Athanasius (296-370) var en kort och mörkhyad biskop från Egypten och kallades hånfullt för “Svarta Dvärgen” av sina fiender, något som han hade gott om.

Den största striden som Athanasius kämpade var den mot arianismen, en lära som prästen Arius från Libyen startade. Striden började när Athanasius var assistent åt biskop Alexander av Alexandria. Arius hävdade att “om Fadern födde Sonen då hade han som föddes en begynnelse och således fanns det en tid så Sonen inte fanns.” Detta argument fick starkt fäste men Alexander och Athanasius kämpade emot eftersom det gick emot Treenigheten.

För Athanasius var detta en väldigt viktig fråga och frälsningen stod på spel; endast den som till fullo var människa kan sona mänsklighetens synder och bara den som var till fullo Gud kan ha makten att rädda oss.

Den arianska striden spred sig över hela romarriket och i många städer bråkade biskoparna med varandra om huruvida Arius eller Athanasius hade rätt. Den nyblivne kejsaren Konstantin kunde inte undgå att höra talas om striden och lär ha sagt: “splittringar i kyrkan är värre än krig.” Konstantin kallade samman rikets biskopar för att diskutera och lösa kontroversen. Vid konciliet i Nicaea kom biskoparna fram till att Athanasius hade rätt och att Arius var en villolärare och landsförvisade honom.

Den arianska striden tog dock inte slut med detta, ett par månader senare lyckades några av Arius vänner att övertala kejsar Konstantin att låta Arius komma tillbaka. Athanasius, som nu var ny biskop i Alexandria, vägrade dock att välkomna tillbaka villoläraren Arius och till slut skickade Konstantin Athanasius i exil.

Under Athanasius exil växte arianismen och Athanasius spenderade sin tid med att skriva böcker för att försvara den rätta läran. Den kanske kändaste av Athanasius böcker är dock “Antonius”, en biografisk bok om den samtida eremiten Antonius som blev en förgrundsgestalt för de framväxande klosterrörelsen.

När Athanasius så småningom till slut fick komma tillbaka till Alexandria så skrev han i ett brev en lista på 27 skrifter som han ansåg skulle utgöra Nya Testamentet och av alla liknande listor så är det just Athanasius lista som vi fortfarande använder och anser är Nya Testamentets kanon.

Athanasius har även fått den athanasiska trosbekännelsen uppkallad efter sig, men det är inte han som har skrivit den, utan det är en 200 år senare trosbekännelse.