4 Moseboken 13:1–34 – De tolv spejarna

Christian Mölk 4 Moseboken, Bibelkommentarer Leave a Comment

1Sedan bröt folket upp från Haserot och slog läger i öknen Paran. 2Herren sade till Mose: 3”Sänd ut män för att bespeja Kanaans land, som jag ger åt Israels barn. En man för varje fädernestam skall ni sända. Var och en av dem skall vara en ledare.” 4På Herrens befallning sände Mose ut dem från öknen Paran. Alla var huvudmän bland Israels barn. 5Deras namn var: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son; 6av Simeons stam: Safat, Horis son; 7av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son; 8av Isaskars stam: Jigal, Josefs son; 9av Efraims stam: Hosea, Nuns son; 10av Benjamins stam: Palti, Rafus son; 11av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son; 12av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son; 13av Dans stam: Ammiel, Gemallis son; 14av Asers stam: Setur, Mikaels son; 15av Naftali stam: Nahbi, Vofsis son; 16av Gads stam: Geuel, Makis son. 17Dessa var namnen på de män som Mose sände i väg för att bespeja landet. Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua. 18Mose sände i väg dem för att bespeja Kanaans land och sade till dem: ”Drag upp till Negev och vidare upp till Bergsbygden. 19Se efter hur landet är, om folket som bor där är starkt eller svagt, om de är få eller många, 20om landet där de bor är gott eller dåligt, om städerna där de bor är som läger eller om de är befästa, 21om jorden är fet eller mager och om det finns träd där eller inte. Visa er modiga och tag med er hit av landets frukt.” Det var den tid då de första druvorna mognade. 22De gav sig av och bespejade landet, från öknen Sin ända till Rehob, där vägen går till Hamat. 23De drog upp till Negev och kom till Hebron. Där bodde Ahiman, Sesaj och Talmaj, Anaks avkomlingar. – Hebron byggdes sju år före Soan i Egypten. – 24De kom till Druvdalen. Där skar de av en gren med en ensam druvklase. Den bars sedan på en stång av två man. Dessutom tog de granatäpplen och fikon. 25Platsen kallades sedan Druvdalen på grund av den druvklase som Israels barn skar av där. 26Efter fyrtio dagar vände de tillbaka sedan de hade bespejat landet. 27De gav sig i väg och kom till Mose och Aron och hela Israels menighet i öknen Paran i Kadesh, där de avgav rapport för dem och hela menigheten och visade dem landets frukt. 28Och de sade till Mose: ”Vi kom till det land som du sände oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung, och här är frukt därifrån. 29Men folket som bor i landet är starkt, och städerna är befästa och mycket stora. Dessutom såg vi avkomlingar av Anak där. 30Amalekiterna bor i Negev, hetiterna, jebusiter och amoreerna bor i bergsbygden, och kananeerna bor vid havet och utmed Jordan.” 31Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: ”Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det!” 32Men de män som hade gått upp med honom sade: ”Vi kan inte dra upp mot detta folk, ty de är för starka för oss.” 33Och inför Israels barn talade de illa om det land som de hade bespejat och sade: ”Det land som vi har vandrat igenom och bespejat är ett land som förtär sina inbyggare, och allt folk som vi såg där var resliga män. 34Vi såg också jättarna där – Anaks barn kom från jättestammen – och vi var som gräshoppor i våra egna ögon, och så var vi också i deras ögon.”

  • 1Sedan bröt folket upp från Haserot och slog läger i öknen Paran. 2Herren sade till Mose: 3”Sänd ut män för att bespeja Kanaans land, som jag ger åt Israels barn. En man för varje fädernestam skall ni sända. Var och en av dem skall vara en ledare.”
    • Guds löfte om att ge det förlovade löfteslandet ”Kanaans land” till Israels folk, landet som flödar över av ”mjölk och honung” (2Mos 3:8), hade Gud först gett till Abraham (1Mos 15:18-21), sen bekräftat till Isak (1Mos 26:3) och till Jakob (1Mos 28:13).
      • Gamla testamentets ”löftesland” kan symboliskt liknas vid Nya testamentets ”himmelrike”. I denna, och många andra liknande, berättelser, så kan vi lära oss vad det innebär att tro på Gud och få komma in i himlen.
    • Enligt 5 Mos 1:20-25 var det egentligen Israels folk som föreslog att Mose skulle sända spejare i förväg in i landet för att utforska landet och se vilka vägar de ska ta och vilka städer de kommer att möta. Mose tyckte att det var ett bra förslag och Gud gav sen instruktioner om att det i så fall måste vara ”ledare” som går iväg som spejare.
      • Egentligen kan man ifrågasätta behovet av spejare, eftersom Gud ju redan hade gett Israel ett löfte både om att få Kanaans land och att det ”flödade över av mjölk och honung”. Om Israel verkligen hade litat på Guds löften hade de kunnat gå i tro in i landet, de hade kunnat lita på att landet var gott och att de med Guds hjälpa skulle besegra sina fiender.
      • Kanske ville Gud av denna anledning att det skulle vara just ”ledare” som sändes iväg som spejare. Dvs. pålitliga personer som var vana att gå före, bryta ny mark och inte rädda för att möta svårigheter.
      • Men oavsett om detta var folkets plan, Moses plan, eller Guds plan, så ledde det till att Israels tro prövades.
  • 17Dessa var namnen på de män som Mose sände i väg för att bespeja landet. Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.
    • Namnet ”Hosea” betyder ”frälsning” och namnet ”Josua” betyder ”Guds frälsning”. Kanske presenterade sig Hosea för Mose och sa att han hette ”Frälsning” och Mose svarade ”GUDS frälsning”! Hosea gick från att på hebreiska heta ”Hoshea” till att heta ”Ya-Hoshea” (där ”Ya” är en förkortning av ”Yahweh”). Detta namn, Ya-Hoshea/Josua, tilldelades senare Messias, vilket i en grekisk variant blir ”Jesus”.
  • 18Mose sände i väg dem för att bespeja Kanaans land och sade till dem: ”Drag upp till Negev och vidare upp till Bergsbygden. 19Se efter hur landet är, om folket som bor där är starkt eller svagt, om de är få eller många, 20om landet där de bor är gott eller dåligt, om städerna där de bor är som läger eller om de är befästa, 21om jorden är fet eller mager och om det finns träd där eller inte. Visa er modiga och tag med er hit av landets frukt.” Det var den tid då de första druvorna mognade.
    • Moses instruktion till spejarna var mänskligt sett en bra instruktion; att se om landet är gott att bo i och hur starkt dess försvar är. Men samtidigt hade ju Gud redan lovat att landet var gott och att han skulle hjälpa dem att inta det. Ur det perspektivet ekar Moses instruktioner av otro.
      • Men å andra sidan kan man fråga sig om man verkligen kan kräva av Israels folk att de skulle helt lita på Gud när de ju ännu inte hade så stor andlig erfarenhet? Idén med att sända ut spejare kanske var ett uttryck för otro, men Gud tillät det i sin barmhärtighet. Innan man fullt ut är redo att inta löfteslandet behöver man ibland stärkas i sin tro och utvecklas ett steg i taget.
      • När vi är andliga nybörjare kan vi ibland behöva lite extra bekräftelse på att Guds löften verkligen är sanna. Gud har tålamod med oss. Men ju mer vi lär oss gå i tro, så lär vi oss också att lita på Guds ord.
  • 22De gav sig av och bespejade landet, från öknen Sin ända till Rehob, där vägen går till Hamat. 23De drog upp till Negev och kom till Hebron. Där bodde Ahiman, Sesaj och Talmaj, Anaks avkomlingar. – Hebron byggdes sju år före Soan i Egypten. – 24De kom till Druvdalen. Där skar de av en gren med en ensam druvklase. Den bars sedan på en stång av två man. Dessutom tog de granatäpplen och fikon. 25Platsen kallades sedan Druvdalen på grund av den druvklase som Israels barn skar av där.
    • Spejarnas uppdrag tog 40 dagar, vilket är en indikation på att detta var en ”prövning” från Gud.
    • Den enorma druvklasen blir ett tecken på att Guds löften om att landet är gott stämmer.
  • 26Efter fyrtio dagar vände de tillbaka sedan de hade bespejat landet. 27De gav sig i väg och kom till Mose och Aron och hela Israels menighet i öknen Paran i Kadesh, där de avgav rapport för dem och hela menigheten och visade dem landets frukt. 28Och de sade till Mose: ”Vi kom till det land som du sände oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung, och här är frukt därifrån. 29Men folket som bor i landet är starkt, och städerna är befästa och mycket stora. Dessutom såg vi avkomlingar av Anak där.
    • Spejarna återvänder och rapporterar till Mose och folket. De bekräftar Guds löfte om att landet är gott, MEN, de anser att landets försvar är för starkt för Israel att rå på.
      • Ordet ”men” har hindrat många troende att få sina liv välsignade av Gud.
        • Ja, jag tror på Guds löfte om nåd, MEN, jag har svårt att ta emot förlåtelse för just mina synder.
        • Ja, jag tror på Jesus, MEN, jag vill inte göra som han säger eller leva som han lär.
        • Ja, jag tror på Guds uppdrag att vittna om Jesus, MEN, inte just jag.
        • Ja, jag tror på Guds löfte om Andens kraft, MEN, jag tror inte att just jag kan tala i tungor.
      • Det kristna livet är mer än att bara bekänna sin tro med munnen och sen fortsätta leva ett vanligt liv precis som alla andra. Det kristna livet handlar också om att här och nu börja leva så som Jesus lär oss och att göra det som Gud säger åt oss att göra.
  • 31Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: ”Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det!”
    • Kaleb, och även Josua ser vi lite senare i texten, såg samma saker som de andra spejarna, men trodde att med Guds hjälp skulle det gå att inta landet.
      • Med Guds löften i ryggen och problemen framför oss prövas vår tro på Gud. Vågar vi ta ett steg i tro, möta våra problem och lita på att Gud är med oss?
      • Gud har inte lovat oss ett liv utan problem och kamp, men han har lovat att vara med oss i kampen och igenom problemen.
    • Israels folk ställdes inför valet att å ena sidan tro på den mänskligt sett korrekta och negativa rapporten, eller att å andra sidan tro på Guds löften om seger.
      • Samma utmaningar och prövningar ställs vi som Guds folk inför idag. Ser vi på vår verklighet med mänskliga ögon eller med andliga ögon?
        • Tänk om någon profeterar till vår församling att det ska bli väckelse, och vi tar tacksamt emot detta i glädje. Och sen sitter vi och väntar på att folk automatiskt ska komma till kyrkan och bli frälsta, men ingen kommer. Slutar vi då tro på Guds löften eller försöker vi arbeta för att människor ska bli frälsta?
        • Eller så försöker vi gå ut på stan och vittna om Jesus, men märker att det är svårt, de är sekulariserade och ointresserade av budskapet om frälsning i Jesus. Ger vi då upp och slutar tro på Guds löften? Eller inser vi att det kommer att bli en kamp för att vinna varje människa för Kristus?
        • Eller så har Gud gett dig en kallelse att gå ut i mission, men alla ekonomiska omständigheter tyder på att det är omöjligt. Slutar du då tro på Guds löfte till dig eller fortsätter du att gå i tro och arbeta för att det ska bli möjligt?
  • 32Men de män som hade gått upp med honom sade: ”Vi kan inte dra upp mot detta folk, ty de är för starka för oss.”
    • Det var sant att Israels motståndare var starkare än Israel, men det var inte sant att Israel inte kunde besegra dessa folk. Ofta är en blandning av lögn och sanning den farligaste skaparen av otro.
  •  33Och inför Israels barn talade de illa om det land som de hade bespejat och sade: ”Det land som vi har vandrat igenom och bespejat är ett land som förtär sina inbyggare, och allt folk som vi såg där var resliga män. 34Vi såg också jättarna där – Anaks barn kom från jättestammen – och vi var som gräshoppor i våra egna ögon, och så var vi också i deras ögon.”
    • Alla de tolv spejarna såg samma druvor, samma städer, samma land, samma fiender. Men till syvende och sist, det som skiljde dem åt var huruvida de hade tro på Gud eller inte.
      • På samma sätt kan du och jag möta omständigheter i livet antingen tillsammans med Gud eller utan Gud. Vi har alla ett val att tro på Gud eller inte.  
    • Med tanke på de överdrifter spejarna meddelar i övrigt, så kan man ju tänka sig att även ”jättarnas” storlek är en överdrift.

Share this Post

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.