Christians nyårskrönika 2020

Christian Mölk Blogg Leave a Comment

År 2020 har onekligen präglats av coronapandemin. Från början kändes det som en spännande utmaning, en språngbräda för församlingen in i en digital värld. Jag imponerades oerhört av alla engagerade församlingsmedlemmar som klev fram och bar församlingen på sina axlar när vi inte kunde samlas som vanligt. Men nu har corona pågått i snart ett år, många är trötta, kreativiteten har mojnat och nu har jag dessutom själv fått covid-19. Men som tur är så är en lågpunkt en perfekt start på en förbättring, så så fort jag har återhämtat mig från corona är det dags att ta nya tag.

En av de saker som har fascinerat mig mest under det här speciella året, är att samtidigt som mycket av församlingsverksamheten legat nere så har vi döpt fler än någonsin! Även om vi har ställt in mycket av vår verksamhet, så verkar det inte som att Gud har gjort det!

Familjen

Familjelivet rullar på, det har varit ett riktigt vardagsår. Annica jobbar på sin skola och gör ett bra jobb. Konrad har börjat träna innebandy och Amelie leker konstant med dockor. Vi trivs alla väldigt bra i församlingen och i Härnösand. Det är en ynnest att få bo så nära världsarvet Höga kusten!

Integration

Vad gäller den personliga kallelse Gud har gett mig; integration, så har det också varit ett speciellt år. Det började med att jag predikade “Vad säger Bibeln om flyktingar?” på SVT och fick stor respons som ledde till att jag figurerade i riksmedia.

Men sen efter det så har det verkligen lugnat ner sig i media. Jag vet inte exakt vad det beror på. Kanske har coronapandemin gjort att intresset för konvertiter och flyktingar minskat? Hursomhelst så har jag fortsatt arbeta för att hjälpa konvertiter och flyktingar framförallt genom mitt dagliga församlingsarbete. Flera församlingsmedlemmar har under året fått uppehållstillstånd på grund av sin kristna tro.

Jag har även under året känt mig manad att förkovra mig i svensk och internationell flyktingpolitik. Så länge som vi lever kvar i den här världen behöver vi kristna färga vårt land med Guds rikes värderingar. När man ser svenska myndigheters byråkratiska övergrepp på ens församlingsmedlemmar räcker det inte att bara be en bön, man måste också arbeta för att själv bli en del av bönesvaret. Men exakt vad som blir av detta återstår att se.

Statistik

Återigen är jag förbluffad över hur många som läser vissa av mina inlägg. Men det är samma sorts inlägg som de två senaste åren; om mitt engagemang för konvertiter och flyktingar. Det är uppenbart att mitt engagemang i den här frågan genererar väldigt många läsare. De tre senaste åren har alla mina inlägg som lästs av fler än 50 000 handlat om integration, konvertiter, flyktingar eller rasism.

  1. Det här är Chantal – 69 500 (visningar / personer som nåtts)
  2. Tvångsutvisning – 60 800
  3. Idag ringde en rasist – 36 700
  4. Här är några hat-meddelanden jag har fått – 28 900
  5. I askan och ruinerna av de fallna World Trade Center-tornen – 23 600
  6. Nämndeman säger att protestanter inte tror på att Gud är treenig – 20 400

Om jag får ta tillfället i akt och reflektera lite över mitt skrivande så är det ironiskt nog det faktum att jag inte är särskilt bra på att skriva som har gjort att många läser det jag skriver. Hur hänger det ihop?

Jo, eftersom jag inte är så bra på att skriva så måste jag kompensera mina litterära brister med att skriva personligt. Och i den snabba sociala medier-eran så är det inte nödvändigtvis litterär briljans som efterfrågas, utan personlighet.

Som pastor kan jag så här i efterhand se hur Gud har haft ett finger med i spelet. Om vi ställer våra mänskliga brister till Guds förfogande så kan han använda dem för sina syften. Gud vänder det negativa till något positivt. När jag agerar utifrån den kallelse jag har fått så går skrivandet som smort och texterna om flyktingar och konvertiter blir välsignade.

Avslutningsvis vill jag ge dig ett ord från Bibeln. År 2020 har varit ett exceptionellt speciellt år och inneburit mycket ensamhet, sjukdom och död för många. Men i Bibelns mörkaste stund finns ett av de finaste bibelorden:

Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. Herren är min del, det säger mig min själ, därför står mitt hopp till honom.(Klagovisorna 3:22–24)

Oavsett vad vi drabbas av så överger Herren oss aldrig. Med honom kan vi gå igenom vad som helst. Det vet min själ, och därför känner jag frid och hopp även om jag just nu skriver dessa ord sjuk i corona.

Guds frid och gott nytt år!

Share this Post

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.