud och hans nåd inte styr oss, kommer synd och Satan äga oss.”[37] Med andra ord, om Guds Ande inte är med Saul så är han ensam och hjälplöst utlämnad åt sig själv och Satan. Men eftersom detta fördjupningsarbete inte handlar om onda andar så väljer jag att inte gå in mer i detalj på detta svåra ämne utan konstaterar bara kort och gott att Herrens Ande lämnade Saul och kom istället över David.

Detta blir dock inte slutet på följetongen om Saul och Guds Ande. När Saul mot slutet av sitt liv är på jakt efter David beger han sig till profeten Samuel där David gömmer sig. På vägen dit kommer Guds Ande över honom så att han ironiskt nog går omkring och profeterar samtidigt som han letar efter profeten och den av Anden smorde. En något komisk syn som om möjligt blir ännu mer (tragi-)komisk när Saul väl kommer fram till Samuel: ”Då tog även han av sig kläderna, och profeterade, också han, inför Samuel. Han blev liggande naken hela den dagen och hela natten.”[38]

5d. Analys

I fallet med Moses 70 ledare så verkar det som att det är en engångsföreteelse när ledarskapet vid starten av sin karriär får möta Guds Ande och att det fungerar som en bekräftelse på att de är ledare utvalda av Gud. Tecknet på att ledarskapet har fått möta Guds Ande är att de profeterar i människors åsyn, ett tecken som sedan fortsätter när även Saul får möta Guds Ande i början av sin karriär och även han börjar profetera i människors åsyn.

Återigen så ser vi att Guds Ande är skillnaden mellan en bra ledare och en utomordentligt bra ledare. Precis som konstnärerna i mitt förra tema så blir Saul skickliggjord av Guds Ande för att kunna utföra ett bra arbete. I fallet med Saul ser vi också att om en ledare inte gör så som Herren befaller så finns risken att Herrens Ande lämnar ledaren.

Eftersom Gud ansåg sig vara Israels kung men ändå lät människor styra Israel så är det inte speciellt konstigt att just kungarna blir fyllda med Guds Ande för att kunna utföra detta viktiga arbete.

6.     Syntes

Samuel, som onekligen kände till mycket om Guds Ande, säger till Saul att ”Herrens Ande skall komma över dig, och du skall profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa.” Detta ger en mycket ackurat bild av hur Guds Ande beskrivs i de historiska böckerna.

Om mina tre olika teman, ”Livets andetag”, ”Skickliggörande” och ”Karismatiskt ledarskap” bildar en kedja så är den sammanlänkande faktorn att Gud förbättrar människor genom att fylla vissa utvalda med sin Ande. Det är när den livlösa kroppen fylls med Guds Ande som människan blir en levande varelse. Det är när konstnärerna blir fyllda med Guds Ande som de blir skickliga konstnärer. Det är när Israels ledare blir fyllda med Guds Ande som de blir framgångsrika ledare. Gud tar någonting som redan finns och gör det till något bättre genom att fylla det med sin Ande.

Om detta är det genomgående mönstret som visar på en kontinuitet i de historiska böckernas framställning av Anden så råder det en diskontinuitet angående det profetiska. Det verkar onekligen som att de karismatiska ledarnas profeterande är orsakat av Guds Ande, men det verkar inte som att detta sker när människan skapas eller när konstnärerna skickliggörs. Att profetera hör ihop med Guds Ande, men tydligen inte alltid.

7.     Litteraturförteckning

Strong, J., S.T.D., LL.D. 2009. A Concise Dictionary of the Words in the Greek Testament and The Hebrew Bible. Logos Research Systems, Inc.: Bellingham, WA, USA.

Swanson, J. 1997. Dictionary of Biblical Languages with Semantic Domains: Hebrew (Old Testament) (electronic ed.). Logos Research Systems, Inc.: Oak Harbor

Heinz-Josef Fabry. 2004. “Ruach”, artikel ur G. Johannes Botterweck, Helmer Ringgren och Heinz-Josef Fabrys Theological Dictionary of the Old Testament. Eerdmans Publishing Company, Grand Rapids, Michigan, USA / Cambridge, UK.

George T. Montague. 1976. The Holy Spirit: Growth of a Biblical Tradition. Paulist Press. New York, USA.

Ralph W. Klein. 1983. Word Biblical Commentary, Volume 10, 1 Samuel. Word Books, Waco, Texas, USA.

Matthew Henry. 1996. Matthew Henry’s commentary on the whole Bible : Complete and unabridged in one volume. Hendrickson: Peabody.

Christopher J.H. Wright. 2006. Knowing the Holy Spirit through the Old Testament.  Monarch Books, Oxford, UK.

Robin Routledge. 2008. Old Testament Theology. InterVarsity Press, Downers Grove, Illinois, USA.

F.W. Horn. 1992. “Holy Spirit”, artikel ur David Noel Freedmans The Anchor Bible Dictionary: Volume 3. Doubleday. New York, USA.

Elbert, Paul. 2006. “Genesis 1 and the Spirit: A Narrative-Rhetorical Ancient Near Eastern Reading in Light of Modern Science”, artikel ur Journal of Pentecostal Theology – Volume 15, Number 1 October 2006.  Ho

Sage Publications, London, UK.

 


[1] Strong, 2009, Volume 2, s107.

[2] Swanson, 1997, Hebrew GK #8120.

[3] Fabry, 2004, s375.

[4] English Standard Version

[5] Strong, 2009, Volume 2, s79.

[6] Swanson, 1997, Hebrew GK #5883.

[7] 3 Mose 26:11

[8] 1 Mose 35:18

[9] 3 Mose 17:11

[10] Swanson, 1997, Hebrew GK #5972.

[11] Alla bibelord är från Svenska Folkbibeln (SFB) om inte något annat anges.

[12] 1 Mose 1:2

[13] Elbert, 2006, s24-27.

[14] 1 Mose 1:30

[15] 1 Mose 2:7

[16] ”Så säger Gud, Herren, han som har skapat himlen och spänt ut den, han som har utbrett jorden med allt som växer där, han som har givit liv (neshamah) åt folket som bor där och ande (ruach) åt dem som vandrar på den.” (Jesaja 42:5).

[17] Fabry, 2004, s386.

[18] 1 Mose 6:3

[19] 1 Mose 3:19

[20] Pred 12:7

[21] Fabry, 2004, s386.

[22] 1 Mose 35:18a

[23] Om man önskar spinna vidare på kopplingen mellan ande och liv så kan vi bläddra till 3 Moseboken där vi läser att ”kroppens liv (nephesh) är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar (nephesh). Det är blodet som bringar försoning genom själen (nephesh) som är i det.” (3 Mose 17:11). Det är alltså i blodet som vi finner nephesh vilket förklarar varför Israels folk förbjuds att äta blod (3 Mose 17:12) och det förklarar även varför Israels folk uppmanas att offra just blod för att få försoning för sina själar.

[24] Routledge, 2008, s142.

[25] Wright, 2006, s38.

[26] Horn, 1992, s262-263.

[27] Dom 3:10–11

[28] 1 Mose 41:38

[29] Montague, 1976, s17-18.

[30] Horn, 1992, s263.

[31] 1 Sam 9:17

[32] Montague, 1976, s19.

[33] Routledge, 2008, s230.

[34] 1 Sam 15:11, 26-28.

[35] Job 1:12

[36] ”Men min nåd skall inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag lät vika för dig.” 2 Sam 7:15 (SFB-98).

[37] Henry, 1996, Kommentar till 1Sam 16:14–23.

[38] 1 Sam 19:24a

1Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där träffade han några lärjungar, 2och han frågade dem: ”Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten.” 3Då frågade han: ”Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: ”Med Johannes dop.” 4Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” 5När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn. 6Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade. 7Tillsammans var det omkring tolv män.

8Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. 9Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ’den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han samtal i Tyrannus hörsal. 10Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

11Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, 12så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut. 13Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: ”Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar.” 14Det var sju söner till en viss Skevas, en judisk överstepräst, som gjorde så. 15Men den onde anden svarade dem: ”Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?” 16Och mannen som hade den onde anden kastade sig över dem, övermannade alla och misshandlade dem så svårt att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga. 17Detta fick alla i Efesus veta, både judar och greker, och fruktan kom över dem alla, och Herren Jesu namn blev prisat.

18Många av dem som trodde kom och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. 19Åtskilliga av dem som hade bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände upp dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer. 20På detta sätt hade ordet genom Herrens kraft framgång och visade sin styrka.” 

  • 1Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet.
    • Efesus, även kallat ”Asiens ljus”, är idag en ruinstad i Turkiet, men var på Nya testamentets tid världens fjärde största stad och låg vid Mindre Asiens västkust. Efesus drog till sig mycket folk, dels för att staden på grund av dess geografiska läge var en knutpunkt för handel, men också för att många religiösa pilgrimer vallfärdade till Efesus för att se ett av antikens sju underverk, Artemistemplet.
  • Där träffade han några lärjungar, 2och han frågade dem: ”Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?”
    • När Paulus kommer till Efesus träffar han några lärjungar som han av någon anledning känner sig föranledd att fråga om de tog emot den helige Ande när de kom till tro. Dessa lärjungar har tidigare varit lärjungar hos Johannes Döparen och har högst troligtvis fått höra om Messias, men de har samtidigt en väldigt begränsad kunskap om Jesus och allt han har gjort.
  • De svarade honom: ”Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten.”
    • Joel profeterade att Gud i den sista tiden skulle utgjuta den helige ”över allt kött” (Joel 2:28), något som också hände när den helige Ande föll över lärjungarna på pingstdagen (Apg 2:1-4).
    • Även om det har gått ett antal år sedan pingstdagen så är den helige Andes utgjutande fortfarande relativt nytt och det är därför inte speciellt konstigt att dessa lärjungar inte har hört talas om det.
  • 3Då frågade han: ”Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: ”Med Johannes dop.”
    • När Johannes Döparen jämför sig själv med Jesus så säger han: ”Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld.” (Matt 3:11)
      • Det finns alltså en tydlig koppling mellan dopet i Jesu namn och den helige Andes utgjutande, en koppling som inte finns i samband med Johannes dop. Även om lärjungarna i Efesus var frälsta i och med sin tro på Jesus så hade de ännu inte tagit del av den helige Ande, en erfarenhet och hjälp i det kristna livet som är oerhört viktig.
    • En liknande situation finner vi i Apg 18, där Apollos predikar ivrigt om Jesus, samtidigt som han bara har hört talas om Johannes dop. Han undervisas mer grundligt av Priskilla och Akvila.
    • Alla dessa ”Johannes-lärjungar” är ett resultat av den övergångsfas mellan Gamla och Nya testamentet som uppstod på grund av Johannes Döparens tjänst. Detta är inte lika aktuellt idag, men kan möjligtvis jämföras med människor från andra religioner som börjar tro på Jesus utan att egentligen ha läst Bibeln eller tagit del av kristen undervisning.
  • 4Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” 5När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn.
    • När man döptes av Johannes gjorde man det först och främst för att man omvände sig från sin synd, men inte nödvändigtvis för att man bekände sin tro på Jesus som världens Herre och Frälsare.
    • Man ska bara döpas i Jesu namn en gång i sitt liv, men om man har döpts på otillräckliga grunder så är det alltså inte fel att döpas en andra gång, eftersom det då egentligen blir det första korrekta dopet.
      • Om någon som blivit döpt som spädbarn men som sen under inga omständigheter tror på Jesus eller lever något kristet liv, men som sedan i vuxen ålder omvänder sig och kommer till tro på Jesus så är det min personliga uppfattning att den personen, i likhet med dessa Johannes-lärjungar i Efesus, bör döpa sig ”igen”. Detta blir dock inte ett ”omdop”, eftersom det första inte var efter egen bekännelse om tro på Jesus som världens Herre och Frälsare, vilket är en nödvändig grund för att döpas i Jesu namn.
  • 6Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade.
    • Det finns en nära koppling mellan dopet i Jesu namn och utgjutandet av den helige Ande:
      • 37När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” 38Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.” (Apg 2:37–38)
      • 14Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, 16eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. 17Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.” (Apg 8:14–17)
      • 44Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. 46Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. 47Då frågade Petrus: ”Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?” 48Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.” (Apg 10:44–48)
    • Alla som tror på Jesus och blir frälsta föds på nytt av den helige Ande och får det nya eviga livet (Joh 3:5, Rom 8:9, 1 Kor 12:3). Men utöver detta kan man också som kristen bli fylld med Guds Ande så att man får övernaturlig kraft att vara ett Jesu vittne (Apg 1:8).
      • Man är alltså som kristen född på nytt av Anden, men behöver inte nödvändigtvis automatiskt ha tagit del av den helige Andes kraft genom att bli döpt i den helige Ande eller bli uppfylld av den helige Ande. Detta ”Andens dop” är något som jag anser att alla kristna bör längta efter och be om. Även om den helige Ande så klart är verksam i och genom alla kristna så är det oerhört värdefullt att även få ta del av denna enorma kraft.
        • Ett exempel på detta hittar vi i Apostlagärningarnas inledning. I samband med att Jesus lämnar jorden så säger han till sina lärjungar: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.” (Apg 1:4–5) och lite senare: ”När den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” (Apg 1:8)
        • Lärjungarna tillhörde Jesus och var frälsta, men hade ännu inte tagit del av den kraft som den helige Ande ger. Innan de fick ta del av denna kraft kan vi läsa i texten att lärjungarna var instängda i ett rum (Apg 1:13), men efter dopet i den helige Ande (Apg 2:4) vågar de frimodigt vittna för alla som vill höra att Jesus är Messias och att Joels profetia om den helige Andes utgjutande nu gått i uppfyllelse (Apg 2).
        • Det märkliga med dessa lärjungar i Efesus är att de varken verkar ha blivit födda på nytt av den helige Ande eller tagit del av hans kraft. Förmodligen berodde detta på att hamnade lite mitt emellan Johannes Döparen och Jesus Kristus. Nu kompenseras dock detta med råge när de på ett fantastiskt sätt får ta del av den helige Andes kraft!
    • Det är väldigt viktigt för alla kristna att låta den helige Ande få förvandla vårat inre så att vi blir så lika Jesus som möjligt. Man blir inte perfekt bara för att man har blivit frälst utan det finns väldigt mycket att jobba med och ta itu med. Att lägga av med synd och istället leva ett liv fyllt med kärlek är en livslång process som den helige Ande vill leda oss igenom.
  • 8Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike.
    • Paulus mission följer samma mönster som tidigare; han reser till en centralort som fungerar som knutpunkt och börjar först predika för judarna. Det som är något annorlunda med Efesus är att han får predika ovanligt länge, hela tre månader! Därefter vill somliga inte höra mer och han tvingas istället fortsätta förkunnelsen i Tyrannus lärosal.
    • Guds son föddes som människa in i det judiska folket, och de var också de som hade fått Bibeln och förbundet, så det är väldigt naturligt att just de fick höra evangeliet först. Men när evangeliet inte togs emot gick erbjudandet vidare till hedningarna.
      • 16Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken.” (Rom 1:16)
      • 46Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: ”Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna.” (Apg 13:46)
      • 43Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.” (Matt 21:43)
  • 9Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ’den vägen’, så att alla hörde det.
    • Den kristna tron har inte alltid kallats för ”kristendomen”, istället kom den tidigt att kallas för ”Vägen”. I Apostlagärningarna märker vi exempelvis att Paulus först förföljer de som hörde till ”den vägen” (Apg 9:2) men senare omvände sig och själv började gå på ”den vägen” (Apg 24:14).
    • I Gamla Testamentet så används begreppet ”väg” ofta synonymt med ”ett sätt att leva” och används för att kontrastera ”Guds väg” och ”de ogudaktigas väg”. I GT vill Gud att Israels folk ska gå på Guds väg genom att göra vad Gud har befallt Mose (2 Mose 18:20). I Gamla testamentet så är ”Guds väg” synonymt med ”Guds vilja” eller ”Guds befallningar”, och Gud vill att människan inte ska gå ”sin egen väg” utan ”Guds väg” genom att lyda Guds befallningar som Gud gav Israel via Mose.
    • Jesus fortsätter på Gamla Testamentets spår om att det finns två vägar att gå när han upplyser oss om att ”fördärvets väg” är bred och att ”livets väg” är smal (Matt 7:13–14). Men även om Jesus fortsätter på GT:s utstakade väg så finns det en skillnad i hur man går på Guds väg. Istället för att lyfta fram att man som i Gamla Testamentet ska gå på Guds väg genom att lyda Mose lag, så betonar Jesus istället att ”vägen till Fadern” går via honom själv. Enda sättet att komma till Fadern är genom att tro på Jesus och därmed är Jesus vägen (Joh 14:6).
  • Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han samtal i Tyrannus hörsal. 10Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.
    • Att samlas kring Guds ord är oerhört centralt i det kristna lärjungaskapet och det är ingen slump att vi ägnar så pass stor del åt detta när vi firar Gudstjänst.
      • Det är dock intressant att notera att Paulus undervisade genom att hålla samtal. Det verkar alltså som att han inte höll någon vanlig söndagspredikan så som vi gör idag.
    • Paulus skulle aldrig ha kunnat nå alla som bodde i Asien, d.v.s. västkusten i dagens Turkiet, om inte alla troende hjälptes åt. Om detta skriver Paulus i sitt brev just till Efesus:
      • 11Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,” (Ef 4:11–12)
    • Troligtvis var det under denna tid som Paulus medarbetare grundade församlingarna i Kolosse, Laodicea, och Hierapolis (Kol 1:7, 4:12–17).
    • Under dessa två år (52-54 e.Kr.), skrev Paulus Första Korintierbrevet (1 Kor 16:8) och möjligtvis också Galaterbrevet.
  • 11Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, 12så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.
    • I det varma klimatet i Efesus användes ofta duk för att torka svetten med eller något liknande. Troligtvis var det dessa dukar som lades på de sjuka.
    • Att dessa mirakler var ovanliga, lär oss först och främst att det finns mirakler och under som borde vara vanliga. Det lär oss också att det finns lite mer normala sätt att bota sjuka, exempelvis att lägga händerna på den som är sjuk och be en enkel bön.
      • Man behöver inte eftersträva det ovanliga bara för att det är lite extra häftigt, men samtidigt bör man vara glad och tacksam när Gud gör ovanliga under.
    • I Apg 5:15 blir folk helade när Petrus skugga faller på dem och i Mark 5:27 blir kvinnan med blödarsjuka helad när hon rör vid Jesus kläder. Det finns dock ingen magi i klädesplaggen i sig själva, utan det står att Gud gjorde dessa under. Om inte Gud gör mirakler hjälper det inte hur många klädesplagg från Paulus, eller till och med Jesus, som vi lägger på de sjuka.
    • Det är inte förvånande för mig att dessa ovanliga under skedde i en missionssituation. Jag tror mission ligger Gud väldigt varmt om hjärtat och han är ofta väldigt snabb på att med under och tecken bekräfta sitt Ord när det predikas för onådda människor.
  • 13Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: ”Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar.”
    • På Nya testamentets tid fanns det många professionella ”magiker” eller ”andeutdrivare” eller liknande (Apg 8:9–24, 13:6-12, 16:16-19).
    • Dessa judiska andeutdrivare verkar inte ha haft en egen tro på Jesus som sin Herre och Frälsare utan, troligtvis inspirerade av tidigare nämnda ovanliga under, försökte använda sig av Paulus Gud för att driva ut onda andar.
      • Problemet med detta är att den kristna tron inte är magi, det går liksom inte att ”lära” sig en andlig teknik som om det vore någon slags trollformel. Nej, den kristna tron bygger på att man har en relation med Jesus, och utan den spelar det ingen roll hur duktig man är på Bibeln, hur vältalig man är eller vilken fin titel man har.
        • 25Vid den tiden sade Jesus: ”Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. 26Ja, Fader, detta var din goda vilja.” (Matt 11:25–26)
    • Det är viktigt att alla som betecknar sig själva som kristna har en egen relation med Jesus. Det räcker inte bara att ”tro på den Jesus som pastorn predikar” eller leva på sina föräldrars tro. Det är väldigt viktigt att var och en någon gång i sitt liv tar ställning och medvetet väljer om man vill tro på Jesus eller inte.
  • 15Men den onde anden svarade dem: ”Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?” 16Och mannen som hade den onde anden kastade sig över dem, övermannade alla och misshandlade dem så svårt att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga.
    • Här ser vi dels vilken otroligt stark kraft det finns i namnet Jesus; de onda andarna måste backa för den som tror på Jesus, men samtidigt vi ser också det farliga i att ge sig in i en kamp med onda andar om man inte har en relation med Jesus.
  •  17Detta fick alla i Efesus veta, både judar och greker, och fruktan kom över dem alla, och Herren Jesu namn blev prisat.
    • Trots att miraklerna hade utförts via Paulus så är det ändå Jesus som prisas, och det är en lärdom som vi aldrig får glömma. När Gud välsignar på olika sätt, så får vi aldrig själva ta åt oss äran för detta. Vi måste också alltid vara på vår vakt så att vi inte upphöjer predikanter eller ledare så mycket att man inte längre ser Jesus.
  • 18Många av dem som trodde kom och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. 19Åtskilliga av dem som hade bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände upp dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer.
    • En naturlig reaktion på att man har kommit till tro på Jesus är att man vill göra upp med sitt gamla syndiga liv. Någon kanske tömmer sitt barskåp i vasken, någon annan kanske ger tillbaka pengar man roffat åt sig (Luk 19:1-10) eller något liknande, beroende på vilken synd man framförallt har haft i sitt liv innan man blev frälst.
      • Kanske finns det något i ditt liv som du behöver lämna?
    • En silverdrakmer var värd cirka en fjärdedels dagslön, vilket visar oss att värdet på detta bokbål var enormt!
    • Det är viktigt att komma ihåg att de böcker de brände upp var deras egna. Man kan alltså inte som kristen bränna upp alla böcker man anser vara felaktiga eller hälla ut någon annans alkohol. Var och en måste göra upp med sin egen synd.
  • 20På detta sätt hade ordet genom Herrens kraft framgång och visade sin styrka.”
    • Apostlagärningarna 19 är ett bra exempel på vad vi i dag brukar kalla ”väckelse”, och det finns fyra sammanfattande lärdomar:
      • Folk samlades runt Guds ord.
      • Det skedde ovanliga under.
      • Det förekom andlig strid.
      • Folk omvände sig från sitt gamla syndiga liv.

 

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Klicka på länken för att lyssna på Christian Mölk predika eller högerklicka för att ladda hem predikan i mp3 format:

Apostlagärningarna 1:1-11 – Löftet om den helige Ande – 27:36.

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.