Lukas 19:28-40 – Jesu intåg i Jerusalem

Christian Mölk Bibelkommentarer, Lukas Leave a Comment

28Sedan Jesus hade sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem. 29Då han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar 30och sade: ”Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna ett åsneföl, som står där bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det. 31Och om någon frågar er varför ni löser det, skall ni svara: Herren behöver det.” 32De som var utsända begav sig i väg och fann att det var som han hade sagt dem. 33Och de löste fölet. Då frågade de som ägde det: ”Varför löser ni fölet?” 34De svarade: ”Herren behöver det.” 35Och de ledde det till Jesus och lade sina mantlar på det och lät Jesus sitta upp. 36Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen. 37Då han närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett: 38”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!” 39Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!” 40Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa.”

Lukas 19:28-40
  • 28Sedan Jesus hade sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem.
    • Jerusalem är en gammal stad som fanns innan Israel kom till Kanaans land.
      • Abraham möter Melkisedek som bor i Salem (1 Mose 14:18).
      • Jerusalem tillhörde jebusiterna och hette Jebus (Dom 19:10-11). Josua intog Jebus, men verkar ha förlorat staden så småningom (Dom 1:8).
      • Jerusalem erövrades av David och görs till Israels huvudstad (1 Krön 11:4-9).
      • Gud valde ut Jerusalem som centrum för tillbedjan och där templet skulle byggas (1 Kung 11:36).
    • Ordet ”Salem” i Jerusalem kommer från det hebreiska ordet shalom som på svenska betyder ”fred” eller ”frid”. Jerusalem kallas ibland även för ”Davids stad” eller ”Sion”.
    • Jerusalem består ursprungligen av två höjder: Sion, där borgen och Jerusalems försvar stod (2 Sam 5:7), och Moria, där Abraham (inte) offrade Isak (1 Mose 22:2) och där Salomo byggde templet (2 Krön 3:1).
    • Jerusalem är en helig stad i bemärkelsen att den är avskild av Gud för att vara en plats där han gör speciella saker och uppenbarar sig själv (1 Kung 11:36, Matt 27:53).
  • 29Då han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Oljeberget
    • Oljeberget, även kallat Olivberget, är en sluttning strax utanför Jerusalems murar med utsikt över Jerusalem och templet. Sakarja profeterade om att Gud själv ska stå med sina fötter på Oljeberget och att Oljeberget skall delas mitt itu på Herrens dag (Sak 14:4).
    • Jesus drog sig ofta undan stöket inne i Jerusalem för att vara i lugn och ro tillsammans med sina lärjungar uppe på Oljeberget (Luk 22:39).
    • Jesus flög upp till himlen från Oljeberget och det är också dit han kommer att återvända (Apg 1:9–12).
  • När ni kommer in i den skall ni finna ett åsneföl, som står där bundet och som ännu ingen har suttit på.
    • På Jesu tid fanns en lag som hette ”Angaria” som innebar att en herre, kung, rabbin eller liknande, hade rätt att använda andras egendom. Denna rätt nyttjar nu Jesus med argumentet att han är ”Herren”.
      • Om vi försöker leva som Jesu lärjungar kommer till tillfällen i livet då Jesus kommer be oss göra saker. Om vi ställer oss till Guds förfogande så kommer han också att vilja använda oss för att breda ut sitt rike.
    • Ett djur som ännu inte tagits i bruk som arbetare användes ibland i vissa religiösa syften (4 Mose 19:2, 5 Mose 21:3, 1 Sam 6:7).
    • Sakarja profeterade om att Jerusalems konung skall rida in i Jerusalem på ett åsneföl, utrota strid och tala frid till hednafolken (Sak 9:9–10).
  • Herren behöver det.
    • Med tanke på att Jesus ska använda denna åsna för att rida in som kung i Jerusalem så kan man lugnt påstå att Jesus här gör anspråk på att vara herre, kung och Messias.
  • 36Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.
    • På Lövhyddohögtiden reciterades Hosianna från Psalm 118:25 samtidigt som man viftade med palmblad och byggde lövhyddor av palmblad och andra kvistar (3 Mose 23:39-44). Lövhyddohögtiden (även kallad Sukkot) firas för att minnas Israels ökenvandring.
    • På Bibelns tid var det ofta så här man tog emot en kung eller ledare:
      • Folket la sina mantlar under Jehus fötter när han blev kung (2 Kung 9:13).
      • När Simon Thassi tågar in i Jerusalem och erbjuder fred viftar folket med palmblad och sjunger psalmer (1 Mack 13:51).
      • Johannes får i sin uppenbarelse se folk från alla länder vifta med palmblad inför Lammet (Upp 7:9).
    • Det finns likheter mellan Jesu intåg i Jerusalem med ett ”romerskt triumftåg”. Romarna kunde ibland ära en segerrik fältherre genom att arrangera en stor procession i Rom. I triumftåget gick politiker, präster, offerdjur. Man bar bårar med skatter som han tagit i kriget. Man förde ut fångar som avrättades. Generaler red på sina krigshästar. Allt avslutades med ett offer en festmåltid.
      • Ett av de kändaste triumftågen är Titus triumf efter att han besegrat judarna och förstört Jerusalem och templet. I processionen bar de Jerusalems sjuarmade ljusstake, menorahn, som fortfarande finns avbildad på den stora Titusbågen i Rom.
    • Vid tidigare tillfällen har Jesus försökt tysta de som ville ropa ut att han är Messias, men nu tar han emot hyllningarna (Mark 8:29–30). Vid ett annat tillfälle försökte folket med våld göra Jesus till ny kung över Israel i syfte att befria det judiska folket från romarna (Joh 6:14–15).
    • När Jesus nu rider in i Jerusalem likt ett romerskt triumftåg, men på en åsna istället för en krigshäst, så visar det att Jesus visserligen har för avsikt att vara kung, men inte på det sätt som folket hade tänkt sig. I Mellanöstern på Bibelns tid symboliserade en häst ”krig” och en åsna ”fred”.
  • började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett
    • I de andra evangelierna prisar folkskaran Jesus genom att ropa ”Hosianna!”
      • Hosianna är en sammanslagning av de två hebreiska orden ”rädda” och ”jag/vi ber” och är citerat från Psalm 118:25.
      • På Lövhyddohögtiden reciterades Hosianna från Psalm 118:25 samtidigt som man viftade med palmblad och byggde lövhyddor av palmblad och andra kvistar (3 Mose 23:39-44).
      • Uttrycket ”hosianna” var sammankopplat med en bön och längtan efter att Messias skulle komma och rädda Israels folk.
    • Folkskaran prisar Jesus ”för alla de kraftgärningar som de hade sett”. På samma sätt bör vi också prisa Jesus för alla de bönesvar och välsignelser vi har fått.
  • 38”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!”
    • Herrens namn är YHWH och översätts till svenska som ”Jag är den jag är” eller kortformen ”Jag är” (2 Mose 3:13–15).
      • På Bibelns tid var det väldigt ovanligt att man uttalade Guds namn eftersom man var rädd att missbruka eller smäda Guds namn (3 Mose 24:15-16).
      • När det i Skriften stod ”YHWH” så skrev eller uttalade man istället ”Adonaj” på hebreiska, ”Kyrios” på grekiska eller ”Herre” på svenska.
      • Eftersom Markus här citerar Psalm 118:26 så vet vi att det ursprungligen står ”YHWH”.
    • När Jesus nu är den som kommer i Herrens namn och dessutom tidigare kallade sig själv för ”Herren” så gör han tydliga anspråk på att vara YHWH.

Share this Post

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.