Jesaja 54:1-8 – Spänn ut tältpluggarna

¹Jubla, du ofruktsamma, du som inte har fött barn, brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som inte har haft födslovärkar. Ty den ensamma har många barn, fler än den som har man, säger Herren. ²Utvidga platsen för din boning, spänn ut tältdukarna som du bor inunder och spar inte. Förläng dina tältlinor och gör dina tältpluggar starka. ³Ty du skall utbreda dig både åt höger och åt vänster. Dina avkomlingar skall ta hedningars länder i besittning och på nytt befolka ödelagda städer. ⁴Frukta inte, ty du skall inte komma på skam, blygs inte, ty du skall inte bli förödmjukad. Nej, du skall glömma din ungdoms skam, och ditt änkestånds förakt skall du inte mer komma ihåg. ⁵Ty den som har skapat dig är din man, Herren Sebaot är hans namn. Israels Helige är din återlösare, han som kallas hela jordens Gud. ⁶Ty som en övergiven kvinna i hjärtesorg kallades du av Herren, och som en förskjuten ungdomshustru, säger din Gud. ⁷Ett litet ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag på nytt samla dig. ⁸Då min vrede vällde fram, dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig, men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig, säger Herren, din återlösare.

• ¹Jubla, du ofruktsamma, du som inte har fött barn, brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som inte har haft födslovärkar. Ty den ensamma har många barn, fler än den som har man, säger Herren. ²Utvidga platsen för din boning, spänn ut tältdukarna som du bor inunder och spar inte. Förläng dina tältlinor och gör dina tältpluggar starka. ³Ty du skall utbreda dig både åt höger och åt vänster. Dina avkomlingar skall ta hedningars länder i besittning och på nytt befolka ödelagda städer.
  • Jesaja får profetiska budskap från Herren i mitten av 700-talet före Kristus, en tid då både Israel och Juda befann sig i väldigt oroliga tider. Israel erövrades av assyrierna på 700-talet och Juda av babylonierna på 500-talet. Jesajas profetiska texter blev till stor tröst för de judar som överlevde kriget och togs av babylonierna i fångenskap till Babylon. Jesajas texter ger tröst och hopp om att få återvända tillbaka till sitt judiska hemland.
  • Den ”kvinna” som beskrivs i denna profetia symboliserar det judiska folket efter den babyloniska exilen. Det judiska folket beskrivs både som en ofruktsam kvinna (vers 1), som en änka (vers 4), som en ”övergiven kvinna i hjärtesorg” (vers 6) och som en ”förskjuten ungdomshustru” (vers 6). Gud beskrivs som kvinnans ”man” (vers 5).
  • Efter den babyloniska exilen var det judiska folket som en ofruktsam änka utan barn som sitter ensam och övergiven i sitt tält. Det profetiska budskap judarna får in i den mycket utsatta situationen är: ”utvidga platsen för din boning” och ”spänn ut tältdukarna”; dvs: gör tältet större så att det får plats för fler barn.
    • I den gammaltestamentliga kulturen ansågs det vara ett tecken på Guds välsignelse att man fick många barn, och tvärtom väldigt skamfyllt att vara barnlös. Man ansågs befinna sig under någon guds straff och oförmögen att uppfylla sin viktigaste uppgift. En ofruktsam kvinna tjänade därmed inte sitt syfte och kunde överges av sin man, som var tvungen att ta en ny hustru som kunde föra vidare mannens namn och arv. En konsekvens av barnlöshet var för kvinnan att man inte hade några barn som tog hand om en på ålderdomen. Att då dessutom vara en änka gjorde situationen helt hopplös, eftersom man då inte heller hade en man som kunde försörja en.
    • Det finns väldigt många exempel i Bibeln på kvinnor som inte kan få barn, men ett utav dem är Hanna. I 1 Samuelsboken kan vi läsa om hur Hannas ofruktsamhet gör henne förkrossad, hånad och bedrövad. Men när hon blir välsignad av Gud med ett barn brister hon ut i glädje och sång.
    • När Gud nu liknar det judiska folket vid en barnlös kvinna och uppmanar henne att ”brista ut i jubel och ropa av fröjd” är det för att Gud kommer att välsigna judarna med många ”barn”. Judarna kommer dessutom att få fler barn än den som har en man.
    • Paulus citerar Jesaja 54:1 i Gal 4:27 när han förklarar att det nya förbundet i och med Jesus kommer att få fler ”barn” än det gamla förbundet.
  • För den lilla judiska gemenskapen som överlevt den babyloniska fångenskapen kanske tankarna gick till Abrahams nomadiska liv när de hörde Jesajas profetia om att utvidga tältet. Guds löfte till Abraham var att han, som ju också var barnlös, skulle få bli ett stort folk som blev till välsignelse för hela jorden (1 Mose 12:1–3).
    • När det judiska folket, som är nedbrutet, skamset och befinner sig i den babyloniska fångenskapen, får höra att de ska utvidga sin boning så förstår de att de kommer att få återvända till sitt hemland och att Guds folk åter kommer att bli ett talrikt folk. Dessa profetiska ord uppmuntrade judarna och gav dem hopp om en bättre framtid.
    • Det är ingen slump att den profetiska texten om den ofruktsamma kvinnan som ska få barn föregås av profetian om Messias, den lidande tjänaren, i Jesaja kapitel 53. Efter att Jesus kommit till jorden och dött för våra synder öppnas Guds rike på vid gavel för ”hedningarna” att inympas i Israel och bli Guds barn. Det tält som det judiska folket bor i är för litet och Guds rike kommer utvidgas till att vara ett andligt rike utan gränser.

• ⁴Frukta inte, ty du skall inte komma på skam, blygs inte, ty du skall inte bli förödmjukad. Nej, du skall glömma din ungdoms skam, och ditt änkestånds förakt skall du inte mer komma ihåg. ⁵Ty den som har skapat dig är din man, Herren Sebaot är hans namn. Israels Helige är din återlösare, han som kallas hela jordens Gud. ⁶Ty som en övergiven kvinna i hjärtesorg kallades du av Herren, och som en förskjuten ungdomshustru, säger din Gud. ⁷Ett litet ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag på nytt samla dig. ⁸Då min vrede vällde fram, dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig, men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig, säger Herren, din återlösare.
  • Det judiska folket jämförs med en ofruktsam änka som kommit på skam, blivit förödmjukad och var föraktad. Men trots detta tillstånd säger Gud till det judiska folket att Han är deras ”man”. Gud kommer att i sin barmhärtighet ta tillbaka sin ”övergivna kvinna” och förbarma sig över henne med ”evig nåd”. Det judiska folket kommer att bli helt upprättat och få leva i glädje och välsignelse igen.
  • Den 70 år långa fångenskapen i Babylon kändes förmodligen som en evighet för den nedbrutna judiska befolkningen som överlevt krigets fasor. Men för Gud var denna mänskliga ”evighet” som ”ett litet ögonblick”.
    • När vi går igenom svåra prövningar upplever vi det ofta som ett evighetslångt helvete. Men med Guds oändliga perspektiv är våra svårigheter bara som ett kort litet ögonblick, i jämförelse med den barmhärtighet och välsignelse som skall komma.
    • Det är lätt hänt att man blir introvert, tycker synd om sig själv och misströstar när man går igenom svårigheter. Men profetiska budskap likt Jesaja 54 tröstar och uppmuntrar oss att lyfta blicken och se på våra liv utifrån Guds evighetsperspektiv.
  • Idag lever vi mitt i denna ”utvidgning”. På plats efter plats predikas evangeliet och folk blir frälsta. Guds barn blir fler.
    • Men utvidgningen sker inte av sig självt. Gud uppmanar sin sörjande ”kvinna” att i tro börja jobba för att det så småningom ska födas nya barn. På samma sätt uppmanade Gud Noa att i tro bygga en båt på torra land. På samma sätt behöver vi börja bygga vår församlings verksamhet så att den rymmer fler nya människor.
    • Eftersom vi jämförs med en ”ofruktsam kvinna”, så förstår vi att vi inte kan producera barnen själva, det måste till ett Guds mirakel. Men om vi gör vår del och ”utvidgar vår boning”, så kommer Gud att göra sin del genom att leda människor till frälsning så att de föds på nytt och blir Guds barn.