2 Sam 9:1-13 – Mefiboset

Christian Mölk 2 Samuelsboken, Bibelkommentarer Leave a Comment

  • 1David frågade: ”Finns det ännu någon kvar av Sauls hus, som jag kan visa godhet mot för Jonatans skull?”
    • På Gamla testamentets tid var det inte alls ovanligt att det första en ny kung gjorde när han tillträdde var att avrätta hela den gamla kungadynastin i syfte att undvika en framtida revolt (2Kung 11). Om det fanns levande manliga ättlingar till den förra kungen kunde antingen de själva eller deras stam anse att de var den rättmätiga kungen.
      • Den naturliga efterträdaren till Israels kungatron var Israels första kung Sauls förstfödde son Jonatan, och därefter Jonatans son Mefiboset.
      • Med tanke på detta hade det inte varit så konstigt om kung David hade frågat: ”Finns det ännu någon kvar av Sauls hus, som jag kan döda för att befästa kungatronen i min ätt?” Men David gjorde inte det, han frågade i stället om det fanns någon kvar av Sauls hus som han kunde visa godhet mot.
    • Anledningen till att David ville visa godhet mot Sauls ättlingar var på grund av Davids vänskap med Sauls son Jonatan. David och Jonatan hade ingått förbund med varandra och David hade lovat att om Jonatan dör så skulle han visa ”Herrens godhet” mot Jonatans släkt (1Sam 20:14-16).
    • Den ”godhet” som David vill visa Sauls ättlingar är den Guds godhet som Gud visar mot ”tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud” (2Mos 20:6), som Gud visade Josef när han satt i fängelset (1Mos 39:21), och som Gud visade Israel när han ledde dem ut ur fångenskapen i Egypten (2Mos 15:13).
      • Om det instinktiva mänskliga förhållningssättet gentemot potentiella rivaler är att göra dem till sin fiende, så är Guds utgångspunkt att han i stället vill visa sin godhet och sin nåd mot dem.
        • Hade David fått agera efter eget huvud hade han säkert också tyckt det varit en smart idé att avrätta potentiella rivaler till kungatronen, i syfte att befästa tronen i sin egen släkt och visa ”godhet” mot sina egna söner. Men David vill, på grund av sin vänskap med Jonatan, visa Guds godhet mot sina potentiella fiender.
        • Vilka människor har vi i vår närhet som vi mänskligt sett borde se som ”fiender”, men som vi i stället skulle kunna visa Guds godhet mot? Människor som har behandlat oss illa och inte alls förtjänar godhet eller förlåtelse? Vem är din Mefiboset?
    • Dock kom inte David till makten genom att döda kung Saul, utan genom att tålmodigt vänta på att Herren skulle upphöja honom i Guds rätta tid.
  • 2Nu hade Sauls hus haft en tjänare som hette Siba, och honom hämtade man till David. Kungen frågade honom: ”Är du Siba?” Han svarade: ”Jag är din tjänare.” 3Kungen frågade: ”Finns det ingen kvar av Sauls hus mot vilken jag kan visa Guds godhet?” Siba svarade kungen: ”En son till Jonatan finns ännu kvar, en som är förlamad i fötterna.” 4Kungen frågade: ”Var finns han?” Han svarade: ”Han är nu i Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar.”
    • För att få reda på om det finns kvar någon ättling till Saul så kallar David till sig Sauls tidigare tjänare Siba. Det faktum att David inte visste om det fanns någon levande ättling till den förra kungen tyder på att Mefiboset gömde sig för David i rädsla. Siba nämner bara Mefiboset, trots att det fanns andra levande släktingar till kung Saul (2Sam 21:8) och förtydligar dessutom att Mefiboset är ”förlamad i fötterna”, som för att verkligen betona att Mefiboset är helt ofarlig för David.
      • Mefiboset blev förlamad i fötterna när han som liten femåring ramlade och slog sig när hans sköterska flydde med honom när de fick reda på att farfar Saul och pappa Jonatan dött i strid (2Sam 4:4).
        • Mefibosets sköterska fruktade rätteligen för Mefibosets liv. När både kungen och kronprinsen dött vore det ju inte helt otänkbart att den som vill bli ny kung gör rent hus och mördar eventuella framtida tronpretendenter. Mefiboset var den förstfödde sonen till kronprinsen.
        • I Israel fanns det fortfarande grupper som ansåg att kungatronen egentligen borde tillhöra Sauls ätt (2Sam 16:5–8).
    • Om Siba utgår från den instinktivt mänskliga utgångspunkten, att Mefiboset är en rival och potentiell fiende till David, så utgår David från Guds perspektiv, att han vill visa Guds godhet mot sina potentiella fiender.
    • Kungaättlingen Mefiboset gömde sig i fruktan för sitt liv i en annan mans hus. Han var verkligen långt från den upphöjda position han skulle ha kunnat få. Lo-Debar låg på andra sidan Jordan, långt bort från Jerusalem och den mark Sauls ätt ägde.
  • 5Då sände kung David och lät hämta honom från Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar. 6När Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom till David, föll han ner på sitt ansikte och bugade sig. David sade: ”Mefiboset.” Han svarade: ”Jag är din tjänare.”
    • Namnet ”Mefiboset” betyder ungefär ”göra sig av med avguden”.
    • Mefiboset måste ha blivit skräckslagen när kung Davids män kom för att hämta honom. Förmodligen trodde han att hans liv nu skulle ta slut och att allt var kört. Mefiboset faller ner inför kung David, bugar sig och gör allt han kan för att försöka behålla sitt liv.
    • Det enda David säger till Mefiboset till en början, är ”Mefiboset”. Det påminner mig om det första tydliga ord jag hörde Gud säga till mig, vilket var ”Christian”. Jag blev helt häpen! Att Gud visste mitt namn, att han tilltalade mig, att han visste vem jag var och brydde sig tillräckligt mycket om mig för att kalla på mig med mitt namn.
  • 7David sade till honom: ”Var inte rädd, för jag vill visa godhet mot dig för din fader Jonatans skull, och jag vill ge dig tillbaka din farfar Sauls alla jordagods, och du skall alltid äta vid mitt bord.”
    • Mefiboset var livrädd för kung David. Men Mefibosets rädsla var inte befogad. Mefiboset trodde att David var som alla andra kungar vid den tiden, som brukade avrätta sådana som Mefiboset, men det stämde inte. Mefiboset hade levt i rädsla och gömt sig för David i onödan.
      • Inte nog med att David låter bli att mörda Mefiboset, han ger honom också den mark som rätteligen tillhörde honom, och går dessutom ännu längre genom att välsigna Mefiboset med möjligheten att få finnas i kungens närvaro och umgås på ett personligt sätt med honom.
        • David avstår inte bara från att göra det onda, han gör heller inte bara det som är rätt, utan han går ett steg längre och dessutom välsignar Mefiboset.
    • På samma sätt förhåller sig de allra flesta människor till Gud. Man håller sig undan, gömmer sig för Guds ansikte i rädsla att Gud ska straffa och döma. Men när Gud söker upp oss mitt i vårt armod och elände, så vill han visa sin godhet mot oss. Han vill ge oss rikedomar, välsignelser och låta oss få finnas i hans närvaro och umgås på ett personligt sätt.
      • När vi blir frälsta så avstår inte bara Gud från att döma oss för den synd vi har begått, inte heller nöjer han sig med att bara upprätta vårt liv, han går ett steg längre och ger oss extra välsignelser som vi inte hade kunnat få utan Gud.
    • Att få äta vid någons bord var på Bibelns tid en tydlig markering att man är vänner och att gästen står under värdens beskydd mot eventuella fiender (1Mos 26:26–30, 2Mos 24:9–11). För att övertydligt visa detta kunde man ibland symboliskt duka upp ett bord i fiendens åsyn (Ps 23:5).
      • På samma sätt dukar Jesus upp Herrens bord inför våra fienders åsyn och bjuder oss in i sin gemenskap genom brödet och vinet.
  • 8Då bugade han sig och sade: ”Vad är din tjänare, att du skulle bry dig om en sådan död hund som jag?”
    • Mefiboset blev helt häpen och förvånad över Davids enorma generositet! Efter så många år på flykt och i rädsla för David hade Mefiboset börjat identifiera sig själv med den utsatta situation han befann sig i. Mefiboset såg på sig själv som en ”död hund”; värdelös, oönskad och utan hopp om en bättre framtid. Men David såg på och behandlade Mefiboset som en kungason och lät honom få sitta tillsammans med kungens söner vid kungens bord och äta kungens mat.
      • På samma sätt är det lätt hänt att vi människor identifierar oss med den utsatta och miserabla situation vi själva eventuellt befinner oss i. Vi tror inte vi förtjänar något bättre och har vant oss vid hopplösheten. Men när vi får komma inför tronen och möta vår Kung, då behandlar han oss som en kungason, han visar oss sin godhet, han bjuder oss till sitt kungliga bord (Luk 22:30), han ställer vårt liv till rätta och han välsignar oss mer än vi någonsin kunde tro!
  • 9Därefter kallade kungen till sig Sauls tjänare Siba och sade till honom: ”Allt vad Saul och hela hans hus ägde har jag gett åt din herres son. 10Du med dina söner och dina tjänare skall bruka jorden åt honom och inbärga skörden, för att din herres son skall ha bröd att äta. Men Mefiboset, din herres son, skall alltid äta vid mitt bord.” Siba hade femton söner och tjugo tjänare, 11och han sade till kungen: ”Din tjänare skall göra allt som min herre konungen befaller sin tjänare.” Och Mefiboset åt vid Davids bord som en av kungens söner. 12Mefiboset hade en liten son som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blev Mefibosets tjänare. 13Själv bodde Mefiboset i Jerusalem, ty han åt alltid vid kungens bord. Han var halt på båda fötterna.
    • Inte nog med att Mefiboset får tillbaka sin rättmätiga mark, han får dessutom ett antal tjänare som kan hjälpa honom ta hand om sina egendomar.

Share this Post

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.