Pastor Christian Mölk | Saul
Currently viewing the tag: "Saul"

1Filisteerna samlade sina härar till strid. De samlades vid det Soko som hör till Juda och slog läger mellan Soko och Aseka, vid Efes-Dammin. 2Saul och Israels män hade också samlats och slagit läger i Terebintdalen. De ställde upp sig till strid mot filisteerna. 3Filisteerna stod på berget vid ena sidan, och israeliterna stod på berget vid andra sidan, så att de hade dalen mellan sig. 4Då kom en stridsman vid namn Goliat från Gat fram ur filisteernas led. Han var sex alnar och ett kvarter lång. 5På huvudet hade han en kopparhjälm, och han var klädd i en fjällpansarskjorta – pansaret av koppar vägde femtusen siklar. 6Han hade benskenor av koppar och bar ett kastspjut av koppar på ryggen. 7Skaftet på spjutet liknade en vävbom och järnspetsen på spjutet vägde sexhundra siklar. Hans sköldbärare gick framför honom. 8Och han stod och ropade till Israels här: ”Varför drar ni ut och ställer upp er till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? Välj ut åt er en man som kan komma hit ner till mig. 9Om han klarar av att strida mot mig och slå ner mig, skall vi vara era slavar. Men om jag besegrar och slår ner honom, skall ni vara våra slavar och tjäna oss.” 10Filisteen fortsatte: ”Jag har i dag hånat Israels här. Skaffa fram någon, så att vi får slåss!” 11När Saul och hela Israel hörde vad filisteen sade, blev de förfärade och skräckslagna. 12David var son till den efratit från Betlehem i Juda som hette Isai och hade åtta söner. Isai var på Sauls tid en gammal man och hade nått hög ålder. 13Isais tre äldsta söner hade dragit ut med Saul i kriget. Av dessa hans tre söner som dragit ut i kriget hette den förstfödde Eliab, hans andre son Abinadab och den tredje Samma. 14David var den yngste. De tre äldsta hade följt med Saul. 15Men David gick ibland hem från Saul och för att vakta sin fars får i Betlehem. 16Filisteen kom fram både morgon och kväll. I fyrtio dagar kom han fram och ställde sig där. 17Nu sade Isai en gång till sin son David: ”Var snäll och tag en efa av dessa rostade ax och de här tio bröden och spring med det till dina bröder i lägret. 18De här tio ostarna skall du ta med till deras befälhavare. Se efter om det står väl till med dina bröder och tag med något livstecken från dem. 19Tillsammans med Saul och alla Israels män är de i Terebintdalen och strider mot filisteerna.” 20David steg upp tidigt följande morgon. Han lämnade fåren åt en som skulle vakta dem och tog med sig det han skulle och gav sig i väg, så som Isai hade sagt till honom. När han kom fram till vagnborgen skulle hären just dra ut till strid, och den gav upp ett härskri. 21Israel och filisteerna ställde upp sig i slagordning mot varandra. 22David lämnade ifrån sig sakerna han hade åt trossvaktaren och skyndade bort till hären. När han kom dit hälsade han på sina bröder. 23Medan han talade med dem, se, då trädde stridsmannen som hette Goliat, filisteen från Gat, fram ur filisteernas här och talade på samma sätt som förut. Också David hörde det. 24När Israels män såg Goliat, blev de alla mycket rädda och flydde för honom. 25Israels män sade: ”Ser ni den där mannen som träder fram där? Han kommer för att håna Israel. Men åt den som slår ner honom skall kungen ge stor rikedom, ja, han skall få kungens dotter och hans fars hus skall han göra skattefritt i Israel.” 26David frågade männen som stod bredvid honom: ”Vad får den som slår ner den där filisteen och tar bort skammen från Israel? Ty vem är denne oomskurne filisté, som vågar håna den levande Gudens här?” 27De upprepade då för honom det som hade sagts och de sade: ”Detta får den som slår ner honom.” 28Hans äldste bror Eliab hade hört hur han talade med männen och han blev rasande på David och han sade: ”Varför har du kommit hit? Åt vem har du lämnat den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt hjärtas ondska. Det är för att se på striden som du har kommit hit.” 29David svarade: ”Vad har jag då gjort? Det var ju bara en fråga.” 30Sedan vände han sig från honom till en annan och frågade samma sak, och han fick samma svar som förut. 31Man hade hört vad David sagt och berättade det för Saul, som lät hämta honom. 32David sade till Saul: ”Ingen bör tappa modet. Din tjänare skall gå och strida mot denne filisté.” 33Saul sade till David: ”Inte kan du gå och strida mot denne filiste. Du är ju bara en ung pojke och han en krigare ända från ungdomen.” 34Men David svarade: ”Din tjänare har gått i vall med sin fars får. Om då ett lejon eller en björn kom och tog bort ett får av hjorden, 35följde jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur munnen på det. Om vilddjuret då reste sig upp mot mig, så fattade jag det i manen och slog ner det och dödade det. 36Din tjänare har slagit ner både lejon och björn. Det skall gå denne oomskurne filisté så som det gick vart och ett av dessa djur, för han har hånat den levande Gudens här.” 37David sade vidare: ”Herren, som räddade mig undan lejon och björn, han skall också rädda mig från den där filisteen.” Då sade Saul till David: ”Gå, och må Herren vara med dig.” 38Och Saul klädde på David sina egna kläder och satte en kopparhjälm på hans huvud och satte på honom ett pansar. 39David band Sauls svärd om sig utanpå kläderna och försökte gå med det, för han hade aldrig provat på något sådant. Men David sade till Saul: ”Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det.” Så han lade av sig det. 40Han tog sin stav i handen, valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken, lade dem i fickan på sin herdeväska och tog sin slunga i handen. Så gick han fram mot filisteen. 41Samtidigt gick filisteen framåt och kom allt närmare David, och hans sköldbärare gick framför honom. 42Då filisteen såg upp och fick se David, föraktade han honom, för David var bara en pojke, rödkindad och vacker. 43Han sade till David: ”Menar du att jag är en hund, eftersom du kommer mot mig med käppar?” Och han förbannade David med hjälp av sina gudar. 44Sedan sade filisteen till David: ”Kom hit till mig, så skall jag ge ditt kött åt himlens fåglar och markens djur.” 45David svarade filisteen: ”Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, jag kommer mot dig i Herren Sebaots namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat. 46Herren skall denna dag överlämna dig i min hand och jag skall slå ner dig och ta huvudet av dig. Jag skall denna dag ge de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur. Och hela världen skall förstå att Israel har en Gud. 47Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens, och han skall ge er i vår hand.” 48När nu filisteen gick framåt och närmade sig David, sprang David snabbt fram mot hären för att möta filisteen. 49David stack sin hand i väskan och tog fram en sten ur den, slungade den och träffade filisteen i pannan. Stenen trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot jorden. 50Så övervann David filisteen med slunga och sten och dödade honom utan något svärd i sin hand. 51Och David sprang fram och ställde sig över filisteen, grep tag i hans svärd och drog ut det ur skidan, dödade honom och högg av honom huvudet. När filisteerna såg att deras kämpe var död, flydde de. 52Men Israels och Juda män bröt upp, upphävde ett härskri och förföljde filisteerna ända till dess man närmade sig Gaj och ända till Ekrons portar. Filisteer föll och låg slagna på vägen till Saarajim och sedan ända till Gat och Ekron. 53När så israeliterna häftigt hade förföljt filisteerna, vände de tillbaka och plundrade deras läger. 54David tog filisteens huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält. 55När Saul såg David gå ut mot filisteen, sade han till överbefälhavaren Abner: ”Vems son är egentligen denne pojke, Abner?” Abner svarade: ”Så sant du lever, o konung, jag vet inte.” 56Då sade kungen: ”Fråga vems son denne unge man är.” 57När David återvände sedan han slagit filisteen, tog Abner honom med sig och förde honom inför Saul. Filisteens huvud hade han i handen. 58Då sade Saul till honom: ”Vems son är du, unge man?” David svarade: ”Son till din tjänare Isai från Betlehem.”

  • 1Filisteerna samlade sina härar till strid. De samlades vid det Soko som hör till Juda och slog läger mellan Soko och Aseka, vid Efes-Dammin. 2Saul och Israels män hade också samlats och slagit läger i Terebintdalen. De ställde upp sig till strid mot filisteerna. 3Filisteerna stod på berget vid ena sidan, och israeliterna stod på berget vid andra sidan, så att de hade dalen mellan sig.
    • Filisteerna var ett grekiskt folk som ursprungligen kom från ”Kaftors ö”, vilket troligen är Kreta (Jeremia 47:4, Amos 9:7). De hade bosatt sig på Israels kust, bl.a. vid Gaza-området.
  • 4Då kom en stridsman vid namn Goliat från Gat fram ur filisteernas led. Han var sex alnar och ett kvarter lång. 5På huvudet hade han en kopparhjälm, och han var klädd i en fjällpansarskjorta – pansaret av koppar vägde femtusen siklar. 6Han hade benskenor av koppar och bar ett kastspjut av koppar på ryggen. 7Skaftet på spjutet liknade en vävbom och järnspetsen på spjutet vägde sexhundra siklar. Hans sköldbärare gick framför honom.
    • Eftersom det är lite osäkert hur man ska tolka måttet ”sex alnar och ett kvarter” så varierar uppskattningen av Goliats längd mellan 180 cm och 290 cm. Eftersom normallängden vid denna tid var ungefär 165 cm var Goliat hursomhelst väldigt mycket större än alla andra. Men inte nog med att Goliat var lång, han var också stark. Hans pansar vägde minst 50 kg, vilket är dubbelt så mycket som en vanlig grekisk rustning vägde vid den här tiden.
      • Den människa i modern tid som varit längst är Robert Wadlow, som var 272 cm lång när han 22 år gammal dog år 1940.
    • Goliat var från Gat, en stad inte långt från Gaza. I Josua 11:22 framgår att några av de osedvanligt långa anakiterna (4 Mos 13:29, 4 Mos 13:33-34, 5 Mos 9:2) levde kvar där.
  • 8Och han stod och ropade till Israels här: ”Varför drar ni ut och ställer upp er till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? Välj ut åt er en man som kan komma hit ner till mig. 9Om han klarar av att strida mot mig och slå ner mig, skall vi vara era slavar. Men om jag besegrar och slår ner honom, skall ni vara våra slavar och tjäna oss.” 10Filisteen fortsatte: ”Jag har i dag hånat Israels här. Skaffa fram någon, så att vi får slåss!” 11När Saul och hela Israel hörde vad filisteen sade, blev de förfärade och skräckslagna.
    • Det var inte helt ovanligt att grekiska folk avgjorde krig genom utvalda kämpar som möttes i en tvekamp. På så sätt avgjordes ”gudarnas” vilja och man undvek onödig blodsspillan.
    • Goliat utmanar Israel på en tvekamp, och nämner uttryckligen Saul när han hånar Israel. Detta måste ha känts jobbigt för kung Saul eftersom han var känd i Israel som en ”ståtlig man” som var ”huvudet högre än allt folket” (1 Sam 9:2). Den som borde ha antagit jätten Goliats utmaning var ju onekligen den långe Saul, men varken han eller någon annan israelit vågar.
    • Tidigare har kung Saul varit en modig krigare (1 Sam 14:52), men nu är han förfärad och skräckslagen. Kanske beror detta på att Guds Ande lämnade honom i kapitlet före (1 Sam 16:14).
      • Motsatsen till ”tro” är oftast inte ”otro”, utan snarare ”rädsla”. Så när Guds Ande lämnar Saul så försvinner inte nödvändigtvis tron på Gud, utan snarare modet att göra Guds vilja.
  • 12David var son till den efratit från Betlehem i Juda som hette Isai och hade åtta söner. Isai var på Sauls tid en gammal man och hade nått hög ålder. 13Isais tre äldsta söner hade dragit ut med Saul i kriget. Av dessa hans tre söner som dragit ut i kriget hette den förstfödde Eliab, hans andre son Abinadab och den tredje Samma. 14David var den yngste. De tre äldsta hade följt med Saul. 15Men David gick ibland hem från Saul och för att vakta sin fars får i Betlehem. 16Filisteen kom fram både morgon och kväll. I fyrtio dagar kom han fram och ställde sig där. 17Nu sade Isai en gång till sin son David: ”Var snäll och tag en efa av dessa rostade ax och de här tio bröden och spring med det till dina bröder i lägret. 18De här tio ostarna skall du ta med till deras befälhavare. Se efter om det står väl till med dina bröder och tag med något livstecken från dem. 19Tillsammans med Saul och alla Israels män är de i Terebintdalen och strider mot filisteerna.” 20David steg upp tidigt följande morgon. Han lämnade fåren åt en som skulle vakta dem och tog med sig det han skulle och gav sig i väg, så som Isai hade sagt till honom.
    • I fyrtio dagar utmanar Goliat Israel på en tvekamp. Eftersom detta inte var en yrkesarmé utan snarare en samling frivilliga, så tog maten slut efter ett tag, och då fick släktingar hjälpa till att bidra.
    • David var Isais yngste son och hade som uppgift att ta hand om familjens får. Att ta hand om fåren var på Davids tid egentligen en tjänares uppgift. Förmodligen hade Isai inte råd med tjänare och lät därför den yngste sonen göra tjänarnas sysslor.
      • Men även om folk på Bibelns tid såg på fåraherdar som ett låglönejobb som man låter tjänare göra, så såg Gud på det jobbet som en perfekt illustration av en god ledare! En fåraherde måste ha omsorg om sina får, leda dem till grönt gräs och friskt vatten, måste vakta dem och försvara dem mot vargar och leta rätt på dem ifall de springer bort. En pastor (det latinska ordet för ”herde”), måste på samma sätt ha omsorg om sina församlingsmedlemmar, leda dem till Guds ord och Guds Ande, och han måste vakta dem mot villoläror och försvara dem mot falska profeter och söka upp de som inte längre syns till i kyrkan.
      • Trots att David tvingades utföra en tjänares uppgift, så verkar han inte ha klagat utan istället utfört sin syssla troget. Detta gav honom tid till att sjunga lovsånger till Gud och öva prick med sin slunga, något som han onekligen hade nytta av i kampen mot Goliat. Davids tid som fåraherde var således inte enbart något han gjorde i väntan på att bli kung, utan en möjlighet för David att tränas till att bli kung.
      • David är ett utmärkt exempel på en person som är ”trogen i det lilla” och därför av Gud blir ”satt över mycket” (Matt 25:14–30).
      • I vers 20 ser vi att unge David inte bara var en herde som gjorde sitt jobb för att han var tvungen, utan att han verkligen hadeomsorg om sina får. När han måste lämna dem ser han till så att någon annan vaktar dem och tar hand om dem. David var en omsorgsfull herde.
  • 21Israel och filisteerna ställde upp sig i slagordning mot varandra. 22David lämnade ifrån sig sakerna han hade åt trossvaktaren och skyndade bort till hären. När han kom dit hälsade han på sina bröder. 23Medan han talade med dem, se, då trädde stridsmannen som hette Goliat, filisteen från Gat, fram ur filisteernas här och talade på samma sätt som förut. Också David hörde det. 24När Israels män såg Goliat, blev de alla mycket rädda och flydde för honom.
    • Israeliterna och filisteerna samlades mitt emot varandra på varsitt berg och gör sig redo för strid. Men när Goliat hånar och utmanar Israel på en tvekamp blir israeliterna rädda och vågar inte strida.
  • 25Israels män sade: ”Ser ni den där mannen som träder fram där? Han kommer för att håna Israel. Men åt den som slår ner honom skall kungen ge stor rikedom, ja, han skall få kungens dotter och hans fars hus skall han göra skattefritt i Israel.” 26David frågade männen som stod bredvid honom: ”Vad får den som slår ner den där filisteen och tar bort skammen från Israel? Ty vem är denne oomskurne filisté, som vågar håna den levande Gudens här?” 27De upprepade då för honom det som hade sagts och de sade: ”Detta får den som slår ner honom.”
    • Kung Saul är så desperat att hitta någon som vågar slåss med Goliat att han är beredd att ge den personen pengar, sin dotter och skattefrihet! Nyckeln till att förstå hur David kunde besegra Goliat är att han såg på Goliat med Guds ögon. När Israel fokuserar på Goliats storlek och den kungliga belöningen, så fokuserar David på Guds ära. David är en man efter Guds hjärta och fokuserar inte på varken det köttsliga eller det materiella, utan på det andliga.
      • När David kallar Goliat för ”oomskuren filisté”, så gör han inte detta först och främst för att håna Goliat, utan för att konstatera att Goliat inte tillhör Guds folk och därmed går att besegras.
  • 28Hans äldste bror Eliab hade hört hur han talade med männen och han blev rasande på David och han sade: ”Varför har du kommit hit? Åt vem har du lämnat den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt hjärtas ondska. Det är för att se på striden som du har kommit hit.” 29David svarade: ”Vad har jag då gjort? Det var ju bara en fråga.” 30Sedan vände han sig från honom till en annan och frågade samma sak, och han fick samma svar som förut.
    • Den mest smärtsamma kritiken kommer oftast från ens närmaste. Förmodligen reagerar Davids äldste storebror Eliab på detta sätt eftersom han kände sig träffad och utpekad. Eliab var ju lång och ståtlig och borde kanske ha anmält sig som frivillig till att slåss mot Goliat, men han vågade inte.
    • Eliabs kritik mot David är orättfärdig. Han kritiserar David för att ha lämnat familjens får utan någon skötare, men det hade ju David sett till att ordna.
    • Man märker att David tog illa upp av sin storebrors kritik, men står ändå på sig eftersom han vet att han har rätt! Kanske skrattade Eliabs vänner åt den lille David när Eliab försökte tillrättavisa honom. Men även om David förmodligen blev ledsen, så låter han inte sina känslor styra, utan fortsätter fokusera på Gud. Om David hade lyssnat på sin storebrors kritik hade han tappat sin modiga tro på att Gud kan besegra Goliat. På sätt och vis var Davids kamp mot sin broder en svårare strid att vinna än Davids kamp mot sin fiende.
      • På samma sätt kan vanliga medlemmar i en församling känna när de uttrycker något som de tycker är fel men får bara orättvis kritik tillbaka från församlingens ledare. Då gäller det att på ett vist sätt stå på sig och fortsätta försöka förklara hur man menar samtidigt som man också är beredd att agera och göra situationen bättre. Om man inte är beredd att själv ta ansvar bör man inte kritisera de som tar ansvar.
  • 31Man hade hört vad David sagt och berättade det för Saul, som lät hämta honom. 32David sade till Saul: ”Ingen bör tappa modet. Din tjänare skall gå och strida mot denne filisté.”
    • På samma sätt som kung Sauls feghet och rädsla smittade av sig till Israels här, så börjar nu lille Davids mod och tro på Gud smitta av sig.
      • En ledare i Guds rike bör gå före och visa vägen genom att vara modig och tro på Gud.
    • Det är skillnad på att säga ”NÅGON borde slåss mot Goliat” och ”JAG tänker slåss mot Goliat”! David var inte bara beredd att snacka, han var också beredd att agera.
      • I en församling är det väldigt lätt hänt att vanliga medlemmar har kritiska åsikter om det ena och det andra. Detta är inte automatiskt fel, så länge som man också är beredd att agera och göra situationen som man kritiserar bättre. Om man inte är det är det nog bättre att hålla tyst.
  • 33Saul sade till David: ”Inte kan du gå och strida mot denne filiste. Du är ju bara en ung pojke och han en krigare ända från ungdomen.” 34Men David svarade: ”Din tjänare har gått i vall med sin fars får. Om då ett lejon eller en björn kom och tog bort ett får av hjorden, 35följde jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur munnen på det. Om vilddjuret då reste sig upp mot mig, så fattade jag det i manen och slog ner det och dödade det. 36Din tjänare har slagit ner både lejon och björn. Det skall gå denne oomskurne filisté så som det gick vart och ett av dessa djur, för han har hånat den levande Gudens här.” 37David sade vidare: ”Herren, som räddade mig undan lejon och björn, han skall också rädda mig från den där filisteen.” Då sade Saul till David: ”Gå, och må Herren vara med dig.”
    • Man kan nästan ta på Sauls besvikelse när han inser att när någon ÄNTLIGEN anmäler sig frivillig till att slåss mot Goliat, så är det en liten herdepojke!
      • Saul ser till Davids ålder, storlek och oerfarenhet och bedömer därför att han inte är lämplig att möta Goliat. Rent mänskligt sett har Saul naturligtvis rätt, men om man räknar med Gud, så som David gör, så beror segern inte på de världsliga förutsättningarna, utan på Guds makt och vilja.
      • David är vis av sin erfarenhet som herde. David visste att Gud har räddat honom förut, och går därför i modig tro på att Gud även kommer att rädda David nu.
        • Motsatsen till ”tro” är ofta inte ”otro”, utan snarare ”rädsla”. Det som hindrar oss från att göra Guds vilja är ofta inte att vi inte tror på Guds makt och vilja, utan på att vi inte vågar.
      • När David hade fått jobb som familjens tjänare, så såg han ändå inte ner på jobbet som herde, utan tog det på största allvar. Därför kunde Gud träna och förbereda David på hans framtida uppgifter.
        • På samma sätt ska vi inte se ner på uppgifter som måhända betraktas som oviktiga eller prestigelösa, utan istället se dessa uppgifter som viktiga i Guds ögon och en möjlighet för oss att förbereda oss för framtida uppgifter. Den som är trogen i det lilla kommer även att vara trogen i det stora (Matt 25:21).
        • Om David inte hade vågat möta lejonet och björnen då, hade han heller inte vågat möta Goliat nu. Men när David mötte lejonet och björnen så visste han inte att han en dag skulle möta Goliat.
          • På samma sätt kan de utmaningar och prövningar vi möter idag vara en förberedelse för de prövningar vi kommer att gå igenom i framtiden. Därför gäller det att våga ta sig an även de små utmaningarna vi möter i vår vardag idag, för annars är risken stor att vi inte kommer att våga ta oss an de stora utmaningarna vi kommer att möta imorgon.
  • 38Och Saul klädde på David sina egna kläder och satte en kopparhjälm på hans huvud och satte på honom ett pansar. 39David band Sauls svärd om sig utanpå kläderna och försökte gå med det, för han hade aldrig provat på något sådant. Men David sade till Saul: ”Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det.” Så han lade av sig det. 40Han tog sin stav i handen, valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken, lade dem i fickan på sin herdeväska och tog sin slunga i handen. Så gick han fram mot filisteen.
    • Ur ett mänskligt perspektiv var det naturligt för kung Saul att vilja erbjuda David den bästa stridsutrustningen som fanns tillgänglig, nämligen kung Sauls egen. Men Sauls rustning passar inte på lille David som hellre använder sig av de vapen han kan bäst. Om Gud räddat David med slunga och sten förut, då duger slunga och sten även mot Goliat.
      • På samma sätt kan kristna idag försöka ta på sig en annan persons kallelse och andliga utrustning. Man kanske ser upp till en framgångsrik pastor och ledare, och försöker därför härma och göra något liknande. Men det funkar sällan eftersom det inte är den rustning som Gud har gett dig.
    • Inte nog med att David ansåg att NÅGON borde möta Goliat, han ansåg även att HAN själv skulle göra det om det krävdes, och nu när det bara är han som vågar, då GÖR han det också!
      • Tro handlar inte bara om att tro rätt, utan även om att göra rätt och leva rätt (Jak 2:14).
  • 41Samtidigt gick filisteen framåt och kom allt närmare David, och hans sköldbärare gick framför honom. 42Då filisteen såg upp och fick se David, föraktade han honom, för David var bara en pojke, rödkindad och vacker. 43Han sade till David: ”Menar du att jag är en hund, eftersom du kommer mot mig med käppar?” Och han förbannade David med hjälp av sina gudar. 44Sedan sade filisteen till David: ”Kom hit till mig, så skall jag ge ditt kött åt himlens fåglar och markens djur.” 45David svarade filisteen: ”Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, jag kommer mot dig i Herren Sebaots namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat. 46Herren skall denna dag överlämna dig i min hand och jag skall slå ner dig och ta huvudet av dig. Jag skall denna dag ge de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur. Och hela världen skall förstå att Israel har en Gud. 47Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens, och han skall ge er i vår hand.” 48När nu filisteen gick framåt och närmade sig David, sprang David snabbt fram mot hären för att möta filisteen.
    • När Goliat ser att Israel äntligen skickar en slagskämpe till tvekampen så går han tillsammans med sin sköldbärare ut för att möta David. Men när Goliat förstår att det faktiskt är David han skall möta och att David inte enbart är en stor israelitisk krigares sköldbärare, så blir han förolämpad!
    • Det måste ha varit en bisarr syn att se den store Goliat vråla och skrika på lille David som sen pep tillbaka med sin målbrottsröst! Men även om det till synes var en ojämn kamp så är ingen jätte stor nog så länge som David har Gud på sin sida!
    • ”Herren Sebaot” betyder ”Arméernas Gud”.
    • Ju närmare striden David kommer, desto mer växer hans tro. Nu har han gått från att säga till sin broder Eliab att någon borde slåss mot Goliat, till att säga till kung Saul att jag borde slåss mot Goliat, till att nu säga till sin fiende Goliat att Herren skall IDAG slå ner dig.
    • Nästan alla människor på jorden har hört talas om David och Goliat, men det var inte för att själv bli känd som David gick mot Goliat, utan för att ”hela världen skall förstå att Israel har en Gud”.
      • På samma sätt bör vi akta oss för att engagera oss i församlingen enbart för att bli kända och omtyckta, utan istället tjäna därför att vi älskar Gud och våra medmänniskor.
    • När Goliat närmar sig ställs David inför den oundvikliga frågan: ”Ska Gud slåss mot Goliat eller ska David slåss mot Goliat?” David vet att Gud kommer att vinna segern GENOM David, och rusar därför fram mot Goliat för att börja striden.
      • Ibland är det lätt hänt att vi kristna blir lite tafatta och tror att Gud kommer att göra allt jobbet åt oss. Gud har mycket riktigt lovat att vara med oss, men vi måste också våga gå i tro på att han är med, annars händer inget.
  • 49David stack sin hand i väskan och tog fram en sten ur den, slungade den och träffade filisteen i pannan. Stenen trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot jorden. 50Så övervann David filisteen med slunga och sten och dödade honom utan något svärd i sin hand. 51Och David sprang fram och ställde sig över filisteen, grep tag i hans svärd och drog ut det ur skidan, dödade honom och högg av honom huvudet.
    • När David var ute och vallade fåren fanns mycket tid åt att öva med slungan och harpan. Han verkar ha övat intill perfektion, och träffar Goliat mitt i prick!
      • När alla andra tänkte; ”Goliat är så stor så jag kan inte besegra honom”, tänkte David; ”Goliat är så stor så jag kan inte missa honom!”
    • En duktig slungare kunde slunga iväg stenen i 160 km i timmen!
    • Davids seger över Goliat är en förebild på Jesu seger över Djävulen.
      • Både David och Jesus sändes till striden av sin Fader och avvisades av sina bröder.
      • Både David och Jesus gick in i striden på ett sätt som mänskligt sett verkade omöjligt att vinna.
      • Både David och Jesus vann en ställföreträdande seger för sitt folk. På samma sätt som hela Israel delade Davids seger över Goliat så delar hela församlingen Jesus seger över Djävulen.
  • När filisteerna såg att deras kämpe var död, flydde de. 52Men Israels och Juda män bröt upp, upphävde ett härskri och förföljde filisteerna ända till dess man närmade sig Gaj och ända till Ekrons portar. Filisteer föll och låg slagna på vägen till Saarajim och sedan ända till Gat och Ekron. 53När så israeliterna häftigt hade förföljt filisteerna, vände de tillbaka och plundrade deras läger. 54David tog filisteens huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält.
    • Davids mod smittade av sig på Israels här på samma sätt som kung Sauls rädsla tidigare hade gjort.
  • 55När Saul såg David gå ut mot filisteen, sade han till överbefälhavaren Abner: ”Vems son är egentligen denne pojke, Abner?” Abner svarade: ”Så sant du lever, o konung, jag vet inte.” 56Då sade kungen: ”Fråga vems son denne unge man är.” 57När David återvände sedan han slagit filisteen, tog Abner honom med sig och förde honom inför Saul. Filisteens huvud hade han i handen. 58Då sade Saul till honom: ”Vems son är du, unge man?” David svarade: ”Son till din tjänare Isai från Betlehem.”
    • Saul visste ju vem David var eftersom David spelade och sjöng vid hovet. Men eftersom Saul lovat sin dotter till den som besegrar Goliat så behövde han nu även lära känna Davids pappa och familj.
    • Vid den här tiden hade Jerusalem ännu inte intagits och blivit Israels huvudstad. Det skulle senare göras av David själv (2 Sam 5:1–9).

Copyright 2017 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

1Samuel sade till Saul: ”Det var mig Herren sände att smörja dig till kung över sitt folk Israel. Hör nu Herrens ord. 2Så säger Herren Sebaot: Jag skall straffa Amalek för det han gjorde mot Israel, när han ställde sig i vägen för honom, då han drog upp ur Egypten. 3Drag ut och slå amalekiterna och utplåna allt de har. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, nötboskap och får, kameler och åsnor.” 4Saul kallade samman folket och inmönstrade dem i Telaim: 200 000 man fotfolk och dessutom 10 000 man från Juda. 5När Saul kom till Amaleks stad, ordnade han ett bakhåll i dalen. 6Han sade till keniterna: ”Skilj er från amalekiterna och drag bort, så att jag inte utrotar er tillsammans med dem. Ni visade ju barmhärtighet mot alla Israels barn, när de drog ut ur Egypten.” Då skilde sig keniterna från amalekiterna. 7Sedan slog Saul amalekiterna från Havila ända fram emot Shur, som ligger öster om Egypten. 8Han tog Agag, Amaleks kung, levande till fånga och förgjorde allt folket med svärd. 9Men Saul och folket skonade Agag och det bästa och det näst bästa av fåren, nötboskapen och lammen, kort sagt, allt som var av värde. Det ville de inte ge till spillo. All boskap däremot som var dålig och värdelös, gav de till spillo. 10Då kom Herrens ord till Samuel: 11”Jag ångrar att jag har gjort Saul till kung, ty han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar.” Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten. 12Tidigt på morgonen steg Samuel upp och gick för att möta Saul. Man berättade för Samuel att Saul hade kommit till Karmel och där rest en minnesstod åt sig och sedan vänt om och dragit därifrån ner till Gilgal. 13När Samuel kom till Saul, sade Saul: ”Herren välsigne dig! Jag har nu utfört Herrens befallning.” 14Men Samuel sade: ”Vad är det då för ett läte av får som ljuder i mina öron, och vad är det för ett läte av nötboskap jag hör?” 15Saul svarade: ”Från amalekiterna har de fört dem med sig. Folket skonade det bästa av fåren och nötboskapen för att offra det åt Herren, din Gud. Men det övriga har vi gett till spillo.” 16Då sade Samuel till Saul: ”Sluta nu, så skall jag tala om för dig vad Herren sade till mig i natt.” Saul sade till honom: ”Tala!” 17Samuel sade: ”Var det inte när du var liten i dina egna ögon som du blev ett huvud för Israels stammar och Herren smorde dig till kung över Israel? 18Herren sände i väg dig och sade: Gå och förgör dessa syndare, amalekiterna, och strid mot dem, till dess du har gjort slut på dem. 19Varför har du då inte hört Herrens röst utan kastat dig över bytet och gjort det som är ont i Herrens ögon?” 20Saul svarade Samuel: ”Jag har ju hört Herrens röst och gått den väg som Herren har anvisat mig. Jag har fört hit Agag, Amaleks kung, och gett amalekiterna till spillo. 21Men folket tog av bytet får och nötboskap, det bästa av det som skulle ges till spillo, för att offra det åt Herren, din Gud, i Gilgal.” 22Då sade Samuel: ”Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. 23Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung.” 24Saul sade till Samuel: ”Jag har syndat genom att inte lyda Herrens befallning och dina ord. Jag fruktade för folket och lyssnade till dem. 25Men förlåt mig nu min synd och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren.” 26Samuel sade till Saul: ”Jag vill inte vända tillbaka med dig, för du har förkastat Herrens ord, och Herren har också förkastat dig, så att du inte längre kan vara kung över Israel.” 27När Samuel vände sig om för att gå, tog han tag i hörnet på Sauls mantel, och den slets sönder. 28Samuel sade till honom: ”Herren har i dag ryckt Israels kungarike från dig och gett det åt en annan, som är bättre än du. 29Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte. Ty han är inte en människa, så att han skulle kunna ångra sig.” 30Saul svarade: ”Jag har syndat. Bevisa mig ändå nu den äran inför de äldste i mitt folk och inför Israel att du vänder tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren, din Gud.” 31Då vände Samuel tillbaka med Saul, och Saul tillbad Herren. 32Samuel sade: ”För hit till mig Agag, Amaleks kung.” Då gick Agag med glad min fram till honom och sade: ”Dödens bitterhet är säkert snart över”. 33Men Samuel sade: ”Så som ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa, så skall din mor bli barnlös bland kvinnor.” Därpå högg Samuel Agag i stycken inför Herren i Gilgal. 34Sedan begav sig Samuel till Rama och Saul drog upp till sitt hem i Sauls Gibea. 35Samuel ville inte mer se Saul, så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.

  • 1Samuel sade till Saul: ”Det var mig Herren sände att smörja dig till kung över sitt folk Israel. Hör nu Herrens ord. 2Så säger Herren Sebaot: Jag skall straffa Amalek för det han gjorde mot Israel, när han ställde sig i vägen för honom, då han drog upp ur Egypten. 3Drag ut och slå amalekiterna och utplåna allt de har. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, nötboskap och får, kameler och åsnor.”
    • I 2 Moseboken kapitel 17 kan vi läsa om hur amalekiterna var det första folk som attackerade Israel efter deras uttåg ur Egypten. Redan då lovade Gud Mose att han kommer att straffa amalekiterna för detta:
      • 14Herren sade till Mose: ”Skriv upp detta i boken, så att ni inte glömmer det, och inpränta det hos Josua, ty jag skall utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen.” 15Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Herren mitt baner. 16Han sade: ”En hand har lyfts mot Herrens Herren skall strida mot Amalek från släkte till släkte.”” (2Mos 17:14–16)
    • Orsaken till Guds enorma vrede och straff över amalekiterna berodde på att de helt utan anledning anföll Israel när de var som svagast, och dessutom anföll den svagaste delen av Israel; eftertruppen, som bestod av de svaga, trötta och utmattade.
      • 17Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när ni drog ut ur Egypten. 18Utan att frukta Gud gick han emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. 19När därför Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som arvedel, då skall du utplåna minnet av Amalek under himlen. Glöm inte detta!” (5Mos 25:17–19)
    • Gud avskyr när de starka ger sig på de svaga, enbart för att de vill passa på att roffa åt sig för egen vinnings skull.
    • Gud väntade 400 år med att verkställa sin dom över amalekiterna. Denna tidsfrist gav amalekiterna gott om tid att omvända sig och vädja till Gud om nåd.
    • Det är inte helt ovanligt att Gud dömer på ett sätt som motsvarar synden. Därför är det också förståeligt att amalekiternas krigssynd mot Israel nu innebär en militär dom utförd av Israel.
      • Betyder detta att Gud fortfarande än idag låter sitt folk utföra liknande domar gentemot andra folk? Nej, eftersom vi kristna lever i ett nytt förbund där vi tydligt uppmanas att inte ta till svärd (Matt 26:52) utan istället överlämna domen åt Herren (Rom 12:19).
    • Ordstudie: ”Cherem”
      • ”Cherem” är ett hebreiskt ord som kan översättas till ”förintelse”, ”tillintetgöra”, ”utrota”, ”utplåna” och används när det inte bara är tal om vanligt krig utan när det rör sig om ett ”heligt utrotningskrig”.
        • Ett exempel är från 5 Moseboken 7:2: ”När Herren, din Gud, överlämnar dem åt dig och du besegrar dem skall du viga dem åt förintelse.”
        • Ett andra exempel finner vi i 1 Samuelsboken 15:3: Drag ut och slå amalekiterna och utplåna allt de har. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, nötboskap och får, kameler och åsnor.”
      • Gud beordrade ibland Israel att utföra cherem på grund av olika folks synd, men inte pga. att de var av ett annat folkslag, utan pga. deras synd (5 Mos 9:5). Eftersom bara Gud kan veta en människas synd kan därför bara Gud beordra cherem.
      • Eftersom det bara är Gud som kan beordra cherem och i och med att synden har fått en lösning i och med Jesu död på korset, så lever vi nu i en tidsålder då cherem inte längre är aktuellt. Nu erbjuds en helt annan lösning än cherem på problemet med synd. Idag har Gud gett ett nytt bud till oss människor, nu lever vi i en ny tid, ”nu är frälsningens dag”.
  • 4Saul kallade samman folket och inmönstrade dem i Telaim: 200 000 man fotfolk och dessutom 10 000 man från Juda. 5När Saul kom till Amaleks stad, ordnade han ett bakhåll i dalen. 6Han sade till keniterna: ”Skilj er från amalekiterna och drag bort, så att jag inte utrotar er tillsammans med dem. Ni visade ju barmhärtighet mot alla Israels barn, när de drog ut ur Egypten.” Då skilde sig keniterna från amalekiterna.
    • Saul förbereder attacken på ett mycket bra och föredömligt sätt. Han samlar ihop en stor armé, lägger sig i bakhåll och varnar de oskyldiga så att de hinner lämna innan striden börjar.
  • 7Sedan slog Saul amalekiterna från Havila ända fram emot Shur, som ligger öster om Egypten. 8Han tog Agag, Amaleks kung, levande till fånga och förgjorde allt folket med svärd. 9Men Saul och folket skonade Agag och det bästa och det näst bästa av fåren, nötboskapen och lammen, kort sagt, allt som var av värde. Det ville de inte ge till spillo. All boskap däremot som var dålig och värdelös, gav de till spillo.
    • I ett normalt krig vid den här tiden, så var plundringen efter en seger ofta soldaternas belöning. Men detta var inte ett normalt krig, utan en Guds dom över amalekiterna. Enligt Guds befallning skulle därför allt förgöras.
    • Saul lydde visserligen Guds befallning, men bara delvis. Saul förgjorde amalekiterna men benådade på eget bevåg amalekiternas kung Agag. Kanske ville inte Saul döda en annan kung eftersom han själv var kung, eller så ville Saul kunna visa upp Agag som en triumf inför folket.
    • På grund av Sauls olydiga ledarskap gör folket likadant. Gud hade befallt att allt skulle förgöras, men eftersom Saul lät Agag leva så låter folket den bästa boskapen få leva.
      • Man ska inte underskatta varken ett gott ledarskap eller ett dåligt ledarskap. Folket ser sin ledare och inspireras och gör som ledaren gör.
      • En ledare behöver föregå med gott exempel. Ett personligt beslut som jag själv har tagit är att avstå från alkohol så länge som jag jobbar som pastor. Inte för att det är synd i sig självt att dricka alkohol, utan för att jag inte vill leda någon till fall genom att inspirera någon till att börja dricka. Om folk ser sin ledare dricka alkohol på ett måttligt sätt kanske det leder till att även de börjar dricka alkohol men inte riktigt vet hur man dricker på ett måttligt sätt. Om folk däremot ser sin ledare avstå från att dricka alkohol kanske det leder till att även de avstår från att dricka alkohol och därmed blir till inspiration för andra människor i deras närhet.
    • Israels folk lydde Gud halvhjärtat, så länge som det passade dem.
      • Innan vi fnyser åt israeliternas halvhjärtade efterföljelse, bör vi betänka att vi förmodligen gör precis likadant. Vi lyder Gud, men bara så länge som det passar oss. Men när Gud visar oss något i våra liv som han vill att vi ska sluta med, då döljer vi det snarare från Gud än helgar oss. Hur många gånger har vi inte gått förbi en medmänniska i nöd, trots att Gud befallt oss att älska vår medmänniska? Hur många gånger har vi inte undlåtit oss att prisa Gud av hela vårt hjärta, trots att Jesus har befallt oss att göra detta? Hur många gånger har vi inte stannat hemma på söndagen för att vi inte haft lust att gå till kyrkan, trots att Gud uppmanat oss att inte överge våra samlingar? Hur många gånger har vi inte skippat Bibelläsningen och skyllt på att vi är för trötta? Osv, osv…
  • 10Då kom Herrens ord till Samuel: 11”Jag ångrar att jag har gjort Saul till kung, ty han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar.” Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten.
    • Gud har känslor, och här visar Gud att han ångrar att han gjorde Saul till kung på grund av att Saul inte lydde hans befallning. Saul började mycket bra som en ödmjuk och god kung, men blev mer och mer egocentrisk och slutade till slut att lyda Gud.
      • När Gud ger oss en kallelse är det fortfarande upp till oss och vår fria vilja att lyda Gud eller inte.
    • Profeten Samuel stod väldigt nära Gud och det smärtade honom att Gud blivit så besviken på Saul. Att vara nära Gud leder till att man känner för samma saker som Gud gör.
  • 12Tidigt på morgonen steg Samuel upp och gick för att möta Saul. Man berättade för Samuel att Saul hade kommit till Karmel och där rest en minnesstod åt sig och sedan vänt om och dragit därifrån ner till Gilgal. 13När Samuel kom till Saul, sade Saul: ”Herren välsigne dig! Jag har nu utfört Herrens befallning.”
    • Samuel, som är Israels andlige ledare, beger sig till Saul, som är Israels politiske ledare.
    • Både kung Saul och kung David gjorde misstag och syndade, men skillnaden dem emellan var att när Saul syndade så reste han ett monument över sig själv, men när David syndade så ångrade han sig (2 Sam 12:13). David var en man efter Guds hjärta (1 Sam 13:14), men Saul var en man efter sitt eget hjärta.
      • Det är viktigt att försöka undvika synder och misstag, men när de väl inträffar, så är det viktigt att man inte försöker dölja sin synd eller vara stolt över den, utan istället ödmjuka sig själv och ångra den synd man har gjort.
    • När Saul blev kung var han en ödmjuk människa som inte nödvändigtvis sökte sin egen ära (1 Sam 9:21), men efter många år som kung har någonting hänt med hans hjärta. Kanske har hans ego stärkts? Kanske har han tillåtit dåliga sidor i hans hjärta få frodas? Kanske har han negligerat tiden i bön inför Herren?
      • Alla människor, även pastorer, har dåliga sidor. Men om man spenderar mycket tid i bön och Bibelläsning så formas ens hjärta utefter Guds hjärta. Man blir som man umgås och de dåliga sidorna får träda tillbaka och göra plats åt det som Gud ger. Men om man som andlig ledare inte spenderar tid i bön och Bibelläsning finns det risk att de dåliga sidorna i ens hjärta frodas och får utrymme och till slut tar över helt.
        • Ibland är det viktigt att man som andlig ledare tar ett steg tillbaka, åker bort och spenderar tid tillsammans med Gud i ensamhet. Då kan man ödmjuka sig själv och åter hitta tillbaka till Guds hjärta.
  • 14Men Samuel sade: ”Vad är det då för ett läte av får som ljuder i mina öron, och vad är det för ett läte av nötboskap jag hör?” 15Saul svarade: ”Från amalekiterna har de fört dem med sig. Folket skonade det bästa av fåren och nötboskapen för att offra det åt Herren, din Gud. Men det övriga har vi gett till spillo.”
    • Samtidigt som Saul säger till Samuel att han har utfört Herrens befallning om att förgöra amalekiterna och deras boskap, så hör Samuel amalekiternas boskap bräka i bakgrunden!
    • Först skyller Saul olydnaden på folket när han säger ”dem”, och sen lyfter han fram sig själv i lydnaden när han säger ”vi”. Sen skyller han olydnaden mot Gud på att han gjorde det för Gud. Man behöver inte vara en advokat för att inse att hans försvarstal har brister!
    • När Saul till Samuel beskriver Gud som ”DIN Gud” avslöjar det Sauls dåliga egna relation till Gud. Gud borde ju såklart även vara Sauls Gud, men eftersom Saul inte har någon egen personlig relation till Gud så beskriver han Gud som ”Samuels Gud”.
      • Vem är DIN Gud? Vem sitter på ditt hjärtas tron? Vem lyder du? Vem tjänar du? Vem kommer först i ditt liv?
    • Att Saul har dödat alla amalekiter och gett dem ”till spillo” var en lögn:
      • David fick kriga mot amalekiterna (1 Sam 27:8, 30:1, 2 Sam 8:12).
      • Haman, mannen som försökte utrota det judiska folket under fångenskapen i Babylon, var en ättling till amalekiternas kung Agag (Est 3:1).
      • Den man som sedermera dödade Saul var ironiskt nog en amalekit (2 Sam 1:8–10).
    • När vi inte till fullo gör upp med synden i våra liv så kommer den att fortsätta plåga oss även i framtiden. Bättre är att bekänna synden och spendera tid tillsammans med Gud så att man håller sig nära Guds hjärta.
  • 16Då sade Samuel till Saul: ”Sluta nu, så skall jag tala om för dig vad Herren sade till mig i natt.” Saul sade till honom: ”Tala!” 17Samuel sade: ”Var det inte när du var liten i dina egna ögon som du blev ett huvud för Israels stammar och Herren smorde dig till kung över Israel? 18Herren sände i väg dig och sade: Gå och förgör dessa syndare, amalekiterna, och strid mot dem, till dess du har gjort slut på dem. 19Varför har du då inte hört Herrens röst utan kastat dig över bytet och gjort det som är ont i Herrens ögon?” 20Saul svarade Samuel: ”Jag har ju hört Herrens röst och gått den väg som Herren har anvisat mig. Jag har fört hit Agag, Amaleks kung, och gett amalekiterna till spillo. 21Men folket tog av bytet får och nötboskap, det bästa av det som skulle ges till spillo, för att offra det åt Herren, din Gud, i Gilgal.”
    • Samuel har fått nog av Sauls dåliga ursäkter och direkta lögner och säger åt honom att hålla tyst!
    • Samuel återvänder till ögonblicket då Gud valde ut Saul till att bli kung över Israel. Då var Saul ”liten i sina egna ögon” och ett alldeles utmärkt redskap i Guds händer. Men nu har Saul blivit stor i sina egna ögon och reser monument över sig själv.
    • Saul är så inne i sin lögn att han i samma mening kan säga att han har lytt Guds befallning att döda alla amalekiter samtidigt som det står en amalekit bredvid honom.
    • Efter att Saul har försökt bevisa att han är oskyldig så skyller han på folket. Det är visserligen sant att folket lät boskapen leva, men de gjorde ju det eftersom Saul lät Agag leva. Saul är i egenskap av kung ansvarig för vad folket gör och borde ha stoppat folket när de inte lydde Guds befallning. Men i och med att han inte gjorde det så visar han att han accepterade vad de gjorde.
  • 22Då sade Samuel: ”Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. 23Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung.”
    • Religiösa handlingar är meningslösa när man lever i olydnad inför Gud. Det är i så fall bättre att lyda Gud än att utföra religiösa handlingar.
    • Man är inte kristen för att man går till kyrkan en gång om året vid påsk. Man är kristen när man i sitt hjärta har omvänt sig och bekänt sin tro på Jesus.
      • Man lyder inte Gud genom att börja gå i kyrkan mer, utan genom att omvända sitt hjärta.
    • På grund av att Saul har förkastat Gud, så förkastar Gud följaktligen Saul. Att Gud förkastade Saul berodde inte på att Saul skonade Agag, utan på att Saul hade förkastat Gud.
      • Gud vänder sig inte bort ifrån oss pga. de synder vi måhända gör. Gud vänder sig bort ifrån oss därför att vi har vänt oss bort ifrån honom.
      • Saul är som en hund i koppel som ständigt drar och vägrar gå bredvid sin husse eller matte. Till slut tröttnar man och släpper kopplet och låter hunden gå dit den vill.
    • Gud förkastade Saul som kung, men det skulle ändå dröja ytterligare 25 år innan David smordes till ny kung. Saul hade därmed gott om tid på sig att omvända sitt egocentriska hjärta.
  • 24Saul sade till Samuel: ”Jag har syndat genom att inte lyda Herrens befallning och dina ord. Jag fruktade för folket och lyssnade till dem. 25Men förlåt mig nu min synd och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren.”
    • Inför konstaterat faktum tvingas Saul erkänna att han har syndat, men kan inte låta bli att fortfarande skylla sin egen synd på folket, vilket visar att hans bekännelse är tomma ord.
    • Om Saul hade älskat Gud mer än sig själv och fruktat Gud mer än folket, så hade han aldrig hamnat i det här prekära läget.
    • Saul vill att Gud ska förlåta honom för att han lät Agag leva, men förstår inte att den egentliga synden är Sauls olydiga hjärta.
  • 26Samuel sade till Saul: ”Jag vill inte vända tillbaka med dig, för du har förkastat Herrens ord, och Herren har också förkastat dig, så att du inte längre kan vara kung över Israel.” 27När Samuel vände sig om för att gå, tog han tag i hörnet på Sauls mantel, och den slets sönder. 28Samuel sade till honom: ”Herren har i dag ryckt Israels kungarike från dig och gett det åt en annan, som är bättre än du. 29Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte. Ty han är inte en människa, så att han skulle kunna ångra sig.” 30Saul svarade: ”Jag har syndat. Bevisa mig ändå nu den äran inför de äldste i mitt folk och inför Israel att du vänder tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren, din Gud.” 31Då vände Samuel tillbaka med Saul, och Saul tillbad Herren.
    • Trots att Saul nu fått veta att Gud har förkastat honom, är han mer bekymrad över sin egen image och hur folket kommer att se på honom.
    • Det här kapitlet innehåller två svårförklarliga motsägelser. Den första motsägelsen är att Samuel i vers 26 säger till Saul att han inte kommer att vända tillbaka tillsammans med Saul, för att sen ändå vända tillbaka tillsammans med Saul det i vers 31.
      • Min tolkning av denna motsägelse är att Samuel inte kommer att vända tillbaka för att legitimisera Saul som kung över Israel, men han kan tänka sig att vända tillbaka för att hjälpa Saul att tillbe Herren. Även om Saul har förlorat sitt kungadöme, så finns fortfarande chansen att få frid med Gud.
    • Den andra motsägelsen finner vi mellan vers 11, där det står att Gud ”ångrar” att han har gjort Saul till kung, medan det i vers 29 står att Gud inte är en ”människa, så att han skulle kunna ångra sig”.
      • Ordet ”ånger” kan betyda både att man ”sörjer” något eller att man ändrar sitt beslut. Min tolkning av denna motsägelse är att Gud i vers 11 visar att han känslomässigt sörjer över att han gjorde Saul till kung men att han i vers 29 lyfter fram att han kommer att stå fast vid sitt beslut att Sauls tid som kung är slut.
  • 32Samuel sade: ”För hit till mig Agag, Amaleks kung.” Då gick Agag med glad min fram till honom och sade: ”Dödens bitterhet är säkert snart över”. 33Men Samuel sade: ”Så som ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa, så skall din mor bli barnlös bland kvinnor.” Därpå högg Samuel Agag i stycken inför Herren i Gilgal.
    • Guds befallning stod fast, och även om Saul inte hade lytt Gud så tänkte nu Samuel lyda Gud. Samuel gör klart för Agag att han inte är en oskyldig människa som nu får sitt straff, han är ledare över ett folk som har begått många hemskheter mot Israel.
    • Agag har klarat sig levande ur ett krig med krigaren Saul och tror därför att han har undkommit döden när han nu glatt går fram och möter den gamle profeten Samuel, som han förmodligen inte tror utgör någon större fara. Men det Agag inte vet är att Samuel är en Guds präst som är både nitisk inför Herrens befallningar samt kunnig i hur man offrar djur inför Herren. Samuel visste exakt hur man hugger isär ett offerdjur och använder nu dessa kunskaper på Agag.
  • 34Sedan begav sig Samuel till Rama och Saul drog upp till sitt hem i Sauls Gibea. 35Samuel ville inte mer se Saul, så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.
    • Rama och Gibea låg bara 1,5 mil ifrån varandra, men trots det så besökte Saul och Samuel aldrig mer varandra.
    • Under de 25 år som återstod av Sauls liv så hade han möjligheten att omvända sitt hjärta och återvända till Samuel. Det hade inte lett till att han återfick sitt kungadöme, men det hade lett till att han hade kunnat få förlåtelse för sina synder och upprätta sin relation igen med Herren.
    • Men det faktum att Saul inte begav sig de 1,5 milen till Samuel, bevisar att Gud gjorde rätt som förkastade Saul. Sauls synd bestod i att han hade förkastat Gud och gjort sig själv till sin egen gud. Saul hade vänt sitt hjärta bort från Gud och ville inte upprätta relationen med Gud, och därför kunde heller inte Gud återställa relationen med Saul. Att Gud förkastade Saul var därmed en konsekvens av att Saul hade förkastat Gud.

Copyright 2016 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

24Fastän Israels män den dagen hade drivits hårt, band Saul folket med följande ed: ”Förbannad vare den man som äter något innan kvällen kommer och jag har tagit hämnd på mina fiender.” Ingen bland folket smakade då någon mat. 25Och allt folket kom in i skogen, där det låg honung på marken. 26Men när folket hade kommit in i skogen och såg den utflutna honungen, vågade ingen föra handen till munnen, ty folket kände fruktan för eden. 27Jonatan däremot hade inte hört när hans far band folket med eden. Han räckte därför ut staven som han hade i handen och doppade änden på den i honungskakan och förde handen till munnen. Då klarnade hans ögon. 28Men en man bland folket sade till honom: ”Din far har bundit folket med en ed och sagt: Förbannad är den man som i dag äter något. Därför är folket utmattat.” 29Jonatan svarade: ”Min far har dragit olycka över landet. Se bara så klara mina ögon har blivit av att jag smakade något lite av honungen. 30Tänk om folket i dag hade fått äta sig mätta av bytet som de funnit hos sina fiender! Hur mycket större skulle då inte filisteernas nederlag ha blivit!” 31Men den dagen slog de filisteerna och förföljde dem från Mikmash till Ajalon. Folket var mycket uttröttat. 32Man kastade sig över bytet och tog får, oxar och kalvar och slaktade dem på marken och åt köttet med blodet i. 33Man berättade detta för Saul och sade: ”Se, folket syndar mot Herren genom att äta kött med blodet i.” Då sade han: ”Ni har handlat trolöst. Vältra nu fram en stor sten till mig!” 34Sedan sade Saul: ”Gå ut bland folket och säg till dem: Var och en skall föra hit till mig sin oxe och sitt får och slakta dem här och äta. Synda inte mot Herren genom att äta köttet med blodet i!” Under natten förde var och en bland folket själv fram sina oxar och slaktade dem där. 35Och Saul byggde ett altare åt Herren. Detta var det första altare som han byggde åt Herren. 36Saul sade: ”Låt oss i natt dra ner och förfölja filisteerna och plundra dem ända tills det blir ljust i morgon, och låt oss inte lämna en enda av dem kvar.” De svarade: ”Gör det du anser vara rätt.” Men prästen sade: ”Låt oss träda fram hit till Gud.” 37Då frågade Saul Gud: ”Skall jag dra ner och förfölja filisteerna? Vill du då ge dem i Israels hand?” Men han gav honom inte något svar den dagen. 38Då sade Saul: ”Kom fram hit, ni som är ledare för folket, för att vi skall få veta och se vad det är för en synd som har begåtts i dag. 39Ty så sant Herren lever, han som har räddat Israel: Om den också har begåtts av min son Jonatan, måste han dö.” Men ingen bland folket svarade honom. 40Då sade han till hela Israel: ”Ställ er på ena sidan, så skall jag och min son Jonatan ställa oss på andra sidan.” Folket svarade Saul: ”Gör det du anser vara rätt.” 41Saul sade till Herren, Israels Gud: ”Låt sanningen komma fram.” Då träffades Saul och Jonatan av lotten, och folket gick fritt. 42Saul sade: ”Kasta lott mellan mig och min son Jonatan.” Och Jonatan träffades av lotten. 43Saul sade till Jonatan: ”Tala om för mig vad du har gjort.” Då talade Jonatan om det för honom: ”Med änden av staven som jag hade i handen tog jag lite honung och smakade på den. Här är jag. Skall jag nu dö?” 44Saul svarade: ”Må Gud straffa mig både nu och senare: Du måste dö, Jonatan.” 45Men folket sade till Saul: ”Skulle Jonatan dö, han som har skaffat Israel denna stora seger? Det får inte ske! Så sant Herren lever, inte ett hår från hans huvud skall falla till jorden, för med Guds hjälp har han i dag utfört detta.” Så friade folket Jonatan, han behövde inte dö. 46Saul drog hem utan att vidare förfölja filisteerna, och filisteerna begav sig hem till sitt. 47När Saul hade tagit över kungamakten i Israel, förde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, ammoniterna, Edom, kungarna i Soba och filisteerna. Vart han än vände sig segrade han. 48Han gjorde mäktiga ting och slog amalekiterna och befriade Israel från dess plundrare. 49Sauls söner var Jonatan, Jisvi och Malki-Sua. Av hans båda döttrar hette den äldre Merab och den yngre Mikal. 50Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas dotter. Hans överbefälhavare hette Abner, son till Ner, som var Sauls farbror. 51Kish, Sauls far, och Ner, Abners far, var nämligen söner till Abiel. 52Kriget mot filisteerna pågick häftigt så länge Saul levde. Och när Saul såg någon stark och krigsduglig man, tog han honom i sin tjänst. 

  • 24Fastän Israels män den dagen hade drivits hårt, band Saul folket med följande ed: ”Förbannad vare den man som äter något innan kvällen kommer och jag har tagit hämnd på mina fiender.” Ingen bland folket smakade då någon mat.
    • Jonatan hade precis vunnit en seger över filistéerna och nu återstod bara att kung Saul slutgiltigt besegrade den flyende fienden. Men trots att soldaterna är trötta, så uttalar Saul en förbannelse över de som äter mat innan segern är vunnen.
      • Denna påtvingade fasta kan till synes verka andlig och bra, men när vi granskar Sauls ord märker vi att han egentligen inte gör detta för att Gud har sagt det till honom utan för att han vill hämnas på SINA fiender.
      • Det finns tider då fasta är nödvändigt och viktigt, men detta tillfälle var inte ett av dem. Gud uppskattar när vi spenderar tid med honom i bön och fasta, men han uppskattar ännu mer när vi lyder honom och faktiskt gör som han säger. Gud hade gett Israel seger över filistéerna och de behövde nu slutföra segern genom att slåss, inte genom att fasta.
    • Sauls andlighet var missriktad. Istället för att fokusera på Gud när han fastar, så fokuserar Saul på att hämnas på SINA fiender.
      • När vi ber och fastar ska vi inte sätta oss själva i fokus, utan istället lyssna på Guds röst, läsa vår Bibel och be Gud visa oss den väg han vill att vi ska vandra.
    • Även om Saul var kung så hade han ingen automatisk rättighet att uttala en förbannelse över folk som inte lydde honom. Återigen ser vi hur Saul sätter sig själv i centrum och tror mer om sig själv än han borde.
  • 25Och allt folket kom in i skogen, där det låg honung på marken. 26Men när folket hade kommit in i skogen och såg den utflutna honungen, vågade ingen föra handen till munnen, ty folket kände fruktan för eden. 27Jonatan däremot hade inte hört när hans far band folket med eden. Han räckte därför ut staven som han hade i handen och doppade änden på den i honungskakan och förde handen till munnen. Då klarnade hans ögon.
    • Gud hade gett Israel seger över filistéerna, men soldaterna var trötta, så därför försåg Gud Israel med honung så att de skulle få sina krafter åter.
      • Detta visar oss återigen hur fel och missriktad Sauls ed var. Gud ville förse Israel med alla resurser de behövde för att besegra sina fiender, men Saul hindrade dem.
      • Av detta kan vi lära oss att när Gud ger oss en seger, så ger han oss också alla resurser vi behöver för att vinna den slutgiltiga segern. När vi befinner oss mitt i Guds vilja, så förser han oss med allt vi behöver för att klara av uppdraget han har gett oss.
    • Eftersom Jonatan inte hade hört Sauls ed så åt han givetvis av den honung som Gud försåg honom med, och direkt klarnade hans ögon så att han fick sina krafter åter!
      • Det var exakt detta som Gud hade tänkt när han försåg Israel med de resurser de behövde för att klara av det uppdrag han hade gett dem!
  • 28Men en man bland folket sade till honom: ”Din far har bundit folket med en ed och sagt: Förbannad är den man som i dag äter något. Därför är folket utmattat.” 29Jonatan svarade: ”Min far har dragit olycka över landet. Se bara så klara mina ögon har blivit av att jag smakade något lite av honungen. 30Tänk om folket i dag hade fått äta sig mätta av bytet som de funnit hos sina fiender! Hur mycket större skulle då inte filisteernas nederlag ha blivit!”
    • När Jonatan får höra att hans pappa kung Saul hade bundit folket vid eden, konstaterar han att Saul har dragit olycka över landet och att Israel hade kunnat vinna en mycket större seger om de hade ätit av den honung som Gud hade försett dem med!
      • Jonatan är helt rätt i sin bedömning, men man kan definitivt fundera över om det verkligen var rätt av Jonatan att öppet kritisera sin pappa och kung inför alla soldater? Kanske hade det varit bättre om han först tagit detta med Saul i enrum?
  • 31Men den dagen slog de filisteerna och förföljde dem från Mikmash till Ajalon. Folket var mycket uttröttat. 32Man kastade sig över bytet och tog får, oxar och kalvar och slaktade dem på marken och åt köttet med blodet i. 33Man berättade detta för Saul och sade: ”Se, folket syndar mot Herren genom att äta kött med blodet i.” Då sade han: ”Ni har handlat trolöst. Vältra nu fram en stor sten till mig!” 34Sedan sade Saul: ”Gå ut bland folket och säg till dem: Var och en skall föra hit till mig sin oxe och sitt får och slakta dem här och äta. Synda inte mot Herren genom att äta köttet med blodet i!” Under natten förde var och en bland folket själv fram sina oxar och slaktade dem där. 35Och Saul byggde ett altare åt Herren. Detta var det första altare som han byggde åt Herren.
    • I 5 Mos 12:23-25 hade Gud gett tydliga instruktioner till Israel att de skulle låta allt blod rinna ut och absolut inte äta blodet tillsammans med köttet.
      • På grund av att soldaterna var så hungriga tack vare kung Sauls missriktade fasta, så bröt soldaterna mot Guds bud.
      • Det hade varit bättre om soldaterna bröt kung Sauls ed än att bryta mot Guds
      • När vår andlighet blir missriktad och egoistisk finns det stor risk att vi tror oss göra rätt när vi helt uppenbart bryter mot Guds bud.
        • Om vi i en missriktad fromhet förbjuder alla församlingsmedlemmar att exempelvis gå på bio, så finns det en uppenbar risk att medlemmar går på bio ändå och sen ljuger om att de inte varit på bio. Då har vi förbjudit något som inte är synd samtidigt som vi har lett våra medlemmar in i lögn, vilket är värre än att gå på bio.
  • 36Saul sade: ”Låt oss i natt dra ner och förfölja filisteerna och plundra dem ända tills det blir ljust i morgon, och låt oss inte lämna en enda av dem kvar.” De svarade: ”Gör det du anser vara rätt.” Men prästen sade: ”Låt oss träda fram hit till Gud.” 37Då frågade Saul Gud: ”Skall jag dra ner och förfölja filisteerna? Vill du då ge dem i Israels hand?” Men han gav honom inte något svar den dagen. 38Då sade Saul: ”Kom fram hit, ni som är ledare för folket, för att vi skall få veta och se vad det är för en synd som har begåtts i dag. 39Ty så sant Herren lever, han som har räddat Israel: Om den också har begåtts av min son Jonatan, måste han dö.” Men ingen bland folket svarade honom.
    • Vid en första glimt kan man nästan tro att kung Saul ödmjukat sig inför Herren och gör det rätta genom att be Gud om vägledning, men återigen ser vi hur Sauls andlighet är missriktad. Saul får inget svar från Gud eftersom Saul borde ha förstått av Jonatans seger att Gud redan hade gett filistéerna i Israels hand (1 Sam 14:12).
      • Med tanke på Sauls tidigare självupptagenhet är det mycket möjligt att han är väl medveten om att Gud redan har gett filistéerna i Israels hand pga. Jonatans seger, men att han inte vill agera förrän han själv får höra det från Gud eftersom han inte vill ge äran åt Jonatan utan åt sig själv.
        • Som högste ledare är det viktigt att inte vara rädd för att släppa fram andra som är duktiga och ledda av Gud.
      • När Gud öppnar en dörr för oss att sprida evangelium, är det inte nödvändigtvis rätt läge att be och fasta om huruvida vi ska gå in genom den dörr Gud har öppnat eller inte. Istället borde vi helt enkelt gå in genom dörren och göra det Gud kallar oss till.
        • Ibland är det tid för bön och fasta, ibland är det tid för att vittna och förkunna.
      • På grund av det uteblivna svaret från Gud så tror kung Saul att någon bland folket har syndat. Egentligen har ju Saul helt rätt i denna bedömning, men han förstår inte att det är han själv som har gjort fel!
        • När en andlig ledare misslyckas i sitt uppdrag kan det vara lätt hänt att man skyller den uteblivna framgången på ”ett hårt andligt klimat” eller ”oandliga medlemmar”. Även om detta måhända skulle kunna stämma, så bör man nog åtminstone först granska sitt eget hjärta och se om man själv inte varit lyhörd inför Gud eller begått någon synd. Det är lättare att skylla ifrån sig än att omvända sig.
      • När Saul uttalar ännu en förbannelse tystnar folket trots att de vet vem som har ätit honungen.
        • Till skillnad mot sin far så var Jonatan en god andlig förebild, och även om folket accepterade att Saul var deras kung, så fanns det gränser för Sauls andliga missbruk!
  • 40Då sade han till hela Israel: ”Ställ er på ena sidan, så skall jag och min son Jonatan ställa oss på andra sidan.” Folket svarade Saul: ”Gör det du anser vara rätt.” 41Saul sade till Herren, Israels Gud: ”Låt sanningen komma fram.” Då träffades Saul och Jonatan av lotten, och folket gick fritt. 42Saul sade: ”Kasta lott mellan mig och min son Jonatan.” Och Jonatan träffades av lotten. 43Saul sade till Jonatan: ”Tala om för mig vad du har gjort.” Då talade Jonatan om det för honom: ”Med änden av staven som jag hade i handen tog jag lite honung och smakade på den. Här är jag. Skall jag nu dö?” 44Saul svarade: ”Må Gud straffa mig både nu och senare: Du måste dö, Jonatan.”
    • Genom lotten, troligtvis Urim och Tummim (2 Mos 28:30, 1 Sam 28:6), en procedur med stenar för att få reda på Guds vilja, visar Gud att det var Jonatan som ätit av honungen.
      • Troligtvis blev Saul chockad av detta! Saul hade nog inte kunnat tänka sig att hans son hade gått emot hans vilja, men Saul visste inte att Jonatan inte hade hört Sauls ed och förbannelse.
      • Istället för att stanna upp för en sekund och reda ut detta tillsammans med Jonatan, den ende som vågade säga sanningen om Sauls olyckliga ed, så förhärdar sig Saul ännu mer i sin dumhet!
      • Av detta kan vi lära oss att om vi ser att följderna av våra beslut bara blir värre och värre måste vi någon gång stanna upp och fundera på om vi eventuellt har gått åt fel håll?
  • 45Men folket sade till Saul: ”Skulle Jonatan dö, han som har skaffat Israel denna stora seger? Det får inte ske! Så sant Herren lever, inte ett hår från hans huvud skall falla till jorden, för med Guds hjälp har han i dag utfört detta.” Så friade folket Jonatan, han behövde inte dö. 46Saul drog hem utan att vidare förfölja filisteerna, och filisteerna begav sig hem till sitt.
    • Israels folk lydde sin kung även när de inte höll med honom i allt, men nu märker vi att de till slut har fått nog! Jonatan var ju en av få som denna dag faktiskt hade agerat enligt Guds vilja!
      • Jonatan var en modig andlig förebild för de andra soldaterna och när Saul vill döda en oskyldig Jonatan så är måttet rågat! Folket säger ifrån och Jonatan räddas undan döden.
      • Av detta kan vi lära oss att man inte nödvändigtvis gör fel om man följer sina andliga ledare även om man inte håller med i allt, men att det trots allt finns en gräns. När galenskapen har gått för långt måste man våga säga ifrån och förhindra att ledaren förstör för andra människor.
      • Även om en ledare är kallad och smord av Gud, vilket ju kung Saul var, så betyder inte det att den ledaren automatiskt är befriad från frestelsen att missbruka sin makt.
      • Som andlig ledare och pastor är det viktigt att man vågar släppa fram sådana som Jonatan. Om Gud kallar någon i församlingen att leda en viss verksamhet eller göra något speciellt, då ska ledarskapet inte vara rädda för att den personen får plats och utrymme i församlingen. Pastorer och andliga ledare är församlingens tjänare och ska lyfta fram medlemmarna och hjälpa dem blomma ut i den kallelse Gud ger var och en.
    • När Saul inte längre har sina soldater med sig, får han snopet dra sig undan, vilket även filistéerna gör. Hade Saul inte varit så egoistisk hade han kunnat slutgiltigt besegra filistéerna vid detta tillfälle.
  • 47När Saul hade tagit över kungamakten i Israel, förde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, ammoniterna, Edom, kungarna i Soba och filisteerna. Vart han än vände sig segrade han. 48Han gjorde mäktiga ting och slog amalekiterna och befriade Israel från dess plundrare. 49Sauls söner var Jonatan, Jisvi och Malki-Sua. Av hans båda döttrar hette den äldre Merab och den yngre Mikal. 50Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas dotter. Hans överbefälhavare hette Abner, son till Ner, som var Sauls farbror. 51Kish, Sauls far, och Ner, Abners far, var nämligen söner till Abiel. 52Kriget mot filisteerna pågick häftigt så länge Saul levde. Och när Saul såg någon stark och krigsduglig man, tog han honom i sin tjänst.
    • I avslutningen av detta kapitel ser vi hur Saul ytterligare förstärker sin egoism och sätter sig själv i centrum. Saul för krig mot SINA fiender, inte nödvändigtvis mot Guds fiender. SAUL gör mäktiga ting, inte Gud. Saul tar de bästa männen i SIN tjänst.
    • Även om Saul var framgångsrik i sina segrar, så lyckades han aldrig slutgiltigt besegra filistéerna och fick leva med krig under hela sitt liv.

 

Copyright 2015 Christian Mölk – All Rights Reserved.

All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Klicka på länken för att lyssna på Christian Mölk predika eller högerklicka för att ladda hem predikan i mp3 format:

1 Samuelsboken 14:24-52 – Sauls dåliga andliga ledarskap – 33:10.

 

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.