Konversion ”sur place”

Christian Mölk Blogg, Integration, Konvertitfrågan Leave a Comment

Sverigedemokraterna föreslår i sin rapport ”Lägst invandring i Europa” att ”det måste bli möjligt att vägra ge asyl till den som själv skapat sina asylskäl”. Förslaget är ett av 30 förslag som syftar till att Sverige ska få en asyllagstiftning i nivå med den rättsliga miniminivån enligt EU-rätten.

Eftersom Sverigedemokraterna tar ”konvertiter” som exempel på någon som de vill vägra ge asyl, så tänkte jag reflektera lite kring detta med mänskliga rättigheter, ”sur place” och konversion.

”Sur place” är franska och betyder ”på plats”, och innebär att en asylsökande är i behov av asyl baserat på händelser som inträffat efter att man har lämnat sitt hemland. Exempelvis kan en utlänning ha ägnat sig åt politisk verksamhet riktad mot hemlandets regim först efter man anlänt till Sverige, man kan ha kommit ut som homosexuell i Europa eller ha konverterat till kristendomen efter att man har fått avslag på sin asylansökan.  

Det är en mänsklig rättighet att söka och få asyl om man känner en ”välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning”. I grund och botten så spelar det ingen roll när, hur och varför asylskälen har uppstått, eftersom det är en mänsklig rättighet att få asyl om fruktan för förföljelse är välgrundad.

Eftersom asylskäl kan uppstå sur place, så har FN och andra organisationer arbetat fram riktlinjer och guider för att hjälpa domstolar att fatta korrekta beslut och inte riskera varken att förvägra flyktingar deras mänskliga rättigheter eller skapa en situation där opportunister kan missbruka asylsystemet.

I FN:s riktlinjer för sur place-skäl anges att ”en omsorgsfull utredning av omständigheterna och genuiniteten av konversionen måste göras”. Vidare anger FN att: ”En sådan utredning bör inkludera karaktären av tron, kopplingen mellan tidigare tro och den nu antagna tron, eventuell ovilja mot den tidigare tron, hur den sökande kommit i kontakt med den nya tron, hans erfarenhet av denna religion, hans mentala status och existensen av bevis gällande medlemskap i den nya religionen. Konversion i syfte att få uppehållstillstånd ger inte en välgrundad fruktan för förföljelse om detta syfte är uppenbart för alla, även hemlandets myndigheter och det inte kan komma att leda till allvarliga konsekvenser vid ett återvändande.”

I MIG 2011:29 uttalar Migrationsöverdomstolen liknande tankegångar: ”När det handlar om konversion efter det att utlänningen lämnat sitt ursprungsland påkallar trovärdighetsfrågan extra uppmärksamhet. En samlad bedömning ska göras av de omständigheter under vilka konversionen kommit till stånd.”

I EU:s skyddsgrundsdirektiv som Sverigedemokraterna utgår ifrån i sina 30 förslag så anges att 3 punkter i ”Artikel 5 Internationellt skyddsbehov ”sur place””:

  1. En välgrundad fruktan för förföljelse eller en verklig risk för att lida allvarlig skada kan grunda sig på händelser som har ägt rum efter det att sökanden lämnade ursprungslandet.
  2. En välgrundad fruktan för förföljelse eller en verklig risk för att lida allvarlig skada kan grunda sig på verksamhet som sökanden ägnat sig åt sedan han eller hon lämnade ursprungslandet, i synnerhet om det kan fastställas att den verksamhet som åberopas är ett uttryck för och en fortsättning på åsikter eller en inställning som sökanden hade i ursprungslandet.
  3. Utan att det påverkar Genèvekonventionen får medlemsstaterna besluta att en sökande som lämnar in en efterföljande ansökan normalt inte ska beviljas flyktingstatus om risken för förföljelse grundar sig på omständigheter som den sökande genom eget beslut har skapat efter att ha lämnat ursprungslandet.

Här framgår alltså att EU anser att exempelvis konversion sur place mycket väl kan vara ett asylskäl, men att medlemsstater får besluta att konvertiter ”normalt inte ska beviljas flyktingstatus” om asylskälen skapats efter att konvertiten har lämnat ursprungslandet.

Man kan med andra ord konstatera att EU:s skyddsgrundsdirektiv öppnar för att tillåta medlemsstater att bryta mot Genèvekonventionen samtidigt som de skriver att detta inte kommer att påverka Genèvekonventionen. Hur det går ihop förstår jag inte.

EU:s medlemsstater verkar alltså kunna välja om de vill vara flyktingvänliga och se ge asyl åt flyktingar vars asylskäl uppstått sur place, eller om de vill vara främlingsfientliga och neka flyktingar asyl om asylskälen uppstått efter att de har lämnat ursprungslandet.

Eftersom konversion är något jag är relativt väl insatt i så tänkte jag dela några reflektioner kring det.

I Afghanistan är kunskap om kristendomen mycket begränsad och konversion är belagt med dödsstraff. Att konvertera i Afghanistan är väldigt osannolikt och extremt svårt och farligt. Så när afghaner som av någon anledning lämnat sitt hemland kommer till Europa så möter de kanske för första gången i deras liv kristendomen och människor som är kristna. Till mig har många afghaner vittnat om att de blivit väldigt nyfikna på kristendomen när de mött vänliga kristna som visat kärlek genom att ge dem mat och husrum. Detta står ofta i stark kontrast till hur de uppfattar sin egen religion, som de ofta beskriver med ord som hat, våld, död, rädsla, etc. Eller som en iransk kvinna sa till en tysk tidning: ”Jag har letat hela mitt liv efter fred och glädje, men i Islam har jag inte hittat det”. En annan konvertit sa till samma tidning att han i kristendomen hittat något som fattades i Islam; ”kärlek”: ”I Islam levde vi alltid i rädsla: rädsla för Gud, rädsla för synden, rädsla för straff. Men Kristus är en Gud av kärlek.”

När afghaner möter den kristna tron i Europa möter de någonting nytt, och det är inte konstigt om de fattar tycke för kristendomen om de enda som bryr sig om dem är kristna. Detta blev framförallt tydligt när jag var på en resa i Grekland och besökte kristna hjälporganisationer i Aten. Pga. av Greklands svåra ekonomiska situation är kristna hjälporganisationer enda sättet för många flyktingar att få tillgång till mat, kläder, duschar och tvättmöjligheter. Detta har lett till att väldigt många afghaner blivit nyfikna på den kristna tron och övervägt att själva bli kristna.

Enligt min egen forskning av konvertering till kristen tro i Nepal, så orsakas konvertering ofta av en ”livskris”, dvs. en stor livsomvandlande händelse. En livskris kan vara en mängd olika saker, som exempelvis sjukdom, en nära anhörigs bortgång, en flytt, etc., etc.

Den som drabbas av en livskris söker först och främst lösningar på sin kris på de sedvanliga sätten man är van vid. Om man är sjuk går man till doktorn, om man flyttar söker man en ny gemenskap, etc. Om man inte lyckas lösa sin kris på ett sedvanligt sätt söker man desperat efter en annan lösning. Om doktorn inte kan hjälpa börjar man be till sin gud, alternativt till en ny gud om den första inte funkar. Om man inte hittar en gemenskap på det vanliga sättet letar man efter en ny gemenskap på ett nytt ställe.

En afghan som har lämnat sitt hemland går otvivelaktigt redan igenom en första livskris, och ett avslag på en asylansökan kan dessutom leda till en andra livskris och skapa ett desperat behov av hjälp från ovan. Den första livskrisen försöker man lösa genom att söka stöd i sin egen nationella diaspora-gemenskap, och den andra livskrisen försöker man lösa genom sin religion Islam. Men om detta inte funkar, då är det inte konstigt om man i stället söker sig till kristendomen för att finna lösningar. Man går till kyrkan för gemenskap och börjar be till Jesus om att få hjälp att stanna i Sverige.

Om den första livskrisen handlar om att lämna sitt hemland och leta efter en ny gemenskap, så vittnar många konverterade afghaner om att de i kyrkan fann en kärleksfull gemenskap, folk som brydde sig om dem och verkligen försökte hjälpa dem. Detta gav ett starkt intryck som bidrog till konverteringen.

Om den andra livskrisen handlar om att få uppehållstillstånd, så vittnar många konverterade afghaner om att de har vänt sig till Jesus i bön om hjälp, men kanske inte har fått svar angående asylansökan, men definitivt fått svar från Jesus i form av inre frid, förlåtelse för tidigare synder, samt hopp om en bättre framtid och ett evigt liv. Dessa starka upplevelser av en kärleksfull gemenskap och inre frid, i kontrast till det mörker, våld och hat som många afghaner vittnar om angående sin tidigare religion, så är det inte konstigt om man bestämmer sig för att bli kristen. Har man väl börjat be till Jesus så hör det till sakens natur att man får ett möte med Jesus som leder till en personlig frälsning och därmed konvertering till kristendomen.

En del menar att konverterade afghaner bara utnyttjar kristendomen som asylskäl för att få stanna i Sverige. Visst förekommer det falska konverteringar, men min bedömning baserat på studier av konvertering och arbete bland konvertiter, är att det i de absolut allra flesta fall är äkta konverteringar. Visst kan den desperata längtan efter uppehållstillstånd vara en faktor som gör att man inte ser några andra lösningar än att be till Jesus, men det betyder inte att konverteringen inte är äkta. Den som är desperat söker Jesus, och den som söker Jesus möter Jesus, och den som har mött Jesus blir kristen, och den afghan som har blivit kristen ska få asyl i Sverige.

Enligt Konvertitutredningen så är 89% av konvertiterna som deltog i utredningen sannolikt genuina, samtidigt som andelen konvertiter som får avslag är 68%. Troligtvis beror denna diskrepans på att rättsprocessen har brister. Exempelvis visar Konvertitutredningen att vid Göteborgskontoret var andelen avslag 80% medan det vid Jönköpingskontoret var 44% avslag, och att Sverigedemokraternas nämndemän i Migrationsdomstol röstar för avslag i 93% av fallen medan Vänsterpartiets nämndemän röstar för avslag i 15% av fallen.

Slutsats

  1. Det är både en mänsklig rättighet att byta religion och att få söka asyl.
  2. Konversion kan mycket väl samtidigt vara genuin och uppstå sur place, det ena utesluter inte det andra. Vad gäller konvertiter från Afghanistan är det till och med mer sannolikt att konversionen uppstår sur place än i ursprungslandet.
  3. Alla asylskäl som uppstår sur place är behäftade av trovärdighetsproblem eftersom det kan finnas en risk att de skapats i syfte att få uppehållstillstånd, samtidigt som de trots detta ändå kan innebära livsfara vid ett återvändande till hemlandet.
  4. Baserat på ovan punkter anger FN att det måste göras en omsorgsfull utredning av omständigheterna och genuiniteten av asylskäl som uppstår sur place. Man vill varken förvägra genuina flyktingar asyl eller låta opportunister missbruka systemet.
  5. Migrationsverkets asylutredning av konvertiter är bevisligen inte tillräckligt bra och måste omedelbart förbättras.
  6. Sverigedemokraternas förslag om att vägra ge asyl till konvertiter sur place i syfte att strama åt migrationslagstiftningen till EU:s miniminivå är enligt mig att bryta mot konvertiters mänskliga rättighet att byta religion och få sina asylskäl prövade och bör omgående kastas i papperskorgen.

Share this Post

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.