Pastor Christian Mölk | Titus
Currently viewing the tag: "Titus"

12 När jag nu sänder Artemas och Tykikus till dig, så skynda dig att komma till mig i Nikopolis. Jag har beslutat mig för att stanna där över vintern. 13 Juristen Zenas och Apollos skall du utrusta ordentligt, så att de inte saknar något. 14 Också de våra skall lära sig att utföra goda gärningar och fylla nödvändiga behov, så att de inte blir utan frukt. 15 Alla som är hos mig hälsar till dig. Hälsa till dem som älskar oss i tron. Nåd vare med er alla. 

  • 12 När jag nu sänder Artemas och Tykikus till dig, så skynda dig att komma till mig i Nikopolis. Jag har beslutat mig för att stanna där över vintern.
    • Även om Bibeln är en ”religiös skrift”, så är den ändå väldigt personlig och titt som tätt så lyser de olika Bibel-individernas personliga hälsningar och tankar igenom.
    • Det var aldrig tanken att Titus skulle stanna för evigt på Kreta utan han hade en apostolisk funktion; att grunda och organisera församlingen och sen dra vidare till nästa ställe (Tit 1:5). Det är mycket möjligt att det är Artemas och Tykikus som kommer att efterträda Titus som församlingens ledare.
      • Artemas är inte omnämnd någon annanstans i Bibeln, men Tykikus nämns i 2 Tim 4:12, Ef 6:21 och Kol 4:7, där vi bl.a. ser att Paulus sände honom till olika församlingar för att utföra någon form av församlingsarbete.
  • 13 Juristen Zenas och Apollos skall du utrusta ordentligt, så att de inte saknar något.
    • Det var viktigt för Paulus att församlingen skulle lära sig att ta hand om sina ledare och de som arbetar i församlingen (1 Tim 5:18).
    • Apollos var troligtvis en av Johannes Döparens lärjungar som blivit en brinnande predikant som undervisade om Jesus (Apg 18:24-28).
  • 14 Också de våra skall lära sig att utföra goda gärningar och fylla nödvändiga behov, så att de inte blir utan frukt.
    • Gud vill att alla kristna ska ”bära frukt”, d.v.s. att den tro på Jesus man har i sitt hjärta inte stannar i hjärtat utan visar sig i goda gärningar som blir till välsignelse för andra människor.
    • Att utföra ”goda gärningar” och hjälpa de som har diverse behov är något man enligt Paulus behöver ”lära sig”. För somliga kommer det helt naturligt, men för de allra flesta av oss så krävs det att vi anstränger oss och lär oss att göra det som är gott.
    • Det verkar ha funnits en risk att Titus kanske tänkte att han själv skulle se till så att dessa medarbetare fick mat och husrum osv, men Paulus instruerar Titus att detta är hela församlingens ansvar. Paulus vill att fler än bara Titus ska få möjlighet att ta del av den välsignelse det innebär att få hjälpa en medmänniska.

Texten du precis läst ingår i boken “Titus – Den sunda läran och det sunda livet” och går att beställa från Bokshopen.

Titus

1 Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, 2 att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor. 3 Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra. 4 Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, 5 frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, 6 som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. 7 Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, som vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet. 8 Detta är ett ord att lita på, och jag vill att du med kraft inskärper det, så att de som tror på Gud vinnlägger sig om att göra goda gärningar. Sådant är gott och nyttigt för människorna. 9 Men undvik dåraktiga dispyter och frågor om släktregister och kiv och stridigheter om lagen. Sådana är skadliga och helt meningslösa. 10 En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång, 11 eftersom du vet att en sådan är på fel väg och syndar och har dömt sig själv. 

  • 1 Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott
    • Vi kristna behöver ständigt påminna oss själva och varandra att vi ska leva det kristna livet. På grund av vår syndiga natur så har vi väldigt lätt för att glömma göra det som är gott och istället falla bort från Guds vilja.
      • Enligt min personliga åsikt så är nattvarden ett ypperligt bra tillfälle att påminna oss om det viktiga i livet, be Gud om förlåtelse för dumheter vi har gjort och gå vidare rena, fria och förlåtna. Då och då kan det vara bra med någon form av ”nystart” i det kristna livet och nattvarden är en bra utgångspunkt.
      • Det är viktigt att inte fastna i det förflutna utan istället bekänna våra synder, ta emot Guds förlåtelse och gå vidare in i ett välsignat liv.
    • I det likartade brevet till Timoteus så uppmanar Paulus församlingen i Efesus att be för ”kungar och alla i ledande ställning” (1 Tim 2:1-3), men i detta brev så känner sig Paulus nödgad att påminna de kristna på Kreta att ”underordna sig och lyda myndigheter och makthavare”. Församlingen i Efesus var förmodligen betydligt frommare än kretensarna, som Paulus beskriver som ”glupska vilddjur” (Tit 1:12), och Paulus måste därför rikta lite mer grundläggande instruktioner till dem.
      • Återigen ser vi hur Paulus riktar olika instruktioner till olika församlingar beroende på vilka specifika problem den lokala församlingen hade. Detta måste man alltid ha i åtanke när man läser Paulus brev. Det går inte att bara läsa Paulus instruktioner och ogenomtänkt överföra detta bokstavligt in i vår lokala situation. Det viktiga är att förstå de bakomliggande principerna och försöka överföra dessa in i vår tid.
    • Kristna ska inte bara passivt följa lagen och lyda myndigheter, utan ska dessutom vara beredda att ”göra allt som är gott”. Kristna ska inte enbart leva i stillhet och hålla sig på sin kant utan bör engagera sig i samhället och hjälpa till där det behövs. Finns det exempelvis mycket missbrukare i ett samhälle så bör de kristna engagera sig och hjälpa till så gott man kan. Finns det mycket asylsökande bör man hjälpa till med detta, osv, osv.
  • 3 Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra.
    • Paulus påminner församlingen på Kreta om att det fanns en tid innan de blev frälsta och att de då levde i ogudaktighet. Även om vi har blivit förlåtna all vår synd så brottas vi alla ändock med fortsatt synd av olika slag. Vi behöver dels vara vaksamma så att vi inte faller tillbaka till hur vi levde innan vi blev kristna, men vi behöver också akta oss för den dag då vi inte längre anser att vi har någon synd. Därför är det så viktigt att regelbundet bekänna vår synd inför Herren och ta emot den förlåtelse som Jesus ger.
    • När vi påminner oss själva om att även vi en gång i tiden var syndare, då är det lättare att visa barmhärtighet mot de som lever i synd idag. Vi har också varit i den situationen tidigare och därför vet vi att det inte är så lätt att sluta synda.
    • När vi påminner oss själva om att vi tidigare har varit syndare, då blir vår tacksamhet till Jesus större. Utan honom så hade vi levt kvar i synden och inte haft någon möjlighet till förlåtelse eller förvandling.
  • 4 Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, 5 frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet,
    • Återigen likställer Paulus Jesus med Gud när han först beskriver Gud som vår Frälsare och sen Jesus Kristus som vår Frälsare, här dessutom i samma mening. Se även Tit 1:3, Tit 1:4, Tit 2:10 och Tit 2:13.
      • Jesus är Guds Son, den andra personen i Treenigheten; Fadern, Sonen och den helige Ande. Jesus har alltid funnits men föddes som människa och är således på samma gång 100 % Gud och 100 % människa.
    • Gud är inte en grym diktator som straffar oss med evigt lidande för att vi inte lyder honom, tvärtom, Gud älskar oss så oerhört mycket så att när vi syndade så sände han sin egen Son för att dö på korset för att frälsa oss från den eviga döden.
    • Jesus namn betyder ”Gud frälser/räddar” och är en tydlig fingervisning om både vem Jesus är, men också hans uppdrag.
    • Vi människor är hopplöst förlorade om inte Gud griper in och räddar oss. Ingenting vi kan göra i oss själva kan befria oss från våra synder eller vår ogudaktighet. Den enda som kan rädda oss är Gud själv, och det har han gjort när Jesus dog på korset och tog alla våra synder på sig och erbjöd oss sin egen rättfärdighet.
    • Gud frälser alla dem som tror på honom, inte på grund av några rättfärdiga gärningar, utan på grund av sin barmhärtighet (Rom 3:21–24, Ef 2:8-9, 2 Tim 1:9).
      • Det finns alltså ingenting vi människor kan ”göra” för att bli frälsta. Frälsningen är en gratis gåva från Gud till oss människor och det enda vi kan ”göra” är att tacksamt ta emot frälsningen genom att börja tro på Jesus. Läs mer om hur man blir kristen.
    • Det är en tydlig kontrast mellan vad Gud har gjort och vad vi människor inte har gjort.
      • Vi människor var hatiska och onda, och kunde inte göra några ”rättfärdiga gärningar” för att bli frälsta.
      • Gud är god och kärleksfull och frälste oss människor på grund av sin barmhärtighet.
      • På grund av Guds nåd kan vi människor ta emot frälsning från våra synder och istället börja leva i Guds godhet.
  • genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, 6 som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare.
    • Innan Gud frälste oss människor så var vi ”smutsiga”, men genom den helige Ande så tvättas vi rena.
    • Jesus säger i Johannes evangelium: ”Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike” (Joh 3:5).
      • När man blir frälst så får man ”nytt liv” och föds in i Guds rike. Det är den helige Ande som utför denna inre ”pånyttfödelse”, något som symboliskt demonstreras när vi döper oss i vatten. I dopet så ”begraver” vi vår gamla människa i vattnet och uppstår till det nya eviga livet när vi kommer upp ur vattnet.
      • Dopet i vatten är en yttre symbolisk demonstration över vad som händer inombords när den helige Ande tvättar oss rena från all synd.
      • Betyder detta att man måste döpa sig för att få ta del av denna nya födelse och därmed bli frälst? Nej, dopet i vatten är en yttre demonstration på något som har skett på insidan i och med att man har bekänt sin tro på Jesus och blivit frälst. Skulle man av någon anledning missa att döpa sig på grund av att man exempelvis hastigt och olustigt dog innan man hann döpa sig så är man givetvis frälst ändå eftersom den helige Ande ger oss det eviga livet när vi tror på Jesus. Men har man möjlighet, vilket dem allra flesta har, då ska man döpa sig i samband med att man blir frälst och född på nytt för att utåt sett demonstrera det som har hänt på insidan. Se även Apg 10:47, Mark 16:16, Luk 23:39-43.
    • Även om vi inte rent fysiskt kan se denna nya födelse, så kan vi förhoppningsvis se dess konsekvenser i våra liv. Den helige Ande ”förnyar” oss och låter oss växa i vår tro.
      • Om vi spenderar tid i bön och Bibelstudium så påverkar detta oss genom att vi får kunskap och insikt om allehanda synder i våra liv. När vi får insikt om vår synd och bekänner den inför Herren, då förlåter han oss och ger oss kraft och förnyelse så att vi kan lägga våra synder bakom oss och istället fylla våra liv med den kärlek och kraft som Gud vill ge oss.
      • Den som kämpar med synd eller saknar ”kraft” i sitt kristna liv bör vända sig till Herren och be om en andlig förnyelse. Lägg märke till att det i texten står ”rikligt utgöt”. Det finns alltså gott om kraft och förnyelse så att det räcker och blir över till alla. Det enda som hindrar oss från att bli fyllda med den helige Andes kraft är att vi är för lata för att be Gud om att utgjuta sin kraft över oss.
        • “Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?” (Luk 11:13)
  • 8 Detta är ett ord att lita på, och jag vill att du med kraft inskärper det, så att de som tror på Gud vinnlägger sig om att göra goda gärningar. Sådant är gott och nyttigt för människorna.
    • Det är en stor skillnad mellan ”frälsning på grund av gärningar” och ”gärningar på grund av frälsning” (Jak 2:14–26).
      • I vers 5 skriver Paulus att vi inte blev frälsta genom våra egna rättfärdiga gärningar, men i vers 8 skriver Paulus att han vill att vi ska vinnlägga oss om att göra goda gärningar.
        • Vi blir inte frälsta på grund av alla våra eventuella goda gärningar. Vi blir frälsta tack vare Guds nåd och som ett resultat av detta kommer det så småningom goda gärningar.
      • Eftersom församlingen på Kreta hade problem med falska lärare (Tit 1:10, 1:14) så kan vi anta att de undervisade felaktigt om just detta, något vi också ser i vers 9. Kanske undervisade de utifrån en felaktig förståelse av Moseböckerna att man måste omskära sig eller lyda alla buden i Mose lag för att kunna bli frälst, en villolära som florerade även i andra sammanhang (Apg 15:1).
    • Det är mycket viktigt, kanske till och med livsavgörande för många människors frälsning, att även vi idag aktar oss för denna villolära. Vi kan och får inte lägga större krav på någon som vill bli frälst än vad Jesus själv förklarade för oss.
      • Den ”minsta” bekännelsen man kan hitta i Bibeln är den som rövaren på korset yttrar till Jesus strax innan han dör: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.” Jesus svarade: ”Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.” (Luk 23:42–43)
        • Det räckte alltså med att rövaren på korset bad Jesus “tänka” på honom, för att han skulle bli frälst. Han hann varken döpas eller bli välkomnad som medlem i en församling, men han blev frälst ändå.
    • Att få evigt liv och få komma till himlen är givetvis en stor del av frälsningen, men man får inte glömma att Gud även vill att vi ska göra ”goda gärningar” mot varandra. Gud vill att vi ska vara snälla mot varandra och hjälpa alla våra medmänniskor och detta bör vi inte vänta med tills vi kommer till himlen utan börja med redan nu.
  • 9 Men undvik dåraktiga dispyter och frågor om släktregister och kiv och stridigheter om lagen. Sådana är skadliga och helt meningslösa. 10 En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång, 11 eftersom du vet att en sådan är på fel väg och syndar och har dömt sig själv.
    • Man ska inte undvika som kristen undvika alla dispyter utan ”dåraktiga dispyter”, en liten men ack så viktig skillnad. Den kristna kyrkans historia kryllar av dispyter till höger och vänster, och dessa ”debatter” är ofta viktiga att ta eftersom det kan leda till en större och bättre förståelse av Guds ord.
      • Men när man märker att debatten urartar och inte leder någonstans, då måste man inse att den är skadlig och helt meningslös och då bör man sluta ge villoläraren plats och utrymme i församlingen.
    • Exempel på nutida ”dåraktiga dispyter” är de bloggdebatter som har kretsat kring Jesu gudomlighet och det kristna förhållandet till Mose lag. Om någon vill prata om dessa ämnen så ska man givetvis föra ett samtal, men om man märker att personen ifråga har förhärdat sitt hjärta och förnekar Jesu gudomlighet och insisterar på att vi kristna måste hålla Mose lag, då bör man vänligt men bestämt slutföra debatten.
      • Paulus visar på ett övertydligt sätt i detta brev att Jesus är vår store Gud och Frälsare (Tit 2:13) och att vi inte måste hålla Mose lag eftersom vi är frälsta genom Guds nåd (Tit 3:4-5).
    • I en församling finns det alltid någon eller några som överdriver det teologiska diskuterandet och glömmer bort att man som kristen också bör göra ”goda gärningar”. Då kan det vara bra att påminna dessa om att gå bort från datorn, åtminstone för en sekund, och fundera på om det inte finns något gott man skulle kunna göra för att rent konkret hjälpa någon medmänniska. 

Texten du precis läst ingår i boken “Titus – Den sunda läran och det sunda livet” och går att beställa från Bokshopen.

Titus

11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. 15 Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig. 

  • 11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.
    • Frälsning är inte något som man kan kräva eller roffa åt sig, det är något som erbjuds tack vare Guds nåd.
  • 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,
    • Guds nåd ger oss kristna en total förlåtelse och en enorm frihet i vårt sätt att leva, men vi får inte låta denna frihet leda till att vi lever ogudaktigt. Även om Gud ger oss förlåtelse både för våra dåtida och för våra framtida synder så bör vi inte missbruka denna nåd och tänka att det därmed är okej att synda (Rom 6:1-2). Att vi har fått förlåtelse för våra synder borde fostra oss till att säga nej till ett fortsatt liv i synd och ogudaktighet och istället få oss att i tacksamhet leva gudfruktigt.
  • 13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.
    • När jag jobbade som väktare i Stockholm vaktade jag vid ett tillfälle deklarationsinsamlingen utanför Skatteverket. När de sista minuterna började närma sig insåg jag att det fanns många som såg det som en sport att lämna in så sent som möjligt, gärna när de stora insamlingslådorna var på väg att rullas tillbaka in. Några personer kom någon minut för sent och vädjade till mig att göra ett undantag, men tyvärr var jag tvungen att hälsa dem var att det var försent och att det ända de kunde göra var att vädja till Skatteverkets nåd.
      • På samma sätt så tror jag att många av oss kristna väntar in i det allra sista med att sluta med våra ”världsliga begär”. Vi passar på att leva i synd så länge som det finns förlåtelse och vi tänker att det finns gott om tid för kyrkan när vi blir äldre och inte längre har så mycket annat att tänka på.
      • Men poängen är att vi inte vet när Jesus kommer tillbaka, han kan komma tillbaka när som helst, och därför uppmanar Bibeln oss att ständigt leva i en slags ”väntan” på att Jesus snart kommer tillbaka (Matt 25:1-13). Om detta vore vår sista dag innan vi fick komma till himlen, skulle vi då inte göra allt vi kan för att sprida evangeliet, sluta synda och upprätta våra förstörda relationer?
  • vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus
    • Det här är, tillsammans med Joh 1:1–18 och Fil 2:6–11, ett utav Bibelns mest tydliga redogörelser för Jesu gudomlighet.
    • Profeten Jesaja är tydlig med att det bara finns en frälsare (Jes 43:11), och denne frälsare är YHWH, vår Gud. I brevet till Titus så benämner Paulus Gud för ”Frälsare” tre gånger och Jesus Kristus som ”Frälsare” två gånger och sen sammanfogar han Gud, Jesus och Frälsaren när han benämner Jesus Kristus som ”vår store Gud och Frälsare”:
      • ”Guds, vår Frälsares” (Tit 1:3)
      • ”Kristus Jesus, vår Frälsare.” (Tit 1:4)
      • ”Guds, vår Frälsares” (Tit 2:10)”
      • ”vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus” (Tit 2:13)
      • ”Guds, vår Frälsares” (Tit 3:4).
      • ”Jesus Kristus, vår Frälsare” (Tit 3:6).
    • Jesus är Guds Son, den andra personen i Treenigheten; Fadern, Sonen och den helige Ande. Jesus har alltid funnits men föddes som människa och är således på samma gång 100 % Gud och 100 % människa.
    • Så här skriver den romerske senatorn och författaren Plinius den yngre cirka år 110 om de första kristna: ”De träffades på en bestämd dag innan det var ljust, och riktade en form av bön till Kristus, som till en gudomlighet.”
      • Redan från allra första början har kristna både bekänt och tillbett Jesus som Herre och Gud.
  • 15 Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.
    • Om Gud har kallat dig till att vara predikant, så måste du förkunna. Man kan inte hålla tyst om Sanningen utan har ett ansvar förkunna den sunda bibliska läran och föra budskapet om Jesus vidare.
    • När man som pastor eller predikant ska instruera människor som kanske är dubbelt så gamla som en själv, då är det lätt hänt att man får dåligt självförtroende och därmed backar från delar av sitt uppdrag. Men Paulus uppmuntrar Titus att våga stå på sig och inte låta någon se ner på honom. Om Gud har kallat och välsignat dig, varför ska du då vara rädd för vad människor ska tycka och tänka?

Texten du precis läst ingår i boken “Titus – Den sunda läran och det sunda livet” och går att beställa från Bokshopen.

Titus

1 Men du skall tala i överensstämmelse med den sunda läran: 2 äldre män skall uppträda nyktert, värdigt och behärskat och vara sunda i tro, kärlek och tålamod. 3 Äldre kvinnor skall på samma sätt uppträda som det anstår de heliga. De skall inte sprida skvaller eller missbruka vin. De skall vara lärare i det som är gott, 4 så att de förmanar de unga kvinnorna att älska man och barn, 5 att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män, så att Guds ord inte smädas. 6 Förmana på samma sätt de yngre männen att i allt visa gott omdöme, 7 och var själv ett föredöme i goda gärningar. Ge i din undervisning prov på oförfalskad sanning och värdighet. 8 Var sund och oklanderlig i ditt tal, så att din motståndare måste skämmas, då han inte har något ont att säga om oss. 9 Förmana slavarna att underordna sig sina herrar i allt, att helhjärtat tjäna dem och inte säga emot, 10 att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet, så att de i allt är en prydnad för Guds, vår Frälsares, lära. 

Introduktion

Det kristna budskapet om att Jesus har frälst oss och att vi nu är bröder och systrar i Kristus är så starkt att det raserar alla murar mellan olika kön, folk och samhällsgrupper (Gal 3:26–29) och skapar en jämlikhet oss kristna emellan. Men att predika detta in i ett samhälle med så mycket kvinnoförtryck och slaveri som det fanns på Nya Testamentets tid, riskerar att skapa en samhällsrevolution utan dess like. Med ett så starkt budskap finns det en uppenbar risk att de som inte är kristna gör allt de kan för att förhindra denna förändring och därmed förbjuder sina fruar och slavar att bli kristna och förföljer de som redan har blivit kristna. Därför kan det många gånger vara nödvändigt att i kärlek till sina icke-kristna medmänniskor inte utnyttja sin kristna frihet till fullo utan istället fortsätta leva i den samhällsklass man befann sig i när man blev kristen. Paulus vill i detta brev till Titus skapa en ordning i församlingen ”så att Guds ord inte smädas” (Titus 2:5). Då har man nämligen större möjligheter att fokusera på att sprida budskapet om frälsning och därmed indirekt skapa den samhällsförändring som evangeliet oundvikligen kommer att innebära. Det är med andra ord viktigare att så många som möjligt får höra budskapet om Jesus än att varje individ personligen ska få utnyttja den frihet Jesus har gett i sin frälsning. Med detta som bakgrund ger Paulus ett antal instruktioner till olika samhällsgrupper, exempelvis slavar, men inte i syfte att bevara slaveri och andra förtryckande maktstrukturer, utan för att göra det lättare att sprida evangeliet. Det är alltså en riskfylld balansgång mellan att å ena sidan nyttja den kristna friheten som alla frälsta innehar och å andra sidan risken för att den kristna friheten leder till en samhällsrevolution som innebär att man inte längre kan förkunna om frälsningen i Jesus.

  • 1 Men du skall tala i överensstämmelse med den sunda läran:
    • I kontrast till de bedragare som både undervisar fel och lever fel vill nu Paulus att Titus istället ska förkunna den sunda läran och leva det sunda livet.
      • Att den sunda läran också följs av instruktioner på hur man ska leva, innebär att den kristna tron inte bara är en åsikt man tror på utan ett helt liv att leva. Samtidigt som vi anstränger oss för att förstå den kristna tron och öka vår kunskap, så behöver vi också anstränga oss för att leva det liv som Bibeln visar oss.
    • Ordet ”sund” förekommer i Nya Testamentet enbart i de likartade breven till Timoteus och Titus. Ordet betyder ungefär att vara ”vid god hälsa”, ”må bra” och att vara ”oförvanskad”.
      • Paulus vill att Titus undervisning ska vara sund och oförvanskad och leda till att folk mår bra och är vid god hälsa.
    • Det faktum att det finns en ”sund lära” innebär att en predikant inte kan hitta på egna påståenden, läror eller budskap och sen hävda att det är Guds ord. En predikant måste hålla sig till det budskap och den lära som finns i Bibeln och som sammanfattas bl.a. i 1 Kor 15:1-11. Paulus varnar för att predika ett annat evangelium (2 Kor 11:4, Gal 1:8).
  • 2 äldre män skall uppträda nyktert, värdigt och behärskat och vara sunda i tro, kärlek och tålamod.
    • Det är viktigt att komma ihåg att Paulus skriver sina instruktioner till en lokal situation med specifika problem. Man kan inte förbehållslöst och ogenomtänkt ta till sig alla de instruktioner som Paulus ger, man måste förstå de bakomliggande principerna och ta till sig dessa, annars kan teologin bli väldigt konstig. Väldigt många av Paulus instruktioner i sina brev grundar sig i att han bemöter ett konkret problem som fanns på den aktuella platsen. När vi läser Paulus brev så är det bra att försöka lista ut vad för problem de hade på just den lokala platsen som Paulus skriver till. Skriver Paulus exempelvis att ”församlingsledaren inte ska vara våldsam”, då beror det sannolikt på att det faktiskt fanns församlingsmedlemmar på Kreta som var våldsbenägna. Skriver Paulus att man inte ska befatta sig med ”judiska myter”, då beror det troligtvis på att det fanns församlingsmedlemmar som gjorde just det.
      • Det är också viktigt att förstå de bakomliggande principerna. Exempelvis så skriver ju Paulus att man inte ska missbruka vin, och om man då läser detta ogenomtänkt, då kan man få för sig att det istället går bra att missbruka öl, eftersom Paulus bara nämner vin. Men om man förstår de bakomliggande principerna, då förstår man att Paulus riktar sig mot ”missbruk av alkohol i alla dess former” och orsaken till att Paulus tar upp just vin är för att det fanns ett specifikt problem med ett lokalt missbruk av vin på Kreta på den tiden. Om man förstår den lokala situationen med de specifika problemen, då är det lättare att överföra de bakomliggande principerna in i dagens tid och på så sätt bemöta dagens problem.
      • Ett annat exempel på hur dumt det kan bli om man läser Paulus instruktioner ogenomtänkt, är att man då kan få uppfattningen att Paulus tyckte det var okej med slaveri, eftersom han instruerar de kristna slavarna att de ska underordna sig sina herrar i allt. Mer om detta i förklaringen till vers 9.
    • ”Äldre män” är i detta sammanhang i medelhavskulturen män från och med 60 år.
    • Äldre män ska inte dra sig undan församlingsarbetet och enbart låta de yngre ta över, utan de ska vara föredömen i hur de lever och visa på en sund tro.
    • Äldre män skall uppträda ”sunt”, ”värdigt” och ”behärskat” och bör således fungera som en garant för att osunda villoläror inte smyger sig in i församlingen. De äldre vet efter ett långt liv tillsammans med Herren vad som är sunt och vad som inte är sunt. När det kommer någon ny ”andlig fluga” så bör de äldre männen vara behärskade och inte ogenomtänkt haka på ifall det är osunt.
    • Äldre män skall vara sunda ”i kärlek”, dvs. att de bör visa övriga församlingsmedlemmar den omsorg de behöver. Ibland kräver kärleken att vi också tillrättavisar eller leder någon rätt som kanske har gått fel.
    • Äldre män skall vara sunda ”i tålamod”, dvs. att de äldre bör visa övriga församlingsmedlemmar att ”tron håller”. De som är yngre behöver se hos de äldre att det finns någonting gott att sträva mot. De äldre männen skall också vara uthålliga i bönen, eftersom de av erfarenhet vet att Gud svarar på bön, även om man ibland får be länge.
  • 3 Äldre kvinnor skall på samma sätt uppträda som det anstår de heliga. De skall inte sprida skvaller eller missbruka vin. De skall vara lärare i det som är gott
    • Celsus, en känd kritiker av kristendomen under 100-talet, menade att den kristna tron ”bara tilltalade lättlurade kvinnor, slavar, barn och dumma” (Origen: Contra Celsus, Bok 3, kapitel 44).
      • Det budskap som Paulus predikade tilltalade mycket riktigt de som samhället ansåg vara mindre värda, nämligen kvinnor, barn och slavar.
    • Tyvärr går ofta alkohol och skvaller hand i hand. Det verkar som att församlingen på Kreta hade vissa problem med att kvinnorna drack vin och skvallrade. Detta är ingalunda ett problem som bara kvinnor kan råka ut för, även män har en benägenhet att träffas, dricka öl och prata struntprat, men Paulus riktar denna uppmaning specifikt till just de äldre kvinnorna därför att det troligtvis fanns ett problem på Kreta med att just de äldre kvinnorna brukade dricka för mycket vin och skvallra. Den som vill leva det kristna livet bör undvika att missbruka alkohol och prata illa om andra människor.
    • Istället för att träffas och ”prata illa” om andra människor bör de äldre kvinnorna istället vara ”lärare i det som är gott” och med andra ord samlas för att ”prata gott”. De äldre har ett ansvar att föra vidare evangeliets budskap till de yngre generationerna.
  • 4 så att de förmanar de unga kvinnorna att älska man och barn, 5 att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män, så att Guds ord inte smädas.
    • Paulus instruerade inte Titus att han personligen skulle undervisa och lära de unga kvinnorna, utan istället ville Paulus att de äldre kvinnorna skulle undervisa de yngre kvinnorna. Kanske tänkte Paulus på Titus bästa och ville inte att han skulle råka ut för någon frestelse.
    • I den kultur som fanns på Kreta så var de flesta kvinnor sysselsatta med att ta hand om hemmet och barnen och därför instruerar Paulus dem att göra detta på ett bra sätt. Även om det kristna livet innebär stora friheter i jämförelse med den rådande romerska kulturen så uppmanar inte Paulus varken kvinnorna eller slavarna att göra uppror och utnyttja sin frihet i Kristus, utan vill istället att de ska fortsätta underordna sig.
    • Betyder detta att alla kvinnor i alla tider och i alla kulturer måste underordna sig sina män? Enligt min personliga bedömning baserat på Bibelord såsom “Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28) och 1 Kor 8:1–13, så är det min förståelse att alla kristna är jämlika, men att man i vissa situationer och sammanhang inte bör utnyttja sin kristna frihet utan istället underordna sig varandra i syfte att inte leda andra människor på fall.
      • Exempelvis får kristna äta kött som har offrats till avgudaoffer, eftersom all mat är ren, men om någon med svagt samvete har problem med att vi äter kött som har offrats till avgudar, då borde vi avstå för deras skull och alltså inte utnyttja den kristna frihet som vi har (1 Kor 8:1–13).
      • Syftet med att underordna sig är i detta fall för att ”Guds ord inte ska smädas”. Långt innan någon möter det kristna budskapet så har de troligtvis redan sett hur kristna lever, och det är därför väldigt viktigt att det inte finns någonting i den kristnes leverne att anmärka på, för då kommer de heller inte att lyssna på det kristna budskapet. Om de som inte tillhörde församlingen såg att så fort en kvinna blev kristen så utnyttjade de sin nyvunna kristna frihet till att sluta underordna sig och istället göra uppror mot sin man, då skulle det troligen bli stor kalabalik på ön och männen skulle tvinga sina fruar att inte bli kristna.
  • 6 Förmana på samma sätt de yngre männen att i allt visa gott omdöme
    • Paulus ger samma instruktioner till de yngre männen som han gav till de yngre kvinnorna. Enda skillnaden är att Paulus inte ville att Titus själv skulle undervisa de yngre kvinnorna utan skulle överlåta detta till de äldre kvinnorna.
    • Den enda ytterligare instruktion som Paulus ger specifikt till de yngre männen, är att de ”i allt ska visa gott omdöme”. De yngre männen skall inte ogenomtänkt och impulsartat fara och flyga mellan olika projekt hit och dit utan bör vara eftertänksamma, behärskade och visa gott omdöme.
  • 7 och var själv ett föredöme i goda gärningar. Ge i din undervisning prov på oförfalskad sanning och värdighet. 8 Var sund och oklanderlig i ditt tal, så att din motståndare måste skämmas, då han inte har något ont att säga om oss.
    • Återigen visar Paulus att den sunda läran och det sunda livet hör ihop. Man kan inte bara predika korrekt men sen leva ett utsvävande liv. Om en kristen ledare lever ett osunt liv kommer det för det första att leda till att församlingens medlemmar inte får förtroende för ledaren och därför får svårt att växa i sin tro, och för det andra att folk utanför församlingen inte vill bli kristna eftersom de ser att det leder till hyckleri eftersom ledaren predikar på ett sätt men lever på ett helt annat sätt.
  • 9 Förmana slavarna att underordna sig sina herrar i allt, att helhjärtat tjäna dem och inte säga emot, 10 att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet, så att de i allt är en prydnad för Guds, vår Frälsares, lära.
    • I det dåtida Romarriket var slaveri en brutal verklighet.
      • Romarrikets befolkning bestod av upp till en tredjedel slavar.
      • De flesta blev slavar på grund av att de hade begått ett brott eller tagits som krigsfångar i något utav Roms framgångsrika krig.
      • En romersk slavägare hade rätt att både piska, döda eller sälja sin slav.
      • En del slavar led under miserabla förhållanden utan att ens ha ett eget namn, medan andra slavar kunde ha ett någorlunda gott liv.
      • De flesta slavar var vanliga arbetare och jobbade i jordbruket medan en del lycksaliga slavar utbildades till fysiker, arkitekter, kockar, butiksarbetare, frisörer, artister, profeter, lärare, poeter, filosofer, osv. Detta ledde till att en del slavar kunde tjäna ganska så mycket pengar på sitt arbete och kunde få administrativa positioner. En del slavar fick till och med makt över andra slavar och i viss mån även över fria.
    • Varken Gamla eller Nya Testamentet opponerar sig mot slaveri som institution, men det finns tydliga restriktioner för hur man får behandla sina slavar (2 Mose 21:1-32).
      • Enligt 3 Mose 25:39-43 får en israel inte äga en annan israel som slav mer än 6 år eftersom alla Israels barn är ”Guds slavar”.
      • Paulus använder ett liknande resonemang när han i brevet till Rom skriver att alla kristna är Guds slavar (Rom 6:22) och vidare i sitt brev till galaterna: ”Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus” (Gal 3:26–28).
        • I brevet till Filemon så visar Paulus hur detta gick till i praktiken.
      • Enligt Paulus kan alltså inte en kristen egentligen äga en annan kristen som slav eftersom alla kristna är Guds slavar. Skulle en kristen mot all förmodan ändå äga slavar måste han inte frige sina slavar automatiskt, det är nämligen bättre om alla förblir i den situation de befinner sig i (1 Kor 7:20–24).
    • I Kolosserbrevet 3:22–4:1 ger Paulus uppmaningar till slavar och till slavägare: Slavar ska av uppriktigt hjärta lyda sina herrar i allt eftersom det egentligen är Herren de tjänar.  Slavägare ska behandla sina slavar ”rätt och rimligt” med argumentet att ”ni vet ju att ni också har en Herre i himlen”.
      • Paulus går alltså inte uttryckligen emot slaveri som sådant men i brevet till Filemon så lyfter han fram att slav och herre är ”älskade bröder” i Kristus och gör det därmed i praktiken omöjligt för en kristen slavägare att äga andra kristna.
        • I ett rike byggt på slaveri är detta budskap radikalt och totalt samhällsomvälvande! Det är svårt att underskatta vilken enorm betydelse evangeliets budskap fick för det romerska rikets alla slavar. För dessa betryckta människor var budskapet om Jesus sannerligen goda nyheter!
    • Paulus undervisade i bl.a. Galaterbrevet att “Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28). En grundläggande aspekt i den kristna tron är att alla murar som finns mellan olika samhällsgrupper och kön rivs när man blir kristen. I församlingen råder jämlikhet eftersom vi alla är bröder och systrar. Dock är det så att Paulus uppmanar alla att förbli i ”den ställning” man var när man blev kristen eftersom ”tiden är kort” (1 Kor 7:17–24). De första kristna levde i tron på att Jesus alldeles strax skulle komma tillbaka och det viktiga var inte att revolutionera samhället utan att sprida evangeliets budskap så att så många som möjligt kunde bli frälsta. Paulus tog därmed inte direkt upp kampen mot sociala orättvisor, men däremot bekämpades de sociala orättvisorna indirekt i och med att allt fler människor blev kristna och började bete sig kärleksfullt mot varandra.
  • Om Paulus hade skrivit ett brev till oss svenskar, då tror jag att han hade tagit upp exempelvis dessa punkter:
    • Alldeles för många av er lever i utomäktenskapliga förhållanden. Kom ihåg att ni är ett Guds tempel och att den helige Ande trivs bäst i renhet (1 Kor 3:16–17, 1 Kor 6:19–20).
    • Ni försummar era möten (Heb 10:25). Ni längtar efter helanden, mirakler och andedop, men ni har för länge sen övergett era bönemöten. Er längtan är ytlig och ni är inte villiga att betala det pris som krävs för att se en väckelse bryta ut.
    • Ni upphöjer vissa predikanter och konferenser alldeles för mycket. Ni tror att ”om bara han får be för mig, då kommer jag att bli andedöpt”, eller ”om jag bara får komma till den konferensen, då kommer jag att bli helad”. Ni har glömt att den helige Andes kraft finns hos alla troende och att gåvorna är tänkta att fungera i församlingen (1 Kor 14:26). När ni söker er till andra sammanhang för att möta Guds kraft, då dränerar ni församlingen på den sunda andligheten plus att ni även förlorar många viktiga aspekter. Ni som är ledare i församlingarna, ni måste våga släppa fram de som Gud har utrustat med nådegåvor, annars kommer de att söka sig till andra sammanhang för att få utlopp för den kraft som Gud vill använda dem i. Det är därför viktigt att nådegåvorna framförallt brukas i församlingen, för då har alla möjlighet att följa upp, alla har möjlighet att se till så att karismatiken är biblisk och sund, och sist, men inte minst, alla har möjlighet att snabbt avgöra om någon är en falsk profet. Det är nämligen så att Jesus själv har sagt att många falska profeter kommer träda fram i den sista tiden, och de kommer att lura många av oss troende (Matt 24:11). Vi måste därför vara på vår vakt så att vi inte följer den ena falska läraren efter den andra, allteftersom ”det kliar i våra öron” (2 Tim 4:3). Det är viktigt att inte bara se till de karismatiska gåvorna, utan även se till en predikants ”karaktär” och det är väldigt svårt på konferenser, men väldigt lätt i församlingen.

Texten du precis läst ingår i boken “Titus – Den sunda läran och det sunda livet” och går att beställa från Bokshopen.

Titus

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.