Donatisterna

Christian Mölk Kyrkohistoria Leave a Comment

Donatismen var en rörelse som uppstod i Nordafrika i början av 300-talet och är uppkallad efter biskopen Donatus (???-355) av Karthago. Under kejsar Diocletianus förföljelser som ägde rum år 303-305 mäktade en del kristna inte med tortyren och avsade sig den kristna tron genom att lämna över kristna skrifter till myndigheterna eller tillbe de romerska gudarna. Dessa kristna kallades för ”traditores” vilket betyder ”de som lämnar över” och syftar på att de överlämnade sina skrifter.  Donatisterna menade att dessa traditores inte kunde välkomnas tillbaka in i kyrkan utan att döpas om och att avfallna präster inte kunde förvalta sakramenten eftersom man menade att effekten av sakramenten berodde på prästens moral. Om en präst hade utfört tillräckligt mycket synd var de dop som han utförde ogiltiga. Donatisterna gillade heller inte att den övriga kyrkan visade så stor mildhet mot traditorerna och bildade därför en motkyrka som de ansåg vara den enda rätta.

Augustinus av Hippo (354-430) skrev elva skrivelser mot donatisterna där han tog upp frågan om sakramenten och kyrkan. Augustinus lärde att dopets och de andra sakramentens äkthet inte berodde på människans moraliska karaktär, utan på Gud som gav sakramenten. Evangeliet är gott trots den som förmedlar det. För Augustinus fanns det bara en kyrka i Kristus och donatisterna var utanför den enheten och därmed även utanför frälsningen. Kyrkan i sig var inte nödvändigtvis ren, men i kyrkan växte gräs och ogräs sida vid sida ändå till domedagen. Augustinus skrev angående donatisterna: ”Herrens själv har sagt: ”Låt båda växa ända till skördetiden”. Han skrev också: ”Varför tror ni att vetet lever kvar endast i Afrika” och ”Skördetiden är slutet på tidevarvet, inte Donatus tid”.” Även om en del donatister hörsammade Augustinus så misslyckades han i det stora hela att föra in donatisterna i den allmänna katolska Kyrkan.

Inte bara Augustinus och den Katolska kyrkan, utan även den romerska staten hade ett stort intresse av att denna konflikt löses eftersom det var viktigt för dem att det bara fanns en enda kyrka. Augustinus hade till en början opponerat sig mot statens användande av våld men ändrade sig när han såg den fred och lycka som kom till hans stad Hippo efter den tilltvingade enheten. Den Katolska kyrkan började efter detta att uppmuntra statligt våld mot alla schismatiker.

Så inte nog med att donatisterna hade både katolikerna och den romerska staten emot sig, år 429 invaderade dessutom vandalerna Nordafrika vilket ledde till att donatisterna fick ännu svårare att hävda sig. När, till råga på allt, även muslimerna invaderade på 600- 700-talet så försvann donatisterna i stort sett helt i historiens dimma.

Share this Post

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.