Obadja 1–21 – Dom över Edom

Christian MölkObadja Leave a Comment

1Obadjas profetia Så säger Herren, Herren om Edom: Ett budskap har vi hört från Herren, och en budbärare är utsänd bland hednafolken: ”Upp, ja, låt oss stå upp och strida mot det!” 2Se, jag har gjort dig ringa bland hednafolken, djupt föraktad är du. 3Ditt hjärtas övermod har bedragit dig, där du sitter bland bergsklyftorna i din höga boning och säger i ditt hjärta: ”Vem kan störta mig ner till jorden?” 4Om du än svävade högt som örnen, och mitt ibland stjärnorna byggde ditt bo, så skulle jag ändå störta dig ner därifrån, säger Herren. 5Om tjuvar kommer till dig eller plundrare om natten, ja, då är det ute med dig! Skall de inte stjäla till dess att de fått nog? Om vinbärgare kommer till dig, skall de då lämna kvar en efterskörd? 6Hur genomsökt skall inte Esau bli! Hans dolda skatter skall letas fram! 7Till gränsen skall de driva dig ut, alla de som stod i förbund med dig. De skall bedra dig och bli dig övermäktiga, de som du levde i fred med. De som äter ditt bröd skall lägga en snara under dig. Det finns inget förstånd hos dem. 8Skall jag inte på den dagen, säger Herren, förgöra de visa i Edom och allt förstånd på Esaus berg? 9Dina hjältar, Teman, skall slås av förfäran, och var man på Esaus berg skall bli utrotad och dräpt. 10För våld mot din broder Jakob skall du höljas med skam och bli utrotad till evig tid. 11Den dag du stod på avstånd, den dag då främlingar förde bort hans rikedomar och utlänningar drog in genom hans port och kastade lott om Jerusalem, då var också du som en av dem. 12Se inte med lust på din broders dag, på hans olyckas dag. Gläd dig inte över Juda barn på deras undergångs dag. Spärra inte upp munnen så stort på nödens dag. 13Drag inte in genom mitt folks port på deras ofärds dag. Se inte, också du, på hans olycka med lust på hans ofärds dag. Räck inte ut din hand efter hans rikedomar på hans ofärds dag. 14Stå inte vid vägskälet för att slå ner hans flyktingar och utlämna inte hans överlevande på nödens dag. 15Ty Herrens dag är nära för alla hednafolk. Som du har gjort, så skall det göras mot dig. Dina gärningar skall komma tillbaka över ditt eget huvud. 16Ty som ni har druckit på mitt heliga berg, skall alla hednafolk få dricka utan uppehåll. De skall dricka, de skall svälja, de skall bli som om de aldrig varit till. 17Men på Sions berg skall finnas en räddad skara, och den skall vara helig, och Jakobs hus skall åter råda över sina besittningar. 18Då skall Jakobs hus bli en eld och Josefs hus en låga, och Esaus hus skall vara som strå, och de skall tända eld på dem och förtära dem. Ingen skall komma undan av Esaus hus, ty Herren har talat. 19Då skall de som bor i Sydlandet ta Esaus berg i besittning. De som bor i Låglandet skall ta filisteernas land. Också Efraims land och Samariens mark skall man ta i besittning. Och Benjamin skall ta Gilead. 20Och de som förts bort av denna Israels här, de som bor i Kanaan ända till Sarefat, liksom de som förts bort från Jerusalem, de som bor i Sefarad, dessa skall ta Negevs städer i besittning. 21Frälsare skall dra upp på Sions berg för att döma Esaus berg. Och riket skall tillhöra Herren.

  1. Obadja
    1. Obadja var den första av de så kallade ”mindre profeterna” som finns i Bibeln. Namnet ”Obadja” betyder ”Yahwehs tillbedjare” eller ”Yahwehs tjänare”. Det finns ett antal personer med namnet Obadja i Bibeln (bl.a. i 2 Krön 17:7), men det är högst oklart om någon av dessa är samme person som skrev ner denna text.
    2. Obadjas profetiska skrift är odaterad och vi vet således inte exakt när den skrevs. Möjligen handlar vers 11–14 om filistéernas och arabernas erövring av Jerusalem någon gång under kung Jorams regering (853–841 f. Kr.), vilket skulle göra Obadja till samtida med profeten Elisa. Ett annat alternativ är att de versarna handlar om babyloniernas anfall mot Jerusalem (605–586 f. Kr.), vilket i så fall skulle göra Obadja till samtida med profeten Jeremia.
  1. Så säger Herren, Herren om Edom
    1. Obadjas profetia är unik i Bibeln i och med att den i princip inte primärt riktar sig till Guds folk, utan till Guds folks fiender, i detta fall edomiterna.
    2. Edomiterna var ett folkslag som härstammade från Esau, son till Isak och Rebecka och storebror till Jakob, även känd som ”Israel” (1 Mos 25:19–34).
      1. På samma sätt som Jakob är mer känd som ”Israel”, så blev Esau kallad ”Edom”, vilket betyder ”röd”. Kanske var Esau rödhårig och blev därför kallad för Edom?
      2. Israel bosatte sig i Kanaans land med Jerusalem och berget Sion som centralort. Edom bosatte sig söder om Döda havet med berget Seir som centralort.
        1. Edomiternas huvudstad hette ”Sela”, vilket är ”sten” på hebreiska och ”petra” på grekiska. Det är mycket möjligt att edomiternas huvudstad Sela låg där den nabateiska klippstaden Petra nu ligger.
      3. När Israel lämnade slaveriet i Egypten och ville gå in i Kanaans land genom edomiternas landområde, så tillät inte edomiterna detta (4 Mos 20:14-21).
      4. Under kung Sauls och kung Davids tid krigade Israel mot Edom och ockuperade deras land (1 Sam 14:47, 2 Sam 8:14, 1 Kung 9:26).
      5. Israel och Edom krigade fram och tillbaka vid flera tillfällen (2 Krön 20:1–27, 2 Kung 8:16-22, 2 Kung 14:9–11, 2 Krön 28:17).
      6. På Nya testamentets tid så var judarnas konung Herodes den store en edomit (Luk 1:5).
  1. Ett budskap har vi hört från Herren, och en budbärare är utsänd bland hednafolken: ”Upp, ja, låt oss stå upp och strida mot det!”
    1. Budskapet som profeten Obadja får från Herren angående Edom går i korthet ut på att Gud kommer att döma Edom genom att samla olika folk till att strida mot dem pga. deras synd mot Israel. Synden som Edom begick var att inte hjälpa sitt broderfolk Israel när deras fiender attackerade dem. Istället för att hjälpa Israel så tittade Edom på och gladdes över att Israel besegrades och passade dessutom på att profitera på Israels fall.
  1. 2Se, jag har gjort dig ringa bland hednafolken, djupt föraktad är du. 3Ditt hjärtas övermod har bedragit dig, där du sitter bland bergsklyftorna i din höga boning och säger i ditt hjärta: ”Vem kan störta mig ner till jorden?” 4Om du än svävade högt som örnen, och mitt ibland stjärnorna byggde ditt bo, så skulle jag ändå störta dig ner därifrån, säger Herren.
    1. Edom var ett litet och oansenligt folk som inte hade så mycket att vara stolta över. Men de skröt gärna om hur svårt det var att inta Edoms bergiga område. De trodde att de var säkra och förlitade sig på områdets ointagliga terräng.
      1. Edoms bergsklyftor påminner om Titanic, en båt som skröt om att vara osänkbar, men som sjönk på sin jungfrufärd.
      2. Guds budskap till Edom är att de inte kan förlita sig på sin egen styrka, utan kommer att falla oavsett hur mycket de skryter om sina ointagliga bergsklyftor.
  1. 5Om tjuvar kommer till dig eller plundrare om natten, ja, då är det ute med dig! Skall de inte stjäla till dess att de fått nog? Om vinbärgare kommer till dig, skall de då lämna kvar en efterskörd? 6Hur genomsökt skall inte Esau bli! Hans dolda skatter skall letas fram! 7Till gränsen skall de driva dig ut, alla de som stod i förbund med dig. De skall bedra dig och bli dig övermäktiga, de som du levde i fred med. De som äter ditt bröd skall lägga en snara under dig. Det finns inget förstånd hos dem. 8Skall jag inte på den dagen, säger Herren, förgöra de visa i Edom och allt förstånd på Esaus berg? 9Dina hjältar, Teman, skall slås av förfäran, och var man på Esaus berg skall bli utrotad och dräpt.
    1. De rikedomar som Edom skaffade sig själva genom handel eller plundring av Juda, gömde de i bergsskrevor i sitt bergiga område.
    2. Gud dömer Edom genom att slå på just de punkter som Edom trodde att de var säkra; deras bergsklyftor, deras vise män och deras bundsförvanter.
      1. Inte nog med att skatterna i bergsklyftorna kommer att plundras av tjuvar, hela det edomitiska folket skulle försvinna från deras berg.
      2. Edom, likt de gamla grekerna, var kända för sin stora visdom, men idag är detta knappast något man förknippar edomiterna med. Deras visdom är bortglömda i historien.
      3. Edom dömdes genom att just Edoms bundsförvanter och vänner gick bakom ryggen på dem.
  1. 10För våld mot din broder Jakob skall du höljas med skam och bli utrotad till evig tid. 11Den dag du stod på avstånd, den dag då främlingar förde bort hans rikedomar och utlänningar drog in genom hans port och kastade lott om Jerusalem, då var också du som en av dem. 12Se inte med lust på din broders dag, på hans olyckas dag. Gläd dig inte över Juda barn på deras undergångs dag. Spärra inte upp munnen så stort på nödens dag. 13Drag inte in genom mitt folks port på deras ofärds dag. Se inte, också du, på hans olycka med lust på hans ofärds dag. Räck inte ut din hand efter hans rikedomar på hans ofärds dag. 14Stå inte vid vägskälet för att slå ner hans flyktingar och utlämna inte hans överlevande på nödens dag.
    1. Edom och Israel var broderfolk eftersom deras förfäder, Esau och Jakob, var tvillingar. Detta gjorde Edoms synd mot Israel ännu värre.
      1. Att synda är alltid fel, men att synda mot sin egen familj eller mot kristna bröder och systrar, är värre.
    2. När Juda attackerades av fiender och led svårt, så stod Edom och tittade på utan att hjälpa till. Inte nog med att de var passiva i Israels svåra stund, de var skadeglada över Judas fall. Och som om inte det var nog, de hjälpte även till med att döda eller överlämna de judar som flydde och stal de judiska rikedomar de kom åt. Edoms synd eskalerade ungefär så här:
      1. Först stod Edom bara och tittade på utan att hjälpa ett broderfolk i nöd.
      2. Sen gladdes Edom över Judas fall.
      3. Sen började Edom utnyttja Judas misär
      4. Till sist deltog Edom själva aktivt i dödandet av Guds folk och överlämnade infångade judar till judarnas fiender.
  1. 15Ty Herrens dag är nära för alla hednafolk. Som du har gjort, så skall det göras mot dig. Dina gärningar skall komma tillbaka över ditt eget huvud.
    1. Gud meddelar Edom via profeten Obadja, att det kommer en ”Herrens dag”, då Edoms synd mot Israel kommer att straffas.
      1. Guds dom över Edom är i linje med Guds löfte till Abraham angående Israel: “Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig.” (1Mos 12:3a)
        1. Genom årens lopp har otaliga nationer försökt förinta Israel och det judiska folket. Detta har aldrig lyckats, och istället har nationen som försökte förinta judarna istället gått förlorat. Exempelvis det antika Egypten, Persien, Nazi-Tyskland, etc.
      2. När Gud ger en dom så finns det i princip alltid inräknat ett erbjudande om nåd, ifall man omvänder sig. Guds domar kommer därför ofta inte direkt efter att de har förkunnats, i syfte att ge folket en chans att omvända sig.
        1. Exempelvis säger Gud genom profeten Jeremia: “Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det.” (Jer 18:7–8)
        2. Ett exempel på när Gud ”ångrar” sin dom är Jonas dom över Nineve: “När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.” (Jon 3:10)
  1. 16Ty som ni har druckit på mitt heliga berg, skall alla hednafolk få dricka utan uppehåll. De skall dricka, de skall svälja, de skall bli som om de aldrig varit till. 17Men på Sions berg skall finnas en räddad skara, och den skall vara helig, och Jakobs hus skall åter råda över sina besittningar.
    1. Visserligen går Israel igenom svåra tider just nu, men deras nöd är temporär och frälsningen är på väg. För Edom är det tvärtom, de är glada nu, men deras dom kommer snart att komma och den kommer att vara evig.
    2. Obadjas profetia gick i uppfyllelse i samband med det judiska upproret mot Rom åren 66–70 e.Kr. I det upproret stred judarna och edomiterna sida vid sida. När upproret krossades förlorade judarna helt sitt land och spreds ut i den judiska diasporan, medan edomiterna istället totalt försvann ur historien och slutade existera som folk.
  1. 18Då skall Jakobs hus bli en eld och Josefs hus en låga, och Esaus hus skall vara som strå, och de skall tända eld på dem och förtära dem. Ingen skall komma undan av Esaus hus, ty Herren har talat. 19Då skall de som bor i Sydlandet ta Esaus berg i besittning. De som bor i Låglandet skall ta filisteernas land. Också Efraims land och Samariens mark skall man ta i besittning. Och Benjamin skall ta Gilead. 20Och de som förts bort av denna Israels här, de som bor i Kanaan ända till Sarefat, liksom de som förts bort från Jerusalem, de som bor i Sefarad, dessa skall ta Negevs städer i besittning.
    1. Här profeterar Obadja om en framtid då Israel innehar ett större landområde än vad de har idag.
  1. 21Frälsare skall dra upp på Sions berg för att döma Esaus berg.
    1. ”Sions berg” och ”Esaus berg” kontrasterar varandra där Sion representerar Guds folk och frälsningen, medan Esaus berg representerar Guds fiender och domen.
    2. Budskapet i Obadjas profetia kan sammanfattas i den ”dubbla utgången”:
      1. För den som tillhör Guds folk och läser Obadja så blir texten en tröst och en uppmaning till uthållighet och förtröstan på Gud. Vi får måhända lida temporärt just nu, men kommer snart att få evig frälsning.
      2. För den som inte tillhör Guds folk och läser Obadja, så blir texten en uppmaning till skyndsam omvändelse, eftersom Guds fiender måhända gläds temporärt just nu, men kommer snart att få en evig dom.
  1. Och riket skall tillhöra Herren.
    1. Obadja avslutar sin korta lilla skrift med att konstatera att i slutändan kommer riket tillhöra Herren Gud. Även om Guds folk får lida här och nu så vet vi att Gud till slut kommer att segra. Vi måste inte ta saken i egna händer, slåss mot våra förtryckare eller göra slå tillbaka mot de som slår oss. Vi kan vända andra kinden till och överlåta domen åt Herren. Gud kommer att ta hand om våra fiender i precis rätt tid, och vi kan lugnt förtrösta på att Gud håller hela världen i sin hand.
    2. Sammanfattningsvis lär oss Obadja att:
      1. Gud dömer de som attackerar Guds folk
      2. Den som tillhör Gud kommer att bli frälst
      3. Gud har kontroll över historien
      4. Gud kommer att i slutändan upprätta sitt rike fullt ut
Dela

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.