Pastor Christian Mölk | Saul | Page: 2
Currently viewing the tag: "Saul"

1En dag sade Sauls son Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till filisteernas förpost där på andra sidan.” Men detta talade han inte om för sin far. 2Saul befann sig då vid Gibeas gräns, under granatträdet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde omkring sexhundra man. 3Ahia, son till Ahitub, som var bror till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, Herrens präst i Silo, bar då efoden. Och folket visste inte om att Jonatan hade givit sig av. 4Men i passet där Jonatan försökte gå över för att komma till filisteernas förpost, fanns en klippa på vardera sidan. Den ena hette Boses och den andra Sene. 5Den ena klippan reste sig i norr mitt emot Mikmash, den andra i söder mitt emot Geba. 6Jonatan sade till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till dessa oomskurnas förpost. Kanske skall Herren göra något för oss. För ingenting hindrar Herren att ge seger genom få lika väl som genom många.” 7Hans vapenbärare svarade: ”Gör allt du har i sinnet. Gå du! Jag följer dig vart du vill.” 8Då sade Jonatan: ”Bra, vi skall gå över till männen där och visa oss för dem. 9Om de säger till oss: ”Stå stilla, till dess vi kommer fram till er”, då skall vi stanna där vi är och inte klättra upp till dem. 10Men om de säger: ”Kom upp hit till oss”, då skall vi gå dit upp, för då har Herren gett dem i vår hand. Detta skall vara tecknet för oss.” 11När båda två hade blivit synliga för filisteernas förpost, sade filisteerna: ”Se, hebreerna kryper ut ur hålen, där de har gömt sig.” 12Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans vapenbärare: ”Kom upp till oss, så skall vi lära er!” Då sade Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom med upp efter mig, för Herren har gett dem i Israels hand.” 13Jonatan klättrade upp på händer och fötter, och hans vapenbärare följde honom. Och filisteerna föll för Jonatan, och hans vapenbärare gick efter honom och gav dem dödsstöten. 14I det första anfallet nergjorde Jonatan och hans vapenbärare omkring tjugo man på en sträcka av ungefär ett halvt plogland. 15Då uppstod förskräckelse i lägret på fältet och bland allt folket. Förposten och de som hade givit sig ut på härjningståg greps också av skräck Marken skalv och det kom en förskräckelse från Gud. 16Sauls väktare i Gibea i Benjamin fick se att mängden skingrades och att man irrade hit och dit. 17Då sade Saul till folket som han hade hos sig: ”Räkna folket och se efter vem som har lämnat oss.” När de gjorde så, upptäckte de att Jonatan och hans vapenbärare inte var där. 18Då sade Saul till Ahia: ”För hit Guds ark!” Guds ark fanns nämligen på den tiden hos israeliterna. 19Medan Saul ännu talade med prästen, ökade förvirringen i filisteernas läger. Då sade Saul till prästen: ”Drag tillbaka din hand.” 20Saul och allt det folk som han hade hos sig samlades och drog till stridsplatsen. Och se, den ene hade lyft sitt svärd mot den andre. Förvirringen var mycket stor. 21De hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och som hade dragit upp med dem och fanns här och där i lägret, också de gick nu över till de israeliter som var med Saul och Jonatan. 22När de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filisteerna flydde, satte också alla dessa efter dem och stred mot dem. 23Så räddade Herren Israel den dagen, och striden fortsattes ända bortom Bet-Aven.

  • 1En dag sade Sauls son Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till filisteernas förpost där på andra sidan.” Men detta talade han inte om för sin far. 2Saul befann sig då vid Gibeas gräns, under granatträdet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde omkring sexhundra man. 3Ahia, son till Ahitub, som var bror till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, Herrens präst i Silo, bar då efoden. Och folket visste inte om att Jonatan hade givit sig av.
    • Saul hade inte förberett något speciellt för den här dagen, utan satt under sitt granatträd och funderade över de dåliga oddsen mot filisteerna och hur han ska kunna lösa den här knepiga situationen.
      • Själv hade Saul 600 man, medan filisteerna hade ”6 000 ryttare och fotfolk så talrikt som sanden på havets strand” (1Sam 13:5). Men inte nog med det, dessutom var filistéerna enormt överlägsna vad gäller den militära utrustningen. Flisteerna hade sett till så att det inte fanns någon smed i Israel så att israeliterna inte kunde tillverka varken svärd eller spjut (1 Sam 13:19). I Israels armé var det bara Saul och Jonatan som hade svärd, resten hade slungor, jordbruksverktyg och dylikt.
      • Men trots de enormt dåliga oddsen, så föreslår Jonatan för sin vapenbärare att de ska gå över till fiendens förpost. Kontrasten mellan kung Saul och hans son Jonatan kunde inte vara större. Saul sitter under sitt granatträd och funderar hur han ska lösa den här situationen, medan Jonatan beger sig iväg till fienden för att se vad Gud har tänkt göra.
        • Jonatan påminner starkt om en ung frimodig brinnande kristen som vill ut och vittna om Jesus, be för sjuka och driva ut demoner, men som känner sig instängd i kyrkan och därför på eget bevåg beger sig ut på gator och krogar för att lyda missionsbefallningen.
        • Jonatan är trött på sin pappas inaktivitet och vet att Gud vill rädda Israel, men att Gud behöver någon som är villig att lita på Gud.
        • Om du är irriterad över att ingenting händer i din kyrka eller att ingen gör något, då beror det förmodligen på att Gud har kallat just dig till att göra detta. Om du känner din församling exempelvis evangeliserar alldeles för lite, då kan det mycket väl bero på att Gud har lagt detta på ditt hjärta för att du ska engagera dig i just detta och inspirera andra till att bli bättre på att evangelisera.
          • Så innan du klagar, fundera ett varv till om det inte är så att anledningen till att ingen gör något beror på att det är du som inte gör något.
        • Förmodligen undvek Jonatan att berätta om sina planer för sin far eftersom Saul då hade förbjudit honom detta riskfyllda äventyr.
          • Om en församling har ett osunt ledarskap kan det ibland vara bättre att agera rätt innan man fått ett nej, för då har man ju inte gått emot ledarskapet och har inte gjort sig skyldig till trots utan bara lytt Guds ord.
        • Jonatan hade en form av assistent, en ”vapenbärare”, som assisterade honom på olika sätt, bl.a. genom att bära hans vapen.
          • Man ska absolut inte ringakta vapenbärarens uppgift, han var tvungen att vara minst lika modig som Jonatan eftersom han hängde med på alla äventyr.
          • I Predikaren 4:12 står det: ”Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt.”
            • Att bege sig iväg ensam på äventyr, mission, evangelisation, eller vad som helst, är inte att rekommendera. Att ha någon vid sin sida som stöttar, uppmuntrar, ifrågasätter, osv, är ovärderligt. Det är ingen slump att Jesus alltid skickade iväg sina lärjungar två och två (Mark 6:7, Luk 10:1).
  • 4Men i passet där Jonatan försökte gå över för att komma till filisteernas förpost, fanns en klippa på vardera sidan. Den ena hette Boses och den andra Sene. 5Den ena klippan reste sig i norr mitt emot Mikmash, den andra i söder mitt emot Geba.
    • Om Jonatan aldrig hade gått iväg för att möta fienden, hade han heller aldrig hittat denna utmärkta strategiska position.
      • Ofta låter Gud oss inte se hela vår framtid, utan han leder oss steg för steg. När Gud kallar oss till någonting, så visar han oss en dörr vi kan gå in i, men det är först när vi lyder Guds kallelse som Gud öppnar nästa dörr vi ska gå in i.
      • Om det skulle visa sig att man har missuppfattat Guds kallelse, så är det ju inte hela världen om man går tillbaka ett steg.
    • Under första världskriget skulle brittiska styrkor under general Allenbys befäl möta turkarna vid Mikmash. En av majorerna i den brittiska armén satt och läste Bibeln medan han funderade över den närstående striden. När han läste om dessa versar insåg han att britterna skulle kunna utmanövrera turkarna genom detta pass. Britterna hittade vägen igenom och lyckades på så sätt framgångsrikt inta staden.
  • 6Jonatan sade till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till dessa oomskurnas förpost. Kanske skall Herren göra något för oss. För ingenting hindrar Herren att ge seger genom få lika väl som genom många.” 7Hans vapenbärare svarade: ”Gör allt du har i sinnet. Gå du! Jag följer dig vart du vill.”
    • För Jonatan var detta äventyr mer än att bara spana på sin fiende, han ville se vad Gud skulle göra!
      • Jonatan var inte dum, han visste att Israel var i en mycket svår situation och att fienden var övermäktig.
      • Jonatan kände till Guds ord, och visste att Gud många gånger tidigare hade använt några få enkla människor för att göra stora mäktiga ting.
      • Jonatan visste att Gud behövde använda en frimodig person. Saul satt under sitt granatträd och funderade på hur Saul skulle lösa situationen, medan Jonatan begav sig iväg för att se hur Gud skulle lösa situationen.
        • Ibland finns det en risk att vi frikyrkliga stänger inne oss i våra kyrkor och ber till Gud om väckelse, istället för att vara frimodiga och gå ut och berätta om vår tro för våra vänner.
          • Gud VILL väckelse, Gud VILL att vi ska segra över Fienden, men ibland är det enda som krävs ett par villiga fötter som är redo att gå ut och vittna om Jesus.
            • 9Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.” (2 Krön 16:9a)
            • 7Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: ”Din Gud är konung!” (Jes 52:7)
          • Jonatan visste att rent mänskligt sett är det omöjligt att besegra filisteerna, men för Gud är allting möjligt (Matt 19:26, Rom 8:31).
            • Det var kanske fler i Israel som visste detta, men det var bara Jonatan som vågade gå i tro på att det faktiskt var sant. Det är en sak att i teorin tro på vad som står i Bibeln, en helt annan sak att dessutom följa det.
          • Det är viktigt att komma ihåg att Jonatan inte gjorde detta för sin egen skull i syfte att bli hjälte. Han gjorde detta för Guds skull, han ville se vad Gud skulle göra genom honom.
          • Vad hade hänt om Jonatans vapenbärare hade varit negativt inställd till detta farliga äventyr? Hade Jonatan vacklat och kanske tänkt om och till slut insett att detta aldrig skulle gå?
            • Ibland är det av oerhört stort värde att vi uppmuntrar varandra till att göra vad Gud lägger på våra hjärtan. Ett uppmuntrande ord kan ibland vara skillnaden mellan att våga följa Guds kallelse eller inte.
              • Detta innebär såklart inte att man helt ogenomtänkt alltid ska uppmuntra varandra att göra precis allt man tror Gud vill att man ska göra. Man ska t.ex. aldrig uppmuntra någon till att göra något som går emot Guds ord eller liknande.
              • Men om någon osjälviskt följer Guds kallelse i enlighet med Guds ord, då ska man vara noga med att uppmuntra och stötta, framförallt om man som i vapenbärarens fall, är redo att själv följa med och hjälpa till!
  • 8Då sade Jonatan: ”Bra, vi skall gå över till männen där och visa oss för dem. 9Om de säger till oss: ”Stå stilla, till dess vi kommer fram till er”, då skall vi stanna där vi är och inte klättra upp till dem. 10Men om de säger: ”Kom upp hit till oss”, då skall vi gå dit upp, för då har Herren gett dem i vår hand. Detta skall vara tecknet för oss.”
    • Man får intrycket av Jonatan att det var viktigt för honom att lyssna in vad hans vapenbärare tyckte om detta farliga äventyr. Hade vapenbäraren inte varit lika på som Jonatan hade uppdraget förmodligen aldrig blivit av.
    • Eftersom Jonatan inte hade hört Guds tydliga röst, utan istället gick i tro på att detta var vad Gud ville, så är han ödmjuk nog att inse att han faktiskt inte med 100 % säkerhet vet att detta är Guds vilja.
      • Jonatan tvivlar alltså inte på Guds ord genom detta test, utan tvivlar på sin egen förmåga att förstå Guds vilja.
  • 11När båda två hade blivit synliga för filisteernas förpost, sade filisteerna: ”Se, hebreerna kryper ut ur hålen, där de har gömt sig.” 12Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans vapenbärare: ”Kom upp till oss, så skall vi lära er!” Då sade Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom med upp efter mig, för Herren har gett dem i Israels hand.” 13Jonatan klättrade upp på händer och fötter, och hans vapenbärare följde honom. Och filisteerna föll för Jonatan, och hans vapenbärare gick efter honom och gav dem dödsstöten. 14I det första anfallet nergjorde Jonatan och hans vapenbärare omkring tjugo man på en sträcka av ungefär ett halvt plogland.
    • Israeliterna i allmänhet var så rädda för filisteerna att de gömde sig i ”grottor och gropar” (1 Sam 13:6).
    • Gud bekräftar för Jonatan och vapenbäraren att han är med dem och då förstår Jonatan att ingenting kan stoppa dem!
      • Trots att Gud är med Jonatan och trots att Gud har lovat seger, så finns det fortfarande en del hinder att överbrygga, exempelvis måste Jonatan klättra upp för en besvärlig klippa innan han kan gå in i den strid som Gud lovat att han ska vinna.
        • På samma sätt kan det vara när Gud ger oss ett löfte om någonting, det kan fortfarande finnas en del besvärliga moment och stridigheter innan man når ända fram till det Gud har lovat.
        • Även om Gud har lovat seger så är det inte säkert att vägen dit nödvändigtvis är en dans på rosor, utan man måste vara beredd att använda både sin händer och sina fötter för att nå fram till målet.
      • Även om segern tillhörde Gud, så var det Jonatan som fick strida.
        • På samma sätt måste vi inse att vi inte bara kan be om väckelse utan att dessutom vara beredda att de facto gå ut och vittna om Jesus.
  • 15Då uppstod förskräckelse i lägret på fältet och bland allt folket. Förposten och de som hade givit sig ut på härjningståg greps också av skräck Marken skalv och det kom en förskräckelse från Gud.
    • I samband med Jonatans seger över förposten sänder Gud en ”förskräckelse” över filisteernas läger så att de blir förvirrade och ger sig på varandra.
    • Saul har säkert funderat på hur i hela friden han skulle kunna besegra de mäktiga filisteerna utan några svärd, och till slut gett upp och insett att det är omöjligt.
      • Men för Gud är ingenting omöjligt och om inte israeliterna har några svärd att döda filisteerna så får han väl göra så att filisteerna dödar sig själva med sina egna svärd.
  • 16Sauls väktare i Gibea i Benjamin fick se att mängden skingrades och att man irrade hit och dit. 17Då sade Saul till folket som han hade hos sig: ”Räkna folket och se efter vem som har lämnat oss.” När de gjorde så, upptäckte de att Jonatan och hans vapenbärare inte var där. 18Då sade Saul till Ahia: ”För hit Guds ark!” Guds ark fanns nämligen på den tiden hos israeliterna. 19Medan Saul ännu talade med prästen, ökade förvirringen i filisteernas läger. Då sade Saul till prästen: ”Drag tillbaka din hand.”
    • När väktarna som spanar bort mot filisteernas armé ser att de börjat slå ihjäl varandra meddelar de sin kung vad som är på gång.
    • Saul, som är mer intresserad av att få äran för vinsten än att segra över filisteerna, försöker ta reda på vem det är som har orsakat allt detta. När Saul inser att det är hans son Jonatan kallar han på prästen och arken.
      • Saul borde ha insett att Gud just nu strider för Israel och befalla sin armé att anfalla filisteerna, men Saul är osäker och vill ta reda på Guds vilja genom att fråga prästen. Men till slut blir larmet så högt i filisteernas läger att han måste avbryta prästen och bege sig till striden.
        • Om det är helt uppenbart att det är Gud som agerar, då är det inte alltid rätt tid att be och söka Guds vilja, eftersom man ju ser Guds vilja mitt framför ögonen. Då är det istället läge att agera och göra det som är Guds vilja.
  • 20Saul och allt det folk som han hade hos sig samlades och drog till stridsplatsen. Och se, den ene hade lyft sitt svärd mot den andre. Förvirringen var mycket stor. 21De hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och som hade dragit upp med dem och fanns här och där i lägret, också de gick nu över till de israeliter som var med Saul och Jonatan. 22När de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filisteerna flydde, satte också alla dessa efter dem och stred mot dem. 23Så räddade Herren Israel den dagen, och striden fortsattes ända bortom Bet-Aven.
    • Trots att Saul var kung över Israel så tog det lång tid för honom att leda Israel. Nu får han finna sig i att Gud och Jonatan ligger steget före.
    • I filisteernas armé fanns israeliter som av olika skäl hade gått över på fiendens sida, kanske hade de gett upp hoppet om att Gud skulle rädda Israel, eller så hade de blivit tvingade in i fiendes armé för att deras område hade tagits över av filisteerna. Hursomhelst så såg de nu sin chans att gå tillbaka på den rätta sidan.
      • På liknande sätt kan kristna som har slutat gå till kyrkan eller liknande, helt plötsligt komma tillbaka när de ser att Gud gör under mitt ibland dem.
        • Självklart är det bättre att aldrig ha slutat gå till kyrkan även om tiderna har varit trista, men det är ändå bättre än att inte återvända till kyrkan alls.
      • Även om det var Jonatan som hade satt bollen i rullning, så var detta Guds seger! Utan Guds kallelse, bekräftelse och agerande, så hade Israel aldrig besegrat filisteerna.

 

Copyright 2014 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

8Han väntade i sju dagar, den bestämda tid Samuel hade angett. Men när Samuel ännu inte hade kommit till Gilgal, började folket skingras och gå ifrån honom. 9Då sade Saul: ”För fram brännoffret och gemenskapsoffret till mig.” Därefter bar han fram brännoffret. 10Men just som han hade slutat att offra, kom Samuel. Då gick Saul och mötte honom för att hälsa honom. 11Men Samuel frågade: ”Vad har du gjort?” Saul svarade: ”När jag såg att folket skingrades och gick ifrån mig och du inte kom inom den bestämda tiden, medan filisteerna samlades vid Mikmash, 12tänkte jag: Nu kommer filisteerna ner hit mot mig i Gilgal, och jag har ännu inte bett om Herrens hjälp. Då tog jag mod till mig och offrade brännoffret.” 13Samuel sade: ”Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit det bud Herren, din Gud, har gett dig. Om du hade gjort det, skulle Herren ha befäst ditt kungadöme över Israel för all framtid. 14Men nu skall ditt kungadöme inte bestå. Herren har sökt sig en man efter sitt hjärta, och honom har han utsett till furste över sitt folk. Men du har inte hållit vad Herren befallt dig.” 15Därefter bröt Samuel upp och gick från Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul inmönstrade det folk som fanns hos honom och det var omkring sexhundra man. 16Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det folk som fanns hos dem, medan filisteerna hade slagit läger vid Mikmash. 17En skara drog ut ur filisteernas läger för att härja. Den var uppdelad i tre grupper. En tog vägen mot Ofra i Suals-landet, 18en tog vägen mot Bet-Horon, och en grupp tog vägen till det område som vette mot Seboimdalen, åt öknen till. 19Det fanns ingen smed i hela Israels land, ty filisteerna var rädda att hebreerna skulle tillverka svärd eller spjut åt sig. 20Därför måste varje israelit bege sig ner till filisteerna, om han ville vässa sin lie, sin plogbill, sin yxa eller sin skära. 21Och priset för slipning var en pim för skärorna och plogbillarna och en tredjedels sikel för gafflarna och yxorna och för att få en udd påsatt. 22Det innebar att när striden skulle börja, hade inte en enda av Sauls och Jonatans män något svärd eller spjut. Det var bara Saul själv och hans son Jonatan som hade sådana. 23Men filisteerna lät en förpost rycka fram till passet vid Mikmash.

  • 8Han väntade i sju dagar, den bestämda tid Samuel hade angett. Men när Samuel ännu inte hade kommit till Gilgal, började folket skingras och gå ifrån honom. 9Då sade Saul: ”För fram brännoffret och gemenskapsoffret till mig.” Därefter bar han fram brännoffret.
    • Filistéerna hade mest soldater och bäst utrustning. Det enda Saul hade till sin fördel var Gud och överraskningsmomentet. Kanske tänkte Saul att den enda möjligheten att överhuvudtaget ha en mikroskopisk chans att besegra filistéerna var att överraska dem innan de hunnit samla sig till strid.
      • Den strategin var förmodligen inte fel i sig, men Saul slarvar med den första och viktigaste fördelen: Gud. Saul vet att han inte får utföra brännoffret utan måste vänta på Samuel, men för varje dag som går minskar möjligheten till att göra ett överraskningsanfall och till slut tar Saul saken i egna händer.
      • Felet Saul gör är att han egenmäktigt utför den offertjänst som bara prästerna fick göra. En kung är en kung och inte en präst och vice versa.
        • Även om Saul var kung och den som bestämde i Israel så kunde han inte göra hur som helst med det som hörde till prästerskapet. En senare kung i Juda, Ussia, gjorde ett liknande fel när han tände rökelse i templet och straffades med spetälska av Herren (2 Krön 26:16-23).
  • 10Men just som han hade slutat att offra, kom Samuel. Då gick Saul och mötte honom för att hälsa honom.
    • Precis när Saul är klar med offrandet så kommer Samuel. Saul blir som ett barn som blir påkommet med handen i kakburken. Detta är knappast en slump, troligtvis har Gud planerat detta för att testa Sauls lojalitet.
    • Som för att försöka dölja eller förmildra sin synd går han ut och möter Samuel på bästa möjliga sätt! Men Samuel låter sig inte luras av fjäsk, har Saul syndat så har han.
  • 11Men Samuel frågade: ”Vad har du gjort?” Saul svarade: ”När jag såg att folket skingrades och gick ifrån mig och du inte kom inom den bestämda tiden, medan filisteerna samlades vid Mikmash, 12tänkte jag: Nu kommer filisteerna ner hit mot mig i Gilgal, och jag har ännu inte bett om Herrens hjälp. Då tog jag mod till mig och offrade brännoffret.”
    • Profeten Samuel vet mycket väl vilken svår synd Saul har begått, men han ger Saul chansen att erkänna sin synd och omvända sig. Saul tar dock inte den chansen utan försvarar istället sin synd. Hade han ångrat sig hade säkert Samuel sen svarat på något annat sätt.
      • Alla människor begår fel då och då och syndar emellanåt. Detta är givetvis inte bra, men det blir bara värre om man inte ångrar sig och omvänder sig.
      • Även den av Gud mycket omtyckte kung David syndade svårt vid flera tillfällen, men Gud älskade honom ändå därför att han ångrade sig när han insåg vad han hade gjort.
      • När Gud konfronterar dig med din synd, antingen profetiskt, genom syndanöd eller genom att du blir avslöjad, se då till att göra upp med din synd, be om förlåtelse och omvänd dig. Då tar Gud emot dig med öppna armar och förlåter dig all din synd.
    • Sauls första bortförklaring bestod i att han skyllde på att folket höll på att skingras mer och mer och att han kände sig tvungen att göra något för att inte alla skulle lämna. Det kan visserligen rent mänskligt sett vara sant, men Saul borde veta bättre än att förlita sig mer på mänsklig styrka än på Guds kraft.
      • Även om alla soldater hade lämnat Saul ensam så hade Gud kunnat besegra filistéerna med endast en ensam Saul. Detta visar Gud Saul vid ett senare tillfälle då lille David ensam driver filistéernas armé på flykt i och med att han besegrar jätten Goliat (1 Sam 17).
    • Sauls andra bortförklaring var att Samuel ju var försenad. Exakt varför Samuel var försenad vet vi inte, men det är viktigt att inte skylla sin egen synd på någon annan. Även OM Samuel begick något fel i och med att han var sen så ursäktar ju det givetvis inte att även Saul får göra fel.
      • Har du någon gång känt dig felaktigt behandlad och på grund av det själv behandlat andra på ett dåligt sätt? Låt inte andras synd ”rättfärdiga” din egen synd.
    • Sauls tredje bortförklaring var att han försökte ”blidka” Gud genom detta offer. Men man kan inte blidka Gud genom att göra något som Gud har förbjudit.
      • Det är exempelvis inte okej att som ledare köra över folk eller behandla vissa personer illa i syfte att vinna många människor för Gud. Ändamålet helgar inte medlen.
      • Hade Saul verkligen velat ”blidka” Gud så hade han kunnat böja sina knän och be till Gud om hjälp. Gud hade utan tvekan lyssnat på Sauls bön och hjälpt honom.
      • Att Saul valde just brännoffer som metod att blidka Gud visar oss att Saul förmodligen inte egentligen utförde brännoffret för att blidka Gud utan för att blidka folket.
  • 13Samuel sade: ”Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit det bud Herren, din Gud, har gett dig. Om du hade gjort det, skulle Herren ha befäst ditt kungadöme över Israel för all framtid. 14Men nu skall ditt kungadöme inte bestå.
    • Till syvende och sist så var Sauls synd att han inte höll det bud som Gud hade gett honom. Gud hade sagt en sak och Saul gjorde en annan. Sauls synd var att han inte lydde Gud, men hans egentliga problem var att hans hjärta var på fel plats.
      • Finns det då inte chans till syndernas förlåtelse? Jo, men det kräver ju också att man ångrar sig och omvänder sig från sin synd. Istället för att ångra sig när han blev påkommen så skyller Saul ifrån sig, det visar att hans hjärta är på fel ställe. Han bryr sig mer om sig själv än om Gud.
    • Straffet som Saul får är att kungadömet inte kommer fortsätta i hans ätt. Dock kommer Saul själv att regera vidare i 20 år till efter detta.
      • När Gud ger en dom så ger han nästan alltid gott om tid innan domen verkställs så att man har chans att omvända sig. Saul gjorde inte det och domen verkställdes således.
  • Herren har sökt sig en man efter sitt hjärta, och honom har han utsett till furste över sitt folk. Men du har inte hållit vad Herren befallt dig.” 15Därefter bröt Samuel upp och gick från Gilgal till Gibea i Benjamin.
    • Saul var en man efter Israels hjärta, men David var en man efter Guds hjärta. Vad var det då som skiljde Saul och David åt?
      • Saul beskrivs som ”en ståtlig ung man”, han såg verkligen ut som en kung (1 Sam 9:2). David var snarare en liten undanskuffad pojke som ingen brydde sig om (1 Sam 16:11).
      • Både David och Saul hade tyckt det vore viktigt att offra brännoffer till Gud innan en viktig strid, men Saul offrade för att få med sig folket, David offrade därför att han ville ära Gud.
      • Både David och Saul syndade, men när Saul blir påkommen med sin synd så skyller han ifrån sig, när David blir påkommen med synd så utbrister han: ”Jag har syndat mot Herren.” (2 Sam 12:13).
        • Den här texten handlar egentligen inte om vem som är mest syndare, Saul eller David, för då hade nog David varit den mest skyldige, han var ju både otrogen och en mördare. Den här texten handlar om vart man har sitt hjärta, hos sig själv eller hos Gud.
        • Saul blir alltså inte av med kungadömet på grund av att han syndade utan på grund av hans hjärta.
  • Men Saul inmönstrade det folk som fanns hos honom och det var omkring sexhundra man.
    • Sauls stående armé var från början 3000 man men har nu minskat till 600, dvs. en femtedel. Oddsen redan innan den drastiska minskningen var bedrövliga, men är nu totalt katastrofala, åtminstone rent mänskligt sett.
      • Hade Saul litat på att Gud skulle ge honom segern skulle minskningen av antalet soldater gjort Saul glad eftersom en seger med dessa odds skulle gett inneburit stor ära för Gud, men i och med att han funderar på hur han själv ska kunna besegra filistéerna så blir han minst sagt orolig!
        • Sauls 600 man är faktiskt exakt dubbelt så många som Gideons 300, men skillnaden mellan dessa ledare är att Gideon hade en stark tro på Gud (Dom 7:1-7).
      • När vi ser stora berg av omöjliga problem framför oss, då ska vi minnas att det måhända är omöjligt för en människa, men för Gud är ingenting omöjligt! När vi förtröstar på Gud så är ingen fiende för stor för oss. Kom dock ihåg att alltid ge Gud äran för den seger han ger dig i ditt liv!
  • 17En skara drog ut ur filisteernas läger för att härja.
    • Filistéerna är så militärt överlägsna att delar upp sig och härjar. De verkar inte ens bekymra sig om att ställa upp sig för strid mot Saul.
  • 19Det fanns ingen smed i hela Israels land, ty filisteerna var rädda att hebreerna skulle tillverka svärd eller spjut åt sig. 20Därför måste varje israelit bege sig ner till filisteerna, om han ville vässa sin lie, sin plogbill, sin yxa eller sin skära. 21Och priset för slipning var en pim för skärorna och plogbillarna och en tredjedels sikel för gafflarna och yxorna och för att få en udd påsatt. 22Det innebar att när striden skulle börja, hade inte en enda av Sauls och Jonatans män något svärd eller spjut. Det var bara Saul själv och hans son Jonatan som hade sådana.
    • Filistéerna var ett grekiskt folk och hade mycket handelskontakter utöver Medelhavet.
    • Arkeologer är överens om att det var filistéerna som införde järnsmide till denna del av världen.
    • Inte nog med att filistéerna var betydligt fler än israelerna, de var dessutom militärt och teknologiskt sett totalt överlägsna israelerna. Filistéerna hade svärd och spjut medan israelerna hade slungor, pilbågar och arbetsredskap.

 

Copyright 2014 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

1Saul hade nu varit kung ett år. När han regerade över Israel det andra året 2valde han ut åt sig 3 000 män ur Israel. Själv hade Saul 2 000 hos sig i Mikmash och i Betels bergsbygd, och 1 000 var hos Jonatan i Gibea i Benjamin. Men det övriga folket hade han låtit gå hem, var och en till sin boning. 3Jonatan angrep filisteernas utpost i Geba, och filisteerna fick höra det. Men Saul lät blåsa i horn över hela landet och säga: ”Detta skall hebreerna höra.” 4Så fick hela Israel höra att Saul hade angripit filisteernas utpost och att Israel genom detta hade blivit förhatligt för filisteerna. Folket kallades samman för att följa Saul till Gilgal. 5Filisteerna samlades då för att strida mot Israel med 30 000 vagnar och 6 000 ryttare och fotfolk så talrikt som sanden på havets strand. De drog upp och slog läger vid Mikmash öster om Bet-Aven. 6När israeliterna såg att de var i nöd, därför att folket ansattes så svårt, gömde de sig i grottor, i skogssnår och bland klippor, i fasta valv och i gropar. 7Somliga av hebreerna gick över Jordan in i Gads och Gileads land. Men Saul var fortfarande kvar i Gilgal, och allt folket som följde honom bävade.

  • 1Saul hade nu varit kung ett år.
    • Ofta tänker vi att Saul var den misslyckade kungen och David var den lyckade kungen, men åtminstone Sauls första år som kung var till synes helt okej. Hade det inte varit för det här kapitlets händelser så hade Sauls kungaätt levt vidare.
    • Situationen i Israel var inte speciellt bra. I vers 19-22 kan vi se att filistéerna kontrollerade Israels folk och tillät dem inte att arbeta som smeder eftersom de var rädda att israelerna då skulle smida svärd.
      • Filistéerna var militärt och teknologiskt sett totalt överlägsna israelerna. Man skulle kunna jämföra situationen med hur indianerna hade det när européerna anlände till Nordamerika.
      • För att israelerna skulle kunna vässa sina yxor eller plogbillar, så var de tvungna att bege sig ner till filistéerna.
      • I Israels armé var det bara Saul och hans son Jonatan som hade svärd och spjut.
  • När han regerade över Israel det andra året 2valde han ut åt sig 3 000 män ur Israel. Själv hade Saul 2 000 hos sig i Mikmash och i Betels bergsbygd, och 1 000 var hos Jonatan i Gibea i Benjamin. Men det övriga folket hade han låtit gå hem, var och en till sin boning.
    • När Israel tidigare befunnit sig i krig har folket sammankallats utefter behov, men nu väljer Saul ut 3000 män som ska ingå i en stående armé.
  • 3Jonatan angrep filisteernas utpost i Geba, och filisteerna fick höra det. Men Saul lät blåsa i horn över hela landet och säga: ”Detta skall hebreerna höra.” 4Så fick hela Israel höra att Saul hade angripit filisteernas utpost och att Israel genom detta hade blivit förhatligt för filisteerna.
    • Israel hade under en tid haft fred med filistéerna, men detta berodde enbart på att de hade böjt sig under filistéerna och låtit dem bestämma. Allt var frid och fröjd, filistéerna lät Israel vara så länge som de böjde sig under filistéerna och inte ställde till med något bråk.
      • Men är det verkligen rätt att Guds folk böjer sig under sin fiende bara för att få lite lugn och ro? Var det detta Gud tänkte när han gav Abraham löfte om landet Israel? Har inte Gud utvalt Saul att vara kung över Israel? Har inte Gud befriat sitt folk många gånger förr?
        • Jonatan nöjde sig inte med att vara kuvad av sina fiender, han var modig och visste att Gud är med Israels folk.
      • Vi kristna har inte filistéerna som fiender, men däremot strider vi mot ”furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.” (Ef 6:12)
        • På samma sätt som Israel hade lugn och ro så länge som de böjde sig under fienden, så har vi lugn och ro när vi inte utmanar Djävulen. Så länge som vi är svaga och håller oss på vår plats så låter de oss vara, men så fort vi visar lite frimodighet betraktas vi som ”förhatliga”!
        • När vi frimodigt vittnar om vår tro på Jesus och gör vad vi kan för att sprida Guds rike, då utmanar vi vår fiende och det är mycket möjligt att han blir arg och går till motattack. Vi måste akta oss för att låta vår önskan om lite ”lugn och ro” vara viktigare för oss än att sprida evangeliet.
        • Det kan ibland vara svårt att avgöra ifall den situation man befinner sig i gör Djävulen glad eller arg. Om man stöter på motstånd, beror det på att man har gått fel eller på grund av att man har gått rätt, eller har det rent objektiva orsaker?
          • Om det plötsligt börjar regna, beror det på att det var Gud som sände regnet, djävulen som sände regnet, eller regnar det för att det är höst?
          • Om man inte alls vet om man har gått rätt eller fel så bör man be, studera Bibeln och samtala med någon andlig ledare.
        • Det är intressant att notera att det i vers 3 står att det var ”Jonatan” som angrep filisteernas utpost, men i vers 4 står det att det var ”Saul”. När Saul sprider nyheten om Jonatans hjältedåd tar han helt sonika själv åt sig äran för bedriften. Hur tror du det hade låtit ifall Jonatan hade förlorat striden?
          • Här ser vi ett första tecken på att allt inte står riktigt rätt till med Sauls ledarskap. Han var avundsjuk och ville inte att någon annan skulle bli prisad mer än honom själv, ett problem som han kommer brottas med ännu mer i den senare jämförelsen med David (1 Sam 18:5-9).
          • Vi ser också ett annat problem i Sauls ledarskap, han tar saken i egna händer, även om han egentligen inte har rätten att göra det.
  • Folket kallades samman för att följa Saul till Gilgal. 5Filisteerna samlades då för att strida mot Israel med 30 000 vagnar och 6 000 ryttare och fotfolk så talrikt som sanden på havets strand. De drog upp och slog läger vid Mikmash öster om Bet-Aven.
    • Jonatan nöjer sig inte med lite lugn och ro i utbyte mot underkastelse. Men Jonatans hjältedåd har gjort filistéerna mycket upprörda och nu samlas både Israels och filistéernas arméer på varsitt håll.
    • Filistéerna måste ha blivit mycket upprörda för med en armé i den här enorma storleken är nog syftet att de slutgiltigt ska göra slut på israelerna!
    • Bibelforskarna är oense huruvida det verkligen var 30 000 vagnar som Folkbibeln översätter, eller om det, på grund av ett översättningsfel, var 3000 vagnar som Bibel 2000 översätter. Det troliga är att det var 3000 vagnar eftersom det bara fanns 6000 ryttare. Det är ju mer troligt att det var 2 ryttare på varje vagn än att varje ryttare hade 5 vagnar var.
  • 6När israeliterna såg att de var i nöd, därför att folket ansattes så svårt, gömde de sig i grottor, i skogssnår och bland klippor, i fasta valv och i gropar. 7Somliga av hebreerna gick över Jordan in i Gads och Gileads land. Men Saul var fortfarande kvar i Gilgal, och allt folket som följde honom bävade.
    • Det var verkligen en miserabel situation för Israel: de flesta flyr och gömmer sig i gropar, de som är kvar hos Saul ”bävar” och de har bara två svärd att dela på mot en helt överväldigande stor armé som är ute efter att förinta dem.
      • Även om Israel knappast kunde få sämre odds så borde de minnas att om Gud är på deras sida så kan de besegra vilken fiende som helst.
        • På samma sätt behöver inte vi idag bli onödigt rädda för vår fiende, Djävulen, även om han kommer emot oss med till synes ett berg av oövervinnerliga problem.
        • 20bAmen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er.” (Matt 17:20–21)
      • Israels folk hade många gånger tidigare haft problem med krigiska folk som ville förgöra dem, men kanske hade de hoppats att nu när de har en kung så kommer han att lösa deras problem. Men precis som tidigare så är det Gud som får gripa in och hjälpa dem.
        • Av detta kan vi lära oss den viktiga lärdomen att aldrig blint förlita oss på människor, utan på Gud. Kanske har du någon gång känt att bara du får vara med i den eller den församlingen så kommer dina problem att lösa sig, men efter ett tag inser du förhoppningsvis att dina problem inte egentligen löser sig av församlingen eller dess pastor, utan av Gud.
        • Vi troende av idag behöver lära oss att inte blint förlita oss på prästen eller pastorn när det gäller vår egen personliga relation med Gud. Guds tanke med våra liv är inte att vår andlighet består i att då och då gå till kyrkan och ta emot nattvard och sen nöja oss med det.
        • Om du endast ber och läser Bibeln när du är i kyrkan på söndagarna, då är du i farozonen för att ha överlåtit hela din andlighet till pastorn. Kom ihåg att Gud älskar dig och vill ha en personlig relation till dig.

 

Copyright 2014 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

1 Samuel sade till hela Israel: ”Se, jag har lyssnat till er och till allt ni sagt till mig. Jag har gett er en kung. 2 Nu är det han som skall vara er ledare. Jag är gammal och grå och ni har mina söner bland er. Hittills är det jag som varit er ledare, från min ungdom ända till i dag. 3 Se, här står jag. Vittna nu mot mig inför Herren och inför hans smorde. Har jag tagit någons oxe eller har jag tagit någons åsna? Har jag förtryckt någon eller använt våld mot någon? Har jag tagit mutor av någon för att jag skulle se mellan fingrarna med honom? I så fall skall jag ersätta det.” 4 De svarade: ”Du har inte förtryckt oss, du har inte använt våld mot oss och har inte tagit något från någon människa.” 5 Då sade han till dem: ”Herren är vittne mot er, och hans smorde är vittne denna dag, att ni inte har funnit något hos mig.” De svarade: ”Ja, han är vittne.” 

  • 1 Samuel sade till hela Israel: ”Se, jag har lyssnat till er och till allt ni sagt till mig. Jag har gett er en kung. 2 Nu är det han som skall vara er ledare.
    • I förra kapitlet vann den nyblivne kung Saul en viktig seger över ammoniterna, en seger som gjorde att Saul vann folkets förtroende. Detta innebär att folket från och med nu kommer att anse kung Saul vara Israels ledare, och inte profeten Samuel som tidigare. För att göra denna övergång så smidig som möjligt håller nu Samuel detta tal, varpå han ämnar backa från ledarrollen och istället lämna över den till Saul.
    • Även om Samuel backade från det officiella ledarskapet så fortsatte han ändå livet ut att vara någon form av ledare, eller ”domare” som det ofta kallas i denna del av Israels historia (1 Sam 7:15).
      • En Gudsman som har blivit kallad av Gud slutar inte abrupt i sin kallelse även om någon annan formellt sett tar över ledarrollen. Om du har fått en gåva från Gud som du aktivt använder i exempelvis församlingsarbete så innebär inte det att Gud tar tillbaka sin gåva från dig bara för att någon annan får ditt jobb. Du kan och bör fortsätta vara till välsignelse genom den gåva Gud har gett dig så länge som du orkar.
        • ”Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra.” (Rom 11:29).
      • Precis som Johannes Döparen så backar Samuel från sin ledarposition när han ser att Gud reser upp en ny ledare. I detta behöver man som ledare vara ödmjuk och söka Guds vilja och plan för ens liv. Vi ska inte krampaktigt klamra oss fast vid en position av egoistiska skäl utan vara öppna för att Gud då och då vill leda oss in i någonting nytt.
        • ”Han måste bli större och jag mindre.” (Joh 3:30).
  • Se, jag har lyssnat till er och till allt ni sagt till mig.
    • Att Israel fick en kung var egentligen emot både Samuels och Guds vilja, och det vill nu Samuel göra helt klart för folket. Gud gick med på detta önskemål och han valde ut Saul, men detta värdsliga önskemål kom ursprungligen från Israel självt.
    • Samuelsboken är i stor utsträckning en handbok i ämnet ledarskap och Samuel är utan tvekan en av de främsta förebilderna i boken. Men hur kommer det sig då att Samuel ibland egentligen går emot både sin egen och Guds vilja när han låter folket få som de vill? Är inte det ett tecken på dåligt ledarskap? Jo, det är möjligt, åtminstone mänskligt sett. Men Samuel gör så här därför att hans främsta lojalitet är gentemot Gud, och om Gud säger något då lyder Samuel Guds vilja. Detta kan Samuel göra eftersom han lever i en nära relation med Gud.
      • På samma sätt bör även kristna ledare idag eftersträva en nära relation med Gud. Det är inte alltid som det mänskligt sett bästa beslutet är det beslut som Gud vill att vi ska ta och därför gäller det att söka Guds vilja i viktiga frågor.
  • Jag är gammal och grå och ni har mina söner bland er.
    • När Samuel insåg att han började bli gammal så gjorde han sina söner till ”domare” och efterträdare till Samuel (1 Sam8). Sönerna var dock inte lika goda ledare som Samuel så folket ville inte ha dem som ledare och begärde istället en kung.
    • Det var stort av Samuel att lyssna till folkets önskan även när det gick i klinch med hans egna söner. Numera var Samuels söner mitt ibland det övriga folket, d.v.s. inte längre ledare.
  • Hittills är det jag som varit er ledare, från min ungdom ända till i dag.
    • Ända sedan sin ungdoms dagar har Samuel varit en Gudsman och en god ledare för Guds folk Israel. Tänk vilken lycka att vid en hög ålder få titta tillbaka på sitt liv och konstatera att man orkade springa hela loppet, att man höll ut och var trogen Gud hela livet!
      • Jag har en känsla av att vårt samhälle av idag är väldigt flyktigt och det är ofta svårt att tänka sig att gå in i något som varar i flera år, ännu mindre en hel livstid! Den stora utmaningen för oss idag är att anamma Samuels livslånga perspektiv, att ha som inställning att man ska tjäna Gud hela livet och vara honom trogen ända in i döden. Detta är ingen lätt uppgift, men om man tar en dag i taget och fokuserar på Jesus så borde resten lösa sig allteftersom.
    • I Jakobs brev kan vi läsa att: ”Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.” (Jak 3:1).
      • Det är inte alltid alldeles lätt att vara en kristen ledare, och det bör man vara väl medveten om. Den som söker ledarrollen utifrån maktbegär eller för att få uppmärksamhet kommer inte att klara livet ut som ledare. Som kristen ledare gäller både att undervisa på ett rätt sätt utifrån hela Bibeln, men också att själv leva utifrån Bibelns lära. Som ledare har man ständigt allas blickar på sig och det märks ofta rätt snabbt om man blivit ledare på grund av egoistiska skäl.
      • Som församling är det viktigt att man väljer ledare enligt rätt kriterier. Man måste akta sig för att enbart gå på det yttre, dvs. talaregenskaper, sångkvaliteter, kön, ålder, examen, osv. Detta är inte alltid helt oviktigt, men det viktigaste är att gå efter den eventuelle ledarens inre karaktär, tro, böneliv, moral, osv. Ingen är perfekt, men det är viktigt att gå igenom alla dessa aspekter när man väljer en ledare för något så viktigt som Guds egen församling.
  • 3 Se, här står jag. Vittna nu mot mig inför Herren och inför hans smorde. Har jag tagit någons oxe eller har jag tagit någons åsna? Har jag förtryckt någon eller använt våld mot någon? Har jag tagit mutor av någon för att jag skulle se mellan fingrarna med honom? I så fall skall jag ersätta det.”
    • Kan du föreställa dig Sveriges statsminister ställa en liknande fråga till Sveriges folk?
    • Det är inte så att Samuel nu försöker skryta om hur duktig ledare han har varit, utan han vill göra det helt klart för alla att han inte lämnar över ett kaos till Saul. Israels ledarskap är tack vare Samuel i god ordning och om Saul bara fortsätter i Samuels fotspår så har han alla möjligheter att göra ett bra jobb.
    • Varje kristen ledare bör eftersträva att vid livets slut kunna, med hedern i behåll, bli offentligt granskad på detta sätt. Hur många som de facto skulle klara en sådan här granskning vet jag inte, men vi bör ändå alla eftersträva detta.
  • hans smorde
    • I det gammaltestamentliga Israel så smordes man till kung ungefär på samma sätt som man i Europa ”kröns” till kung.
      • Att bli smord med olja är i detta fall en symbolisk yttre handling som demonstrerar vad den helige Ande gör i det inre. Saul blev smord med olja på utsidan (1 Sam 10:1), men blev också smord av den helige Ande på insidan (1 Sam 10:10).
      • När Gud ger någon ett uppdrag ger han också den kraft som behövs för den uppgift man har fått. När Saul blir kung över Israel så får han också ta emot den helige Andes kraft för att kunna klara av den stora uppgiften.
  • 4 De svarade: ”Du har inte förtryckt oss, du har inte använt våld mot oss och har inte tagit något från någon människa.”
    • Folket instämmer i Samuels ord, Samuel har inte behandlat dem fel på något sätt utan har varit en god ledare.
    • Om Saul eller folket någon gång senare skulle få för sig att skylla något av Israels problem på Samuel, då kommer detta uttalande vittna emot dem.

 

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

1 Ammoniten Nahas drog upp och belägrade Jabesh i Gilead. Då sade alla män i Jabesh till Nahas: ”Slut förbund med oss, så skall vi tjäna dig.” 2 Ammoniten Nahas svarade dem: ”På det villkoret skall jag sluta förbund med er, att jag får sticka ut högra ögat på er alla och därmed dra skam över hela Israel.” 3 De äldste i Jabesh sade till honom: ”Ge oss sju dagars frist, så att vi kan skicka sändebud över hela Israels land. Om då ingen vill hjälpa oss, ger vi oss åt dig.” 4 Sändebuden kom till Sauls Gibea och berättade detta för folket. Då brast allt folket ut i gråt.

5 Just då kom Saul gående från åkern bakom sina oxar, och Saul frågade: ”Vad är det med folket, eftersom de gråter?” De berättade för honom vad männen från Jabesh hade sagt. 6 När Saul hörde detta föll Guds Ande över honom, och han blev mycket vred. 7 Han tog ett par oxar och styckade dem och sände omkring styckena med sändebuden över hela Israels land och lät säga: ”Den som inte drar ut efter Saul och Samuel, med hans oxar skall det göras på detta sätt.” Då kom förskräckelse från Herren över folket, så att de drog ut som en man. 8 Och Saul inmönstrade dem i Besek, och Israels barn utgjorde då 300 000 och Juda män 30 000. 9 De sade till sändebuden som hade kommit: ”Så skall ni säga till männen i Jabesh i Gilead: I morgon skall ni få hjälp, när solen bränner som hetast.” Sändebuden kom och meddelade männen i Jabesh detta, och de blev glada över beskedet. 10 Då meddelade männen i Jabesh ammoniterna: ”I morgon skall vi ge oss åt er, och ni får då göra med oss vad ni finner för gott.” 11 Dagen därefter delade Saul upp folket i tre grupper. De trängde in i lägret vid morgonväkten och nergjorde ammoniterna ända till dess dagen blev som hetast. De som kom undan blev så kringspridda att inte två av dem kom undan tillsammans.

12 Då sade folket till Samuel: ”Vilka var de som sade: Skulle Saul bli kung över oss! Tag hit dessa män, så att vi får döda dem.” 13 Men Saul sade: ”Denna dag skall ingen dödas, för i dag har Herren gett seger åt Israel.” 14 Samuel sade till folket: ”Kom, låt oss gå till Gilgal och förnya kungadömet där.” 15 Då gick allt folket till Gilgal och gjorde Saul till kung där inför Herren i Gilgal. De offrade gemenskapsoffer inför Herrens ansikte, och Saul och alla Israels män var mycket glada.

  • Bakgrund
    • Saul är nybliven kung över Israel, men som vi ser i vers 12 så hade han innan denna händelse ännu inte hela folket med sig. Folket observerade honom och undrade om han verkligen var rätt man på rätt plats.
      • Detta är något som många ledare känner igen sig i, speciellt i början av sitt ledarskap. Bara för att man har blivit anställd som exempelvis pastor så betyder inte det automatiskt att man har alla församlingsmedlemmars förtroende med en gång. Man behöver förtjäna ett förtroende genom att visa de man är satt att leda att man är en duglig herde som bryr sig om både Gud och människor.
      • Nu uppstår dock en situation då Saul får tillfälle att visa att han är en duglig ledare över Israel.
  • Ammoniterna  
    • Ammoniterna härstammade från Lot, Abrahams brorson (1 Mose 19:38), var bosatta öster om Israel (Jos 12:2) och hade tidigare försökt erövra israelitisk mark (Dom 11:4ff). Medan Israel är upptaget med filisteerna i väst så passar ammoniterna i öst på att ge sig på ett försvagat Israel.
  • Nahas  
    • Namnet ”Nahas” betyder ”orm” och det finns många likheter mellan hans tillvägagångssätt och Djävulens, som ju framträder som en orm när han i Bibelns första bok lurar de första människorna att synda (1 Mos 3:1–20) och som sen kastas i fängelse i Bibelns sista bok (Upp 20:2).
      • Nahas var fiende till det jordiska Israel, precis som Djävulen är vår andliga fiende.
        • Enligt Paulus så strider inte vi kristna mot “kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.” (Ef 6:12)
        • Israels stridigheter mot jordiska fiender tjänar ofta som exempel för oss hur vi ska strida mot våra andliga fiender.
  • Då sade alla män i Jabesh till Nahas: ”Slut förbund med oss, så skall vi tjäna dig.”
    • Israeliterna i Jabesh var helt plötsligt omringade av fientliga styrkor och gör vad de kan för att överleva. På ett sätt kan man förstå detta, men å andra sidan borde de kanske ha gått till sin kung först?
    • På samma sätt kan även vi idag ge upp alldeles för lätt. När vi möter svårigheter i livet så försöker vi ofta lösa det på egen hand innan vi ber Gud om hjälp. Man kan inte alltid rå för den situation man hamnar i, men man kan rå för hur man hanterar den.
    • Om man vill se mycket av Guds mirakler i sitt liv så är det inte nödvändigtvis fel att hamna i situationer då man faktiskt är i stort behov av Guds mirakler.
  • 2 Ammoniten Nahas svarade dem: ”På det villkoret skall jag sluta förbund med er, att jag får sticka ut högra ögat på er alla och därmed dra skam över hela Israel.”
    • Detta villkor från Nahas kom troligtvis som en chock! Befolkningen i Jabesh hade förmodligen räknat med att få betala skatt till Nahas eller något liknande, inte att bli lemlästade på detta sätt!
    • I Dödahavsrullarna har man hittat ett textfragment (4QSam) där följande går att läsa: ”Nahas, kung av Ammons barn, förtryckte hårt Gads och Rubens barn, och han stack ut alla deras högra ögon och slog terror och fruktan i Israel. Det fanns inte bland Israels barn på andra sidan av Jordan ett enda vars högra öga inte hade blivit stucket av Nahas, kung av Ammon, utom de sju tusen män som flydde Ammons barn och kom till Jabesh i Gilead.” (Understanding the Dead Sea Scrolls, Vintage Books, 1993, s.156ff).
    • Genom att sticka ut ena ögat på israeliterna så tar han bort deras möjlighet att vid ett senare tillfälle göra uppror eftersom de blir odugliga krigare. Både hanterandet av svärd och pilbåge blir kraftigt försämrat med bara ett öga.
    • Men Nahas ville inte bara radera israeliternas stridsförmåga, han ville även skämma ut dem.
    • Djävulen vill göra på samma sätt mot dig och mig som Nahas ville göra mot israeliterna och därför tjänar den här Bibeltexten ypperligt bra som instruktion för hur vi ska hantera vår fiende.
      • Om Djävulen har omringat och belägrat dig med problem, låt dig då inte luras av hans förslag till fred som kommer att göra dig blind och ta bort din stridsförmåga. Vänd dig till Herren och be om hjälp. Låt inte Djävulen skrämma dig eftersom han inte kan besegra dig om Gud är på din sida.
      • Om Djävulen lyckas med att ”skämma ut” oss som ju Nahas ville, då finns det risk för att vi som troende inte vågar närma oss Gud. Om man någon gång har fallit för en frestelse så vet man det inte är alldeles lätt att direkt efter gå och ha en bönestund. Precis som Adam och Eva som gömde sig för Gud efter att de hade ätit av den förbjudna frukten så gömmer vi oss från Herren när vi har gett efter för Djävulens frestelser.
        • Botemedlet är att helhjärtat ångra sig och omvända sig från sin synd och be Gud om förlåtelse.
      • Att som israeliterna vara belägrade av en fientlig styrka behöver inte vara den sämsta situationen att befinna sig i, det gav dem ju en möjlighet att få bevittna Guds mirakler. En ”attack från Djävulen” behöver således inte alltid vara en helt igenom negativ upplevelse eftersom situationen förhoppningsvis leder till att vi blir mer beroende av Gud, vilket är ett fullt önskvärt tillstånd.
        • Jag tror dessvärre att allt för många av oss kristna lever ett liv som är behagligt för Djävulen och han finner ingen anledning att attackera oss. Om vi ändå inte har för vana att be till Gud eller läsa Bibeln, varför skulle han då vilja attackera oss? Om vi inte utgör ett hot för honom kommer han troligtvis att låta oss vara.
        • Det är först när vi blir uppmärksammade om att vi verkligen behöver Jesus som vi till fullo vänder oss till honom.
  • 3 De äldste i Jabesh sade till honom: ”Ge oss sju dagars frist, så att vi kan skicka sändebud över hela Israels land. Om då ingen vill hjälpa oss, ger vi oss åt dig.”
    • Befolkningen i Jabesh visste inte vart de skulle hitta någon som kunde rädda dem så de skickade sändebud ”över hela Israels land”.
      • Det som är positivt med detta är att befolkningen i Jabesh visste att de inte kunde rädda sig själva och att de var beroende av en ”räddare”; d.v.s. en ”frälsare”.
        • Namnet ”Jesus” betyder ”Gud frälser” och hela detta kapitel pekar på Jesus. Att hamna i den yttersta nöd kan ibland vara positivt om det leder till att man inser att man behöver bli räddad av Jesus. Det är vanligare att människor ber till Jesus när de har stora problem som de inte själva kan reda ut än när allt är under kontroll och de inte är i behov av en räddare.
        • Befolkningen i Jabesh vet inte vart de skall hitta sin frälsare, så de provar att skicka ut sändebud överallt. På samma sätt är det för den människa som inte har hört talas om Jesus; de vet inte vart frälsningen står att finna, så de provar lite allt möjligt. Det bästa vore om vi kristna vittnade så mycket att när icke troende människor hamnar i djupa problem direkt vänder sig till Jesus eftersom de har hört att där finns det hjälp att få.
    • Varför tillät Nahas dem att bege sig ut i hela Israel och söka efter hjälp? Därför att då skulle hela Israel få höra talas om Nahas och hans makt, d.v.s. mer ära till Nahas och mer förnedring till Israel.
  • 5 Just då kom Saul gående från åkern bakom sina oxar, och Saul frågade: ”Vad är det med folket, eftersom de gråter?”
    • Saul verkar ännu inte riktigt ha börjat leva så som en kung utan lever som en vanlig man av folket och tar hand om sina oxar.
      • Kanske berodde detta på att folket ännu inte litade på Sauls duglighet alternativt att Saul ännu inte riktigt var redo att leva upp till sin roll som kung.
      • På samma sätt kan det vara med ledarskap. Det är först när du börjar få folks förtroende som de börjar höra av sig med sina problem och ber dig om hjälp.
      • På sätt och vis var det nog vist av Saul att gå tillbaka till sitt gamla jobb trots att han blivit kung. På så vis ödmjukade han sig och lät Gud upphöja honom vid rätt tillfälle istället för tvärtom.
        • Som kristen ledare är det viktigt att inte upphöja sig själv och ta åt sig äran för något som Gud gör.
  • 6 När Saul hörde detta föll Guds Ande över honom, och han blev mycket vred. 7 Han tog ett par oxar och styckade dem och sände omkring styckena med sändebuden över hela Israels land och lät säga: ”Den som inte drar ut efter Saul och Samuel, med hans oxar skall det göras på detta sätt.” Då kom förskräckelse från Herren över folket, så att de drog ut som en man.
    • Ofta tror vi kristna att det är syndigt att bli arg, men det synsättet kan ibland hindra oss att på ett rätt sätt bemöta Djävulen och synden. Det är inte fel att vara vred på ondskan i världen.
      • Saul blev inte enbart ”vred”, han blev till och med ”mycket vred”. När var du senast så arg på Djävulen att du styckade ett par oxar? Oxar är stora kraftiga djur som är mycket värdefulla, då som nu.
      • Det behöver inte alltid vara fel att visa omvärlden vad vi tycker om synden, framförallt inte när den framträder i våra egna liv. Att våga bli ”heligt arg” är inte ett tecken på svaghet utan ett tecken på att man tar sin tro på allvar och verkligen vill tjäna Gud.
    • Guds Ande föll över Saul för att ge hon kraft att besegra Nahas. På samma sätt kan vi få ta emot kraft av den helige Ande för att besegra Djävulen.
      • Guds Ande är inte en ”upplevelse” som vi kan söka för att få en ”kick” i vårat kristna liv. Guds Ande vill enligt Jesus ge oss kraft att bli ”vittnen” (Apg 1:8). Om du ber till Gud om att få mod till att vittna om din tro för andra då kommer han att fylla dig med sin helige Andes kraft.
    • Sauls metod att ”väcka” folket må ha varit aningens udda, att skicka runt köttstycken utöver landet låter ju mer som något som maffian sysslar med en en Gudsman, men det gav sannerligen effekt, hela folket sluter upp kring sin ledare!
      • Ibland behöver vi kristna lägga våra interna stridigheter åt sidan och sluta upp kring en ledare eller en aktuell fråga. Ibland är det fel att bara stillasittande tiga och titta på när något viktigt håller på att hända runtomkring oss.
  • 9 De sade till sändebuden som hade kommit: ”Så skall ni säga till männen i Jabesh i Gilead: I morgon skall ni få hjälp, när solen bränner som hetast.” Sändebuden kom och meddelade männen i Jabesh detta, och de blev glada över beskedet.
    • Saul hade bestämt sig, han skulle, med Guds hjälp, bli den kung och ledare som han var kallad och utvald till att bli.
  • 11 Dagen därefter delade Saul upp folket i tre grupper. De trängde in i lägret vid morgonväkten och nergjorde ammoniterna ända till dess dagen blev som hetast. De som kom undan blev så kringspridda att inte två av dem kom undan tillsammans.
    • Segern var total! Ammoniterna besegras, Jabesh räddas och Saul vinner folkets förtroende!
  • 12 Då sade folket till Samuel: ”Vilka var de som sade: Skulle Saul bli kung över oss! Tag hit dessa män, så att vi får döda dem.” 13 Men Saul sade: ”Denna dag skall ingen dödas, för i dag har Herren gett seger åt Israel.”
    • Saul kunde ha hämnats på de som inte trodde på honom, men han väljer att istället förlåta dem. Även om Saul så småningom blir en sämre och sämre kung så var han åtminstone vid detta tillfälle en bra kung som ger Gud äran för segern.
      • På samma sätt bör även vi fortsätta vara på vår vakt även efter att vi har varit med om en stor andlig seger. Vi är inte immuna mot Djävulens attacker bara för att vi har vunnit en gång, vi måste fortsätta växa i vår tro och närma oss Gud dag för dag.
  • 14 Samuel sade till folket: ”Kom, låt oss gå till Gilgal och förnya kungadömet där.”
    • Saul var kung över Israel även innan denna förnyelse, men i och med detta så började folket tjäna honom på riktigt.
      • På samma sätt kan du och jag ha Jesus som vår kung samtidigt som vi i ärlighetens namn inte direkt lever som om vi vore hans helhjärtade tjänare. Om så är fallet så kan det ibland vara gott att ”förnya” sin trohet inför Jesus och be om en nystart.

 

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.