Pastor Christian Mölk | Treenigheten
Currently viewing the tag: "Treenigheten"

BibelsamtalHerren Gud är en, men på samma gång tre personer; Fadern, Sonen och den helige Ande. I all evighet har alla dessa tre personer existerat i en treenig Gud. Fadern är Gud, Sonen är Gud och Anden är Gud, men Fadern är inte Sonen och Sonen är inte Anden, osv. (på samma sätt som flytande vatten är h2o, ånga är h2o, och is är h2o, men flytande vatten är inte is, och is är inte ånga, osv.). Treenighetens innebörd har funnits med ända från Bibelns tre första verser och sen uppenbarats mer och mer för att till sist bli allt mer tydlig i Nya Testamentet. Treenigheten vittnar om att Gud i sitt innersta väsen är en kärleksfull gemenskap som ödmjukar sig inför varandra och upphöjer varandra. Gud är på en och samma gång Skaparen, Frälsaren och Livgivaren.

Bibelord

1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus.” (1 Mos 1:1–3)

1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. … 14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning.” (Joh 1:1–3, 1:14)

4 Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.” (5 Mos 6:4)

28 Tomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!”” (Joh 20:28)

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.” (Rom 10:9)

19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt 28:19–20)

17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. 18 Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.” (2 Kor 3:17–18)

30 Jag och Fadern är ett.” (Joh 10:30)

27 Allt har min Far överlämnat till mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.” (Matt 11:27)

13 medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet.” (Tit 2:13)

 “9 I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt,” (Kol 2:9)

13 Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla.” (2 Kor 13:13)

Men om Sonen säger han: Gud, din tron består i evigheters evighet, och ditt rikes spira är rättens spira.” (Heb 1:8)

13 Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns i dem hörde jag säga: “Honom som sitter på tronen, honom och Lammet tillhör lovsången och äran och härligheten och makten i evigheters evighet!” 14 Och de fyra varelserna sade: “Amen.” Och de äldste föll ner och tillbad.” (Upp 5:13–14)

Samtalsfrågor

  1. Känner du till några bra pedagogiska bilder som beskriver treenigheten?
  2. Vad innebär det att Fadern, Sonen och den helige Ande alla samtidigt är Gud men ändå tre olika personer?
  3. Vad innebär det att Guds innersta väsen är ”gemenskap”?
  4. Går det att förstå treenighetsläran med tankemöda eller krävs det uppenbarelse från Gud?
  5. Går det att fullt ut förstå Gud utan treenighetsläran?
  6. Måste man tro på treenigheten för att bli frälst?

Fler intressanta bibelord

Joh 8:24, 2 Mos 3:14, Luk 10:21, Rom 8:9, Joh 5:18, Joh 5:23, Joh 8:58–59

11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. 15 Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig. 

  • 11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.
    • Frälsning är inte något som man kan kräva eller roffa åt sig, det är något som erbjuds tack vare Guds nåd.
  • 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,
    • Guds nåd ger oss kristna en total förlåtelse och en enorm frihet i vårt sätt att leva, men vi får inte låta denna frihet leda till att vi lever ogudaktigt. Även om Gud ger oss förlåtelse både för våra dåtida och för våra framtida synder så bör vi inte missbruka denna nåd och tänka att det därmed är okej att synda (Rom 6:1-2). Att vi har fått förlåtelse för våra synder borde fostra oss till att säga nej till ett fortsatt liv i synd och ogudaktighet och istället få oss att i tacksamhet leva gudfruktigt.
  • 13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.
    • När jag jobbade som väktare i Stockholm vaktade jag vid ett tillfälle deklarationsinsamlingen utanför Skatteverket. När de sista minuterna började närma sig insåg jag att det fanns många som såg det som en sport att lämna in så sent som möjligt, gärna när de stora insamlingslådorna var på väg att rullas tillbaka in. Några personer kom någon minut för sent och vädjade till mig att göra ett undantag, men tyvärr var jag tvungen att hälsa dem var att det var försent och att det ända de kunde göra var att vädja till Skatteverkets nåd.
      • På samma sätt så tror jag att många av oss kristna väntar in i det allra sista med att sluta med våra ”världsliga begär”. Vi passar på att leva i synd så länge som det finns förlåtelse och vi tänker att det finns gott om tid för kyrkan när vi blir äldre och inte längre har så mycket annat att tänka på.
      • Men poängen är att vi inte vet när Jesus kommer tillbaka, han kan komma tillbaka när som helst, och därför uppmanar Bibeln oss att ständigt leva i en slags ”väntan” på att Jesus snart kommer tillbaka (Matt 25:1-13). Om detta vore vår sista dag innan vi fick komma till himlen, skulle vi då inte göra allt vi kan för att sprida evangeliet, sluta synda och upprätta våra förstörda relationer?
  • vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus
    • Det här är, tillsammans med Joh 1:1–18 och Fil 2:6–11, ett utav Bibelns mest tydliga redogörelser för Jesu gudomlighet.
    • Profeten Jesaja är tydlig med att det bara finns en frälsare (Jes 43:11), och denne frälsare är YHWH, vår Gud. I brevet till Titus så benämner Paulus Gud för ”Frälsare” tre gånger och Jesus Kristus som ”Frälsare” två gånger och sen sammanfogar han Gud, Jesus och Frälsaren när han benämner Jesus Kristus som ”vår store Gud och Frälsare”:
      • ”Guds, vår Frälsares” (Tit 1:3)
      • ”Kristus Jesus, vår Frälsare.” (Tit 1:4)
      • ”Guds, vår Frälsares” (Tit 2:10)”
      • ”vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus” (Tit 2:13)
      • ”Guds, vår Frälsares” (Tit 3:4).
      • ”Jesus Kristus, vår Frälsare” (Tit 3:6).
    • Jesus är Guds Son, den andra personen i Treenigheten; Fadern, Sonen och den helige Ande. Jesus har alltid funnits men föddes som människa och är således på samma gång 100 % Gud och 100 % människa.
    • Så här skriver den romerske senatorn och författaren Plinius den yngre cirka år 110 om de första kristna: ”De träffades på en bestämd dag innan det var ljust, och riktade en form av bön till Kristus, som till en gudomlighet.”
      • Redan från allra första början har kristna både bekänt och tillbett Jesus som Herre och Gud.
  • 15 Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.
    • Om Gud har kallat dig till att vara predikant, så måste du förkunna. Man kan inte hålla tyst om Sanningen utan har ett ansvar förkunna den sunda bibliska läran och föra budskapet om Jesus vidare.
    • När man som pastor eller predikant ska instruera människor som kanske är dubbelt så gamla som en själv, då är det lätt hänt att man får dåligt självförtroende och därmed backar från delar av sitt uppdrag. Men Paulus uppmuntrar Titus att våga stå på sig och inte låta någon se ner på honom. Om Gud har kallat och välsignat dig, varför ska du då vara rädd för vad människor ska tycka och tänka?

Texten du precis läst ingår i boken “Titus – Den sunda läran och det sunda livet” och går att beställa från Bokshopen.

Titus

Den arianska striden startade när prästen Arius (256-336) från Libyen började predika att ”om Fadern födde Sonen då hade han som föddes en begynnelse och således fanns det en tid då Sonen inte fanns”. Detta argument fick starkt fäste i Romarriket och Athanasius (296-370), biskop Alexander av Alexandrias (250-326) assistent, bestämde sig för att kämpa emot eftersom det gick emot Bibelord såsom exempelvis “Jag och Fadern är ett.” (Joh 10:30) och “I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” (Joh 1:1)

För Athanasius var detta en väldigt viktig fråga eftersom han menade att frälsningen stod på spel; endast den som till fullo var människa kan sona mänsklighetens synder och bara den som var till fullo Gud kan ha makten att rädda oss.

Konciliet i Nicaea

Den arianska striden spred sig över hela romarriket och i många städer bråkade biskoparna med varandra om huruvida Arius eller Athanasius hade rätt. Den nyblivne kejsaren Konstantin kunde inte undgå att höra talas om striden och lär ha sagt: ”splittringar i kyrkan är värre än krig”. Konstantin kallade samman rikets biskopar till ett koncilium i Nicaea år 325 för att diskutera och lösa kontroversen. Vid konciliet kom biskoparna fram till att Athanasius hade rätt och att Arius var en villolärare och landsförvisade honom.

Konciliet i Nicaea var det första kristna världsomfattande kyrkomötet där cirka 250 biskopar deltog. Kyrkomötet ledde till att man skapade en gemensam troslära och fastställde läran om Jesu gudomlighet. I Nicaea fastslog man att Sonen är av samma väsen (homoousios) som Fadern och att Sonen är född, men inte skapad. Man menade också att Gud är ett väsen i tre hypostaser, på samma sätt som att det finns många guldmynt, men de har alla del i guldet som allmänbegrepp.

Den arianska striden tog dock inte slut med detta, utan ett par månader senare lyckades några av Arius vänner att övertala kejsar Konstantin att låta Arius komma tillbaka. Athanasius, som nu var ny biskop i Alexandria, vägrade dock att välkomna tillbaka villoläraren Arius och till slut skickade Konstantin Athanasius i exil istället.

Under Athanasius exil växte arianismen och Athanasius spenderade sin tid med att skriva böcker för att försvara den rätta läran. Den kanske kändaste av Athanasius böcker är dock “Antonius”, en biografisk bok om den samtida eremiten Antonius som blev en förgrundsgestalt för den framväxande klosterrörelsen. När Athanasius hade som mest motståndare lär någon ha sagt: ”Athanasius, världen är emot dig!”, varpå Athanasius svarade: ”Nej! Det är Athanasius mot världen!”

Efter sin död blev Arius återigen förklarad som villolärare, men hans lära hade hunnit sprida sig betänkligt och flera kejsare hade anammat hans undervisning. Idag lever liknande arianska läror vidare i samfund som exempelvis Jehovas Vittnen.

När Athanasius så småningom till slut fick komma tillbaka till Alexandria så skrev han i ett brev en lista på 27 skrifter som han ansåg skulle utgöra Nya Testamentet och av alla liknande listor så är det just Athanasius lista som vi fortfarande använder och anser är Nya Testamentets kanon.

Athanasius har även fått den athanasiska trosbekännelsen uppkallad efter sig, men det är inte han som har skrivit den, utan det är en 200 år senare trosbekännelse.

53De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. 54Petrus följde Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han bland rättstjänarna och värmde sig vid elden. 55Översteprästerna och hela Stora rådet försökte finna något vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. 56Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens. 57Då steg några fram och avlade detta falska vittnesmål mot honom: 58”Vi har hört att han har sagt: Jag skall bryta ner detta tempel som är byggt med händer, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort med händer.” 59Men inte heller i detta fall stämde deras vittnesmål överens. 60Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: ”Svarar du inte på vad dessa vittnar mot dig?” 61Men Jesus teg och svarade inte. Översteprästen frågade honom vidare: ”Är du Messias, den Välsignades son?” 62Jesus svarade: ”Jag Är. Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.” 63Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Behöver vi några fler vittnen? 64Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla fann de honom skyldig till döden. 65Några började spotta på honom, band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sade: ”Profetera!” Och rättstjänarna tog emot honom med hugg och slag.” 

  • De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.
    • Jesus blev förhörd tre gånger av de religiösa domstolarna och tre gånger av de politiska domstolarna. Judarna hade inte rätt att verkställa dödsstraffet och var därför tvungna att få med romarna på samma linje (John 18:31).
  • Översteprästerna och hela Stora rådet försökte finna något vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens.
    • Det judiska ledarskapet hade sedan länge bestämt sig för att röja Jesus ur vägen (Mark 3:6) och har otaliga gånger försökt och misslyckats med att snärja Jesus för att ha någon giltig anledning att döma honom till döden (Mark 8:11, Mark 10:2, Mark 12:13).
    • Stora rådet, även kallat Sanhedrin, bestod av 71 medlemmar av skriftlärda, äldste osv.
    • För att döma någon till döden enligt Mose lag så behövde Stora rådet ha minst två samstämmiga vittnesbörd, men onekligen hade de svårt att få historierna att gå ihop (5 Mose 17:6).
  • Då steg några fram och avlade detta falska vittnesmål mot honom: ”Vi har hört att han har sagt: Jag skall bryta ner detta tempel som är byggt med händer, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort med händer.”
    • Jesus har visserligen sagt att templet ska brytas ner och att han ska bygga upp det på tre dagar, men det var hans egen kropp han syftade på när han sa ”tempel” (John 2:19–22).
      • Jesus anklagare lägger falskeligen till orden ”som är byggt med händer” för att få det att se ut som att Jesus är en terrorist som har planer på att förstöra judarnas tempel.
  • Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: ”Svarar du inte på vad dessa vittnar mot dig?” Men Jesus teg och svarade inte.
    • Jesus kunde ha försvarat sig själv genom att antingen svara sina belackare (Luk 20:26), genom att kalla ner änglar till sitt försvar (Matt 26:53) eller genom att visa sig själv i sin strålande härlighet (Mark 9:2), men han vet att det judiska ledarskapet redan har bestämt sig för att döda honom (Mark 3:6) och han vet också att hans uppdrag är att dö för mänskligheten (Joh 15:13). Skulle Jesus därför börja argumentera emot skulle ledarskapet inte kunna döda honom och därmed skulle han riskera sitt uppdrag.
    • Jesus är tyst och uppfyller på så sätt Jesajas gamla profetia: ”Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.” (Jes 53:7).
    • Petrus undervisar, med denna händelse i minne, om att kristna inte ska ge igen vid sådana här tillfällen utan istället ”överlämna sin sak åt honom som dömer rättvist”. (1 Pet 2:23).
  • Översteprästen frågade honom vidare: ”Är du Messias, den Välsignades son?” Jesus svarade: ”Jag Är. Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.”
    • Messias är hebreiska och betyder ”den smorde”
      • På Gamla Testamentets tid var det vanligt att Guds representanter blev smorda med olja för att symbolisera att de var utvalda av Gud och helgade för ett specifikt uppdrag.
        • David blev smord till kung (1 Sam 16:1-13).
        • Aron blev smord till präst (3 Mose 8:12).
        • Elisa blev smord till profet (1 Kung 19:16).
        • I egenskap av att vara Messias är Jesus alla dessa tre:
          • Jesus är kung (Matt 27:11).
          • Jesus är präst (Heb 6:20).
          • Jesus är profet (Joh 12:49).
          • Sakarja profeterade om en ”telning” som skulle vara kung och präst samtidigt och som skulle bygga upp Herrens tempel (Sak 6:12–13).
          • Det judiska folket väntade på att Messias skulle komma och med våld köra ut romarna och etablera Israel som en mäktig nation igen.
          • Jesus är Messias som har etablerat Guds rike, men inte som en världslig nation, utan som en andlig nation.
    • Jesus svar ”Jag är” betyder antingen att Jesus helt enkelt svarade jakande på översteprästens fråga eller att han samtidigt som han öppet deklarerade att han är Messias också använder Guds namn ”Jag Är” (2 Mose 3:14) för att avslöja sin rätta identitet.
      • Av översteprästens reaktion att döma så verkar det onekligen som att han inte bara svarade jakande. Hade Jesus bara velat svara ja på frågan hade han ju kunnat svara ”ja”.
      • Jesus har enligt Johannes även uttalat Guds namn ”Jag Är” bl. a. vid sitt gripande (Joh 18:6).
    • Att Människosonen skulle sitta på maktens högra sida (Ps 110:1) och komma bland himlens moln (Dan 7:13–14) visar att trots att det är Jesus som står anklagad så är det egentligen han som har makten och så småningom kommer han att döma de som nu dömer honom.
      • Stefanus fick strax före sin död se Jesus på Guds högra sida i himlen (Apg 7:54–56).
  • Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Behöver vi några fler vittnen? Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla fann de honom skyldig till döden.
    • Översteprästens reaktion när han anklagar Jesus för hädelse kan bero på två saker (eller båda samtidigt):
      • Antingen anser översteprästen att Jesus har smädat Guds namn ”Jag Är” och därför enligt Mose lag ska dömas till döden (3 Mose 24:16).
        • Detta skulle mycket riktigt vara en hädelse såvida inte påståendet är sant; att Jesus faktiskt är ”Jag Är” (John 8:24, John 8:58).
        • Eller så anser översteprästen att Jesus har tagit den roll som bara Gud har när han hävdar att han kommer att sitta på maktens högra sida och därmed hädar (Mark 2:7).
    • Jesus identifierar sig själv med Gud både genom att använda sig av Guds namn och genom att använda den roll som bara Gud har.

Texten du precis läst ingår i boken “Markus – Skynda till folkets frälsning” och går att beställa från Bokshopen.

Markus

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.