Pastor Christian Mölk | Konvertiters berättelser inifrån Afghanistan

1. Två svenska konvertiters vittnesbörd inifrån Afghanistan

Från ett gömställe i Kabul kommer detta vittnesbörd från två konvertiter som nyligen utvisades från Sverige. Deras berättelse vittnar om att det blev precis så illa som vi befarade. De döljer inte sin kristna tro, de blir förföljda och de tvingas gömma sig:

“Hej, jag är en troende broder till er som tillsammans med en till kristen broder blivit utvisad från Sverige till Afghanistan.
Just nu befinner jag mig i Afghanistan och har från första stund gått igenom svåra saker i mitt liv och haft det mycket besvärligt.

Från den stund vi kom till flygplatsen i Kabul var vi öppna med att vi är kristna och vi dolde inte sanningen.

Vi fick bo på ett hotell i Kabul. Cirka klockan 01:30 på natten kom en person till hotellet och frågade i receptionen efter två afghaner som hade utvisats från Sverige. Receptionisten förnekade att vi bodde där.
De framhärdade och sa vi ska ge dig pengar om du ger dem till oss. Men de lyckades inte gripa oss.
Efter att de hade lämnat ringde vi till en kvinna som tidigare hade gett oss hundra dollar och berättade om allt som hade hänt på hotellet.

Just nu har vi ett mycket svårt liv och lever i ett gömställe och kan inte ens gå ut. Vi vill att ni ska be för oss om att vi också ska kunna vara fria och leva i frid som i många europeiska länder.
Vi är rädda och vet inte vad ska vi göra och varje stund kan någonting hända oss här.
Vi kan inte göra någonting och det är bara era böner som bär oss.

Som människor och kristna vill vi att den svenska regeringen och människor och Migrationsverket ska besluta korrekt och inte frånta afghaner deras mänskliga rättigheter genom att skicka de till Afghanistan.
Det finns inget liv för en troende i Afghanistan.

Vi har blivit offrade och det kan vi inte ändra på och vi lärde oss i vår kristna tro att några har alltid blivit offer.
Vi önskar att ingen och speciellt ingen troende ska hamna i en sådan situation som vi är i.

Situationen är oerhört svår och det är livsfarligt och det finns inget hopp.
Och det enda som håller oss stående är vår tro och väntan på att Gud ska komma tillbaka och den helige Ande ska komma och rädda oss.

Det här var allt som vi villa rapportera och allt är sanning och vi tackar er för att ni lyssnar.”

2. Konvertiten Ali avslöjad som kristen och misshandlad

“Ali” [fingerat namn] utvisas till Kabul från förvaret i Flen i september 2018.

Ali har haft sin persiska bibel med sig till Afghanistan och i sitt hyresrum varje kväll läst den bakom låsta dörrar och under täcket i ficklampans sken.

Genom stödpersoner i Sverige kan han i början av januari köpa en affär sedan alla ansträngningar till att få jobb gått om intet under fyra månaders försök. Affären är ett litet skrädderi och två anställda följer med, Ali och de får en bra relation. Verksamheten får en god start och allt ser lovande ut.

Efter enstaka veckor börjar omgivningen bli undrande – Ali besöker inte moskén. En person från en grann-affär gör sig ett ärende till Alis affär och ställer frågor som han svarar undvikande på. Vederbörande upptäcker då Alis bibel.

Ett halvt dygn senare invaderas affären av 8-10 personer. Tumult uppstår under c:a 2 timmar. Frågor ställs om varför han inte går i moskén och han svarar att det är för att han är kristen.

Han säger att han respekterar andra som muslimer och ämnar inte ’störa dem’ med sin kristna tro men att han vill ha den för sin egen skull. Ali blir misshandlat med sparkar och slag under c:a 20 minuter. De två anställda går till hans försvar tillsammans med några förbipasserande. Hela affären genomsökes och man hittar bibeln.

Ali får ultimatum: lämna affären och området eller gör officiell avbön inom en vecka. Om inte någotdera skedde skulle hopen föra honom till polisen. Om polisen inte behandlade honom som de förväntade, skulle de själva handgripligen stena honom till döds.

Ali väljer att lämna affären och lyckas med att sälja den på bara ett dygn sedan han annonserat. När han kommer till affären tre dagar efter misshandeln är inte de två anställda där – de har på grund av att de ställt upp till hans försvar också blivit trakasserade och valt att lämna platsen.

Ali vistas ett dygn i sitt hyresrum. Misstänker att grannarna också där känner till vad som hänt.

Han försöker ta sig till Kabul. Sedan han köpt bussbiljett får han besked om att vägarna är avstängda p.g.a. krigstillstånd i Kandahar och Gazni.

Ali byter bostad till en annan del av Herat. På två dygn får han uppskattningsvis 70 hotfulla samtal. Känner delvis igen att det är samma personer som återkommer. Kan inte avgöra hur många personer som totalt ringde. En person uppfattar han som kompis från en kurs han gått och de stämmer möte. Det visar sig vara en fälla. Infon om att han är kristen hade nått kurskompisen. Ali blir misshandlad med sparkar samt knytnävsslag mot ansiktet. Blöder från näsa och mun och tänderna känns ’lösa’. Två personer till går med i misshandel.

Ali lyckas så småningom slita sig från dem och han springer. Uppskattar att han springer i 30 minuter innan han känner sig trygg och kan sakta ner.

Ali lyckas ta sig till Kabul, men upplever situationen som mycket farlig. Vänner i Sverige har frågat honom om han inte kan känna för att ligga lågt och acceptera att gå i moské, i all tysthet. Han svarade att han omöjligt kan gå tillbaka till muslimsk tro – han har en gång gjort ett val som var viktigt för honom. Själv tror han det blir en tidsfråga innan situationen från Herat upprepas i Kabul.

Ali har idag flytt till ett annat land där han hoppas klara sig genom att hitta ett arbete.

3. Man behandlas som kriminell

Reza [fingerat namn] flydde till Frankrike men blev skickad tillbaka till Sverige och direkt till förvaret i Märsta. Han tillbringade 8 månader där.

Det första svensk polis gjorde när han kom från Frankrike var att ta alla hans dokument. De frågade honom utan förklaring vilken religion han har. Han togs sedan direkt till förvar.

Vid ankomsten till förvaret visiterades han, fickor och de kände på hans armar och ben och kropp. Han informerades om förvarets regler och om den lilla utevistelse i rastgård som kunde bli aktuell. Det fanns säkerhetsutrustning överallt och han kände sig som en kriminell fånge.

När någon fick ett känsloutbrott blev det 24 timmar i fönsterlös isoleringscell och ingen personal pratade med en. Det var speciell personal som hade hand om isoleringsrummen. Man måste knacka på sin dörr flera gånger för att någon skulle komma. De öppnade en springa och frågade vad man ville. Om man mådde dåligt och sa att man måste få komma ut stängde de bara dörren och gick.

Alla i förvaret känner svår stress och frustration och när de t.ex. ber att få prata med någon och blir högröstade för att de nekas samtal blir de isolerade i 24 timmar. Reza var rädd för personalen och för isolering.

Han trodde att om han uppförde sig väl skulle det hjälpa hans ärende men det gjorde det inte.

Personalen sa till dem att de måste uppföra sig väl och att de annars skulle bli snabbt utvisade. De sa att den som varit isolerad flera gånger snabbt skulle utvisas. De sa att om man inte sköter sig i förvaret kommer man på en svart lista som sätter stopp för att kunna söka asyl i Europa i framtiden. Det gällde att vara strategisk och diplomatisk för att inte råka ut för personalens dåliga behandling.

Man behandlas som kriminell och som skit. Man känner sig inte som en människa. Många är sjuka men ingen bryr sig. Många slutar äta men ingen bryr sig. Miljön bryter ner ens psyke, förstör huden och bryter ner ens fysiska kondition. Det finns en sjuksköterska som bara delar ut medicin oavsett vad man har för problem. Om man gör en ansökan till Migrationsverket medan man sitter i förvar kommer det negativt beslut efter bara ett par timmar.

Två dagar innan får man muntlig information av Migrationsverket att man ska utvisas. Individuellt möte med polis som informerar om den kommande deportationen. De säger att biljett är bokad och allt arrangerat. Reza sa då att han inte kan leva i Afghanistan och att han inte ville åka. De sa då att han måste samarbeta för att slippa handfängsel. De sa att om han inte skulle samarbeta skulle de göra något med honom som han inte skulle gilla. Han fick inte veta vad det var.

Från förvaret till bussen höll två poliser hans armar hårt bakom hans rygg och de täppte till hans mun. Om han inte samarbetade tog de ett hårdare grepp och bröt armarna uppåt på ryggen. Man riskerade även fotfängsel.

På planet var det två poliser per person. Om man sa ett enda ord fick man händerna bakbundna och stopp för munnen. En kille skrek och protesterade och hölls av fyra poliser, två tryckte ner sina armbågar i killens axlar och två satte på handfängsel och höll fast honom. Han hade också något för munnen. Han försökte skrika i två timmar och varje gång han skrek satte poliserna sina armbågar i hans axlar. Han fick sina handleder skadade av handfängslet. Reza vet inte om de gav killen en injektion men efter två timmar blev han tyst.

På flygplatsen i Kabul fick de veta att det stod några läkare längre fram och att den som var sjuk skulle gå fram till någon av dem. När man gjorde det frågade läkaren: Är du sjuk? Om man svarade ja sa läkaren att han ville se dokument. Killarna hade bara en väska och de sa att dokumenten fanns i väskan och att de skulle ta fram dem. Det ville inte läkaren utan sa bara: Gå! Denna så kallade hälsokontroll som Gräpo stolta skrivit om skedde helt öppet i hallen på flygplatsen.

Reza säger att hans svenska är dålig men att han inte hörde på planet eller flygplatsen att konvertiter varnades med döden om de skulle berätta för någon. Det var ju massor av folk på planet så han kan ha missat det och kanske inte gick i närheten av andra svenskar.

[Christian Mölks kommentar: Det har gått rykten om att konvertiter möts av folk i Kabul som inför alla frågar vilka som är konvertiter. De flesta är tysta och livrädda, och de som berättar riskerar allvarliga konsekvenser. Men om detta är sant har inte gått att bekräfta.]

På flygplatsen var de flera som gick fram till afghanska myndighetspersoner. Reza säger att det var poliser. Killarna frågade varför Afghanistan accepterar att ta emot deporterade när de inte kan skydda alla dem som redan finns i landet. De fick till svar att det finns ett avtal med Sverige som gör att de måste ta emot deporterade.

4. Hotad och trackasserad

“Ghasem [fingerat namn] kom till Sverige i samband med flyktingvågen 2015. Under hans tid i Mariestad kom han till tro, och senare, när han flyttade till Göteborg, döptes han i en församling där.

Men redan efter sitt första avslag förstod Ghasem att han inte skulle få asyl i Sverige. Eftersom hans fru och barn var kvar i Afghanistan, valde han att frivilligt återvända. Ghasem är välutbildad, och fick jobb inom kulturdepartementet i Kabul.

Jag fick kontakt med Ghasem via vänner till en vän, en tysk familj, som jobbat många år i Afghanistan. När en mycket genuin konvertit, Hussein [fingerat namn], som bott länge här och även fått fast jobb och lägenhet, utvisades i maj i år fick vi kontakt med Ghasem, som mötte upp honom på flygplatsen och lät honom bo hemma hos sin familj under några veckor, tills Hussein lämnade Afghanistan och flyttade till Iran.

Under Ramadan i år, den första sedan Ghasem börjat jobba, trakasserades han varje dag. Kollegorna undrade varför han inte fastade, och framför allt varför han inte deltog i bönen. Detta pågick under hela Ramadan.

När jag därefter tog kontakt med Ghasem igen och frågade hur han hade det blev svaret att han förlorat sitt jobb, och att han blivit hotad. Han har försökt lämna Afghanistan igen med familjen, men inte lyckats. Hans fru har kvar ett arbete med låg lön, men han vet inte hur länge. Han skriver att situationen för de troende i Afghanistan är väldigt svår.”

Tagged with →  
Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.