Pastor Christian Mölk | Pingst Pastor
Currently viewing the tag: "Pingst Pastor"

Nu åker jag hem från Stockholm efter tre dagar på konferensen Pingst Pastor med nästan 600 till pingstpastorer :)

Jag har varit på många sådana här konferenser, men aldrig haft så många olika möten som denna gång. Nästan varje rast och lunch har varit uppbokad för samtal och planering. Framförallt angående integration.

Exempelvis träffade jag och Pingst Integrations ordförande Hans Erik Bylund Karin Wiborn, generalsekreterare för Sveriges kristna råd (SKR).

Vi i Pingströrelsen känner att vi behöver göra mer för alla konvertiter som riskerar utvisning till länder där de riskerar förföljelse för sin kristna tro. Vi måste få ett stopp på detta och SKR är en nyckel till detta.

SKR, i egenskap av att representera alla samfund i Sverige, äger nämligen en stor legitimitet. De har möjlighet att träffa Migrationsverkets ledning, politiker, etc.

Min vision är att ta tillvara på det enorma engagemang för konvertiter som finns i samfunden, samverka, och försöka arbeta genom eller tillsammans med SKR för att förändra och påverka på riktigt. Vi kyrkor behöver stå tillsammans och höja en gemensam röst, endast då kommer det sekulära Sverige att lyssna på oss.

Jag vet ännu inte exakt hur vi på bästa sätt ska göra detta, men jag jobbar vidare och söker Guds vägledning.

Samtal om hbtq

På onsdag morgon samtalade Daniel Alm, Niklas Piensoho och Mats Särnholm om hbtq-frågornas hanterande i Pingströrelsen.

Sammanfattningsvis kan man säga att samtalet gick ungefär så här (jag har inte lagt in mina egna åsikter här utan försöker bara återge samtalet): Pingst har en traditionell äktenskapssyn som ett förbund mellan en man och en kvinna, men har ett pragmatiskt och själavårdande förhållningssätt till homosexuella. Pingstförsamlingar utesluter inte homosexuella utan hanterar dessa ärenden pragmatiskt och själavårdande inom tystnadsplikt.

Niklas Piensoho lyfter fram att om en förutsättning för att få vara medlem i en församling är att man har gjort upp med synden så kan ju ingen vara med. I Paulus undervisning om synden är fokus mer syndens övergripande makt över våra liv än enskilda synder. Den som är utan synd får kasta första stenen. Niklas menade också att han tycker att en församling, precis som en familj, kan innesluta mer än man välsignar. Vi behöver även göra skillnad på offentligt och privat. Bekännelsen och dopet är offentligt. Själavård är privat och det man får höra i samtal behandlar vi med pastoralt förtroende under tystnadsplikt.

Det är relationen mellan en man och en kvinna som är Guds avsikt. Sexualitet handlar djupast sett om identiteten. I Jesus kan man hitta sin identitet. Svaret är Jesus, även om vi inte alltid vet frågorna.

Mats Särnholm lyfte fram att vi även måste våga utmana den tid vi lever i. Den allmänna hållningen är inte alltid nödvändigtvis den rätta, och vi har någonting att bidra med som kan göra det här samhället bättre.

Teologi

Själv medverkade jag på seminariet “Pastorns apologetiska ansvar” med Ulf Sundkvist, pastor i Pingst Umeå. Jag betonade vikten av det kollegiala äldsteansvaret för teologin. Pastorer kommer och går, men äldste består. Äldste har den långsiktiga kopplingen till församlingens historia och framtid och har ett ansvar att stå fast vid en sund biblisk teologi.

Jag anser också att teologi inte bara predikas i form av läror, utan också av ett föredömligt liv. Jesus predikade aldrig att han var Guds Son, men han visade det genom sitt liv. Vi predikar vår teologi genom att leva helgade liv. Själv försöker jag genom mitt liv, mitt engagemang och mina skriverier visa hur Gud bryr sig om flyktingen och främlingen. Jag kan inte bara citera Matteus 25, jag måste också visa det i praktisk handling. Man kan inte bara bekänna med sin mun, man måste också visa sin bekännelse genom sitt liv.

Reflektion

Jag kan naturligtvis inte låta bli att skriva en liten reflektion om något. Denna gång stör jag mig lite på de ständiga uppmaningarna att lyfta våra händer för att ta emot från Herren. Det är naturligtvis inget fel på att lyfta händerna som en kroppslig symbolik på den andliga längtan man har i hjärtat. Men det finns ju ingen automatik att man får ta emot från Herren bara för att man lyfter händerna.

Jag är förvånad över hur lätt det är att få pingstpastorer att med hjälp av en hes röst och lite piano-klink manipulera pingstpastorer att skrika rätt ut, sträcka sina händer osv. Det tyder på ett dåligt andligt självförtroende/samvete kombinerat med en stark vilja att närma sig Gud.

Min andra reflektion handlar om vart vi är på väg i vår syn på omvändelse. Jag får nämligen det samlade intrycket från konferensen att Pingst uppmanas att sluta fokusera på synd och istället nåd. Typ; klaga inte på mörkret, predika ljuset. Människor lämnar inte synden för att vi fördömer den, utan för att de får möta Jesus. Jag tror att detta i stora drag är rätt, men frågan är om vi inte riskerar tappa omvändelsen? Jesus predikade faktiskt både nåd och sanning. Han förlät äktenskapsbryterskan, men han uppmanade henne också att sluta synda. Är denna reflektion korrekt? Eller inbillar jag mig?

Bäst

Till sist vill jag avsluta med det som jag personligen tyckte var absolut bäst på konferensen, utöver alla möten med kollegor, nämligen Sophia Barrett’s predikan på torsdag morgon. Sophia är pastor i !Audacious Church i Manchester. Hennes predikan handlade om att det kan komma stormar trots att man är helt rätt i Guds plan, och att man ska fästa blicken vid Jesus. Mycket bra predikan!

Exakt så som hon predikar vill jag också predika. Att först återge en biblisk berättelse så att den blir levande, och sen koppla den till egna personliga erfarenheter för att till sist utmana församling och enskilda att själva se sitt eget liv i Bibelberättelsen.

Läs mer:

Tidningen Dagen: Bön och nätverkande när pastorer möts
Världen idag: Pastorer tränades i ledarskap på Pingst Pastor

Daniel Alms inledning

I sin roll som föreståndare för Pingst FFS inledde naturligtvis Daniel Alm konferensen. En mycket bra predikan om Pingströrelsen. Några kortare (någorlunda) citat från Daniel:

“Vi frågar inte efter högutbildade tjänstemän. Vi frågar efter brinnande hjärtan. Det är eld som förvandlar världen, inte kunskap eller perfekta karaktärer.”

“Pingstgudstjänsten är som jazz; strukturerad improvisation. Ganska segt att lyssna på, men underbart att vara med!”

“Den svenska Pingströrelsen är en baptistisk rörelse. När det gäller förkunnelse och praktik, så är det dop på egen bekännelse, i mycket vatten, som gäller.”

“Vad gäller samkönade relationer: Alla ska känna sig välkomnade. Men vår bibliska referensram för äktenskapet är Matt 19. Alla kan inte gifta sig. Svenska Pingströrelsen viger inte samkönade idag, och vi kommer heller inte viga samkönade imorgon.”

Läs mer:

Pingst Pastor boken: KALLAD, BEKRÄFTAD, ÖVERLÅTEN

Förra Pingst Pastor fick jag förtroendet av Daniel Alm att tillsammans med Carolina Klintefelt projektleda en pingstpastors-antologi. Nu äntligen släpptes boken med en stor bokrelease! Nästan alla 38 författare var på plats och alla pastorer fick varsin bok. Jag är så stolt och nöjd och glad! :D

När jag var uppe på scenen frågade Daniel mig om jag hade några reflektioner angående bokarbetet. Min första reflektion är vilken enorm kompetens som finns i pingstpastorskåren. Jag har lusläst alla kapitel och är enormt inspirerad och imponerad över kunnigheten hos våra mycket kompetenta pingstpastorer. Men det andra jag har lagt märke till, är att våra kvinnliga pingstpastorer har alldeles för lite självförtroende i jämförelse med männen. De kvinnliga pingstpastorerna är minst lika kompetenta som männen, men medans männen stod på kö för att få vara med och skriva, så fick jag jobba hårt för att få kvinnor att vara med. Min slutsats är att vi män har lätt för att ta för oss samtidigt som kvinnliga pastorer tror för lite om sig själva. Vi män behöver ta ett steg tillbaka och kvinnor ta för sig lite mer. Nu efteråt har jag fått höra från flera att det jag sade uppskattades mycket, av både män och kvinnor.

Teologi

Ulrik Josefsson, direktor för ALT, Niklas Holmefur, rektor för ALT, och Daniel Alm, hade ett samtal om “teologiska strömningar i tiden”. De samtalade om pentekostal och konservativ bibelsyn. Ordet “konservativ” har ju en negativ klang hos många även om jag personligen gillar begreppet. Niklas Holmefur försökte vara välvilligt inställd medan Ulrik Josefsson ansåg att vi i Pingst “skjuter oss själva i knät om vi vill vara konservativa”. Ulrik vill hellre att vi ska vara dynamiska och progressiva om jag förstod det rätt.

Sen ställde Daniel de båda rektorerna till svars med den konkreta frågan om vad de tror om huruvida Adam och Eva har existerat? De kan ha existerat samtidigt som vi ska vara medvetna om att Genesis innehåller väldigt poetisk text och frågan vi måste ställa oss är vad texten egentligen gör för anspråk, blev svaret.

En reflektion jag gör utifrån detta samtal, är att vi pingstvänner egentligen inte är så oerhört intresserade av teologi, lära och doktriner. Vi vill naturligtvis gärna ha en rätt och biblisk teologi, men det viktigaste för oss är att vara där Anden är och att berätta om Jesus för nya människor. Att debattera teologi är mer till besvär än till uppbyggelse.

Finsk predikan

Otroligt bra predikan av Mika Yrjölä! Han pratade om att “Embrace the Storm” i 12 punkter:

1. Storms help lighten the weight
2. Storms clean the deck
3. Storms exposes the weak spots
4. Storms can correct your course
5. Storms create compassion towards other sailors
6. Storms help appreciate beauty
7. Storms grow your confidence in the Captain
8. Storms remind us that ships are only temporary
9-12. There are storms that I don’t understand “why”

Får du chansen att lyssna på denna predikan rekommenderar jag det verkligen!

Avslutningsvis

Jag är mycket glad över konferensen och tycker alla som jobbat med den har gjort ett väldigt bra jobb! Tack!

Mitt samlade intryck är att Pingströrelsen mår ganska så bra och är taggad. Vi vill nå fler människor med evangeliet om Jesus, vi vill döpa, vi vill plantera nya församlingar, vi vill sända ut nya missionärer. Det finns en stor längtan efter att få tjäna Jesus!

Nu i dagarna har jag varit på konferensen Pingst Pastor 2017. Här kommer några spridda reflektioner:

Församlingsplantering

Pingst har onekligen inlett ett stort fokus på församlingsplantering! Det talas om att det förmodligen kommer att planteras flera hundra nya församlingar i Sverige de närmaste åren. Rent konkret vill Pingst vara med och starta 30 nya pingstförsamlingar tillsammans med Assemblies of God.

Jag ställer mig mycket positiv till detta. Vi pingstvänner lever för att vittna om Jesus för nya människor. Om det är effektivare att göra detta genom nya församlingar så kommer vi att starta nya församlingar.

En intressant föreläsning om församlingsplantering hade Rob Ketterling, pastor från USA som även skrivit boken: Lead from the FRONT ROW. Han lyfte bl.a. fram en sak som jag tycker är viktig: Om du ser något i din kyrka eller i ditt sammanhand som du inte tycker är bra, klaga inte bara, utan försök bli en del av ledarskapet och gör det bättre. Om du tycker att lovsången dålig, klaga då inte bara på lovsången, utan erbjud istället att leda lovsången nästa år.

Jag gillar detta tänkesätt. När du ser en brist eller något du tycker är dåligt, så beror det ofta på att Gud har lagt detta på ditt hjärta och kallar dig till att utföra det. Så när någon i min församling kommer till mig och klagar på att “vi ber för lite” eller “vi evangeliserar för lite”, så brukar jag ge tillbaka frågan: “Du kanske ser detta därför att Gud kallar just dig till detta? Jag hjälper dig gärna om du är villig att ställa upp och engagera dig för att detta ska bli bättre.”

Pingst-samfundet

En intressant detalj som ständigt återkommer på konferensen är pingstpastorernas inställning till Pingst-samfundet. Vi är alla glada över samfundet (eller nätverket som man nog hellre borde kalla det), men vår främsta lojalitet är gentemot Guds Ande och den lokala församlingen. Eller som Daniel Alm, föreståndare för Pingst, uttryckte det: “Skulle ni tvinga mig välja mellan att vara föreståndare för församlingen eller föreståndare för Pingst, finns det ingen tvekan om att jag skulle välja min församling”.

För oss pingstvänner är inte samfundet, organisationen, eller ens nätverken, det primära. Vårt fokus är att vinna nya människor för Gud, berätta om Jesus och bygga upp den lokala församlingen. Om ett samfunds-nätverk kan hjälpa oss att samverka i denna uppgift, då är vi glada över samfundet, men om samfundet bär av i fel riktning så hoppas vi av tåget och följer Anden istället.

Seminarium

I år var JAG en av talarna på konferensen!! :) Jag hade fått förtroendet att tillsammans med pastor Mark Beckenham från Smyrna Göteborg hålla ett seminarium om “Att vinna asylsökande och nysvenskar”. Det kändes väldigt stort och hedrande att få tala, men jag kände mig väldigt ödmjuk inför uppgiften. Det mesta jag pratade om går att läsa här: https://www.christianmolk.se/integration/

Pingst Pastor boken

Jag har fått i uppdrag av Daniel Alm att vara projektledare för en ny bok som vi pingstpastorer ska skriva tillsammans. Det är tänkt att fungera lite som en handbok där olika pastorer skriver varsitt kapitel och delar med sig av sin kunskap i olika ämnen som berör vårt arbete. Exempelvis: Pastorns böneliv, En hälsosam livsstil, Att leda ledningsmöten, etc, etc. Om du är pingstpastor och vill vara med och skriva, tveka inte att höra av dig!

Frälsningssamtal

Jag tyckte panelsamtalet om frälsning var intressant, men ställer mig tveksam till en del av svaren. Det fanns dessutom lite väl mycket samsyn. Samtalet hade tjänat på att ha en större bredd av åsikter och infallsvinklar. Några frågor som kom upp som jag reagerade på:

När blir man frälst? Det fanns ett stort fokus på “beslutet”. Typ: “jag är uppvuxen i en kristen familj och blev frälst när jag tog ett beslut om att följa Jesus på ett läger när jag gick i sjuan”. Min kommentar: Jag tror definitivt en sådan person varit frälst långt tidigare. Men beslutet om att aktivt bli en lärjunge togs i sjuan, men frälsningen kom tidigare. Frälst innebär ju att “tillhöra Jesus”, och det gjorde personen ifråga långt tidigare. Eftersom det är Jesus som frälser, inte vårt beslut, så tycker jag fokuset på frälsningen bör vara när Jesus tar emot oss in i hans rike. Har man växt upp i en kristen familj och alltid trott på Jesus så var man säkerligen frälst långt innan man tog ett beslut, eftersom man tillhört Jesus genom att man har trott på honom.

Kan man vara frälst utan att vara döpt? Detta är en återkommande fråga som jag finner märklig. Det verkar nämligen vara en del som tror att man blir frälst i dopet, men då anser jag att man inte riktigt förstått varken frälsningen eller dopet. Dopet är ju en yttre bekräftelse på en inre förvandling. Man blir inte frälst i dopet, man blir frälst när man bekänner att Jesus är Herre. Man ska ju inte döpa någon som inte är frälst.

Finns det ett helvete? Vi pingstvänner är nog alla rörande överens om att det finns en dubbel utgång. Man kan komma till både himlen och helvetet. Bibeln är väldigt tydlig med detta, men jag personligen anser inte att Bibeln är lika tydlig med vad exakt helvetet innebär. Jag tror exempelvis inte att människor som inte blir frälsta kommer att brinna och plågas i en eld i all evighet. Exakt vad som händer de som går förlorade framgår inte med tillräcklig tydlighet i Bibeln enligt min personliga åsikt.

En liknelse på helvetet som ofta kommer upp är den om “det brinnande Gehenna” som Jesus pratar om i Matt 5:22. Mången gång har jag hört predikanter undervisa om att Gehenna var en plats utanför Jerusalem där det alltid brann eftersom Jerusalemborna brände sina sopor där och att det är så som vi ska se på helvetet; en evigt brinnande sopstation. Men är det verkligen så? Står det verkligen så i Bibeln?

Enligt bloggen Bibleplaces så är detta en myt som härstammar från 1200-talet då den judiske rabbinen David Kimchi skriver (min översättning): “Gehenna är en motbjudande plats där smuts och kadaver kastas, och där eldar ständigt brinner för att konsumera smuts och ben och på grund av analogi; de ogudaktigas dom är kallad ‘Gehenna'”.

Innan 1200-talet har det varken hittats några skriftliga eller arkeologiska bevis för att det skulle ha funnits en brinnande sopstation på denna plats. Det kan givetvis ha funnits en sopstation i Jerusalem och rimligtvis brände de sina sopor, men det verkar inte vara detta som Jesus hänvisar till i Matt 5:22.

Om vi går till Bibeln så finner vi istället att Gehenna, eller Hinnoms dal som platsen också kallas, beskrivs som en avskyvärd offerplats där barn offrades till avguden Molok:

“Och baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp för att offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade befallt dem att göra något så avskyvärt eller ens tänkt mig något sådant. Så lockade de även Juda till synd.” (Jeremia 32:35).

Gud var mycket arg över att hans eget folk brände sina barn och denna plats beskrivs av Jesaja som en domens plats:

“Ty en eldsgrop är sedan länge tillredd, även för kungen har den gjorts redo, den är djup och bred. Dess bål är fylld av eld och ved i överflöd, lik en svavelström skall Herrens Ande sätta den i brand.” (Jesaja 30:33).

Det verkar med andra ord som att Jesus inte alls hänvisar till Gehenna som en evigt brinnande sopstation, utan snarare som en före detta brinnande offerplats utanför Jerusalem där Guds fiender slutgiltigt döms och får brinna på samma sätt som de själva har låtit sina egna barn brinna.

Avslutningsvis

Det var en mycket bra konferens i år. Visst, det finns en del petitesser som en norrländsk österrikare stör sig på… Men jag väljer att bortse från detta och istället glädja mig över bra undervisning, fantastisk pastorsgemenskap och ny inspiration.

Pingst Pastor 2016Har spenderat tre dagar på Clarion Hotel i Stockholm på konferensen Pingst Pastor. Har varit mycket trevligt att få träffa kollegor från hela landet och få lyssna på god undervisning. Som brukligt är kommer här några personliga kommentarer från konferensen.

Det öppna samtalet

Ett välkommet inslag som jag efterfrågat i ett antal år var det öppna samtalet. Om vi ska vara en pingströrelse utan en biskop så behöver vi tillsammans vara ett läroämbete enligt modellen i Apg 15. När vi samlas tillsammans i Jesu namn och delar våra tankar i ett specifikt ämne så kan Anden leda oss till en sund teologi, det är min övertygelse.

Stort tack till Pelle Hörnmark och konferensledningen som har lyssnat på oss som har tjatat om behovet av forum och öppna samtal! Tips och förslag inför nästa år kommer längst ner i detta blogginlägg :)

Bibeln

Jag som är en riktig Bibelnörd hade verkligen sett fram emot första passet av öppna samtal med Bibelsyn som ämne. Först hade Ulf Sundkvist en inledning om Bibelsyn etc, och sen var det fritt att gå fram och säga något smart i micen. Det kändes lite tafatt till en början och det fanns inte direkt någon given samtalsfråga, men allteftersom blev det bättre.

Min reflektion är nog att vi behöver ha tydligare samtalsfrågor och en moderator, annars blir det öppna samtalet alldeles för brett. När jag höll i ett liknande samtal i Lycksele för någon månad sen lyckades vi faktiskt komma fram till en någorlunda vettig Bibelsyn efter bara 15 minuters inledning och 30 minuters samtal:

“Bibeln är Guds ofelbara ord i allt den påstår och blir levande för oss genom Andens uppenbarelse och förstått och efterlevt i sin helhet tillsammans med andra troende.”

I Lycksele inledde jag med att definiera Bibelsyns-ytterligheterna “den fundamentala Bibelsynen”, där man ofta lyfter fram att “Bibeln ​är Guds ord” och att “Bibeln är ofelbar” och sen den “liberala Bibelsynen” där man ofta betonar att “Bibeln ​innehåller Guds ord” och att “Bibeln är felbar“. Därefter presenterade jag den evangelikala Bibelsynen, där man lyfter fram att “Bibeln är ofelbar i allt ​den påstår“, dvs. en slags medelväg mellan den fundamentala och den liberala. Jag gillar verkligen den evangelikala Bibelsynen för den betonar att “Bibeln är Guds ord, givet genom människors ord i historien“, eftersom man betonar att Bibeln, precis som Jesus, är både 100% gudomlig och 100% mänsklig.

Efter att ha presenterat dessa tre olika Bibelsyner övergick vi (i Lycksele) i ett öppet samtal där vi tillsammans kom fram till en norrländsk pentekostal Bibelsyn. Vi kom fram till att vi gillar den evangelikala Bibelsynen men samtidigt känner att det är någonting som fattas, nämligen det andliga perspektivet. Lika väl som Gud inspirerade de som skrev Bibeln, så vill han även inspirera den som läser Bibeln. De bibliska texterna innehåller profetiska djup som de ursprungliga författarna ibland inte till fullo förstod. Ett Bibelord från exempelvis GT kan tala in i vår situation i Sverige idag, trots att den ursprungliga författaren inte var medveten om det.

Så sammanfattningsvis; vi pingstvänner anser att Bibeln är Guds ord, men inte nödvändigtvis vår tolkning av Guds ord. Därför måste vi jobba med texterna för att utröna vad Gud verkligen vill ha sagt genom sitt Ord. Vi kan inte läsa Bibeln hur som helst. För det andra behöver vi Guds Ande för att verkligen förstå Ordet. Om inte Anden inspirerar oss när vi läser texten så blir det bara en massa ord. Men när Anden hjälper oss att förstå så blir det en levande text med ett budskap från Gud som leder oss in i en relation med Jesus.

Andedop

Det tredje samtalsämnet var Andens dop, ett kärt och prekärt ämne för alla pingstvänner. Efter tre mycket goda inledningar (jag har för övrigt aldrig hört någon predika så fort på så kort tid som Carl-Vilhelm Hasselgren ;) så kom det tre mycket bra frågeställningar (som vi dock inte samtalade om):

1. Är andedopet en separat erfarenhet, skild från frälsningen?
2. Är tungotalet ett unikt tecken på andedopet?
3. Hur skapar vi en miljö som uppmuntrar till erfarenheter av den helige Ande i våra församlingar?

Personligen är jag övertygad om att alla kristna får Anden i samband med frälsningen/pånyttfödelsen, och att man kan få ta emot Andens kraft i syfte att få tjäna Gud. Att Guds Ande både “skapar” oss och “skickliggör” oss är ju något som går igenom hela GT och hela NT. Att bli född av Guds Ande och att bli beklädd med kraft från Guds Ande är två skilda erfarenheter som man inte ska blanda ihop.  Jag har skrivit mer om det här: Den helige Ande i Gamla Testamentet.

En sak som slog mig när vi samtalade om Andens dop var att vi i Pingströrelsen egentligen tror ganska så olika samtidigt som vi tror väldigt lika. Det finns väldigt många olika röster och perspektiv på hur Anden verkar i oss och i våra församlingar. Men detta är inte ett uttryck för läromässig förvirring, utan snarare ganska likt hur det står skrivet om Anden i NT. Det finns nämligen många olika röster i Nya Testamentet som beskriver Guds Ande på lite olika sätt. Lukas betonar Andedopet och kraften medan Paulus är mer undervisande och Johannes är mer djup. Vi verkar vara överens om vikten av Andedopet och att syftet med Andedopet är att få kraft till att tjäna Gud.  Men resten behöver vi faktiskt inte vara överens om. Anden visar sig på olika sätt på olika platser och det enda vi kan vara säkra på är att vi inte kan stänga in Anden i en liten låda som vi tror att vi kan kontrollera.

Vi behöver dra lärdom av detta och inte försöka likrikta oss alldeles för mycket utan istället låta Anden leda oss till olika kreativa uttryck som allihopa ärar Gud. Vi behöver också respektera att människor har olika erfarenheter av Guds Ande som kanske inte stämmer överens med vår renläriga Pingst-lära; dvs. att man i rätt ordning blir frälst, döpt, andedöpt, talar i tungor, profeterar, etc. Jag har själv mött människor som började tala i tungor innan dopet och jag har mött andedöpta människor som inte talar i tungor. Etc, etc. Utifrån vårt mänskliga perspektiv kan vi göra en rätt lära om hur Anden verkar, men det verkar som att Anden inte bryr sig lika mycket om den läran som vi teologer gör.

Hillsong

En gammal tradition på pastorskonferensen är att Hillsong Sthlm leder lovsången. Jag måste säga att de gör det riktigt, riktigt bra!

Bloggen

Jag har blivit väldigt positivt överraskad av hur många det är som faktiskt läser och gillar min hemsida och min Inblick-blogg! Pingst har ju ofta haft en negativ inställning till sociala medier, bloggar och debatter. Detta har ju ofta berott på negativa skriverier och debatt-bråk som aldrig leder någonstans. Själv har jag ju medvetet försökt att använda mitt skrivande på ett annat sätt, nämligen genom att skriva mer positivt och Bibelutläggande, trots att jag vet att man får mycket, mycket mer läsare om man skriver något negativt om någon person eller församling. Jag har nämligen känt att Gud har lagt ner en lärar-tjänstegåva i mig och jag försöker dela med mig av mina Bibelstudier gratis, fritt och för intet. Därför är det extra kul att just pingstvänner uppskattar min blogg, läser mina Bibelkommentarer, lyssnar på mina Bibelpredikningar och så vidare. Mycket uppmuntrande!

Ny Pingst-föreståndare

Pingströrelsens föreståndare Pelle Hörnmark ska sluta och Daniel Alm är föreslagen som ny föreståndare. Pelle har varit en mycket uppskattad ledare och de flesta verkar övertygade om att Daniel är en naturlig efterträdare. Valet är med andra ord ganska så okontroversiellt och jag har därmed inte så mycket kommentarer mer än att jag önskar Daniel Guds välsignelse :)

Migration

I och med Sveriges nya situation som migrationsland så var det väldigt bra att få lyssna till Bassem Adranly, en kristen palestinier, och Nick Park, en irländsk pingstbiskop.

Bassem gick igenom sin syn på Islam som en antikristlig religion och att vi behöver bemöta Islam andligt, inte politiskt. Anledningen till att Bassem anser att Islam är antikristligt är eftersom Islam menar att Jesus aldrig dog på korset utan att någon annan, exempelvis Judas, bytte plats med Jesus som istället åkte direkt upp till himlen. Flera hundra år innan Islam så har det funnits sådana här tankar som vill ta bort Jesu död på korset, och det är inget mindre än ett försök till att få människor bort från försoningen och frälsningen. Om inte Jesus dog på korset och uppstod från de döda = ingen frälsning för mänskligheten.

Antikrists ande attackerar korset men kommer att besegras med Guds kärlek. På samma sätt som Jesus besegrade Djävulen på korset genom att dö, besegrar vi inte Islam politiskt genom bomber och krig utan andligt genom att vända andra kinden till och förlåta.

2Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, 3och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen. (1Joh 4:2–3)

Nick Park predikade om att den situation vi nu lever i är en vändpunkt i historien på samma sätt som renässansen, reformationen, etc. Den enorma flyktingvåg vi ser nu kommer att förändra historien och beror på både pushfaktorer och pullfaktorer. Push innebär att de lämnar krig, fattigdom och bekymmer. Pull innebär att de vill till frihet, demokrati och rikedom. Även om kriget tar slut kommer de fortfarande vilja till Väst eftersom de längtar efter ett bättre liv. Detta ser vi ju exempelvis i det faktum att de flesta afghaner som kommer till Sverige egentligen inte längre flyr från krig utan snarare flyr till ett bättre liv.

Vi som kyrkor behöver ta tillvara på den här situationen och välkomna alla flyktingar eftersom vi själva är ett flyktingfolk. Politiskt kanske man kan ha synpunkter på problem som uppstår i kölvattnen av migrationen, men samtidigt kan vi inte säga nej till flyktingar utan måste välkomna dem och hjälpa dem efter bästa förmåga.

Inför nästa år

1) Nästa år skulle jag vilja se samtal om pacifism. Just nu är det krig och kriser lite här och var i världen. Kristdemokraternas (det parti som borde vara den mest kristna rösten i den politiska debatten) förslag på hur vi ska få bort ISIS är JAS-plan och bomber. Det så kallat “kristna” partiet vill alltså löna ont med ont och släcka en eld med mer eld. Vart i den politiska debatten finns en “Jesus-röst” som varken möter våld med passivitet eller med mer våld, utan istället besegrar det onda med det goda genom att “skapa fred” (=pacifism)? Vart är rösten i samhällsdebatten som vill komma med konkreta kreativa förslag på hur vi kan få fred i Mellanöstern utan att skapa ännu mer konflikter? Jag tror att Pingströrelsen, som är det största frikyrkosamfundet i Sverige, behöver vara en röst som ropar “fred!” i en värld full av krig. Om detta borde vi samtala om nästa år. Det är åtminstone mitt förslag :) Se mitt inlägg om pacifism för mer info: Saliga är pacifisterna.

2) Nästa år skulle jag vilja se fler invandrare involverade på något sätt. Den svenska Pingströrelsen är väldigt svensk och ska vi kunna nå ut till Sveriges mångkulturella befolkning behöver vi bli bättre på att lyfta fram invandrarna. Jag tycker Pingst har lyckats bra med att lyfta fram kvinnor allt mer, och nu behöver vi ta nästa steg och även lyfta fram invandrare.

3) Nästa år vill jag se konkreta seminarier som presenterar och lär ut olika församlingsverksamheter. Många pingstförsamlingar har exempelvis startat språkcaféer under 2015. Det hade varit till stor välsignelse att förra året få gå på ett seminarie där man konkret fick lära sig hur man gör, vilka bidrag man kan söka, vilka böcker man kan använda och hur man bjuder in asylsökande, etc, etc. Eller varför inte ett seminarie om hur man rent konkret startar eller utvecklar en församlingsledning? Ett förbönsteam? En LP-kontakt? En söndagsskola? Det finns så många goda exempel ute i landet och vi skulle behöva dra lärdom av varandra genom konkreta handfasta seminarier om hur man gör för att starta en ny verksamhet alternativt få en befintlig verksamhet att fungera bättre.

ChristianMölkIdag har jag åkt pulka med lilla familjen och imorgon bär det av till Stockholm för årliga Pingst Pastor-konferensen. Jag uppskattar verkligen denna konferens eftersom det är en möjlighet för mig att få träffa kollegor och få bra Bibelstudie-input. Som pastor är man ju ofta ganska ensam i sitt jobb trots att man är omgiven av människor hela tiden. Dessutom är man den som alltid förväntas undervisa och ha nåt nyttigt att säga. Så det blir skönt att få lyssna för en gång skull :)

Ett enligt mig väldigt intressant inslag i konferensen är att vi ska ha teologiska samtal kring dessa frågor:

Bibeln: Inspirationen, Ofelbarheten, Auktoriteten
Frälsningen: Försoningen, Omvändelsen, Helgelsen
Andens dop: Löftet, Erfarenheten, Tjänsten/Frukten

Dessa ämnen har vi tidigare samtalat om på våra nätverksträffar, och jag fick äran att hålla i inledningen till samtalet om Bibeln. Vi Norrlandspastorer fick faktiskt ett riktigt bra samtal och lyckades nästan komma fram till en egen definition av Bibelsyn! :) Läs gärna hela inlägget här: Den norrländska pentekostala Bibelsynen.

Jag har ju tidigare framhållit att Pingströrelsen är i stort behov av teologiska samtal, så det är väldigt glädjande att konferensledningen och Pingst centralt är så duktiga på att lyssna på mina åsikter (=självupptagen ironi ;-)

Nästa år (eller helst tidigare) tycker jag för övrigt att vi behöver samtala om Pacifism. Vi lever ju just nu i en tid då krig och terrorism kryper allt närmare. Vi pingstvänner behöver samtala om hur vi kan vara som Jesus; dvs. en röst som förkunnar fred och försoning till världens alla folk! Om vi pingstvänner skulle samla oss i denna fråga tror jag faktiskt att vi skulle kunna göra skillnad i en värld full av krig, flyktingkriser och terrorism.

En annan intressant nyhet på årets Pingst Pastor är att Daniel Alm, pastor i Västerås Pingst, föreslås efterträda Pelle Hörnmark som ny föreståndare för Pingströrelsen. Detta förslag var väl det mest väntade av alla tänkbara alternativ. När tidningen Dagen intervjuade mig i maj förra året föreslog jag just Daniel Alm som tänkbar efterträdare. Jag känner i och för sig inte Daniel Alm personligen, men jag uppfattar honom som en konservativ pingst-teolog med goda ledaregenskaper, dvs. utmärkta egenskaper om man vill leda Pingströrelsen i teologiska samtal.

I ett tidigare inlägg har jag skrivit några tankar om vad jag och min församling tycker Pingströrelsen behöver präglas av de närmaste åren:

1) Teologi

Rent kyrkopolitiskt befinner sig Sverige just nu i en högst anmärkningsvärd situation. Svenska kyrkan, det samfund med överlägset flest medlemmar, ekonomi och inflytande, har teologiskt totalt havererat. Svenska kyrkans högsta ledning har gett uttryck för att man till synes inte längre verkar tro på de helt grundläggande kristna övertygelserna, t.ex. att Jesus uppstod fysiskt, att Jesus föddes av en jungfru, att Jesus är enda vägen till Gud och att Bibeln är Guds ord. Den Svenska kyrkans högsta ledning har svikit sina egna medlemmar och de trogna präster som fortfarande håller sin kristna tro varmt om hjärtat. Pingströrelsen är Sveriges största frikyrkosamfund och en föreståndare för Pingströrelsen behöver axla rollen som de troendes språkrör och bli en tydlig motpol mot Svenska kyrkans lednings teologiska avfall.

Men inte nog med att Pingströrelsen behöver vara tydligare teologiskt utåt sett, det har även annonserats att det framöver kommer att föras teologiska samtal inom Pingströrelsen. Det är därför viktigt att föreståndaren kan hålla ihop Pingst teologiskt inom den sunda och bibliska läran. Detta är framförallt viktigt eftersom flera frikyrkliga profiler har konverterat till den katolska kyrkan eller inspirerats av den ortodoxa kyrkan. Pingst behöver hitta tillbaka till sin ursprungliga teologiska profil av Bibeltroende Andefyllda Jesuscentrerade missionärer.

Utöver en teologisk tydlighet inåt och utåt är det också viktigt att en föreståndare för Sveriges största frikyrkosamfund är en röst i samhället. Vi kristna är kallade att vara jordens salt, och våra politiker och våra samhällen behöver få höra hur vi kristna tycker i olika frågor som är aktuella i dagens samhälle.

2) Invandring

Sverige står inför en historiskt sett sällan skådad flyktinginvandring. Den enorma flyktinginvandringen har potential att bli lika betydelsefull som missbruksarbetet var för Pingströrelsen förr i tiden. Om vi satsar och fokuserar på rätt sätt kan en ny bokstavskombination bli lika betydelsefull om 50 år som “LP” är idag. Vi har en öppen dörr till mission bland onådda folk här i Sverige och vi behöver förse de invandrare som Gud just nu håller på att resa upp i evangelisk tjänst, med alla de resurser de behöver för att nå sitt folk här i Sverige. Vi behöver starta språkcaféer så att vi svenskar får kontaktytor och kan hjälpa våra medmänniskor att lättare komma in i det svenska samhället. Vi behöver göra våra gudstjänster flerspråkiga så att vi inte är svensk eller invandrare. Vi behöver skapa afghanska, iranska, arabiska, irakiska, syriska och kurdiska konferenser.

3) Barn och ungdom

Våra barn och ungdomar är vår framtid. Det har ibland varit svårt att behålla våra ungdomar i våra traditionella församlingar samtidigt som moderna och hippa församlingar växer så det knakar. Att ungdomar lämnar sina gamla församlingar för att gå in i moderna församlingar måste ses som ett misslyckande. Unga och gamla behöver varandra. Vi behöver med andra ord bli bättre på att få både gamla och unga att uppskatta varandra och varandras olika religiösa uttryckssätt. Musiken får inte bli viktigare än gemenskapen.

4) Mission

Svenska Pingströrelsen har en unik historia av mission och entreprenörskap. Med de fantastiska möjligheter som finns i vårt glokala samhälle har vi en sällan skådad chans att nå de onådda folken med evangelium! IBRA har gått före och visat vägen och nu behöver Pingströrelsen ännu mer fokusera sina krafter mot Asien och Mellanöstern genom mediamission, husförsamlingsplanteringar, bistånd och pastorskonferenser med teologi- och ledarskapsutveckling.

Sitter och väntar på tåget hem till Timrå. Har varit på konferensen Pingst Pastor under tre dagar. Gott att få träffa kollegor och få lyssna på intressanta föreläsare. Efter varje sån här konferens brukar jag dela med mig av mina reflektioner för den som är intresserad. Har för övrigt blivit positivt överraskad av hur många pingstpastorer som verkar läsa min blogg! Många som har kommit fram och hälsat på mig och sagt att de läser då och då. De har dock inte sagt om de gillar vad de läser, men jag får väl anta det ;-)

Hillsong SthlmHursomhelst, en gammal östgötsk biskop lär en gång ha sagt något i stil med: “nu ska jag bli din fiende för en stund och sen när jag är klar ska jag bli din vän igen”. Jag skulle nämligen vilja börja min reflektion med något jag är väldigt besviken över med konferensen. I programmet står att varje förmiddag ska det vara “Bibelstudium”, något som jag älskar och själv alltid ser till att prioritera när jag själv är med och arrangerar konferenser. Men både gårdagens och dagens Bibelstudium var bra föreläsningar, men de var knappast “Bibelstudium”. Dagens predikant, Neville Goldman, öppnade exempelvis sin Bibel först efter 62 minuter!

Detta skriver jag inte för att vara jobbig, utan för att jag älskar pingströrelsen och anser att rätt skött har Pingst Pastor kapacitet att vara en av Sveriges viktigaste konferenser! Fundera bara en liten stund på hur enormt mycket den svenska pingströrelsen har påverkat enormt många människor i Sverige och hela världen. Pingst Pastor är vår centrala och årliga pastorskonferens och det som sägs och görs där sätter en prägel på hela rörelsen och får effekter ut över hela världen. Om det sköts på rätt sätt.

Jag vet att inte alla är likadana, jag vet att inte alla är lika “bibelnördiga” som jag är, men kan det inte åtminstone få vara ETT (1) Bibelstudium per dag på en pastorskonferens?? Jag hungrar verkligen efter djuplodande Bibelstudium och jag tror att det är vad vår rörelse behöver. Daniel Alm höll en jättebra predikan där han peppade oss predikanter att predika ordet, men ironiskt nog var det ingen under själva konferensen som på ett djuplodande sätt gjorde just det. Den enda som i min mening var i närheten var Pelle Hörnmark som i sin inledning gick igenom 1 Krönikeboken kapitel 21. 

Visst, vi är en pingströrelse som är väldigt förtjusta i Andens kraft, Gudsmöten och profetiska uppenbarelser. Vi är en rörelse som behöver bli peppade i en tid som denna. Jag är absolut inte kritisk till alla utmärkta föreläsningar av mycket hög och god klass, de gav mig mycket, men de gav mig inte det viktigaste.

Jag fick ibland nästan intrycket av att bli behandlad som ett barn när vi uppmanas stå och hålla händer eller klappa händerna som en nickedocka. Borde inte vi pingstpastorer ha växt upp så mycket att vi är redo för något mer än bara peptalk och inbjudningar till ett liv i tjänst för Gud? Har vi inte redan gett våra liv till Gud och står i en tjänst? Borde vi inte få “fast föda” istället för bara “mjölk” (Heb 5:12-14)? Bara för att jag inte känner för att på order och befallning sträcka mina händer upp i luften så betyder inte det att jag inte vill tjäna Gud, även om det kanske ser ut som det i en sån miljö. Tvärtom, jag har offrat allt och gett hela mitt liv för att tjäna Gud och gör det på heltid. Jag brinner för församlingstjänst, Guds ord och mission, men vill inte bli behandlad som ett barn när jag gått in i en tjänst för Gud och tar uppdraget på största allvar.

Nåja, nu har jag gnällt färdigt och återgår till att vara vän igen. Hoppas inte du som läser detta tar illa upp, jag skriver det i all välmening över en rörelse som jag verkligen tycker mycket gott om. Om du inte håller med mig får du gärna säga emot, jag kanske är allt för negativ?

Som jag skrev tidigare så var de flesta föreläsningar väldigt bra, även om jag saknade just Bibelstudium, det viktigaste, och bland de mest intressanta av dessa utmärkta föreläsningar, var Dan Salomonssons. Dan är föreståndare i Uppsala Pingst och föreläste utifrån ämnet: “Att leda en församlingsledning”. Dan gav mig en hel del tankeställare och vidgade mitt perspektiv. Jag har liksom aldrig tänkt att man kan tänka så som han berättade att de gör i Uppsala. Dock vet jag inte om allt skulle funka, eller ens borde funka, i Timrå. Men det var spännande att få ett antal tankeställare.

Bland annat pratade Dan en del om församlingsledning utifrån vårt svenska demokratiska föreningstänk. För dig som inte vet det så är nästan alla svenska frikyrkor i juridisk bemärkelse en “förening”. Detta är den form som är lämpligast enligt de flesta eftersom de andra två varianterna är stiftelse eller aktiebolag. En förening ger möjlighet till god insyn och demokrati och dylikt. Men det blir också spänningar på vissa beröringspunkter som kan vara värda att reflektera över, bland annat om man verkligen kan rösta om en teologisk fråga? Men risken med att inte låta församlingen vara med och “bestämma” över teologin är att det kan bli en osund maktkoncetration. Teologisk reflektioner i en församling har alltså en väldigt intressant spännvidd.

Ett annat intressant ämne Dan lyfte fram var detta med församlingens ekonomi. I Uppsala har de ingen vision och ingen budget. Istället för en vision tar de bekymren när de kommer. Jag tolkade detta som att det var i ambition att vara en “kyrka” istället för ett “företag”. Istället för budget så har de en “trosmålsättning” som de håller koll på. Dan ansåg att man inte borde ha en budget eftersom “en budget som inte stämmer är bara en ekonoms dåliga gissning baserat på förra årets utfall”. Enligt Dan borde inte en ekonom slutgiltigt bestämma över församlingens ekonomi eftersom en ekonom per definition inte lever “i tro” utan ser till så att alla siffror stämmer och att man agerar utifrån de pengar som finns, något som i sig självt givetvis är viktigt, men som inte får bestämma över vad församlingen ska göra eftersom Gud kan göra allt möjligt. Typ.

Dan lyfte också fram att det var viktigt att göra allt på enklaste sätt, och lyfta bort all onödig administration. Detta har lett till att församlingen exempelvis inte har några “råd” utan istället en ansvarig som får samla sina ledare runt sig. Dan upplyste oss också om att vi pastorer faktiskt sysslar med ganska så mycket som egentligen är obibliskt, exempelvis begravningar, vigslar, julblommor, osv. Det är inte fel att göra allt detta, men det finns inte med i Bibeln. Jag har självklart ingen avsikt att sluta viga eller begrava folk, men det kan vara värt att då och då reflektera över vad som är en pastors egentliga uppgifter.

En sista reflektion jag vill dela med mig av är om Hillsong. De fick förtroendet att leda lovsången under första halvan av konferensen, och det gjorde de oerhört bra! Jag må säga att jag blir väldigt glad när jag ser ungdomar som får gå in i en tjänst för Gud och fungera på ett så proffesionellt och bra sätt. När vi ger ungdomar chansen att förverkliga det de brinner för så gör de det oftast väldigt bra! Ett personligt bekymmer för egen del, är att de flesta av Hillsongs lovsånger är helt nya för mig och då är det väldigt svårt att sjunga med och tillbe Gud på det sätt han förtjänar. Men så fort man börjar lära sig en sång eller känner igen en gammal, då kommer man in i lovsången snabbt.

Nu vet jag inte om Hillsong skriver sina egna sånger, men om de gör det så vill jag till sist lyfta fram en oerhört bra sak. För mig handlar lovsång till stor del om “teologi”. Man lovsjunger det man tror på och det man tror på vill man bekänna. Flera av lovsångerna är tydliga bekännelser som på ett väldigt bra sätt fångar det vi som pingströrelse tror på och bekänner oss till. Om Hillsong tänker på detta sätt när de skriver sina lovsånger så vill jag uppmuntra dem till att fortsätta i den riktningen! Det är nämligen skillnad när man sjunger en lovsång som kommer direkt från Australien eftersom den är skriven utifrån den lokala situation som finns där och den bön som församlingen där behöver bekänna och uttrycka. Att rakt av kopiera en lovsång från en helt annan situation kan ibland bli lite konstigt i min mening, men när vi sjunger böner och lovsånger som är “födda” i vår egen lokala situation och brottningskamp, då händer något med lovsången.

Så nu ska jag avsluta min lilla blogg-reflektion och istället gå runt och nynna på Psaltaren 119 ;-)

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.