Apg 6:1-7 – Sju församlingstjänare utses

Christian Mölk Apostlagärningarna, Bibelkommentarer Leave a Comment

1Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. 2Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 3Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. 4Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.” 5Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. 6Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem. 7Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.

Apostlagärningarna 6:1-7
  • 1Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen.
    • Fram tills Apg 5 och 6 så har den första församlingen hållit ihop. De har förföljts, ställts inför Stora rådet och blivit piskade, men de har ändå hållit ihop som ”ett hjärta och en själ” (Apg 4:32). Men nu är smekmånaden över och den första interna splittringen börjar inom kyrkan.
      • Om Djävulen inte lyckas stoppa församlingen att sprida evangeliet så kommer han att försöka stoppa församlingen inifrån.
    • Båda dessa grupper i församlingen var etniskt sett ”judar”, men de infödda judarna var från Judeen och Galileen medan de grekisktalande var från diasporan. Till en början funkade församlingslivet säkert bra, men allteftersom gör sig skillnaderna påminda.
      • Paulus vision om att det i församlingen inte ska spela någon roll om man är ”jude eller grek” visar sig här i praktiken (Gal 3:28).
      • Om man överför texten till idag så kan man jämföra med svenskar och invandrare. I teorin är vi alla överens om att det inte ska spela någon roll om man är svensk eller invandrare, men ju mer man lever tillsammans, desto tydligare blir skillnaderna. För att överbrygga detta måste man lyssna på klagomålen och jobba med integration.
    • Den första församlingen hade snabbt blivit flera tusen medlemmar stor (Apg 4:4) och de delade alla sina ägodelar gemensamt (Apg 4:32). Många av de grekisktalande judarna från diasporan som nu hade blivit kristna var i Jerusalem primärt för att fira påsk, men efter att de blivit frälsta och döpta verkar det som att många av dem stannade kvar. För att se till så att alla församlingsmedlemmar hade mat för dagen så delade de ut mat till alla som behövde.
      • Att dela ut mat till änkor och föräldralösa var normalt sett något som sköttes av prästerna i templet, men av någon anledning verkar de kristna anse att de behöver göra det också.
        • På samma sätt bör vi som församling idag hjälpa socialt utsatta människor. Även om det egentligen är kommunens ansvar, så behöver vi hjälpa till om kommunen inte räcker till eller om någon faller mellan stolarna.
      • I 1 Tim 5:3–16 ser vi att de första kristna tog hand om sina änkor. Men de var samtidigt noga med att inte ge hjälpen till vem som helst hur som helst. Först och främst ska familjen hjälpa den som är i behov, men har man inte kvar någon familj behöver församlingen hjälpa till.
    • Av någon anledning så ansåg de grekisktalande judarna att deras änkor inte fick samma behandling som de infödda judarna. Exakt vad som har hänt framgår inte, men med en så snabbt växande församling på flera tusen medlemmar, så är det inte konstigt om det blir en organisationsmässig miss någonstans.
      • Det var bra av de grekisktalande judarna att uppmärksamma församlingens ledare på problemet. Dock ska man naturligtvis undvika att ”klaga” och istället gå till ledarna direkt och påtala problemet och hitta en lösning.
      • På samma sätt är det även idag fullt naturligt att det då och då ibland uppstår oavsiktliga organisationsmässiga missar i församlingens verksamhet.
        • Genom att påtala problemet för ledarna kan man hitta lösningar. Genom att klaga riskerar man skapa splittring och förbittring.
  • 2Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 3Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. 4Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.”
    • Att problemet hade uppstått var oavsiktligt och berodde inte på att någon misskött sig. Men nu när apostlarna och lärjungarna ser problemet inser de att de behöver organisera om matutdelningen.
      • Som församlingsledare är det omöjligt att förutse vartenda eventuellt problem eller förändring, men när ett problem väl uppstår måste man ta tag i det och göra de förändringar som behövs. Man får inte alltid välja vilka problem och situationer man får möta, men när man väl möter dem måste man hantera dem.
    • Apostlarna kunde ha hanterat klagomålen genom att ignorera de grekisktalande judarna. Eller så kunde de ha delat upp sig i två församlingar, en hebreisktalande och en grekisktalande. Men de gjorde inte det. Istället var apostlarnas lösning att inkludera fler ledare i verksamheten. Om de själva hade åtagit sig att dela ut maten till änkorna, då hade de försummat den specifika kallelse de själva hade fått av Jesus. Men genom att uppmärksamma problemet och utse nya ledare som får arbeta med detta, så löser de situationen på bästa sätt.
      • I en församling är det inte tänkt att pastorn ska göra allt. Istället är det tänkt att församlingsledarna ska ”utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp” (Ef 4:12). Dvs. församlingsledarna ska hjälpa församlingsmedlemmarna att hitta och växa in i en uppgift i församlingen som passar dem, så att också de kan vara med och bygga upp Guds rike utifrån de gåvor och färdigheter som de har.
      • Det är min erfarenhet att de som ser ett behov gör det därför att Gud har lagt den uppgiften på deras hjärta och kallar dem att gå in i den tjänsten. Så när någon klagar över något i kyrkan bör en god ledare vända en persons klagomål till att försöka hjälpa den personen in i tjänst och själv bli en del av lösningen.
    • Det är uppenbart att apostlarna ägnade en stor del av sin tid åt Bibeln och bönen. Det bör pastorer och församlingsledare idag bli inspirerade och inse vikten av. Att vara församlingsledare är inte först och främst att vara en ledare, chef eller administratör, det är att vara en bedjare och en förkunnare.
    • Det står inte i texten, men den tjänst som dessa sju fick beskrivs i andra delar av Bibeln som ”diakoner” eller ”församlingstjänare” (1 Tim 3:8-13).
    • De sju församlingstjänarna skulle vara uppfyllda av ”Ande och vishet”, dvs. de skulle vara både andliga och duktiga på arbetet. Att bara ha det ena eller det andra blir inte bra, men kombinationen skapar en bra församlingsledare!
      • Även om församlingsarbetet är praktiskt, så är det viktigt att ha en god andlig karaktär när man går in i tjänst för Gud.
      • Kanske tänkte apostlarna att församlingstjänarna skulle arbeta en dag i veckan och att det var därför de valde just sju?
  • 5Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. 6Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem.
    • Hela församlingen fick vara delaktiga i apostlarnas beslut genom att bekräfta att deras förslag var ”gott”. Även om inte hela församlingen kan bestämma så kan de vara med och bekräfta.
    • Församlingen fick själva vara delaktiga i att utse dessa sju församlingstjänare, men det var apostlarna som avskilde dem in i tjänst genom att be och lägga händerna på dem.
      • En församlingsledare behöver varken göra allt eller ha kunskap om allt, men behöver ta ansvar för allt.
    • Alla sju församlingstjänare har grekiska namn, så de var förmodligen en del av de grekisktalande judarna som ansåg att de hade blivit förbisedda av de hebreisktalande judarna. Det var mycket vist av apostlarna att tillsätta grekisktalande judar in i just detta ledarskap.
    • Denna text visar oss att en så praktisk och till synes enkel och oglamorös uppgift som att dela ut mat till änkor var en andlig uppgift som behövde förbön och avskiljning från apostlarna.
      • På ett liknande sätt föregick Jesus med gott exempel genom att tvätta sina lärjungars fötter (Joh 13:1–5). Att utföra praktiska sysslor för att hjälpa en medmänniska kan gott och väl vara en andlig tjänst och ska inte förringas.
      • Att koka kaffe och bre mackor åt missbrukare eller hemlösa som besöker kyrkan är en motsvarande andlig tjänst idag som också behöver förbön och andlig vishet. För vad bör den hemlöse möta när den kommer till kyrkan? Jo, inte bara kaffe och macka utan även värme, medmänsklighet, ett Bibelord, en uppmuntran, förbön och social hjälp.
  • 7Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.
    • Om Djävulens strategi var att splittra församlingen och distrahera apostlarna från Ordet och bönens tjänst så misslyckades han kapitalt.
      • Istället för distraherade apostlar och en splittrad församling blev resultatet en bättre organiserad församling, visa ledare, nya församlingstjänare och en fortsatt framgångsrik tillväxt. Och dessutom blev en stor skara präster frälsta!
    • Förmodligen fanns det cirka 8000 präster och 10 000 leviter som turades om att tjänstgöra vid templet.

Share this Post

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.