Pastor Christian Mölk | Ledarskap
Currently viewing the tag: "Ledarskap"

1När Ehud var död gjorde Israel åter det som var ont i Herrens ögon. 2Då sålde Herren dem i den kananeiske kungen Jabins hand. Han regerade i Hasor, och hans befälhavare var Sisera, som bodde i Haroset-Haggojim. 3Israels barn ropade till Herren, ty Jabin hade niohundra vagnar av järn och hade förtryckt Israel våldsamt i tjugo år. 4Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var vid den tiden domare i Israel. 5Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom dit upp till henne för att hon skulle skipa rätt. 6Hon sände bud och kallade till sig Barak, Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Drag upp på berget Tabor och tag med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar. 7Ty jag skall dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och skaror till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand?” 8Barak sade till henne: ”Om du går med mig så går jag, men om du inte går med mig så går inte heller jag.” 9Då svarade hon: ”Ja, jag skall gå med dig, men äran skall då inte bli din på den väg du går, utan Herren skall sälja Sisera i en kvinnas hand.” Så stod Debora upp och gick med Barak till Kedesh. 10Barak kallade samman Sebulon och Naftali till Kedesh, och tiotusen man följde honom dit upp. Debora gick också med honom. 11Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svärfar Hobab, och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh. 12När man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp på berget Tabor, 13samlade han alla sina vagnar, niohundra vagnar av järn, och dessutom allt folk han hade, från Haroset-Haggojim till floden Kishon. 14Men Debora sade till Barak: ”Bryt upp, för detta är den dag då Herren har gett Sisera i din hand. Se, Herren har dragit ut framför dig.” Så gick Barak ner från berget Tabor, och tiotusen man följde honom. 15Och Herren sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och hela hans här, så att de vek tillbaka för Baraks svärd. Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. 16Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroset-Haggojim, och hela Siseras här föll för svärd. Inte en enda kom undan. 17Men Sisera hade flytt till fots till Jaels tält, hustru till keniten Heber, ty vänskap rådde mellan Jabin, kungen i Hasor, och keniten Hebers hus. 18Jael gick för att möta Sisera och sade till honom: ”Kom in, min herre, kom in till mig, var inte rädd.” Då gick han in till henne i tältet och hon lade över honom ett täcke. 19Han sade till henne: ”Ge mig lite vatten att dricka för jag är törstig”. Hon öppnade mjölkkärlet och gav honom att dricka och lade sedan över honom igen. 20Han sade till henne: ”Ställ dig vid ingången till tältet, och om någon kommer och frågar dig om det är någon här, så svara nej.” 21Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog. 22Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: ”Kom hit, så skall jag visa dig den man som du söker.” Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen. 23Så kuvade Gud på den dagen Jabin, kungen i Kanaan, inför Israels barn. 24Och israeliternas hand vilade allt tyngre på Jabin, kungen i Kanaan, till dess de helt gjorde slut på honom.

  • 1När Ehud var död gjorde Israel åter det som var ont i Herrens ögon. 2Då sålde Herren dem i den kananeiske kungen Jabins hand. Han regerade i Hasor, och hans befälhavare var Sisera, som bodde i Haroset-Haggojim. 3Israels barn ropade till Herren, ty Jabin hade niohundra vagnar av järn och hade förtryckt Israel våldsamt i tjugo år.
    • När Israel ingick förbund med Gud på Sinai berg, så kom de överens om att lydnad skulle leda till Guds välsignelse, och olydnad skulle leda till Guds förbannelse (5 Mos 28). Välsignelsen skulle leda till god skörd, beskydd från fiender, helgelse och många barn. Men förbannelsen skulle leda till straff, sjukdom, krig, förvirring och svält.
      • På sätt och vis vore det kanske skönt att ha ett förbund med välsignelse och förbannelse? När man blir lite slapp i sin tro så blir man bestraffad, inser sin synd, omvänder sig och kommer tillbaka till Herren.
        • Problemet med detta sätt att få del av frälsning, är att man, för att undvika förbannelse, måste hålla alla Guds bud, något som ju är principiellt omöjligt. I det nya förbund som Jesus instiftade, så tog Jesus det gamla förbundets förbannelse på sig själv när han dog på korset, och alla som tror på Jesus blir friköpta från förbannelsen och kan istället få ta del av välsignelsen (Gal 3).
    • Domarbokens berättelser följer ett mönster där Israel lovar att vara lydiga Gud, blir välsignade, avfaller och börjar tillbe avgudar, drabbas av Guds förbannelse, ropar till Gud om hjälp, blir räddade av Gud, lovar att vara lydiga Gud, blir välsignade, avfaller osv, osv.
      • När Israel pga sitt avfall hamnar i trångmål, brukar Gud kalla en ny ”domare”, en ledare, som får Guds kraft till att rädda Israel.
    • På grund av Israels olydnad så tillät Gud dem att drabbas av krig och förtryck. Den kananeiske kungen Jabin håller Israel i ett järngrepp genom att blockera de viktiga handelsvägarna (Dom 5:6), samt plundra och våldta israelitiska kvinnor (Dom 5:30).
      • Man kan ju tycka att Israel borde ha omvänt sig så snart som möjligt, men det dröjde 20 år av förtryck innan de till slut omvände sig och ropade till Gud och bad om hjälp.
  • 4Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var vid den tiden domare i Israel. 5Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom dit upp till henne för att hon skulle skipa rätt.
    • Trots att Israel som helhet hade vänt sig bort från Gud, så fanns det en gudfruktig kvinna i Efraims bergsbygd som fortsatte att leva rättfärdigt. Debora, vars namn betyder ”bi”, beskrev sig själv som ”en moder i Israel” (Dom 5:7) och satt under ett palmträd i Efraim och tog emot människor som behövde råd och vägledning. Gud talade genom henne, både genom vishet och genom direkta tilltal. Ett av de profetiska ord hon fick var att tiden nu var inne för Gud att befria Israel genom den militäre ledaren Barak.
    • Det hör inte till vanligheterna att Gud kallade en kvinna till att vara profetissa och domare i Israel. Men helt klart är att det var Debora som vid denna tid var domare i Israel, inte Barak.
      • Bibeln har många exempel på kvinnor som hade den profetiska gåvan: Mirjam (2 Mos 15:20), Hulda (2 Kung 22:14), Hanna (Luk 2:36) och Filippus fyra döttrar (Apg 21:8–9).
      • Dock finns det inte lika många bibliska exempel på kvinnor som är ledare. Därför blir berättelsen om Debora extra viktig för att förstå Guds vilja angående kvinnligt ledarskap.
        • Några fler exempel på kvinnligt ledarskap är Mirjam (Mik 6:4), Ester (Ester), Maria (Luk 10:39), Jesu kvinnliga lärjungar (Luk 8:1-3), Priskilla (Apg 18:26), Febe (Rom 16:1), Junia (Rom 16:7).
    • En så kallad ”domare” i Domarboken, var inte nödvändigtvis en domare som sitter i en domstol och dömer. Snarare betyder det hebreiska ordet ”shaphat” en ”ledare” eller ”hjälte”. En domare är en av Gud utsedd ledare som leder Israel till seger och som levererar Guds dom över Israels fiender.
      • Om man blir en ledare i Guds rike beror inte på om man är man eller kvinna, utan om man får Guds kallelse eller inte. I detta fall hade Debora onekligen fått Guds kallelse att vara en av Israels ledare, något hon utförde på ett mycket föredömligt sätt.
  • 6Hon sände bud och kallade till sig Barak, Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Drag upp på berget Tabor och tag med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar. 7Ty jag skall dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och skaror till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand?”
    • Det verkar som att det finns en del i den här historien som inte finns med i Bibeln. Man får intrycket av att Gud vid ett tidigare tillfälle har sagt till Barak att gå ut i strid med Sisera, men att Barak av oklar anledning inte gjort det. Debora upprepar nu Guds ord till Barak och säger åt honom att gå ut i strid.
      • När man får en stor och livsavgörande kallelse från Gud, så skadar det inte om den kallelsen bekräftas av en profet. Även om den första upplevelsen var tydlig, så kan man bli osäker, och då är det väldigt stärkande att få sin upplevelse bekräftad.
  • 8Barak sade till henne: ”Om du går med mig så går jag, men om du inte går med mig så går inte heller jag.” 9Då svarade hon: ”Ja, jag skall gå med dig, men äran skall då inte bli din på den väg du går, utan Herren skall sälja Sisera i en kvinnas hand.” Så stod Debora upp och gick med Barak till Kedesh.
    • Det var inte nödvändigtvis fel av Barak att be Debora följa med. Kanske kände sig Barak fortsatt osäker i sig själv, och behövde Deboras starka tro vid sin sida. Kanske ansåg Barak att männen skulle kriga modigare om Debora följde med och stärkte moralen.
      • Men det var inte bra av Barak att vägra gå om inte Debora följde med. På så sätt avslöjar Barak att han inte riktigt tror på att Gud kommer att vara med honom, om inte Debora också följer med.
      • Barak är således ett exempel på en Herrens tjänare som är svag i sin tro, och beroende av andra människors tro. Det positiva med denna svaghet, är att Gud kunde använda Barak ändå, och i Hebreerbrevet 11:32-33 omnämns han som en av trons hjältar.
    • Det negativa med Baraks svaga tro, är att han inte litar på Guds ord till honom. Han tror på att Gud har talat till Debora, men han verkar tro att Gud bara står fast vid sitt ord om Debora är med, vilket inte stämmer. Om Gud har sagt att han ska vara med Barak, så kommer Gud att fullfölja detta.
      • På grund av Baraks svaga tro så skulle en kvinna få äran för segern över Sisera istället för Barak. Till en början kan man ju tro att det är Debora som kommer att få denna ära, men så småningom kommer det att visa sig att det är en annan kvinna.
      • Genom att ge just en ”kvinna” äran för denna militära seger över Sisera, visar Gud att det inte är könet som avgör om man är villig att modigt lyda Gud. Snarare är det tron i hjärtat, oavsett om man är man eller kvinna, som är avgörande.
    • Även om Barak var svag i sin tro och beroende av Deboras styrka, så lydde han Guds kallelse till slut. En viktig lärdom från detta är att svaghet och tvivel inte är ett hinder för Gud. Snarare visar den mänskliga svagheten Guds storhet ännu mer.
  • 10Barak kallade samman Sebulon och Naftali till Kedesh, och tiotusen man följde honom dit upp. Debora gick också med honom. 11Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svärfar Hobab, och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh.
    • Att Barak var osäker var mänskligt sett inte så konstigt. Sisera och kananéerna hade 900 stridsvagnar, vilket gjorde dem oerhört överlägsna mot israeliterna, framförallt med tanke på att det vid den här tiden knappt fanns några vapen i Israel (Dom 5:8, 1 Sam 13:19-22).
  • 12När man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp på berget Tabor, 13samlade han alla sina vagnar, niohundra vagnar av järn, och dessutom allt folk han hade, från Haroset-Haggojim till floden Kishon. 14Men Debora sade till Barak: ”Bryt upp, för detta är den dag då Herren har gett Sisera i din hand. Se, Herren har dragit ut framför dig.” Så gick Barak ner från berget Tabor, och tiotusen man följde honom. 15Och Herren sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och hela hans här, så att de vek tillbaka för Baraks svärd. Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. 16Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroset-Haggojim, och hela Siseras här föll för svärd. Inte en enda kom undan.
    • Innan striden ska börja har Barak samlat sina män uppe på berget Tabor och Sisera har sina män och stridsvagnar nere på fältet. Uppe på berget har Barak fördel eftersom det blir oerhört otympligt för stridsvagnar att sig upp där och strida. Men nere på fältet har Sisera fördel eftersom han då till fullo kan nyttja sina stridsvagnar.
      • När Barak beger sig ner från berget för att möta Sisera på ett öppet fält, så beger han sig alltså ner på fiendens mark där han har alla odds emot sig.
        • På samma sätt kan det måhända vara enklare för oss kristna att stänga in oss i kyrkan där vi känner oss trygga och på säker mark, än att bege oss ut i världen och vittna om vår tro. Ute i världen är oddsen emot oss och vi har fördelen av hemmaplan, men å andra sidan blir segern större än när vi bara stänger in oss i kyrkan.
      • I Domarboken 5:4–5 verkar det som att Gud sände ett kraftigt regn i samband med striden. Om så var fallet så är det mycket möjligt att den fördel som stridsvagnarna innebar plötsligt blev en kraftig nackdel när regnet förvandlade marken till gyttja och gjorde så att stridsvagnarna fastnade i leran. Det skulle förklara varför Sisera ”steg ner från sin vagn och flydde till fots”.
  • 17Men Sisera hade flytt till fots till Jaels tält, hustru till keniten Heber, ty vänskap rådde mellan Jabin, kungen i Hasor, och keniten Hebers hus. 18Jael gick för att möta Sisera och sade till honom: ”Kom in, min herre, kom in till mig, var inte rädd.” Då gick han in till henne i tältet och hon lade över honom ett täcke. 19Han sade till henne: ”Ge mig lite vatten att dricka för jag är törstig”. Hon öppnade mjölkkärlet och gav honom att dricka och lade sedan över honom igen. 20Han sade till henne: ”Ställ dig vid ingången till tältet, och om någon kommer och frågar dig om det är någon här, så svara nej.” 21Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog.
    • Kvinnor och män hade varsitt tält (1 Mos 24:67, 1 Mos 31:33) och Sisera gömmer sig i en kvinnas tält eftersom han tror att ingen kommer att leta efter honom just där.
    • Att sätta upp tält var vid denna tid en kvinnlig syssla, så Jael var väl förtrogen med att slå ner tältpluggar i marken, något hon nu använder för att på ett brutalt sätt ha ihjäl Sisera.
    • Genom att döda sin gäst bryter Jael mot den oerhört viktiga principen om gästfrihet. Men detta kunde hon göra med gott samvete eftersom hennes folk keniterna var avlägsna släktingar till Israel (1 Mos 25:1–4) och hennes man Heber borde aldrig ha bjudit in Sisera överhuvudtaget, eftersom han var Guds folks fiende.  
    • Denna dag räddades Israel, landet som flödar av mjölk och honung, av kvinnan Debora, vars namn betyder ”bi” och av Jael, vars namn betyder ”bergsget”. På grund av sin olydnad kunde Israel inte njuta av mjölken och honungen som Gud lovat dem, men tack vare två trogna och starka kvinnor återfick Israel biets honung och getens mjölk.
  • 22Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: ”Kom hit, så skall jag visa dig den man som du söker.” Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen. 23Så kuvade Gud på den dagen Jabin, kungen i Kanaan, inför Israels barn. 24Och israeliternas hand vilade allt tyngre på Jabin, kungen i Kanaan, till dess de helt gjorde slut på honom.
    • Även om israeliterna vann en stor seger denna dag, så var kriget ännu inte över. Striderna fortsatte, men så småningom hade Israel gjort helt slut på sin fiende Jabin.
      • På samma sätt kan vi idag då och då vara med om stora genombrott i vårt andliga liv, även om vi inte bara på grund av detta blir helt befriade från alla problem. Men ibland är det rätt tid och rätt tillfälle att ge sitt liv helt till Gud ånyo, eller ta nya steg i livet tillsammans med Gud.
    • Sammanfattningsvis lär vi oss mycket om kvinnors roll i Domarboken kapitel 4 och 5. Kanaans män våldtog försvarslösa israelitiska kvinnor i 20 år, tills att Israel omvänder sig och Gud talar till Israels ledare Debora. När mannen Barak inte vågar gå ut i strid utan kvinnan Debora låter Gud kvinnan Jael besegra fienden Sisera. I dessa två kapitel lär vi oss således att Gud kan använda både män och kvinnor som profeter och ledare. Det som är avgörande är inte vilket kön man har, utan om man är villig att tro på Guds ord och lyda den kallelse man har fått, oavsett om man är man eller kvinna.

BibelsamtalJesus är församlingens herre och den helige Ande är församlingens ledare. Gud kallar och utrustar vissa till att vara ledare i församlingen tillsammans med honom. De ord som oftast används om församlingsledare är ”presbyteros”, som kan översättas till ”äldste”, ”episkopos”, som kan översättas till ”överse”, ”poimaino”, som översätts till ”herde” eller ”pastor”. Dessa ord används ofta synonymt och är därför inte tänkta som hierarkiska titlar, utan snarare som ledarskapsfunktioner. Varje församling bör ha ett ledarskap bestående av flera församlingsledare/äldste.

Att vara kristen ledare innebär inte att man leder på ett världsligt sätt genom att dominera, bestämma, ta åt sig äran, etc., utan att man följer Jesu exempel och leder genom att tjäna och betjäna församlingen och dess medlemmar. Syftet med kristet ledarskap är att inte tänka på sitt eget bästa utan istället på andras genom att hjälpa församlingsmedlemmarna att utvecklas i sin tro, lära känna Jesus och att i sin tur bli utrustade till att utföra sin egen tjänst i församlingen.

Bibelord

När de tjänade Herren och fastade sade den helige Ande: “Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till.”” (Apg 13:2)

28 Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler:” (Apg 15:28)

28 Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.” (Apg 20:28)

23 I varje församling utsåg de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på.” (Apg 14:23)

11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, 12 för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp 13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.” (Ef 4:11–13)

1b Om någon gärna vill ha en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift. En församlingsledare måste vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. Han får inte missbruka vin eller vara våldsam, utan ska vara vänlig, fridsam och fri från pengabegär. Han ska ta väl hand om sin familj och se till att barnen lyder och visar all respekt. Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur ska han då kunna ta hand om Guds församling? Han får inte vara nyomvänd så att han blir högmodig och faller under djävulens dom. Han måste också ha gott anseende bland de utomstående, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.” (1 Tim 3:1b–7)

Han ska hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han både kan uppmuntra med sund undervisning och tillrättavisa motståndarna.” (Tit 1:9)

var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden.” (1 Pet 5:2–3)

25 Men Jesus kallade dem till sig och sade: “Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och att stormännen härskar över dem. 26 Men så ska det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, 27 och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav. 28 Så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”” (Matt 20:25–28)

Men ni ska inte låta er kallas rabbi, för en är er Mästare och ni är alla bröder. Och kalla inte någon på jorden er fader, för en är er Far, han som är i himlen. 10 Låt er inte heller kallas lärare, för en är er lärare, Kristus. 11 Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare. 12 Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig ska bli upphöjd.” (Matt 23:8–12)

 

Samtalsfrågor

  1. Vad är det för skillnad på världsligt och kristet ledarskap?
  2. Kan man vara världslig ledare i församlingen?
  3. Vad är en tjänare?
  4. Vad är syftet med ett kristet ledarskap?
  5. Vilka erfarenheter har du av kristet ledarskap?
  6. Hur är man en bra kristen ledare?
  7. Vad innebär det att tvätta någons fötter?
  8. Vad händer om man misslyckas som kristen ledare?

Fler intressanta bibelord

Kol 1:18, Apg 16:6–7, Apg 6:3–6, 1 Kor 12:28, Tit 1:5, Joh 13:12–17, Fil 2:3–4

24Fastän Israels män den dagen hade drivits hårt, band Saul folket med följande ed: ”Förbannad vare den man som äter något innan kvällen kommer och jag har tagit hämnd på mina fiender.” Ingen bland folket smakade då någon mat. 25Och allt folket kom in i skogen, där det låg honung på marken. 26Men när folket hade kommit in i skogen och såg den utflutna honungen, vågade ingen föra handen till munnen, ty folket kände fruktan för eden. 27Jonatan däremot hade inte hört när hans far band folket med eden. Han räckte därför ut staven som han hade i handen och doppade änden på den i honungskakan och förde handen till munnen. Då klarnade hans ögon. 28Men en man bland folket sade till honom: ”Din far har bundit folket med en ed och sagt: Förbannad är den man som i dag äter något. Därför är folket utmattat.” 29Jonatan svarade: ”Min far har dragit olycka över landet. Se bara så klara mina ögon har blivit av att jag smakade något lite av honungen. 30Tänk om folket i dag hade fått äta sig mätta av bytet som de funnit hos sina fiender! Hur mycket större skulle då inte filisteernas nederlag ha blivit!” 31Men den dagen slog de filisteerna och förföljde dem från Mikmash till Ajalon. Folket var mycket uttröttat. 32Man kastade sig över bytet och tog får, oxar och kalvar och slaktade dem på marken och åt köttet med blodet i. 33Man berättade detta för Saul och sade: ”Se, folket syndar mot Herren genom att äta kött med blodet i.” Då sade han: ”Ni har handlat trolöst. Vältra nu fram en stor sten till mig!” 34Sedan sade Saul: ”Gå ut bland folket och säg till dem: Var och en skall föra hit till mig sin oxe och sitt får och slakta dem här och äta. Synda inte mot Herren genom att äta köttet med blodet i!” Under natten förde var och en bland folket själv fram sina oxar och slaktade dem där. 35Och Saul byggde ett altare åt Herren. Detta var det första altare som han byggde åt Herren. 36Saul sade: ”Låt oss i natt dra ner och förfölja filisteerna och plundra dem ända tills det blir ljust i morgon, och låt oss inte lämna en enda av dem kvar.” De svarade: ”Gör det du anser vara rätt.” Men prästen sade: ”Låt oss träda fram hit till Gud.” 37Då frågade Saul Gud: ”Skall jag dra ner och förfölja filisteerna? Vill du då ge dem i Israels hand?” Men han gav honom inte något svar den dagen. 38Då sade Saul: ”Kom fram hit, ni som är ledare för folket, för att vi skall få veta och se vad det är för en synd som har begåtts i dag. 39Ty så sant Herren lever, han som har räddat Israel: Om den också har begåtts av min son Jonatan, måste han dö.” Men ingen bland folket svarade honom. 40Då sade han till hela Israel: ”Ställ er på ena sidan, så skall jag och min son Jonatan ställa oss på andra sidan.” Folket svarade Saul: ”Gör det du anser vara rätt.” 41Saul sade till Herren, Israels Gud: ”Låt sanningen komma fram.” Då träffades Saul och Jonatan av lotten, och folket gick fritt. 42Saul sade: ”Kasta lott mellan mig och min son Jonatan.” Och Jonatan träffades av lotten. 43Saul sade till Jonatan: ”Tala om för mig vad du har gjort.” Då talade Jonatan om det för honom: ”Med änden av staven som jag hade i handen tog jag lite honung och smakade på den. Här är jag. Skall jag nu dö?” 44Saul svarade: ”Må Gud straffa mig både nu och senare: Du måste dö, Jonatan.” 45Men folket sade till Saul: ”Skulle Jonatan dö, han som har skaffat Israel denna stora seger? Det får inte ske! Så sant Herren lever, inte ett hår från hans huvud skall falla till jorden, för med Guds hjälp har han i dag utfört detta.” Så friade folket Jonatan, han behövde inte dö. 46Saul drog hem utan att vidare förfölja filisteerna, och filisteerna begav sig hem till sitt. 47När Saul hade tagit över kungamakten i Israel, förde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, ammoniterna, Edom, kungarna i Soba och filisteerna. Vart han än vände sig segrade han. 48Han gjorde mäktiga ting och slog amalekiterna och befriade Israel från dess plundrare. 49Sauls söner var Jonatan, Jisvi och Malki-Sua. Av hans båda döttrar hette den äldre Merab och den yngre Mikal. 50Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas dotter. Hans överbefälhavare hette Abner, son till Ner, som var Sauls farbror. 51Kish, Sauls far, och Ner, Abners far, var nämligen söner till Abiel. 52Kriget mot filisteerna pågick häftigt så länge Saul levde. Och när Saul såg någon stark och krigsduglig man, tog han honom i sin tjänst. 

  • 24Fastän Israels män den dagen hade drivits hårt, band Saul folket med följande ed: ”Förbannad vare den man som äter något innan kvällen kommer och jag har tagit hämnd på mina fiender.” Ingen bland folket smakade då någon mat.
    • Jonatan hade precis vunnit en seger över filistéerna och nu återstod bara att kung Saul slutgiltigt besegrade den flyende fienden. Men trots att soldaterna är trötta, så uttalar Saul en förbannelse över de som äter mat innan segern är vunnen.
      • Denna påtvingade fasta kan till synes verka andlig och bra, men när vi granskar Sauls ord märker vi att han egentligen inte gör detta för att Gud har sagt det till honom utan för att han vill hämnas på SINA fiender.
      • Det finns tider då fasta är nödvändigt och viktigt, men detta tillfälle var inte ett av dem. Gud uppskattar när vi spenderar tid med honom i bön och fasta, men han uppskattar ännu mer när vi lyder honom och faktiskt gör som han säger. Gud hade gett Israel seger över filistéerna och de behövde nu slutföra segern genom att slåss, inte genom att fasta.
    • Sauls andlighet var missriktad. Istället för att fokusera på Gud när han fastar, så fokuserar Saul på att hämnas på SINA fiender.
      • När vi ber och fastar ska vi inte sätta oss själva i fokus, utan istället lyssna på Guds röst, läsa vår Bibel och be Gud visa oss den väg han vill att vi ska vandra.
    • Även om Saul var kung så hade han ingen automatisk rättighet att uttala en förbannelse över folk som inte lydde honom. Återigen ser vi hur Saul sätter sig själv i centrum och tror mer om sig själv än han borde.
  • 25Och allt folket kom in i skogen, där det låg honung på marken. 26Men när folket hade kommit in i skogen och såg den utflutna honungen, vågade ingen föra handen till munnen, ty folket kände fruktan för eden. 27Jonatan däremot hade inte hört när hans far band folket med eden. Han räckte därför ut staven som han hade i handen och doppade änden på den i honungskakan och förde handen till munnen. Då klarnade hans ögon.
    • Gud hade gett Israel seger över filistéerna, men soldaterna var trötta, så därför försåg Gud Israel med honung så att de skulle få sina krafter åter.
      • Detta visar oss återigen hur fel och missriktad Sauls ed var. Gud ville förse Israel med alla resurser de behövde för att besegra sina fiender, men Saul hindrade dem.
      • Av detta kan vi lära oss att när Gud ger oss en seger, så ger han oss också alla resurser vi behöver för att vinna den slutgiltiga segern. När vi befinner oss mitt i Guds vilja, så förser han oss med allt vi behöver för att klara av uppdraget han har gett oss.
    • Eftersom Jonatan inte hade hört Sauls ed så åt han givetvis av den honung som Gud försåg honom med, och direkt klarnade hans ögon så att han fick sina krafter åter!
      • Det var exakt detta som Gud hade tänkt när han försåg Israel med de resurser de behövde för att klara av det uppdrag han hade gett dem!
  • 28Men en man bland folket sade till honom: ”Din far har bundit folket med en ed och sagt: Förbannad är den man som i dag äter något. Därför är folket utmattat.” 29Jonatan svarade: ”Min far har dragit olycka över landet. Se bara så klara mina ögon har blivit av att jag smakade något lite av honungen. 30Tänk om folket i dag hade fått äta sig mätta av bytet som de funnit hos sina fiender! Hur mycket större skulle då inte filisteernas nederlag ha blivit!”
    • När Jonatan får höra att hans pappa kung Saul hade bundit folket vid eden, konstaterar han att Saul har dragit olycka över landet och att Israel hade kunnat vinna en mycket större seger om de hade ätit av den honung som Gud hade försett dem med!
      • Jonatan är helt rätt i sin bedömning, men man kan definitivt fundera över om det verkligen var rätt av Jonatan att öppet kritisera sin pappa och kung inför alla soldater? Kanske hade det varit bättre om han först tagit detta med Saul i enrum?
  • 31Men den dagen slog de filisteerna och förföljde dem från Mikmash till Ajalon. Folket var mycket uttröttat. 32Man kastade sig över bytet och tog får, oxar och kalvar och slaktade dem på marken och åt köttet med blodet i. 33Man berättade detta för Saul och sade: ”Se, folket syndar mot Herren genom att äta kött med blodet i.” Då sade han: ”Ni har handlat trolöst. Vältra nu fram en stor sten till mig!” 34Sedan sade Saul: ”Gå ut bland folket och säg till dem: Var och en skall föra hit till mig sin oxe och sitt får och slakta dem här och äta. Synda inte mot Herren genom att äta köttet med blodet i!” Under natten förde var och en bland folket själv fram sina oxar och slaktade dem där. 35Och Saul byggde ett altare åt Herren. Detta var det första altare som han byggde åt Herren.
    • I 5 Mos 12:23-25 hade Gud gett tydliga instruktioner till Israel att de skulle låta allt blod rinna ut och absolut inte äta blodet tillsammans med köttet.
      • På grund av att soldaterna var så hungriga tack vare kung Sauls missriktade fasta, så bröt soldaterna mot Guds bud.
      • Det hade varit bättre om soldaterna bröt kung Sauls ed än att bryta mot Guds
      • När vår andlighet blir missriktad och egoistisk finns det stor risk att vi tror oss göra rätt när vi helt uppenbart bryter mot Guds bud.
        • Om vi i en missriktad fromhet förbjuder alla församlingsmedlemmar att exempelvis gå på bio, så finns det en uppenbar risk att medlemmar går på bio ändå och sen ljuger om att de inte varit på bio. Då har vi förbjudit något som inte är synd samtidigt som vi har lett våra medlemmar in i lögn, vilket är värre än att gå på bio.
  • 36Saul sade: ”Låt oss i natt dra ner och förfölja filisteerna och plundra dem ända tills det blir ljust i morgon, och låt oss inte lämna en enda av dem kvar.” De svarade: ”Gör det du anser vara rätt.” Men prästen sade: ”Låt oss träda fram hit till Gud.” 37Då frågade Saul Gud: ”Skall jag dra ner och förfölja filisteerna? Vill du då ge dem i Israels hand?” Men han gav honom inte något svar den dagen. 38Då sade Saul: ”Kom fram hit, ni som är ledare för folket, för att vi skall få veta och se vad det är för en synd som har begåtts i dag. 39Ty så sant Herren lever, han som har räddat Israel: Om den också har begåtts av min son Jonatan, måste han dö.” Men ingen bland folket svarade honom.
    • Vid en första glimt kan man nästan tro att kung Saul ödmjukat sig inför Herren och gör det rätta genom att be Gud om vägledning, men återigen ser vi hur Sauls andlighet är missriktad. Saul får inget svar från Gud eftersom Saul borde ha förstått av Jonatans seger att Gud redan hade gett filistéerna i Israels hand (1 Sam 14:12).
      • Med tanke på Sauls tidigare självupptagenhet är det mycket möjligt att han är väl medveten om att Gud redan har gett filistéerna i Israels hand pga. Jonatans seger, men att han inte vill agera förrän han själv får höra det från Gud eftersom han inte vill ge äran åt Jonatan utan åt sig själv.
        • Som högste ledare är det viktigt att inte vara rädd för att släppa fram andra som är duktiga och ledda av Gud.
      • När Gud öppnar en dörr för oss att sprida evangelium, är det inte nödvändigtvis rätt läge att be och fasta om huruvida vi ska gå in genom den dörr Gud har öppnat eller inte. Istället borde vi helt enkelt gå in genom dörren och göra det Gud kallar oss till.
        • Ibland är det tid för bön och fasta, ibland är det tid för att vittna och förkunna.
      • På grund av det uteblivna svaret från Gud så tror kung Saul att någon bland folket har syndat. Egentligen har ju Saul helt rätt i denna bedömning, men han förstår inte att det är han själv som har gjort fel!
        • När en andlig ledare misslyckas i sitt uppdrag kan det vara lätt hänt att man skyller den uteblivna framgången på ”ett hårt andligt klimat” eller ”oandliga medlemmar”. Även om detta måhända skulle kunna stämma, så bör man nog åtminstone först granska sitt eget hjärta och se om man själv inte varit lyhörd inför Gud eller begått någon synd. Det är lättare att skylla ifrån sig än att omvända sig.
      • När Saul uttalar ännu en förbannelse tystnar folket trots att de vet vem som har ätit honungen.
        • Till skillnad mot sin far så var Jonatan en god andlig förebild, och även om folket accepterade att Saul var deras kung, så fanns det gränser för Sauls andliga missbruk!
  • 40Då sade han till hela Israel: ”Ställ er på ena sidan, så skall jag och min son Jonatan ställa oss på andra sidan.” Folket svarade Saul: ”Gör det du anser vara rätt.” 41Saul sade till Herren, Israels Gud: ”Låt sanningen komma fram.” Då träffades Saul och Jonatan av lotten, och folket gick fritt. 42Saul sade: ”Kasta lott mellan mig och min son Jonatan.” Och Jonatan träffades av lotten. 43Saul sade till Jonatan: ”Tala om för mig vad du har gjort.” Då talade Jonatan om det för honom: ”Med änden av staven som jag hade i handen tog jag lite honung och smakade på den. Här är jag. Skall jag nu dö?” 44Saul svarade: ”Må Gud straffa mig både nu och senare: Du måste dö, Jonatan.”
    • Genom lotten, troligtvis Urim och Tummim (2 Mos 28:30, 1 Sam 28:6), en procedur med stenar för att få reda på Guds vilja, visar Gud att det var Jonatan som ätit av honungen.
      • Troligtvis blev Saul chockad av detta! Saul hade nog inte kunnat tänka sig att hans son hade gått emot hans vilja, men Saul visste inte att Jonatan inte hade hört Sauls ed och förbannelse.
      • Istället för att stanna upp för en sekund och reda ut detta tillsammans med Jonatan, den ende som vågade säga sanningen om Sauls olyckliga ed, så förhärdar sig Saul ännu mer i sin dumhet!
      • Av detta kan vi lära oss att om vi ser att följderna av våra beslut bara blir värre och värre måste vi någon gång stanna upp och fundera på om vi eventuellt har gått åt fel håll?
  • 45Men folket sade till Saul: ”Skulle Jonatan dö, han som har skaffat Israel denna stora seger? Det får inte ske! Så sant Herren lever, inte ett hår från hans huvud skall falla till jorden, för med Guds hjälp har han i dag utfört detta.” Så friade folket Jonatan, han behövde inte dö. 46Saul drog hem utan att vidare förfölja filisteerna, och filisteerna begav sig hem till sitt.
    • Israels folk lydde sin kung även när de inte höll med honom i allt, men nu märker vi att de till slut har fått nog! Jonatan var ju en av få som denna dag faktiskt hade agerat enligt Guds vilja!
      • Jonatan var en modig andlig förebild för de andra soldaterna och när Saul vill döda en oskyldig Jonatan så är måttet rågat! Folket säger ifrån och Jonatan räddas undan döden.
      • Av detta kan vi lära oss att man inte nödvändigtvis gör fel om man följer sina andliga ledare även om man inte håller med i allt, men att det trots allt finns en gräns. När galenskapen har gått för långt måste man våga säga ifrån och förhindra att ledaren förstör för andra människor.
      • Även om en ledare är kallad och smord av Gud, vilket ju kung Saul var, så betyder inte det att den ledaren automatiskt är befriad från frestelsen att missbruka sin makt.
      • Som andlig ledare och pastor är det viktigt att man vågar släppa fram sådana som Jonatan. Om Gud kallar någon i församlingen att leda en viss verksamhet eller göra något speciellt, då ska ledarskapet inte vara rädda för att den personen får plats och utrymme i församlingen. Pastorer och andliga ledare är församlingens tjänare och ska lyfta fram medlemmarna och hjälpa dem blomma ut i den kallelse Gud ger var och en.
    • När Saul inte längre har sina soldater med sig, får han snopet dra sig undan, vilket även filistéerna gör. Hade Saul inte varit så egoistisk hade han kunnat slutgiltigt besegra filistéerna vid detta tillfälle.
  • 47När Saul hade tagit över kungamakten i Israel, förde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, ammoniterna, Edom, kungarna i Soba och filisteerna. Vart han än vände sig segrade han. 48Han gjorde mäktiga ting och slog amalekiterna och befriade Israel från dess plundrare. 49Sauls söner var Jonatan, Jisvi och Malki-Sua. Av hans båda döttrar hette den äldre Merab och den yngre Mikal. 50Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas dotter. Hans överbefälhavare hette Abner, son till Ner, som var Sauls farbror. 51Kish, Sauls far, och Ner, Abners far, var nämligen söner till Abiel. 52Kriget mot filisteerna pågick häftigt så länge Saul levde. Och när Saul såg någon stark och krigsduglig man, tog han honom i sin tjänst.
    • I avslutningen av detta kapitel ser vi hur Saul ytterligare förstärker sin egoism och sätter sig själv i centrum. Saul för krig mot SINA fiender, inte nödvändigtvis mot Guds fiender. SAUL gör mäktiga ting, inte Gud. Saul tar de bästa männen i SIN tjänst.
    • Även om Saul var framgångsrik i sina segrar, så lyckades han aldrig slutgiltigt besegra filistéerna och fick leva med krig under hela sitt liv.

 

Copyright 2015 Christian Mölk – All Rights Reserved.

All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Klicka på länken för att lyssna på Christian Mölk predika eller högerklicka för att ladda hem predikan i mp3 format:

1 Samuelsboken 14:24-52 – Sauls dåliga andliga ledarskap – 33:10.

 

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.