Min sammanställning av Migrationsverkets bisarra frågor till konvertiter avslöjar att det hos Migrationsverket tyvärr finns en mörk bakgård med godtycklig religionsanalfabetism. Detta kan tyvärr få ödesdigra konsekvenser för den svenska religionsfriheten i allmänhet och för konvertiter i synnerhet. Det är naturligtvis inte alla Migrationsverkets beslut som är felaktiga, jag har läst en del mycket bra domar. Men när det väl blir fel verkar det i dess kärna bero på en förlegad syn på religion som härrör ur en övervintrad rest från de gamla lutherska prästernas husförhör och som i dess moderna form främjar islam på frikyrklig bekostnad. Vi frikyrkliga fick kämpa för vår rätt till tro och religionsfrihet mot stat och präst för 200 år sedan. Idag får vi kämpa mot Migrationsverket för konvertiternas rätt till tro.
Jag har de senaste veckorna läst många beslut och protokoll från Migrationsverkets hanterande av konvertiter. När det är som värst kan man sammanfatta Migrationsverkets syn på religion ungefär så här: Att som muslim konvertera till kristendomen innebär att man “överger” islam. Det kan man inte göra utan att uttrycka “tvivel” eller eventuellt överväga att “ångra sig”. Att anse att kristendomen är en fredlig religion i motsats till islam stämmer inte enligt Migrationsverket eftersom även Gamla testamentet innehåller våld, samt att kristna dödade under korstågen.
Att enbart bli “frälst” räcker inte för att bli kristen, utan man måste först ha studerat alla andra religioner och jämfört dem, inklusive asa-tron, innan man kan göra ett utstuderat och välgrundat val byggt på kunskap om hur många lärjungarna var, de kristna högtiderna, budorden, treenigheten och vad det är för skillnad på Pingstkyrkan och Svenska kyrkan. Samt kunna förklara allhelgonagudstjänsten så klart. Att förklara sin kristna tro utifrån den “kärlek och gemenskap” man känner räcker inte eftersom detta kan man ju även få i exempelvis ett fotbollslag.
Migrationsverket anser också att man ansluter sig till kristendomen genom “dopet”, men samtidigt innebär inte dopet nödvändigtvis att man har anslutit sig till kristendomen. Migrationsverket bygger också sin syn på kristendom på sin egen felaktiga tolkning av Svenska kyrkan. Eftersom Migrationsverket exempelvis inte känner till att Svenska kyrkan missionerar (vilket de gör), så finner Migrationsverket det märkligt att konvertiter missionerar. Men om Migrationsverket har en felaktig uppfattning om Svenska kyrkan och en positiv syn på islam, så verkar de vara helt okunniga om typiska centrala pingst-karismatiska begrepp som “pånyttfödelse”, “frälsning” eller “utgjutande av den helige Ande”.
Alla dessa ovan absurda påståenden har jag hämtat från Migrationsverkets eller Migrationsdomstolens protokoll och beslut. Det är helt absurt att konvertiter ska tvingas lära sig svara på Migrationsverkets frågor för att kunna bli betraktade som kristna. Det borde räcka med det vanliga sättet, dvs. genom att möta Jesus, bekänna sin tro genom dop och bli del av en församling. Migrationsverkets syn på den kristna tron är inte bara absurd, förlegad och ett hån mot oss kristna, den förnekar också konvertiterna deras rätt till tro. Visst kanske de kan försöka gömma sig och dölja sin tro på Jesus om de utvisas, men då förvägrar man dem deras religionsfrihet. För att råda bot på detta behöver Migrationsverket lyssna mer på den moderna forskningen, på UNHCR:s riktlinjer och på oss pastorer och präster som dagligen möter konvertiterna.
Enligt en mer uppdaterad syn på religion betonar den moderna forskningen enligt författaren Joel Halldorf i boken Gud: Återkomsten, att “religion oftare är något som levs snarare än tänks” och att det som drar människor till en religion är relationerna. En av de ledande forskarna inom området, sociologen Rodney Stark, skriver: “I generationer antog man att religiösa konversioner var ett resultat av att man attraherades av vissa doktriner […] Men när sociologer gjorde sig omaket att faktiskt studera omvändelser upptäckte man att läran var sekundär för beslutet att konvertera. […] Idag finns dussintals studier av konversioner som visar att sociala nätverk är den primära motorn.”
Men det är inte bara forskningen som menar att kunskap inte nödvändigtvis krävs för att tillhöra en religion. UNHCR:s riktlinjer för flyktinganspråk slår fast att anspråk på religion kan syfta på (1) religion som tro, (2) religion som identitet, (3) religion som livsstil. Kunskap anses därför inte vara nödvändigt för att kunna räknas till en viss religion. Religionsfriheten inkluderar rätten till att manifestera sin religion såväl individuellt som i en gemenskap, privat såväl som offentligt. En religiös tro, identitet eller livsstil är så fundamental för den mänskliga identiteten att en människa inte kan förväntas dölja eller förändra sina religiösa uttryck för att undvika förföljelse. Migrationsverket borde fokusera mer på konvertitens “yttre” möjligheter att leva ut sin religiösa övertygelse, än konvertitens “inre” religiösa uppfattning.
I jämförelse med pastorers intyg, modern forskning och UNHCR:s riktlinjer framstår Migrationsverket som inkonsekvent, godtyckligt och religionsanalfabetiskt. De lägger stor vikt vid kunskap samtidigt som de själva menar att de gör fel när de gör kunskapsförhör. De säger att vissa kunskapsfrågor kan ha betydelse om konvertiten är teolog eller pastor, men ändå ställer de kunskapsfrågor till analfabeter. De bedömer och avgör om konvertiterna är genuint kristna eller inte, när de samtidigt medger att det inte är Migrationsverkets “uppgift att bedöma om konvertiter är kristna”. De erkänner själva att de inte har “till uppgift att vara speciellt insatta i religionsutövning i Sverige”, men de litar inte på pastorer och präster, som ju de facto har som sin huvuduppgift att vara speciellt insatta i religionsutövning. De säger att de inte utvisar konvertiter, men ändå utvisar de konvertiter.
Avslutningsvis så vill jag komma med ett konkret förslag. Istället för att misstänksamt kräva att konvertiter måste bevisa att de är kristna, så borde Migrationsverket i religionsfrihetens namn betrakta konvertiter som kristna tills motsatsen är bevisad. I FN:s flyktingkonvention fastslås nämligen att en flykting inte ska sändas tillbaka till ett land där allvarliga hot mot liv och frihet föreligger. Det är en mänsklig rättighet att förbehållslöst få byta religion när och hur man vill. Om religionsfriheten tas ifrån konvertiterna undrar jag vilken mänsklig rättighet som står på tur.
För övrigt anser jag att ingen bör utvisas till Afghanistan.