Vad säger Bibeln om förbund?

Christian MölkBibelsamtal 4 Comments

BibelsamtalEtt förbund, även känt som ”Testamente”, vilket är det latinska ordet för förbund, är ett avtal mellan två eller fler parter som ofta bekräftas av ett löfte, ett offer och en måltid. De som ingår förbund med varandra lovar att upprätthålla avtalet och accepterar konsekvenserna av att bryta förbundet. På Bibelns tid kunde en kung ingå förbund med ett annat land. Han lovade då att beskydda folket om de lydde honom och bestraffa dem om de var upproriska. På samma sätt erbjuder Gud ett förbund till Israel där Gud skall vara Israels Gud och Israel skall vara Guds folk. När Gud ingår förbund med Israel på Sinai berg lovar Gud Israel att han ska beskydda och välsigna Israel. Israel i sin tur lovar att älska Gud och inte tillbe några andra gudar samt att lyda Mose lag. När Israel inte längre håller sin del av förbundet så får de inte längre beskydd av Gud och förskjuts därför från sitt land. Eftersom det inte var möjligt för Israel att till fullo lyda Lagen så utförde de ständiga offer för att sona sina synder och på så sätt stanna kvar under Guds beskydd. Genom Israels ständiga misslyckande i att hålla sin del av förbundet visade Gud Israel och resten av världen behovet av en frälsare och lovade Israel ett nytt och bättre förbund. Detta nya förbund ingår Gud med mänskligheten när Jesus dör på korset. Där blir Jesus det offer som bekräftar förbundet och där nattvarden är den måltid som visar att vi ingår i förbundet. I det Nya förbundet är vi inte längre förbundna att lyda Lagen utan ges istället löfte om frälsning och evigt liv som en fri gåva genom att tro på Jesus. I detta nya förbund kan folk från alla nationer ingå och man får ta emot Guds Ande som hjälper oss att frivilligt vilja leva efter Guds ord.

Bibelord

När Mose kom och förkunnade för folket alla Herrens ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.”Och Mose skrev ner alla Herrens ord. Nästa morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar. Han sände israeliternas unga män att offra tjurar som brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålar och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret. Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra och lyda.” Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: ”Se, detta är blodet för det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.” Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp. 10 De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safir, likt själva himlen i klarhet. 11 Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och de åt och drack.” (2 Mos 24:3–11)

10 De har vänt tillbaka till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit förbundet som jag slöt med deras fäder. 11 Därför säger Herren så: Se, jag ska låta en olycka drabba dem, som de inte ska kunna komma undan. När de då ropar till mig kommer jag inte att lyssna på dem.” (Jer 11:10–11)

Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom han också är medlare för ett bättre förbund som är grundat på bättre löften. För om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte behövas ett andra. Men Gud förebrår dem när han säger: Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,
inte som det förbund jag slöt med deras fäder den dag jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land, för de blev inte kvar i förbundet med mig, så jag brydde mig inte om dem, säger Herren.10 Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras sinne och skriva dem i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. 11 Då ska ingen mer behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: ”Lär känna Herren!” Alla kommer att känna mig, från den minste av dem till den störste, 12 för jag ska i nåd förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder. 13 När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat är på väg att försvinna.”
(Heb 8:6–13)

26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: ”Tag och ät. Detta är min kropp.” 27 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: ”Drick av den alla. 28 Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” (Matt 26:26–28)

25 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig.”” (1 Kor 11:25)

Samtalsfrågor

  1. Vad är det Gamla förbundets löfte, offer och måltid?
  2. Vad är det Nya förbundets löfte, offer och måltid?
  3. Varför klarade inte Israel att hålla sin del av förbundet?
  4. På vilket sätt är det Nya förbundet bättre än det Gamla?
  5. Gäller det Gamla förbundet mellan Gud och Israel fortfarande?

Fler intressanta bibelord

5 Mos 28, 1 Mose 31:43-55, 1 Mose 8:20–9:17, 1 Mose 15, 2 Mos 19-24, Josua 24:1-28, 2 Sam 3:9–10, 2 Sam 7:8–16, 2 Kung 11:17, 2 Kung 23:1-3, Nehemja 9:38–10:39, Hos 6:7, Lukas 22:20, 1 Kor 11:17-34, Sak 2:11, Upp 21:3, Ef 2:8–9, Rom 8:9–11, Heb 7:22–25, Hes 37:26–28, Jer 31:31–33, Heb 9:15, Jer 3:1

Read this in English: What Does the Bible Say About Covenants?

Comments 4

  1. B.t.w. – vad har du broder, för kunskap när det gäller svensk ’religionsfrihet’?
    Hör gärna av dig 042-155857

  2. BÄSTA PASTOR MÖLK.
    HELT RÄTT ÄR DET ETT FÖRBUND SOM INGÅS PÅ SINAI BERG. MEN DET FINNS ETT FÖRBUND REDAN INNAN DETTA > SOM OCKSÅ INKLUDERAR OSS KRISTNA I DET EVIGA FÖRBUNDET EFTER VAD JAG KAN FÖRSTÅ.

    5 MOSEBOK:15:
    15 En tid härefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: »Frukta icke, Abram, jag är din sköld, din lön skall bliva mycket stor.»

    2 Men Abram sade: »Herre, HERRE, vad vill du då giva mig? Jag går ju barnlös bort, och arvinge till mitt hus bliver en man från Damaskus, Elieser.»

    3 Och Abram sade ytterligare: »Mig har du icke givit någon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.»

    4 Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: »Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utgår från ditt eget liv skall bliva din arvinge.»

    5 Och han förde honom ut och sade: »Skåda upp till himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.» Och han sade till honom: »Så skall din säd bliva.»

    6 Och han trodde på HERREN; och han räknade honom det till rättfärdighet.

    7 Och han sade till honom: »Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till besittning.»

    8 Han svarade: »Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?»

    9 Då sade han till honom: »Tag åt mig en treårig kviga, en treårig get och en treårig vädur, därtill en turturduva och en ung duva.»

    10 Och han tog åt honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke fåglarna.

    11 Och rovfåglarna slogo ned på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.

    12 När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn hade fallit på Abram, se, då kom en förskräckelse över honom och ett stort mörker.

    13 Och han sade till Abram: »Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år.»

    14 Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar.

    15 Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ålder.

    16 Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Ty ännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mått.»

    17 Då nu solen hade gått ned och det hade blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med flammande låga, som for fram mellan styckena.

    18 På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat:

    19 kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas,

    20 hetiternas, perisséernas, rafaéernas,

    21 amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land.»

    Kan vi räkna in oss i detta förbund ?

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.