Pastor Christian Mölk | Bibelskola
Currently viewing the tag: "Bibelskola"

Klicka här för att ladda ner “Interpretation – Konsten att studera Bibeln” som pdf.

Introduktion

Denna guide till hur man gör en interpretation av en Bibeltext är en förenklad version av Örebro Missionsskolas ”Introduktion till Tolkningsmetodik” skriven av Mikael Tellbe 2006.

En fråga man kanske ställer sig innan man påbörjar ett Bibelstudium är: ”Varför krångla till det? Kan man inte bara läsa som det står?” Min invändning mot detta resonemang är att ingen läsning av Bibeln är fri från tolkning. Detta beror på att vi inte tillhör de ursprungliga läsarna, och dessutom läser en översättning av den ursprungliga texten. Tolkningen försvåras ytterligare av det faktum att vi läser texten med personliga ”glasögon”, dvs. vi bär med oss en förförståelse av texten som försvårar möjligheten att analysera den ursprungliga betydelsen eftersom vi alla mer eller mindre är präglade av vår tid, kultur, bakgrund, språk och tidigare livserfarenheter. Vi befinner oss dessutom oftast i en tolkningstradition med ett eget synsätt på Bibeln och förmodligen har vi kanske till och med en favoritöversättning. Men som om det inte vore nog, så är dessutom språköversättning alltid väldigt komplext eftersom ord eller uttryck kan få olika innebörd beroende av vilket sammanhang de används i. Dock kan en ordentligt genomförd analys av texten skapa goda förutsättningar för en adekvat tillämpning av textens universella budskap till oss idag. Så frågan är inte om vi tolkar Bibeln eller inte, utan om vi tolkar den väl eller inte.

Kortfattat handlar Bibeltolkning om att man först plockar isär texten bit för bit, dvs. gör en analys, för att sen plocka ihop texten igen, dvs. en syntes, för att till sist gör en omadressering.

I. Analys

I analysen görs en noggrann utredning av vad det står i den ursprungliga texten.

1. Textens lydelse

Det första momentet i analysen går ut på att så långt det är möjligt fastställa textens lydelse, det vill säga ta reda på vad det står i den ursprungliga texten. Detta görs genom att först genomföra en översättningsanalys och sen en textkritisk analys.

1a. Översättningsanalys

I en översättningsanalys jämför man så många olika sorters översättningar som möjligt för att se vad som förenar och vad som skiljer.

1ai. Gör en egen översättning

Om du behärskar grundtexten (om inte, hoppa över detta steg), börja med att göra en egen provisorisk och litteral översättning av den aktuella texten.

1aii. Jämför olika sorters översättningar

Litteral (ordagrann) översättning

En litteral översättning strävar efter att återge grundtextens ordalydelse. Den följer grundtextens struktur, även om det strider mot det naturliga sättet att uttrycka sig i målspråket. En svensk litteral översättning är Helge Åkesons Bibelöversättning (HÅ) och en engelsk är King James Version (KJV).

Exempel: Det engelska uttrycket ”I’m hungry as a horse” översätts litteralt till ”jag är hungrig som en häst”.

Idiomatisk (språkäkta) översättning

En idiomatisk översättning söker göra rättvisa åt både grundspråkets och målspråkets krav. Med målsättning att originalets innehåll ska nå fram till läsaren, tar sig detta översättningsideal full frihet att avvika från originalets språkliga form. Två svenska idiomatiska översättningar är Svenska Folkbibeln (SFB) och Bibel 2000 (B2000) och en engelsk är New International Version (NIV).

Exempel: ”I’m hungry as a horse” översätts idiomatiskt till ”jag är hungrig som en varg” eftersom det är ett vanligare uttryck på svenska.

Parafras (omskrivning)

En parafras strävar efter att överföra textens idéer och väljer uttryck och ord som kommunicerar väl i målspråket. Parafrasen är betydligt friare i relation till grundtexten än vad en idiomatisk översättning är. En svensk parafras är Levande Bibeln (LB) och en engelsk är Living Bible (LB).

Exempel: ”I’m hungry as a horse” parafraseras till ”jag är jättehungrig” eftersom det då eventuellt är lättare att förstå det engelska uttryckets innebörd.

1aiii. Lägg märke till skillnader och likheter

Jämför de olika översättningsalternativen med varandra och lägg märke till om det finns avgörande skillnader (som är av betydelse för tolkningen av texten).

1aiv. Undersök eventuella översättningssvårigheter

Några exempel på översättningssvårigheter som man ofta stöter på är hur man ska översätta mått, vikt och pengar (Matt 18:24), eller hur man ska göra med ord och uttryck som saknar motsvarighet idag (Rom 12:20).

1av. Använd en interlinjär Bibel

Ta hjälp av en interlinjär Bibel (hebreisk/grekisk text med översättning), exempelvis Studiebibeln av Thoralf Gilbrant, för att undersöka om några av avvikelserna i översättning kan ha sin förklaring i grundtexten.

1b. Textkritisk analys

I den textkritiska analysen jämförs alla kända kopior av en text med varandra för att försöka fastställa en så ursprunglig läsart som möjligt.

Bibelns texter skrevs ursprungligen på papyrus (gräsväxt) eller pergament (djurhudar). Av de riktigt gamla hebreiska handskrifterna finns mycket lite bevarat, de bästa är från ca 1000 e.Kr., med undantag från de s.k. Dödahavsrullarna som hittades 1948 och innehåller stora delar av Gamla testamentet och beräknas vara ifrån ca 100 f.Kr.. Det viktigaste och äldsta hebreiska manuskriptet till hela GT är Codex Leningradensis från ca 1008 e.Kr. (den s.k. masoretiska texten, MT). Utöver detta finns även den grekiska översättningen av GT, Septuaginta (LXX, skrevs ursprungligen ca 200 f.Kr.), i många av de första århundradenas kristna biblar (ca 300-400 e.Kr.). Vad gäller Nya testamentet så finns idag drygt 25 000 manuskript till hela eller delar av Nt på grekiska, syriska, latin, koptiska, etiopiska, etc.

1bi. Utgångspunkt

Det finns idag inga tillgängliga originalmanuskript. I 1400 år handkopierades manuskripten, vilket kan leda till potentiella felkällor; dels skrivarens omedvetna ändringar (exempelvis förväxlade bokstäver, hoppade över ord eller rader, dubbelskrivning, etc.), eller skrivarens medvetna ändringar (exempelvis harmonisering, stilistiska förändringar, sakliga ändringar av felaktiga fakta eller där risk fanns för villolära, etc.).

1bii. Yttre och inre kritik

Yttre kritik

För att ta reda på vilken läsart som var den ursprungliga behöver man studera dess ålder och dess geografiska spridning. Ju äldre och ju mer spridd i urkyrkan, desto bättre.

Inre kritik

Man behöver också studera vilken läsart som kan förklaras genom en skrivares misstag. En kortare läsart är ofta mer ursprunglig än en längre och en svårare läsart är ofta mer ursprunglig än en lättare. D.v.s. den läsart som lättast kan förklara hur de andra läsarterna har uppkommit är därmed ofta den ursprungligaste.

1biii. Jämför olika översättningar

Studera och jämför olika Bibelöversättningar och försök ta reda på om det beror på att olika läsarter har använts. Ta hjälp av exempelvis Word Biblical Commentary (WBC) eller A Textual Commentary on the Greek New Testament av Bruce Metzger.

2. Textens historiska kontext

Det andra momentet i analysen går ut på att studera textens historiska sammanhang genom att ställa frågor till texten, exempelvis vem författaren var, vilka han skrev till och vad syftet var med texten. Studera först och främst den aktuella Bibeltexten och dess sammanhang, men ta också hjälp av sekundär litteratur såsom uppslagsverk, kommentarer och handböcker.

2a. Textens författare

Undersök vem som är författare till den aktuella texten. Finns det osäkerhet kring författarfrågan? Är det möjligt att texten har mer än en författare? Vilken situation befann sig författaren i när texten skrevs? När skrevs/talas innehållet i texten?

2b. Mottagare

Vilka var de ursprungliga mottagarna till den text du studerar? Går det att specificera om de exempelvis var judar eller hedningar? Är innehållet i texten först och främst riktat till de ursprungliga åhörarna eller till läsare av texten? Vilka förhållanden levde mottagarna i (geografiskt, politiskt, socialt, religiöst)? Vilket förhållande råder mellan författaren och mottagarna? Utspelar sig den aktuella texten i någon av de historiska böckerna i GT (1 Sam-Nehemja) respektive NT (Apg)?

2c. Syfte

Varför skrevs den aktuella texten ner? Vad var syftet med boken/brevet som du studerar? Fanns det någon konflikt eller problemställning som föranleder texten? Hur är det tänkt att mottagarna ska agera/reagera efter att ha läst texten?

3. Textens litterära kontext

Det tredje momentet i analysen går ut på att urskilja textavsnittets omfång (perikop). En biblisk mening får ofta sin betydelse i relation till de föregående respektive efterföljande meningarna. Stirra dig inte blind på nuvarande kapitel- och versindelning eftersom denna indelning gjordes så sent som 1227 (kapitelindelning) och 1555 (versindelning).

3a. Textavsnittets omfång

Vad skiljer ut det aktuella textavsnittet från den övriga textmassan? Var börjar textavsnittet? Var slutar det? Är texten indelad på samma sätt i olika Bibelöversättningar?

3b. Textavsnittets förhållande till den omgivande texten

Är texten ett led i en längre argumentation eller i en kedja berättelser som hör ihop på något sätt? Är texten placerad i kronologisk ordning eller i tematisk ordning?

4. Textens form

Det fjärde momentet i analysen går ut på att studera vad för slags text vi har att göra med, dvs. vilken genre texten tillhör. Detta är viktigt eftersom en text kan betyda helt olika saker beroende på om det är poetisk text eller prosa. Bestämningen av en texts litterära form kan vara avgörande för tolkningen av texten.

Fundera över om textens form ger någon vägledning för hur texten bör tolkas (t.ex. bokstavligt eller symboliskt: en text bör tolkas bokstavligt, såvida inte den litterära genren eller textsammanhanget anger en symbolisk tolkning eller att innebörden ger absurditeter och motsägelser). Finns det något speciellt man bör beakta när man tolkar just denna typ av text?

4a. Gamla testamentets litterära former

4ai. Narrativa texter

Redogörande berättelser

Historisk berättelse (1 Sam 11:1-11; 2 Sam 9-20; 1 Kung 22:1-37); personberättelse (1 Kung 9:10–14; 19:19-21), krigsrapport (4 Mos 21:21-24; Dom 3:26–30), byggnadsrapport (1 Kung 6-7), drömåtergivning (1 Mos 37:5-11; Dom 7:13–14), epifani/uppenbarelseberättelse (1 Mos 17:1-21; 2 Mos 3:2–12), memoarer (Esra 7:27–9:15; Neh 1:1-7:73a), hjälteberättelse (Dom 4-5, 6-8, 13-16), profetberättelse (1 Kung 17-2 Kung 9; 2 Kung 13:14-21), novell (1 Mos 37-50, Ester), etc.

Övrigt

Ordspråk (1 Sam 10:12; 19:24), gåtor (Dom 14:14), fabler (Dom 9:8–15), liknelser (2 Sam 12:1-4), sånger (2 Mos 15:1-18; 4 Mos 21:17-18), släkttavlor (genealogier)/förteckningar (1 Mos 10:1-32; 4 Mos 31:32-40; 2 Sam 23:24-39), etc.

4aii. Lagtexter

Kasuistisk lag (”Om. . ., så skall. . .”, 2 Mos 21:18-19), apodistisk lag (”Du skall [inte]. . .”, 2 Mos 20:13), lagsamlingar (2 Mos 20:2-17; 5 Mos 5:6–21).

4aiii. Poetiska texter

Klagopsalmer (Ps 22), tacksägelsesånger (Ps 30), hymner/lovsånger (Ps 96), tronbestigningspsalmer (Ps 2, 110), kärlekssånger (Ps 45; Höga V 3:6–11), tacksägelseliturgi (Ps 118), inträdesliturgi (Ps 15, 24), profetliturgi (Ps 95), vishetspsalmer (Ps 1, 19, 33, 39, 49, 127).

4aiv. Vishetslitteratur

Ordspråk (Ords 14:17): deskriptiva (beskrivande) ordspråk (11:24), preskriptiva (normerande) ordspråk (14:31), instruktioner (Ords 8:33; 22:22-23), allegorier (Ords 5:15–23; Pred 12:1-7), exempelberättelse (Ords 24:30-34), reflekterande text (Pred 1:12–2:26), klago-och tvistetexter (Job 16).

4av. Profetiska texter

Domsprofetia (2 Kung 1:3-4; Jes 30:15-17), frälsningsprofetia (Jer 28:2-4), verop (Mika 2:1-5), klagosång (Amos 5:1-3), psalmer (Amos 4:13; Jes 12:4-6), liturgier (Jer 14:1-3) rättsutsagor (Mika 6:1-5), tvisteutsagor (Amos 3:3-8), visioner (Mika 3:6-7; Jer 24), narrativa berättelser (Jes 6; Jer 1; Hes 1-3), apokalyptik (Dan 7-12; Jes 24-27), etc.

4b. Nya testamentets litterära former

4bi. Evangelierna

Underberättelse (Mk 1:40–45), kallelseberättelse (Mk 2:13–17), stridssamtal (Mk 2:13–17), lidandeberättelse (Mk 14:43-52), undervisning (Mt 5:3–10); förmaning (Luk 6:37–38), profetord (Luk 12:32; 13:28-29), vishetsord/ordspråk (Mt 6:4, 21), budord (Joh 13:34-35), domsord (Mt 11:20-24), efterföljelseord (Mt 16:24-27), hyperbol (Mt 5:29–30), metafor (Mt 10:16; 5:13), liknelse (Mt 18:23-35), allegori (Mk 4:1-9, 13-20), Jesusord med omgivande berättelse (Mk 2:13–17), stridssamtal (Mk 3:20–30).

4bii. Apostlagärningarna

Narrativ text med inslag av profetia (2:17–21), psalmer (2:25–28), böner (4:24–30), underberättelse (3:1–10; 9:32–43), försvarstal (22:1-21; 26:1-27), etc.

4biii. Breven

Bön/tacksägelse (1 Thess 1:2-3; 1 Kor 1:4-9), doxologi/lovprisning (Ef 1:3-4), hymn/bekännelsetext (Kol 1:15–20; Fil 2:6–11; 1 Tim 3:16; Rom 10:9-10), dygdkatalog (Rom 1.29–31; 1 Kor 6:9–10; Gal 5:19–23; Jak 3:17–18; 2 Pet 1:5-7), hustavla (Ef 5:22–6:9; Kol 3:18–4:1; 1 Pet 2:13–3:7), hälsning (Fil 1:1-2), förmaning (1 Thess 5:12–22), meddelande/instruktioner (Fil 2:19–30), rekommendation (Rom 16:1-2), avslutning (Gal 6:18), etc.

4biv. Uppenbarelseboken

Apokalyptik (1:1), brev (Upp 2-3), profetia (1:3; 10:7, 10-11; 11:6, 18; 19:10; 22:7-10, 18-19).

4c. Exempel

Har följande Jesusord formen av lagtext som ska tolkas bokstavligt eller är det en hyperbol, en sorts liknelse med uppenbara överdrifter som är tänkt att skapa en chockartad effekt som leder till eftertanke? Vad får det ena eller andra alternativet för praktiska konsekvenser?

29Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. 30Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna.” (Matt 5:27–30)

5. Textens struktur

Det femte momentet i analysen går ut på att studera hur texten är uppbyggd och/eller vad som händer i texten i syfte att urskilja centrum och periferi.

5a. Refererande/berättande text: aktanalys

Berättande text finner du i exempelvis de historiska böckerna i GT, evangelierna och Apg.

Ställ frågor till texten såsom exempelvis; hur ser personrelationerna ut? Vem eller vilka agerar? Vem står i centrum? Hur förhåller sig de övriga till denne? Inträder förändringar? Skiftar rollerna?

Fundera även över hur scenbeskrivningen (-arna) ser ut genom att ställa frågor såsom; hur många scener finns? Hur hänger de ihop (tidsmässigt, rumsligt, logiskt)? Finns det någon symbolisk laddning i den plats berättelsen utspelar sig (exempelvis när Jesus rider in i templet) eller i den karaktär som dyker upp (exempelvis när farisén Nikodemus kom till Jesus ensam på natten)?

5b. Resonerande/argumenterande text: syntaktisk analys

Argumenterande text finner du exempelvis i breven i NT.

I en syntaktisk analys bör man ställa frågor till texten såsom; hur är satserna relaterade till varandra? Vad är huvudsats respektive bisats? Vad är över- och underordnat? Hur binds satserna samman? Binds början och slut ihop på något sätt?

Fundera även på vad som är centrum/periferi i argumentet, och vad som är textens poäng.

5c. Poetisk text

Poetisk text finner du exempelvis i Psaltaren, Ordspråksboken, etc.

För att se strukturen i poetiska texter kan det vara bra att försöka urskilja eventuella parallellismer, t.ex.; synonyma parallellismer (den andra raden upprepar i stort innehållet i den första, Ps 2:2-4), syntetiska parallellismer (den andra raden utvecklar innehållet i den första, Ps 1:3), antitetiska parallellismer (den andra raden kontrasterar den första, Ords 11:20), stegrande parallellismer (flera satser används för att nå ett klimax, Ps 8:3-4) eller komparativa parallellismer (jämförelser, Ps 103:13).

5d. Exempel

Ett exempel på hur man visuellt kan spalta upp följande brevtext för att tydligare se dess struktur:

“så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.” (1 Kor 8:6)

syntaktiskanalys

Genom att göra en syntaktisk analys av 1 Kor 8:6 ser vi alltså att satserna är likadana men att prepositionerna är utbytta och att bindeorden binder samman de olika uttalandena. Vad gäller textens budskap ser vi att Jesus Kristus och Fadern likställs på ett sätt som inkluderar både Fadern och Jesus i begreppet ”en Herre och en Gud”.

6. Verstolkning

Det sjätte momentet i analysen går ut på att förklara den aktuella texten med hjälp av annan text genom att söka efter citat eller anspelningar på andra texter (bibliska eller utombibliska) eller samtida händelser, företeelser eller personer. Utgångspunkten är att ”Skrift skall med Skrift förklaras” och att Bibeln skall tolkas i harmoni med sig själv.

6a.Paralleller

En parallell är när två eller fler texter talar om samma sak, exempelvis när en text i NT citerar eller anspelar på en text i GT. I NT har t.ex. synoptikerna (Matteus, Markus och Lukas) flera parallella texter.

 6ai. Citat

Frågor att ställa till texten under detta moment är exempelvis: ger parallelltexten någon vägledning för textens tolkning? Citeras texten ordagrant eller kan en eventuell skillnad ha en teologisk funktion? Vad handlar den citerade texten om i sitt ursprungliga sammanhang? Vilken funktion har citatet i den aktuella texten?

 6aii. Anspelningar

Anspelar den aktuella texten, eller en del av texten, direkt eller indirekt, på en person, situation, förhållande, text, tanke eller motiv i någon annan Bibeltext eller samtida litteratur eller historia? Finns det ord, uttryck eller tanke som har sin bakgrund i någon annan text, person, händelse, kultur eller tradition (judisk, grekisk eller romersk)?

6b. Sak- eller begreppsanalys

Om det finns några speciella ord, begrepp eller uttryck som behöver fördjupning så gör man en sakanalys eller begreppsanalys. Ord och begrepp kan nämligen ändra betydelse med tiden eller ha flera olika betydelser. En användbar bok i detta moment är Theological Dictionary of the New Testament (TDNT).

 6bi.      Sakanalys

Ett ord kan innehålla en mängd information som kan ha betydelse för förståelsen av budskapet. Om en text exempelvis nämner ordet ”slaveri” kan det vara på sin plats att göra en sakanalys för att studera vad slaveri innebar för 2000 år sedan. Ord som används idag kan ha ändrat sin betydelse. Exempel på vad man kan göra en sakanalys på är personer, grupper, institutioner, geografi, politik, ekonomiska förhållanden, föremål, seder och bruk, etc.

Ta hjälp av uppslagsverk och ordböcker för att få fram viktig information om ordet, dvs. det som bidrar till en större förståelse av texten.

 6bii. Begreppsanalys

En text kan innehålla begrepp som är bärare av teologiska budskap och i en begreppsanalys kan man studera vilken innebörd begreppet hade för de ursprungliga läsarna av texten. Det grekiska ordet ”logos” i Joh 1 är exempel på ett uttryck som behöver en begreppsanalys.

Ta hjälp av uppslagsverk och konkordans för att studera hur begreppet används i övriga Bibeltexter. Fundera på om den aktuella författarens användning av begreppet skiljer sig jämfört med andra författare i Bibeln.

II. Syntes

I syntesen görs en sammanfattning av den ursprungliga textens budskap till de ursprungliga läsarna. Detta moment ska inte innehålla något nytt material som inte redan har behandlats i analysdelen och heller inte någon tillämpning eller omadressering. I syntesen sammanfattar du det du har kommit fram till i analysen samt beskriver textens övergripande teologi.

I samband med syntesen kan det vara värt att fråga sig själv om förståelsen av texten har ändrats något jämfört med innan analysen? Har mina frågor besvarats? Har min förståelse av texten fördjupats? Är min reaktion inför texten densamma?

Tänk på att en evangelietext kan ha två adressatgrupper; de första åhörarna (Jesu åhörare) och de första läsarna (evangelistens åhörare/läsare).

III. Omadressering

Fram tills detta moment har tolkningsarbetet handlat om att studera textens betydelse för dess ursprungliga mottagare, men i omadresseringen görs en tillämpning av textens budskap till oss idag.

Eftersom det råder en så pass lång tidsskillnad mellan de ursprungliga mottagarna och nutida läsare så går det inte nödvändigtvis att mekaniskt upprepa Syntesen rakt in i Omadresseringen. Att överföra textens budskap till en nutida kontext förutsätter att man dels har gjort en god Analys, men också att man har kunskap och förståelse av vår egen samtid.

I omadresseringen gäller det att skilja på olika utsagor i Bibeln såsom exempelvis a) universella utsagor som är oberoende av historisk kontext, exempelvis teologiska utsagor (Rom 3:23) eller vissa kollektiva uppmaningar (Kol 3:12–17) och b) generella principer gällande etiska sanningar som är direkt överförbara från kultur till kultur (2 Mos 20:17) och c) kulturrelaterade uppmaningar som är specifikt kopplade till antik kultur (1 Kor 11:2-17).

Universella utsagor och generella principer är ofta direkt överförbara till vår tid och kultur, men kulturrelaterade uppmaningar måste översättas och kontextualiseras för att bli begripliga i vår kultur.

Några grundläggande riktlinjer som kan vara bra att tänka på är:

  1. En texts dåtids-betydelse är generellt normativ för dess nutids-betydelse.
  2. Om den aktuella läsaren i något avgörande avseende delar samma livssituation som de ursprungliga läsarna, bör texten ha samma mening nu som då. Sök efter gemensamma referenspunkter mellan den ursprungliga och den moderna läsaren.
  3. Om den aktuella läsaren inte alls delar samma livssituation som de ursprungliga läsarna, bör man söka efter textens principiellt normativa undervisning.
  4. Historisk text (ex. Apg) bör tolkas och tillämpas i ljuset av undervisande (didaktisk) text.
  5. Enskilda utsagor bör tolkas och tillämpas i ljuset av Skriftens helhetsbudskap.

IV. Litteraturförteckning

Avsluta tolkningsarbetet (interpretationen) med att göra en litteraturförteckning i alfabetisk ordning över de källor som använts under arbetets gång.

Exempel på litteraturförteckning

Författarens eller utgivarens efternamn (förnamn med initialer), tryckår, boktitel (kursiverad eller understruken), förlagsort och förlag.

Fotnötter

När du i den löpande texten citerar eller hänvisar till någon av dina källor gör du en fotnot och skriver dit efternamn, tryckår och sidnummer (se fotnot för exempel).

Uppslagsverk

Ange vilket ord/vilken artikel som använts samt sidor i uppslagsverket.

Tidskriftsartikel

Ange författare, årtal, artikeltitel (inom citationstecken), tidskrift, nummer (ev. volym) och sidor.

Exempel

O’Brien, P.T. (1991). The Epistle to the Philippians and to Philemon: A Commentary on the Greek Text. NIGTC. Grand Rapids: Eerdmans.

Thiselton, A.C. (1978). ”Truth”. The New International Dictionary of New Testament Theology. Vol III. Red. C. Brown, 874-902. Exeter: PaterNoster Press.

Pollard, T.E. (1966). “The Intergrity of Philippians”. New Testament Studies 13 (1): 57-66.

Mölk, 2014, s13.

1.     Inledning

Precis som vi i det svenska språket har två ord som är olika men som vi ändå har väldigt svårt att på ett enkelt sätt förklara skillnaden på; ande och själ, så har hebreiskan tre olika ord som är lika svåra att skilja på; ruach, nephesh och neshamah. För att kunna göra rättvisa åt mitt tematiska arbete om Anden i de historiska böckerna kan jag inte bara utgå från ett av dessa ord och automatiskt tro att det rör sig om Anden. Jag har därför valt att inledningsvis göra ett ordstudie på alla dessa tre ord och sen skriva olika teman som följer Andens verk snarare än ett specifikt ord.

2.     Ordstudie

Det finns tre hebreiska ord som utmärker sig lite extra när vi studerar Guds Ande i de historiska böckerna: ruach, nephesh och neshamah. Något vi kommer att se senare är att dessa tre ord ofta används synonymt, men för att lägga en bra grund för resten av mitt temaarbete ämnar jag inleda med att presentera dessa tre olika ord separat:

2a.  רוּחַ / Ruach

2a1. Översättning

Ruach

Det hebreiska ordet ruach beskrivs av Strong som vind, utandning och ande.[1]

Swanson förklarar dessutom att ruach kan översättas för det första till Anden, med betydelsen ”Guds gudomliga kraft, som kan bli bedrövad, starkt identifierad med Gud själv”. För det andra kan ordet översättas till ande, med betydelsen ”sinne, hjärta, den psykologiska förmåga som kan respondera till Gud”. För det tredje kan ordet översättas till andetag, med betydelsen ”den luft som kommer ut ur lungorna som ett tecken på liv”. För det fjärde kan ordet översättas till vind, med betydelsen ”luft i snabb rörelse”. Det finns även 18 till möjliga översättningar som jag här av dess marginella betydelse väljer att inte redovisa.[2]

Enligt Fabry så är ruach ett substantiv som anger en handling. Precis som ordet ”hjärta” så är ruach ett ord som betecknar en persons ”inre”, en persons ”andliga centrum”.[3]

Enligt min personliga bedömning så används ruach först och främst för att beskriva något som är kraftfullt men osynligt. I andra hand används ordet även för att beskriva något som har liv.

2a2. Guds vind

Trots att luft inte väger mer än ett gram så kan en storm förstöra en hel stad och mer därtill. Trots att luft i sig självt är osynligt så kan det orsaka vidunderliga naturfenomen. Vinden kan ge svalka under en brännande sol, men kan också få en människa att frysa ihjäl när det är kallt. Trots sin osynlighet så är vinden med andra ord en oberäknelig kraft som människan inte rår på. Jag tror inte att det är en slump att just detta ord används omväxlande för att beskriva ”vind” eller för att beskriva ”Guds Ande” och jag tror det kan vara till hjälp om man vill förstå Guds Ande.

2a3. Förekomst

Ruach förekommer 375 gånger i den hebreiska Bibeln varav 100 gånger i de historiska böckerna.

Utan att gå in på för mycket detaljer så vi ser av grafen här ovanför att ESV[4] översätter ruach till ande mer än hälften av förekomsterna i den hebreiska Bibeln.

2b. נֶפֶשׁ / Nephesh

2b1. Översättning

Det hebreiska ordet nephesh beskrivs av Strong som en varelse som andas och vitalitet.[5]

Enligt Swanson så översätts det hebreiska ordet nephesh för att beskriva det inre jaget, dvs. hjärtat eller själen. En annan översättning är liv, i betydelsen ”det som gör en varelse levande”. Nephesh är också det som lämnar när man dör.[6]

Nephesh är ett intressant ord i många bemärkelser. Ordet används för att beskriva Guds närvaro[7] men också för att beskriva det som gör en varelse levande[8]. Lägger man ihop dessa två betydelser ser vi att det är Guds närvaro som gör Israel levande. 3 Mosebok berättar också för oss att nephesh finns i blodet och att Israels folk därför ska offra blod på altaret för att få försoning för sina liv.[9]

2b2. Förekomst

Nephesh förekommer 728 gånger i den hebreiska Bibeln varav 330 gånger i de historiska böckerna.

2c. נְשָׁמָה / Neshamah

2c1. Översättning

Enligt Swanson så översätts det hebreiska ordet neshamah till andetag, dvs. ”den luft som passerar in och ut ur lungorna”. En andra översättning är liv. En tredje översättning är ande i betydelsen ”den mest innersta del i en människa som kan respondera gentemot Gud”.[10]

2c2. Förekomst

Neshamah förekommer 24 gånger i den hebreiska Bibeln varav 9 gånger i de historiska böckerna.

2d. Sammanfattning av ordstudiet

Alla dessa tre hebreiska ord har det gemensamt att de beskriver något osynligt, levande och blåsande. Det verkar som att dessa ord kan användas synonymt för att beskriva ungefär samma sak. För att bekräfta detta lånar jag ett citat från Job där alla dessa tre ord finns med:

2Så sant Gud lever, han som har undanhållit mig min rätt, han, den Allsmäktige, som har förbittrat min själ (nephesh): 3Så länge min ande (neshamah) är i mig och Guds livsande (ruach) i min näsa, 4skall mina läppar ej tala rättfärdighet eller min tunga tala svek. (Job 27:2–4).[11]

3.     Tema: Livets andetag

Det första utmärkande draget när vi studerar Skriften med mina tre utvalda hebreiska ord i blickfånget, är att Guds Ande ofta är inblandad när det kommer till att skapa ”liv”.

I Bibelns andra vers introduceras Guds ruach med orden ”Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande (ruach elohim) svävade över vattnet.”[12] Här ser vi att Guds ruach är något som verkar vara skilt från Gud själv men som ändå tillhör Gud. Elbert skriver i sin artikel ”Genesis 1 and the Spirit”, att det är vanligt att Nya Testamentets författare reflekterar över den helige Ande som en person, men att även om Guds Ande är personlig så är han ändå fullständigt olik mänskligheten.[13]  Gamla Testamentets författare är långt ifrån lika tydliga men hintar ändå om att så kan vara fallet. Om 1 Mose 1:1 är en öppnande introduktion så är 1 Mose 1:2 världen sett utifrån Guds Andes perspektiv, vilket inte skulle ha varit möjligt om Anden inte varit en person.

Om vi går vidare i Moseboken kommer vi till det tillfälle då Gud skapar djuren: ”Men åt alla djur på jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som har liv (nephesh) ger jag alla gröna örter till föda.” Och det skedde så.”[14] Här ser vi att det är nephesh som gör en varelse till något mer än bara en livlös köttklump. Det är alltså nephesh som skiljer en antilop från en sten.

Bläddrar vi ett kapitel i Moseboken kommer vi till berättelsen där Gud skapar människan: ”Och Herren Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande (neshamah) i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse (nephesh).”[15] Här ser vi att människan blir en nephesh genom att Gud blåser in neshamah i henne. Även om det här inte står just ruach i den hebreiska grundtexten, utan istället neshamah, så menar Fabry att det ska läsas som synonymt eftersom ruach förekommer i andra liknande uttalanden, exempelvis Jesaja 42:5[16].[17]

Vandrar vi vidare i Skriften så läser vi ”Då sade Herren: ”Min Ande (ruach) skall inte bli kvar i människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år.” ”[18] Om vi utgår från att neshamah från förra Bibelordet och ruach från detta Bibelord är synonyma så verkar det som att det är Guds Ande som håller en människa vid liv. Gud blåser in sin neshamah i människan så att hon blir levande, men om Gud tar bort sin ruach så dör hon.

Exakt vad som händer med den ande som Gud har placerat i människan när människan dör är aningens oklart. I 1 Moseboken kan vi läsa att eftersom kroppen formades utifrån jord så kommer kroppen att återvända till jorden vid händelse av död, men det nämns ingenting om anden.[19] Om vi tillåter oss att gå lite utanför de historiska böckerna och tjuvkikar i Predikaren så ser vi att kroppen som sagt blir till jord men att anden (ruach) vänder åter till Gud som gav den.[20]Fabry menar att eftersom Gud är källan till den ande som finns i människan så återvänder människans ande till Gud när hon dör.[21]

Ett konkret exempel på när detta händer en människa hittar vi i även det i Moseboken: ”Men när hennes själ (nephesh) skulle lämna henne – ty hon var döende – gav hon honom namnet Ben-Oni.”[22] Här ser vi den tydliga kopplingen mellan att nephesh lämnar en människa och att hon dör. Med tanke på att vi i det förra exemplet såg att det egentligen var Guds borttagande av sin ruach som skulle innebära att människan dog så kan vi utgå ifrån att dessa ord är synonyma, åtminstone i det här fallet.[23]

3a. Analys

Eftersom orden för ”ande”, ”Guds Ande”, ”själ” och ”andetag” används lite huller om buller så är det svårt att få en skarp och tydlig bild av exakt vem eller vad som är och gör vad. Det enda vi med säkerhet kan konstatera är att det är tydligt att Guds Ande på något sätt är involverad när det gäller att skapa liv, även om det inte är lika tydligt exakt hur Anden skapar. Det är med andra ord tydligt att varelser blir levande genom att Gud blåser in ande och att dessa levande varelser dör om anden lämnar. Men det är inte lika tydligt om denna ande som nämns är den helige Ande eller bara en beskrivning av liv i generell mening. Routledge kopplar exempelvis samman ruach i detta avseende med det andetag som besjälar en livlös människokropp.[24] En annan möjlig tolkning är att Gud ger alla varelser en egen ande men att denna ande hålls vid liv av Guds Ande. Hursomhelst så är Guds Ande tydligt involverad i denna process.

4.     Tema: Skickliggörande

När Gud blåser in sin Ande i människan så får hon liv, men när Gud fyller människan med sin Ande så får hon livfull kreativitet.

30Mose sade till Israels barn: ”Se, Herren har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam, 31och han har fyllt honom med Guds Ande, med vishet, förstånd och kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, 32så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, 33slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags konstfulla arbeten. 34Åt honom och åt Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, har han också givit förmågan att undervisa andra. 35Han har fyllt deras hjärtan med vishet att utföra alla slags snideriarbeten och konstvävnader och brokiga vävnader av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt fint lingarn och andra vävnader, ja, att utföra alla slags arbeten och tänka ut konstfulla verk.

36:1Besalel och Oholiab och alla andra konstnärligt begåvade män har Herren utrustat med vishet och förstånd till att veta hur de skall utföra allt arbetet med att uppföra och färdigställa helgedomen. De skall i allt göra det så som Herren har befallt.” (2 Mose 35:30-36:1).

Wright skriver i sin bok Knowing the Holy Spirit through the Old Testament att dessa två personer är de första som det uttryckligen står om att de är fyllda med Guds Ande. Gud har tidigare skapat jorden, och nu får människor vara med och skapa något vackert tack vare Guds Ande.[25]

Här sätts också en av de viktigaste funktionerna för Guds Ande i pränt; konstnärerna får i uppdrag av Gud att färdigställa helgedomen och att i allt göra det som Herren befaller. Som vi kommer att se i mitt nästa tema ”Karismatiskt ledarskap”, så kan Herrens Ande lämna en ledare om han inte gör det som Herren befaller, vilket tydligt visar hur viktig denna aspekt av Herrens Ande faktiskt är.

4a. Analys

Det råder en kontinuitet mellan 1 Mosebokens beskrivning av Anden som skapare av liv och 2 Mosebokens skapare av kreativitet. Gud ger uppdrag åt människor att utföra viktiga arbeten, men vill själv vara närvarande genom sin Ande och skickliggör därför människan så att allt blir så som Gud har tänkt sig. Man får nästan känslan av att människan är som en praktikant som för första gången själv ska få utföra ett viktigt jobb; Gud vill vara med som en handledare för att övervaka och se till så att det viktiga arbetet inte går fel. Guds Ande verkar vara skillnaden mellan en bra konstnär och en fantastiskt bra konstnär.

5.     Tema: Karismatiskt ledarskap

5a. Anden och Moses 70 ledare

Kopplingen mellan Guds Ande och Israels ledarskap går så långt tillbaka som till Israels födelse som nation. I 4 Moseboken finner vi det tillfälle då Israels ledarskap utökas med 70 ledare istället för att bara ledas av Mose.

25Då steg Herren (yhwh) ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande (ruach) som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. Då nu Anden vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer. 26Två män hade stannat kvar i lägret. Den ene hette Eldad och den andre Medad. Också över dem vilade Anden, ty de var bland de uppskrivna, men de hade ändå inte gått ut till tältet. Och de profeterade i lägret. 27Då skyndade en ung man bort och berättade för Mose: ”Eldad och Medad profeterar i lägret.” 28Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom, sade då: ”Mose, min herre, förbjud dem!” 29Men Mose sade till honom: ”Nitälskar du för mig? Om ändå allt Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!” 30Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel. (4 Mose 11:25-30).

Här ser vi att Guds Ande ”vilar” över ledarna när de instiftas till sitt ämbete och att de, som ett resultat av detta, även profeterar. Dock påpekas det att de inte fortsatte att profetera utan bara gjorde det vid detta enda tillfälle. När Josua får höra talas om detta profeterande blir han förskräckt och ber Mose att förbjuda dem detta! Men Mose reagerar istället med att utbrista: ”Om ändå allt Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!”  Det verkar alltså som att Mose anser att man blir en profet om yhwh ruach kommer över en människa.

I detta exempel så verkar det som att det är en engångsföreteelse när ledarskapet vid starten av sin karriär får möta Guds Ande. Det står inte uttryckligen att ledarskapet fick möta Guds Ande för att de skulle skickliggöras inför sin uppgift, man får istället känslan av att deras profeterande snarare blir en bekräftelse där alla människor runtomkring får se med sina egna ögon att ledarskapet är bekräftat av Gud. Tecknet på att ledarskapet har fått möta Guds Ande är att de profeterar i människors åsyn.

5b. Anden och Otniel

Horn menar att hänvisningar till Guds Andes kraft i Gamla Testamentet först förekommer i samband med de karismatiska domarna och de hänryckta profeterna. Horn menar vidare att vi här verkar ha att göra med en temporär och begränsad andlig gåva för syftet att utföra en särskild uppgift. Guds Ande rör vid en person som sen i sin tur inspirerar en grupp människor att utmana en stor makt.[26]

Ett bra exempel på detta hittar vi i Domarboken: ”Herrens Ande (ruach yhwh) kom över honom (Otniel), och han blev domare i Israel. När han drog ut i strid, gav Herren Kusan-Risatajim, kungen i Aram, i hans hand så att han blev Kusan-Risatajim övermäktig. Sedan hade landet ro i fyrtio år. Därefter dog Otniel, Kenas son.”[27]

I likhet med Moses 70 ledare så inleds Otniels ledarskap med att Herrens Ande kommer över honom. Det står inte mycket om Otniel, detta är det enda vi vet om Otniel utifrån Bibeln, men det lilla som står är att Herrens Ande kom över honom, att han blev Israels ledare och att han lyckades med sitt ledarskap. Därav kan vi dra slutsatsen att, åtminstone i det här fallet, så är Guds Ande avgörande för att en ledare ska bli en god ledare.

Om vi återgår till vad Horn tidigare sa, så skulle jag vilja påpeka att Horn inte har helt rätt i sitt påstående eftersom första gången som Guds Ande omnämns som något som kan ge en människa extraordinär kraft eller uppenbarelse, är faktiskt av Egyptens farao. Efter att Josef har tytt faraos dröm imponeras han så mycket att han utbrister: ”Finns det någon som har Guds ande (ruach elohim) som denne man?”[28]

Montague skriver i sin bok ”The Holy Spirit: Growth of a Biblical Tradition”, att Domarboken beskriver Guds Ande som att det han gör alltid är riktat till Israels bästa. När landet är i knipa så ber folket till Gud om räddning med resultatet att Guds Ande kommer över en viss individ som får kraft att rädda landet. Utöver detta finns det dock ingen koppling mellan Anden och ledarens eller landets etik eller helighet och Guds Ande faller över en individ utan att vara knuten till en institution eller någon rit.[29]

När Israel så småningom blir ett kungadöme så fortsätter Guds Ande att uppfylla den högste ledaren, numera kungen.

5c. Anden och Saul

Horn menar att synen på Guds Ande förändras när Israel går från att vara styrt av temporära ledare till att bli ett renodlat kungadöme. Från att tidigare ha varit dynamisk uppfattas nu Guds Ande som mer statisk och kopplad till ett ämbete.[30] Om Guds Ande tidigare har kommit över ledare i speciella situationer så verkar nu Guds Ande föras ”i arv” från kung till kung.

Eftersom jag inte har tillräckligt med plats för att gå igenom alla Israels kungar så har jag valt att fokusera på Saul eftersom hans liv präglas av en del intressanta aspekter vad gäller hans relation till Guds Ande. Jag har till att börja med valt det textavsnitt där profeten Samuel smörjer Saul till furste över Israel:

26 De steg upp tidigt, och i gryningen ropade Samuel upp till Saul på taket: ”Stig upp, så skall jag följa dig på väg.” Då steg Saul upp och de gick båda i väg, han och Samuel. 27 När de var på väg ner mot utkanten av staden, sade Samuel till Saul: ”Säg till tjänaren att han skall gå före oss.” Och tjänaren fick gå. ”Men stanna själv här, så skall jag låta dig höra vad Gud har talat.” 1 Samuel tog sin oljeflaska och göt olja på Sauls huvud, kysste honom och sade: ”Se, Herren har smort dig till furste över sin arvedel. 2 När du går ifrån mig i dag skall du träffa två män vid Rakels grav, i Selsa på Benjamins område. De kommer att säga till dig: Åsninnorna som du gick i väg för att söka har kommit till rätta. Din far tänker därför inte mer på åsninnorna, men han är orolig för er skull och säger: Vad skall jag göra för min son? 3 När du har gått vidare därifrån och kommit till Tabors terebint, skall du där möta tre män på väg upp till Gud i Betel. En av dem bär tre killingar, en bär tre brödkakor och en bär en vinlägel. 4 De skall hälsa vänligt på dig och ge dig två bröd, och du skall ta emot vad de ger. 5 Sedan kommer du till Guds Gibea, där filisteernas postering är. Och när du kommer in i staden, träffar du på en skara profeter, som är på väg ner från offerhöjden med psaltare, pukor, flöjt och harpa framför sig, medan de själva profeterar. 6 Herrens Ande (ruach yhwh) skall komma över dig, och du skall profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa. 7 När du ser att dessa tecken inträffar, gör då vad du finner lämpligt att göra, ty Gud är med dig. 8 Och du skall gå före mig till Gilgal. Se, jag skall komma ner till dig för att offra brännoffer och gemenskapsoffer. Du skall vänta i sju dagar, till dess jag kommer till dig och meddelar vad du skall göra.” 9 När Saul vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta. Alla dessa tecken inträffade samma dag. 10 När de kom till Gibea kom en skara profeter emot honom. Då föll Guds Ande (ruach elohim) över honom, och han profeterade mitt ibland dem. 11 Alla som förut kände Saul fick se att han profeterade tillsammans med profeterna, och de sade till varandra: ”Vad har hänt med Kish son? Är också Saul bland profeterna?” 12 Men en av männen därifrån svarade: ”Vem är deras far?” Härav uppkom ordspråket: ”Är också Saul bland profeterna?” 13 Men när han hade slutat att profetera, gick han upp på offerhöjden. (1 Samuelsboken 9:26–10:13).

Alldeles innan denna text så har profeten Samuel fått veta av Gud att Saul är den man som Gud har utvalt till att bli Israels förste kung.[31] Bara av det faktum att det är just profeten Samuel som har en så markant roll när Saul blir kung gör att vi kan dra slutsatsen att Israels monarki redan från start är tydligt kopplat till det profetiska ämbetet och att kunglig auktoritet är sprunget ur Guds Ande och inte nödvändigtvis ur kunglig tronföljd.[32]

Som vi såg tidigare under mitt tema ”Skickliggörande” så verkar Gud överlåta det viktiga arbetet åt utvalda människor, men vill ändå vara med som någon slags ”handledare” för att se till så att det blir så som Gud har tänkt sig. Eftersom Gud ser på Israel som sin arvedel och därför inte vill utlämna Israel åt vem som helst utan vill vara med i ledarskapet och beslutsfattandet så ser Gud till att fylla kungen med sin egen Ande så att han ska göra det som Gud vill. Guds Ande blir således den närvarande kopplingen mellan Gud och Israels kung.

Routledge lyfter fram att så länge som Saul presenteras som ”ledare” eller ”prins” så är Samuel positiv till Saul, eftersom Sauls roll då inte inkräktar på Guds roll som Israels kung. När Saul så småningom ändå blir Israels kung så distanserar sig Samuel mer och mer från Saul och anklagar så småningom folket för att förkasta Gud såsom Israels kung.[33]

Om vi återgår till den aktuella texten så får vi möjlighet att betrakta när Samuel tar med Saul på en promenad. Profeten Samuel smörjer den blivande kungen med olja som ett tecken på att Gud har smort Saul till furste över Israel. Detta blir för Saul starten på ett nytt liv där han ska bli ledare för hela Guds folk. Samuel skickar sedan iväg Saul och ger honom några profetiska hälsningar om vad som ska hända i den närmaste framtiden, hälsningar som blir som tecken för Saul att Gud verkligen är med honom.

En intressant detalj i sammanhanget, är att Samuel berättar i förväg för Saul vad som kommer att hända när Anden kommer över honom. Saul får höra att han kommer att profetera och att han kommer att bli förvandlad. Även om Samuel inte ger oss någon färdig systematisk teologi om hur han uppfattade Guds Ande så får vi här en hyperintressant inblick i hur han uppfattade vad som händer när Anden faller. Min gissning är att Samuel vet detta av egen erfarenhet, men också utifrån att han har läst i Skriften om den erfarenhet som Moses 70 ledare var med om. Precis som för Moses ledarskap så blir Sauls profeterande det synliga beviset för Saul och hans omgivning att Gud är med honom och att Saul har blivit kung tack vare att Gud har valt ut honom. Om detta profeterande är ett regelrätt profeterande i den meningen att Saul siade om framtiden eller om det är en beskrivning av att Saul hamnade i någon form av religiös extas, förtäljer inte historien. Men tydligt är att denna koppling till det andliga fortsätter när omgivningens spontana reaktion verkar vara att de först och främst tror att Saul är en profet och inte en kung.

Även om det visserligen är utanför denna text så går det inte att skriva om Saul och Guds Ande utan att ta upp det faktum att Guds Ande faktiskt lämnar Saul så småningom:

13 Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande (ruach yhwh) kom över David från den dagen och framöver. Sedan steg Samuel upp och gick till Rama. 14 Men Herrens Ande (ruach yhwh) vek från Saul och en ond ande från Herren plågade honom. (1 Sam 16:13–14).

Även i detta sammanhang ser vi att profeten Samuel är med och att han smörjer David. Även här står att yhwh ruach kommer över David, men skillnaden här verkar vara att textens författare anmärkningsvärt nog påpekar att Herrens Ande är med David från den dagen och framöver. Det rör sig i Davids fall alltså inte om en engångsföreteelse likt Moses ledare, utan nu stannar Guds Ande hos David. Dessvärre för Saul verkar detta innebära att Anden lämnar honom. Betyder detta att Guds Ande bara kan vila över en ledare åt gången? Det vore väldigt märkligt i så fall eftersom Guds Ande vilade över Moses 70 ledare. Nej, anledningen till att Guds Ande lämnar Saul är för att han inte gör vad Gud befaller honom.[34] Som vi tidigare såg så fyllde Gud konstnärerna Besalel och Oholiab med sin Ande för att skickliggöra dem inför sitt viktiga arbete, men Gud befallde dem också att lyda honom. Israel är Guds arvedel och Gud ämnar vara en aktiv del i beslutsfattandet. Israel tillhör inte Saul och att vara Israels kung förpliktigar därmed till att man inte kan göra så som man själv behagar utan behöver låta sig ledas och styras av Guds Ande. Anden finns hos en ledare för att hjälpa ledaren att utföra Guds befallningar och om ledaren konsekvent vägrar att lyda Guds befallningar så finns det ju konsekvent nog inte längre någon anledning för Guds Ande att stanna kvar hos ledaren.

I samma andetag som det står att Herrens Ande lämnade Saul så står det att ”en ond ande från Herren plågade honom.” Hur ska vi tolka detta? Är det Gud som sänder onda andar och står bakom ondskan här i världen? Om vi tar hjälp av Jobs bok så kan vi se att det inte är Gud som sänder ondska men att han tillåter den av olika anledningar.[35] Den urgamle bibelkommentatorn Matthew Henry kopplar detta till 2 Sam 7:15 där Gud berättar för profeten Natan att han lät sin nåd vika från Saul.[36] Henry fortsätter med: ”Om Gud och hans nåd inte styr oss, kommer synd och Satan äga oss.”[37] Med andra ord, om Guds Ande inte är med Saul så är han ensam och hjälplöst utlämnad åt sig själv och Satan. Men eftersom detta fördjupningsarbete inte handlar om onda andar så väljer jag att inte gå in mer i detalj på detta svåra ämne utan konstaterar bara kort och gott att Herrens Ande lämnade Saul och kom istället över David.

Detta blir dock inte slutet på följetongen om Saul och Guds Ande. När Saul mot slutet av sitt liv är på jakt efter David beger han sig till profeten Samuel där David gömmer sig. På vägen dit kommer Guds Ande över honom så att han ironiskt nog går omkring och profeterar samtidigt som han letar efter profeten och den av Anden smorde. En något komisk syn som om möjligt blir ännu mer (tragi-)komisk när Saul väl kommer fram till Samuel: ”Då tog även han av sig kläderna, och profeterade, också han, inför Samuel. Han blev liggande naken hela den dagen och hela natten.”[38]

5d. Analys

I fallet med Moses 70 ledare så verkar det som att det är en engångsföreteelse när ledarskapet vid starten av sin karriär får möta Guds Ande och att det fungerar som en bekräftelse på att de är ledare utvalda av Gud. Tecknet på att ledarskapet har fått möta Guds Ande är att de profeterar i människors åsyn, ett tecken som sedan fortsätter när även Saul får möta Guds Ande i början av sin karriär och även han börjar profetera i människors åsyn.

Återigen så ser vi att Guds Ande är skillnaden mellan en bra ledare och en utomordentligt bra ledare. Precis som konstnärerna i mitt förra tema så blir Saul skickliggjord av Guds Ande för att kunna utföra ett bra arbete. I fallet med Saul ser vi också att om en ledare inte gör så som Herren befaller så finns risken att Herrens Ande lämnar ledaren.

Eftersom Gud ansåg sig vara Israels kung men ändå lät människor styra Israel så är det inte speciellt konstigt att just kungarna blir fyllda med Guds Ande för att kunna utföra detta viktiga arbete.

6.     Syntes

Samuel, som onekligen kände till mycket om Guds Ande, säger till Saul att ”Herrens Ande skall komma över dig, och du skall profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa.” Detta ger en mycket ackurat bild av hur Guds Ande beskrivs i de historiska böckerna.

Om mina tre olika teman, ”Livets andetag”, ”Skickliggörande” och ”Karismatiskt ledarskap” bildar en kedja så är den sammanlänkande faktorn att Gud förbättrar människor genom att fylla vissa utvalda med sin Ande. Det är när den livlösa kroppen fylls med Guds Ande som människan blir en levande varelse. Det är när konstnärerna blir fyllda med Guds Ande som de blir skickliga konstnärer. Det är när Israels ledare blir fyllda med Guds Ande som de blir framgångsrika ledare. Gud tar någonting som redan finns och gör det till något bättre genom att fylla det med sin Ande.

Om detta är det genomgående mönstret som visar på en kontinuitet i de historiska böckernas framställning av Anden så råder det en diskontinuitet angående det profetiska. Det verkar onekligen som att de karismatiska ledarnas profeterande är orsakat av Guds Ande, men det verkar inte som att detta sker när människan skapas eller när konstnärerna skickliggörs. Att profetera hör ihop med Guds Ande, men tydligen inte alltid.

7.     Litteraturförteckning

Strong, J., S.T.D., LL.D. 2009. A Concise Dictionary of the Words in the Greek Testament and The Hebrew Bible. Logos Research Systems, Inc.: Bellingham, WA, USA.

Swanson, J. 1997. Dictionary of Biblical Languages with Semantic Domains: Hebrew (Old Testament) (electronic ed.). Logos Research Systems, Inc.: Oak Harbor

Heinz-Josef Fabry. 2004. “Ruach”, artikel ur G. Johannes Botterweck, Helmer Ringgren och Heinz-Josef Fabrys Theological Dictionary of the Old Testament. Eerdmans Publishing Company, Grand Rapids, Michigan, USA / Cambridge, UK.

George T. Montague. 1976. The Holy Spirit: Growth of a Biblical Tradition. Paulist Press. New York, USA.

Ralph W. Klein. 1983. Word Biblical Commentary, Volume 10, 1 Samuel. Word Books, Waco, Texas, USA.

Matthew Henry. 1996. Matthew Henry’s commentary on the whole Bible : Complete and unabridged in one volume. Hendrickson: Peabody.

Christopher J.H. Wright. 2006. Knowing the Holy Spirit through the Old Testament.  Monarch Books, Oxford, UK.

Robin Routledge. 2008. Old Testament Theology. InterVarsity Press, Downers Grove, Illinois, USA.

F.W. Horn. 1992. “Holy Spirit”, artikel ur David Noel Freedmans The Anchor Bible Dictionary: Volume 3. Doubleday. New York, USA.

Elbert, Paul. 2006. “Genesis 1 and the Spirit: A Narrative-Rhetorical Ancient Near Eastern Reading in Light of Modern Science”, artikel ur Journal of Pentecostal Theology – Volume 15, Number 1 October 2006.  Ho

Sage Publications, London, UK.

 


[1] Strong, 2009, Volume 2, s107.

[2] Swanson, 1997, Hebrew GK #8120.

[3] Fabry, 2004, s375.

[4] English Standard Version

[5] Strong, 2009, Volume 2, s79.

[6] Swanson, 1997, Hebrew GK #5883.

[7] 3 Mose 26:11

[8] 1 Mose 35:18

[9] 3 Mose 17:11

[10] Swanson, 1997, Hebrew GK #5972.

[11] Alla bibelord är från Svenska Folkbibeln (SFB) om inte något annat anges.

[12] 1 Mose 1:2

[13] Elbert, 2006, s24-27.

[14] 1 Mose 1:30

[15] 1 Mose 2:7

[16] ”Så säger Gud, Herren, han som har skapat himlen och spänt ut den, han som har utbrett jorden med allt som växer där, han som har givit liv (neshamah) åt folket som bor där och ande (ruach) åt dem som vandrar på den.” (Jesaja 42:5).

[17] Fabry, 2004, s386.

[18] 1 Mose 6:3

[19] 1 Mose 3:19

[20] Pred 12:7

[21] Fabry, 2004, s386.

[22] 1 Mose 35:18a

[23] Om man önskar spinna vidare på kopplingen mellan ande och liv så kan vi bläddra till 3 Moseboken där vi läser att ”kroppens liv (nephesh) är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar (nephesh). Det är blodet som bringar försoning genom själen (nephesh) som är i det.” (3 Mose 17:11). Det är alltså i blodet som vi finner nephesh vilket förklarar varför Israels folk förbjuds att äta blod (3 Mose 17:12) och det förklarar även varför Israels folk uppmanas att offra just blod för att få försoning för sina själar.

[24] Routledge, 2008, s142.

[25] Wright, 2006, s38.

[26] Horn, 1992, s262-263.

[27] Dom 3:10–11

[28] 1 Mose 41:38

[29] Montague, 1976, s17-18.

[30] Horn, 1992, s263.

[31] 1 Sam 9:17

[32] Montague, 1976, s19.

[33] Routledge, 2008, s230.

[34] 1 Sam 15:11, 26-28.

[35] Job 1:12

[36] ”Men min nåd skall inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag lät vika för dig.” 2 Sam 7:15 (SFB-98).

[37] Henry, 1996, Kommentar till 1Sam 16:14–23.

[38] 1 Sam 19:24a

Det svenska enhetssamhället

På 1500- 1600- och 1700-talen så präglades Sverige av att vara ett enhetssamhälle; dvs. det skulle finnas en kung, ett folk, ett språk och en religion. Men inte vilken religion som helst, utan den lutherska! Den kyrka som växte fram i detta enhetssamhälle blev en folkkyrka, vilket innebar att hela svenska folket blev ofrivilliga medlemmar i Svenska kyrkan genom att alla nyfödda svenska barn döptes. Svenska kyrkan blev även en statskyrka, vilket innebar att staten, med kungen i spetsen, kunde bestämma över kyrkan och landsförvisa de som konverterade eller bytte religion. Om du var jude eller utlänning tolererades du i viss mån att utöva din religion, men som infödd svensk fanns det inga alternativ.

Pietismen

Martin Luthers kamp mot vad han ansåg var felaktiga läror i Katolska kyrkan hade lett till att det inom den protestantiska reformationen hade blivit en betoning på att man måste ha den rätta läran och i framförallt Tyskland växte pietismen fram som en slags motreformation till detta. Pietisterna ansåg att Luther inte hade fullföljt reformationen, och ville inte bara betona den rätta läran utan även hjärtats tro och den personliga upplevelsen av Gud.

Pietismen var inte speciellt stark i Sverige vid den här tiden men eftersom många svenska soldater hade tagits som krigsfångar så hade de mött den pietistiska tron utomlands och börjat skicka pietistiska skrifter hem till Sverige, skrifter som ofta lästes i pietistiska gemenskapsgrupper, s.k. ”konventiklar”. Detta blev så småningom en grogrund till konflikt eftersom det i Sverige bara var tillåtet med två sorters religiösa samlingar; i kyrkan under ledning av prästen och i hushållet under ledning av husfadern. Svenska kyrkan tolererade inte dessa konventiklar eftersom de var en tredje sorts religiös samling, där fler än ett husfolk deltog trots att det inte var en präst närvarande. Denna konflikt ledde till ”Konventikelplakatet” år 1726, där myndigheterna bestämde att straffet för den som ledde en konventikel skulle vara 200 daler silvermynt första gången, dubbla böter andra gången och 14 dagars fängelse tredje gången. De som ansågs vara de värsta förbrytarna mot detta Konventikelplakat landsförvisades och fick stränga straff. Pietisterna fortsatte dock att smuggla in sina skrifter via Estland och väckelsefolket började så småningom att kallas för ”läsarna” eftersom de så flitigt läste sin Bibel och samtalade om betydelsen.

Väckelse

Pietisterna betonade som sagt den personliga upplevelsen av Gud och folk började därför samlas på ”väckelsemöten” där man kunde få erfara Gud. Dessa väckelsemöten blev ett ”möte” med Gud och med varandra och än idag så kallas ofta frikyrkliga gudstjänster för ”möten”.

Ute i Europa blommade upplysningstiden och den individualistiska tanken om att alla skulle få ha rätten att tycka och tro vad man själv ville växte sig allt starkare och stora väckelser började poppa upp lite här och var. Eftersom alla svenskar gick till kyrkan och redan ansågs vara kristna så menade man att dessa ”väcktes” eller andligt vaknade. Dessa väckta kristna upplevde att de hade blivit ”omvända” och ”frälsta”. Om Luther tidigare hade betonat att vi är rättfärdiga inför Gud men att vi förblir syndare, så menade väckelsefolket att väckelsen måste förändra våra liv och att vi inte ska förbli syndare eftersom vi har fått den helige Ande. I och med detta betonade man att ett av de säkraste bevisen på att man mött Gud är att man har mött sin egen synd och omvänt sig. Denna syndanöd blev då frälsningsfröjd, som i sin tur blev nöd för andra syndares frälsning, något som ledde till att man frimodigt började vittna för andra syndare om att det finns frälsning för den som omvänder sig.

Det var framförallt tre saker som var viktiga för de väckelsekristna: reformationsarvet, hjärtats tro och mission. För det första så betonade man det man fått med sig från Martin Luthers reformation; att Skriften stod över traditionen, att man blir frälst av nåd genom tro och det allmänna prästadömet, att alla troende är präster och inte bara de kyrkliga prästerna. För det andra så betonade man hjärtats tro; att tron måste erfaras, att man behöver få en personlig relation till Jesus. Om vi idag brottas med att kyrkan håller på att bli för individualistisk, så brottades de med att kyrkan var allt för kollektivistisk. För det tredje så ivrade man för mission! Har man väl fått en visshet om att ens egen synd är förlåten så vill man att även andra ska få sina synder förlåtna.

Kolportörer

I början av 1800-talet genomgick Sverige en av de största förändringarna i landets historia; den demokratiska utvecklingen gjorde att man fick mer och mer rätt att utöva sin religion och den tekniska utvecklingen i landet gjorde så att folk kunde börja resa mer. Många väckelsekristna ville ha en landsomfattande Bibelväckelse i Sverige eftersom de ansåg att det fanns få troende i Svenska kyrkan, men miljoner döpta hedningar. Med den nya tryckfrihetsförordningen som kom 1810 så slapp man dessutom smuggla in pietistiska skrifter och så kallade ”kolportörer” kunde istället resa runt i landet och öppet sprida skrifter utan att myndigheterna kunde säga något.

Det var fortfarande förbjudet enligt konventikelplakatet att anordna religiösa sammankomster utanför hemmet och kyrkan, men eftersom det inte var förbjudet med nykterhetsmöten, så slog man två flugor i en smäll och anordnade nykterhetsmöten där man propagerade för nykterhet, men även bad, läste Bibeln och sjöng psalmer. Ända sedan konventikelplakatets tid så har nykterhetsrörelsen och väckelserörelsen gått hand i hand.

Troendeförsamlingen

Allteftersom ändrades lagarna i Sverige och kolportörerna fick tillåtelse att predika och blev således ”lekmannapredikanter” som mer eller mindre reste runt i Sverige och missionerade. En del av kolportörerna var framgångsrika i sitt arbete och startade konventiklar med fastare organisation, s.k. missionsföreningar. En förening var inte huvudsakligen ett administrativt ord, utan hade innebörden av ”en gemensam överenskommelse”. Väckelsefolket menade att kyrkan inte bestod av alla som bor i en viss ort utan av de som frivilligt hade förenats.

De troende samlades i dessa föreningar och startade söndagsskolor, symöten, Bibelstudier, samlade in pengar till mission och byggde sig ett missionshus. När dessa missionsföreningar växte så stannade kolportören kvar och blev anställd som predikant. Nu hade alltså utvecklingen gått så långt att den lokale församlingsprästen i Svenska kyrkan hade fått konkurrens av en predikant med ett missionshus.

En stridsfråga mellan dessa två blev nattvarden. I Svenska kyrkan gick alla fram och tog nattvard, även de som inte var troende. Detta störde sig väckelsefolket på och ville istället fira nattvard med enbart troende eftersom de ansåg att nattvarden var en manifestation av de troendes gemenskap med Frälsaren och med varandra.

Hittills så hade väckelsen hållit sig mestadels inom Svenska kyrkan, men när det blev tillåtet med andra samfund än Svenska kyrkan, så omvandlades många av dessa missionsföreningar till missionsförsamlingar, missionshusen blev missionskyrkor och predikanterna blev pastorer.

De troende menade att det inte borde vara staten som bestämmer vilken kyrka man ska tillhöra genom att döpa nyfödda. Istället ska dopet förrättas när man själv frivilligt har tagit ett beslut om att bli en Jesu lärjunge. I motsats till Svenska kyrkan, som var statskyrka och lydde under den svenska staten, så blev troendeförsamlingarna fria kyrkor som man själv valde att gå med i om man var troende och ville förenas med övriga troende där man bodde.

Baptismen

1848 hölls det första baptistiska dopet i Sverige som ledde till en församling. Det var predikant Fredrik Olaus Nilssons (1809-1881) fru som döptes i Vallersvik utanför Göteborg. Innan detta dop hade det förekommit enstaka baptistiska dop i Sverige, men detta dop blev startskottet på de baptistiska församlingarna i Sverige. Själv hade FO Nilsson blivit döpt i Elbefloden utanför Hamburg året innan, efter att ha lärt känna GW Skröder, en annan svensk som blivit döpt i East River i New York år 1844. Men efter dopet av FO Nilssons fru, ville de nya församlingsmedlemmarna av naturliga skäl inte längre låta döpa sina barn, så då hämtades dessa av polisen för att tvångsdöpas. Enligt den svenska kyrkolagen skulle nämligen alla barn döpas inom åtta dagar. En lokal präst upprördes av detta och vägrade att döpa ett av barnen. FO Nilsson landsförvisades några år senare för villfarelser men kunde komma tillbaka 1860 tack vare den nya ”dissenterlagen” som innebar att det nu blev möjligt att gå ur Svenska kyrkan för att tillsammans med likasinnade bilda fristående kristna församlingar med annan bekännelse. Dock var detta stötande för många baptister eftersom man inte ansåg sig vara ”avfällingar”, eftersom man inte avfallit från den ”evangeliska läran”, utan istället upptäckt vad den egentligen innebar.

I slutet av 1800-talet hade baptismen växt sig så stor i Sverige att baptisterna blivit allt för många för att landsförvisa. Bara under åren 1880-1889 döptes över 30 000 personer! Men en del av baptismen hade börjar bete sig märkligt och många längtade efter en ny väckelse. En av dessa något märkliga rörelser var Roparrörelsen.

Roparrörelsen

Under 1800-talet var det inte helt ovanligt med spontant predikande lekmän som ofta hade profetiska anspråk och extatiska yttringar. En av dessa var Predikare-Lena, även kallad Vita jungfrun eftersom hon alltid var klädd i vita kläder. Lena predikade apokalyptiskt färgade visioner av de frälstas salighet och de förtappades kval. Dock häktades hon så småningom och fördes till Vadstena hospital. I Ångermanland upplevde flera personer ”spasmodisk skakning” vilket ledde till att de började predika. I Småland räknade sig ”rösterna” eller ”hopparna” som ”på synnerligt sätt av pingstanden delaktiga”.

Sammanfattningsvis så växte alltså frikyrkorna fram som ett slags motstånd till hur det var i Svenska kyrkan; man ville kunna samlas i gemenskapsgrupper även utan prästen, man ansåg att man borde bli medlem i kyrkan frivilligt genom att döpas som bekännande troende och man ansåg att nattvarden var till för de troende.

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.