Pastor Christian Mölk | Kvinnor i Bibeln
Currently viewing the tag: "Kvinnor i Bibeln"

För att förstå den bibliska feminismen och hur den till stor del skiljer sig från den sekulära, så använder jag olika perspektiv och metoder. Senast skrev jag ett inlägg där jag försökte förstå 1 Tim 2:12 utifrån min hemsnickrade fem-stegs-raket. Nu tänkte jag presentera nästa perspektiv: vinsäcks-metoden.

I Lukas 5:37 säger Jesus: “Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Då skulle det nya vinet spränga säckarna och vinet skulle rinna ut och säckarna förstöras.”

Poängen Jesus försöker förmedla är att man inte ska hälla nytt vin i gamla skinnsäckar eftersom det nya vinet kommer att expandera och spräcka de gamla skinnsäckarna inifrån. Om man inte vill spräcka de gamla skinnsäckarna behöver man hälla vinet i nya skinnsäckar.

I min jämförelse symboliserar de gamla skinnsäckarna de “gamla patriarkala strukturerna” som fanns både på Bibelns tid och idag. Det nya vinet symboliseras av “evangelium”.

Om man häller evangelium i gamla patriarkala strukturer, då kommer evangelium så småningom att spräcka de gamla patriarkala strukturerna inifrån.

När förtryckta grupper får höra evangelium och kommer till tro på Jesus, så startar en “andlig frigörelse”. Man blir ett med Kristus och broder/syster med sin medmänniska. Denna frigörelse börjar så småningom även få praktiska konsekvenser i det vardagliga livet, en frigörelse som leder till att man vill göra sig av med förtryckande symboler, börjar klä sig på ett annat sätt, får en gudomlig kallelse, blir utrustad med Andens gåvor, blir mer rakryggad, osv, osv. Om denna frigörelse går för fort och för drastiskt riskerar den att väcka anstöt i det omkringliggande samhället och orsaka en motreaktion från samhället som leder till förföljelse, vilket i sin tur leder till att församlingen får svårt att verka och att evangeliet inte längre sprids.

Därför är det ibland bättre att skynda långsamt, leva kvar ytligt i de gamla patriarkala strukturerna och istället förändra inifrån. Försöker man tvinga de gamla skinnsäckarna att anpassa sig kommer de att hälla ut vinet. Men om vinet långsamt men säkert får påverka inifrån, så kommer de gamla skinnsäckarna så småningom att spräckas av trycket.

Detta är anledningen till att Paulus ibland kan verka motsägelsefull när han på samma gång predikar evangelium om att det “i Kristus” inte längre är någon skillnad mellan “man och kvinna”, samtidigt som han uppmanar man och kvinna att stå kvar i de gamla strukturerna. Detta kan till synes verka motsägelsefullt, men är egentligen en metod som besegrar de gamla patriarkala strukturerna inifrån.

För om man på ytan behåller de gamla patriarkala strukturerna, men på insidan förvandlas av kärlekens evangelium, så kommer så småningom de gamla världsliga strukturerna att tappa sin bäring. Då har evangelium vunnit genom att besegra det onda med det goda. Ju mer kärlek församlingens alla medlemmar visar mot varandra, desto svårare blir det nämligen för en kristen slavägare att behandla sin kristne slav dåligt. Det blir också allt svårare för en kristen man att behandla sin kristna fru på ett ojämlikt sätt. Kärlekens evangelium är oemotståndligt och förvandlar det gamla till det nya.

Genom kärlek, tålamod och ödmjukhet spräcker evangelium de gamla patriarkala strukturerna inifrån och bildar en ny gemenskap där mannen inte längre har någon anledning att förtrycka sin kvinna.

I mitt sökande efter en “biblisk feminism” har turen nu kommit till att presentera mitt sätt att läsa Paulus och min förståelse av en de svåraste Bibelverserna: “Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet” (1 Tim 2:12)

Vid en ytlig läsning av denna vers kan man lätt få för sig att Paulus påstår att kvinnor aldrig under några omständigheter får undervisa i församlingen. Men genom att läsa Paulus ord genom min “fem-stegs-modell” kommer jag fram till en annan slutsats, som faktiskt berör både män och kvinnor.

I det här Bibelstudiet försöker jag inte ge ett komplett och heltäckande svar på 1 Tim 2:12, men försöker presentera hur jag läser Paulus, och hoppas det kan bli till hjälp även för fler som älskar Bibeln lika mycket som jag. Men, eftersom denna bibelvers förmodligen är en av de svåraste bibelfeministiska nötterna att knäcka, så uppskattar jag era synpunkter.

Men innan vi går igenom den aktuella texten försöker jag förklara “fem-stegs-modellen” och exemplifierar med en annan vers.

FEM-STEGS-MODELLEN

För att verkligen förstå vad Paulus menar i sina brev till församlingarna, så måste man förstå skillnaden mellan 1) Paulus övergripande vision, 2) Paulus övriga texter, 3) den lokala situationen, 4) det specifika problemet och 5) de bakomliggande principerna.

1) Paulus övergripande vision

Paulus övergripande vision är att det har skett någonting nytt i och med Jesu död på korset. Alla troende föds på nytt in i Guds rike och blir en del av en församling där etnicitet, social status eller kön inte längre skiljer oss åt: “Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28)

Denna nya frihet oss troende sinsemellan anser han dock inte alltid bör utnyttjas till fullo, om den exempelvis skulle väcka så mycket anstöt i samhället att församlingen hindras evangelisera. Den kristna friheten är underordnad missionsbefallningen och varje troende ställs inför valet att kämpa för sin egen frihet, eller att kämpa för evangeliets utbredande. Kämpar man för sin egen frihet finns det risk att evangeliet ibland skyms, men kämpar man för evangeliet kommer man förr eller senare få sin frihet på köpet.

Så även om Paulus på ett universellt plan arbetar för en ny ordning, så vill han ibland på ett lokalt plan att man inte nyttjar denna frihet till fullo. Exempelvis anser Paulus på ett universellt plan att herre och slav “i Kristus” är bröder och herren borde därför för broderskärlekens skull frige slaven, men kan samtidigt i en lokal situation finna det bättre att slaven behåller sin ställning, åtminstone utåt sett, så att inte samhället väcker så pass mycket anstöt att evangeliet inte kan förkunnas.

På samma sätt uppfattar jag att Paulus vision för kvinnans frigörelse från patriarkala strukturer utgår från korset. Genom att bli född på nytt in i Guds rike är kvinnan en ny skapelse och i församlingen spelar det ingen roll om man är man eller kvinna, eftersom alla troende ändå är ett i Kristus. Gud ger sin kallelse och sina gåvor till vem han vill, och vill han ge en kvinna en specifik kallelse och utrustning så har inte vi rätt att hindra det.

2) Paulus övriga texter

Eftersom Paulus ofta ger specifika instruktioner till en lokal församling baserat på just deras unika situation, så kan Paulus instruktioner vara olika till olika församlingar. Om dessa olika instruktioner motsäger varandra så förstår vi att de i sig själva inte är universellt överförbara, utan att man måste förstå vad som ligger bakom den specifika instruktionen.

3) Den lokala situationen

Paulus skrev alltid sina brev till en viss grupp människor som levde i en viss situation och i en viss kultur, ofta väldigt olik vår egen svenska kultur. Detta är svårt att som vanlig Bibelläsare känna till, men det går ibland att få ledtrådar utifrån texten, men oftast behöver man hjälp av ett Bibellexikon.

4) Det specifika problemet

Paulus försöker ofta lösa något problem eller någon kris i den församling han riktar sitt brev till. Att exakt förstå vad för slags problem det fanns på den lokala orten är ungefär som att lyssna på någon som pratar i telefon och försöka lista ut vad personen i den andra änden säger. När Paulus ger en instruktion så beror det oftast på att det fanns ett specifikt problem i den lokala situationen som föranledde att Paulus skrev om just detta.

5) De bakomliggande principerna

Eftersom Paulus skriver till en lokal församling med ett specifikt problem, kan inte dagens Bibelläsare automatiskt överföra allt Paulus skriver bokstavligen in i dagens helt annorlunda kontext. Det är som att svara rätt på fel fråga. Så utmaningen blir att överföra de bakomliggande universella principerna in i dagens kontext genom att försöka förstå vad Paulus menar.

EXEMPEL: TITUS 2:3

Låt mig nu ta ett exempel, Paulus skriver till församlingen på Kreta att de äldre kvinnorna inte skall “sprida skvaller eller missbruka vin” (Tit 2:3).

1) Paulus övergripande vision är att sprida evangeliet och leda människor in i den nya friheten i Kristus. Att sprida skvaller är en direkt motsats till att sprida evangelium, och att missbruka vin är en direkt motsats till att vara fri.

2) I Paulus övriga texter kan vi se att han inte var emot “vin” i sig självt. Han till och med uppmanade Timoteus att dricka “lite vin för din mage, eftersom du är svag så ofta.” (1Tim 5:23)

3) Den lokala situationen är att det var vanligt i det kretensiska samhället att äldre kvinnor ofta satt hemma hos varandra, drack sig onyktra på vin och skvallrade om andra människor.

4) Det specifika problemet är att det förmodligen fanns äldre damer som gjorde just detta i församlingen på Kreta, något som Paulus försöker stävja med denna instruktion.

5) Den bakomliggande principen är alltså inte att man aldrig får dricka vin, utan att man inte ska “missbruka alkohol”. Om man inte förstår den bakomliggande principen så är det ju annars lätt hänt att man tror att man lyder Paulus om man slutar dricka sig onykter på “vin” men istället dricker sig onykter på “öl”. Då har man ju tolkat Paulus bokstavligt men missat den bakomliggande principen. En annan feltolkning skulle kunna vara att man tror att Paulus förbjuder all form av vin vid alla tillfällen. Detta gör han inte eftersom i 1 Tim 5:23 uppmanar Timoteus att dricka vin för sin hälsas skull. Och dessutom, hur skulle det då bli med nattvarden?

1 TIM 2:11–15

“En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse.” (1Tim 2:11–15)

Låt oss nu använda denna tolkningsmodell på 1 Tim 2:11-15.

1) Paulus övergripande vision är att det i församlingen inte skall råda någon skillnad vad gäller etnicitet, social status eller kön. Denna långsiktiga vision måste dock underordna sig spridandet av evangeliet.

2) I Paulus övriga texter kan vi se att Paulus inte hade någonting emot att kvinnor ber eller profeterar (1 Kor 11:5). I Apostlagärningarna ser vi att Priska, en av Paulus kvinnliga medarbetare, var en av de som undervisade Apollos (Apg 18:26). I Gal 3:28 slår Paulus fast att vi “i Kristus” inte är vare sig “man eller kvinna” utan “ett i Kristus”. Detta innebär inte att det inte längre är någon skillnad mellan män och kvinnor, utan att man i församlingen inte längre bör göra åtskillnad enbart pga kön eftersom man i Kristus är syskon. Paulus verkar alltså inte ha någonting generellt emot att kvinnor deltar i gudstjänstlivet på samma sätt som män, och Paulus omgav sig av många kvinnliga medarbetare.

3) Den lokala situationen är att det vid vår tideräknings början inte var helt ovanligt med falska “gnosis-läror”, där man antingen ansåg att kroppen var skild från anden och att man därför inte fick ohelga kroppen med sexuellt umgänge osv. Eller att man gjorde precis tvärtom, dvs. att eftersom det andliga är skilt från kroppen kunde man synda hur mycket som helst med kroppen utan att anden påverkades. En gnosis-lära som spred sig var att det inte längre fanns någon skillnad mellan könen och att äktenskapet därmed blev oviktigt. Dessa läror är “världsliga” och “obibliska” till sin natur, och bör inte undervisas i församlingen.

4) Det specifika problemet är att det i församlingen i Efesus fanns stora problem med sådana som undervisade “falska läror” (1 Tim 1:3) och “oandligt, tomt prat” (1 Tim 6:20-21, 2 Tim 2:16). Dessa falska lärare verkar ha undervisat förbud mot att gifta sig, att man inte fick äta all sorts mat (1 Tim 4:3) och att uppståndelsen redan har ägt rum (2 Tim 2:18). Dessa falska läror verkar i Efesus ha väckt särskilt intresse just hos de kvinnliga församlingsmedlemmarna (2 Tim 3:6), något som ledde till att de inte ville gifta sig och föda barn (1 Tim 5:14). Förmodligen spred sig denna världsliga och obibliska “feminism” till en början från kvinna till kvinna, men riskerade nu att få fotfäste i hela församlingen.

5) Den bakomliggande principen är att man inte ska undervisa världsliga, obibliska och falska läror som upplöser gränserna mellan det manliga och det kvinnliga eller som förminskar vikten av äktenskapet. En instruktion som naturligtvis gäller för både män och kvinnor. Om kvinnor (eller män) står för denna falska undervisning så måste de sluta undervisa så i församlingen eftersom det hindrar det sanna evangeliets utbredande.

SLUTSATS

Om man läser Paulus ytligt tror jag det är lätt hänt att man får för sig att den andliga sanning som Paulus vill förmedla är att kvinnor aldrig under några omständigheter får undervisa, men med hjälp av den här “fem-stegs-modellen” landar vi i en annan djupare biblisk sanning som kan tala in i vår tid idag. Vi ska inte bortse från skillnaderna mellan man och kvinna och skapa ett könlöst “hen”, utan istället lyfta fram det i positiv bemärkelse och låta våra olikheter komplettera varandra. Annars riskerar vi att skapa en könsförvirring som orsakar dåligt mående bland unga människor. Vi lär oss också vikten av den universella andliga sanningen om äktenskapet mellan man och kvinna såsom en välsignelse från Gud. Om en världslig och obiblisk feminism undervisas i församlingen bör vi inte lyssna på den som undervisar så.

För dig som är intresserad av ännu mer liknande läsning rekommenderar jag Mikael Tellbes senaste bok “Paulus mot väggen”.

Aposteln Paulus texter i Nya testamentet påstås ibland vara “kvinnofientliga” och används ibland som intyg för att mannen ska stå över kvinnan i allmänhet och i kyrkan i synnerhet.

Rent generellt var Paulus budskap att “i Kristus” råder en ny ordning. I församlingen och i Guds rike så är vi inte “man och kvinna”, utan “ett i Kristus”. Men ute i världen råder fortfarande de gamla patriarkala strukturerna, och för att inte väcka allt för mycket anstöt bör vi kristna ibland inte nyttja vår nyvunna frihet allt för mycket, åtminstone inte om den riskerar skymma evangeliet och göra så att vi inte kan vittna om frälsningen i Jesus. Så även om Paulus på ett övergripande plan för det mesta undervisar om den nya ordningen om frihet i Kristus, så undervisar han ibland också mer specifikt hur män och kvinnor ska förhålla sig till varandra och till omvärlden för att inte väcka allt för mycket anstöt.

Här nedan följer nu en lista på några av de 16 kvinnliga medarbetare Paulus omgav sig med och litade på. I ett oerhört patriarkalt samhälle måste detta närmast betraktas som radikalt.

Det ord Paulus oftast använder för att beskriva sina medarbetare är “synergos”, vilket oftast översätts till “medarbetare” på svenska. Ett annat vanligt ord är “diakonos”, vilket betyder “tjänare”, samt “broder” och/eller “syster”. Även det grekiska ordet “prostatis” används ibland, vilket översätts till “patron” eller “ekonomisk välgörare”. I nutid ser vi ofta pastor, präst, apostel, profet, biskop, etc, som prestigefulla titlar, men så verkar Paulus inte ha tänkt. Paulus använder  sällan hierarkiska titlar som ska visa makt och prestige, utan snarare tvärtom beskriver han sina medarbetare som arbetare, tjänare och syskon.

Febe

1Vår syster Febe som tjänar församlingen i Kenkrea vill jag lägga ett gott ord för. 2Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga och ge henne den hjälp hon behöver. Hon har också varit till hjälp för många, även för mig.(Rom 16:1–2)

Febe kallas av Paulus “syster”, “diakon” och “patron”. Febe var inte en vanlig fattig tjänare, utan en rik kvinna som hjälpte Paulus både ekonomiskt och som medarbetare. Hon tjänade inte bara församlingen i Kenkrea utan tydligen reste hon även runt och var på väg till församlingen i Rom.

Priska / Priskilla

3Hälsa Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus, 4som har vågat sina liv för mig. Dem tackar inte bara jag utan också alla hednakristna församlingar. 5Hälsa också församlingen som kommer samman i deras hus.(Rom 16:3–5a)

19Församlingarna i Asien hälsar till er. Akvila och Priska tillsammans med församlingen i deras hus hälsar hjärtligt till er i Herren.(1Kor 16:19)

19Hälsa till Priska, Akvila och Onesiforus familj.(2Tim 4:19)

2Där träffade han en jude vid namn Akvila, född i Pontus, och hans hustru Priskilla. De hade nyligen kommit från Italien, eftersom Klaudius hade gett befallning om att alla judar skulle lämna Rom. Till dessa båda kom nu Paulus,(Apg 18:2)

18Paulus stannade i Korint ännu någon tid. Därefter tog han avsked av bröderna och avseglade till Syrien i sällskap med Priskilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade låtit raka sitt huvud. Han hade nämligen avlagt ett löfte.(Apg 18:18)

26Han började också frimodigt predika i synagogan. Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom.(Apg 18:26)

Efter att ha presenterat Febe för församlingen i Rom är det anmärkningsvärt att notera, att när Paulus ska hälsa till 28 församlingsmedlemmar i Rom, så nämner han Priska först. Till och med före Priskas man Akvila.

Priska tjänar alltså i församlingen i Rom, men verkar ha tjänat i många församlingen i Asien-regionen. Paulus skriver att “alla hednakristna församlingar” tackar Priska och hennes man Akvila. Hon verkar ha rest runt och undervisat och tjänat i många församlingar och blivit väldigt uppskattad. Ett exempel på ett sådant tjänande finner vi i Apostlagärningarna, där Priska “korrigerar” Apollos Bibelundervisning. En sådan uppgift utförs ju normalt sett bara av en församlingsföreståndare eller liknande.

När Paulus skriver till sin medarbetare Timoteus i Efesus, hälsar han också till Priska och Akvila. Det verkar som att de vid denna tid utgjorde församlingen i Efesus ledarskap och ansvarade för en av husförsamlingarna där, något som de även gjorde i Rom.

Maria

6Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er.(Rom 16:6)

Exakt vilken arbetsuppgift Maria har haft framgår inte, men det är uppenbart att Paulus uppskattar Marias myckna arbete för församlingen i Rom.

Junia

7Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.(Rom 16:7)

Det har debatterats mycket om huruvida Junia var en man eller en kvinna. Vid en första anblick verkar det som att Andronikus och Junia var ett par som bistått Paulus i hans arbete, och det är ju inget kontroversiellt med det, Paulus nämner ofta både man och hustru i sina hälsningar (jämför exempelvis Priska och Akvila i versarna före). Men det som krånglar till det är att Paulus efter sin hälsning sen beskriver både Andronikus och Junia som “apostlar”. Kan en kvinna vara apostel?

Min uppfattning är att Paulus sällan använder titlar för att beskriva makt, position eller prestige, utan snarare beskriver han den funktion som vederbörande har i församlingsarbetet. Eftersom både Andronikus och Junia har fått lida tillsammans med Paulus, de var ju hans “medfångar” i fängelset, så är det inte alls omöjligt att Paulus nu betraktar dem som “apostlar”. Precis som alla andra apostlar har de fått lida för Kristus.

Var då Junia en man eller en kvinna? I stort sett alla antika texter beskriver Junia som ett kvinnligt namn. Junias såsom ett maskulint namn förekommer endast en enda gång i en antik text. Dessutom beskriver de flesta av kyrkofäderna Junia som en kvinna.

Min personliga slutsats är att Junia var en kvinna som var gift med Andronikus, och att hon kallades för apostel tillsammans med sin man, inte som en prestigefull titel, utan för att hon hade lidit för Kristus tillsammans med Paulus.

Nymfas

15Hälsa till bröderna i Laodicea och till Nymfas och församlingen som kommer samman i hans hus.(Kol 4:15)

Det är oklart om Nymfas var en man eller en kvinna. I den grekiska grundtexten är det svårt att avgöra om namnet är manligt eller kvinnligt, så därför har Bibelöversättare historiskt sett ofta antagit att det varit en man. Nuförtiden är dock de flesta Bibelforskare överens om att Nymfas troligtvis är en kvinna.

Om så är fallet verkar hon ha varit en hyfsat rik kvinna som kunde ta emot församlingen i sitt hem, likt exempelvis Maria i Apostlagärningarna: “Då han nu insåg vad som hänt, gick han till Marias hus, hon som var mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många församlade och bad.(Apg 12:12)

Så oavsett om Nymfas var en man eller en kvinna, så verkar det inte vara helt ovanligt att en välbärgad kvinna betjänar församlingen genom att öppna upp sitt hus och ta emot församlingen i sitt hem. På Nya testamentets tid fanns ju inte kyrkobyggnader, utan församlingen samlades i olika hus.

Lydia

14En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som fruktade Gud. Och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon tog till sig det som Paulus predikade. 15När hon och alla i hennes familj hade blivit döpta bad hon: ”Kom hem till mig och bo där, om ni anser att jag tror på Herren.” Och hon övertalade oss.(Apg 16:14–15)

Här har vi ytterligare ett exempel på en välbärgad kvinna som öppnar upp sitt hem för församlingen.

Evodia och Syntyke

2Jag uppmanar Euodia och uppmanar Syntyche att vara eniga för Herrens skull. 3Ja, dig också, som är en verklig vän, ber jag: hjälp dem, ty de har kämpat för evangeliet tillsammans med mig, liksom Clemens och mina andra medarbetare som har sina namn i livets bok.(Fil 4:2–3)

Exakt vad för slags tjänst Evodia och Syntyke hade framgår inte riktigt, men det verkar som att Paulus menar att “de har kämpat för evangeliet tillsammans med mig”.

Rufus mor

13Hälsa Rufus, som är utvald i Herren, och hans mor, som är en mor också för mig.(Rom 16:13)

Julia och Nereus syster

15Hälsa Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas och alla heliga hos dem.(Rom 16:15)

Appfia

2och till vår syster Appfia, vår medkämpe Arkippus och till församlingen i ditt hus.(Filem 2)

Kloe

10I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening. 11Av dem som hör till Kloes familj har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er.(1Kor 1:10–11)

Tryfena och Tryfosa

12Hälsa Tryfena och Tryfosa, som arbetar i Herren. Hälsa den älskade Persis, som har arbetat mycket i Herren.(Rom 16:12)

Avslutningsvis tänkte jag bjuda på Paulus instruktion till de kvinnor som vill tjäna Herren:

11Kvinnorna skall på samma sätt vara allmänt aktade, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt. 12En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man. Han skall ta väl hand om sina barn och sin familj. 13De som sköter sin tjänst väl vinner en aktad ställning och får stor frimodighet i tron på Kristus Jesus.(1Tim 3:11–13)

Oavsett om man är man eller kvinna kan man tjäna Herren, och den som sköter sin tjänst väl bör få en “aktad ställning” i församlingen. Det verkar av ovan texter som att Paulus kvinnliga medarbetare var delaktiga i arbetet med att grunda församlingar, leda församlingar, undervisa, vägleda och korrigera. De var också ekonomiska välgörare som såg till så att arbetet kunde fortsätta genom att bidra ekonomiskt samt ta emot församlingen i sitt hem. Man får onekligen intrycket av att Paulus missionsarbete var beroende av kvinnor, och att Paulus inte hade någonting emot det, snarare tvärtom.

Men det vi framförallt lär oss från Paulus och hans kvinnliga medarbetare är att vi ska inte stirra oss blinda på prestigefulla titlar och höga positioner, utan istället arbeta hårt för Herren som tjänare och syskon.

I min jakt på en “biblisk” feminism (en feminism som med Bibeln som grund skapar förutsättningar för kvinnor att fullt ut tjäna Gud enligt den kallelse Gud ger och med de gåvor den helige Ande utrustar med) är turen kommen till Debora i Domarboken kapitel 4:

“Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var vid den tiden domare i Israel. Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom dit upp till henne för att hon skulle skipa rätt.” (Dom 4:4–5)

Debora levde i en tid då landet Israel hade övergett Gud och gjorde “det som var ont i Herrens ögon”. Som en konsekvens av det tillät Gud kananéerna förtrycka Israel våldsamt i 20 år. Under denna svåra tid, då Israel plundrades och kvinnorna våldtogs, förmådde sig inte de israelitiska männen att samla sig och försvara sitt land. Israel hade ännu ingen vald kung och ingen tydlig ledare. Folket gick därför till “domare” när de ville ha råd, vägledning och rättsskipning. En av dessa domare var Debora, en kvinna med profetisk gåva och duktig i att “skipa rätt”.

I en tid då kvinnorna våldtas och männen är för fega för att slå tillbaka mot fienden får den kompetenta kvinnliga ledaren och Gudskvinnan Debora ett ord från Herren. Gud kallar israeliten Barak att anfalla kananéernas befälhavare Sisera. Men Barak vägrar gå om inte Debora följer med honom.

“Debora sände bud och kallade till sig Barak, Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Har inte HERREN, Israels Gud, befallt: Drag upp på berget Tabor och tag med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar. Ty jag skall dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och skaror till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand?” Barak sade till henne: ”Om du går med mig så går jag, men om du inte går med mig så går inte heller jag.” Då svarade hon: ”Ja, jag skall gå med dig, men äran skall då inte bli din på den väg du går, utan HERREN skall sälja Sisera i en kvinnas hand.” Så stod Debora upp och gick med Barak till Kedesh.” (Dom 4:6–9)

Det var inte nödvändigtvis fel av Barak att vilja ha med Debora på detta livsfarliga fälttåg, Debora var ju en uppskattad ledare och Gudskvinna och hade förmodligen inspirerat de israelitiska krigarna och höjt stridsmoralen väsentligt. Men det var fel av Barak att vägra lyda Guds ord om Debora av någon anledning inte skulle följa med. Som en konsekvens av denna olydnad profeterar Debora att äran för segern över Sisera inte kommer att gå till Barak, utan till en kvinna.

Barak beger sig tillsammans med Debora och 10 000 israelitiska krigare till berget Tabor. Eftersom Sisera har 900 stridsvagnar har han övertaget på plan mark. Dessutom finns det knappt ett enda vapen i hela Israel, så oddsen är starkt emot Barak.

Men när Sisera har samlat hela sin stridshär ute på fältet nedanför berget Tabor profeterar Debora ännu en gång till Barak: ”Bryt upp, för detta är den dag då HERREN har gett Sisera i din hand. Se, HERREN har dragit ut framför dig.” (Dom 4:14)

Sisera har inte räknat med att Gud denna dag kommer att strida för Israel. Även om kananéerna är långt fler, har bättre stridsutrustning och vapen, så räcker det med en enda troende människa plus Gud, så är Guds folk alltid i majoritet.

När Barak och israeliterna tar sig ner för berget Tabor för att möta Sisera börjar det regna. Kananéernas stridsvagnar fastnar i leran och blir ett lätt byte för de israelitiska krigarna! Sisera tvingas gå ner från sin vagn och fly till fots! Israel besegrar hela Siseras här.

Den enda som kom undan var Sisera, som lyckas fly till fots till kvinnan Jaels tält. Hon erbjuder Sisera sitt tält som gömställe. Ingen manlig israelit skulle komma på tanken att leta i en kvinnas tält, så Sisera tror att han är trygg och somnar utmattad av striden och flykten. Men det Sisera inte räknat med är att Jael, även om hennes man Heber har övergett sin vänskap med Israel och gått över till kananéerna, så har inte hon övergett Gud och hans folk Israel.

“Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog. Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: ”Kom hit, så skall jag visa dig den man som du söker.” Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen.” (Dom 4:21–22)

När Sisera sover tar hon fram en tältplugg och en hammare. Hon är van vid att banka ner tältpluggar i marken eftersom det var kvinnornas syssla att sätta upp tälten. Jael smyger fram till Sisera och slår tältpluggen genom hans tinning så hårt att den gick ner i marken!

När Barak kommer fram till Jaels tält bjuder hon in honom att bevittna den kananéeiska befälhavaren Sisera, dödad av en kvinna, precis som Debora hade profeterat.

Sammanfattningsvis

När de kananeiska männen våldtog de israelitiska kvinnorna förmådde sig inte de israelitiska männen att ta sitt ansvar och strida mot Sisera. När mannen Barak inte vågade leda kallade Gud kvinnan Debora att vara Israels ledare. När mannen Heber har övergett Gud står kvinnan Jael fast i sin tro.

I Domarboken kapitel 4 lär vi oss att Gud kan använda både män och kvinnor som profeter och ledare. Det som är avgörande är inte vilket kön man har, utan om man är villig att tro på Guds ord och lyda den kallelse man har fått, oavsett om man är man eller kvinna.

1När Ehud var död gjorde Israel åter det som var ont i Herrens ögon. 2Då sålde Herren dem i den kananeiske kungen Jabins hand. Han regerade i Hasor, och hans befälhavare var Sisera, som bodde i Haroset-Haggojim. 3Israels barn ropade till Herren, ty Jabin hade niohundra vagnar av järn och hade förtryckt Israel våldsamt i tjugo år. 4Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var vid den tiden domare i Israel. 5Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom dit upp till henne för att hon skulle skipa rätt. 6Hon sände bud och kallade till sig Barak, Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Drag upp på berget Tabor och tag med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar. 7Ty jag skall dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och skaror till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand?” 8Barak sade till henne: ”Om du går med mig så går jag, men om du inte går med mig så går inte heller jag.” 9Då svarade hon: ”Ja, jag skall gå med dig, men äran skall då inte bli din på den väg du går, utan Herren skall sälja Sisera i en kvinnas hand.” Så stod Debora upp och gick med Barak till Kedesh. 10Barak kallade samman Sebulon och Naftali till Kedesh, och tiotusen man följde honom dit upp. Debora gick också med honom. 11Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svärfar Hobab, och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh. 12När man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp på berget Tabor, 13samlade han alla sina vagnar, niohundra vagnar av järn, och dessutom allt folk han hade, från Haroset-Haggojim till floden Kishon. 14Men Debora sade till Barak: ”Bryt upp, för detta är den dag då Herren har gett Sisera i din hand. Se, Herren har dragit ut framför dig.” Så gick Barak ner från berget Tabor, och tiotusen man följde honom. 15Och Herren sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och hela hans här, så att de vek tillbaka för Baraks svärd. Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. 16Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroset-Haggojim, och hela Siseras här föll för svärd. Inte en enda kom undan. 17Men Sisera hade flytt till fots till Jaels tält, hustru till keniten Heber, ty vänskap rådde mellan Jabin, kungen i Hasor, och keniten Hebers hus. 18Jael gick för att möta Sisera och sade till honom: ”Kom in, min herre, kom in till mig, var inte rädd.” Då gick han in till henne i tältet och hon lade över honom ett täcke. 19Han sade till henne: ”Ge mig lite vatten att dricka för jag är törstig”. Hon öppnade mjölkkärlet och gav honom att dricka och lade sedan över honom igen. 20Han sade till henne: ”Ställ dig vid ingången till tältet, och om någon kommer och frågar dig om det är någon här, så svara nej.” 21Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog. 22Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: ”Kom hit, så skall jag visa dig den man som du söker.” Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen. 23Så kuvade Gud på den dagen Jabin, kungen i Kanaan, inför Israels barn. 24Och israeliternas hand vilade allt tyngre på Jabin, kungen i Kanaan, till dess de helt gjorde slut på honom.

  • 1När Ehud var död gjorde Israel åter det som var ont i Herrens ögon. 2Då sålde Herren dem i den kananeiske kungen Jabins hand. Han regerade i Hasor, och hans befälhavare var Sisera, som bodde i Haroset-Haggojim. 3Israels barn ropade till Herren, ty Jabin hade niohundra vagnar av järn och hade förtryckt Israel våldsamt i tjugo år.
    • När Israel ingick förbund med Gud på Sinai berg, så kom de överens om att lydnad skulle leda till Guds välsignelse, och olydnad skulle leda till Guds förbannelse (5 Mos 28). Välsignelsen skulle leda till god skörd, beskydd från fiender, helgelse och många barn. Men förbannelsen skulle leda till straff, sjukdom, krig, förvirring och svält.
      • På sätt och vis vore det kanske skönt att ha ett förbund med välsignelse och förbannelse? När man blir lite slapp i sin tro så blir man bestraffad, inser sin synd, omvänder sig och kommer tillbaka till Herren.
        • Problemet med detta sätt att få del av frälsning, är att man, för att undvika förbannelse, måste hålla alla Guds bud, något som ju är principiellt omöjligt. I det nya förbund som Jesus instiftade, så tog Jesus det gamla förbundets förbannelse på sig själv när han dog på korset, och alla som tror på Jesus blir friköpta från förbannelsen och kan istället få ta del av välsignelsen (Gal 3).
    • Domarbokens berättelser följer ett mönster där Israel lovar att vara lydiga Gud, blir välsignade, avfaller och börjar tillbe avgudar, drabbas av Guds förbannelse, ropar till Gud om hjälp, blir räddade av Gud, lovar att vara lydiga Gud, blir välsignade, avfaller osv, osv.
      • När Israel pga sitt avfall hamnar i trångmål, brukar Gud kalla en ny ”domare”, en ledare, som får Guds kraft till att rädda Israel.
    • På grund av Israels olydnad så tillät Gud dem att drabbas av krig och förtryck. Den kananeiske kungen Jabin håller Israel i ett järngrepp genom att blockera de viktiga handelsvägarna (Dom 5:6), samt plundra och våldta israelitiska kvinnor (Dom 5:30).
      • Man kan ju tycka att Israel borde ha omvänt sig så snart som möjligt, men det dröjde 20 år av förtryck innan de till slut omvände sig och ropade till Gud och bad om hjälp.
  • 4Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var vid den tiden domare i Israel. 5Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom dit upp till henne för att hon skulle skipa rätt.
    • Trots att Israel som helhet hade vänt sig bort från Gud, så fanns det en gudfruktig kvinna i Efraims bergsbygd som fortsatte att leva rättfärdigt. Debora, vars namn betyder ”bi”, beskrev sig själv som ”en moder i Israel” (Dom 5:7) och satt under ett palmträd i Efraim och tog emot människor som behövde råd och vägledning. Gud talade genom henne, både genom vishet och genom direkta tilltal. Ett av de profetiska ord hon fick var att tiden nu var inne för Gud att befria Israel genom den militäre ledaren Barak.
    • Det hör inte till vanligheterna att Gud kallade en kvinna till att vara profetissa och domare i Israel. Men helt klart är att det var Debora som vid denna tid var domare i Israel, inte Barak.
      • Bibeln har många exempel på kvinnor som hade den profetiska gåvan: Mirjam (2 Mos 15:20), Hulda (2 Kung 22:14), Hanna (Luk 2:36) och Filippus fyra döttrar (Apg 21:8–9).
      • Dock finns det inte lika många bibliska exempel på kvinnor som är ledare. Därför blir berättelsen om Debora extra viktig för att förstå Guds vilja angående kvinnligt ledarskap.
        • Några fler exempel på kvinnligt ledarskap är Mirjam (Mik 6:4), Ester (Ester), Maria (Luk 10:39), Jesu kvinnliga lärjungar (Luk 8:1-3), Priskilla (Apg 18:26), Febe (Rom 16:1), Junia (Rom 16:7).
    • En så kallad ”domare” i Domarboken, var inte nödvändigtvis en domare som sitter i en domstol och dömer. Snarare betyder det hebreiska ordet ”shaphat” en ”ledare” eller ”hjälte”. En domare är en av Gud utsedd ledare som leder Israel till seger och som levererar Guds dom över Israels fiender.
      • Om man blir en ledare i Guds rike beror inte på om man är man eller kvinna, utan om man får Guds kallelse eller inte. I detta fall hade Debora onekligen fått Guds kallelse att vara en av Israels ledare, något hon utförde på ett mycket föredömligt sätt.
  • 6Hon sände bud och kallade till sig Barak, Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Drag upp på berget Tabor och tag med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar. 7Ty jag skall dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och skaror till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand?”
    • Det verkar som att det finns en del i den här historien som inte finns med i Bibeln. Man får intrycket av att Gud vid ett tidigare tillfälle har sagt till Barak att gå ut i strid med Sisera, men att Barak av oklar anledning inte gjort det. Debora upprepar nu Guds ord till Barak och säger åt honom att gå ut i strid.
      • När man får en stor och livsavgörande kallelse från Gud, så skadar det inte om den kallelsen bekräftas av en profet. Även om den första upplevelsen var tydlig, så kan man bli osäker, och då är det väldigt stärkande att få sin upplevelse bekräftad.
  • 8Barak sade till henne: ”Om du går med mig så går jag, men om du inte går med mig så går inte heller jag.” 9Då svarade hon: ”Ja, jag skall gå med dig, men äran skall då inte bli din på den väg du går, utan Herren skall sälja Sisera i en kvinnas hand.” Så stod Debora upp och gick med Barak till Kedesh.
    • Det var inte nödvändigtvis fel av Barak att be Debora följa med. Kanske kände sig Barak fortsatt osäker i sig själv, och behövde Deboras starka tro vid sin sida. Kanske ansåg Barak att männen skulle kriga modigare om Debora följde med och stärkte moralen.
      • Men det var inte bra av Barak att vägra gå om inte Debora följde med. På så sätt avslöjar Barak att han inte riktigt tror på att Gud kommer att vara med honom, om inte Debora också följer med.
      • Barak är således ett exempel på en Herrens tjänare som är svag i sin tro, och beroende av andra människors tro. Det positiva med denna svaghet, är att Gud kunde använda Barak ändå, och i Hebreerbrevet 11:32-33 omnämns han som en av trons hjältar.
    • Det negativa med Baraks svaga tro, är att han inte litar på Guds ord till honom. Han tror på att Gud har talat till Debora, men han verkar tro att Gud bara står fast vid sitt ord om Debora är med, vilket inte stämmer. Om Gud har sagt att han ska vara med Barak, så kommer Gud att fullfölja detta.
      • På grund av Baraks svaga tro så skulle en kvinna få äran för segern över Sisera istället för Barak. Till en början kan man ju tro att det är Debora som kommer att få denna ära, men så småningom kommer det att visa sig att det är en annan kvinna.
      • Genom att ge just en ”kvinna” äran för denna militära seger över Sisera, visar Gud att det inte är könet som avgör om man är villig att modigt lyda Gud. Snarare är det tron i hjärtat, oavsett om man är man eller kvinna, som är avgörande.
    • Även om Barak var svag i sin tro och beroende av Deboras styrka, så lydde han Guds kallelse till slut. En viktig lärdom från detta är att svaghet och tvivel inte är ett hinder för Gud. Snarare visar den mänskliga svagheten Guds storhet ännu mer.
  • 10Barak kallade samman Sebulon och Naftali till Kedesh, och tiotusen man följde honom dit upp. Debora gick också med honom. 11Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svärfar Hobab, och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh.
    • Att Barak var osäker var mänskligt sett inte så konstigt. Sisera och kananéerna hade 900 stridsvagnar, vilket gjorde dem oerhört överlägsna mot israeliterna, framförallt med tanke på att det vid den här tiden knappt fanns några vapen i Israel (Dom 5:8, 1 Sam 13:19-22).
  • 12När man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp på berget Tabor, 13samlade han alla sina vagnar, niohundra vagnar av järn, och dessutom allt folk han hade, från Haroset-Haggojim till floden Kishon. 14Men Debora sade till Barak: ”Bryt upp, för detta är den dag då Herren har gett Sisera i din hand. Se, Herren har dragit ut framför dig.” Så gick Barak ner från berget Tabor, och tiotusen man följde honom. 15Och Herren sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och hela hans här, så att de vek tillbaka för Baraks svärd. Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. 16Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroset-Haggojim, och hela Siseras här föll för svärd. Inte en enda kom undan.
    • Innan striden ska börja har Barak samlat sina män uppe på berget Tabor och Sisera har sina män och stridsvagnar nere på fältet. Uppe på berget har Barak fördel eftersom det blir oerhört otympligt för stridsvagnar att sig upp där och strida. Men nere på fältet har Sisera fördel eftersom han då till fullo kan nyttja sina stridsvagnar.
      • När Barak beger sig ner från berget för att möta Sisera på ett öppet fält, så beger han sig alltså ner på fiendens mark där han har alla odds emot sig.
        • På samma sätt kan det måhända vara enklare för oss kristna att stänga in oss i kyrkan där vi känner oss trygga och på säker mark, än att bege oss ut i världen och vittna om vår tro. Ute i världen är oddsen emot oss och vi har fördelen av hemmaplan, men å andra sidan blir segern större än när vi bara stänger in oss i kyrkan.
      • I Domarboken 5:4–5 verkar det som att Gud sände ett kraftigt regn i samband med striden. Om så var fallet så är det mycket möjligt att den fördel som stridsvagnarna innebar plötsligt blev en kraftig nackdel när regnet förvandlade marken till gyttja och gjorde så att stridsvagnarna fastnade i leran. Det skulle förklara varför Sisera ”steg ner från sin vagn och flydde till fots”.
  • 17Men Sisera hade flytt till fots till Jaels tält, hustru till keniten Heber, ty vänskap rådde mellan Jabin, kungen i Hasor, och keniten Hebers hus. 18Jael gick för att möta Sisera och sade till honom: ”Kom in, min herre, kom in till mig, var inte rädd.” Då gick han in till henne i tältet och hon lade över honom ett täcke. 19Han sade till henne: ”Ge mig lite vatten att dricka för jag är törstig”. Hon öppnade mjölkkärlet och gav honom att dricka och lade sedan över honom igen. 20Han sade till henne: ”Ställ dig vid ingången till tältet, och om någon kommer och frågar dig om det är någon här, så svara nej.” 21Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog.
    • Kvinnor och män hade varsitt tält (1 Mos 24:67, 1 Mos 31:33) och Sisera gömmer sig i en kvinnas tält eftersom han tror att ingen kommer att leta efter honom just där.
    • Att sätta upp tält var vid denna tid en kvinnlig syssla, så Jael var väl förtrogen med att slå ner tältpluggar i marken, något hon nu använder för att på ett brutalt sätt ha ihjäl Sisera.
    • Genom att döda sin gäst bryter Jael mot den oerhört viktiga principen om gästfrihet. Men detta kunde hon göra med gott samvete eftersom hennes folk keniterna var avlägsna släktingar till Israel (1 Mos 25:1–4) och hennes man Heber borde aldrig ha bjudit in Sisera överhuvudtaget, eftersom han var Guds folks fiende.  
    • Denna dag räddades Israel, landet som flödar av mjölk och honung, av kvinnan Debora, vars namn betyder ”bi” och av Jael, vars namn betyder ”bergsget”. På grund av sin olydnad kunde Israel inte njuta av mjölken och honungen som Gud lovat dem, men tack vare två trogna och starka kvinnor återfick Israel biets honung och getens mjölk.
  • 22Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: ”Kom hit, så skall jag visa dig den man som du söker.” Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen. 23Så kuvade Gud på den dagen Jabin, kungen i Kanaan, inför Israels barn. 24Och israeliternas hand vilade allt tyngre på Jabin, kungen i Kanaan, till dess de helt gjorde slut på honom.
    • Även om israeliterna vann en stor seger denna dag, så var kriget ännu inte över. Striderna fortsatte, men så småningom hade Israel gjort helt slut på sin fiende Jabin.
      • På samma sätt kan vi idag då och då vara med om stora genombrott i vårt andliga liv, även om vi inte bara på grund av detta blir helt befriade från alla problem. Men ibland är det rätt tid och rätt tillfälle att ge sitt liv helt till Gud ånyo, eller ta nya steg i livet tillsammans med Gud.
    • Sammanfattningsvis lär vi oss mycket om kvinnors roll i Domarboken kapitel 4 och 5. Kanaans män våldtog försvarslösa israelitiska kvinnor i 20 år, tills att Israel omvänder sig och Gud talar till Israels ledare Debora. När mannen Barak inte vågar gå ut i strid utan kvinnan Debora låter Gud kvinnan Jael besegra fienden Sisera. I dessa två kapitel lär vi oss således att Gud kan använda både män och kvinnor som profeter och ledare. Det som är avgörande är inte vilket kön man har, utan om man är villig att tro på Guds ord och lyda den kallelse man har fått, oavsett om man är man eller kvinna.
Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.