Nazistiska rötter
Sverigedemokraterna grundades 1988 av personer från nazistiska Nordiska rikspartiet, fascistiska Nysvenska rörelsen, den våldsamma organisationen Bevara Sverige Svenskt, Svensk socialistisk samling, Vitt Ariskt Motstånd och Stockholms unga nationalsocialister.[1]
En av de som var med från början är Gustaf Ekström (1907–1995). Gustaf Ekström gick 1932 med i det nazistiska partiet Svenska Nationalsocialistiska Partiet. Året efter splittras partiet och Ekström blir år 1935 förbundssekreterare för det konkurrerande Nationalsocialistiska Arbetarpartiets ungdomsorganisation, Nordisk Ungdom. 1941 ansluter Ekström frivilligt till det tyska nazistpartiets militära gren, Waffen-SS, för att bekämpa ”världsjudendomen”. Efter kriget engagerade sig Ekström på 1950-talet i det nynazistiska partiet Socialistiska Rikspartiet, som ansåg sig själva vara det tyska nazistpartiets arvtagare. Efter att SRP förbjudits i Tyskland sökte sig Ekström på 1960- och 1970-talen till det tyska nynazistiska partiet Nationaldemokratiska partiet. Den 21 februari 1988 är Gustaf Ekström med på det första årsmötet för Sverigedemokraterna i Malmö två veckor efter Sverigedemokraternas bildande. Ekström väljs på årsmötet till revisor för Sverigedemokraterna i Malmö. Ett år senare väljs Ekström till revisor för partistyrelsen och hela partiet på det första riksmötet den 10 juni 1989.[2]
Nolltolerans mot rasism
Sverigedemokraterna gick år 2012 ut med att de har en ”nolltolerans” mot extremism och rasism och att de uppmanar förtroendevalda sverigedemokrater som inte känner att de delar partiets värderingar att avgå från sina uppdrag.[3]
Att Sverigedemokraterna uttryckligen anser sig vilja utesluta extremister och rasister ur partiet är föredömligt. Problemet är bara att även om Sverigedemokraterna utesluter nazister och rasister, så är deras migrationspolitik av idag väldigt lik den ursprungliga politik som antogs när nazister var med och grundade partiet. Rasister utesluts måhända ur Sverigedemokraterna, men den främlingsfientliga politiken kvarstår.
Främlingsfientlig migrationspolitik
Begreppet ”främlingsfientlig” brukar definieras som ”rädsla eller hat mot det som uppfattas som främmande”, och är ett uttryck för en upplevd konflikt mellan den egna gruppen och en främmande grupp. Främlingsfientlighet yttrar sig i ett ”avståndstagande från eller fientlighet mot främlingar” främst grundat på kulturella skäl, och en ”önskan att eliminera deras närvaro och rädsla för att förlora nationell identitet”.
På Sverigedemokraternas riksmöte den 10 juni 1989 antogs ett partiprogram där det framgår att: ”Sverigedemokraterna anser att Sverige måste kraftigt begränsa invandringen samt verka för återflyttning av invandrare av utomeuropeisk härkomst.”[4]
Går man igenom Sverigedemokraternas migrationspolitik av idag, så ser man att den är väldigt lik. Sverigedemokraterna skriver i sitt senaste principprogram att de ser en stor invandring som ett hot mot Sveriges nationella identitet.[5] Sverigedemokraterna vill stoppa allt asylmottagande[6] samtidigt som invandrare som redan befinner sig här ska överge sina ursprungliga kulturer och identiteter eller lämna landet genom återvandring eller utvisning.[7]
Istället för att flyktingar ska komma hit till Sverige så vill Sverigedemokraterna att länder som rent geografiskt befinner sig närmast krisområdet ska ansvara för att ta emot flyktingar. Kostnaderna för den flyktinghjälpen ska bäras av internationella samarbetsorgan som exempelvis FN.[8] Men samtidigt vill Sverigedemokraterna kraftigt minska Sveriges internationella bistånd.[9] Hur den ekvationen går ihop förstår jag inte.
Sverigedemokraterna vill dessutom starkt begränsa invandringen från just muslimska länder, eftersom de anser att islam är den religiösa åskådning som har svårast att samexistera med den svenska kulturen.[10] Sverigedemokraterna låter alltså vart invandrare kommer ifrån och vilken religion de tillhör avgöra vilka som ska få komma hit, istället för att låta behoven vara styrande.
Slutsats
Det är givetvis upp till var och en hur man röstar, och långt ifrån alla sverigedemokrater eller personer som röstar på Sverigedemokraterna är vare sig rasister eller nazister.
Men att granska makten är en grundbult i den svenska demokratin och eftersom Sverigedemokraterna anser att kristendomen ”bör tillåtas att inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige”,[11] så är det min plikt som pastor med stort flyktingengagemang att kritiskt granska Sverigedemokraterna.
Sammantaget anser jag att Sverigedemokraternas migrationspolitik är främlingsfientlig och står i skarp kontrast till den bibliska grunden för en flyktingvänlig politik.
[1] ”Här är SD:s mörka bakgrund i nazism”, Arne Lapidus, Expressen, 7 sep 2014
[2] ”Utan ånger: Gustaf Ekström – SS-veteranen som grundade Sverigedemokraterna”, Johan Ulvenlöv, Matti Palm, Anders Larsson
[3] ”Blir nolltolerans mot rasism”, Johanna Schreiber, Expressen, 12 okt 2012
[4] Sverigedemokraternas partiprogram, 1989
[5] Sverigedemokraternas principprogram 2019, 9. Sverigedemokraterna och invandringen
[6] Sverigedemokraternas migrationspolitik, Migration på rätt sätt
[7] Sverigedemokraternas principprogram 2011, 8. Sverigedemokraterna och mångkulturalismen
[8] Sverigedemokraternas migrationspolitiska inriktningsprogram
[9] Sverigedemokraternas förslag till vårbudget 2020
[10] Sverigedemokraternas principprogram 2019, 12. Sverigedemokraterna och religionen
[11] Sverigedemokraternas principprogram 2019, 12. Sverigedemokraterna och religionen
Comments 1
Hej
Jag röstar inte på SD men jag undrar varför du väljer att använda ordet främlingsfientligt som ett motsatsord till flyktingvänligt?
Möjligheten för Sverige att ta emot flyktingar/ människor med skyddsbehov är trots allt begränsat. (vi kan inte ta emot all världens flyktingar). Jag undrar om du kan svara på vem som skall fatta beslutet om stopp i mottagandet. Senast var det ju S och MP som fattade ett sådant beslut. Min fråga till dig är varför du inte anger dessa båda partier som främlingsfientliga?
Din granskning är givetvis bra och den behövs men du nämner ingenting om din egen kyrkas förhållande till HBTQi
“Så sent som 2015 publicerades en debattartikel i tidningen Dagen där 22 pingstpastorer skrev att homosexuella inte kommer till himlen.
– Pastorer är starka ledarfigurer inom frikyrkorna och sådana uttalanden gör enormt stor skada. En del av dem jag intervjuat bär på djupa trauman som de behövt bearbeta i terapi och några berättar om självmordsförsök”
Kan det vara så enkelt att din “granskning och efterforskning” egentligen handlar om att förminska en politisk motståndare?