Tankar från Pingst Pastor 2019

Christian MölkBlogg, Pingst Leave a Comment

Nu åker jag hem från Stockholm efter tre dagar på konferensen Pingst Pastor med nästan 600 till pingstpastorer :)

Jag har varit på många sådana här konferenser, men aldrig haft så många olika möten som denna gång. Nästan varje rast och lunch har varit uppbokad för samtal och planering. Framförallt angående integration.

Exempelvis träffade jag och Pingst Integrations ordförande Hans Erik Bylund Karin Wiborn, generalsekreterare för Sveriges kristna råd (SKR).

Vi i Pingströrelsen känner att vi behöver göra mer för alla konvertiter som riskerar utvisning till länder där de riskerar förföljelse för sin kristna tro. Vi måste få ett stopp på detta och SKR är en nyckel till detta.

SKR, i egenskap av att representera alla samfund i Sverige, äger nämligen en stor legitimitet. De har möjlighet att träffa Migrationsverkets ledning, politiker, etc.

Min vision är att ta tillvara på det enorma engagemang för konvertiter som finns i samfunden, samverka, och försöka arbeta genom eller tillsammans med SKR för att förändra och påverka på riktigt. Vi kyrkor behöver stå tillsammans och höja en gemensam röst, endast då kommer det sekulära Sverige att lyssna på oss.

Jag vet ännu inte exakt hur vi på bästa sätt ska göra detta, men jag jobbar vidare och söker Guds vägledning.

Samtal om hbtq

På onsdag morgon samtalade Daniel Alm, Niklas Piensoho och Mats Särnholm om hbtq-frågornas hanterande i Pingströrelsen.

Sammanfattningsvis kan man säga att samtalet gick ungefär så här (jag har inte lagt in mina egna åsikter här utan försöker bara återge samtalet): Pingst har en traditionell äktenskapssyn som ett förbund mellan en man och en kvinna, men har ett pragmatiskt och själavårdande förhållningssätt till homosexuella. Pingstförsamlingar utesluter inte homosexuella utan hanterar dessa ärenden pragmatiskt och själavårdande inom tystnadsplikt.

Niklas Piensoho lyfter fram att om en förutsättning för att få vara medlem i en församling är att man har gjort upp med synden så kan ju ingen vara med. I Paulus undervisning om synden är fokus mer syndens övergripande makt över våra liv än enskilda synder. Den som är utan synd får kasta första stenen. Niklas menade också att han tycker att en församling, precis som en familj, kan innesluta mer än man välsignar. Vi behöver även göra skillnad på offentligt och privat. Bekännelsen och dopet är offentligt. Själavård är privat och det man får höra i samtal behandlar vi med pastoralt förtroende under tystnadsplikt.

Det är relationen mellan en man och en kvinna som är Guds avsikt. Sexualitet handlar djupast sett om identiteten. I Jesus kan man hitta sin identitet. Svaret är Jesus, även om vi inte alltid vet frågorna.

Mats Särnholm lyfte fram att vi även måste våga utmana den tid vi lever i. Den allmänna hållningen är inte alltid nödvändigtvis den rätta, och vi har någonting att bidra med som kan göra det här samhället bättre.

Teologi

Själv medverkade jag på seminariet ”Pastorns apologetiska ansvar” med Ulf Sundkvist, pastor i Pingst Umeå. Jag betonade vikten av det kollegiala äldsteansvaret för teologin. Pastorer kommer och går, men äldste består. Äldste har den långsiktiga kopplingen till församlingens historia och framtid och har ett ansvar att stå fast vid en sund biblisk teologi.

Jag anser också att teologi inte bara predikas i form av läror, utan också av ett föredömligt liv. Jesus predikade aldrig att han var Guds Son, men han visade det genom sitt liv. Vi predikar vår teologi genom att leva helgade liv. Själv försöker jag genom mitt liv, mitt engagemang och mina skriverier visa hur Gud bryr sig om flyktingen och främlingen. Jag kan inte bara citera Matteus 25, jag måste också visa det i praktisk handling. Man kan inte bara bekänna med sin mun, man måste också visa sin bekännelse genom sitt liv.

Reflektion

Jag kan naturligtvis inte låta bli att skriva en liten reflektion om något. Denna gång stör jag mig lite på de ständiga uppmaningarna att lyfta våra händer för att ta emot från Herren. Det är naturligtvis inget fel på att lyfta händerna som en kroppslig symbolik på den andliga längtan man har i hjärtat. Men det finns ju ingen automatik att man får ta emot från Herren bara för att man lyfter händerna.

Jag är förvånad över hur lätt det är att få pingstpastorer att med hjälp av en hes röst och lite piano-klink manipulera pingstpastorer att skrika rätt ut, sträcka sina händer osv. Det tyder på ett dåligt andligt självförtroende/samvete kombinerat med en stark vilja att närma sig Gud.

Min andra reflektion handlar om vart vi är på väg i vår syn på omvändelse. Jag får nämligen det samlade intrycket från konferensen att Pingst uppmanas att sluta fokusera på synd och istället nåd. Typ; klaga inte på mörkret, predika ljuset. Människor lämnar inte synden för att vi fördömer den, utan för att de får möta Jesus. Jag tror att detta i stora drag är rätt, men frågan är om vi inte riskerar tappa omvändelsen? Jesus predikade faktiskt både nåd och sanning. Han förlät äktenskapsbryterskan, men han uppmanade henne också att sluta synda. Är denna reflektion korrekt? Eller inbillar jag mig?

Bäst

Till sist vill jag avsluta med det som jag personligen tyckte var absolut bäst på konferensen, utöver alla möten med kollegor, nämligen Sophia Barrett’s predikan på torsdag morgon. Sophia är pastor i !Audacious Church i Manchester. Hennes predikan handlade om att det kan komma stormar trots att man är helt rätt i Guds plan, och att man ska fästa blicken vid Jesus. Mycket bra predikan!

Exakt så som hon predikar vill jag också predika. Att först återge en biblisk berättelse så att den blir levande, och sen koppla den till egna personliga erfarenheter för att till sist utmana församling och enskilda att själva se sitt eget liv i Bibelberättelsen.

Läs mer:

Tidningen Dagen: Bön och nätverkande när pastorer möts
Världen idag: Pastorer tränades i ledarskap på Pingst Pastor

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.