Pastor Christian Mölk | 2Mos10
Currently viewing the tag: "2Mos10"

8Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim. 9Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.” 10Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek. Men Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden. 11Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. 12När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga till dess solen gick ner. 13Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd. 14Herren sade till Mose: ”Skriv upp detta i boken, så att ni inte glömmer det, och inpränta det hos Josua, ty jag skall utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen.” 15Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Herren mitt baner. 16Han sade: ”En hand har lyfts mot Herrens tron. Herren skall strida mot Amalek från släkte till släkte.”

  • 8Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim.
    • Amalekiterna var ett folk i Negev och Sinaiöknen som härstammade från Amalek, Esaus sonson (1 Mos 36:12).
      • Eventuellt är amalekiterna oroliga över att Israels folk är på väg att inta deras landområde och anfaller därför i förebyggande syfte. Eftersom Israel härstammade från Jakob, Esaus bror, bör därför amalekiterna mycket väl ha känt till att Gud hade gett Jakob ett löfte om att hans ättlingar skulle få Kanaans land (1 Mos 28:13), och bör därför inte ha behövt vara oroliga över att Israel även skulle ta Negev och Sinai.
    • Helt utan egentlig anledning anfaller amalekiterna Israels folk. Israel hade levt som slavar 400 år i Egypten och hade naturligtvis inte tränats i krig av egyptierna. Amalekiterna vet förmodligen också att israeliterna är stridsovana och därmed borde bli en lätt match.
      • Amalekiterna använde dessutom en särskilt feg stridsmetod när de, istället för att möta Israel ansikte mot ansikte i en hedervärd strid, anföll eftertruppen bakifrån, dvs. de som hade hamnat sist i folkhopen och var svaga, trötta och utmattade (5Mos 25:17–19) och där alltså barn, kvinnor, gamla och sjuka befann sig.
  • 9Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.”
    • När Gud hade lett Israel ut ur Egypten så hade han krigat för Israel mot egyptierna, men denna gång skulle Gud låta Israel få slåss.
      • Det finns tider då det är rätt av oss att vara passiva och låta Gud ta kampen mot våra fiender, men det finns också tider då Gud kallar oss att på olika sätt kämpa.
  • 10Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek. Men Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden.
    • Detta är första gången som Josua nämns i Bibeln.
      • Josuas namn betyder ”YHWH frälser” eller ”Gud Frälsaren”.
        • Den grekiska varianten av det hebreiska namnet Josua är ”Jesus”. På många olika sätt är Josua en förebild på Messias.
      • Mose, hans bror och hans (eventuella) släkting går upp på berget för att få en överblick över striden.
  • 11Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget.
    • Att stå med upplyfta händer var den vanliga böneställningen på Bibelns tid (2 Krön 6:12–13, Ps 63:5, 1 Tim 2:8).
    • Mose beger sig inte upp på berget för att undvika striden, utan för att backa upp Guds folk genom bön. Så länge som Mose höll upp sina händer och bad hade Israel övertaget i striden, men när han inte orkade så fick Amalek övertaget.
      • På samma sätt kan du och jag stötta någon som tjänar Gud offentligt genom att i bakgrunden be. Bedjarens uppgift är minst lika viktig som evangelistens.
    • Guds folks väl och ve var vid detta tillfälle beroende av Moses böner. Även vi idag bör påminna oss om att församlingens framgång och hälsa är beroende av Guds folks böner.
    • När Mose var ung ville han befria Israel genom att slåss själv (2 Mos 2:11–15). Nu när han är ledd av Gud har han förstått att det är viktigare och mer betydelsefullt att be till Gud och låta Gud leda striden.
    • Mose är en förebild på Jesus på korset när han besegrar fienden genom att sträcka ut sina händer och lida för Guds folk.
  • 12När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga till dess solen gick ner.
    • Den böneuppgift Mose hade var inte så lätt som man kanske kunde tro. Uppgiften var tung och Mose klarade den inte själv. Aron och Hur kan inte överta Moses uppgift, men de kan stötta Mose så att han klarar av uppgiften.
      • När vi ser någon som kämpar i motvind och har svårt att klara av sin uppgift som man har fått av Gud, så ska vi i första hand försöka stötta personen så att han eller hon klarar av sin uppgift.
      • Även om vi ska bära varandras bördor så har vi samtidigt somliga bördor som bara vi själva kan bära. (Gal 6:2-5).
  • 13Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd.
    • Josua besegrade Amalek därför att Mose bad för Israel i bakgrunden. Om det inte hade varit för Moses bön hade Israel blivit besegrat, inte kommit in i Kanaans land och historien hade sett helt annorlunda ut. Betydelsen av bön är i detta fall svår att överskatta.
      • Guds folk är lätta att besegra om de inte samtidigt är redo att be. En församlings bönemöten är måhända ofta betraktade som tråkiga och något man helst hoppar över, men utan dem och församlingens trogna hemmabedjare kommer församlingen snart att förlora striden mot Djävulen och långsamt men säkert förpassas till en betydelselös position.
    • Men även om striden vanns av bönen, så var Josua ändå tvungen att strida.
      • En församling kan inte bara ägna sig åt bön och introvert gemenskap, utan måste ut bland folk, evangelisera och hjälpa människor med diakonala behov.
  • 14Herren sade till Mose: ”Skriv upp detta i boken, så att ni inte glömmer det, och inpränta det hos Josua, ty jag skall utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen.”
    • Inte nog med att Gud är arg på amalekiterna, han är MYCKET arg! Gud är så arg att han säger åt Mose att skriva upp detta i boken så att Israel verkligen inte skall glömma vad amalekiterna gjorde.
      • Gud är arg på amalekiterna därför att de var den första nation som gick ut i krig mot Israel och dessutom gjorde det på ett så fegt sätt.
      • Amalekiterna fortsatte att vara till besvär för Israel ända tills kung David besegrade dem (1 Sam 30) och simeoniterna till sist dödade de sista amalekiterna (1 Krön 4:42–43).
    • Amalekiterna har kommit att bli urtypen för Guds folks fiender i och med att de försöker hindra Guds folk från att komma in i Löfteslandet genom att oprovocerat anfalla de svagaste.
      • Man kan också se på amalekiterna som representanter för ”köttet” som ständigt står i strid med ”anden” och som måste bekämpas ända tills de till sist blir helt besegrade (Gal 5:17).
  • 15Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Herren mitt baner. 16Han sade: ”En hand har lyfts mot Herrens tron. Herren skall strida mot Amalek från släkte till släkte.”
    • Även om Mose förstod att Israel vann striden tack vare hans böner, så gav han ändå äran åt Gud.
      • När vi får möjlighet att tjäna Gud framgångsrikt är det viktigt att vi alltid kommer ihåg att framgången inte berodde på vår egen briljans, utan på Gud.
        • Det var Mose som slog på klippan, men det var Gud som lät vattnet flöda fram. Det var Josua som stred mot amalekiterna och Mose som bad, men det var Gud som gav segern.

Copyright 2015 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från
Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

1På Herrens befallning bröt hela Israels menighet upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka. 2Då klagade folket på Mose och sade: ”Ge oss vatten att dricka.” Mose svarade dem: ”Varför klagar ni på mig? Varför sätter ni Herren på prov?” 3Men folket törstade efter vatten, och de knotade mot Mose. De sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?” 4Då ropade Mose till Herren och sade: ”Vad skall jag göra med det här folket? Snart stenar de mig.” 5Herren svarade Mose: ”Tag med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och tag i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå. 6Se, jag skall stå där framför dig på Horebs klippa, och du skall slå på klippan. Då skall vatten komma ut ur den, så att folket får att dricka.” Mose gjorde så inför de äldste i Israel. 7Och han gav platsen namnet Massa och Meriba, eftersom Israels barn hade klagat och satt Herren på prov och sagt: ”Är Herren ibland oss eller inte?”

  • 1På Herrens befallning bröt hela Israels menighet upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka.
    • Israel hade gjort precis som Herren hade befallt, de vandrade från lägerplats till lägerplats i öknen. Ändå hade de ingenting att dricka.
      • Det är fullt möjligt att vara i Guds vilja och lyda hans befallningar, men ändå gå igenom en svår period av torka. Att man lyder Gud betyder inte automatiskt att man slipper problem.
  • 2Då klagade folket på Mose och sade: ”Ge oss vatten att dricka.” Mose svarade dem: ”Varför klagar ni på mig? Varför sätter ni Herren på prov?” 3Men folket törstade efter vatten, och de knotade mot Mose. De sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?”
    • Folket saknade vatten och deras klagomål är fullt legitimt, men samtidigt felriktat. Det var inte Moses fel att de inte hade vatten, han hade ju bara lytt Herrens befallning. Folket skulle ha vänt sitt klagorop till Gud istället.
      • Samma fel kan vi göra när vi felaktigt anklagar pastorn för det dåliga andliga klimatet när vi istället borde be till Gud om en Andeutgjutelse.
      • En andlig ledare kan så klart leda sin församling fel, men om pastorn har gjort som Gud befallt utan att det sker någon väckelse, så är det inte pastorns fel och då borde församlingen vända sig till Gud i bön istället för att klaga på pastorn.
    • Om folket hade varit mer andligt erfaret hade de kunnat lita på att om Gud hade fört dem ut i öknen så skulle han också förse dem med vatten i rätt tid. Folket prövar därmed Guds tålamod genom sitt klagomål.
      • På sätt och vis kan man tycka att Israel faktiskt borde ha varit mer andligt erfaret än vad de framstår som här. De hade ju faktiskt varit med om det oerhört otroliga miraklet att Gud förde dem torrskodda genom havet.
  • 4Då ropade Mose till Herren och sade: ”Vad skall jag göra med det här folket? Snart stenar de mig.”
    • Mose förstår att folket inte är benägna att själva vända sig till Gud och ber därför Gud om råd. Även om Mose inte var orsaken till problemet så hade han ändå ett ansvar att i egenskap av Guds folks ledare leda folket till någon form av lösning. Mose gör det enda rätta: han ber till Gud!
    • Varje andlig ledare med mer än en månads erfarenhet vet vad det innebär att gå igenom kritik och missriktade klagomål. Här visar Mose hur man ska hantera detta; man ska inse att man själv inte är skyldig till problemen och man ska vända sig till Gud i bön.
  • 5Herren svarade Mose: ”Tag med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och tag i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå.
    • Mose var fortfarande relativt ny som ledare för Guds folk och Gud hjälper honom därför att förstå hur han ska hantera problem.
      • För det första skulle Mose ta med sig några av de äldste, dvs. pålitliga ledare som Mose kunde lita på. När man som ledare ska gå igenom svåra saker behöver man inte göra det själv, utan Gud uppmuntrar Mose att ta med sig några personer som han har förtroende för och som kan stötta Mose.
      • För det andra skulle Mose ta med sig staven som Gud tidigare gjort mirakler genom. På så sätt minns Mose de under som Gud tidigare har gjort och därmed är kapabel att göra igen. Så genom pålitliga vänner och trosstärkande erfarenheter är Mose redo att lösa folkets problem.
  • 6Se, jag skall stå där framför dig på Horebs klippa, och du skall slå på klippan. Då skall vatten komma ut ur den, så att folket får att dricka.” Mose gjorde så inför de äldste i Israel.
    • Även i tider av svårigheter så var Gud med Israel. Gud är ”Emanuel”; Gud med oss.
    • För att minnas tiden i öknen firar Israels folk än idag Lövhyddohögtiden. En av de ceremonier som firades medan templet fanns var en procession från templet till Gihonkällan. En präst fyllde en guldillbringare med vatten medan kören sjöng en psalm. Sedan återvände de till templet och hällde ut vattnet och påmindes därmed om hur Gud gav dem vatten från klippan.
      • Det var under denna högtid som Jesus använde detta exempel för att undervisa om den helige Ande: “37På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick! 38Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” 39Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.” (Joh 7:37–39)
    • I 1 Korintierbrevet skriver Paulus om denna händelse och menar att Kristus är den klippa som Mose slog på, och att folket fick dricka ur en ”andlig klippa”. Genom detta mirakel får Mose alltså vara med om att illustrera hur Jesus blev slagen och dog på korset, vilket ledde till att alla troende får ta emot den helige Ande.
      • 4och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.” (1Kor 10:4)
  • 7Och han gav platsen namnet Massa och Meriba, eftersom Israels barn hade klagat och satt Herren på prov och sagt: ”Är Herren ibland oss eller inte?”
    • Massa betyder ”prov” eller ”prövning” och Meriba betyder ”tvist” eller ”klagomål”.
    • Israel hade ifrågasatt om Gud verkligen var med dem ute i öknen, och Gud hade svarat att han var det. Denna händelse skulle alltså fungera som en påminnelse varje gång Israels folk började fundera på om Gud verkligen var med dem eller inte.
      • Gud lade denna händelse på minne och påminde Israels folk om den då och då (5 Mos 6:16, 5 Mos 9:22, 5 Mos 33:8).

Copyright 2015 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från
Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.