Pastor Christian Mölk | Krönika
Currently viewing the tag: "Krönika"

Inledning

Varje nyår brukar jag skriva en nyårskrönika för att fundera vad som har hänt under året, framförallt vad gäller mitt jobb som pastor och mitt skrivande. Tidigare nyårskrönikor hittar du här.

I det privata livet har detta året till stor del handlat om att komma till rätta i den nya hemstaden Härnösand. Vi har flyttat in i ett parhus på berget på ön. Konrad har börjat skolan och Amelie har börjat dagis. Min fru Annica är just nu i övergången mellan att avsluta sitt jobb i Timrå och börja sitt nya i Härnösand. Familjen mår bra och vi trivs jättebra i Härnösand.

Härnösand

I början av året avslutade jag min tjänst som föreståndare i Timrå och påbörjade det stora uppdraget att vara pastor och föreståndare i Pingstkyrkan i Härnösand! Att få förtroendet att vara föreståndare för en pingstförsamling är det finaste uppdrag jag kan tänka mig. Det har varit en stor skillnad, församlingen i Härnösand är ungefär dubbelt så stor som församlingen i Timrå. I Timrå var jag ensam anställd och i Härnösand är jag arbetsledare för ett pastorsteam på 6 personer (vi är tre pastorer, en missionär, en evangelist och en pastorskandidat). Jag trivs jättebra med jobbet, men det har verkligen varit en utmaning att växa in i ett större ansvar. Tidvis har jag nostalgiskt tänkt på hur enkelt allt var i Timrå, när jag bara hade mig själv att tänka på arbetsmässigt. Men samtidigt måste jag inse att om Gud ger mig en större uppgift måste jag acceptera det och ta mig an det med hängivenhet och ansvarskänsla. Att vara bekväm, komma till ro och utföra samma arbetssysslor vecka ut och vecka in verkar inte passa min personlighet. Jag gillar att utmanas, ta mig vatten över huvudet, bygga upp någonting nytt och ständigt vara på väg mot ett mål. När jag har uppnått mina mål får jag tråkigt och blir rastlös.

Under året har jag också insett att jag passar i rollen som arbetsledare. Jag gillar helt enkelt att leda genom att tjäna och ta ansvar och jag har lärt mig att bli allt mer organiserad. Att hjälpa kollegor och medlemmar att utvecklas, växa i sin tjänst och hitta sin plats i Guds rike.

Jag har också lagt märke till att jag fungerar bra i kriser. När det uppstår en jobbig situation, en konflikt eller en olycka, så tycker jag om att lösa den uppkomna situationen. Jag gillar att sitta i krissamtal, reda ut konflikter, gå till botten, hantera besvikelser, osv.

I församlingen fortlöper arbetet som pågått under några års tid i Pingst Härnösand. Församlingen har växt och vi har döpt 9 personer. Många av de flyktingar som vi döpt tidigare år har fått flyttbetyg till andra församlingar i andra städer. Det gläder mig att deras liv får en ny start i och med uppehållstillstånd, men det är tråkigt för oss att de flyttas till andra kommuner. Vi har också fått se mirakulösa helanden. En kvinna fick ställa in operationen eftersom det som skulle opereras bort försvann efter förbön. En annan kvinna blev opererad av läkare utan att bli bättre, men blev istället fullständigt helad efter förbön. En man i församlingen blev helad i ryggen. En hörselskadad flicka hör bättre efter förbön.

Pingst

År 2017 fick jag i uppdrag av Pingströrelsens föreståndare Daniel Alm att tillsammans med Carolina Klintefelt jobba fram Pingst-antologin Kallad Bekräftad Överlåten (läs förra årets nyårskrönika för mer om det). I början av 2018 var det därför en VÄLDIGT stor ära att få stå på den stora pastorskonferensens scen tillsammans med Daniel och Carolina!

Pingst Integration

När jag för ungefär fyra år sedan började skriva om afghaner som konverterar till kristen tro var jag, med undantag för Bengt Sjöberg, nästan ensam om det. Nu är det så många som skriver att jag inte ens hinner med att läsa allt. Engagemanget för flyktingar har inga gränser.

På ett sätt kan man tänka att jag har lyckats med min ambition att vara de svaga och utsattas röst och berätta deras vittnesbörd. Men på ett annat sätt känner jag att vi fortfarande inte har fått till en reell förändring. Sverige fortsätter utvisa kristna till länder där kristna förföljs och mördas. Migrationsverket fortsätter att misstro konvertiters mänskliga rätt till religionsfrihet. Det gör mig bedrövad och tvingar mig att fortsätta skriva.

Vad gäller mitt eget skrivande, så märker jag ju tydligt hur det folkliga engagemanget för flyktingar och konvertiter är enormt, det märks inte minst i statistiken som du kan se sist i denna nyårskrönika. ALLA mina mest lästa inlägg detta år handlar om konvertiter. Jag älskar visserligen att skriva, men är egentligen inte så bra på det. Att skriva kommer inte naturligt för mig, om man jämför med att predika. När jag skriver måste jag fundera på varje ord, medans när jag predikar räcker det med att jag öppnar munnen så kommer det av sig självt.

Under året jobbade jag framförallt med fyra texter under temat integration:

– Debattartikel i Dagens samhälle: Stoppa utvisningarna av kristna med asylskäl

– Pingst Integrations text i tidningen Ångermanland: Integrationsglädje

– Debattartikel i tidningen Dagen: Lita på pastorers intyg

– Gästkrönika i Sundsvalls tidning: Mina vänner drömmer inte om att resa längre – utan om att få stanna

Men eftersom jag generellt sätt inte är tillräckligt bra för att vara en “riktig” skribent, så tvingas jag oftast nöja mig med att skriva här på Facebook. På sätt och vis är det tråkigt, men å andra sidan ger det mig ett försprång och jag är ofta före de stora kristna tidningarna med att skriva om exempelvis konvertiter. Dessutom ligger mitt sätt att skriva i linje med framtiden; jag tror att folk kommer att allt mer vilja följa och läsa individuella skribenters alster snarare än att prenumerera på tidningar.

Statistik

Tidigare år har jag visat lite statistik från min hemsida www.christianmolk.se, men detta år har jag nästintill helt övergått till att skriva på min Facebook-sida Pastor Christian Mölk. Visst är det fortfarande många som googlar sig fram till min hemsida, men det är numera betydligt fler som jag når ut till via Facebook. Här är årets mest lästa inlägg:

  1. Idag utvisas en kristen till Afghanistan – 93 000 (visningar / personer som nåtts)
  2. Pressrelease från Pingst Lidköping – 56 200
  3. Tyvärr måste jag meddela att Ali Akbari till slut blev utvisad – 22 300
  4. Nu har Ali blivit misshandlad pga sin kors-tatuering – 21 300
  5. Utvisning av kristna till Afghanistan – 20 600
  6. Det här är så fruktansvärt! – 19 800
  7. Några av medlemmarna i min församling – 11 800

Sammanfattningsvis har 2018 för mig och familjen handlat om att landa i Härnösand, både i staden och jobbet. Jag har växt enormt mycket i mitt ledarskap, jag har jobbat mycket med skrivandet och engagerat mig för konvertiter.

Inledning

Nu är det nyårsafton och ikväll är det dags att på ett väldigt udda sätt fira Jesu omskärelse. Dessutom har ytterligare ett år gått sedan förra nyårskrönikan (läs mina tidigare nyårskrönikor) och det är dags att blicka tillbaka.

På det personliga planet så har familjen utökats med en liten dotter som föddes i juni och heter Amelie. Min fru Annica har tagit examen, fått jobb som fritidslärare och fyllt 30. Vår son Konrad har börjat träna judo och tycker om att spela hockey med mig :)

Mycket mer än så får ni typ inte veta om min familj eftersom jag brukar undvika att skriva om dem allt för mycket på bloggen. Så istället några ord om framtiden.

Härnösand

När jag kom till Timrå för 5 och ett halvt år sedan fick jag nästan direkt flera samstämmiga profetiska ord som handlade om att jag inte skulle stanna som pastor i Timrå speciellt länge. Jag noterade orden, men bestämde mig för att bara vänta och se. Om de profetiska orden var sanna så kommer de ju att inträffa förr eller senare. Dock funderade jag och min fru över hur länge “länge” är? Vi kom fram till att passerar det 5 år (dvs. sommaren 2017) så börjar det bli länge. Om Gud talar till oss innan dess så var profetiorna sanna, annars var de inte det.

I april i år talade Herren till mig när jag av en händelse satt och läste Apostlagärningarna 8. Jag läste om hur Filippus fick vara med om en fantastisk väckelse i staden Samaria där många blev frälsta och helade. I Bibeltexten kan vi se hur Filippus fick nåden att vara med och starta den här väckelsen och stod i centrum för den. Men i Apg 8:26 står det sen att Filippus hastigt och plötsligt kallas vidare till en annan plats. Filippus lämnar väckelsen och beger sig ut på nya uppdrag. När jag läste detta drabbades jag av Guds Ande i mitt hjärta och upplevde hur Herren talade till mig. Att plötsligt behöva lämna en väckelse och gå till nya uppdrag hör till evangelistens börda. Jag förstod att något snart skulle hända och att Gud skulle kalla mig vidare. Vår församling står ju mitt uppe i en väckelse bland afghaner och iranier, och vore det inte för denna starka upplevelse, skulle jag högst troligtvis säga nej till en ny kallelse. Men nu visade Herren för mig att även om jag, likt Filippus, varit med i starten på denna väckelse, så beror inte väckeselen på mig utan på Gud. Jag är bara en enkel tjänare som måste gå dit Herren kallar.

Några veckor senare, i slutet av maj, dvs. en vecka innan sommaren började, fick jag så en fråga från Pingst Härnösand om jag kunde tänka mig att bli deras föreståndare. Först blev jag väldigt paff och ställd. Men pga. att Herren talade till mig några veckor tidigare så beslöt jag mig för att seriöst pröva tanken och be över det. Under minst ett halvår bad jag mycket över detta och samtalade med både Härnösands församlingsledning och min egen församlingsledning i Timrå. Till slut landade jag i att jag upplever att Gud kallar mig till detta nya uppdrag som pastor och föreståndare i Pingst Härnösand.

På ett sätt känns det väldigt sorgligt att sluta i Timrå Pingst. Arbetet har gått mycket bra, församlingen har växt så det knakat och jag har fått goda vänner. Men evangelistens börda är som sagt att gå vidare i nya uppdrag närsomhelst Herren kallar vidare. Jag har gett mitt liv till tjänst för Herren och det är inte jag som bestämmer vart jag jobbar, hur länge eller på vilket sätt. Baksidan av detta är att det kan vara smärtsamt att lämna ett församlingsarbete som man har lagt ner sin själ i och en församling som uppskattar mig väldigt mycket.

Men på ett annat sätt så känns det naturligtvis väldigt spännande att flytta till Härnösand. Jag vet inte vad Gud har för planer där, men jag är villig att tjäna varhelst Gud kallar mig. Även församlingen i Härnösand har växt väldigt mycket de senaste åren och eftersom våra två städer ligger så nära (bara 30 minuter ifrån), så har vi jobbat en del tillsammans med konferenser och integrationsarbete. Vad jag förstår är församlingen nu i behov av att stadga sig en aning och växa i lärjungaskap. Församlingen behöver växa på djupet och inte bara i antal.

Timrå

Jag har alltså jobbat 5 och ett halvt år i Timrå. Lika länge som jag jobbade som ungdomspastor i Bankeryd. Nu när detta år läggs till handlingarna kan man lugnt konstatera att det varit ett välsignat år!

När jag kom till Timrå var församlingen drygt 160 medlemmar, nu är vi 223! För att sätta det i perspektiv så kan nämnas att församlingen aldrig tidigare varit större än 200 medlemmar. Vi har döpt 18 pers i år, vilket blir över 30 pers på två år! Vi har välbesökta gudstjänster. Vi har väl fungerande LP, ungdomsverksamhet, barnverksamhet, integrationsarbete, musikliv, missionsarbete, osv, osv.

På bilden från min dotter Amelies barnvälsignelse syns, förutom min familj och min släkt, några personer i församlingen som har betytt oerhört mycket för mig under mina år i Timrå. I mitten Tesfaye, diakon och en av mina andliga förebilder. Förmodligen den ödmjukaste Gudsmannen jag träffat i mitt liv. Till vänster Bengt Åke, församlingens missionsledare och äldste. Vi har tillsammans startat mission i Nepal och han har fungerat som min mentor som jag rådfrågat när jag haft pastorala bekymmer. Händerna längst till vänster tillhör Tommy, äldste och tf föreståndare tills församlingen hittar min efterträdare som pastor och föreståndare i Timrå Pingst. En person som dock inte finns med på bilden, men som varit en vän och nära medarbetare är Roger. Han har lett församlingens ungdomsverksamhetet och LP-kontakt. Större hjärta får man leta efter!

Pingst

Under året som har gått har jag fått allt större förtroende inom Pingströrelsen, både regionalt och nationellt. Jag har bl.a. varit med och startat upp Pingst Integration och sitter med i Pingst Integrationsråd med särskilt ansvar för afghaner. Min församling fick även ansvaret att arrangera integrationssatsningen på Lappis, ett förtroende som resulterade i att 130 afghaner bussades till Lappis från hela Norrland.

För ett år sen fick jag även förtroendet av Daniel Alm att tillsammans med Carolina Klintefelt jobba fram en antologi med texter från pingstpastorer i diverse olika ämnen. Resultatet blev boken “Kallad, Bekräftad, Överlåten” och jag kommer att lägga in en länk till boken så fort den börjar säljas. Min del i arbetet var framförallt i början och gick ut på att hitta rätt pastorer att skriva rätt kapitel. Jag hade mycket kontakt med dessa skribenter fram och tillbaka under ett antal månader under tiden som vi jobbade fram bra texter. Jag vill särskilt tacka Daniel Alm både för förtroendet och för det otroligt roliga samarbetet när vi läste igenom alla texter :) Vill också tacka Carolina för ett imponerande professionellt bokarbete. Tack!

Under året har jag även undervisat om integration en hel del. Bland annat talade jag på konferensen Pingst Pastor och på Lapplandsveckan. Jag har svårt att se hur jag ska kunna toppa det! För mig som svensk pingstpastor finns det inget mer hedrande uppdrag än att få tala på dessa två konferenser! Kanske var 2017 höjdpunkten i mitt liv som pingstpastor? :)

Debatt

Som ett led i att jag sitter med i Pingst Integrationsråd med särskilt ansvar för afghaner fick jag i uppdrag av Pingsts ledning att författa någon form av debattinlägg för att stoppa utvisningarna av afghaner. Jag skrev ihop en op-ed som sen Pingst Integration, och framförallt Daniel Alm, förbättrade. Texten publicerades i tidningen Dagen och fick mycket stor spridning i #vistårinteut-nätverket och i en mängd lokaltidningar. Min övriga medverkan i media kan du kika på här: I media.

Statistik

Hemsidan

Antalet besökare på min hemsida har ökat från 30.000 år 2013 till 47.000 år 2014 till 74.000 år 2015 till 82.000 år 2016 och nu 95.000 år 2017. De mest populära inläggen under året var:

  1. Afghaner som konverterar till kristen tro
  2. हम ईसाई कैसे बने (Hur blir man kristen? på Hindi)
  3. Bibeln online på svenska
  4. Vilka är Guds olika namn?
  5. Om mig
  6. Vad säger Bibeln om homosexualitet?
  7. Frågor & svar
  8. Vad säger Bibeln om äktenskap?
  9. Hur blir man kristen?
  10. Bibelsamtal

Facebook

Jag använder numera min hemsida mest som ett arkiv för allt mitt Bibelmaterial (Bibelkommentarer, Bibelpredikningar, Bibelsamtal, osv), och min Facebook-sida Pastor Christian Mölk som blogg. På Facebook brukar jag numera ha flera tusen som läser när jag skriver något vettigt eller intressant. Några av mina mest uppmärksammade Facebook-inlägg skrivna år 2017 var:

  1. Deras Gud är min Gud
  2. Mitt andra barn! En liten mörkhårig flicka 
  3. Timrå-modellen
  4. Pingstledare vädjar: Inga fler utvisningar till Afghanistan
  5. SJ slängde av en liten afghansk familj från tåget
  6. Hopplöst dåliga intervjufrågor (angående Hillsong Stockholm)
  7. Vad har Stefan Löfven med det att göra?
  8. Om Pingst Pastors-boken
  9. Idag hade vi dop i Timrå Pingst igen
  10. Konvertiter får tre dagar på sig att konvertera – eller dö!

Bubblare

Några blogginlägg jag skrivit som kanske inte rönt lika stor uppmärksamhet, men som har betytt mycket för mig är:

  1. Missionär för en dag
  2. Pentekostal feminism
  3. Prognos över frikyrkans utveckling

Avslutningsvis

Avslutningsvis så är jag väldigt glad och tacksam över att få leva i min kallelse! Jag får jobba med det jag älskar och göra det jag är bäst på. Jag växer i förtroende, ansvar och ledarskap. Men om det inte vore för min fru Annica, så skulle detta inte vara möjligt. Så detta ord får avslutas med ett förträffligt fint Bibelord!

“En god hustru, var finner man en sådan? Långt mer än pärlor är hon värd. På henne litar hennes mans hjärta och han saknar ingenting.” (Ords 31:10–11)

Lång inledning

För tio år sen var jag spyfärdig på Pingströrelsen. Jag hade sett insidan av Pingst och det var tyvärr ingen vacker syn. Jag blev äcklad av allt rövslickeri. Jag fick intrycket av att många pingstpastorer först och främst ville armbåga sig uppåt i karriären och bli ett namn eller en känd ledare. Kanske var mina upplevelser helt fel, men jag kände det som att Pingst hade tappat kompassriktningen och var på väg åt fel håll. För många pastorer kom karriären först och kallelsen i andra hand. Droppen var Predikantveckan (föregångaren till nuvarande konferensen Pingst Pastor) i Stockholm. Eftersom jag inte var något känt namn hamnade jag utanför och kände mig oerhört ensam.

Att se allt detta tog musten ur mig och fick mig att vilja lämna Pingströrelsen helt och hållet. Jag har hög integritet och skulle aldrig få för mig att armbåga mig uppåt eller fjäska för höga Pingst-ledare för att få en fin position. Jag är snarare som tjuren Ferdinand som hellre vill tjäna Jesus i ödmjukhet och litenhet där Herren öppnar en dörr. Jag trivs bäst när jag får vittna om min Jesus för någon som är intresserad och vill lyssna.

Dessa upplevelser gjorde att jag slutade som pingstpastor och tog tre sabbatsår för att få vara ensam med Herren och studera Guds ord. Jag ville inte ha med Pingst att göra på några år. Jag ville hitta tillbaka till den klara källan.

Jag skriver detta därför att när jag var som längst ner i min syn på Pingströrelsen hade jag ALDRIG trott om någon hade berättat för mig att jag om tio år skulle vara med om allt det som jag är med om idag och som jag skriver om nedan.

Nu har jag själv blivit “vuxen” och är inte längre en nybörjare inom Pingst. Nu har jag själv ett ansvar att leda, gå före och våga visa det som Gud leder mig till. Nu kan jag inte längre klaga på att jag tycker att alla andra gör fel, utan måste själv göra det som är rätt, gå före och visa vägen. Nu har jag själv blivit ett känt namn inom Pingströrelsen och måste leva upp till de förväntningar som finns.

Nu när jag blickar tillbaka på året som har gått och året som kommer, så häpnas jag över hur mycket Gud har börjat använda mig inom Pingströrelsen utan att jag försöker armbågar mig uppåt. Det gör att jag får hopp om att Gud vill använda både mig och Pingströrelsen för stora ting framöver. Men nu är det dags att komma till saken och gå igenom några saker som varit kul och tråkigt under 2016:

Statistik

Antalet besökare på min hemsida har ökat från 30.000 år 2013 till 47.000 år 2014 till 74.000 år 2015 och nu 82.000 år 2016. De mest populära blogginläggen under året var “Vilka är Guds olika namn?“, “Bibeln online på svenska“, “Bör kristna fira Halloween?“, “Vad säger Bibeln om homosexualitet?” och “Om mig“.

Det har blivit allt mer uppenbart att min blogg och hemsida fungerar bäst som ett arkiv med svar på Bibelfrågor och Bibelresurser som folk googlar och söker efter. Bloggarnas storhetstid är över och Facebook är den nya plattformen för social text-kommunikation. Så numera använder jag min Facebook-sida Pastor Christian Mölk som min blogg.

Exempelvis hade mitt Facebook-inlägg om “Kristna som hjälper ISIS-krigare” nästan 28.000 visningar och mitt inlägg “Bör kristna fira Halloween?” över 20.000 visningar.

Fördelen med en Facebook-sida istället för en vanlig Facebook-profil är att bara de som klickat “Gilla” på min Facebook-sida behöver se mina skriverier, plus att jag ser en massa intressant statistik. Så gillar du det jag skriver, men har ännu inte gått in och gillat min Pastors-sida, gör det via den här länken: Pastor Christian Mölk.

Inblick

I förra årets nyårskrönika var jag väldigt glad över att vara bloggare på tidningen Inblick. Men strax efter nyår inträffade en del incidenter på tidningen som gjorde att jag inte ville fortsätta att skriva för dem. Så skrivandet för Inblick fick ett abrubt slut och det var väldigt tråkigt, men tyvärr nödvändigt. Det som framförallt var kul att skriva om var integrationsarbetet jag och min församling står i. Det är en fråga som jag brinner för och som folk uppenbarligen vill läsa om. Minns att jag fick över 46 000 visningar på ett av mina blogginlägg om två muslimer som knackade på min kyrkdörr och ville bli frälsta. I ett polariserat debattklimat finns det onekligen ett sug efter att få läsa om någon som inte bara debatterar för eller emot invandring/Sverigedemokraterna/Trump, utan som faktiskt gör allt jag kan för att leda dessa nysvenskar till Jesus.

Integration

I somras upplevde jag i min ande att någonting var på gång. Jag visste inte vad det var så jag bestämde mig för att söka Gud extra mycket under en period. Jag tog långa bönepromenader varje dag och frågade Gud vad han höll på att göra. Jag fick inget konkret svar, men märkte allteftersom att Gud öppnade mängder med dörrar på integrations-området. Vi norrländska pingstförsamlingar startade ett integrationsråd där jag blev ordförande. Nu håller även ett nationellt integrationsråd på att startas inom Pingströrelsen. Jag har suttit med på första mötet och kommer förhoppningsvis vara en del av detta integrationsråd.

Jag är helt övertygad om att den flyktingväckelse många församlingar just nu är med om, är starten på den väckelse vi pingstvänner har bett om nu så länge. Vi har bett och det har profeterats om att eldar ska tändas “från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder, från Stockholm i öster till Göteborg i väster” (dock glömde profetian att nämna “Timrå i mitten”!). Nu ser vi detta i våra församlingar och vi behöver därför samtala om hur vi på bästa sätt tar vara på denna väckelse. Om vi inte gör det så tror jag väckelsen kommer att fortsätta utanför våra pingstförsamlingar och bli en ny egen rörelse.

Mitt intresse och engagemang för denna fråga har lett till att jag ska få den stora äran att undervisa om hur man når nysvenskar och asylsökande på Lapplandsveckan och Pingst Pastor-konferensen. Glad och tacksam över detta!

Timrå

Mitt arbete som pastor och föreståndare i Timrå Pingst har gått väldigt bra detta år. Jag har mognat rejält och fått mängder med nya erfarenheter. Församlingen växer och det kommer fler på gudstjänsterna. Vi har inga konflikter i församlingen. Det mesta är bra och rör sig framåt.

Förra året var jag så glad över att vi hade döpt 10 personer, men det här året har vi döpt 15 personer, vilket är historiskt mycket för att vara Timrå!  Jag är oerhört stolt över att vara ledare i Timrå Pingst och väldigt glad över att ha församlingens förtroende.

Familjen

I maj kommer familjen Mölk att utökas med en liten flicka :) Konrad har pratat länge om att han vill ha en lillasyster, så nu ska han få det. Min fru Annica tog sin examen i somras och jobbar nu som fritidslärare på en skola. Mina knepiga arbetstider gör dock att vi inte ses så mycket tyvärr. Annica jobbar vanliga arbetstimmar och jag jobbar nästan alltid kvällar och helger. Detta måste vi fundera på hur vi kan förbättra.

Nepal

Sen jag var 18 år så har jag känt en kallelse till mission i Nepal. Nu har dörren äntligen öppnats och församlingen har valt att satsa på ett samarbete med IBRA och en kristen radiostation i Kathmandu. Mer om detta framöver.

2017

Under 2017 ser jag fram emot att jobba med integration! Jag vill se mer invandrare frälsta och döpta! Jag vill se att Sveriges pingstförsamlingar tar sig an flyktingarna och hjälper dem in i församlingen och in i samhället. Vi behöver lära oss hur vi dels evangeliserar på ett bra sätt, men också hur vi ger social hjälp på ett bra sätt. Evangelisation och diakoni hör ofrånkomligen ihop. Det finns så många bra exempel i våra församlingar och vi behöver lära av varandra istället för att vara isolerade öar som uppfinner varsitt hjul på varsitt håll.

Pga. mitt engagemang inom flyktingfrågan har jag fått vara med och ta ansvar både regionalt och nationellt. Detta är väldigt spännande och nytt för mig, så detta hoppas jag verkligen få fortsätta vara delaktig i.

Under 2017 kommer jag dessutom vara delaktig i ett spännande bok-projekt! Håll ögonen öppna för mer info :)

Avslutningsvis: GOTT NYTT ÅR!! :D

Så här års brukar jag varje år summera året som gått på den här hemsidan och i mitt enkla pastorsliv. Om vi börjar med hemsidan så har antalet besökare ökat från 30.000 år 2013 till 47.000 år 2014 och nu 74.000 år 2015. De mest lästa blogginläggen är:

  1. Bibeln online på svenska
  2. Jesus och flyktingarna
  3. Markus 5:35-43 – Jesus uppväcker en död flicka
  4. Vilka är Guds olika namn?
  5. Vad säger Bibeln om homosexualitet?

De allra flesta som besöker min hemsida gör det via Google-sökningar, inte för att de följer min blogg, uppskattar mig som pastor eller gillar mina skriverier. Jag har varit nöjd med detta eftersom jag inte driver en hemsida för att själv bli känd utan för att få ut budskapet om Jesus och förklara Bibeln för vanligt folk. Så att vara relativt okänd har passat mig alldeles utmärkt! Detta har dock förändrats under året sen jag blev bloggare för tidningen Inblick och medverkade i Kanal 10 där jag pratade om Halloween och Pacifism. Nu verkar jag bli allt mer igenkänd av kristna lite här och var i landet. Kul, men konstigt!

Skriver man så mycket som jag gör så får man ibland räkna med att man då och då blir offentligt kritiserad. Detta har varit svårt för mig och jag har ofta tagit väldigt illa upp. När jag fick som mest kritik bestämde jag mig för att sluta skicka insändare eller debattartiklar till tidningen Dagen. Ironiskt nog var det strax efter det beslutet som Tommy Dahlman frågade om jag ville bli bloggare på Inblick! Kanske en slump? Kanske Guds vägledning? Vet inte. Hursomhelst så fortsätter jag att skriva om Bibeln och delar fritt och för intet med mig av det Gud har lagt på mitt hjärta.

Timrå

MölkI min församling i Timrå har vi sett ett år utan dess like! Vi har numera väldigt mycket folk i byggnaden och väldigt många hjälper till med att ordna fika, städa, koka kaffe, lära ut svenska, etc, etc. Vår församling var tidigt ute med att starta ett språkcafé, något som har gjort att väldigt många människor från alla möjliga länder kommer till kyrkan. Tack vare en väldigt duktig medarbetare har vi fått döpa fler människor än på över 20 år i församlingen! Tidvis har jag under året till och med börjat känna mig lite arbetslös i kyrkan! Vi har så många duktiga frivilliga som leder samlingar, pratar med människor, predikar osv, så ibland känner jag mig överflödig! Detta har jag dock medvetet arbetat med att utveckla, dvs. att församlingen ska funka bra även utan mig, men jag blir ändå lite häpen när det funkar :)

Den verksamhet som under ett par års tid har haft det allra tuffast är LP. Men efter ett par svåra år har vi nu lyckats få LP att verkligen komma på fötter och bli stabilt. Men det är mycket blandade känslor inblandat, mycket sorg och mycket glädje. Fyra personer är just nu på behandlingshem, somliga har fått återfall, en del har fått ett stort hjärta för missbrukare, en del har fått möta Jesus, etc, etc.

Mitt eget ledarskap i församlingen har mognat ganska så rejält i mina ögon. Eftersom jag jobbat i Timrå drygt 3 år nu så har jag fått en bättre överblick över all församlingsverksamhet och alla inblandade människor. Jag har också allt mer försökt “gå på vatten” och “följa efter Anden” om du förstår vad jag menar :) Församlingen tillhör ju Jesus, inte mig eller äldstekåren, och när jag ser att den helige Ande gör någonting försöker jag haka på Guds Ande och jobba med det jag ser att Gud gör mitt ibland oss. Ofta ser jag störst framgång där jag låter Gud leda mig än där jag själv försöker vara smart.

Hjärtat

Under en väldigt hektisk period började jag känna tryck vid hjärtat. Det kändes exakt som att någon tryckte ett pekfinger hårt mot hjärtat. Under den mest stressiga veckan var det som värst, vilket ledde till att jag gick till läkaren. Jag var orolig att det var något fel på hjärtat, men det var det som tur inte. De konstaterade att jag hade “extraslag”, något som alla människor har minst en gång varje dygn utan att märka det. När man är stressad eller dricker för mycket kaffe kan man få det oftare och då märker man det tydligare. Det är inget farligt, men kan upplevas obehagligt så klart. Jag tolkade extraslagen som att jag borde trappa ner på tempot och styra upp mitt arbetsschema lite bättre. Sen dess har jag inte känt några fler extraslag :)

Pacifism

Det här har varit ett år då jag verkligen fått upp ögonen för pacifism, dvs. att “skapa fred”. I en värld där krig och terror blir allt vanligare och när allt fler talar om att vi just nu lever i det 3:e världskriget, så är det min bön att vi pingstvänner ska bli en fredens röst. Jag skulle önska att Sveriges Pingströrelse tog ett rejält tag i den här frågan och började prata om hur vi kan hjälpa världen att bli en fredligare plats och hur vi löser konflikter utan att bomba de som vi för tillfället anser är terrorister. Världsliga människor kommer alltid förespråka mer bomber och mer död, men jag skulle önska att vi pingstvänner kunde förkunna profetiska lösningar som leder till mer fred istället för mer krig.

Teamträningsskolan

Under året har jag även fortsatt fått förtroende att undervisa på Teamträningsskolan i Örnsköldsviks pingstförsamling. Jag är väldigt glad över detta eftersom det gör att jag verkligen försöker gå på djupet i ett specifikt ämne, exempelvis Kyrkohistoria eller Konsten att studera Bibeln. Min kärlek och respekt till Guds ord har verkligen fördjupats under detta år :)

Frågor och svar

De allra flesta som besöker min hemsida gör ju det via Google-sökningar. Man vill veta vad Bibeln säger om ett visst ämne eller hur man blir kristen osv. Detta har även lett till att jag fått många följdfrågor via mail som jag försökt besvara. En del av frågorna finns på sidan Frågor och svar. En del av frågorna har till och med lett till personeers frälsning!

Avslutningsvis

Under årets lopp har framförallt två personer gett mig väldigt stort förtroende och som jag skulle vilja rikta ett stort tack till, nämligen Stefan Beimark, föreståndare i Örnsköldsviks Pingstförsamling, och Tommy Dahlman, chefredaktör för tidningen Inblick. Att få undervisa elever på en Bibelskola och få skriva för en tidning är stort tycker jag, och ett hedersamt uppdrag som jag tacksamt tar mig an med stort engagemang och hjärta. Det roliga är ju också att jag egentligen inte känner dessa två speciellt väl, så jag har inte fått förtroendet pga relationer, utan pga det jag gör i mitt jobb som pastor och genom mitt skrivande på den här hemsidan.

Nu när 2014 snart är över är det dags att summera året som gått på den här hemsidan. I år har jag haft 47.000 besök vilket är en markant ökning från förra årets 30.000. Jag har ju medvetet undvikit de stora inomkyrkliga debatterna så mycket jag har kunnat för att istället koncentrera mig på att skriva Bibelkommentarer, Bibelsamtal och spela in mp3-predikningar, etc. Då får man mindre besökare på hemsidan, men man får också mindre huvudvärk av allt debatterande :)

De flesta som hittar till min sida kommer hit via Google. Det är väldigt vanligt att folk googlar något om Bibeln och hittar till min sida. Min förhoppning är att fler pastorer, teologer och Bibelintresserade skulle skriva om Jesus och Bibeln på internet istället för att debattera och bråka om allt som är fel inom kyrkan. Folk ute på nätet är ju intresserade av Jesus och Bibeln och när de kommer till kristna bloggar och bara ser att vi bråkar sinsemellan finns det ju stor risk att många får en, möjligtvis rättvis, men samtidigt dålig bild av vår svenska kristenhet. Om vi fokuserade mer av vår energi på att sprida evangeliet utåt istället för att bråka inåt, är jag övertygad om att fler i det här landet skulle velat bli kristna.

Nåja, under året som har gått så har jag inom församlingsarbetet jobbat mycket med framförallt LP, mission och flyktingar. Vår församling har i genomsnitt ungefär 60 gudstjänstbesökare (som mest 120 och som minst 40) på söndagarna och då är nästan hälften födda utrikes, varav många inte kan svenska. Det innebär stora och intressanta utmaningar. Vi har börjat sjunga mer engelska sånger och när jag predikar har jag alltid mina Bibelord och punkter på engelska på projektorn, vilket möjliggör för invandrare att höra svenskan och läsa på engelska så att de förstår vad jag pratar om och på så sätt kan öva sig på svenskan. Vi har också nyligen öppnat ett “asyl-café”, där vi lär ut svenska, erbjuder asylrådgivning och fikar tillsammans. Vår församling är beroende av invandrare eftersom vi utan dem skulle både minska i antal och bli äldre i ålder. Nu växer församlingen tack vare invandrarna och vi får se många dop och omvändelser samtidigt som vi får se Guds rike växa fram mitt ibland oss.

Vad gäller missionen så har vi långsamt men säkert börjat bygga upp någon form av verksamhet i Nepal, ett land som har legat på mitt hjärta sen jag blev en lärjunge vid 18 års ålder. Nepal har ständigt återkommit i mitt liv och jag har villigt gått in genom de dörrar Gud har öppnat. Förhoppningsvis kan vi under 2015 ta ytterligare ett steg mot att etablera mission i Nepal i syfte att på sikt nå onådda folkgrupper med evangeliet genom media.

LP har haft ett framgångsrikt men svårt år. Ända sen delningen mellan LP Sundsvall och LP Timrå så har LP haft svåra ekonomiska problem och ständigt stött på besvär på ett eller annat sätt. Men samtidigt var det länge sen LP haft så många på behandling som nu! Det finns många missbrukare i Timrå och LP behövs verkligen, men situationen är besvärlig. Du som är bedjare och läser detta får väldigt gärna be för LP-verksamheten i Timrå.

Privat har jag haft ett gott år. Jag trivs väldigt bra i min tjänst som föreståndare i Timrå Pingst, min fru Annica har nu pluggat halva sin utbildning till fritidslärare och min son Konrad är lycklig! Att som pastorsson växa upp långt från släkten mitt i en församling gör att han får mycket uppmärksamhet och blir “församlingens barn” på ett sätt. Alla tycker om Konrad och vill hälsa på honom och så vidare.

Just nu är jag i Linköping för en välbehövlig veckas ledighet! Att vara föreståndare innebär ett mycket stort ansvar och eftersom jag bara har en ledig dag i veckan så är det svårt att släppa jobbet och alla tankar man har. Jag tänker mycket på hur jag vill att församlingen ska utvecklas och på alla bekymmer som medlemmarna har. Det har gjort att jag lärt mig hantera svåra beslut bättre och gjort att jag har lärt mig vad det innebär att “ha lite is i magen”! Ofta står man inför väldigt svåra beslut i viktiga vägval i en människas liv och det är lätt att få ångest över hur framtiden kommer utvecklas. Men har man bara lite is i magen, tänker rationellt, litar på Guds oanade möjligheter, samtalar med sakkuniga, etc, så löser det sig oftast till det bästa.

Under 2015 hoppas jag kunna jobba vidare med integrationen, växa i mitt ledarskap, utveckla gudstjänst-evangelisationen och pyssla med 3000 andra församlingsrelaterade saker :)

Gott nytt år!

Tänkte tappert ge mig an ett försök till nyårskrönika! Vissa tider och stunder varken hinner eller orkar jag skriva om saker som händer så detta får bli en liten sammanfattning av slumpvis utvalda minnen från året som gått.

Christian & KonradLivspusslet. När jag tänker tillbaka på 2013 tänker jag givetvis först och främst på Konrad, min lille son. Han föddes i oktober 2012 så året som har gått har präglats mycket av honom. Vi har haft väldigt roligt tillsammans, och alla ni som har egna barn vet hur mycket ett barn utvecklas det första året, så det har hänt så otroligt mycket :) Konrad har lärt sig gå, springa, peta i näsan och skoja.

Samtidigt har livet blivit väldigt stressigt tidvis. Min fru Annica pluggar heltid och det har varit ett pussel att få ihop kyrkans, min och min frus kalender. Konrad behöver verkligen börja på dagis.

Församlingen. Jag har nu varit pastor och föreståndare i Timrå Pingst i ett och ett halvt år och det har varit en lärorik tid! Församlingen är inne i en positiv trend just nu med en söndagsgudstjänststatistik som det senaste halvåret har ökat från 53 personer i genomsnitt i juli till 101 i november, en ökning som visserligen till viss del har sina naturliga förklaringar men som ändå är väldigt rolig att bevittna :) Vår församling har väldigt mycket invandrare och asylsökande, ibland är de nästan hälften av våra gudstjänstbesökare.

Men även om det har varit mycket positivt på vissa områden har vi ändå gått igenom en hel del kriser, något som jag inte på förhand har vetat hur jag ska hantera. En hel del av dessa kriser går inte att skriva om offentligt, men några jag kan skriva om är dagiset Kompassen och vår LP-kontakt. Kompassen fick problem eftersom nattdagiset som hyrde deras lokaler på natten bytte lokaler vilket medförde att Kompassen aldrig skulle ha råd med den förhöjda hyran. Efter mycket strul och förhandling lyckades vi gemensamt komma fram till en bra lösning och idag har Kompassen mer barn än på länge! Vad gäller LP så har vi en förening tillsammans med 9 andra församlingar i Sundsvall och Timrå. Utan att gå in för mycket på detaljer så kan man kortfattat nämna att Sundsvall vill dra sig ur samarbetet och koncentrera sig på sin egen kommun och stad. Detta leder till att vi i Timrå får väldigt svårt att anställa den föreståndare som behövs. Denna kris är ännu inte löst men vi jobbar på en lösning.

Dop- och medlemskapsdebatten. Det har varit väldigt intressant att följa och delta i den dop- och medlemskapsdebatt som just nu pågår både i vår församling och i Pingströrelsen i stort. Sammanfattningsvis så går den ut på att de allra flesta pingstförsamlingar är baptistiska och bara välkomnar medlemmar som är troendedöpta. Samtidigt har många barndöpta från andra samfund blivit en del av församlingsgemenskapen utan att döpa om sig och därför inte officiellt kan bli medlemmar. 

Jag tycker personligen att det är mycket bra att denna debatt har blossat upp. Vi behöver verkligen samtala om hur vi ska se på detta. Ibland har jag blivit mycket upprörd över de som jämför detta samtal med något slags andligt avfall, jag tycker det är helt rätt att saken diskuteras så att vi kan lyssna in olika perspektiv och studera vad Bibeln säger i frågan. Det minsta vi kan göra för alla dessa varmt troende barndöpta i våra församlingar är att samtala om hur vi ska se på att vi låter de vara med i församlingsgemenskapen men inte i församlingsmatrikeln. Sen kanske vi ändå står fast vid våra tidigare stadgar och åsikter, men vi måste åtminstone samtala om situationen. Personligen vet jag inte exakt hur jag ska tänka i denna fråga, jag tycker Bibeln är väldigt tydlig vad gäller dopet, men inte lika tydlig vad gäller medlemskap i Guds rike och församlingen. Jag inser min egna begränsning och inser behovet av större samtal i hela Pingströrelsen och ser därför fram emot de nationella samtalen på Pingst Pastor 8-10 jan och de regionala i februari.

Utomlands. I år har vi jobbat mycket med vårt biståndsarbete utomlands och det har blivit några oerhört intressanta resor för egen del. Min ursprungliga dröm sen jag blev lärjunge vid 18 års ålder var att bli missionär, en dröm som möjligtvis ändrat lite riktning på senare år nu när jag istället jobbar som pastor i Norrland. Men intresset och engagemanget finns kvar och jag hoppas kunna fortsätta med detta även framöver.

Bröllop, dop och begravning. Som pastor har jag den oerhörda förmånen att få förrätta diverse olika ceremonier, människors viktiga ögonblick av lycka, kärlek, beslut och sorg. Jag hade aldrig tidigare vigt eller begravt någon så detta var väldigt väldigt spännande. På ett sätt bävar jag inför dessa förtroendeuppdrag men på ett annat sätt ser jag fram emot dem.

Andlighet. Jag tror de allra flesta kristna längtar direkt eller indirekt efter mer bön, Bibelläsning, lovsång, Gudsnärvaro, osv. Förmodligen ber jag och läser Bibeln mer än de flesta, men jag skulle inte vilja påstå att det blir enklare bara för att man blir pastor. Jag är oerhört tacksam för alla de stunder jag kan be och studera Bibeln på arbetstid, exempelvis när jag förbereder en predikan eller leder ett bönemöte, men det är den personliga andakten som egentligen betyder mest för mig. Jag tycker inte att det har blivit lättare att ta personlig tid med Gud bara för att jag har blivit pastor utan det krävs lika mycket planering och vilja som förut. Ibland är det lättare, ibland är det svårare. Som tur är så har jag under årens gång lyckats bygga upp fasta rutiner som jag inte viker ifrån ens om jag har 40 graders feber eller stressar mig igenom dagen. Men under 2014 hoppas jag kunna bli ännu bättre på mina personliga stunder med Gud eftersom jag vet hur mycket de betyder både för mig och för Gud. Vi tycker ju om varandra :)

 

Kontakt
Vill du kontakta mig? Är du intresserad av att bli kristen eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så hjälper jag dig.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.