Pastor Christian Mölk | Kvinnor i Bibeln
Currently viewing the tag: "Kvinnor i Bibeln"

I min jakt på en “biblisk” feminism (en feminism som med Bibeln som grund skapar förutsättningar för kvinnor att fullt ut tjäna Gud enligt den kallelse Gud ger och med de gåvor den helige Ande utrustar med) är turen kommen till Debora i Domarboken kapitel 4:

“Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var vid den tiden domare i Israel. Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom dit upp till henne för att hon skulle skipa rätt.” (Dom 4:4–5)

Debora levde i en tid då landet Israel hade övergett Gud och gjorde “det som var ont i Herrens ögon”. Som en konsekvens av det tillät Gud kananéerna förtrycka Israel våldsamt i 20 år. Under denna svåra tid, då Israel plundrades och kvinnorna våldtogs, förmådde sig inte de israelitiska männen att samla sig och försvara sitt land. Israel hade ännu ingen vald kung och ingen tydlig ledare. Folket gick därför till “domare” när de ville ha råd, vägledning och rättsskipning. En av dessa domare var Debora, en kvinna med profetisk gåva och duktig i att “skipa rätt”.

I en tid då kvinnorna våldtas och männen är för fega för att slå tillbaka mot fienden får den kompetenta kvinnliga ledaren och Gudskvinnan Debora ett ord från Herren. Gud kallar israeliten Barak att anfalla kananéernas befälhavare Sisera. Men Barak vägrar gå om inte Debora följer med honom.

“Debora sände bud och kallade till sig Barak, Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Har inte HERREN, Israels Gud, befallt: Drag upp på berget Tabor och tag med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar. Ty jag skall dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och skaror till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand?” Barak sade till henne: ”Om du går med mig så går jag, men om du inte går med mig så går inte heller jag.” Då svarade hon: ”Ja, jag skall gå med dig, men äran skall då inte bli din på den väg du går, utan HERREN skall sälja Sisera i en kvinnas hand.” Så stod Debora upp och gick med Barak till Kedesh.” (Dom 4:6–9)

Det var inte nödvändigtvis fel av Barak att vilja ha med Debora på detta livsfarliga fälttåg, Debora var ju en uppskattad ledare och Gudskvinna och hade förmodligen inspirerat de israelitiska krigarna och höjt stridsmoralen väsentligt. Men det var fel av Barak att vägra lyda Guds ord om Debora av någon anledning inte skulle följa med. Som en konsekvens av denna olydnad profeterar Debora att äran för segern över Sisera inte kommer att gå till Barak, utan till en kvinna.

Barak beger sig tillsammans med Debora och 10 000 israelitiska krigare till berget Tabor. Eftersom Sisera har 900 stridsvagnar har han övertaget på plan mark. Dessutom finns det knappt ett enda vapen i hela Israel, så oddsen är starkt emot Barak.

Men när Sisera har samlat hela sin stridshär ute på fältet nedanför berget Tabor profeterar Debora ännu en gång till Barak: ”Bryt upp, för detta är den dag då HERREN har gett Sisera i din hand. Se, HERREN har dragit ut framför dig.” (Dom 4:14)

Sisera har inte räknat med att Gud denna dag kommer att strida för Israel. Även om kananéerna är långt fler, har bättre stridsutrustning och vapen, så räcker det med en enda troende människa plus Gud, så är Guds folk alltid i majoritet.

När Barak och israeliterna tar sig ner för berget Tabor för att möta Sisera börjar det regna. Kananéernas stridsvagnar fastnar i leran och blir ett lätt byte för de israelitiska krigarna! Sisera tvingas gå ner från sin vagn och fly till fots! Israel besegrar hela Siseras här.

Den enda som kom undan var Sisera, som lyckas fly till fots till kvinnan Jaels tält. Hon erbjuder Sisera sitt tält som gömställe. Ingen manlig israelit skulle komma på tanken att leta i en kvinnas tält, så Sisera tror att han är trygg och somnar utmattad av striden och flykten. Men det Sisera inte räknat med är att Jael, även om hennes man Heber har övergett sin vänskap med Israel och gått över till kananéerna, så har inte hon övergett Gud och hans folk Israel.

“Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog. Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: ”Kom hit, så skall jag visa dig den man som du söker.” Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen.” (Dom 4:21–22)

När Sisera sover tar hon fram en tältplugg och en hammare. Hon är van vid att banka ner tältpluggar i marken eftersom det var kvinnornas syssla att sätta upp tälten. Jael smyger fram till Sisera och slår tältpluggen genom hans tinning så hårt att den gick ner i marken!

När Barak kommer fram till Jaels tält bjuder hon in honom att bevittna den kananéeiska befälhavaren Sisera, dödad av en kvinna, precis som Debora hade profeterat.

Sammanfattningsvis

När de kananeiska männen våldtog de israelitiska kvinnorna förmådde sig inte de israelitiska männen att ta sitt ansvar och strida mot Sisera. När mannen Barak inte vågade leda kallade Gud kvinnan Debora att vara Israels ledare. När mannen Heber har övergett Gud står kvinnan Jael fast i sin tro.

I Domarboken kapitel 4 lär vi oss att Gud kan använda både män och kvinnor som profeter och ledare. Det som är avgörande är inte vilket kön man har, utan om man är villig att tro på Guds ord och lyda den kallelse man har fått, oavsett om man är man eller kvinna.

1När Ehud var död gjorde Israel åter det som var ont i Herrens ögon. 2Då sålde Herren dem i den kananeiske kungen Jabins hand. Han regerade i Hasor, och hans befälhavare var Sisera, som bodde i Haroset-Haggojim. 3Israels barn ropade till Herren, ty Jabin hade niohundra vagnar av järn och hade förtryckt Israel våldsamt i tjugo år. 4Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var vid den tiden domare i Israel. 5Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom dit upp till henne för att hon skulle skipa rätt. 6Hon sände bud och kallade till sig Barak, Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Drag upp på berget Tabor och tag med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar. 7Ty jag skall dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och skaror till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand?” 8Barak sade till henne: ”Om du går med mig så går jag, men om du inte går med mig så går inte heller jag.” 9Då svarade hon: ”Ja, jag skall gå med dig, men äran skall då inte bli din på den väg du går, utan Herren skall sälja Sisera i en kvinnas hand.” Så stod Debora upp och gick med Barak till Kedesh. 10Barak kallade samman Sebulon och Naftali till Kedesh, och tiotusen man följde honom dit upp. Debora gick också med honom. 11Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svärfar Hobab, och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh. 12När man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp på berget Tabor, 13samlade han alla sina vagnar, niohundra vagnar av järn, och dessutom allt folk han hade, från Haroset-Haggojim till floden Kishon. 14Men Debora sade till Barak: ”Bryt upp, för detta är den dag då Herren har gett Sisera i din hand. Se, Herren har dragit ut framför dig.” Så gick Barak ner från berget Tabor, och tiotusen man följde honom. 15Och Herren sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och hela hans här, så att de vek tillbaka för Baraks svärd. Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. 16Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroset-Haggojim, och hela Siseras här föll för svärd. Inte en enda kom undan. 17Men Sisera hade flytt till fots till Jaels tält, hustru till keniten Heber, ty vänskap rådde mellan Jabin, kungen i Hasor, och keniten Hebers hus. 18Jael gick för att möta Sisera och sade till honom: ”Kom in, min herre, kom in till mig, var inte rädd.” Då gick han in till henne i tältet och hon lade över honom ett täcke. 19Han sade till henne: ”Ge mig lite vatten att dricka för jag är törstig”. Hon öppnade mjölkkärlet och gav honom att dricka och lade sedan över honom igen. 20Han sade till henne: ”Ställ dig vid ingången till tältet, och om någon kommer och frågar dig om det är någon här, så svara nej.” 21Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog. 22Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: ”Kom hit, så skall jag visa dig den man som du söker.” Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen. 23Så kuvade Gud på den dagen Jabin, kungen i Kanaan, inför Israels barn. 24Och israeliternas hand vilade allt tyngre på Jabin, kungen i Kanaan, till dess de helt gjorde slut på honom.

  • 1När Ehud var död gjorde Israel åter det som var ont i Herrens ögon. 2Då sålde Herren dem i den kananeiske kungen Jabins hand. Han regerade i Hasor, och hans befälhavare var Sisera, som bodde i Haroset-Haggojim. 3Israels barn ropade till Herren, ty Jabin hade niohundra vagnar av järn och hade förtryckt Israel våldsamt i tjugo år.
    • När Israel ingick förbund med Gud på Sinai berg, så kom de överens om att lydnad skulle leda till Guds välsignelse, och olydnad skulle leda till Guds förbannelse (5 Mos 28). Välsignelsen skulle leda till god skörd, beskydd från fiender, helgelse och många barn. Men förbannelsen skulle leda till straff, sjukdom, krig, förvirring och svält.
      • På sätt och vis vore det kanske skönt att ha ett förbund med välsignelse och förbannelse? När man blir lite slapp i sin tro så blir man bestraffad, inser sin synd, omvänder sig och kommer tillbaka till Herren.
        • Problemet med detta sätt att få del av frälsning, är att man, för att undvika förbannelse, måste hålla alla Guds bud, något som ju är principiellt omöjligt. I det nya förbund som Jesus instiftade, så tog Jesus det gamla förbundets förbannelse på sig själv när han dog på korset, och alla som tror på Jesus blir friköpta från förbannelsen och kan istället få ta del av välsignelsen (Gal 3).
    • Domarbokens berättelser följer ett mönster där Israel lovar att vara lydiga Gud, blir välsignade, avfaller och börjar tillbe avgudar, drabbas av Guds förbannelse, ropar till Gud om hjälp, blir räddade av Gud, lovar att vara lydiga Gud, blir välsignade, avfaller osv, osv.
      • När Israel pga sitt avfall hamnar i trångmål, brukar Gud kalla en ny ”domare”, en ledare, som får Guds kraft till att rädda Israel.
    • På grund av Israels olydnad så tillät Gud dem att drabbas av krig och förtryck. Den kananeiske kungen Jabin håller Israel i ett järngrepp genom att blockera de viktiga handelsvägarna (Dom 5:6), samt plundra och våldta israelitiska kvinnor (Dom 5:30).
      • Man kan ju tycka att Israel borde ha omvänt sig så snart som möjligt, men det dröjde 20 år av förtryck innan de till slut omvände sig och ropade till Gud och bad om hjälp.
  • 4Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var vid den tiden domare i Israel. 5Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom dit upp till henne för att hon skulle skipa rätt.
    • Trots att Israel som helhet hade vänt sig bort från Gud, så fanns det en gudfruktig kvinna i Efraims bergsbygd som fortsatte att leva rättfärdigt. Debora, vars namn betyder ”bi”, beskrev sig själv som ”en moder i Israel” (Dom 5:7) och satt under ett palmträd i Efraim och tog emot människor som behövde råd och vägledning. Gud talade genom henne, både genom vishet och genom direkta tilltal. Ett av de profetiska ord hon fick var att tiden nu var inne för Gud att befria Israel genom den militäre ledaren Barak.
    • Det hör inte till vanligheterna att Gud kallade en kvinna till att vara profetissa och domare i Israel. Men helt klart är att det var Debora som vid denna tid var domare i Israel, inte Barak.
      • Bibeln har många exempel på kvinnor som hade den profetiska gåvan: Mirjam (2 Mos 15:20), Hulda (2 Kung 22:14), Hanna (Luk 2:36) och Filippus fyra döttrar (Apg 21:8–9).
      • Dock finns det inte lika många bibliska exempel på kvinnor som är ledare. Därför blir berättelsen om Debora extra viktig för att förstå Guds vilja angående kvinnligt ledarskap.
        • Några fler exempel på kvinnligt ledarskap är Mirjam (Mik 6:4), Ester (Ester), Maria (Luk 10:39), Jesu kvinnliga lärjungar (Luk 8:1-3), Priskilla (Apg 18:26), Febe (Rom 16:1), Junia (Rom 16:7).
    • En så kallad ”domare” i Domarboken, var inte nödvändigtvis en domare som sitter i en domstol och dömer. Snarare betyder det hebreiska ordet ”shaphat” en ”ledare” eller ”hjälte”. En domare är en av Gud utsedd ledare som leder Israel till seger och som levererar Guds dom över Israels fiender.
      • Om man blir en ledare i Guds rike beror inte på om man är man eller kvinna, utan om man får Guds kallelse eller inte. I detta fall hade Debora onekligen fått Guds kallelse att vara en av Israels ledare, något hon utförde på ett mycket föredömligt sätt.
  • 6Hon sände bud och kallade till sig Barak, Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Drag upp på berget Tabor och tag med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar. 7Ty jag skall dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och skaror till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand?”
    • Det verkar som att det finns en del i den här historien som inte finns med i Bibeln. Man får intrycket av att Gud vid ett tidigare tillfälle har sagt till Barak att gå ut i strid med Sisera, men att Barak av oklar anledning inte gjort det. Debora upprepar nu Guds ord till Barak och säger åt honom att gå ut i strid.
      • När man får en stor och livsavgörande kallelse från Gud, så skadar det inte om den kallelsen bekräftas av en profet. Även om den första upplevelsen var tydlig, så kan man bli osäker, och då är det väldigt stärkande att få sin upplevelse bekräftad.
  • 8Barak sade till henne: ”Om du går med mig så går jag, men om du inte går med mig så går inte heller jag.” 9Då svarade hon: ”Ja, jag skall gå med dig, men äran skall då inte bli din på den väg du går, utan Herren skall sälja Sisera i en kvinnas hand.” Så stod Debora upp och gick med Barak till Kedesh.
    • Det var inte nödvändigtvis fel av Barak att be Debora följa med. Kanske kände sig Barak fortsatt osäker i sig själv, och behövde Deboras starka tro vid sin sida. Kanske ansåg Barak att männen skulle kriga modigare om Debora följde med och stärkte moralen.
      • Men det var inte bra av Barak att vägra gå om inte Debora följde med. På så sätt avslöjar Barak att han inte riktigt tror på att Gud kommer att vara med honom, om inte Debora också följer med.
      • Barak är således ett exempel på en Herrens tjänare som är svag i sin tro, och beroende av andra människors tro. Det positiva med denna svaghet, är att Gud kunde använda Barak ändå, och i Hebreerbrevet 11:32-33 omnämns han som en av trons hjältar.
    • Det negativa med Baraks svaga tro, är att han inte litar på Guds ord till honom. Han tror på att Gud har talat till Debora, men han verkar tro att Gud bara står fast vid sitt ord om Debora är med, vilket inte stämmer. Om Gud har sagt att han ska vara med Barak, så kommer Gud att fullfölja detta.
      • På grund av Baraks svaga tro så skulle en kvinna få äran för segern över Sisera istället för Barak. Till en början kan man ju tro att det är Debora som kommer att få denna ära, men så småningom kommer det att visa sig att det är en annan kvinna.
      • Genom att ge just en ”kvinna” äran för denna militära seger över Sisera, visar Gud att det inte är könet som avgör om man är villig att modigt lyda Gud. Snarare är det tron i hjärtat, oavsett om man är man eller kvinna, som är avgörande.
    • Även om Barak var svag i sin tro och beroende av Deboras styrka, så lydde han Guds kallelse till slut. En viktig lärdom från detta är att svaghet och tvivel inte är ett hinder för Gud. Snarare visar den mänskliga svagheten Guds storhet ännu mer.
  • 10Barak kallade samman Sebulon och Naftali till Kedesh, och tiotusen man följde honom dit upp. Debora gick också med honom. 11Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svärfar Hobab, och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh.
    • Att Barak var osäker var mänskligt sett inte så konstigt. Sisera och kananéerna hade 900 stridsvagnar, vilket gjorde dem oerhört överlägsna mot israeliterna, framförallt med tanke på att det vid den här tiden knappt fanns några vapen i Israel (Dom 5:8, 1 Sam 13:19-22).
  • 12När man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp på berget Tabor, 13samlade han alla sina vagnar, niohundra vagnar av järn, och dessutom allt folk han hade, från Haroset-Haggojim till floden Kishon. 14Men Debora sade till Barak: ”Bryt upp, för detta är den dag då Herren har gett Sisera i din hand. Se, Herren har dragit ut framför dig.” Så gick Barak ner från berget Tabor, och tiotusen man följde honom. 15Och Herren sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och hela hans här, så att de vek tillbaka för Baraks svärd. Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. 16Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroset-Haggojim, och hela Siseras här föll för svärd. Inte en enda kom undan.
    • Innan striden ska börja har Barak samlat sina män uppe på berget Tabor och Sisera har sina män och stridsvagnar nere på fältet. Uppe på berget har Barak fördel eftersom det blir oerhört otympligt för stridsvagnar att sig upp där och strida. Men nere på fältet har Sisera fördel eftersom han då till fullo kan nyttja sina stridsvagnar.
      • När Barak beger sig ner från berget för att möta Sisera på ett öppet fält, så beger han sig alltså ner på fiendens mark där han har alla odds emot sig.
        • På samma sätt kan det måhända vara enklare för oss kristna att stänga in oss i kyrkan där vi känner oss trygga och på säker mark, än att bege oss ut i världen och vittna om vår tro. Ute i världen är oddsen emot oss och vi har fördelen av hemmaplan, men å andra sidan blir segern större än när vi bara stänger in oss i kyrkan.
      • I Domarboken 5:4–5 verkar det som att Gud sände ett kraftigt regn i samband med striden. Om så var fallet så är det mycket möjligt att den fördel som stridsvagnarna innebar plötsligt blev en kraftig nackdel när regnet förvandlade marken till gyttja och gjorde så att stridsvagnarna fastnade i leran. Det skulle förklara varför Sisera ”steg ner från sin vagn och flydde till fots”.
  • 17Men Sisera hade flytt till fots till Jaels tält, hustru till keniten Heber, ty vänskap rådde mellan Jabin, kungen i Hasor, och keniten Hebers hus. 18Jael gick för att möta Sisera och sade till honom: ”Kom in, min herre, kom in till mig, var inte rädd.” Då gick han in till henne i tältet och hon lade över honom ett täcke. 19Han sade till henne: ”Ge mig lite vatten att dricka för jag är törstig”. Hon öppnade mjölkkärlet och gav honom att dricka och lade sedan över honom igen. 20Han sade till henne: ”Ställ dig vid ingången till tältet, och om någon kommer och frågar dig om det är någon här, så svara nej.” 21Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog.
    • Kvinnor och män hade varsitt tält (1 Mos 24:67, 1 Mos 31:33) och Sisera gömmer sig i en kvinnas tält eftersom han tror att ingen kommer att leta efter honom just där.
    • Att sätta upp tält var vid denna tid en kvinnlig syssla, så Jael var väl förtrogen med att slå ner tältpluggar i marken, något hon nu använder för att på ett brutalt sätt ha ihjäl Sisera.
    • Genom att döda sin gäst bryter Jael mot den oerhört viktiga principen om gästfrihet. Men detta kunde hon göra med gott samvete eftersom hennes folk keniterna var avlägsna släktingar till Israel (1 Mos 25:1–4) och hennes man Heber borde aldrig ha bjudit in Sisera överhuvudtaget, eftersom han var Guds folks fiende.  
    • Denna dag räddades Israel, landet som flödar av mjölk och honung, av kvinnan Debora, vars namn betyder ”bi” och av Jael, vars namn betyder ”bergsget”. På grund av sin olydnad kunde Israel inte njuta av mjölken och honungen som Gud lovat dem, men tack vare två trogna och starka kvinnor återfick Israel biets honung och getens mjölk.
  • 22Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: ”Kom hit, så skall jag visa dig den man som du söker.” Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen. 23Så kuvade Gud på den dagen Jabin, kungen i Kanaan, inför Israels barn. 24Och israeliternas hand vilade allt tyngre på Jabin, kungen i Kanaan, till dess de helt gjorde slut på honom.
    • Även om israeliterna vann en stor seger denna dag, så var kriget ännu inte över. Striderna fortsatte, men så småningom hade Israel gjort helt slut på sin fiende Jabin.
      • På samma sätt kan vi idag då och då vara med om stora genombrott i vårt andliga liv, även om vi inte bara på grund av detta blir helt befriade från alla problem. Men ibland är det rätt tid och rätt tillfälle att ge sitt liv helt till Gud ånyo, eller ta nya steg i livet tillsammans med Gud.
    • Sammanfattningsvis lär vi oss mycket om kvinnors roll i Domarboken kapitel 4 och 5. Kanaans män våldtog försvarslösa israelitiska kvinnor i 20 år, tills att Israel omvänder sig och Gud talar till Israels ledare Debora. När mannen Barak inte vågar gå ut i strid utan kvinnan Debora låter Gud kvinnan Jael besegra fienden Sisera. I dessa två kapitel lär vi oss således att Gud kan använda både män och kvinnor som profeter och ledare. Det som är avgörande är inte vilket kön man har, utan om man är villig att tro på Guds ord och lyda den kallelse man har fått, oavsett om man är man eller kvinna.

“Jesus sade till henne: ”Gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud.” Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.” (Joh 20:17b-18)

Det händer någonting vid korset. Ibland får man nästan känslan av att Gud har verkat i människans värld innan korset, men att han från och med korset inbjuder människan att leva och verka i Guds värld. En av de nya sakerna som händer i och med korset är mannens och kvinnans jämställdhet i Guds rike. Jesus verkar till och med nästan så ivrig att få påbörja detta nya att det första han gör efter sin uppståndelse är att be en kvinna vittna för apostlarna om hans uppståndelse.

Men i Jesus interaktion med kvinnor är det anmärkningsvärt att han aldrig undervisade specifikt om kvinnans roll. Kanske leder denna tystnad oss till slutsatsen att i Guds rike är vi inte ”man och kvinna”, utan ”ett i Kristus” som Paulus skrev i Gal 3:26-28. Det faktum att Jesus inte särar på mannen och kvinnan i sin undervisning kanske är en lärdom i sig självt.

Men det är inte bara i bristen på undervisning riktad specifikt till kvinnor som vi kan lära oss från Jesus. För att förstå hur Jesus lyfter upp kvinnan till en jämlik nivå behöver man se hur Jesus i praktiken bröt mot de dåtida traditionella fariseiska normerna om hur man skulle behandla kvinnor. Jag tror att vi med vår svenska uppväxt har svårt att till fullo riktigt förstå hur anmärkningsvärt Jesu behandling av kvinnor var för 2000 år sedan. Låt mig ge några exempel.

1) På Jesu tid skulle en man inte tilltala en kvinna utanför hemmet. Men Jesus tog initiativ till ett andligt samtal med den samariska kvinnan vid Sykars brunn (Joh 4). Hon vittnar sen för sin stad om vad hon varit med om och för staden till tro på Jesus. När lärjungarna får se att Jesus pratar med en kvinna blir de mycket förvånade men vågade inte säga något.

2) Att vara en ”lärjunge” var på Bibelns tid mer än att bara gå i skola hos en rabbin och plugga teologi, man skulle också praktisera sin kunskap genom att efterlikna sin läromästare. Att lära sig det teoretiska kallas ibland att ”sitta vid sin mästares fötter”, något som Paulus gjorde när han satt vid Gamaliels fötter (Apg 22:3) och som Martas syster Maria gjorde när hon satt vid Jesu fötter (Luk 10:38–42). Men en judisk rabbin undervisade inte kvinnor i Torah, men Jesus undervisar en kvinna i Guds ord. Jesus uppmuntrade Marias val att studera Guds ord istället för att befästa kvinnans plats i köket. Jesus visar att kvinnan är en människa med samma möjligheter som mannen att själv välja inriktning i sitt liv. Att vara hemma och ta hand om ”köket” är helt okej, men att studera teologi och tjäna Guds rike är ännu bättre.

3) Kvinnor fick följa med Jesus och apostlarna på deras predikoresor i Galiléen (Luk 8:1–3). Några av dessa var med och tjänade Jesus (Matt 27:55, Mark 15:40-41).

4) Kvinnor fick inte röra vid män som inte var en del av deras familj, men Jesus lät kvinnan med blödarsjuka röra vid honom, och sa dessutom att hon blivit frälst (Mark 5:24-34). Inte nog med det, Jesus rör vid en kvinna när han helar henne (Luk 13:10-13). Det är uppenbart att Jesus upprättar och befriar kvinnor från utanförskap genom att humanisera dem och släppa in kvinnorna i Guds rike på samma villkor som män.

5) Jesus såg på Marta och Maria som sina nära vänner (Joh 11:5). Jesus umgicks inte bara med män utan lät även kvinnor ha en plats i hans sociala liv. Jesus sexualiserade inte relationen med kvinnor utan behandlade dem med respekt, värdighet och såg på dem som medmänniskor. 

6) På Jesu tid la man skulden för åtrå på kvinnan, och försökte separera henne från männen och det offentliga. Man täckte hennes kropp med kläder och tillät henne inte att delta i samhället på samma sätt som männen. Men när Jesus undervisar om åtrå lägger han inte skulden på kvinnan, utan på männens hjärta (Matt 5:27-30).

7) När judarna ville diskutera olika skäl till att skilja sig, så vänder Jesus på steken och undervisar om förlåtelse och försoning istället. Äktenskapet är heligt och ska inte brytas lättvindigt.

8) På Jesu tid accepterades inte ett kvinnligt vittne i domstolen på samma sätt som en mans. Men Jesus bemyndigar Maria och låter en kvinna bli det första vittnet om de goda nyheterna om uppståndelsen.

9) Jesus ger av sin Ande till både män och kvinnor. Dopet i den helige Ande syftar till att bli ett vittne för Jesus till jordens yttersta gräns (Apg 1-2).Vi borde alla gå i Jesu fotspår och behandla kvinnor med samma värdighet, respekt och jämlikhet som Jesus gör, och inte hindra dem från den kallelse och andliga utrustning som den helige Ande ger.

Bibelsamtal

Gamla Testamentet

I Gamla Testamentet var prästämbetet förbehållet män (2 Mos 28:1), men det hände ibland att Gud kallade kvinnor in i ledande positioner inom andra områden, exempelvis Mirjam (2 Mos 15:20, Mika 6:4) och Debora (Dom 4:4-5).

Jesus

Men när vi kommer in i Nya Testamentet kan vi börja med att konstatera att Jesus hade många kvinnliga efterföljare. Kvinnorna följde med Jesus och apostlarna på deras predikoresor i Galiléen (Luk 8:1-3). Att vara en ”lärjunge” var på Bibelns tid mer än att bara gå i skola hos en rabbin och plugga teologi, man skulle också praktisera sin kunskap genom att efterlikna sin läromästare. Att lära sig det teoretiska kallas ibland att ”sitta vid sin mästares fötter”, något som Paulus gjorde när han satt vid Gamaliels fötter (Apg 22:3) och som Martas syster Maria gjorde när hon satt vid Jesu fötter (Luk 10:38–42).

Men även om Jesus tillät kvinnor som lärjungar, betyder det automatiskt att de fick bli apostlar eller gå ut och vittna om det som de lärt sig av Jesus? Apostlarna verkar inte tycka det, för när apostlarna ska utse en ny apostel som Judas efterträdare, väljer de bara bland ”männen” när de utser en person som ska bli ”ett vittne om hans uppståndelse” (Apg 1:21–22). Men Jesus verkar dock inte ha något bekymmer med kvinnliga vittnen, för det första som händer efter hans uppståndelse är att Jesus och änglarna ber kvinnorna vid graven att ”vittna om att Jesus har uppstått”!

Därför bör det heller inte förvåna oss att Paulus i sitt brev till Rom skickar en hälsning till aposteln Junia, en kvinna (Rom 16:7). Och detta leder oss osökt över till Paulus undervisning i ämnet.

Paulus

Paulus undervisade återkommande om att alla som tror på Jesus nu har blivit ett nytt folk i Kristus och att vi är lika välkomna och lika värdefulla oavsett om vi är ”jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna” (Gal 3:28). Men i en värld där dess motsatser: nationalism, slaveri och kvinnoförtryck, ansågs normalt var Paulus befrielsebudskap extremt provocerande och på gränsen till revolutionerande och farligt för de med makt! Om alla som blev kristna skulle sluta vara främlingsfientliga, släppa alla sina slavar fria och låta kvinnorna bli jämställda skulle det skapa en samhällsrevolution utan dess like!

Med detta som bakgrund är det därför inte konstigt att Paulus ibland vädjar till de kristna att använda sitt sunda förnuft och inte använda denna nyvunna frihet allt för mycket utan istället ”bli kvar i den ställning han hade” när han blev kristen (1 Kor 7:20). På så sätt undviker man att reta upp det omkringliggande samhället i onödan, och kan istället fokusera på vårt huvuduppdrag; att vittna om Jesus. Allteftersom kommer sen den kristna friheten att istället indirekt utmana de negativa samhällsstrukturerna och skapa en kärleksrevolution inifrån. Ju fler som blir kristna, desto mindre soldater till de nationalistiska arméerna, desto mindre slavar, desto mindre kvinnoförtryck.

Så Paulus beskriver i teorin den frihet vi nu har i Kristus, men vädjar om återhållsamhet i praktiken i syfte att inte reta upp samhället för mycket och på så sätt skapa onödig förföljelse. Det är därför som han ibland praktiskt undervisar om hur slaven ska bete sig mot sin herre, trots att han i teorin undervisar att vi i Kristus inte längre är slav eller fri. Det är därför som han ibland praktiskt undervisar om att kvinnan ska underordna sig mannen, trots att han i teorin undervisar att vi i Kristus är lika inför Gud.

Men detta starka budskap om att vi är jämlika i Kristus och har samma möjligheter till tjänst för Herren betyder dock inte att gränserna mellan manligt och kvinnligt suddas ut till ett könslöst ”hen”. Både man och kvinna är skapade till Guds avbild och vi ärar Gud genom att vara det vi har skapats till att vara. Det är därför som Paulus skriver att naturen lär oss att ”det är en skam för en man att ha långt hår men en ära för en kvinna” (1 Kor 11:14-15).

Den helige Ande

Det är den helige Ande som smörjer oss människor in i helig tjänst. Och även om många ämbeten i Gamla Testamentet var förbehållna män, så profeterades det om att det ska komma en ny tid då Guds Ande kommer att ”utgjutas över allt kött” (Joel 2:28–29), både män och kvinnor, fria och slavar. Jesus uppmanade därför sina lärjungar att vänta i Jerusalem eftersom ”när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen” (Apg 1:8). Denna profetia uppfylldes då den helige Ande föll över alla troende, både män och kvinnor.

Slutsats

Min slutsats är alltså att JA, kvinnor kan och bör vara vittnen, ledare, apostlar, evangelister, profeter, och allt som Gud kallar till! När apostlarna ska välja en ny apostel definierar de en apostel som en som har följt Jesus från start samt som ”ett vittne om hans uppståndelse” (Apg 1:21–22). Jesus lät kvinnor utbildas av honom till att bli hans vittnen, han uppmanade dem att vittna om uppståndelsen, och den helige Ande gav kvinnorna kraft att bli Jesu vittnen. Om Jesus utbildar kvinnor och sänder iväg dem att vittna om uppståndelsen, och om den helige Ande utrustar med kraft för att klara av det uppdraget, vem är då vi att hindra Guds verk?

Problemtexter

Det finns flera svårförstådda texter där Paulus verkar antyda att mannen ska bestämma och leda, medan kvinnan ska hålla tyst, stanna hemma och mest ägna sig åt att föda barn. För att förstå dessa Bibelord är det viktigt att komma ihåg den kulturella kontexten som de kristna befann sig i.

1 Tim 2

Jag vill nu att männen på varje plats ska be med heliga, lyfta händer, utan vrede och diskuterande. På samma sätt ska kvinnorna smycka sig med anständig klädsel, med blygsamhet och gott omdöme, inte med håruppsättningar och guld eller pärlor eller dyra kläder, 10 utan så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan: med goda gärningar. 11 En kvinna ska i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig.12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon ska vara i stillhet, 13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev förledd, utan kvinnan blev förledd och gjorde sig skyldig till överträdelse. 15 Men hon ska bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva anständigt i tro, kärlek och helgelse. Det är ett ord att lita på.” (1 Tim 2:8–15)

1 Timoteusbrevet skrevs av Paulus till Timoteus för att hjälpa honom i sin nya uppgift som ledare för församlingen i Efesus (1 Tim 1:3). I Efesus fanns vid denna tid en religiös kvinnokult kring Artemistemplet, där man tillbad den kvinnliga gudinnan Artemis (eller Diana som romarna kallade henne) och där kvinnorna bestämde över religionen och bara kvinnor tilläts vara präster. Mot en sådan religiös bakgrund är det inte konstigt att Paulus försäkrar de kristna i Efesus om att så inte kommer att bli fallet i den kristna församlingen.

Istället skriver Paulus att både männen och kvinnorna ska ha möjlighet att ta emot undervisning utan att, likt Artemisprästerna, bestämma över männen. Anledningen till att Paulus använder Adam och Eva som exempel är för att visa att både män och kvinnor behöver vara insatta i Guds ord. Kolla hur dumt det blev när Eva lurades av Djävulen. Det räcker inte med att bara mannen är insatt i Guds ord.

1 Kor 11

Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid den undervisning som jag har fört vidare till er. Nu vill jag att ni ska veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. Om en man ber eller profeterar med något på huvudet vanärar han sitt huvud. Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet, så vanärar hon sitt huvud. Det är samma sak som att ha håret avrakat. För om en kvinna inte har något på huvudet kan hon lika gärna klippa av sig håret. Men om det är en skam för en kvinna att klippa eller raka av sig håret, så bör hon ha något på huvudet. En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Men kvinnan är mannens ära, 8 för mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen. Och mannen skapades inte för kvinnan, utan kvinnan för mannen. 10 Därför bör kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull. 11 Men i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen eller mannen oberoende av kvinnan. 12 För liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan. Och allt kommer från Gud. 13 Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet? 14 Lär inte själva naturen er att det är en skam för en man att ha långt hår 15 men en ära för en kvinna, eftersom hon har fått håret som slöja? 16 Men om någon har lust att strida om detta har vi ingen sådan sed, inte heller Guds församlingar.” (1 Kor 11:2–16)

I Korinth fanns en situation där de enda kvinnor som inte täckte sitt hår med en slöja när de var utomhus var prostituerade. Mot en sådan bakgrund är det inte så konstigt att Paulus manar kvinnorna i Korinth att täcka sitt hår så att inte stadens befolkning tror att alla kristna kvinnor plötsligt blivit prostituerade. Även om vi i Kristus har blivit fria från alla möjliga olika förtryck, så ska vi inte använda vår frihet på ett sådant sätt att det väcker det omkringliggande samhällets avsky och omöjliggör förkunnandet av evangelium. Vilken ansvarsfull förälder i Korinth skulle våga skicka sina barn till kyrkan om de trodde att alla kristna kvinnor var prostituerade? Det vore därför kärlekslöst att använda vår frihet på ett sådant sätt att det stänger dörren för fler att höra evangeliet och bli frälsta.

I vårt samhälle idag är det inte bara prostituerade som inte täcker sitt hår, så i vår kulturella kontext är detta inget problem. Däremot kan man överföra principen. I vår kultur har prostituerade ofta kortkort kjol och urringning. Därför kan det vara bra att tänka på att inte klä sig allt för kortkort eller sexuellt utmanande även om det inte är förbjudet eftersom vi som kristna äger en stor frihet. I kärlek till våra medmänniskor är det ibland bra att inte nyttja vår stora frihet om det riskerar hindra vårt primära uppdrag: att vittna om Jesus.

Bibelord

1 Du ska låta din bror Aron och hans söner med honom träda fram till dig ur kretsen av Israels barn för att tjäna som präster åt mig, Aron själv och hans söner Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.” (2 Mos 28:1)

20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.” (2 Mos 15:20)

Jag förde dig upp ur Egyptens land, jag befriade dig ur träldomshuset. Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig.” (Mik 6:4)

28 Och det ska ske därefter att jag utgjuter min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era gamla ska ha drömmar och era unga ska se syner.29 Ja, över tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande.” (Joel 2:28–29)

36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru,” (Luk 2:36)

38 Medan de var på väg kom Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem. 39 Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40 Marta däremot var upptagen med alla förberedelser, och hon kom fram och sade: “Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig att sköta allting själv? Säg nu till henne att hon hjälper mig.” 41 Herren svarade henne: “Marta, Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. 42 Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne.”” (Luk 10:38–42)

 9 När Jesus hade uppstått på första veckodagens morgon visade han sig först för Maria Magdalena, som han hade befriat från sju onda andar. 10 Hon gick och berättade det för dem som hade varit med honom och som nu sörjde och grät. 11 Men när de fick höra att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det. 12 Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. 13 De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda. 14 Till slut visade han sig för de elva när de låg till bords, och han klandrade dem för deras otro och deras hårda hjärtan, eftersom de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.” (Mark 16:9–14)

Men ängeln sade till kvinnorna: “Var inte rädda! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. Han är inte här, han har uppstått som han har sagt! Kom och se platsen där han låg. Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Se, han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom. Nu har jag sagt er det.”” (Matt 28:5–7)

21 Därför måste en av de män som har varit med oss under hela den tid då Herren Jesus gick in och gick ut ibland oss, 22 från det att han döptes av Johannes till den dag han togs upp ifrån oss, en av dem måste vara ett vittne om hans uppståndelse tillsammans med oss.” (Apg 1:21–22)

Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” (Apg 1:8)

1 När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.” (Apg 2:1–4)

28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28)

40 Men när Paulus och Silas var ute ur fängelset gick de i stället hem till Lydia, där de träffade bröderna och gav dem uppmuntran och tröst. Sedan drog de vidare.” (Apg 16:40)

Hälsa Andronicus och Junia, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som kom till Kristus före mig.” (Rom 16:7)

33 för Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom i alla de heligas församlingar 34 ska kvinnorna vara tysta i era församlingar. De får inte tala utan ska underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något ska de fråga sina män därhemma, för det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.” (1 Kor 14:33–35)

Samtalsfrågor

  1. Varför fick bara män vara präster i Gamla Testamentet?
  2. Varför valde Jesus tolv män till apostlar?
  3. Hur bör vi praktisera Gal 3:28?
  4. Är det viktigare att använda sin kristna frihet än att vittna om Jesus?
  5. Får kvinnor enligt Bibeln vara pastorer och församlingsledare?
  6. Är det någon skillnad på kvinnors möjligheter att vara vittnen före och efter Jesu uppståndelse?

Fler intressanta bibelord

Luk 24:1–12, Joh 20:17–18, Apg 22:3, 1 Kor 7:17–24

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.