Pastor Christian Mölk | Mose
Currently viewing the tag: "Mose"

11En dag när Mose hade blivit vuxen, gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. 12Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att det inte fanns någon annan människa där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden. 13Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som gjorde orätt: ”Skall du slå din landsman?” 14Han svarade: ”Vem har satt dig till ledare och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?” Mose blev förskräckt och tänkte: ”Då har saken i alla fall blivit känd.” 15Farao fick också höra om detta och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land. Där satte han sig vid en brunn. 16Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom för att hämta upp vatten och fylla hoarna och vattna sin fars får. 17Då kom herdarna och drev bort dem, men Mose grep in och hjälpte dem och gav deras får vatten. 18När de kom hem till sin fader Reguel, sade han: ”Varför kommer ni hem så tidigt i dag?” 19De svarade: ”En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren.” 20Då sade han till sina döttrar: ”Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom att äta med oss.” 21Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 22Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gersom, ”för”, sade han, ”jag har blivit främling i ett främmande land.” 23Det gick en lång tid, och under den tiden dog kungen i Egypten. Men Israels barn suckade och klagade över sitt slaveri, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. 24Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.

  • 11En dag när Mose hade blivit vuxen, gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. 12Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att det inte fanns någon annan människa där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.
    • Mose var vid denna tidpunkt 40 år och en mycket lärd man. Han var Faraos dotterson (Heb 11:24-29) och hade vid det egyptiska hovet blivit ”undervisad i egyptiernas hela visdom” (Apg 7:22-23), samtidigt somhans hebreiska mamma hade berättat för honom om hans hebreiska bakgrund.
    • Egyptierna var ett väldigt rasistiskt folk vid denna tid. Exempelvis ansåg de det ”avskyvärt” att ens äta tillsammans med hebréer (1Mos 43:32). Egyptierna äter inte ens tillsammans med Josef, när han var en av egyptiernas ledare.
    • Mose, som har en mycket hög position i det egyptiska riket, beger sig ut i landet för att inspektera sina landsmäns situation och skapa sig en bild av helheten.
    • Mose ser den orättvisa egyptiska behandlingen av hans hebreiska broder, men väljer att agera utanför den egyptiska lagens ramar. Mose vet att han agerar olagligt eftersom han innan mordet ”tittar åt alla håll” för att se om någon ser honom, och sen efter mordet ”gömmer honom i sanden”.
      • Mose hade en hög position vid det egyptiska hovet och kunde ha befallt den egyptiska vakten att sluta misshandeln, alternativt ropa på hjälp. Men Mose väljer att ta saken i egna händer och inte bara stoppa misshandeln, utan även hämnas genom att slå ihjäl egyptiern (Apg 7:25).
      • Mose ställs inför ett klassiskt dilemma; hur stoppar man orättvisa när den kommer från myndigheterna? Ska man ta saken i egna händer? Ska man göra revolt? Ska man protestera? Ska man foga sig?
        • Kortfattat är den nytestamentliga principen följande: Man ska underordna sig myndigheter (Rom 13:1) och be för dem (1Tim 2:1–2), men om de befaller oss troende att gå emot Guds vilja är måste vi ”lyda Gud mer än människor” (Apg 5:29), även om det innebär att man som en konsekvens då hamnar i fängelse. Om man blir illa behandlad ska man inte hämnas, utan överlämna domen åt Herren (Rom 12:19) eftersom att även om vi lever här i världen, så ska vi troende, som ju tillhör Guds rike och har vårt medborgarskap i himlen (Fil 3:20), inte strida på världens sätt (2Kor 10:3–5).
        • Enligt min åsikt så gjorde Mose rätt som reagerade på de egyptiska myndigheternas orättvisa behandling av hebréerna, men han valde fel sätt att reagera. Mose borde inte ha tagit saken i egna händer och mördat egyptiern. Förmodligen hade det räckt om Mose, som ju var en del av det egyptiska hovet, befallt egyptiern att sluta misshandla hebrén. Men med tanke på den utbredda rasismen i det egyptiska samhället finns det dock en viss risk att Mose då själv skulle ha råkat illa ut och ansetts som en hebreisk förrädare. Då hade han troligtvis ändå varit tvungen att fly till Midjan, men hade åtminstone inte varit en mördare.
        • Anledningen till att Mose tar saken i egna händer och mördar egyptiern istället för att enkelt befalla honom att sluta, är för att Mose hade ambitionen att bli hebréernas ledare. Mose trodde att hebréerna ”skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand” (Apg 7:25). Genom att själv med egna händer rädda en hebré ville han bli hebréernas ”frälsare”. Men detta ingick inte i Guds plan och därför misslyckas den. Det är nämligen Gud som är hebréernas frälsare, och Gud vill rädda Israel på ett annat sätt än genom våld och uppror.
    • Även vi idag kan känna igen oss i den egyptiska rasism Mose såg hebréerna drabbas av. När vi svenskar ser den rasism invandrare och flyktingar möter, frestas vi kanske att slå tillbaka mot rasisterna. Men vår kamp är inte mot kött och blod, och vi behöver istället vända oss till Gud i bön samtidigt som vi på bästa sätt försöker hjälpa utsatta människor att komma in i och bli en del av samhället.
  • 13Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som gjorde orätt: ”Skall du slå din landsman?” 14Han svarade: ”Vem har satt dig till ledare och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?” Mose blev förskräckt och tänkte: ”Då har saken i alla fall blivit känd.” 15Farao fick också höra om detta och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land. Där satte han sig vid en brunn.
    • Mose visste att han var en hebré, och han trodde att Gud ville använda honom som ledare för att rädda Israels folk (Apg 7:25). Och på sätt och vis stämmer ju det, men Guds plan var aldrig att göra Mose till Israels frälsare, eller att rädda Israel genom våld och uppror. Guds plan var inte att rädda Israel genom det våldsamma svärdet, utan genom den ödmjuka herdestaven.
    • När Mose inser att hans mord är avslöjat flyr han för sitt liv till Midjans land. Mose trodde förmodligen att hans ambition att rädda Israel nu helt hade misslyckats och att det nu inte fanns något mer Mose kunde göra.
      • I detta har Mose helt rätt och han har nu kommit exakt dit Gud vill ha honom. Gud kan använda Mose som ett verktyg för att rädda Israel först när Mose inser att det inte är Mose, utan Gud, som ska rädda Israel.
      • Ledarskap i Guds rike handlar om att låta Gud leda, eller som Johannes Döparen uttrycker det; ”Han måste bli större och jag mindre” (Joh 3:30). Är man stor i sig själv och tänker ut sin egen plan behöver Gud ödmjuka och bygga upp på nytt.
      • Efter 40 år av mänskligt sett perfekt utbildning och förberedelse, misslyckas Mose att bli ledare för Guds folk vid första försöket. Men efter 40 år av Guds utbildning bland fåren i Midjan, så kommer Mose att vara redo att gå in i sin uppgift att rädda Israel från slaveriet i Egypten.
    • Vad hade hänt om Gud hade delgivit sin plan för Mose redan från början? Vad hade hänt om Gud sagt till Mose att han ska gå till Farao och kräva Israels befrielse genom att förvandla en stav till en orm, eller förvandla Nilens vatten till blod, eller att hela Israel kommer att gå torrskodda genom Röda havet medan Faraos soldater drunknar?
      • Förmodligen hade Mose aldrig gått med på detta eftersom han inte hade tålamod nog och det var dessutom alldeles för konstigt och avlägset för en prins av Egypten att bete sig på det där sättet. Mose behövde kliva ner från sin höga position och ödmjuka sig ute i öknen. Mose behövde förstå att det var Gud som skulle befria Israel, och inte Mose.
  • 16Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom för att hämta upp vatten och fylla hoarna och vattna sin fars får. 17Då kom herdarna och drev bort dem, men Mose grep in och hjälpte dem och gav deras får vatten. 18När de kom hem till sin fader Reguel, sade han: ”Varför kommer ni hem så tidigt i dag?” 19De svarade: ”En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren.”
    • Reguel, även kallad Jetro, var präst i Midjan och troligtvis, precis som Mose, en släkting till Abraham. I 1Mos 25:1–2 ser vi att Midjan var Abrahams barn med Ketura. Prästen i Midjan var således en tillbedjare av den sanne Guden och det är ingen slump att Gud för Mose just till honom för att få lära sig mer om Abrahams Gud.
  • 20Då sade han till sina döttrar: ”Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom att äta med oss.” 21Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 22Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gersom, ”för”, sade han, ”jag har blivit främling i ett främmande land.”
    • Guds plan för Mose var att han skulle bli ledare för Israel. Men hur blir man en bra ledare? Är det genom landets bästa utbildning? Är det genom de rätta kontakterna vid hovet? Är det genom att få den finaste titeln? Eller är det bland fåren i öknen?
      • Precis som Jesus, så lämnade Mose sitt kungliga palats för att leva på ett enkelt och ödmjukt sätt bland vanliga människor. Mose gick från att ha varit en prins vid ett av de mäktigaste rikena i världen till att valla någon annans får. Mose gick från att ha ägt allt, till att inte ens äga fåren han vallar.
      • Efter 40 år vid Egyptens hov lärde sig Mose att han var speciell. Nu är det dags för Mose att i 40 år i Midjans öken lära sig att Gud är speciell. Mose fick lära sig under 40 år att inte ha sig själv och sin position som fokus. Mose fick lära sig att ta hand om får för att kunna bli en Guds herde för folket.
  • 23Det gick en lång tid, och under den tiden dog kungen i Egypten. Men Israels barn suckade och klagade över sitt slaveri, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. 24Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.
    • När Israel plågas av slaveriet ropar de till sin Gud. Ofta leder lidande och besvär till att vi desperat vänder oss till Gud i bön. Även om inte Gud har sänt oss lidandet så leder lidandet indirekt till att vi kommer närmare Gud, och i den meningen kan lidande vara bra för vårt andliga väl och ve.
      • Ibland är det svårt att veta varför bönesvar inte kommer direkt när man ber, men man behöver lära sig att Gud ger bönesvar när Guds tid är inne. Ibland måste man ödmjukt stilla sig och invänta rätt tid.
    • Gud svarar på Israels bön, inte pga. Israel i sig självt, utan pga. att Gud ingått förbund med Abraham. Guds löften är eviga och han sviker inte sitt förbund.
      • På samma sätt kan vi vara trygga i att om vi bekänner Jesus som vår Herre och Frälsare så tillhör vi Gud och han kommer att lyssna på våra böner, men inte för att vi är så rättfärdiga i oss själva, utan för att Gud har ingått förbund med oss i Kristus.
    • På samma sätt som Mose 40 år tidigare, i vers 11, ”såg” hebréernas situation och försökte gripa in och rädda Israel, så ”såg” Gud Israels situation nu i vers 25, och bestämmer sig för att rädda dem. Efter Moses tafatta försök att bli en mänsklig frälsare är det nu Guds tur att träda in på den historiska scenen och visa vad han går för. I nästa kapitel presenterar sig Gud för Mose med sitt namn ”Jag är den Jag Är” (2Mos 3:14) och visar både Mose och Israel att det är GUD som ÄR Israels frälsare, och inte någon annan.

8Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim. 9Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.” 10Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek. Men Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden. 11Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. 12När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga till dess solen gick ner. 13Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd. 14Herren sade till Mose: ”Skriv upp detta i boken, så att ni inte glömmer det, och inpränta det hos Josua, ty jag skall utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen.” 15Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Herren mitt baner. 16Han sade: ”En hand har lyfts mot Herrens tron. Herren skall strida mot Amalek från släkte till släkte.”

  • 8Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim.
    • Amalekiterna var ett folk i Negev och Sinaiöknen som härstammade från Amalek, Esaus sonson (1 Mos 36:12).
      • Eventuellt är amalekiterna oroliga över att Israels folk är på väg att inta deras landområde och anfaller därför i förebyggande syfte. Eftersom Israel härstammade från Jakob, Esaus bror, bör därför amalekiterna mycket väl ha känt till att Gud hade gett Jakob ett löfte om att hans ättlingar skulle få Kanaans land (1 Mos 28:13), och bör därför inte ha behövt vara oroliga över att Israel även skulle ta Negev och Sinai.
    • Helt utan egentlig anledning anfaller amalekiterna Israels folk. Israel hade levt som slavar 400 år i Egypten och hade naturligtvis inte tränats i krig av egyptierna. Amalekiterna vet förmodligen också att israeliterna är stridsovana och därmed borde bli en lätt match.
      • Amalekiterna använde dessutom en särskilt feg stridsmetod när de, istället för att möta Israel ansikte mot ansikte i en hedervärd strid, anföll eftertruppen bakifrån, dvs. de som hade hamnat sist i folkhopen och var svaga, trötta och utmattade (5Mos 25:17–19) och där alltså barn, kvinnor, gamla och sjuka befann sig.
  • 9Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.”
    • När Gud hade lett Israel ut ur Egypten så hade han krigat för Israel mot egyptierna, men denna gång skulle Gud låta Israel få slåss.
      • Det finns tider då det är rätt av oss att vara passiva och låta Gud ta kampen mot våra fiender, men det finns också tider då Gud kallar oss att på olika sätt kämpa.
  • 10Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek. Men Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden.
    • Detta är första gången som Josua nämns i Bibeln.
      • Josuas namn betyder ”YHWH frälser” eller ”Gud Frälsaren”.
        • Den grekiska varianten av det hebreiska namnet Josua är ”Jesus”. På många olika sätt är Josua en förebild på Messias.
      • Mose, hans bror och hans (eventuella) släkting går upp på berget för att få en överblick över striden.
  • 11Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget.
    • Att stå med upplyfta händer var den vanliga böneställningen på Bibelns tid (2 Krön 6:12–13, Ps 63:5, 1 Tim 2:8).
    • Mose beger sig inte upp på berget för att undvika striden, utan för att backa upp Guds folk genom bön. Så länge som Mose höll upp sina händer och bad hade Israel övertaget i striden, men när han inte orkade så fick Amalek övertaget.
      • På samma sätt kan du och jag stötta någon som tjänar Gud offentligt genom att i bakgrunden be. Bedjarens uppgift är minst lika viktig som evangelistens.
    • Guds folks väl och ve var vid detta tillfälle beroende av Moses böner. Även vi idag bör påminna oss om att församlingens framgång och hälsa är beroende av Guds folks böner.
    • När Mose var ung ville han befria Israel genom att slåss själv (2 Mos 2:11–15). Nu när han är ledd av Gud har han förstått att det är viktigare och mer betydelsefullt att be till Gud och låta Gud leda striden.
    • Mose är en förebild på Jesus på korset när han besegrar fienden genom att sträcka ut sina händer och lida för Guds folk.
  • 12När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga till dess solen gick ner.
    • Den böneuppgift Mose hade var inte så lätt som man kanske kunde tro. Uppgiften var tung och Mose klarade den inte själv. Aron och Hur kan inte överta Moses uppgift, men de kan stötta Mose så att han klarar av uppgiften.
      • När vi ser någon som kämpar i motvind och har svårt att klara av sin uppgift som man har fått av Gud, så ska vi i första hand försöka stötta personen så att han eller hon klarar av sin uppgift.
      • Även om vi ska bära varandras bördor så har vi samtidigt somliga bördor som bara vi själva kan bära. (Gal 6:2-5).
  • 13Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd.
    • Josua besegrade Amalek därför att Mose bad för Israel i bakgrunden. Om det inte hade varit för Moses bön hade Israel blivit besegrat, inte kommit in i Kanaans land och historien hade sett helt annorlunda ut. Betydelsen av bön är i detta fall svår att överskatta.
      • Guds folk är lätta att besegra om de inte samtidigt är redo att be. En församlings bönemöten är måhända ofta betraktade som tråkiga och något man helst hoppar över, men utan dem och församlingens trogna hemmabedjare kommer församlingen snart att förlora striden mot Djävulen och långsamt men säkert förpassas till en betydelselös position.
    • Men även om striden vanns av bönen, så var Josua ändå tvungen att strida.
      • En församling kan inte bara ägna sig åt bön och introvert gemenskap, utan måste ut bland folk, evangelisera och hjälpa människor med diakonala behov.
  • 14Herren sade till Mose: ”Skriv upp detta i boken, så att ni inte glömmer det, och inpränta det hos Josua, ty jag skall utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen.”
    • Inte nog med att Gud är arg på amalekiterna, han är MYCKET arg! Gud är så arg att han säger åt Mose att skriva upp detta i boken så att Israel verkligen inte skall glömma vad amalekiterna gjorde.
      • Gud är arg på amalekiterna därför att de var den första nation som gick ut i krig mot Israel och dessutom gjorde det på ett så fegt sätt.
      • Amalekiterna fortsatte att vara till besvär för Israel ända tills kung David besegrade dem (1 Sam 30) och simeoniterna till sist dödade de sista amalekiterna (1 Krön 4:42–43).
    • Amalekiterna har kommit att bli urtypen för Guds folks fiender i och med att de försöker hindra Guds folk från att komma in i Löfteslandet genom att oprovocerat anfalla de svagaste.
      • Man kan också se på amalekiterna som representanter för ”köttet” som ständigt står i strid med ”anden” och som måste bekämpas ända tills de till sist blir helt besegrade (Gal 5:17).
  • 15Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Herren mitt baner. 16Han sade: ”En hand har lyfts mot Herrens tron. Herren skall strida mot Amalek från släkte till släkte.”
    • Även om Mose förstod att Israel vann striden tack vare hans böner, så gav han ändå äran åt Gud.
      • När vi får möjlighet att tjäna Gud framgångsrikt är det viktigt att vi alltid kommer ihåg att framgången inte berodde på vår egen briljans, utan på Gud.
        • Det var Mose som slog på klippan, men det var Gud som lät vattnet flöda fram. Det var Josua som stred mot amalekiterna och Mose som bad, men det var Gud som gav segern.

Copyright 2015 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från
Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

1På Herrens befallning bröt hela Israels menighet upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka. 2Då klagade folket på Mose och sade: ”Ge oss vatten att dricka.” Mose svarade dem: ”Varför klagar ni på mig? Varför sätter ni Herren på prov?” 3Men folket törstade efter vatten, och de knotade mot Mose. De sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?” 4Då ropade Mose till Herren och sade: ”Vad skall jag göra med det här folket? Snart stenar de mig.” 5Herren svarade Mose: ”Tag med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och tag i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå. 6Se, jag skall stå där framför dig på Horebs klippa, och du skall slå på klippan. Då skall vatten komma ut ur den, så att folket får att dricka.” Mose gjorde så inför de äldste i Israel. 7Och han gav platsen namnet Massa och Meriba, eftersom Israels barn hade klagat och satt Herren på prov och sagt: ”Är Herren ibland oss eller inte?”

  • 1På Herrens befallning bröt hela Israels menighet upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka.
    • Israel hade gjort precis som Herren hade befallt, de vandrade från lägerplats till lägerplats i öknen. Ändå hade de ingenting att dricka.
      • Det är fullt möjligt att vara i Guds vilja och lyda hans befallningar, men ändå gå igenom en svår period av torka. Att man lyder Gud betyder inte automatiskt att man slipper problem.
  • 2Då klagade folket på Mose och sade: ”Ge oss vatten att dricka.” Mose svarade dem: ”Varför klagar ni på mig? Varför sätter ni Herren på prov?” 3Men folket törstade efter vatten, och de knotade mot Mose. De sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?”
    • Folket saknade vatten och deras klagomål är fullt legitimt, men samtidigt felriktat. Det var inte Moses fel att de inte hade vatten, han hade ju bara lytt Herrens befallning. Folket skulle ha vänt sitt klagorop till Gud istället.
      • Samma fel kan vi göra när vi felaktigt anklagar pastorn för det dåliga andliga klimatet när vi istället borde be till Gud om en Andeutgjutelse.
      • En andlig ledare kan så klart leda sin församling fel, men om pastorn har gjort som Gud befallt utan att det sker någon väckelse, så är det inte pastorns fel och då borde församlingen vända sig till Gud i bön istället för att klaga på pastorn.
    • Om folket hade varit mer andligt erfaret hade de kunnat lita på att om Gud hade fört dem ut i öknen så skulle han också förse dem med vatten i rätt tid. Folket prövar därmed Guds tålamod genom sitt klagomål.
      • På sätt och vis kan man tycka att Israel faktiskt borde ha varit mer andligt erfaret än vad de framstår som här. De hade ju faktiskt varit med om det oerhört otroliga miraklet att Gud förde dem torrskodda genom havet.
  • 4Då ropade Mose till Herren och sade: ”Vad skall jag göra med det här folket? Snart stenar de mig.”
    • Mose förstår att folket inte är benägna att själva vända sig till Gud och ber därför Gud om råd. Även om Mose inte var orsaken till problemet så hade han ändå ett ansvar att i egenskap av Guds folks ledare leda folket till någon form av lösning. Mose gör det enda rätta: han ber till Gud!
    • Varje andlig ledare med mer än en månads erfarenhet vet vad det innebär att gå igenom kritik och missriktade klagomål. Här visar Mose hur man ska hantera detta; man ska inse att man själv inte är skyldig till problemen och man ska vända sig till Gud i bön.
  • 5Herren svarade Mose: ”Tag med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och tag i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå.
    • Mose var fortfarande relativt ny som ledare för Guds folk och Gud hjälper honom därför att förstå hur han ska hantera problem.
      • För det första skulle Mose ta med sig några av de äldste, dvs. pålitliga ledare som Mose kunde lita på. När man som ledare ska gå igenom svåra saker behöver man inte göra det själv, utan Gud uppmuntrar Mose att ta med sig några personer som han har förtroende för och som kan stötta Mose.
      • För det andra skulle Mose ta med sig staven som Gud tidigare gjort mirakler genom. På så sätt minns Mose de under som Gud tidigare har gjort och därmed är kapabel att göra igen. Så genom pålitliga vänner och trosstärkande erfarenheter är Mose redo att lösa folkets problem.
  • 6Se, jag skall stå där framför dig på Horebs klippa, och du skall slå på klippan. Då skall vatten komma ut ur den, så att folket får att dricka.” Mose gjorde så inför de äldste i Israel.
    • Även i tider av svårigheter så var Gud med Israel. Gud är ”Emanuel”; Gud med oss.
    • För att minnas tiden i öknen firar Israels folk än idag Lövhyddohögtiden. En av de ceremonier som firades medan templet fanns var en procession från templet till Gihonkällan. En präst fyllde en guldillbringare med vatten medan kören sjöng en psalm. Sedan återvände de till templet och hällde ut vattnet och påmindes därmed om hur Gud gav dem vatten från klippan.
      • Det var under denna högtid som Jesus använde detta exempel för att undervisa om den helige Ande: “37På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick! 38Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” 39Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.” (Joh 7:37–39)
    • I 1 Korintierbrevet skriver Paulus om denna händelse och menar att Kristus är den klippa som Mose slog på, och att folket fick dricka ur en ”andlig klippa”. Genom detta mirakel får Mose alltså vara med om att illustrera hur Jesus blev slagen och dog på korset, vilket ledde till att alla troende får ta emot den helige Ande.
      • 4och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.” (1Kor 10:4)
  • 7Och han gav platsen namnet Massa och Meriba, eftersom Israels barn hade klagat och satt Herren på prov och sagt: ”Är Herren ibland oss eller inte?”
    • Massa betyder ”prov” eller ”prövning” och Meriba betyder ”tvist” eller ”klagomål”.
    • Israel hade ifrågasatt om Gud verkligen var med dem ute i öknen, och Gud hade svarat att han var det. Denna händelse skulle alltså fungera som en påminnelse varje gång Israels folk började fundera på om Gud verkligen var med dem eller inte.
      • Gud lade denna händelse på minne och påminde Israels folk om den då och då (5 Mos 6:16, 5 Mos 9:22, 5 Mos 33:8).

Copyright 2015 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från
Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

desert11En dag när Mose hade blivit vuxen, gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. 12Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att det inte fanns någon annan människa där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.” (2Mos 2:11–12)

Mose växte upp som en prins i Egypten, men visste om att han egentligen var en hebré. Kanske tänkte Mose att han en dag skulle använda sin inflytelserika position och rädda sitt folk från slaveriet? Redan från början var det Guds plan för Mose att Gud skulle rädda Israel genom Mose, men tyvärr springer Mose händelserna i förväg och tar saken i egna händer. Det slutar i katastrof och Mose tvingas lämna sitt palats och fly ut i öknen.

Vad hade hänt om Gud hade delgivit sin plan för Mose redan från början? Vad hade hänt om Gud sagt till Mose att han ska gå till Farao och kräva Israels befrielse genom att förvandla en stav till en orm, eller förvandla Nilens vatten till blod, eller att hela Israel kommer att gå torrskodda genom Röda havet medan Faraos soldater drunknar?

Förmodligen hade Mose aldrig gått med på detta eftersom han inte hade tålamod nog och det var dessutom alldeles för konstigt och avlägset för en prins av Egypten att bete sig på det där sättet. Mose behövde kliva ner från sin höga position och ödmjuka sig ute i öknen. Mose behövde förstå att det var Gud som skulle befria Israel, inte Mose.

Alla Bibelberättelser tjänar som exempel för oss idag där vi kan lära oss hur vi ska leva vårt kristna liv. Av Mose kan vi lära oss att Gud har en plan för våra liv men att vi inte ska ta saken i egna händer utan istället tålmodigt invänta Guds rätta tid. Vi kan också lära oss att förtrösta på Gud även om vi inte alltid får veta exakt allting i hans plan, eftersom vi då förmodligen ändå inte hade trott på Guds plan för oss eftersom den måhända är alldeles för avlägsen. Ibland kan det behövas att vi ödmjukas i en lång och tråkig ökenperiod innan vi är redo att göra Guds vilja och inte vår egen.

Sist men inte minst så fungerar Mose som en förebild på Messias, som lämnade sitt himmelska palats för att komma ner till jorden och leva som en ödmjuk tjänare som befriar sitt folk från syndens slaveri och ger oss möjligheten att få komma in i det förlovade landet.

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.