1 Tim 3:1-7 – Församlingsledaren

Christian Mölk1 Timoteusbrevet, Bibelkommentarer Leave a Comment

1 Om någon gärna vill ha en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift. 2 En församlingsledare måste vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam, utan ska vara vänlig, fridsam och fri från pengabegär. 4 Han ska ta väl hand om sin familj och se till att barnen lyder och visar all respekt. 5 Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur ska han då kunna ta hand om Guds församling? 6 Han får inte vara nyomvänd så att han blir högmodig och faller under djävulens dom. 7 Han måste också ha gott anseende bland de utomstående, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.

1 Tim 3:1-7
  • 1 Om någon gärna vill ha en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift.
    • Det fanns ett stort problem i församlingen i Efesus som Paulus instruerar sin lärjunge Timoteus att ta hand om (1Tim 1:3–4). Problemet bottnade i att församlingens ledarskap tillät falska lärare predika falska läror vilket ledde till stridigheter. Det verkar också som att dessa falska lärare dessutom levde ett syndigt liv med sexuell promiskuitet, pengabegär, alkoholmissbruk, såg ner på äktenskapet och tog inte hand om sin familj. Paulus har gett Timoteus i uppdrag att ta hand om situationen, men det verkar som att Timoteus ville ge upp och lämna Efesus, men att Paulus uppmanat honom att stanna kvar och fortsätta det viktiga arbetet med att få ordning på församlingen. Genom sitt brev ger Paulus Timoteus apostolisk auktoritet och instruktioner hur han ska hantera församlingen i Efesus.
      • När problemet härrör från ledarskapet behöver lösningen också beröra ledarskapet. Paulus instruerar därför Timoteus att insätta församlingsledare enligt Paulus lista. Listan på goda karaktärsdrag ska inte ses som en fullständigt komplett lista som aldrig kan förändras, utan snarare som en lista som bemöter de problem som fanns i församlingen i Efesus. Hade det funnits andra problem i Efesus hade Paulus säkerligen även inkluderat fler goda karaktärsdrag.
        • Samtidigt ska man inte se listan som att den bara gällde i Efesus för 2000 år sedan och inte har något med vår verklighet idag att göra. En liknande lista återfinns i Paulus brev till Titus (Tit 1:5–9) vilket tydligt visar att Paulus ansåg att en person som ska avskiljas till församlingsledare generellt behöver leva upp till ett antal krav på god karaktär.
      • Det spelar ingen roll hur bra en församling är organiserad, en ledare med osund karaktär kommer att ställa till det oavsett. Det spelar heller ingen roll hur karismatisk och hur många andliga gåvor en ledare har fått, har man en osund och omogen karaktär kommer dessa gåvor att missbrukas. Därför är det viktigt att ledare först och främst väljs utifrån deras karaktär, och inte utifrån andliga gåvor, teologisk utbildning, kändisskap eller karisma.
    • När jag läste teologi på Örebro Missionsskola fick jag höra från en äldre erfaren pastor: ”Om ni kan tänka er att göra något annat än att bli pastor, så gör det!” Poängen var att det i många lägen är en väldigt tuff och otacksam uppgift, och dessutom dåligt betalt. Så om man inte tydligt känner Guds kallelse så är det lika bra att låta bli. Men om det brinner en eld i hjärtat och man inte kan göra något annat, då är det rätt väg.
    • Varför känner sig Paulus nödgad att slå fast att församlingsledare är ”en god uppgift”? Kanske fanns det en uppfattning att det inte var så? Kanske lyftes de karismatiska tjänsterna fram på bekostnad av det organiserande ledarskapet?
      • Varje församling behöver ledare som sköter sin uppgift väl (1Tim 5:17), annars riskerar det andra att påverkas negativt. Att hålla ihop församlingen, ordna en struktur och organisation, att predika Guds ord och samtala med människor kanske inte alltid är lika flashigt och karismatiskt som att profetera, bota sjuka och driva ut demoner. Men det är ändock en uppgift som måste göras, och som måste göras med god hand.
      • Man blir inte församlingsledare enbart för att man har en teologisk utbildning, för att man har karismatiska gåvor eller för att man är en god talare eller ledare. När en församling utser och avskiljer en ny församlingsledare bör fokus mer ligga på personens karaktär än karisma. Visst är det naturligtvis bra om den högsta ledaren i en församling är utrustad med andliga gåvor, men inte om man samtidigt har en dålig och omogen karaktär. Då är det bättre att ha en god karaktär och organisationsförmåga och ge utrymme för andra församlingsmedlemmar med andliga gåvor att få utrymme i församlingen. Skulle de mot all förmodan göra något klumpigt och omoget så påverkas inte nödvändigtvis hela församlingen av det misstaget.
  • 2 En församlingsledare
    • Där det på svenska står ”församlingsledare” står det på grekiska ”episkopos”. En vanlig engelsk översättning av ”episkopos” är ”overseer” eller ”bishop”. En församlingsledare/episkopos är först och främst en ”uppgift” och inte en ”titel”. Man skulle kunna jämföra uppgiften med att ha ”helikopterperspektivet” över församlingen, dvs. att ”överse” församlingen med alla dess medlemmar och verksamheter.
    • Det finns flera grekiska ord som används synonymt för att beskriva en församlingsledare:
      • ”Episkope” [ἐπισκοπή] (församlingsledare på svenska) (1 Tim 3:1, Tit 1:7).
      • ”Presbuteros” [πρεσβύτερος] (äldste på svenska) (1 Petr 5:1).
      • ”Proistemi” [προΐστημι] (ledare på svenska) (Rom 12:8, 1 Tess 5:12).
      • ”Hegeomai” [ἡγέομαι] (ledare på svenska) (Heb 13:17).
      • ”Poimen” [ποιμήν] (pastor på svenska) (Ef 4:11).
    • Den som blir församlingsledare i en församling har alltså i uppgift att ”överse” församlingen, de olika grupperna, läran, missionen, diakonin, evangelisationen, osv. Exakt vad man kallar denna uppgift är inte det viktiga; ledare, pastor, föreståndare, äldste eller något annat, utan att man hanterar uppgiften med respekt och utifrån en god karaktär.
  • 2 En församlingsledare måste vara oklanderlig
    • I och med att det fanns stora problem med både ledarskap och villoläror i församlingen i Efesus, så instruerar Paulus Timoteus i hur en församlingsledare ska vara. Givetvis borde alla kristna leva upp till dessa positiva karaktärsdrag, men det är extra viktigt för just församlingsledare, eftersom de både leder och representerar församlingen. Om en församlingsledare missbrukar sin roll och missköter sitt arbete, så påverkar det både församlingen och omvärldens syn på församlingen. Därför är det extra viktigt att en person som leder och representerar församlingen har en sund karaktär och inte kan anklagas för att exempelvis missbruka alkohol, ägna sig åt prostitution eller slagsmål. En osund ledare kommer inte att kunna styrka församlingens medlemmar i tron och kommer avskräcka utomstående från att vilja besöka församlingen.
    • Man kan jämföra ”oklanderlig” med en boxare som försvarar sig så bra att motståndaren inte lyckas få in en enda bra träff.
    • Att en församlingsledare ska vara ”oklanderlig” innebär naturligtvis inte att man behöver vara helt syndfri, för det är ingen av oss. Man behöver heller inte vara oklanderlig in absurdum, så att man inte kan bli församlingsledare bara för att man var ovänlig en gång för 20 år sedan.
  • En enda kvinnas man
    • I församlingen i Efesus förekom undervisning om att man inte fick gifta sig (1Tim 4:3) och sexuella synder var ett reellt problem (2Tim 3:6). Utifrån den situationen instruerar Paulus att det absolut inte är något fel att en församlingsledare är gift och att man, om så är fallet, naturligtvis ska hålla sig till sin respektive och under inga omständigheter flörta med andra, gå till prostituerade eller ha fler fruar än en.
  • Nykter
    • Som vi ser i vers 3 så skriver Paulus att en församlingsledare inte får ”missbruka vin” och här skriver Paulus att man ska vara ”nykter”. Skillnaden är inte stor, men poängen i denna vers är att man ska ha ett gott omdöme och inte bete sig ogenomtänkt och slarvigt.
  • Förståndig
    • I den grekiska grundtexten står det ”sōphrōn” vilket ungefär betyder att man ska vara ”kontrollerad” och inte brusa upp eller ha ett för hett temperament. Ordet kan också betyda att man ska bete sig (sexuellt) anständigt.
  • Aktad
    • Det grekiska ordet ”kŏsmiŏs” används i 1Tim 2:9 för att uppmana kvinnor att ”smycka sig med anständig klädsel”. Om poängen i det förra ordet var att församlingsledaren ska tänka på att bete sig kontrollerat, så är poängen med detta ord hur detta tas emot och uppfattas av människor runtomkring. Man ska med andra ord inte bara tänka på att bete sig anständigt i teorin, utan även leva ut det i praktiken.
  • Gästfri
    • I den grekiska grundtexten står det ”philoxenos” (φιλόξενος), vilket i de allra flesta biblar översätts till ”gästfri”. Själv skulle jag dock hellre översätta philoxenos till ”främlingsvänlig”. Philoxenos är en sammanslagning av de två grekiska orden ”filia” och ”xenos”. Filia betyder ”kärlek” i bemärkelsen den starka kärlek eller gemenskap man kan känna baserat på gemensamma intressen, exempelvis i en familj, församling eller fotbollsklubb. ”Xenos” betyder ”främling”, “flykting”, ”invandrare” eller ”utlänning”. Sätter man samman de två orden ”filia” och ”xenos” till ”philoxenos” blir innebörden att man är en person som visar kärlek mot främlingar och flyktingar. Ett krav för att bli en församlingsledare är alltså att man är främlingsvänlig (philoxenos), i motsats främlingsfientlig (xenofob).
    • Men det är inte bara församlingsledare som ska vara främlingsvänliga. Vid upprepade tillfällen uppmanas alla kristna generellt att vara gästfria och ivrigt främlingsvänliga (Rom 12:13, Heb 13:2).
  • En god lärare
    • Att vara ”en god lärare” är den enda egenskapen som konkret och direkt syftar på vad en församlingsledare ska göra, och inte bara hur man ska vara. Att predika och undervisa i Guds ord är en av kärnuppgifterna för varje församlingsledare.
    • Att undervisa i Guds ord på ett gott och sunt sätt var extra viktigt i Efesus eftersom det fanns falska lärare där som predikade en hel del osund teologisk undervisning.
      • Om församlingsledaren gick emot Guds ord och t.ex. predikade att man som kristen måste dricka hejdlöst mycket alkohol varje dag, så skulle det påverka församlingen i väldigt negativ riktning. Församlingsmedlemmar skulle bli berusade, tappa omdömet och bete sig illa, samtidigt som utomstående varken skulle vilja besöka församlingen eller lyssna på evangeliet.
    • Eftersom undervisningen lägger grunden för hur församlingen fungerar, hur medlemmarna lever sina liv, osv, så är det fundamentalt viktigt att församlingsledaren och äldstekåren tar ansvar för undervisningen. Självklart kan andra än församlingsledaren predika, men ansvaret för vad som predikas och inte predikas ligger hos församlingsledningen.
  • 3 Han får inte missbruka vin
    • Paulus instruerar Timoteus lite senare i samma brev: ”använd lite vin för din mage och dina återkommande sjukdomar” (1Tim 5:23) så det är inte ett totalt förbud mot vin eller alkohol som Paulus åsyftar, utan ett missbruk av vin och alkohol. Kanske var det så att Timoteus när han kom till Efesus valde att helt avstå från vin på grund av det utbredda missbruket och att Paulus därför behöver instruera honom att det är okej att dricka vin i medicinska syften. Hursomhelst så bör en församlingsledare under inga omständigheter bli full eller berusad eftersom omdömet och beteendet då påverkas negativt.
  • Eller vara våldsam
    • En församlingsledare ska naturligtvis inte ägna sig åt slagsmål, slå sin fru eller bete sig våldsamt på något sätt.
  • Vänlig
    • Det grekiska ordet ”ĕpiĕikēs” innebär att man som ledare är rättvis och ödmjuk samtidigt som man inte är en paragrafryttare som benhårt alltid ska få rätt in absurdum. Att med andra ord hantera det pastorala hantverket att stå fast vid det rätta samtidigt som man är mild, ödmjuk och nådig.
  • Fridsam
    • En församlingsledare ska hålla sig borta från ”dumma dispyter” och meningslösa ”gräl och strider om lagen” (Tit 3:9) eftersom de bara föder mer ”strider” (2Tim 2:23). Visst ska man stå upp för Guds ord och den sanna läran, men man ska inte aggressivt söka efter hetsiga debatter och alltid vara den som skriker först och högst.
  • Fri från pengabegär.
    • Att de falska lärarna i Efesus älskade pengar var troligtvis en del av problemet som Timoteus skulle styra upp. Församlingsledare har ofta ansvar eller delansvar för församlingens ekonomi, och därför är det viktigt att man inte är en ”pengaälskare” som Paulus skriver i den grekiska grundtexten.
  • 4 Han ska ta väl hand om sin familj och se till att barnen lyder och visar all respekt. 5 Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur ska han då kunna ta hand om Guds församling?
    • Eftersom församlingen är Guds ”familj” som församlingsledaren är satt att förvalta och ta hand om, så blir det väldigt konstigt om församlingsledaren inte tar hand om sin egen familj när han är satt att ta hand om Guds familj. En församlingsledare behöver därför ta hand om sin familj och uppfostra dem på ett sunt och kristet sätt.
      • Om en församlingsledares barn växer upp och blir oregerlig eller lämnar tron så innebär det inte nödvändigtvis att församlingsledaren inte kan vara en församlingsledare. Det beror ju alldeles på om församlingsledaren har tagit hand om sina barn på ett bra sätt eller inte, dvs. om barnen beter sig felaktigt på grund av församlingsledarens försummelse eller trots församlingsledarens goda uppfostran. Det kan ju hända att barnen beter sig illa eller gör val i livet som församlingsledaren inte kan klandras för.
    • Orden ”ta hand om” ger en fin inblick i hur en förälder bör vara gentemot sin familj och hur en församlingsledare bör vara gentemot sin församling. En ledare ska inte bete sig som en översittare, chef eller diktator, utan ”ta hand om” församlingen genom att likt Jesus vandra tillsammans med sina lärjungar i en utstakad riktning, leda dem dit och ta hand om gemenskapen medan man tillsammans vandrar dit.
  • 6 Han får inte vara nyomvänd så att han blir högmodig och faller under djävulens dom.
    • En nyfrälst eller nyomvänd person (eller ”nyplanterad” som det ordagrant står i den grekiska grundtexten) har av förklarliga skäl inte hunnit mogna så mycket än i sin tro, och har därmed lättare för att bli frestad eller begå snedsteg. Därför menar Paulus att man inte ska avskilja nyomvända till församlingsledare för fort utan låta dem få tid för att mogna, både för sin egen och för församlingens skull. Annars är det lätt hänt att en församling känner sig frestad att alldeles för snabbt ge en nyfrälst kändis eller förmögen företagare en upphöjd ledarroll han eller hon inte är mogen för vilket riskerar att sluta i platt fall.
  • 7 Han måste också ha gott anseende bland de utomstående, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.
    • Det sekulära samhället brukar oftast generellt uppskatta kristna ideal och berömma kyrkor som hjälper fattiga och utsatta människor i samhällets utkant, samtidigt som samhället ofta känner en stark avsmak inför hycklande kristna som predikar en sak men själva lever tvärtom. En församlingsledare ska därför göra så gott man kan att bli respekterad i samhället för församlingens goda arbete, samtidigt som man inte lever som en syndare som skämmer ut sig själv och församlingen i samhället.
      • Strävan efter ett gott anseende i samhället ska naturligtvis inte ske på bekostnad av evangeliets budskap. Paulus skriver till församlingen i Rom att han inte skäms för evangeliet eftersom det är ”en Guds kraft till frälsning för var och en som tror” (Rom 1:16). Det kan hända att samhället ser snett på församlingsledaren och andra kristna trots att man har gjort så gott man har kunnat. Det må i så fall vara hänt, men församlingsledaren ska i alla fall inte genom ett syndigt leverne ge samhället någon riktig anledning att se ner på församlingsledaren eller församlingen.

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.