Pastor Christian Mölk | Tungotal
Currently viewing the tag: "Tungotal"

BibelsamtalTungotal är ett språk som man själv inte kan förstå men som den troende övernaturligt kan få som en andlig gåva av den helige Ande. Ofta ges denna gåva i samband med dopet i den helige Ande, men kan även komma vid senare tillfällen. Det vanligaste är att tungotalet är ett himmelskt språk som bara Gud förstår och som vi kan använda för att be till Gud när vi inte vet vad vi bör be om och på så sätt bli personligt uppbyggda. Men tungotalet kan också vara ett språk som någon annan kan förstå och på så sätt få ett budskap från Gud, antingen genom att det himmelska språket uttyds eller genom att tungotalet är ett befintligt jordiskt språk.

Bibelord

1 När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen. När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. Häpna och förundrade frågade de: “Är de inte galileer, alla de som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien, 10 i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom, 11 vi är judar och proselyter, kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!”12 De var alla häpna och förvirrade och frågade varandra: “Vad kan det här betyda?”” (Apg 2:1–12)

och när Paulus lade händerna på dem kom den helige Ande över dem och de talade i tungor och profeterade.” (Apg 19:6)

Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, 10 en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål.” (1 Kor 12:8–10)

 “30 Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda?” (1 Kor 12:30)

Den som talar tungomål bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen. Jag vill gärna att ni alla talar tungomål, men ännu hellre att ni profeterar. Den som profeterar är viktigare än den som talar tungomål, ifall han inte uttyder sitt tal så att församlingen blir uppbyggd. Bröder, tänk om jag kommer till er och talar tungomål. Vad hjälper det er, ifall jag inte ger er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning?” (1 Kor 14:4–6)

Så är det också med er. Om ni inte talar begripliga ord med era tungor, hur ska man då kunna förstå vad ni säger? Då talar ni ut i tomma luften.10 Hur många språk det än finns i världen, så är inget utan mening. 11 Men om jag inte vet vad ljuden betyder blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig. 12 Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då sådana som bygger upp församlingen så att ni har dem i överflöd. 13 Därför ska den som talar tungomål be om att kunna uttyda det. 14 För om jag ber med tungomål så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt. 15 Vad innebär då detta? Jo, jag vill be i anden, men jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, men jag vill också lovsjunga med förståndet. 16 Om du tackar Gud i anden, hur ska då den oinvigde kunna säga sitt Amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17 Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd. 18 Jag tackar Gud för att jag talar tungomål mer än någon av er. 19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra än tiotusen med tungomål.” (1 Kor 14:9–19)

23 Om nu hela församlingen samlas och alla talar tungomål och det kommer in några som inte förstår eller inte tror, säger de då inte att ni är galna?” (1 Kor 14:23)

26 Hur ska det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon ska uttyda. 28 Finns det ingen som uttyder ska tungomålstalaren vara tyst i församlingen och i stället tala för sig själv och för Gud.” (1 Kor 14:26–28)

26 Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord.” (Rom 8:26)

18 Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden. Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga.” (Ef 6:18)

Samtalsfrågor

  1. Vad är syftet med tungotalet?
  2. Hur får man tungotalet?
  3. Kan alla få tungotalets gåva?
  4. Får man ett helt språk på en gång eller får man mer ord gradvis?
  5. Har du varit med om att tungotalet uttyds?
  6. Hur bör tungotalet användas på en offentlig gudstjänst?

Fler intressanta bibelord

Jes 28:11, Mark 16:17, 1 Kor 13:8, Jud 20, Apg 10:44–46, 1 Kor 13:1

Klicka på länken för att lyssna på Christian Mölk predika eller högerklicka för att ladda hem predikan i mp3 format:

1 Korinthierbrevet 12:1-11 – Nådegåvorna – 37:47.

1Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen. 2Ni vet att när ni var hedningar, drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. 3Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: ”Förbannad är Jesus”, och att ingen kan säga ”Jesus är Herren” annat än i kraft av den helige Ande. 4Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. 5Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. 6Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. 7Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta.

 

8Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. 9En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, 10en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. 11Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en. 

  • 1Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen.
    • Det finns tre ämnen som Paulus anser att det är viktigt att vi kristna inte är okunniga om: 1) de andliga gåvorna (1 Kor 12:1), 2) Guds plan för Israel (Rom 11:25) och 3) Jesu återkomst (1 Thess 4:13).
      • Det är viktigt att då och då påminna sig själv om dessa tre ämnen, annars är det lätt hänt att de faller i glömska.
    • I det här kapitlet undervisar Paulus korintierna om att de andliga gåvorna är tänkt att fungera som en ”kropp”, där alla olika kroppsdelar är lika viktiga. Att enbart betona eller fokusera på en andlig gåva är fel och formar en deformerad kropp.
      • Genom att Paulus så starkt betonar att vi kristna är en kropp som hör ihop förstår vi att de andliga gåvorna är tänkta att först och främst fungera i en församlingsmiljö. Det är när vi kristna kommer samman som gåvorna kommer till sin fulla rätt eftersom vi då är i en trygg församlingsmiljö där vi kan stötta och uppmuntra varandra samtidigt som vi hjälper varandra att inte urarta i de andliga gåvorna.
      • Det är viktigt att förstå att de andliga gåvorna alltid bör användas i kärlek i syfte att upphöja Gud och hjälpa medmänniskor. Ett missbruk av gåvorna leder ofta till egoism, självupphöjelse, splittring, osv.
  • 2Ni vet att när ni var hedningar, drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna.
    • När man studerar Paulus brev i Nya testamentet, så är det som att lyssna på en person som pratar i telefon; man hör bara ena personen i konversationen och får försöka lista ut vad den andre säger. Paulus brev är skrivna in i en situation som han berör på olika sätt, antingen genom att försöka lösa ett specifikt problem, svara på en fråga eller uppmuntra någon som står i en svår situation. Paulus ger oss dock inte speciellt mycket information om den situation han skriver till, eftersom de han skriver till så klart redan vet sin egen situation. Men vi som läser Paulus brev måste alltså försöka ta reda på vilken situation Paulus skriver till för att kunna förstå hans budskap fullt ut. Detta kan man göra dels genom att djupstudera Paulus brev, men också genom forskning om den aktuella staden och dess situation vid tillfället då Paulus skrev.
      • Som ett exempel så ser vi i denna vers att Paulus skriver om att korinthierna ”drogs till stumma avgudar”. Exakt vad detta innebär är svårt att säga, men eftersom Paulus tar upp detta i samband med att han skriver om de andliga gåvorna så har det troligtvis något att göra med någon form av avgudadyrkan som till viss mån liknade den ”kristna” andligheten. Det finns många icke-kristna religiösa sammanhang där utövarna hamnar i extas och säkerligen upplever detta som ”andligt”, men detta är en andlighet som Paulus inte vill att vi kristna ska hålla på med.
    • Om man kommer från en icke-kristen bakgrund är det inte omöjligt att man har med sig en felaktig förståelse av andliga ting, man kanske till och med tidigare har varit influerad av en demonisk andlighet. Det gäller att lägga allt det hedniska åt sidan och istället försöka lära sig den sunda bibliska andligheten.
  • 3Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: ”Förbannad är Jesus”, och att ingen kan säga ”Jesus är Herren” annat än i kraft av den helige Ande.
    • På Bibelns tid var det inte alls ovanligt att en person påstod sig ha ett budskap från Gud och kunde göra mirakler. För Paulus är det viktigt att vi kristna först och främst inte ska lyssna på någon ”profet” som inte är kristen och bekänner sig åtminstone till den mest grundläggande bekännelsen: ”Jesus är Herren”, och för det andra att vi alltid ska ”pröva” om det som en profet säger stämmer överens med Guds ord (1 Kor 14:29, 1 Thess 5:20–22, 1 Joh 4:21).
      • Allt för ofta gör vi kristna misstaget att tro att bara för att en person har utrustats med en andlig gåva så är allt han eller hon säger ett budskap direkt från Gud. När man begår detta misstag har man totalt missat ett av de viktigaste budskapen i detta kapitel, nämligen att vi är en kropp med olika delar och att vi behöver varandra. Om en person har fått en gåva ska vi glädjas åt det, men vi får inte glömma att Gud har gett andra gåvor åt andra personer, och att de är minst lika viktiga för kroppens välbefinnande, även om de inte är lika ”häftiga”.
  • 4Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme.
    • När man studerar de andliga nådegåvorna kan det vara bra för pedagogikens skull att skilja på naturliga gåvor och övernaturliga gåvor. Eftersom Gud är skapare till oss människor ger han oss alla naturliga gåvor som vi föds med, exempelvis gåvan att sjunga eller att ha ett sinne för matematik, men han kan också ge övernaturliga gåvor som går utöver vårt mänskliga förstånd och ibland till och med trotsar naturlagarna. De övernaturliga gåvorna är naturligtvis inte ”bättre” än de naturliga, men för att förstå nådegåvorna och inte blanda ihop med andra gåvor Gud ger så kan det vara bra att klargöra att de 9 nådegåvor Paulus går igenom i detta kapitel till sin karaktär är övernaturliga.
    • Där det på svenska står ”nådegåvor” står det i grundtexten ”charisma”, vilket är ett grekiskt ord som kommer från ordet ”charis” som betyder ”nåd”. En nådegåva är en oförtjänt gåva som Gud har gett i syfte att vi ska tjäna Gud på bästa sätt.
      • Nåd innebär att Gud kärleksfullt har frälst oss från synden och gett oss löfte om ett nytt evigt liv, ett liv som han redan nu med sin helige Ande har börjat förvandla. Det finns inga ”goda gärningar” vi kan göra för att förtjäna Guds nåd, vi kan bara tacksamt ta emot nåden genom att tro på Jesus som vår Herre och Frälsare. Nåden visar sig sen i våra liv genom att den helige Ande förvandlar oss på olika sätt, bland annat genom att vi kristna får förmedla mirakulösa gåvor till varandra.
    • Alla kristna har fått den helige Ande som gåva (Apg 2:38) och kan därmed rent generellt be för sjuka, profetera, få ett kunskapens ord, osv. Men Guds Ande ger även en mer specifik gåva till var och en så att man kan fungera mer fokuserat på just den specifika uppgift man har fått.
    • Genom att poängtera att det finns olika slags nådegåvor, men samme Ande, så visar Paulus att det finns en stor mångfald i Guds rike, men att det samtidigt också finns en enhet i Gud.
    • Genom att beskriva Gud på tre olika sätt; Anden, Herren och Gud, gör Paulus en koppling till Treenighetens samtida olikhet och enhet.
  • 5Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme.
    • Även om det inte nödvändigtvis är en mirakulös gåva i ”vanlig” mening, så kan Gud mycket väl välja att utrusta en viss person med en tjänst som pastor eller förkunnare eller något annat. Man ska inte stirra sig blind på att det bara finns exakt 9 nådegåvor eller dylikt utan istället vara glad och tacksam över att Gud låter sin Ande komma till uttryck i oss på lite olika sätt och det viktiga är att det förhärligar vår Herre.
      • Några av de ”tjänster” som nämns i Bibeln är apostel, profet, evangelist, herde och lärare (Ef 4:11). Dock ska man inte stirra sig allt för blint på just dessa tjänster utan Gud kan om han vill ge dig en kombination av dessa tjänster eller någon annan slags tjänst. Det viktiga är inte exakt hur man tjänar Gud, utan att man tjänar Gud.
        • Vill Gud exempelvis ge dig en tjänst som sångare ska du inte bli missnöjd över att Gud inte gjorde dig till en apostel, utan istället tjäna Gud helhjärtat som sångare och låta Guds Ande beröra människor genom din sång.
  • 6Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.
    • Gud arbetar på olika sätt genom olika människor, i olika församlingar och på olika platser. Man gör sig själv en björntjänst om man placerar sig själv eller sin församling i ett fack och tror att Gud bara kan verka på ett visst förutbestämt sätt. Istället för att fokusera för mycket på en viss specifik gåva bör man istället fokusera på Gud och låta han verka genom församlingen på det sätt han önskar.
  • 7Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta.
    • Varje kristen, utan undantag, har fått den helige Ande som en gåva i samband med sin frälsning. Tack vare att den helige Ande finns hos varje troende så kan alla kristna be för sjuka, profetera, osv. Men inte nog med det, alla kristna kan dessutom utrustas med en viss specifik nådegåva så att man kan utföra en viss specifik tjänst för Gud.
    • Tanken med de andliga gåvorna är att vi ska hjälpa varandra, inte upphöja oss själva. De andliga gåvorna bör användas så att de kommer ”till nytta”, blir till välsignelse för andra medmänniskor, samt förhärligar Gud.
      • När en nådegåva missbrukas så att det sätter allt för stort fokus på personen som har fått gåvan istället för på personen som har gett gåvan, då bör man reagera.
    • Det finns en risk att man tror att Anden inte är närvarande bara för att man inte ser hans ”manifestationer”. Men bara för att Anden inte väljer att uppenbara sig på ett väldigt synligt sätt så betyder inte det att han inte är närvarande. Jesus själv säger att den helige Ande ”alltid skall vara hos er” (Joh 14:16).
      • Den som bara söker Guds Ande i mirakulösa manifestationer riskerar missa den glädjefyllda friden i Andens ständiga närvaro.
  • 8Den ene får av Anden ord av vishet,
    • Gud är enligt Paulus ”den ende vise” (Rom 16:27) och visdom handlar djupast sett om att lära känna Gud och hans vägar. Att av Anden få vishetens nådegåva kan alltså handla både om att få kunskap om vem Gud är, men också att förstå vad Gud vill göra i en tid som denna.
      • Ett exempel skulle kunna vara att någon som har utrustats med vishetens nådegåva får en insikt om att Gud vill att din lokala församling ska påbörja ett arbete bland missbrukare eftersom Gud älskar dessa människor och vill hjälpa dem bort från missbruket. Ibland kan det kräva stor vishet att veta vad just din församling ska fokusera på i din lokala situation.
      • Ett annat exempel skulle kunna vara att Gud genom dig förmedlar ett budskap till en viss person i din församling att Gud vill att han eller hon ska gå en Bibelskola för att på sikt gå in i en tjänst som missionär.
      • Ett tredje exempel kan handla om att du eller din församling har hamnat i trångmål och inte kan komma på någon bra lösning, men så ger Gud ett ”vishetens ord” som gör att ni kommer på en lösning som gör att allt löser sig på bästa sätt (Apg 23:6-9).
    • Jesus var känd för att ha mycket ”vishet” (Matt 13:54), något som visade sig i hans undervisning och i hans sätt att hantera människor. Jesu vishet berodde på att han spenderade mycket av sin tid i bön och samtal med sin Fader (Luk 5:16) och hans oerhörda kunskaper i Guds ord (Matt 4:4).
    • Den person i Bibeln som kanske framförallt förknippas med just vishetens gåva, är kung Salomo. Gud kommer till Salomo i en dröm och uppmanar Salomo att: ”be mig om det du vill att jag skall ge dig” varpå Salomo ber om ”ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont”. Gud svarar på bönen genom att ge Salomo både vishet och rikedomar (1 Kung 3:5–15).
      • Salomos vishet visar sig direkt efter att han har fått denna gåva av Gud. Två kvinnor kommer till kung Salomo och ber honom döma mellan dem eftersom de båda hävdar att ett visst barn är deras. Salomo befaller då att barnet ska med svärd delas mitt itu så att de kan få en halva var, varpå den riktiga mamman brister ut att den andra kvinnan kan få barnet bara barnet överlever, medan den andra kvinnan tycker det var en bra lösning att hugga barnet mitt itu. Salomo förstår då att det var kvinnan som brydde sig om barnets liv som var den riktiga mamman och gav därför barnet till henne (1 Kung 3:16–28).
  • den andre ord av kunskap genom samme Ande.
    • Nådegåvan ”kunskapens ord” innebär att få kunskap om något som man omöjligt kan veta men som Gud på ett övernaturligt sätt uppenbarar.
    • Ett exempel på kunskapens ord finner vi när Jesus ber Petrus gå ner till sjön och fiska upp en fisk. I fisken berättar Jesus att det kommer att finnas ett silvermynt som han och Jesus kan betala sin tempelskatt med (Matt 17:24-27).
    • Ett annat exempel på kunskapens ord är när Jesus säger om Natanael att han är ”en verklig israelit, i honom finns inget svek” varpå Natanael frågar Jesus: ”hur kan du känna mig?” (Joh 1:47–48).
      • Kunskapens ord handlar ofta om att den som har fått gåvan på ett övernaturligt sätt beskriver saker i en persons liv som man inte har någon möjlighet att veta. Denna kunskap leder ofta till att personen ifråga blir uppmuntrad eller kallas till tjänst på något sätt.
    • När jag var ungdomspastor i Bankeryd fick jag personligen uppleva detta med Kunskapens ord. Inför min sista termin som ungdomspastor så bad jag till Gud och frågade om han ville jag skulle göra något speciellt under min sista tid. Som svar fick jag att jag på ungdomssamlingarna skulle predika utifrån Apostlagärningarna och sen när jag var klar skulle stå kvar på scenen och lyssna på Guds Ande och då skulle han tala genom mig till ungdomarna. När det väl var dags och jag hade predikat första kapitlet i Apostlagärningarna så gjorde jag precis som Gud hade sagt, jag stod kvar på scenen och lyssnade, men jag visste inte om Gud verkligen skulle säga något. Men efter en liten stund så fick jag ett budskap som jag berättade för ungdomarna. Efter ungdomssamlingen kom det sen fram en av ungdomarna och berättade att budskapet var riktat till just den personen och att hon verkligen hade behövt höra det just då. Fredag efter fredag fortsatte detta och Guds Ande talade varje fredag hela den terminen och i stort varje fredag kom det fram någon av ungdomarna som berättade att budskapet var just till dem.
      • Till saken hör att de första gångerna jag lyssnade på Guds Ande så fick jag se en inre andlig syn av en trädgård. Till en början trodde jag att detta var ett budskap till någon utav ungdomarna, men eftersom bilden återkom varje fredag så förstod jag till slut att denna bild var ett budskap från Gud till mig! Innebörden i bilden var att Gud lät mig gå in i hans egen privata trädgård, dvs. församlingen, och när jag fick dessa Kunskapens ord till ungdomarna så var det som att jag fick gå in i hans trädgård och ansa fruktträden och blommorna så att de skulle kunna växa till sin fulla potential och kunna ge god frukt. Ibland behöver vi kristna bli uppmärksammade på exempelvis vår egen synd eller något i vårat liv som vi behöver göra upp med, dvs. bli ”ansade” av Guds Ande.
  • 9En får tro genom samme Ande,
    • Alla troende har givetvis, som namnet antyder, ”tro”, men trons nådegåva handlar om att i vissa kritiska situationer få en övernaturlig visshet om att Gud kommer att agera på ett visst sätt.
      • Ett väldigt bra exempel på trons nådegåva är när en lam man vid Sköna porten ber Petrus om lite pengar, varpå Petrus svarar: “”Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!” Och han tog honom i högra handen och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister.” (Apg 3:6–7)
        • På något sätt fick Petrus en sådan visshet om att den lame mannen skulle bli helad så att han i förväg kunde berätta för mannen vad som skulle hända och sedan dra upp honom från marken!
      • Ett annat exempel på trons nådegåva är när Jesus står utanför sin vän Lasarus grav och ropar med hög röst: ”Lasarus, kom ut!”, varpå den döde Lasarus återgår till livet och kommer ut ur graven (Joh 11).
    • Det kan vara viktigt att klargöra att trons nådegåva inte handlar om att man ska försöka intala sig själv att någonting kommer att hända eller att man kanske till och med tvingar sig själv till att tro på ett visst sätt för att man tror att det då automatiskt kommer att hända. Trons nådegåva är inget man kan producera i sig självt utan en övernaturlig gåva från Gud.
  • en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande,
    • Alla kristna kan be för sjuka och många som gör det regelbundet kan vittna om att det ibland sker mirakler! Men den som får helandets nådegåva blir särskilt använd av Guds Ande till att be för sjuka och få se mängder av människor bli helade.
    • Ofta låter Gud under, mirakler och helanden ske i syfte att ”bekräfta sitt nåderika ord” som det står i Apg 14:3. Övernaturliga mirakler hör ihop med en sund Bibelundervisning.
    • Lägg märke till att nådegåvan att bota sjuka står i plural, vilket betyder att Guds Ande kan bota sjuka på många olika sätt.
      • En del har tolkat detta som att helandets nådegåva också kan innebära att Gud botar sjuka genom läkare och sjuksköterskor. Själv är jag av uppfattningen att Gud gärna använder sjukvården för att hjälpa alla som är sjuka, men jag tror inte att man ska blanda ihop det med helandets nådegåva, som är en gåva som leder till övernaturliga mirakler, något som läkekonsten de facto inte är.
  • 10en annan att utföra kraftgärningar.
    • Nådegåvan att utföra kraftgärningar handlar om att Gud vid väl valda tillfällen utför märkliga mirakler som trotsar alla naturlagar.
      • Några exempel på kraftgärningar är när Jesus och Petrus gick på vatten (Matt 14:22-33), när Jesus befaller stormen att stilla sig (Matt 8:23–27) eller när Guds Ande hastigt ”rycker bort” Filippus från öknen och förflyttar honom mirakulöst till staden Asdod (Apg 8:39).
  • En får gåvan att profetera,
    • I dess mest ursprungliga form innebär ordet ”profet” att man är ett ”språkrör” och helt enkelt förmedlar ett budskap från Gud till någon människa. Men denna profetians nådegåva är samtidigt en väldigt mångfacetterad gåva och kan exempelvis innebära att man får ett uppmuntrande ord från Gud till någon som behövde höra just det just då, men det kan också innebära att Gud uppenbarar något om framtiden.
    • Det är extremt viktigt att profeterande aldrig blir profiterande, dvs. att man utnyttjar det profetiska för att tjäna pengar, utan att gåvan leder till ”uppmuntran, uppbyggelse och tröst” (1 Kor 14:3), att det profeterade ordet alltid är i ”överensstämmelse med tron” (Rom 12:6) och att man är noga med att ”pröva allt” som profeteras (1 Thess 5:20–21).
    • Enligt min personliga erfarenhet är det inte alls ovanligt att om man är en grupp troende som samlas till bön och ber för varandra, att någon får ett profetiskt budskap till den man ber för. Detta kan t.ex. handla om att Gud kallar den personen till ett liv som missionär eller att Gud i all enkelhet vill ge vägledning i ett svårt vägval som personen ifråga står inför.
      • När man upplever att man får sådana här profetiska budskap till någon, så är det väldigt viktigt att man alltid ”prövar” budskapet. Det första man ska pröva är om det stämmer överens med Guds ord, och det andra man ska pröva är om det verkligen var ett budskap från Gud och inte ens egna personliga tankar.
        • Hur vet om ett eventuellt profetiskt budskap är från Gud eller om det är ens egna tankar? Det bästa sättet att ta reda på det är genom att vänta och se! Om budskapet är från Gud så kommer det så småningom att ske. Om budskapet levererades i en sund och stabil församlingsmiljö är det inte hela världen om det råkar bli fel någon gång eftersom det ganska snabbt och lätt kan korrigeras genom ödmjuk prövning. Om man är osäker så är det bättre att berätta det budskap man tror kommer från Gud och uppmana till prövning, än att hålla tyst.
      • Ett exempel på profetians nådegåva från Bibeln är när ”några profeter” från Jerusalem kom ner till Antiokia och profeterade att det skulle bli en hungersnöd över hela världen (Apg 11:27-30), vilket ledde till att församlingen gjorde en insamling för att hjälpa de som var i nöd.
  • en annan att skilja mellan andar.
    • Gåvan att skilja mellan andar handlar om att på ett övernaturligt sätt kunna skilja mellan den helige Andes verk och onda andars verk.
      • Ett exempel på denna gåva finner vi i Apg 16 där Paulus möter en slavflicka med en ”spådomsande” som skaffade sina herrar goda inkomster genom att spå. Även om den här flickan fick ”andliga budskap” så var de inte från Guds Ande, utan från en ond ande. Även om flickans budskap egentligen var ett högst bibliskt och korrekt budskap: ”De här männen är den högste gudens tjänare, och de förkunnar för er en väg till frälsning.”, så var Paulus inte alls nöjd med att hon skrek detta budskap i flera dagar, och befallde till slut den onde anden att lämna henne.
        • För en person utan gåvan att skilja mellan andar kan det i princip vara omöjligt att med säkerhet veta om en ”profet” eller någon med ett ”andligt budskap” har fått dessa ord från Guds Ande eller en ond ande. Men med denna nådegåva så kan Gud på ett övernaturligt sätt skilja mellan andar.
      • Vi ska inte bli förvånade över att det ibland kan vara svårt att skilja mellan andar eftersom Djävulen ibland gör sig lik en ”ljusets ängel” och att han sänder ut falska apostlar och falska profeter för att försöka lura Guds församling (2 Kor 11:13-15).
  • En får gåvan att tala olika slags tungomål,
    • Ordet ”tungomål” betyder egentligen ”språk” och rent generellt innebär tungotal att man av Gud på ett övernaturligt sätt får ett ”bönespråk” som man kan använda för att i sin ande be till Gud med ord som man själv inte förstår men som Gud förstår (1 Kor 14:2, 14). Normalt sett är detta bönespråk inte ett befintligt språk utan ett ”andligt språk” som bara Gud förstår, men vid vissa speciella tillfällen kan den som talar i tungor på ett övernaturligt sätt få möjligheten att tala på ett befintligt språk, men som man själv aldrig har lärt sig.
      • Paulus vill att alla kristna ska få del av tungotalets gåva (1 Kor 14:5) men konstaterar samtidigt att alla inte får det (1 Kor 12:30).
    • Precis som med alla andra nådegåvor så kan alla kristna rent generellt få ta del av allt som den helige Ande gör, som i detta fall att tala i tungor, samtidigt som Guds Ande ibland väljer ut en viss person som han använder extra mycket med en speciell gåva.
      • I detta fall kan det handla om att någon ges den övernaturliga förmågan att få förmedla ett budskap från Gud på ett språk som man själv inte kan. Exempel på detta finner vi i Apg 2:1–12.
      • När jag för många år sedan fick gåvan att tala i tungor så började det med bara ett ord som jag upprepade gång på gång. Jag visste inte vad ordet betydde men jag förstod på ett övernaturligt sätt att Gud förstod. Allt eftersom så kom det fler och fler ord och idag är mitt tungotal som ett språk jag använder i min personliga bön.
        • Så jag har rent generellt fått tungotalets gåva, men jag har också ibland blivit använd av Gud på ett mer specifikt sätt. Vid ett tillfälle så bad vi några stycken för en viss person och hon råkade höra mitt tungotal och frågade när bönen var slut: ”Christian, kan du franska?” Jag svarade förvånat ”Nej” varpå hon berättade för mig att jag hade bett på franska och att hon förstod vad jag hade bett eftersom hon kunde franska. Tydligen så hade Gud på ett övernaturligt sett lett mig till att be en bön på franska som hon behövde höra.
      • Paulus är noga med att tungotalet rent generellt bör användas för egen personlig uppbyggelse (1 Kor 14:4) och att man därför inte okontrollerat ska be i tungor på exempelvis en gudstjänst. Man får gärna tala i tungor på en gudstjänst men då vill Paulus att det i så fall ska vara högst två eller tre och att det dessutom ska uttydas eftersom hela församlingen då blir uppbyggd istället för bara personen som ber (1 Kor 14:13-33). Har man ingen uttydning av sitt tungotal är det bättre att man ber till Gud tyst för sig själv (1 Kor 14:28).
  • en annan att uttyda tungomål.
    • Gåvan att uttyda tungomål innebär att man på ett övernaturligt sätt förstår betydelsen av sitt eget eller någon annans tungotal.
      • När någon profeterar bygger det upp församlingen, men när någon talar i tungor bygger det bara upp den som talar i tungor, eftersom resten av församlingen inte förstår vad den som talar i tungor säger. Men om någon kan förklara vad den som talade i tungor egentligen bad om, då kan det bli uppbyggligt för även resten av församlingen (1 Kor 14:13-33).
        • Vid ett tillfälle när jag och några andra hade samlats till bön så bad jag i tungor tyst för mig själv, men den som satt bredvid råkade höra vad jag bad, och förstod dessutom vad jag bad! Även om mitt tungotal inte var något riktigt språk så kunde personen ifråga på ett övernaturligt sätt förklara för mig vad jag hade bett.
  • 11Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.
    • Alla dessa olika andliga nådegåvor är gåvor från Gud i syfte att bygga upp församlingen. Nådegåvorna får aldrig användas i syfte att förhärliga sig själv, skaffa sig fördelar eller orsaka splittring i församlingen.
    • Vi kan aldrig kräva av Gud att få en viss speciell gåva, utan vi får tacksamt ta emot den gåva som Guds Ande ger oss.
    • I den här versen kan vi se att Guds Ande fördelar sina gåvor ”åt var och en”. Alla kristna kan alltså få minst en nådegåva, och om du som läser detta inte har fått en nådegåva så skulle jag vilja uppmuntra dig till att börja be till Gud om att få en. Om du gör det kommer du nämligen snart att få se att Guds ord stämmer!

Copyright 2015 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från
Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Det kan vara värt att inledningsvis nämna att det är skillnad på pingstväckelsen och Pingströrelsen, på samma sätt som det är skillnad mellan baptismen och Svenska Baptistsamfundet. Pingstväckelsen är en bred väckelse med fokus på andeuppfyllelse, och Pingströrelsen, är ett svenskt trossamfund som ingår i pingstväckelsen.

Andrew G. Johnson (1878-1965)

Pingstväckelsens intåg i Sverige började med att Andrew G. Johnson från Skövde blev frälst i Los Angeles 1904 och därefter börjar resa som kolportör och predikant i USA. På ett tältmöte möter Johnson den afro-amerikanske slavsonen William J. Seymour (1870-1922), som predikar om den helige Andes utgjutelse, en utgjutelse som dock uteblev. Men Seymour, Johnson och några till påbörjade på inrådan av Seymours afro-amerikanske mentor, den andedöpte Lucy F. Farrow, en fasteperiod och bad om en uppfyllelse av Guds löfte om andedop:

16Johannes svarade dem allesammans: ”Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld.” (Luk 3:16)

28Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner.” (Joel 2:28)

Exakt hur det gick till när den stora världsvida pingstväckelsen startade kan man läsa i Jan-Åke Alvarssons text ”När Örebro blev Sveriges Los Angeles”:

”Den nionde april 1906 föll äntligen Anden på det sätt man predikat och bett om. Kvällsbönemötet startade oftast vid halvåtta när folk hade slutat arbetet och ätit kvällsmat. Men redan vid sextiden hade Seymour och Farrow blivit kallade hem till Edward Lee som bodde på Union Avenue i centrala Los Angeles. Han kände sig sjuk och ville att de skulle be för honom. Och så blev det. Seymour smorde honom med olja enligt Jak 5:14 och så bad de för honom. Han blev genast helad.

I sin glädje över detta bad han att de nu skulle be att han också skulle bli andedöpt. Han ville bli andedöpt på det sätt som Seymour undervisat om, men som ingen i Los Angeles ännu hade upplevt. När Farrow senare bad för honom och la händerna på honom föll han ur stolen där han satt, ”som död”, och började tala i tungor, men bara några få ord.

När gruppen kom hem till Asberrys på 214 North Bonne Brae Street, några kvarter bort, hade ett bönemöte redan börjat. Sex personer låg på knä och bad. När Lee steg in genom dörren så lyfte han sina händer och berättade strålande glad om vad som hade hänt. Han hade blivit ”andedöpt”! En stor glädje och förväntan spred sig genast bland bedjarna. Gruppen tog upp en sång och sedan började en överväldigad Seymour att tala över Apostlagärningarna 2:4: “Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.” Men han kom aldrig till något slut på sin predikan. Medan han ännu talade började Anden falla över de församlade. Först började en, sedan flera, att högljutt lova Gud i tungotal.

En av de första som blev andedöpt var Jennie Moore, en ung kvinna som bodde i närheten. Hon hade aldrig spelat piano tidigare, men nu satte hon sig vid pianot, spelade och sjöng på hebreiska. Detta var första gången som ett främmande språk framfördes i Anden i Los Angeles. Just att det var ett verkligt språk var viktigt för bland annat Seymour. För honom innebar det nämligen att de nu upplevde en ”Andra Pingstdag”, en tydlig upprepning av vad som skildras i Apg 2:4.

Intrycket av denna ”himmelska sång” och Andens verkningar gjorde ett starkt intryck på de närvarande. ”Flera blevo döpta i Helig Ande och eld” skriver Andrew Johnson efteråt. Alla blev dock inte upprymda av det de såg. När sju stycken fallit till golvet, ”slagna av Anden” som det uttrycktes på engelska, blev Asberrys dotter rädd och sprang ut genom köksdörren. Hennes upphetsade vittnesmål om vad som hände hemma hos henne fick grannarna på fötter. Nu blev det rörelse i kvarteret och snart stod en stor folkmassa och kikade in genom fönster och dörrar på vad som hände i det lilla huset på 214 Bonne Brae.

Kvällen därpå var det inget problem att samla folk. Människor hade redan hört talas om det som hänt och huset var snart fullsatt. Under de följande dagarna kulminerade böne- och fasteperioden med en serie andliga manifestationer som ingen av de deltagande tidigare varit med om. Den Helige Ande föll nu ”tre kvällar i rad, så att husen darrade och jorden skälvde”. Enligt Emma Cotton, ett av ögonvittnena, var det nu nästan omöjligt att ta sig fram till huset på kvällarna. Ryktet spred sig mer och mer. Snart tycktes ”hela staden” veta vad som pågick. Men ännu var det många som ännu inte upplevt andedopet. Bland dem var Andrew Johnson och Seymour själv.

Den 12 april var det så äntligen dags för Seymour att få uppleva det han så länge predikat om. Lucy Farrow la händerna på honom och han började tala i tungor. Samma kväll kollapsade verandan på huset under trycket från alla som ville vara med. Mötena hade nu fyllt huset, verandan och trädgården runtomkring. Det var dags att leta reda på en ny lokal. Endast två dagar senare, den 14 april, hade de fått hyra en gammal metodistkyrka ett tjugotal kvarter sydost om Bonnie Brae, nära centrum av Los Angeles. Adressen skulle komma att bli en av de mest berömda i kyrkohistorien: 312 Azusa Street.”

Pingstväckelsen i Los Angeles påverkade inte bara det andliga livet, utan även jämställdheten, väl uttryckt i citatet: ”The color line was washed away in the blood”. Församlingen skrev i sin tidning: ”Inget verktyg som Gud kan bruka, förskjuts på grund av hudfärg, klädsel eller brist på utbildning”. Detta visade sig inte bara i teorin, utan även i praktiken; ledningen bestod av både män och kvinnor, svarta och vita.

Endast 14 veckor efter att väckelsen startat sändes missionärer ut. Inom två år hade missionärerna från Azusa Street nått över femtio länder. Man tänkte att eftersom den andra pingstdagen nu hade kommit så hade även den yttersta tiden börjat. Så fort budskapet hade nått alla folk så var det dags för Jesu andra tillkommelse då församlingen skulle ryckas upp i skyn och få möta Jesus.

Palestinafararna

Några av dessa missionärer, bland annat Andrew Johnson själv, blev känd som Palestinafararna, eftersom de var på väg till Jerusalem för att missionera. Eftersom de hade blivit andedöpta och fått tungotalet som gåva så tänkte de att de kunde tala riktiga språk, s.k. xenolali. Johnson själv trodde att han hade fått sju olika språk, varav ett var arabiska, och påstod sig till och med kunna skriva i tungor på syriska och armeniska. En annan missionär, Lucy Leatherman, hade fått turkiska, något som faktiskt bekräftades när hon talat i tungor när hon såg en man med en turkisk fez gå förbi på gatan och han förvånat frågat vilket college hon gått på eftersom hon talade så perfekt turkiska. Dock avbryts missionsresan i Neapel innan de kommer fram till Jerusalem. En av missionärerna, Lucy Condit, hade nämligen provat att, i tron att hon hade fått arabiska som tungotal, tala i tungor med några morer i Gibraltar. När hon märkte att de inte förstod henne kände hon sig bedragen och beslöt sig för att ta första bästa fartyg hem för att varna sina kamrater i Los Angeles som förberedde sig för att åka ut som missionärer. Missionärerna Leatherman och Condit avbröt alltså sin missionsresa och åkte hem till USA, medan Johnson tog sig hem till Sverige och anlände till Göteborg 1906. Johnson såg sig själv som ”pingstmissionär” i Sverige och skrev missionärsbrev till Azusa Street i Los Angeles. Johnson vittnade, predikade och bad om en Andens utgjutelse även över Sverige.

Än så länge var pingstväckelsen i Sverige enbart en lokal företeelse i Skövde baptistförsamling, men eftersom församlingens ledning var en aning skeptisk till Andrew Johnson kallade de på John Ongman från Örebro för att få hjälp att bedöma dessa märkliga yttringar.

John Ongman (1845-1931)

John Ongman var under senare delen av 1800-talet en framgångsrik baptistpredikant i svenskbygderna i USA. När Ongman reste hem till Jämtland för att besöka sin sjuka mor i Sverige så passade han på att predika i Betel i Örebro på vägen dit. Detta gjorde att församlingen kallade honom dit som pastor 1890, något som dock så småningom ledde till splittring på grund av hans amerikanska ledarstil. Den nya församlingen Filadelfia bildades där Ongman blev pastor och 1908 grundade han Örebro Missionsskola.

När Ongman var i Skövde för att undersöka vad som där hände, såg han ”hur Guds Helige Ande föll och hur man talade i tungor, sjöng och jublade” och insåg då att församlingsledningen inte behövde vara tveksam inför vad som skedde i församlingen; det var en pingstväckelse!

Ongman skyndar sig därefter att bjuda in Andrew Johnson till sin församling i Örebro. Johnson, som dock inte var någon predikant, ville hellre vittna om sina upplevelser av frälsning och andedop och, som han lärt sig av Seymours mentor Lucy Farrow, ”be igenom människor till andliga upplevelser” på eftermötena. Många i Örebro blev andedöpta och pingstväckelsen, eller ”den nya rörelsen” som den till en början kom att kallas, spred sig vidare i Sverige.

Ongman fortsatte att anordna väckelsekampanjer med andedop och tungotal och pingstväckelsen spreds över Sverige. Många av Missionsskolans elever var kvinnor, de s.k. Ongmansystrarna, något som många baptister motsatte sig, dock inte Ongman eftersom han menade att var och en som mottagit andedopet hade fått Guds egna fullmakt att förkunna evangelium.

Lewi Pethrus (1884-1974)

I slutet av 1800-talet hade baptismen växt sig stor i Sverige och ”den nya rörelsen”, dvs. pingstväckelsen, börjar komma till Sverige tack vare Andrew Johnsons och alla andra glada pingstvittnen som reste land och rike runt. En Stockholms-handlare som var intresserad av pingstväckelsen köper en lokal på Uppsalagatan i Vasastan som han kallar för ”Filadelfiasalen”. Han hade inte för avsikt att starta en församling, men inom ett halvår blir hans grupp Filadelfia, Stockholms Sjunde Baptistförsamling. Till denna församling kommer en ung Lewi Pethrus (ursprungligen Petrus Lewi Johansson) år 1911 och blir en allt starkare profil. Pethrus hade vid 18 års ålder fått en andlig upplevelse och börjat tala i tungor på en båt i Norge och, några år senare, blivit väldigt inspirerad av den norske predikanten T.B. Barrat (1862-1940).

Efter bara två år blir det dock konflikt mellan Lewi Pethrus församling och Svenska Baptistsamfundet, inte över pingstväckelsen som man skulle kunna tro, utan över vilka som äger tillträde till nattvardsbordet. Baptistsamfundet firade nämligen nattvard endast med församlingens medlemmar och inte med troende som tillhörde andra församlingar, oavsett om de var troendedöpta eller inte. När Lewi Pethrus och Filadelfiaförsamlingen öppnade upp nattvardsbordet för alla troende och döpta leder det till att församlingen utesluts ur Svenska Baptistsamfundet. En baptistledare lär som en kommentar till detta ha sagt: ”Nu drog vi proppen ur Baptistsamfundet”. Det nästan mest tragiska i denna uteslutning var att Baptistsamfundet bara sex år senare började tillämpa samma princip som Lewi Pethrus.

Lewi Pethrus var en man med ambitioner. Han var driven och ville vara med och påverka samhället. Detta ledde till att han var med och grundade Nyhemsveckan, Kristdemokraterna, tidningen Dagen, IBRA Radio, banken Samspar, Kaggeholms folkhögskola och LP-stiftelsen. Pethrus och Filadelfiaförsamlingen tog även initiativet till att sända ut pingstmissionärerna Daniel Berg (1884-1963) och Gunnar Vingren (1879-1933) till Brasilien, som var med och grundade Assembleia de Deus, världens idag största nationella pingströrelse med cirka 12 miljoner medlemmar.

Även om varje pingstförsamling var fri och självständig så kom Lewi Pethrus tidigt att betraktas som den oomstridde ledaren för Pingströrelsen i Sverige, som idag räknas som Sveriges största frikyrkotrossamfund. Än idag är Stockholms Filadelfiaförsamling inte bara Sveriges största pingstförsamling, utan även Europas största.

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.