Ef 4:11-16 – De fem tjänstegåvorna

Christian Mölk Bibelkommentarer, Efesierbrevet Leave a Comment

1Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. 2Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. 3Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: 4en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, 5en Herre, en tro, ett dop, 6en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla. 7Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut. 8Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor. 9Detta ord ”han steg upp” vad betyder det, om inte att han också stigit ner till jorden? 10Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. 11Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, 13tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus. 14Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. 15Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus.

Ef 4:11-16
  • 11Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.
    • I 1 Kor 12:4 skriver Paulus att ”det finns olika slags nådegåvor”. Det finns alltså en stor variation i hur Anden utrustar oss med andliga gåvor och andliga tjänster.
      • Precis som med alla andliga gåvor, så kan alla kristna bli använda av Gud i alla gåvor rent generellt, samtidigt som Gud också vill använda vissa personer mer specifikt. Exempelvis kan alla kristna be för sjuka och få se helanden, men vissa väljs ut av Gud till att fungera mer specifikt i gåvan att bota sjuka.
    • Nu går Paulus över till att nämna fem (eller fyra, beroende på hur man ser på herde/lärare) ”tjänstegåvor”:
      • Apostlar
        • Ordet ”apostel” (”apostolos” på grekiska) betyder ”sänd”, och kan ha flera olika betydelser:
          • I en mening så är alla kristna apostlar, dvs. ”sända” av Jesus ut i världen för att predika evangeliet i ord och handling.
          • En andra betydelse av ordet är Jesu tolv apostlar, hans närmaste krets som skrev Nya testamentet och var den tidiga kyrkans första ledare. Ett kriterium för att vara en sådan apostel var att man varit med Jesus enda från början, samt vara sänd av Jesus (Joh 20:21) som ett ”vittne om Jesu uppståndelse” (Apg 1:21-22). Apostlar av detta slag finns inte idag utan är förbehållet den första kyrkans tid i syfte att lägga grunden för kristendomen (Ef 2:20, Apg 2:42).
          • En tredje betydelse av ordet ”apostel”, och den slags apostel som jag tror Paulus menar i denna vers, är ”en pionjär församlingsledare”, ”församlingsplanterare” eller ”missionär”. Exempelvis ser vi att de pionjära församlingsledarna Paulus (1 Kor 9:1-2), Barnabas (Apg 14:14), Jakob (Gal 1:19), Andronikus och Junias (Rom 16:7) alla kallas för ”apostlar”, även om de inte var bland de tolv ursprungliga apostlarna.
            • En apostel av detta slag arbetar med evangeliet, lägger grunden för församlingar eller församlingsverksamhet, bygger upp och tar nya initiativ på nya platser. När arbetet står på egna ben rör sig aposteln vidare till nya onådda områden för att bygga upp Guds rike även där.
              • På grund av att en apostel ofta är en pionjär som bryter ny mark och bygger upp en församling från grunden, så är apostlar ofta begåvade med mer eller mindre alla dessa fem tjänstegåvor. En apostel måste vara en evangelist för att nå nya människor, och en herde för att ta hand om de som blir frälsta. En apostel måste också kunna profetera för att på ett övernaturligt sätt beröra människors inre, och måste också kunna predika Skriften på ett sätt så att folk förstår.
      • Profeter
        • I Gamla testamentet var en profet ett ”språkrör” för Gud och förmedlade Guds ord till Guds folk.
          • I Joel 2:28-29 profeterar profeten Joel att Gud i den sista tiden kommer att utgjuta sin Ande över både män och kvinnor så att de profeterar. Detta uppfylldes på Pingstdagen (Apg 2:1-21).
        • I Nya testamentet innebär att ”profetera” eller att vara en ”profet” (”prophetes” på grekiska) oftast att med egna ord meddela det som Gud har uppenbarat för den som profeterar.
          • Profetiska ord ger människor ”uppbyggelse, uppmuntran och tröst” (1 Kor 14:3) till hela församlingen (1 Kor 14:4-5) och kan i evangelistiska syften avslöja en människas inre ”hemligheter” så att de leds till frälsning och tillbedjan (1 Kor 14:24-25).
          • Eftersom det profetiska budskapet är från Gud men levererat genom en människa, så kan profetiska hälsningar ibland innehålla misstag, eller vara ”färgat” av den som har upplevt budskapet. Därför är det viktigt att alla profetiska ord ”prövas” av de som hör budskapet, så att de stämmer överens med Guds ord och vilja (1 Kor 14:29, 1 Thess 5:20-21).
          • Några exempel på nytestamentliga profeter är Agabus, som förutsade en svår hungersnöd (Apg 11:28), Judas och Silas, som uppmuntrade och styrkte bröderna (Apg 15:32), och evangelisten Filippus fyra ogifta döttrar som alla hade profetisk gåva (Apg 21:8-9).
      • Evangelister
        • En nytestamentlig ”evangelist” (”euangelistes” på grekiska) är en person som proklamerar ”evangeliet” (=de goda nyheterna) om Jesus.
          • Det grekiska ordet ”evangelion” är en sammanslagning av de två orden ”eu” (=god) och ”angelos” (=budbärare).
          • Romerska härolder brukade ställa sig på stadens torg och proklamera ”goda nyheter” vid exempelvis en militär seger eller när en ny kejsare tillträtt.
        • Exempel på evangelister i Nya testamentet är Timoteus (2 Tim 4:5) och Filippus (Apg 21:8), som predikade Kristus för folket i Samaria (Apg 8:4-5), och som utifrån Skriften predikade evangeliet om Jesus för den etiopiske hovmannen (Apg 8:26-40).
        • Om en herde riktar sig till den egna församlingen och tar hand om redan kristna, så riktar sig evangelisten utåt mot nya människor som ännu inte har hört de goda nyheterna om frälsning i Jesus.
          • Även om alla kristna rent generellt har i uppdrag att sprida evangeliet (Matt 28:18-20), så utrustar Gud vissa mer specifikt. Evangelister har en särskild förmåga att nå ut till nya människor och leda dem till frälsning.
      • Herdar
        • Ordet ”herde” (”poimen” på grekiska och ”pastor” på latin) är hämtat från ”fåraherde” och betyder helt enkelt att vara en herde över en ”flock” med troende.
          • I Gamla testamentet beskrivs Gud som ”Israels herde” (Ps 80:1) och i Nya testamentet beskrivs Jesus som ”den gode herden” (Joh 10:11). I ett samtal med Petrus så uppmanar Jesus Petrus att vara en herde för Jesu får och föra dem på bete (Joh 21:15-17).
          • Precis som en fåraherde för sina får till gräs och vatten och beskyddar dem mot vargar, så för en herde sina medlemmar till Bibeln och bönen och beskyddar dem mot villolärare.
        • Teologer är inte överens om huruvida herdar och lärare är två olika tjänstegåvor eller om de hör ihop. I den grekiska grundtexten ser det rent språkligt ut som att Paulus klumpar ihop dem. Dock är det min erfarenhet att de är två olika tjänster som inte nödvändigtvis alltid sitter ihop. Visserligen måste en herde kunna undervisa i Guds ord, men det är inte nödvändigtvis hans eller hennes främsta begåvning. Det är heller inte alltid säkert att en duktig Bibellärare samtidigt är en begåvad herde och pastor.
          • I Apostlagärningarna så uppmanar Paulus de äldste i församlingen i Efesus att vara ”herdar” över den hjord som den helige Ande har satt dem som ledare över (Apg 20:28). Men även om alla äldste ska vara herdar, så verkar inte Paulus anse att alla äldste ska arbeta med ”predikan och undervisning” (1 Tim 5:17).
      • Lärare
        • En ”lärare” (”didaskalos” på grekiska) undervisar i Guds ord (Rom 12:7). Detta gör naturligtvis även evangelister och herdar, men lärare har en särskild begåvning att kunna öppna upp Skrifterna (Luk 24:25-32), dela ”sanningens ord” (2 Tim 2:15), undervisa ”den sunda läran” (Tit 2:1), föra vidare apostlarnas lära (2 Tim 2:2) så att folk förstår och tar till sig budskapet på ett djupare plan.
    • En intressant ”detalj” att fundera på är det faktum att när Paulus beskriver de fem tjänstegåvorna, så nämner han varken biskop, präst eller diakon. Dessa tre tjänster har ju blivit etablerade i de historiska kyrkorna i efterbiblisk tid. Min uppfattning är att det hierarkiska sätt dessa tre tjänster fungerar i dagens historiska kyrkor inte stämmer överens med det sätt som de beskrivs i Bibeln, där de snarare beskrivs närmast synonymt (1 Pet 5:1–2), samt att vi finner ett mer bibliskt korrekt styrelseskick i dessa fem tjänstegåvor.
      • Faktum är att det var först på 100-talet efter Kristus som apostlar och profeter blev biskopar och präster. Istället för att de fem tjänstegåvorna var ett kollegialt ledarskap med olika gåvor som kompletterade varandra, så blev det kyrkliga ledarskapet hierarkiskt. Kanske berodde denna utveckling på att man tappade kontakt med den helige Ande och kompenserade detta med hierarkiska strukturer.
  • 12De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, 13tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.
    • Det är inte Guds tanke att en pastor eller församlingsledare ensam ska utföra allt församlingsarbete samtidigt som församlingsmedlemmarna tyst tittar på. En del av församlingsledarens ansvar är att hjälpa församlingsmedlemmar att delta i församlingsarbetet. Detta gör man som församlingsledare genom att ”utrusta de heliga” till framförallt två saker: 1) ”att utföra sin tjänst” och 2) ”att bygga upp Kristi kropp”.
      • Det grekiska ord som är översatt till ”utrusta” är ”katartismos” och användes ibland för att beskriva att man ”lagade” fisknät eller brutna ben.
        • En församlingsledares arbete med att utrusta församlingen kan vara ett lika mödosamt och långsiktigt arbete som att sitta och laga ett fisknät eller någons brutna ben. Det tar tid och krävs tålamod och idogt arbete.
        • Målet med lärjungaskapet är att växa i sin tro och bli som Jesus (Luk 6:40), ”väl rustad för varje god gärning” (2 Tim 3:17).
      • Kristi kropp, församlingen, jämförs två kapitel tidigare med ett ”heligt tempel” som sammanfogas och växer (Ef 2:21). Församlingen ”byggs upp” på samma sätt som man sten för sten lägger alla delar på rätt plats. Petrus gör en liknande jämförelse och menar att vi är ”levande stenar” i ett ”andligt hus” (1 Pet 2:5).
        • En församlingsledare är alltså en god byggmästare som hjälper församlingsmedlemmar att hitta sin plats och sin uppgift i det andliga församlingsbygget.
    • Ett resultat av att bygga på det andliga församlingsbygget är 1) enhet i tron och i kunskapen om Guds Son, 2) manlig mognad och 3) att vi blir helt uppfyllda av Kristus.
      • Genom en Bibellärares försorg kan församlingen växa i sin kunskap om Jesus och få en enad förståelse om vem han är.
      • Genom att växa i sin tro så når man så småningom en mognad i tron som gör att man inte kastas hit och dit som ett skepp på ett stormigt hav.
        • Ordet ”manlig” mognad används inte som en kontrast till ”kvinnlig” mognad, utan som kontrast till en ”barnslig” mognad i vers 14.
          • I Bibeln ser vi att begreppet “man” ofta inkluderar både män och kvinnor som ett slags samlingsbegrepp. På hebreiska är ordet för “människa” samma som den första mannens namn: “adam” (1 Mos 1:27). På samma sätt som ordet ”man” kan betyda ”mänsklighet” så kan även ordet ”bröder” betyda ”syskon” och inkludera både ”bröder och systrar”.
      • Genom att hitta sin plats i det andliga församlingsbygget och tjäna Gud utifrån de gåvor och den kallelse man har, så växer man i sin tro, mognar och blir mer och mer lik Jesus. Detta gäller både individuellt för den enskilde lärjungen, men också gemensamt för hela församlingen tillsammans.
  • 14Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. 15Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus.
    • Den som har mognat i sin tro, den tro som är byggd på Nya testamentet med Jesus som hörnsten (Ef 2:20), kastas inte hit och dit mellan olika villoläror som ett skepp på ett stormigt hav. Den som är mogen i sin tro bygger sin tro på det som står om Jesus i Nya testamentet och låter sig inte luras av obibliska läror hit och dit.
      • Paulus jämför villolärarnas lurendrejerier med ”falskt spel”, dvs. att exempelvis fuska i kortspel. På samma sätt som en fuskande kortspelare använder fusk och lögn för att lura sina medspelare på pengar, så använder en villolärare sina obibliska läror för att lura församlingsmedlemmar i syfte att få personlig vinning.
      • För att moverka villoläror och stå emot villolärare uppmanar Paulus församlingen att ”hålla fast vid sanningen”.
        • Det sägs att den gamle predikanten Charles Spurgeon brukade säga ”Chapter and Verse, please!” när någon framförde någon ny lära eller undervisning. För den mogne kristne är det viktigt att alltid be den som undervisar något nytt att grunda det i Bibeln och be om ”kapitel och vers, tack!”
    • Är församlingen en ”pyramid” med en ärkebiskop högst i topp? Eller en buss där pastorn kör och medlemmarna sitter lugnt och tryggt i sina kyrkbänkar? Nej, församlingen är en ”kropp” där alla delar har sin plats och hjälps åt på det sätt man är skapt för att göra.

Share this Post

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.