¹Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen. ²Ni vet att när ni var hedningar, drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. ³Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: ”Förbannad är Jesus”, och att ingen kan säga ”Jesus är Herren” annat än i kraft av den helige Ande. ⁴Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. ⁵Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. ⁶Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. ⁷Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta.

 

⁸Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. ⁹En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, ¹⁰en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. ¹¹Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en. 

• ¹Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen.
  • Det finns tre ämnen som Paulus anser att det är viktigt att vi kristna inte är okunniga om: 1) de andliga gåvorna (1 Kor 12:1), 2) Guds plan för Israel (Rom 11:25) och 3) Jesu återkomst (1 Thess 4:13).
    • Det är viktigt att då och då påminna sig själv om dessa tre ämnen, annars är det lätt hänt att de faller i glömska.
  • I det här kapitlet undervisar Paulus korintierna om att de andliga gåvorna är tänkt att fungera som en ”kropp”, där alla olika kroppsdelar är lika viktiga. Att enbart betona eller fokusera på en andlig gåva är fel och formar en deformerad kropp.
    • Genom att Paulus så starkt betonar att vi kristna är en kropp som hör ihop förstår vi att de andliga gåvorna är tänkta att först och främst fungera i en församlingsmiljö. Det är när vi kristna kommer samman som gåvorna kommer till sin fulla rätt eftersom vi då är i en trygg församlingsmiljö där vi kan stötta och uppmuntra varandra samtidigt som vi hjälper varandra att inte urarta i de andliga gåvorna.
    • Det är viktigt att förstå att de andliga gåvorna alltid bör användas i kärlek i syfte att upphöja Gud och hjälpa medmänniskor. Ett missbruk av gåvorna leder ofta till egoism, självupphöjelse, splittring, osv.

• ²Ni vet att när ni var hedningar, drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna.
  • När man studerar Paulus brev i Nya testamentet, så är det som att lyssna på en person som pratar i telefon; man hör bara ena personen i konversationen och får försöka lista ut vad den andre säger. Paulus brev är skrivna in i en situation som han berör på olika sätt, antingen genom att försöka lösa ett specifikt problem, svara på en fråga eller uppmuntra någon som står i en svår situation. Paulus ger oss dock inte speciellt mycket information om den situation han skriver till, eftersom de han skriver till så klart redan vet sin egen situation. Men vi som läser Paulus brev måste alltså försöka ta reda på vilken situation Paulus skriver till för att kunna förstå hans budskap fullt ut. Detta kan man göra dels genom att djupstudera Paulus brev, men också genom forskning om den aktuella staden och dess situation vid tillfället då Paulus skrev.
    • Som ett exempel så ser vi i denna vers att Paulus skriver om att korinthierna ”drogs till stumma avgudar”. Exakt vad detta innebär är svårt att säga, men eftersom Paulus tar upp detta i samband med att han skriver om de andliga gåvorna så har det troligtvis något att göra med någon form av avgudadyrkan som till viss mån liknade den ”kristna” andligheten. Det finns många icke-kristna religiösa sammanhang där utövarna hamnar i extas och säkerligen upplever detta som ”andligt”, men detta är en andlighet som Paulus inte vill att vi kristna ska hålla på med.
  • Om man kommer från en icke-kristen bakgrund är det inte omöjligt att man har med sig en felaktig förståelse av andliga ting, man kanske till och med tidigare har varit influerad av en demonisk andlighet. Det gäller att lägga allt det hedniska åt sidan och istället försöka lära sig den sunda bibliska andligheten.

• ³Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: ”Förbannad är Jesus”, och att ingen kan säga ”Jesus är Herren” annat än i kraft av den helige Ande.
  • På Bibelns tid var det inte alls ovanligt att en person påstod sig ha ett budskap från Gud och kunde göra mirakler. För Paulus är det viktigt att vi kristna först och främst inte ska lyssna på någon ”profet” som inte är kristen och bekänner sig åtminstone till den mest grundläggande bekännelsen: ”Jesus är Herren”, och för det andra att vi alltid ska ”pröva” om det som en profet säger stämmer överens med Guds ord (1 Kor 14:29, 1 Thess 5:20–22, 1 Joh 4:21).
    • Allt för ofta gör vi kristna misstaget att tro att bara för att en person har utrustats med en andlig gåva så är allt han eller hon säger ett budskap direkt från Gud. När man begår detta misstag har man totalt missat ett av de viktigaste budskapen i detta kapitel, nämligen att vi är en kropp med olika delar och att vi behöver varandra. Om en person har fått en gåva ska vi glädjas åt det, men vi får inte glömma att Gud har gett andra gåvor åt andra personer, och att de är minst lika viktiga för kroppens välbefinnande, även om de inte är lika ”häftiga”.

• ⁴Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme.
  • När man studerar de andliga nådegåvorna kan det vara bra för pedagogikens skull att skilja på naturliga gåvor och övernaturliga gåvor. Eftersom Gud är skapare till oss människor ger han oss alla naturliga gåvor som vi föds med, exempelvis gåvan att sjunga eller att ha ett sinne för matematik, men han kan också ge övernaturliga gåvor som går utöver vårt mänskliga förstånd och ibland till och med trotsar naturlagarna. De övernaturliga gåvorna är naturligtvis inte ”bättre” än de naturliga, men för att förstå nådegåvorna och inte blanda ihop med andra gåvor Gud ger så kan det vara bra att klargöra att de 9 nådegåvor Paulus går igenom i detta kapitel till sin karaktär är övernaturliga.
  • Där det på svenska står ”nådegåvor” står det i grundtexten ”charisma”, vilket är ett grekiskt ord som kommer från ordet ”charis” som betyder ”nåd”. En nådegåva är en oförtjänt gåva som Gud har gett i syfte att vi ska tjäna Gud på bästa sätt.
    • Nåd innebär att Gud kärleksfullt har frälst oss från synden och gett oss löfte om ett nytt evigt liv, ett liv som han redan nu med sin helige Ande har börjat förvandla. Det finns inga ”goda gärningar” vi kan göra för att förtjäna Guds nåd, vi kan bara tacksamt ta emot nåden genom att tro på Jesus som vår Herre och Frälsare. Nåden visar sig sen i våra liv genom att den helige Ande förvandlar oss på olika sätt, bland annat genom att vi kristna får förmedla mirakulösa gåvor till varandra.
  • Alla kristna har fått den helige Ande som gåva (Apg 2:38) och kan därmed rent generellt be för sjuka, profetera, få ett kunskapens ord, osv. Men Guds Ande ger även en mer specifik gåva till var och en så att man kan fungera mer fokuserat på just den specifika uppgift man har fått.
  • Genom att poängtera att det finns olika slags nådegåvor, men samme Ande, så visar Paulus att det finns en stor mångfald i Guds rike, men att det samtidigt också finns en enhet i Gud.
  • Genom att beskriva Gud på tre olika sätt; Anden, Herren och Gud, gör Paulus en koppling till Treenighetens samtida olikhet och enhet.

• ⁵Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme.
  • Även om det inte nödvändigtvis är en mirakulös gåva i ”vanlig” mening, så kan Gud mycket väl välja att utrusta en viss person med en tjänst som pastor eller förkunnare eller något annat. Man ska inte stirra sig blind på att det bara finns exakt 9 nådegåvor eller dylikt utan istället vara glad och tacksam över att Gud låter sin Ande komma till uttryck i oss på lite olika sätt och det viktiga är att det förhärligar vår Herre.
    • Några av de ”tjänster” som nämns i Bibeln är apostel, profet, evangelist, herde och lärare (Ef 4:11). Dock ska man inte stirra sig allt för blint på just dessa tjänster utan Gud kan om han vill ge dig en kombination av dessa tjänster eller någon annan slags tjänst. Det viktiga är inte exakt hur man tjänar Gud, utan att man tjänar Gud.
      • Vill Gud exempelvis ge dig en tjänst som sångare ska du inte bli missnöjd över att Gud inte gjorde dig till en apostel, utan istället tjäna Gud helhjärtat som sångare och låta Guds Ande beröra människor genom din sång.

• ⁶Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.
  • Gud arbetar på olika sätt genom olika människor, i olika församlingar och på olika platser. Man gör sig själv en björntjänst om man placerar sig själv eller sin församling i ett fack och tror att Gud bara kan verka på ett visst förutbestämt sätt. Istället för att fokusera för mycket på en viss specifik gåva bör man istället fokusera på Gud och låta han verka genom församlingen på det sätt han önskar.

• ⁷Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta.
  • Varje kristen, utan undantag, har fått den helige Ande som en gåva i samband med sin frälsning. Tack vare att den helige Ande finns hos varje troende så kan alla kristna be för sjuka, profetera, osv. Men inte nog med det, alla kristna kan dessutom utrustas med en viss specifik nådegåva så att man kan utföra en viss specifik tjänst för Gud.
  • Tanken med de andliga gåvorna är att vi ska hjälpa varandra, inte upphöja oss själva. De andliga gåvorna bör användas så att de kommer ”till nytta”, blir till välsignelse för andra medmänniskor, samt förhärligar Gud.
    • När en nådegåva missbrukas så att det sätter allt för stort fokus på personen som har fått gåvan istället för på personen som har gett gåvan, då bör man reagera.
  • Det finns en risk att man tror att Anden inte är närvarande bara för att man inte ser hans ”manifestationer”. Men bara för att Anden inte väljer att uppenbara sig på ett väldigt synligt sätt så betyder inte det att han inte är närvarande. Jesus själv säger att den helige Ande ”alltid skall vara hos er” (Joh 14:16).
    • Den som bara söker Guds Ande i mirakulösa manifestationer riskerar missa den glädjefyllda friden i Andens ständiga närvaro.

• ⁸Den ene får av Anden ord av vishet,
  • Gud är enligt Paulus ”den ende vise” (Rom 16:27) och visdom handlar djupast sett om att lära känna Gud och hans vägar. Att av Anden få vishetens nådegåva kan alltså handla både om att få kunskap om vem Gud är, men också att förstå vad Gud vill göra i en tid som denna.
    • Ett exempel skulle kunna vara att någon som har utrustats med vishetens nådegåva får en insikt om att Gud vill att din lokala församling ska påbörja ett arbete bland missbrukare eftersom Gud älskar dessa människor och vill hjälpa dem bort från missbruket. Ibland kan det kräva stor vishet att veta vad just din församling ska fokusera på i din lokala situation.
    • Ett annat exempel skulle kunna vara att Gud genom dig förmedlar ett budskap till en viss person i din församling att Gud vill att han eller hon ska gå en Bibelskola för att på sikt gå in i en tjänst som missionär.
    • Ett tredje exempel kan handla om att du eller din församling har hamnat i trångmål och inte kan komma på någon bra lösning, men så ger Gud ett ”vishetens ord” som gör att ni kommer på en lösning som gör att allt löser sig på bästa sätt (Apg 23:6-9).
  • Jesus var känd för att ha mycket ”vishet” (Matt 13:54), något som visade sig i hans undervisning och i hans sätt att hantera människor. Jesu vishet berodde på att han spenderade mycket av sin tid i bön och samtal med sin Fader (Luk 5:16) och hans oerhörda kunskaper i Guds ord (Matt 4:4).
  • Den person i Bibeln som kanske framförallt förknippas med just vishetens gåva, är kung Salomo. Gud kommer till Salomo i en dröm och uppmanar Salomo att: ”be mig om det du vill att jag skall ge dig” varpå Salomo ber om ”ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont”. Gud svarar på bönen genom att ge Salomo både vishet och rikedomar (1 Kung 3:5–15).
    • Salomos vishet visar sig direkt efter att han har fått denna gåva av Gud. Två kvinnor kommer till kung Salomo och ber honom döma mellan dem eftersom de båda hävdar att ett visst barn är deras. Salomo befaller då att barnet ska med svärd delas mitt itu så att de kan få en halva var, varpå den riktiga mamman brister ut att den andra kvinnan kan få barnet bara barnet överlever, medan den andra kvinnan tycker det var en bra lösning att hugga barnet mitt itu. Salomo förstår då att det var kvinnan som brydde sig om barnets liv som var den riktiga mamman och gav därför barnet till henne (1 Kung 3:16–28).

• den andre ord av kunskap genom samme Ande.
  • Nådegåvan ”kunskapens ord” innebär att få kunskap om något som man omöjligt kan veta men som Gud på ett övernaturligt sätt uppenbarar.
  • Ett exempel på kunskapens ord finner vi när Jesus ber Petrus gå ner till sjön och fiska upp en fisk. I fisken berättar Jesus att det kommer att finnas ett silvermynt som han och Jesus kan betala sin tempelskatt med (Matt 17:24-27).
  • Ett annat exempel på kunskapens ord är när Jesus säger om Natanael att han är ”en verklig israelit, i honom finns inget svek” varpå Natanael frågar Jesus: ”hur kan du känna mig?” (Joh 1:47–48).
    • Kunskapens ord handlar ofta om att den som har fått gåvan på ett övernaturligt sätt beskriver saker i en persons liv som man inte har någon möjlighet att veta. Denna kunskap leder ofta till att personen ifråga blir uppmuntrad eller kallas till tjänst på något sätt.
  • När jag var ungdomspastor i Bankeryd fick jag personligen uppleva detta med Kunskapens ord. Inför min sista termin som ungdomspastor så bad jag till Gud och frågade om han ville jag skulle göra något speciellt under min sista tid. Som svar fick jag att jag på ungdomssamlingarna skulle predika utifrån Apostlagärningarna och sen när jag var klar skulle stå kvar på scenen och lyssna på Guds Ande och då skulle han tala genom mig till ungdomarna. När det väl var dags och jag hade predikat första kapitlet i Apostlagärningarna så gjorde jag precis som Gud hade sagt, jag stod kvar på scenen och lyssnade, men jag visste inte om Gud verkligen skulle säga något. Men efter en liten stund så fick jag ett budskap som jag berättade för ungdomarna. Efter ungdomssamlingen kom det sen fram en av ungdomarna och berättade att budskapet var riktat till just den personen och att hon verkligen hade behövt höra det just då. Fredag efter fredag fortsatte detta och Guds Ande talade varje fredag hela den terminen och i stort varje fredag kom det fram någon av ungdomarna som berättade att budskapet var just till dem.
    • Till saken hör att de första gångerna jag lyssnade på Guds Ande så fick jag se en inre andlig syn av en trädgård. Till en början trodde jag att detta var ett budskap till någon utav ungdomarna, men eftersom bilden återkom varje fredag så förstod jag till slut att denna bild var ett budskap från Gud till mig! Innebörden i bilden var att Gud lät mig gå in i hans egen privata trädgård, dvs. församlingen, och när jag fick dessa Kunskapens ord till ungdomarna så var det som att jag fick gå in i hans trädgård och ansa fruktträden och blommorna så att de skulle kunna växa till sin fulla potential och kunna ge god frukt. Ibland behöver vi kristna bli uppmärksammade på exempelvis vår egen synd eller något i vårat liv som vi behöver göra upp med, dvs. bli ”ansade” av Guds Ande.

• ⁹En får tro genom samme Ande,
  • Alla troende har givetvis, som namnet antyder, ”tro”, men trons nådegåva handlar om att i vissa kritiska situationer få en övernaturlig visshet om att Gud kommer att agera på ett visst sätt.
    • Ett väldigt bra exempel på trons nådegåva är när en lam man vid Sköna porten ber Petrus om lite pengar, varpå Petrus svarar: “”Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!” Och han tog honom i högra handen och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister.” (Apg 3:6–7)
      • På något sätt fick Petrus en sådan visshet om att den lame mannen skulle bli helad så att han i förväg kunde berätta för mannen vad som skulle hända och sedan dra upp honom från marken!
    • Ett annat exempel på trons nådegåva är när Jesus står utanför sin vän Lasarus grav och ropar med hög röst: ”Lasarus, kom ut!”, varpå den döde Lasarus återgår till livet och kommer ut ur graven (Joh 11).
  • Det kan vara viktigt att klargöra att trons nådegåva inte handlar om att man ska försöka intala sig själv att någonting kommer att hända eller att man kanske till och med tvingar sig själv till att tro på ett visst sätt för att man tror att det då automatiskt kommer att hända. Trons nådegåva är inget man kan producera i sig självt utan en övernaturlig gåva från Gud.

• en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande,
  • Alla kristna kan be för sjuka och många som gör det regelbundet kan vittna om att det ibland sker mirakler! Men den som får helandets nådegåva blir särskilt använd av Guds Ande till att be för sjuka och få se mängder av människor bli helade.
  • Ofta låter Gud under, mirakler och helanden ske i syfte att ”bekräfta sitt nåderika ord” som det står i Apg 14:3. Övernaturliga mirakler hör ihop med en sund Bibelundervisning.
  • Lägg märke till att nådegåvan att bota sjuka står i plural, vilket betyder att Guds Ande kan bota sjuka på många olika sätt.
    • En del har tolkat detta som att helandets nådegåva också kan innebära att Gud botar sjuka genom läkare och sjuksköterskor. Själv är jag av uppfattningen att Gud gärna använder sjukvården för att hjälpa alla som är sjuka, men jag tror inte att man ska blanda ihop det med helandets nådegåva, som är en gåva som leder till övernaturliga mirakler, något som läkekonsten de facto inte är.

• ¹⁰en annan att utföra kraftgärningar.
  • Nådegåvan att utföra kraftgärningar handlar om att Gud vid väl valda tillfällen utför märkliga mirakler som trotsar alla naturlagar.
    • Några exempel på kraftgärningar är när Jesus och Petrus gick på vatten (Matt 14:22-33), när Jesus befaller stormen att stilla sig (Matt 8:23–27) eller när Guds Ande hastigt ”rycker bort” Filippus från öknen och förflyttar honom mirakulöst till staden Asdod (Apg 8:39).

• En får gåvan att profetera,
  • I dess mest ursprungliga form innebär ordet ”profet” att man är ett ”språkrör” och helt enkelt förmedlar ett budskap från Gud till någon människa. Men denna profetians nådegåva är samtidigt en väldigt mångfacetterad gåva och kan exempelvis innebära att man får ett uppmuntrande ord från Gud till någon som behövde höra just det just då, men det kan också innebära att Gud uppenbarar något om framtiden.
  • Det är extremt viktigt att profeterande aldrig blir profiterande, dvs. att man utnyttjar det profetiska för att tjäna pengar, utan att gåvan leder till ”uppmuntran, uppbyggelse och tröst” (1 Kor 14:3), att det profeterade ordet alltid är i ”överensstämmelse med tron” (Rom 12:6) och att man är noga med att ”pröva allt” som profeteras (1 Thess 5:20–21).
  • Enligt min personliga erfarenhet är det inte alls ovanligt att om man är en grupp troende som samlas till bön och ber för varandra, att någon får ett profetiskt budskap till den man ber för. Detta kan t.ex. handla om att Gud kallar den personen till ett liv som missionär eller att Gud i all enkelhet vill ge vägledning i ett svårt vägval som personen ifråga står inför.
    • När man upplever att man får sådana här profetiska budskap till någon, så är det väldigt viktigt att man alltid ”prövar” budskapet. Det första man ska pröva är om det stämmer överens med Guds ord, och det andra man ska pröva är om det verkligen var ett budskap från Gud och inte ens egna personliga tankar.
      • Hur vet om ett eventuellt profetiskt budskap är från Gud eller om det är ens egna tankar? Det bästa sättet att ta reda på det är genom att vänta och se! Om budskapet är från Gud så kommer det så småningom att ske. Om budskapet levererades i en sund och stabil församlingsmiljö är det inte hela världen om det råkar bli fel någon gång eftersom det ganska snabbt och lätt kan korrigeras genom ödmjuk prövning. Om man är osäker så är det bättre att berätta det budskap man tror kommer från Gud och uppmana till prövning, än att hålla tyst.
    • Ett exempel på profetians nådegåva från Bibeln är när ”några profeter” från Jerusalem kom ner till Antiokia och profeterade att det skulle bli en hungersnöd över hela världen (Apg 11:27-30), vilket ledde till att församlingen gjorde en insamling för att hjälpa de som var i nöd.

• en annan att skilja mellan andar.
  • Gåvan att skilja mellan andar handlar om att på ett övernaturligt sätt kunna skilja mellan den helige Andes verk och onda andars verk.
    • Ett exempel på denna gåva finner vi i Apg 16 där Paulus möter en slavflicka med en ”spådomsande” som skaffade sina herrar goda inkomster genom att spå. Även om den här flickan fick ”andliga budskap” så var de inte från Guds Ande, utan från en ond ande. Även om flickans budskap egentligen var ett högst bibliskt och korrekt budskap: ”De här männen är den högste gudens tjänare, och de förkunnar för er en väg till frälsning.”, så var Paulus inte alls nöjd med att hon skrek detta budskap i flera dagar, och befallde till slut den onde anden att lämna henne.
      • För en person utan gåvan att skilja mellan andar kan det i princip vara omöjligt att med säkerhet veta om en ”profet” eller någon med ett ”andligt budskap” har fått dessa ord från Guds Ande eller en ond ande. Men med denna nådegåva så kan Gud på ett övernaturligt sätt skilja mellan andar.
    • Vi ska inte bli förvånade över att det ibland kan vara svårt att skilja mellan andar eftersom Djävulen ibland gör sig lik en ”ljusets ängel” och att han sänder ut falska apostlar och falska profeter för att försöka lura Guds församling (2 Kor 11:13-15).

• En får gåvan att tala olika slags tungomål,
  • Ordet ”tungomål” betyder egentligen ”språk” och rent generellt innebär tungotal att man av Gud på ett övernaturligt sätt får ett ”bönespråk” som man kan använda för att i sin ande be till Gud med ord som man själv inte förstår men som Gud förstår (1 Kor 14:2, 14). Normalt sett är detta bönespråk inte ett befintligt språk utan ett ”andligt språk” som bara Gud förstår, men vid vissa speciella tillfällen kan den som talar i tungor på ett övernaturligt sätt få möjligheten att tala på ett befintligt språk, men som man själv aldrig har lärt sig.
    • Paulus vill att alla kristna ska få del av tungotalets gåva (1 Kor 14:5) men konstaterar samtidigt att alla inte får det (1 Kor 12:30).
  • Precis som med alla andra nådegåvor så kan alla kristna rent generellt få ta del av allt som den helige Ande gör, som i detta fall att tala i tungor, samtidigt som Guds Ande ibland väljer ut en viss person som han använder extra mycket med en speciell gåva.
    • I detta fall kan det handla om att någon ges den övernaturliga förmågan att få förmedla ett budskap från Gud på ett språk som man själv inte kan. Exempel på detta finner vi i Apg 2:1–12.
    • När jag för många år sedan fick gåvan att tala i tungor så började det med bara ett ord som jag upprepade gång på gång. Jag visste inte vad ordet betydde men jag förstod på ett övernaturligt sätt att Gud förstod. Allt eftersom så kom det fler och fler ord och idag är mitt tungotal som ett språk jag använder i min personliga bön.
      • Så jag har rent generellt fått tungotalets gåva, men jag har också ibland blivit använd av Gud på ett mer specifikt sätt. Vid ett tillfälle så bad vi några stycken för en viss person och hon råkade höra mitt tungotal och frågade när bönen var slut: ”Christian, kan du franska?” Jag svarade förvånat ”Nej” varpå hon berättade för mig att jag hade bett på franska och att hon förstod vad jag hade bett eftersom hon kunde franska. Tydligen så hade Gud på ett övernaturligt sett lett mig till att be en bön på franska som hon behövde höra.
    • Paulus är noga med att tungotalet rent generellt bör användas för egen personlig uppbyggelse (1 Kor 14:4) och att man därför inte okontrollerat ska be i tungor på exempelvis en gudstjänst. Man får gärna tala i tungor på en gudstjänst men då vill Paulus att det i så fall ska vara högst två eller tre och att det dessutom ska uttydas eftersom hela församlingen då blir uppbyggd istället för bara personen som ber (1 Kor 14:13-33). Har man ingen uttydning av sitt tungotal är det bättre att man ber till Gud tyst för sig själv (1 Kor 14:28).

• en annan att uttyda tungomål.
  • Gåvan att uttyda tungomål innebär att man på ett övernaturligt sätt förstår betydelsen av sitt eget eller någon annans tungotal.
    • När någon profeterar bygger det upp församlingen, men när någon talar i tungor bygger det bara upp den som talar i tungor, eftersom resten av församlingen inte förstår vad den som talar i tungor säger. Men om någon kan förklara vad den som talade i tungor egentligen bad om, då kan det bli uppbyggligt för även resten av församlingen (1 Kor 14:13-33).
      • Vid ett tillfälle när jag och några andra hade samlats till bön så bad jag i tungor tyst för mig själv, men den som satt bredvid råkade höra vad jag bad, och förstod dessutom vad jag bad! Även om mitt tungotal inte var något riktigt språk så kunde personen ifråga på ett övernaturligt sätt förklara för mig vad jag hade bett.

• ¹¹Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.
  • Alla dessa olika andliga nådegåvor är gåvor från Gud i syfte att bygga upp församlingen. Nådegåvorna får aldrig användas i syfte att förhärliga sig själv, skaffa sig fördelar eller orsaka splittring i församlingen.
  • Vi kan aldrig kräva av Gud att få en viss speciell gåva, utan vi får tacksamt ta emot den gåva som Guds Ande ger oss.
  • I den här versen kan vi se att Guds Ande fördelar sina gåvor ”åt var och en”. Alla kristna kan alltså få minst en nådegåva, och om du som läser detta inte har fått en nådegåva så skulle jag vilja uppmuntra dig till att börja be till Gud om att få en. Om du gör det kommer du nämligen snart att få se att Guds ord stämmer!

Copyright 2015 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.