Pastor Christian Mölk | Lagen
Currently viewing the tag: "Lagen"

BibelsamtalAtt vara ”jude” innebär ursprungligen att tillhöra Juda, en av Israels tolv stammar, och således vara en ättling till Jakobs son Juda, Abrahams barnbarnsbarn, men används också i en större bemärkelse för att beskriva alla de som har del i Guds löfte till Abraham om att skapa ett välsignat folk. Idag används begreppet för att beskriva judisk nationalitet och/eller religion. De folk som inte är ättlingar till Abraham kallas för ”hedningar”. En hedning hade i Israel inte samma tillgång till den judiska religiositeten, såvida han inte omskar sig och blev en del av det judiska folket. Samtidigt som Gud i Gamla Testamentet skapar och formar sitt folk, så profeteras det om att en dag kommer alla folk att få ta del av Guds löfte till Abraham. När Jesus börjar predika så vänder han sig först till judarna, men uppmanar sina lärjungar att gå ut till alla folk, dvs. till hedningarna, och förkunna det glada budskapet om att alla som tror på Jesus kan bli frälsta. När Jesus sen dör på korset så rivs den skiljemur mellan judar och hedningar som tidigare funnits och nu inkluderas alla som tror på Jesus i Guds folk och därmed har därmed del i Guds löfte till Abraham om rättfärdighet genom tro. Till en början hade de troende judarna svårt att acceptera att en hedning kunde bli en del av Guds folk utan att omskära sig, hålla Lagen och bli en jude, men tack vare att den helige Ande övertygade apostlarna så förstod de att man blir en del av Guds folk genom att tro på Jesus, dvs. genom en inre förvandling, inte en yttre.

Bibelord

1 Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig. Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade.”” (1 Mos 12:1–3)

48 Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, ska alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han ska då vara som en infödd. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. 49 En och samma lag ska gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.” (2 Mos 12:48–49)

han säger: Det är för lite att du bara är min tjänare som upprättar Jakobs stammar och för tillbaka de bevarade av Israel. Jag ska sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du ska bli min frälsning ända till jordens yttersta gräns.” (Jes 49:6)

12 På den tiden var ni utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte. Ni var utan hopp och utan Gud i världen. 13 Men nu, genom Kristus Jesus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod. 14 Han är vår frid, han som har gjort de två till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. I sin kropp 15 har han satt lagen ur kraft med dess bud och stadgar, för att i sig själv göra de båda till en enda ny människa och så skapa frid. 16 Så skulle han försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. 17 Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. 18 Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. 19 Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj.” (Ef 2:12–19)

26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.” (Gal 3:26–29)

10 Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.” (1 Pet 2:10)

28 Han sade till dem: “Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren.” (Apg 10:28)

44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45 De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna, 46 eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud. 47 Då sade Petrus: “Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?” 48 Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.” (Apg 10:44–48)

I Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.” (Gal 5:6)

Samtalsfrågor

  1. Varför var den här frågan så viktig för Paulus att han skrev om den i nästan alla sina brev?
  2. Hur blir man en del av Guds folk?
  3. Vad innebär det att vara en del av Guds folk?
  4. Varför hade många judar svårt att acceptera att hedningar blev en del av Guds folk enbart genom att tro på Jesus?
  5. Varför vände sig Jesus först till judarna och sen via sina lärjungar till hedningarna?
  6. Varför omskar Paulus Timoteus (Apg 16:3) när han vägrade tillåta Titus bli omskuren (Gal 2:3-5)?

Fler intressanta bibelord

1 Mos 18:18, 1 Mos 35:22b-26, Jes 42:1, 6, Rom 1:16, Apg 15:5-31, Gal 2:1-5, Joh 10:16, Apg 16:3, Jes 11:10, Rom 15:9–12, Matt 28:19–20, Apg 18:6, Apg 11:15–18, Gal 2:12–13, Upp 5:9–10, Kol 3:11, Gal 3:6–14, Rom 4:9–12, Rom 4:16, Gal 2:7–9, Rom 3:28–31, Gal 3:8–9

1 När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariseerna, vaktade de på honom. 2 Och se, en man som led av vatten i kroppen stod framför honom. 3 Jesus frågade de laglärda och fariseerna: ”Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller är det inte tillåtet?” 4 Men de teg. Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå. 5 Och han sade till dem: ”Om någon av er har en son eller så bara en oxe som faller i en brunn, skulle han då inte genast dra upp honom även om det vore sabbat?” 6 Det kunde de inte svara på.

7 När han märkte hur gästerna valde ut de främsta platserna, berättade han en liknelse för dem. Han sade till dem: 8 ”När någon bjuder dig på bröllop, ta då inte den främsta platsen vid bordet. Kanske någon av gästerna är mer ansedd än du. 9 När den som har bjudit både dig och honom kommer och säger till dig: Lämna plats åt honom, då måste du skamsen inta den nedersta platsen. 10 Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer skall han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna. 11 Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”
12 Han sade också till den som bjudit honom: ”När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning. 13 Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda. 14 Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.”

  • Sabbat
    • När Gud hade skapat jorden på sex dagar så vilade han på den sjunde (1 Mose 2:1-3).
    • Sabbaten är den vilodag som Gud vill att människan ska hålla helig och vila från arbete (2 Mose 20:8-11).
    • Ursprungligen är det lördagen som är sabbatsdagen, en tradition som är viktig för det judiska folket. När judendomen och kristendomen gick skilda vägar så började kristna av olika anledningar använda söndagen som vilodag istället.
    • Att fira och att hålla sabbaten är en av de främsta identitetsmarkörerna som det judiska folket har och det är därför inte konstigt att flera av de bråk som uppstår mellan Jesus och fariséerna ofta handlar om just sabbaten.
      • När man av olika skäl håller fast vid något väldigt hårt kan det bli väldigt jobbigt att inse att man har haft fel uppfattning. I detta kapitel utmanar Jesus fariséerna att omprioritera vad som är viktigast; Guds vilja eller mänskliga traditioner.
      • På samma sätt kan givetvis vi idag också ha mänskliga traditioner som eventuellt går stick i stäv med Guds vilja och Guds ord. Det är därför viktigt att ständigt pröva sig själv och se ifall det finns någonting som man behöver omvända sig ifrån.
  • Fariséerna
    • Fariséerna var en rörelse bland det judiska folket som fokuserade sin energi på att studera Lagen (Torah eller de fem Moseböckerna) och hur man skulle leva därefter.
    • Fariséerna var mycket noggranna med att inte bryta mot något av Lagens bud. De var så noggranna att de till och med införde ett ”staket” med extra regler runt om Lagens regler för att minimera riskerna för att råka bryta mot Lagen.
      • Dessa regler kallades även ”de äldstes stadgar”, ”den muntliga Lagen/Torah” och senare ”Talmud” (Matt 7:3).
    • Jesus bråkade med fariséerna när han ansåg att deras extra regler krockade med Lagens regler (Mk 7:8).
  • 1 När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariseerna
    • Det var inte ovanligt att man inom den judiska kulturen samlades till en stor och festlig sabbatsmåltid med inbjudna gäster. Det verkar också ha varit möjligt att komma på en sådan här festmåltid även som oinbjuden (Lukas 7:37).
    • Även om Jesus ofta bråkade med fariséerna så hade han inga problem med att gå hem till dem och äta mat tillsammans med dem. Jesus föregår med gott exempel och visar oss rent konkret hur man ”älskar sina fiender” som han undervisade om i Matt 5:43–48.
      • Detta är en väldigt bra illustration på hur mycket Gud älskar oss människor. Även om vi är syndare och kanske till och med fiender till Gud, så vill han ändå besöka oss, ha gemenskap med oss och äta mat tillsammans med oss (Rom 5:7-8).
  • Vaktade de på honom
    • Vart än Jesus gick och vad Jesus än gjorde så observerade människor honom. När jag var i Nepal berättade en nyfrälst kristen för mig att ”vi är det femte evangeliet”. Med detta menade han att människor tittar på oss kristna och skapar sig en uppfattning om den kristna tron baserat på hur vi lever. Människor läser inte bara i Bibeln för att lära sig om Gud, de tittar även på hans lärjungar. För en kristen är det därför viktigt att, utefter den kunskap man har, tänka på hur man lever och göra så gott man kan för att leva ett kristet liv (2 Kor 3:2-3).
  • 2 Och se, en man som led av vatten i kroppen stod framför honom.
    • Den sjukdom mannen led av innebar att det samlades mycket vatten i mannens kropp vilket gjorde att kroppen blev uppsvälld.
    • Eftersom det i versen före står att fariséerna ”vaktade på honom” så kan man ju misstänka att fariséerna hade bjudit in den här sjuke mannen i syfte att ”lura” Jesus att hela honom på sabbaten, något som fariséerna ansåg var förbjudet.
  • ”Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller är det inte tillåtet?”
    • Fariséerna var inte emot att Jesus botade sjuka, utan att han botade sjuka på sabbaten. Enligt Lagen var det förbjudet att arbeta på sabbaten (2 Mose 20:9-10) och fariséerna verkar ha ansett att ”bota sjuka” var att likställa med ”arbete” och därmed inte fick utföras på sabbaten.
    • För att förstå detta bättre kan vi gå till en liknande diskussion i Markus 2:23–28, där Jesus diskuterar med fariséerna om huruvida det är arbete eller inte att ”plocka ax”. Eftersom man inte fick arbeta på sabbaten så var det viktigt att definiera vad som är arbete.
      • Det var tillåtet enligt Mose att plocka ax på sädesfält (5 Mose 23:26), men det var förbjudet att arbeta på sabbaten (2 Mose 20:9-10).
      • Enligt fariséernas muntliga Torah så innebar lärjungarnas axplockande att de ”tröskade” vilket enligt fariséerna var förbjudet på sabbaten.
      • När två regler krockar får den viktigaste regeln gälla.
        • Präster fick jobba även på sabbaten om vissa högtider råkade infinna sig på sabbaten.
        • Pojkar skulle omskäras på den åttonde dagen efter sin födelse, även om den dagen råkade infinna sig på sabbaten.
      • Kortfattat så kan man säga att Jesus svar i Markus 2 är att under vissa omständigheter så får man på sabbaten göra sådant som normalt sett definieras som ”arbete” eftersom sabbaten är till för människans bästa och inte tvärtom.
    • Enligt den muntliga Lagen så var det tillåtet att bota livshotande sjuka på sabbaten, men det var inte tillåtet att bota de ”mindre” sjuka eftersom det skulle innebära att göra någon form av arbete genom att exempelvis framställa medicin. Eftersom den här mannen inte led av någon livshotande sjukdom så fick man enligt den muntliga traditionen alltså inte bota honom på sabbaten. Jesus håller dock inte med om denna muntliga tradition utan framför i denna och liknande bråk med fariséerna ett antal argument:
      • Det är viktigare ”göra gott på sabbaten” än att bråka om detaljer i den muntliga traditionen (Matt 12:12).
      • Vem skulle inte hjälpa sin son eller sin oxe som råkat illa ut, trots att det var sabbat? Varför skulle då inte Gud få hjälpa ett av sina barn? (Luk 14:5).
      • Sabbaten blev gjord för människan, inte tvärtom. Guds tanke med sabbaten var inte att förslava människan under ett dygn utan att göra människan gott. Om någon mår dåligt ska man givetvis hjälpa den personen eftersom sabbaten handlar om att vila och må bra (Mark 2:27).
      • Eftersom ett helande kommer från Gud så bekräftar ju Gud att man får bota sjuka på sabbaten eftersom det är Gud som utför helandet (Joh 5:17–18).
    • Man kan sammanfatta dessa bråk mellan Jesus och fariséerna med att de handlar om Guds ord vs mänskliga traditioner.
      • Det är inte fel att ha mänskliga traditioner, men när de krockar med Guds ord så måste man bryta med sina traditioner.
      • Eftersom Gud är en barmhärtig och kärleksfull Gud så får inte våra mänskliga traditioner stå i vägen för ett kärleksfull och barmhärtigt agerande från vår sida.
      • Det var inte nödvändigtvis fel av fariséerna att diskutera fram den ”muntliga Lagen” i syfte att försöka leva efter den ”nerskrivna Lagen” (Moseböckerna), men om den muntliga Lagen, d.v.s. den mänskliga traditionen, krockar med den nerskrivna Lagen, d.v.s. Guds ord, då måste traditionen brytas så att man istället kan lyda Guds ord.
      • Även vi i Sverige idag har mänskliga traditioner som bryter mot Guds ord och som vi behöver lokalisera och bryta. I vissa frikyrkliga traditioner arbetade man fram en ”muntlig syndakatalog”, det ansågs syndigt att dansa, gå på bio eller gå på krogen. Att dansa, gå på bio eller liknande behöver inte vara fel i sig självt och därför bör man heller inte vara för snabb med att döma eller se ner på människor som av en god anledning gör något av detta.
  • 4 Men de teg.
    • Innan Jesus helar mannen så frågar han fariséerna om det är tillåtet eller inte. Om fariséerna hade svarat ja hade de inte kunnat anklaga honom efteråt, svarar de nej skulle de uppfattas som hårda och obarmhärtiga. Fariséerna kan med andra ord varken svara ja eller nej och tiger istället.
      • Fariséerna hade tänkt lura Jesus i en fälla, men eftersom de nu tiger innan Jesus helar mannen så visar de att de inte riktigt kan svara på om man får bota sjuka på sabbaten eller inte och därmed kan de heller inte anklaga Jesus om han botar mannen. Därmed faller inte Jesus i fällan.
  • Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå.
    • Guds kraft förmedlas ofta genom att man rör vid den man ber för genom handpåläggning. Jesus kunde dock bota sjuka på alla möjliga vis, eftersom det viktigaste inte är hur man ber för en sjuk utan till vem man ber.
  • 5 Och han sade till dem: ”Om någon av er har en son eller så bara en oxe som faller i en brunn, skulle han då inte genast dra upp honom även om det vore sabbat?”
    • Det här är svaret som Jesus själv ger på frågan han tidigare ställde. Om fariséerna kan tänka sig att hjälpa sin oxe eller sin son som råkar illa ut, borde då inte Gud få hjälpa sina barn om de har råkat illa ut?
      • Även om Gud har befallt oss att vila på vilodagen, så får inte denna regel gå till en sådan överdrift att vi slutar hjälpa folk i nöd bara för att det är vilodag.
  • 7 När han märkte hur gästerna valde ut de främsta platserna, berättade han en liknelse för dem.
    • Ju närmare värden man satt, desto mer hedervärd var man.
    • Det måste onekligen ha varit väldigt intressant att se Jesus på detta sätt kritisera värden och gästerna på festen.
  • 8 ”När någon bjuder dig på bröllop, ta då inte den främsta platsen vid bordet. Kanske någon av gästerna är mer ansedd än du.
    • Den som tar den sämsta platsen riskerar aldrig att skamset behöva flytta på sig. Däremot, den som från början tar den sämsta platsen kommer eventuellt få flytta till en bättre plats och därmed uppmärksammas som ödmjuk.
  • 10 Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer skall han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna.
    • Man ska inte ta den nedersta platsen bara för att i falsk ödmjukhet hoppas få uppmärksammas för ens ödmjukhet och därmed få en finare plats. Att leva ett enkelt och ödmjukt liv är en del av det kristna livet och inte något man gör bara för att få ut någonting av det (Fil 2).
      • Det ingår i det kristna livet att man osjälviskt och så gott man hjälper sina medmänniskor och ”bär varandras bördor” (Gal 6:2), inte i syfte att så småningom själv kunna få ut någonting av det, utan helt enkelt för att man älskar sina medmänniskor som sig själv.
      • Vid ett annat tillfälle frågar en laglärd Jesus vilket som är det största budet: ”36 ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” 37 Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. 38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.” ” (Matt 22:36-40).
        • Det är just detta som är Jesus budskap till fariséerna; man älskar sin nästa inte genom att förslava dem med mänskliga traditioner, regler och förbud utan genom att befria dem från fattigdom och sjukdomar.
  • 11 Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”
    • Även om Jesus ofta bråkade med och kritiserade fariséerna så försöker han här hjälpa dem. Fariséerna ville lyda Gud och leva efter hans vilja, men de gjorde det på fel sätt. De var mer intresserade av att anses ”hedervärda” på grund av sina fina gärningar när de så duktigt lydde Guds lag, men när de lydde Guds lag på detta sätt så missade de själva syftet med Guds lag, nämligen att älska Gud och älska sin medmänniska (Matt 22:36-40).
      • Den som verkligen vill lyda Guds lag ska älska Gud av hela sitt hjärta och sin medmänniska som sig själv, istället för att försöka briljera med sina kunskaper i Bibeln och Guds lag (Gal 6:2).
    • Det finns alltid en risk, även i kristna sammanhang, att pastorer och ledare försöker armbåga sig uppåt i hierarkin och försöka få fina ledarpositioner. Det är viktigt för kristna ledare att förstå att det viktigaste inte är att få en fin titel, utan att ödmjukt betjäna de människor som finns i ens närhet.
  • 12 Han sade också till den som bjudit honom: ”När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning. 13 Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda. 14 Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.”
    • En väldigt trevlig del av det kristna livet är att få bjuda människor på mat och gemenskap. Det är givetvis inte fel att bjuda sina vänner och släktingar, men detta kan inte räknas som någon slags ”rättfärdig gärning” som gör att man får himmelska pluspoäng. Vill man göra något rättfärdigt ska man istället bjuda de fattiga och utstötta, de som inte har några vänner, de som inte har råd att äta gott och de som kanske upplevs ”obekväma”.
      • Ett bra tillfälle för detta är julafton. Många människor sitter ensamma utan någon att fira med och att bjuda in dessa till ditt eget julfirande skulle vara ett klockrent exempel på vad Jesus här vill få oss att göra.
    • Detta osjälviska liv kan på jordelivet kosta oss en hel del. Vi kanske inte hamnar högst upp på framgångsskalan, vi kanske själva så småningom inte anses tillräckligt ”fina” för att bli bjudna på andras fester, osv. Men lever vi på detta oegoistiska sätt så kommer vi att få vår lön i livet efter detta.

 

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från
Svenska Folkbibeln om inte annat anges. 

Min lärare på Örebro Missionsskola, Mikael Tellbe, har på ett bra sätt förklarat Paulus kamp med judaisterna i sin bok “Med framtiden i ryggen“. Jag tänkte nu att jag skulle återge en del av det Tellbe skriver:

En vanlig definition av “judaister” är “judekristna som hävdade att de hednakristna måste omskära sig och hålla den judiska lagen för att kunna räknas till förbundsfolket”. Paulus ägnar framförallt Romarbrevet och Galaterbrevet åt att bemöta dessa.

Traditionellt har judendomen under Paulus samtid setts som “legalistisk”, dvs att judarna såg laglydnad som ett medel för att vinna frälsning och rätt relation till Gud. Framförallt Luther och andra reformatorer har stått för denna syn på judendomen.

Modern forskning på Paulus och första århundradets judendom hävdar numera att judendomen inte alls menade sig kunna förtjäna Guds frälsning och rättfärdighet genom laglydnad. Enligt E P Sanders vilade judarnas frälsning på Guds nåd och utkorelse (förbundet) och inte på mänskliga meriter eller gärningar. Laglydnad sågs snarare som ett gensvar på Guds nåd. Laglydnad var alltså inte ett villkor för att “komma in” i förbundet utan som ett uttryck för att man redan tillhörde förbundsfolket.

Enligt Sanders riktade sig inte judaisterna till de hednakristna med ett budskap om att de måste följa lagen för att komma till tro, utan att de måste följa lagen för att bevaras i tron och nå fullt medlemskap i förbundsfolket. Paulus angriper inte judendomen för att vara legalistisk, utan för att Kristus har gjort om intet judarnas exklusiva syn på frälsningen; han vänder sig alltså inte mot judisk legalism, utan mot judisk nationalism.

James Dunn menar vidare att uttrycket “laggärningar (Rom 3:20, Rom 3:28, Gal 2:16, Gal 3:10), inte är en beskrivning av lagens föreskrifter i allmänhet utan av de specifika handlingar som ledde till att judarna identifierade sig som just judar – speciellt omskärelsen, matföreskrifter och sabbatsfirandet. Det var ju detta som under första århundradet mer än något annat skilde judarna från andra folk. Det Paulus går emot, enligt Dunn, är alltså judarnas exklusiva syn på utväljelsen och förbundet.

När Paulus talar om “rättfärdighet genom tro” pratar han framförallt om villkoren för människans tillhörighet i Guds folk. Paulus reagerar på att hedningarna måste bli judar för att få inträde i Guds folk och angriper därför judarnas exklusiva syn på frälsningen och deras nationella “förbundsstolthet”. Medlemskapet i förbundsfolket bygger inte längre på judiska identitetsmärken som omskärelse, matföreskrifter och sabbatsfirande, utan enbart på tron på Jesus Kristus.

En invändning mot detta sätt att läsa Paulus är att Paulus visst verkar angripa en sådan legalism som Luther definierade (Rom 9:31-32). Den yttersta orsaken till att Paulus angrep den judiska laglydnaden var att mänskliga handlingar – av vilket slag de än må vara – varken kan ställa en människa i rätt relation till Gud eller hans folk.

För Paulus är förvisso lagen “helig, rätt och god” (Rom 7:12), eftersom den kommer från Gud. Men problemet är den roll lagen har kommit att spela. Istället för att hjälpa människan till rättfärdighet har den genom att staka ut gränser för vad som är rätt och fel kommit att avslöja människans skuld och otillräcklighet (Rom 7:10-11). Att föra in lagen som markör för vad som är rätt och fel är därför dömt att misslyckas. Människan är en syndare, och en syndare behöver inte en ny lag, utan en frälsare.

Laggärningar kan därför omöjligt kombineras med Kristustron som grund för gemenskapen med Gud eller delaktigheten i det sanna Gudsfolket. “Kristus är slutet på lagen, så att var och en som tror kan bli rättfärdig” (Rom 10:4). Paulus liknar lagen vid en temporär övervakare över synden “tills Kristus kom” (Gal 3:24). Lagens tid är förbi, nu gäller ett nytt sätt att relatera till Gud.

Däremot har Paulus inte något emot omskärelse eller sabbatsfirande i sig och tillåter de judekristna att fortsätta med detta. Det som Paulus protesterar emot är när yttre identitetsmärken blir avgörande för vem som står i rätt relation till Gud och hans folk. Ett exempel på detta är när Paulus tillrättavisar Petrus för att han genom sitt handlande fört in judiska identitetsmärken bland de hednakristna och handlat som om lagen fortfarande gällde som markör för vilka som utgjorde det sanna Gudsfolket (Gal 2:11-14). På så sätt befäste Petrus att det fortfarande fanns två folk, judar och hedningar.

Kristus har ju skapat ett enda folk (Gal 3:28) och “gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred” (Ef 2:14-15).

Personligen ser jag att denna kamp mot judaister pågår än idag och frågeställningarna cirkulerar fortfarande kring sabbatsfirande, matföreskrifter och hur man som kristen ska förhålla sig till lagen.

Ursprungligen betyder det hebreiska ordet torah: ”undervisning”, ”instruktion” och när ordet används i Bibeln så står det oftast för ”Guds instruktioner till Israel”, men ordet “torah” kan syfta på flera olika saker. Det är svårt att göra en exakt avgränsning av vad som är dessa instruktioner i Bibeln, men i huvudsak så utgår dessa instruktioner från De 10 budorden och omkringliggande instruktioner i 3:e och 4:e Moseboken, de lagar som Israels folk ska hålla.

När man idag säger ”Torah” så syftar man främst på ”de fem Moseböckerna” och detta beror på att de instruktioner som Gud gav blev nerskrivna i Moseböckerna i formen av lagtext. En svensk översättning av torah blir av denna anledning ofta lagen.

Ordet Torah kan också syfta på hela den hebreiska Bibeln (Tanakh): Torah, profeterna och psalmerna, som vi ofta kallar Gamla Testamentet.

För att göra saker ännu mer förvirrande så finns det även något som heter den muntliga Torah, vilket är muntliga förklaringar till den hebreiska Bibeln som har förts vidare från generation till generation och som så småningom även blev nerskrivet i vad som kallas Mishna och senare i en mer utläggande formTalmud.

Från Mose till Jesus

Innan Israels folk skulle få gå in i det förlovade landet och ta det i besittning så gav Gud instruktioner till Mose vid Sinaiberget:

Herren sade till Mose: ”Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem.” (2 Mose 24:12).

Anledningen till att det hebreiska ordet torah översätts till lagen är för att Gud förväntade sig att Israel skulle lyda dessa instruktioner (5 Mose 17:19).

Tanken från Guds sida var att när Israels folk lydde dessa instruktioner, Torah, så skiljde de ut sig från de andra folken runtomkring och blev ett föredöme, ett ljus i mörkret. De andra folken skulle då kunna komma till templet i Jerusalem för att tillbe Gud och lära sig om hur även de skulle kunna följa Gud (2 Mose 19:5-6, 1 Kung 8:41–43).

Om Israel lydde Guds instruktioner, Guds Torah, så skulle de bli välsignade i sitt nya land och om de inte lydde Torah så skulle de bli förbannade och tvingas lämna sitt land. Så fort Israels folk hade kommit in i sitt nya land och tagit det i besittning så slutade de att lyda Guds lag:

De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem. (Jeremia 32:23).

Som en följd av att Israel inte lydde Torah så blev de förda i fångenskap till Babylon. När Daniel sitter i Babylon och ber Gud om förlåtelse för att folket har brutit mot Guds Torah så låter Gud dem komma tillbaka till sitt land igen (Dan 9:11–19).

Hela Israel överträdde din lag och vek av utan att höra din röst. Därför utgöts också över oss den förbannelse och den ed som står skriven i Guds tjänare Mose lag. Vi hade ju syndat mot honom. (Daniel 9:11).

I samband med att Israels folk kommer tillbaka till sitt land så profeterar Hesekiel om att eftersom Israels folk har orenat landet och vanärat Guds namn så ska Gud i framtiden rena sitt folk genom vatten och låta dem bli fyllda med Guds Ande så att de kan hålla Torah i hjärtat (Hes 36:16-38). Syftet med detta är att Israels folk ska lyda Guds lag av egen fri vilja istället för som ett tvång.

Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. (Hesekiel 36:26–27).

När sedan Johannes Döparen börjar döpa Israels folk i vatten och säger att Messias snart kommer och att han även skall döpa i den helige Ande, så är kopplingen till Hesekiel tydlig (Mark 1:8). I och med Messias så blir det möjligt att lyda Guds lag tack vare att man har blivit fylld av den helige Ande och därmed vill lyda Guds lag istället för att känna sig tvingad till det.

Paulus skriver att det judiska folket ansåg sig själva vara ett ljus i mörkret för folken runtomkring eftersom de hade Torah, men att de vanärade Gud när de inte höll Torah (Rom 2:12–29). Paulus skriver även att ingen kan lyckas hålla hela Torah och att alla som har brutit mot Torah kommer att dömas enligt Torah och således straffas med döden (Rom 2-3, 5).

Eftersom Israel ständigt misslyckades med att lyda Torah så sände Gud Messias som skulle bli ett mycket bättre ljus i mörkret för alla folk (Jes 9:2, Matt 4:16). Istället för att gå till templet i Jerusalem för att tillbe Gud så kan nu alla tillbe Gud oavsett vilken plats man är på (Joh 4:20–24).

Den enda människa som har lyckats vara helt rättfärdig genom att hålla hela Torah och således undvikit dödsstraffet är Jesus. När Jesus dog på korset trots att han var rättfärdig och inte hade brutit mot Torah så tog han det dödsstraff som alla människor borde få eftersom de har brutit mot Torah. Jesus uppstod från döden och gav möjligheten till alla som vill att få del av Jesus rättfärdighet genom att tro på honom. De som tror på Jesus har alltså inte längre något krav på sig att hålla Torah eftersom Jesus redan har tagit straffet å våra vägnar.

Mot den bakgrunden kan Paulus och Johannes skriva:

”Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror.” (Rom 10:4).

Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.” (Joh 1:17).

 

Copyright 2011 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från
 Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

28En av de skriftlärda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frågade: ”Vilket är det största av alla buden?” 29Jesus svarade: ”Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en, 30och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. 31Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.” 32Den skriftlärde sade: ”Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. 33Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.” 34När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: ”Du är inte långt från Guds rike.” Sedan vågade ingen fråga honom längre.”

  • Vilket är det största av alla buden?
    • Mose Lag har 613 bud och även om de alla skulle hållas så brukade fariséerna diskutera vilka av dessa bud som var viktigast.
    • I Talmud skriver rabbi Simlai: ”Mose gav Israel 613 bud, David minskade dem till elva (Psalm 15), Jesaja till sex (Jes 33:15-16), Mika till tre (Mika 6:8), Jesaja igen till två (Jes 56:1); men det var Habackuk som gav det viktigaste budet: ”Den rättfärdige skall leva genom sin tro.” (Hab 2:4). (Makkot 23b-24a).
  • Jesus svarade: ”Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en, och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.
    • Jesus citerar ”Shema”; Israels trosbekännelse som reciterades två till tre gånger per dag (5 Mose 6:4).
    • Det första och största budet går ut på att ”älska Gud” och gör vi det så kommer lydnaden att automatiskt följa.
      • Augustinus av Hippo (354-430) lär ha sagt ”Älska Gud och gör vad du vill.”
    • Jesus försöker visa för den skriftlärde vad som är själva “syftet med Lagen”. Syftet med Lagen är inte att straffa den som överträder Lagen utan att Israels folk ska älska Gud och älska sina medmänniskor. Men för att lyckas åstadkomma denna kärlek till Gud och till medmänniskan instiftade Gud regler och lagar som förhindrade att Israels folk behandlade Gud och medmänniska illa.
    • När Jesus i sin Bergspredikan säger att han inte har kommit för att upphäva Lagen utan för att uppfylla den (Matt 5:17), så menar han att han inte har kommit för att ta bort Lagen utan för att lyfta fram syftet med Lagen. Istället för att satsa på att straffa de som överträder Lagen anser Jesus att vi ska satsa på att uppfylla syftet med Lagen.  Istället för att ge igen “öga för öga”, så undervisar Jesus oss att vi ska “vända andra kinden till”. På så sätt visar vi kärlek till våra medmänniskor och uppfyller Lagens egentliga syfte istället för att satsa vår tid på att leta efter de som har överträtt Lagen.
    • Om en kristen försöker uppfylla Lagen genom att följa alla regler och lagar i Lagen, då kommer den kristne att misslyckas med att uppfylla Lagen. En kristen bör istället satsa på att uppfylla Lagens syfte genom att älska Gud och sin medmänniska. Då uppfyller den kristne automatiskt Lagen.
    • Med andra ord: istället för att straffa de som har överträtt Lagen ska vi uppfylla Lagen genom att göra det goda. Istället för att ge igen öga för öga, ska vi vända andra kinden till.

Texten du precis läst ingår i boken “Markus – Skynda till folkets frälsning” och går att beställa från Bokshopen.

Markus

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.