1 När det gäller insamlingen till de heliga ska ni göra så som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien. 2 På första veckodagen ska var och en av er hemma lägga undan och samla vad han lyckas få ihop, så att insamlingarna inte görs först vid min ankomst. 3 När jag kommer ska jag skicka dem ni finner lämpliga, försedda med brev, till Jerusalem för att överlämna er gåva. 4 Och finns det skäl för mig att resa, kommer de att resa tillsammans med mig.
1Kor 16:1-4
- Efter sin fantastiska undervisning om Andens gåvor och uppståndelsen, så går nu Paulus ner för landning och avslutar sitt brev till församlingen i Korinth med några slutliga praktiska instruktioner.
- Paulus hade tidigare kommit överens med ledarna för församlingen i Jerusalem; Jakob, Kefas och Johannes, att ”tänka på de fattiga” (Gal 2:9–10). Därför instruerar nu Paulus församlingen i Korinth att göra en insamling som kan skickas till de fattiga i församlingen i Jerusalem. Paulus detaljerar inte hur mycket var och en ska samla in eller om man ska ge just 10% av sin inkomst. Han säger bara att ”var och en av er” ska ”samla vad han lyckas få ihop”, och överlåter sen åt var och en att avgöra hur mycket det är.
- Paulus instruerar församlingen i Korinth att göra insamlingen på den ”första veckodagen”, vilket enligt judisk kalender är söndagen. Det står inte uttryckligen att de kristna i Korinth samlades till gudstjänst på just söndagen, så vi kan inte ta det för givet. Däremot vet vi av andra nytestamentliga texter att söndagen, dagen då Jesus uppstod, ”Herrens dag”, hade blivit viktig för de kristna och att de särskilde sig från de judiska gudstjänsterna i synagogan genom att de ”bröt bröd” på den ”första dagen efter sabbaten” (Apg 20:7, Upp 1:10).
- Bortsett från religiösa högtider så firade hedniska romare normalt sett inte ”gudstjänst” tillsammans. Den romerska religionen och tillbedjan av gudarna sköttes privat och individuellt. Att som religiös grupp samlas som en ”församling” och dessutom mötas en gång i veckan för att tillbe en judisk man vid namn ”Kristus” var mycket märkligt och suspekt, men så länge som romarna ansåg att de kristna var en judisk sekt så gick de under radarn.
- En ”församling” var för romarna inte ett religiöst ord utan en grupp människor som hade en sammankomst, ofta kopplat till politiska möten. På grund av upplevd rädsla för omstörtande verksamhet hade kejsar Augustus infört en lag att det för sammanslutningar inte var tillåtet att samlas oftare än en gång i månaden. Judarna hade fått undantag från denna regel för att fira gudstjänst varje sabbat i synagogan.[i] För romarna låg det nära till hands att se på den kristna rörelsen som en politisk och inte en religiös rörelse med tanke på att de använde ordet ”församling” om sina sammankomster, att de kristna följde en man som hette ”Kristus” och att de kallades för ”kristna”. Men så länge som romarna ansåg att de kristna var en judisk grupp kunde de samlas på samma sätt som judarna, men ju mer de började ses som en egen separat grupp desto svårare blev det att samlas utan att betraktas med skepsis av romarna.
- I staden Antiokia hade romarna där börjat kalla de kristna för just ”kristna” (Apg 11:26). Enligt E. A. Judge i boken, ‘Judaism and the Rise of Christianity: A Roman Perspective’, så tyder det romerska namnet på den kristna rörelsen på att romarna inte såg på de kristna som en religiös rörelse utan en politisk.[ii] I Korinth ansåg romarna där fortfarande att de kristna var en judisk grupp, åtminstone i början när de lokala judarna drar Paulus inför domstol: “När Gallio var ståthållare i Achaia gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus och drog honom inför domstol och sade: “Den här mannen förleder folk till att dyrka Gud på ett sätt som är mot lagen.”” (Apg 18:12–13) Den romerske ståthållaren Gallio svarar judarna att han anser att ärendet är en intern judisk tvistefråga som de får ta hand om själva, dvs. att han anser att de kristna är en judisk gruppering.
- En ”församling” var för romarna inte ett religiöst ord utan en grupp människor som hade en sammankomst, ofta kopplat till politiska möten. På grund av upplevd rädsla för omstörtande verksamhet hade kejsar Augustus infört en lag att det för sammanslutningar inte var tillåtet att samlas oftare än en gång i månaden. Judarna hade fått undantag från denna regel för att fira gudstjänst varje sabbat i synagogan.[i] För romarna låg det nära till hands att se på den kristna rörelsen som en politisk och inte en religiös rörelse med tanke på att de använde ordet ”församling” om sina sammankomster, att de kristna följde en man som hette ”Kristus” och att de kallades för ”kristna”. Men så länge som romarna ansåg att de kristna var en judisk grupp kunde de samlas på samma sätt som judarna, men ju mer de började ses som en egen separat grupp desto svårare blev det att samlas utan att betraktas med skepsis av romarna.
5 Jag tänker komma till er när jag har rest genom Makedonien, för jag tar vägen över Makedonien. 6 Men hos er stannar jag en tid om det går, kanske hela vintern, så att ni får utrusta mig för fortsatt färd, vart det nu blir. 7 Jag vill inte besöka er nu på genomresa, för jag hoppas kunna stanna hos er en tid om Herren tillåter. 8 I Efesos stannar jag till pingst, 9 för en dörr står öppen för mig till ett stort och omfattande arbete, och motståndarna är många. 10 När Timoteus kommer, se då till att han kan vara hos er utan oro, för han arbetar med Herrens verk precis som jag. 11 Därför får ingen se ner på honom. Hjälp honom i väg i frid så att han kan komma till mig. Jag och bröderna väntar på honom. 12 När det gäller vår broder Apollos har jag ivrigt uppmanat honom att resa till er tillsammans med bröderna. Men han ville inte alls åka nu, utan reser när han får tillfälle.
1Kor 16:5-12
- Paulus plan är att inte åka direkt till Korinth via havet utan stanna i Efesos hela vintern och sen ta landvägen över Makedonien till Korinth, för att sen fara vidare till Jerusalem. Intressant nog gör Paulus precis tvärtom (2Kor 1:15-2:4), vilket skapade en hel del ytterligare problem mellan Paulus och korinthierna.
- Det är intressant att Paulus är så bekymrad över hur församlingen i Korinth skulle ta emot Timoteus, med tanke på att Timoteus arbetade tillsammans med Paulus i Korinth under lång tid. Förmodligen var Paulus orolig att korinthierna kommer låta sin negativa inställning till Paulus påverka deras relation också till Timoteus. Det framgår inte hur Timoteus besök i Korinth blev, men med tanke på att Paulus ändrade sina planer och åkte till Korinth direkt tyder på att Timoteus mötte en hel del problem som Paulus kände sig akut tvingad att ta tag i.
- Det framgår inte varför Apollos inte ville besöka Korinth trots att korinthierna själva verkar ha velat det. Men det kan mycket väl vara så att Apollos stod på Paulus sida och inte ville framstå som att han stöttade korinthiernas negativa inställning till Paulus.
13 Vaka, stå fasta i tron, var modiga och starka! 14 Låt allt hos er ske i kärlek.
1Kor 16:13-14
- Med ett närmast militäriskt språkbruk uppmanar Paulus församlingen i Korinth att ”vaka”, att ”stå fasta”, att vara ”modiga” och att vara ”starka”. 1 Korinthierbrevet innehåller väldigt mycket kritik över korinthiernas felaktiga vandring i den kristna tron, men om förhållandena hade varit annorlunda så hade Paulus kanske skrivit mindre kritik och mer hur man ska leva ut den kristna tron. Då hade han kanske undervisat mer i stil med Efesierbrevets jämförelse med den romerska vapenrustningen etc.
- I sina övriga brev så uppmanar Paulus oss troende att stå fasta i Herren (Fil 4:1), i den kristna friheten (Gal 5:1), i den kristna enheten (Fil 1:27) och i den apostoliska undervisningen (2Thess 2:15).
15 Jag ber er, bröder: Ni vet ju att Stefanas familj är Achaias förstlingsfrukt och att de har ställt sig till de heligas tjänst. 16 Rätta er därför efter sådana människor och alla andra som är med och arbetar och kämpar. 17 Jag är glad att Stefanas, Fortunatus och Achaikus har kommit. De har fyllt tomrummet efter er 18 och upplivat både min och er ande. Sådana som dem ska ni uppskatta.
1Kor 16:15-18
- Paulus avslutar nu sitt brev med ett antal hälsningar. Särskilt vill Paulus att församlingen ska uppskatta ”Stefanas, Fortunatus och Achaikus”. Detta beror förmodligen på att det är dem som har kommit till Paulus med korinthiernas frågor och som nu också kommer med Paulus svar till Korinth. Med tanke på innehållet i 1 Korinthierbrevet är det ju inte omöjligt att korinthierna skulle kunna bli upprörda på budbärarna.
- I det romerska samhället kunde en man utifrån sitt hushåll agera som beskyddare över de som tillhörde hushållet, som i sin tur tjänade honom på olika sätt. Ju större hushåll desto större makt i samhället. En man med hög status och ett stort hushåll skulle också enligt romersk tradition ha ett stort och imponerande hus för att synligt visa hur viktiga de är. Husen skulle ha en stor entréhall, breda innergårdar, pelare, bibliotek och hallar stora nog att kunna samla människor till möten. Målet för en romersk man och herre över ett hushåll var att skaffa sig ett tillräckligt stort hushåll att man blev ekonomiskt oberoende så att man kunde ägna sig åt det politiska livet på heltid.[iii] Det verkar som att Stefanas intog rollen som ”beskyddare” för församlingen i Korinth, precis som Febe gjorde för församlingen i grannstaden Kenchrea (Rom 16:1), men gjorde tvärtemot vad sekulära romerska beskyddare gjorde, nämligen blev församlingens tjänare i stället för att församlingsmedlemmarna skulle tjäna honom.
19 Församlingarna i Asien hälsar till er. Aquila och Prisca och församlingen i deras hus hälsar hjärtligt till er i Herren. 20 Alla bröderna hälsar till er. Hälsa varandra med en helig kyss. 21 Denna hälsning skriver jag, Paulus, med egen hand. 22 Om någon inte älskar Herren ska han vara under förbannelse. Marana tha! 23 Herren Jesu nåd vare med er. 24 Min kärlek är med er alla i Kristus Jesus.
1Kor 16:19-24
- Aquila och hans fru Prisca var två före detta korinthiska församlingsmedlemmar (Apg 18:2–3) som hälsar till församlingen i Korinth. Förmodligen är de husförsamlingsledare där Paulus just nu befinner sig i Efesos.
- Att ”hälsa varandra med en helig kyss” var förmodligen en tidig kristen tradition som överfördes från den judiska traditionen (1Mos 27:26, 1Mos 33:4, 1Sam 20:41, Luk 15:20).
- Förmodligen har Paulus medarbetare Sostenes skrivit 1 Korinthierbrevet (1Kor 1:1), men nu avslutar Paulus alltihop med att skriva med sin egen hand. För att undvika att det skickas falska brev i Paulus namn så verkar det som att Paulus tog för vana att i avslutningen signera dem (2Thess 2:2, Gal 6:11).
- Paulus avslutar sitt brev på ett typiskt sätt, samtidigt som han tydligen inte kan låta bli att lägga till några spetsigt formulerade ord. I sitt brev till församlingarna i Galatien så uttrycker sig Paulus på ett liknande sätt när han menar att de som predikar ”ett annat evangelium” ska ”vara under förbannelse” (Gal 1:8–9). Högst troligtvis menar Paulus samma sak här när han menar att den som ”inte älskar Herren ska vara under förbannelse”. Om man framhärdar i synd och vägrar omvända sig så älskar man inte Herren. Om korinthierna fortsätter att insistera på världslig visdom, incest, sexuell omoral, avgudadyrkan, osv, då går de bort från Herren och ställer sig därmed självmant under förbannelse.
- Det arameiska uttrycket ”Marana tha!” betyder ”Kom Herre!” och påminner starkt om uttrycket ”Kom Herre Jesus!” som återfinns i Upp 22:20. Troligtvis var uttrycket ett begrepp som användes i församlingslivet i stil med ”Halleluja!” eller ”Amen!”
[i] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 190–191.
[ii] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 134.
[iii] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 186–187.