- 4Mesa, kungen i Moab, som hade stora fårhjordar, hade i skatt till kungen i Israel betalat 100 000 lamm och ull av 100 000 baggar. 5Men när Ahab var död, gjorde kungen i Moab uppror mot kungen i Israel. 6Då drog kung Joram ut från Samaria och inmönstrade hela Israel. 7Sedan sände han bud till Josafat, kungen i Juda, och lät säga: ”Kungen i Moab har gjort uppror mot mig. Vill du gå med mig för att strida mot Moab?” Han svarade: ”Ja, jag vill dra dit upp – jag som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar!” 8Han frågade: ”Vilken väg skall vi dra dit upp?” Han svarade: ”Vägen genom Edoms öken.”
- Moabiterna levde på östra sidan om Jordanfloden och var tvingade att betala skatt till Israel. När kung Ahab dog passade Moabs kung Mesa på att befria moabiterna från Israels överhöghet.
- Josafat var en god och rättfärdig kung som regerade i Jerusalem i Juda och hade slutit fred med nordriket Israel (1 Kung 22:41-44).
- Även om Israel splittrats i två delar, Israel i norr och Juda i söder, var de nu villiga att gå ut i strid tillsammans för att besegra en gemensam fiende.
- Israel och Juda hade inte kunnat besegra Moab om de attackerat norrifrån där moabiterna hade starka befästningsverk där. Men tillsammans kan de överraska Moab från andra hållet, genom att gå från Juda in i Edoms öken vägen söder om Döda havet.
- 9Så drog de ut, kungen i Israel, kungen i Juda och kungen i Edom. Men när de vandrat omkring i sju dagar fanns det inte längre något vatten, varken för hären eller för djuren som de förde med sig.
- Israels, Judas och Edoms militära styrkor är på väg att gå under på grund av brist på vatten. Om detta berodde på dålig planering eller slumpen framgår inte, men onekligen är de illa ute!
- 10Då sade Israels kung: ”Så olyckligt att Herren skulle kalla samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!” 11Men Josafat sade: ”Finns det ingen Herrens profet här, så att vi kan fråga Herren genom honom?”
- Först efter att israeliterna misslyckats med sina egna planer vänder de sig till en profet för att lyssna på Guds plan. Om de hade vänt sig till Elisa direkt hade de sluppit besväret med misslyckandet
- Det är ett vanligt mänskligt fenomen att vilja klara sig själv och be till Gud först när problemen hopar sig. Men om man tar för vana att be och läsa Bibeln dagligen så slipper man många av dessa bekymmer.
- Israels kung Joram ser den konkreta verkligheten realistiskt och tolkar det som Herrens dom. Han hade nog dåligt andligt samvete! Judas kung Josafat ser också den konkreta verkligheten, men ser det istället som en möjlighet för Gud att välsigna och rädda dem.
- På samma sätt bör vi tänka idag. Om vi drabbas av en olycka eller kris, betyder det att Gud har sänt oss en dom eller är det en möjlighet till välsignelse?
- För en andlig människa återstår alltid det gudomliga hoppet, även när allt hopp är ute, rent mänskligt sett.
- Först efter att israeliterna misslyckats med sina egna planer vänder de sig till en profet för att lyssna på Guds plan. Om de hade vänt sig till Elisa direkt hade de sluppit besväret med misslyckandet
- Då svarade en av de tjänare som Israels kung hade med sig: ”Elisa, Safats son, finns här, han som brukade hälla vatten över Elias händer.”
- Det verkar som att Elisa tog hand om och assisterade Elia på ett väldigt praktiskt sätt. I Elisas träning till att bli profet ingick också enkla och praktiska uppgifter.
- 12Josafat sade: ”Hos honom är Herrens ord.” Israels kung och Josafat och Edoms kung gick då ner till honom.
- Man kan bli beskriven som ”Han är världens snabbaste” eller ”Hon sjunger sagolikt vackert” eller något annat fint. Men att få bli beskriven som ”Hos honom är Herrens ord” är nog den finaste beskrivning jag kan tänka mig.
- Normalt sett hade naturligtvis de tre kungarna kallat till sig Elisa och hört hans ord, men nu fick de ödmjuka sig och gå ner till honom.
- 13Men Elisa sade till Israels kung: ”Vad har jag med dig att göra? Gå du till din fars profeter och till din mors profeter.” Israels kung svarade honom: ”Nej, Herren har kallat samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!” 14Då sade Elisa: ”Så sant Herren Sebaot lever, han som jag tjänar: Om det inte vore för Josafats skull, Juda kung, så skulle jag inte bry mig om dig eller ens se åt dig.
- Elisa är lika modig och frispråkig mot kungen som Elia en gång var. Trots att Elisas ord lätt skulle kunna få honom avrättad räds han inte att säga sanningen.
- 15Men hämta nu hit åt mig en man som spelar harpa.” Och när harpospelaren spelade kom Herrens hand över honom.
- Kanske är Elisa så heligt upprörd över den ogudaktige kung Joram att han känner att han måste lugna ner sig med lite lovsång för att kunna lyssna in Guds röst.
- För att kunna höra Guds röst måste man ibland stänga av alla världsliga intryck och istället öppna sitt hjärta för Herren. Exempelvis gick Jesus ofta undan i ensamhet när han bad (Mark 6:46) och han uppmanade oss att be i vår kammare (Matt 6:6).
- Paulus skriver till församlingarna i Efesus och Kolosse att vi ska låta oss bli uppfyllda av Anden, så att vi talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i våra hjärtan (Ef 5:19, Kol 3:16).
- Det är ingen slump att vi sjunger lovsång till Herren varje gudstjänst. Det finns en nära koppling mellan vår sång till Herren och Herrens ord till oss. Bönen och lovsången är våra ord till Gud och Bibeln och profetiska hälsningar är Guds ord till oss.
- Kanske är Elisa så heligt upprörd över den ogudaktige kung Joram att han känner att han måste lugna ner sig med lite lovsång för att kunna lyssna in Guds röst.
- 16Han sade: ”Så säger Herren: Gräv grop vid grop i denna dal. 17Ty så säger Herren: Ni skall inte märka någon vind eller se något regn, men ändå skall dalen bli full med vatten, så att både ni själva, er boskap och era övriga djur får att dricka. 18Men Herren anser inte detta vara nog, utan han skall också ge Moab i er hand. 19Ni skall inta alla befästa städer och alla andra viktiga städer. Ni skall hugga ner alla goda träd och alla vattenkällor skall ni täppa igen. Och all bördig åkermark skall ni fördärva med stenar.”
- Det är troligt att israeliterna var i ett område med en ”wadi”, ett arabiskt ord för en ”dal”. En wadi är normalt sett uttorkad men kan vid kraftiga regn eller vattenflöden från bergen svämma över och bli temporärt vattenfyllda.
- Guds ord till de tre kungarna är att de ska gräva gropar i dalen så att när Gud sänder vatten kommer groparna att fyllas.
- Utan något synligt tecken utan endast i tro på Guds ord måste israeliterna börja arbeta och förbereda sig för Guds välsignelse.
- Miraklet skulle inte komma på det sätt som israeliterna hade kunnat föreställa sig.
- Även om Gud lovade sända vatten, så var israeliterna tvungna att själva gräva groparna, så att de skulle kunna dra nytta av vattnet när det väl kom.
- Att beordra slutkörda, utmattade och törstiga soldater att gräva gropar i öknen måste onekligen ha framstått som galenskap.
- Gud vill att vi förbereder oss för den välsignelse han vill ge oss. Gud vill att vi ska lyssna på hans röst och börja arbeta med den uppgift han ger oss. Lägg märke till att Gud inte gav israeliterna en uppgift de inte kunde klara av, som exempelvis att framkalla regn. Nej, Gud gav israeliterna i uppgift att gräva gropar, något som var fullt möjligt för dem att börja göra med en gång. När israeliterna gjorde det som var möjligt för dem, så gjorde Gud det omöjliga som var möjligt för honom.
- Flödande vatten som strömmar fram är ofta en symbolisk bild för uppfyllelsen av den helige Ande (Joh 4:14, 7:37-38). Om vi vill leva ett liv i Anden och ständigt bli uppfylld av den helige Ande, så måste vi också ”gräva gropar”. Vi behöver göra det möjligt för Gud att uppfylla oss. Om vi ständigt fyller oss själva med allt möjligt världsligt, då blir det svårt för oss att ens märka när Gud vill beröra oss med sin helige Ande. Men om vi lever ett liv med regelbunden tid för bön, Bibel och lovsång, då gräver vi gropar som den helige Ande kan fylla med sin närvaro.
- 20Och se, på morgonen, vid den tid då matoffret frambärs, strömmade vatten till från Edomssidan, så att landet fylldes med vatten.
- Förmodligen strömmade vatten plötsligt ner från de omkringliggande höjderna. Om israeliterna inte hade grävt sina gropar hade vattnet forsat förbi och de hade gått miste om den välsignelse Gud förberett. Vattnet blev tillgängligt på grund av att de hade grävt de gropar som Gud hade befallt.
- Ibland är det lätt hänt att man som församling tänker att man ska bygga för väckelse först när man ser att väckelsen har kommit. Men då kan det vara försent! Bättre att förbereda för de välsignelser som Gud har lovat och förvänta sig att Gud sänder en väckelse.
- Vilka ”gropar” behöver du bygga i ditt liv och i din församling för att kunna ta emot de andliga välsignelser som Gud kommer sända i din väg?
- Kanske behöver ni bygga ut kyrkan för att kunna ta emot fler människor?
- Kanske behöver ni anställa en till pastor?
- Det kanske inte finns några barn i er kyrka, så därför behöver ni starta en söndagsskola.
- Kanske kallar Gud dig att gå en bibelskola? Du kanske inte förstår idag vad det skulle vara bra för, men när tiden är inne kommer du att förstå vilka andliga välsignelser du kommer kunna ta emot på grund av att du var lydig Gud och ”grävde din grop”, dvs. gick bibelskolan.
- I dess allra mest grundläggande form så ”gräver du en grop” varje gång du läser Bibeln och ber en bön. Det skapar ett utrymme i din själ för att kunna ta emot andliga gåvor från Herren.
- Den mängd vatten israeliterna fick ta emot stod i direkt relation till de gropar de hade grävt. Om de grävde 10 gropar skulle vattnet fylla 10 gropar. Om de grävde 100 gropar skulle vattnet fylla 100 gropar.
- På samma sätt kommer vi kunna ta emot den mängd andliga välsignelser som vi förbereder oss för. Om vi ber och läser Bibeln dagligen kan vi ta emot mer från Gud än om vi bara läser och ber någon gång då och då.
- De tre kungarna kom till Elisa för att be Gud om vatten, men Gud gav dem mer än vad de bad om! Gud gav inte bara vatten, han gav dem också seger över sina fiender. När vi ber till Gud om det som är våra största behov, så vill han också i sin godhet ge oss mer än vad vi kan be om.
- Förmodligen strömmade vatten plötsligt ner från de omkringliggande höjderna. Om israeliterna inte hade grävt sina gropar hade vattnet forsat förbi och de hade gått miste om den välsignelse Gud förberett. Vattnet blev tillgängligt på grund av att de hade grävt de gropar som Gud hade befallt.
- 21Hela Moab hade hört att kungarna hade dragit upp för att strida mot dem. Och alla som var i vapenför ålder eller däröver hade kallats samman och stod vid gränsen. 22När de steg upp tidigt på morgonen och solen lyste på vattnet, såg det ut för moabiterna som om vattnet framför dem var rött som blod. 23Då sade de: ”Det är blod! Kungarna har säkert kommit i strid och dödat varandra. Nu till plundring, Moab!” 24Men när de kom till Israels läger bröt israeliterna fram och slog moabiterna, som flydde för dem. Och de drog in i landet och slog moabiterna.
- När morgonsolen lyste på vattnet i groparna såg vattnet rött ut och moabiterna trodde att det var blod från israeliternas inbördes strider. Men det var det inte!
- Moabiterna tror att de flesta israeliter ligger döda och att de nu kan rusa dit och plundra. Förmodligen sprang de oorganiserat och oförberett rakt in i en förberedd armé och blev därmed gruvligt besegrade.
- Gud använde vattnet i groparna både för att ge välsignelse och seger till Guds folk och för att skapa förvirring och nederlag hos Guds fiender.
- 25De förstörde städerna och på all bördig åkermark kastade de var och en sin sten till dess den var övertäckt. Alla vattenkällor täppte de till och alla goda träd fällde de. Till slut återstod endast stenarna av Kir Hareset. Slungkastarna omringade staden och besköt den.
- Den israelitiska armén fullföljer nu profeten Elisas instruktioner till punkt och pricka, bortsett från Kir Hareset. Det skulle ta många år för moabiterna att ekonomiskt återhämta sig från denna förstörelse.
- 26När Moabs kung såg att han inte kunde stå emot i striden, tog han med sig sjuhundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms kung. Men de kunde inte. 27Då tog han sin förstfödde son, som skulle bli kung efter honom, och offrade honom som brännoffer på muren. En våldsam vrede kom då över Israel som bröt upp och lämnade honom i fred och vände tillbaka till sitt land igen.
- När Moabs kung offrar sin egen son till en avgud blir israeliterna så upprörda att de inte vill ha någonting med Moab att göra längre och går därifrån.