- 22 Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe. 23 Han tog dem och förde dem över bäckravinen tillsammans med allt annat han ägde.
- Bakgrunden till denna dramatiska berättelse är Jakobs långvariga konflikt med sin storebror Esau. Efter att Jakob, genom list och bedrägeri, tillskansat sig både förstfödslorätten och deras far Isaks välsignelse (1 Mos 27), tvingades han fly för sitt liv. Esau bar på ett djupt hat och hade öppet uttalat sin avsikt att döda Jakob (1Mos 27:41). I omkring tjugo år har Jakob levt i exil, långt från sitt hem och sitt ursprung. Nu är tiden inne för återvändande, inte på eget initiativ utan på Guds uppmaning (1Mos 31:3). Men vägen hem går rakt mot det oläkta såret i hans liv: mötet med Esau. När Jakob får höra att Esau är på väg mot honom med 400 man grips han av stark fruktan. För att mildra broderns vrede förbereder Jakob därför rika gåvor i hopp om att blidka honom. Situationen är laddad av osäkerhet och hot, och Jakob fruktar med rätta för sitt liv och sin familjs framtid. Det är i detta skede, innan bröderna möts, som den märkliga och avgörande brottningskampen vid Jabbok äger rum, där Jakob brottas med en gåtfull gestalt som texten ger oss anledning att förstå som Gud själv.
- Jakob kallas en bedragare därför att han längtade efter Guds välsignelse men inte fullt ut litade på Gud för att få den. Redan vid födelsen greppade han sin bror Esaus häl, och namnet Jakob – som kan associeras med både ”häl” och ”bedragare” – blev profetiskt för hans liv. Trots att Gud hade lovat att den yngre skulle få företräde, valde Jakob att ta saken i egna händer genom list och manipulation, både gentemot sin bror Esau och sin far Isak. Problemet var inte Jakobs längtan efter välsignelsen, utan att han försökte uppnå Guds löfte på sitt eget sätt i stället för att vänta på Guds tid och väg. Därför måste Jakob vid Jabbok konfronteras med sitt namn och sin sanna identitet, för att Gud ska kunna förvandla honom från ”Jakob” till ”Israel”.
- Gud vill upprätta Jakob, förlåta och ge honom en ny identitet. Men för att komma dit måste han lära sig att lita på Gud och göra upp med sitt förflutna.
- Bakgrunden till denna dramatiska berättelse är Jakobs långvariga konflikt med sin storebror Esau. Efter att Jakob, genom list och bedrägeri, tillskansat sig både förstfödslorätten och deras far Isaks välsignelse (1 Mos 27), tvingades han fly för sitt liv. Esau bar på ett djupt hat och hade öppet uttalat sin avsikt att döda Jakob (1Mos 27:41). I omkring tjugo år har Jakob levt i exil, långt från sitt hem och sitt ursprung. Nu är tiden inne för återvändande, inte på eget initiativ utan på Guds uppmaning (1Mos 31:3). Men vägen hem går rakt mot det oläkta såret i hans liv: mötet med Esau. När Jakob får höra att Esau är på väg mot honom med 400 man grips han av stark fruktan. För att mildra broderns vrede förbereder Jakob därför rika gåvor i hopp om att blidka honom. Situationen är laddad av osäkerhet och hot, och Jakob fruktar med rätta för sitt liv och sin familjs framtid. Det är i detta skede, innan bröderna möts, som den märkliga och avgörande brottningskampen vid Jabbok äger rum, där Jakob brottas med en gåtfull gestalt som texten ger oss anledning att förstå som Gud själv.
- 24 Och Jakob blev ensam kvar.
- Jakob tar tid och engagemang för att organisera och göra i ordning för sin familj. Men när det är färdigt drog Jakob sig undan för att få vara ensam.
- Jakob var tvungen att få vara ensam med Gud. Hade han fortsatt vara med sin familj skulle det funnits tusen olika saker att ta hand om och organisera. Men nu när han är ensam kan han få tid för Gud.
- På samma sätt är det för oss idag också viktigt att först ordna och fixa allt för vår familj, laga mat, hjälpa med läxor, åka och handla, osv, osv. Men när det är färdigt behöver vi också hitta ensam tid med Gud, så att vi kan lyssna på vad han har att säga. Ibland måste vi lämna distraktioner och socialt umgänge för att möta Gud ansikte mot ansikte.
- Bön handlar om att ta tid för Gud och lämna alla de distraktioner som normalt upptar vår uppmärksamhet.
- Jakob tar tid och engagemang för att organisera och göra i ordning för sin familj. Men när det är färdigt drog Jakob sig undan för att få vara ensam.
- Då brottades en man med honom ända tills gryningen kom. 25 När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden så att höften gick ur led medan han brottades med honom.
- Mitt i natten, ute i naturen, i ensamhet, börjar en man brottas med Jakob. Den här mannen är enligt de flesta judiska och kristna tolkningar en ”teofani”, dvs. en uppenbarelse av Gud själv. En del tolkar det som att det var en ängel som representerade Gud, andra att det var Jesus som brottades med mannen. Hur exakt det var vet vi inte, men det vi vet är att mannen själv säger i vers 28 att Jakob har ”kämpat med Gud”, varpå Jakob i vers 30 konstaterar att han har ”sett Gud ansikte mot ansikte”.
- Bön sker ofta på Guds initiativ. Det är inte Jakob själv som söker upp denna fight, utan Gud själv börjar brottas med honom.
- Som förälder har jag många gånger lekfullt busat och brottats med mina barn. Både jag och barnen tycker det är kul, och barnen känner sig sedda och älskade, men när som helst när jag tycker det går för långt kan jag som är överlägset mycket starkare både styra och avsluta brottningen.
- Bön handlar om att brottas med Gud och våga säga exakt som man känner, men inte på ett upproriskt sätt, utan i en envis önskan om att förstå Guds vilja och inte nöja sig med mindre än att få ta emot något från Gud.
- Bön handlar om att vägra släppa taget om Gud.
- En pappa som lekfullt brottas med sin lille pojke låter så klart den lille pojken få leka och ha roligt, men när man tröttnar och vill sluta brottas kan man hur enkelt som helst komma loss. På samma sätt låter Gud Jakob brottas en stund, men så fort Gud vill att brottningskampen ska ta slut smäller han till Jakob på höftleden.
- Jakob beter sig som en envis liten pojke som trots pappans enorma övertag vägrar sluta brottas. Så kan det bli ibland när kampen har gått lite för långt och börjar gå från skoj till allvar. Som förälder kan man naturligtvis vinna brottningskampen hur enkelt som helst om man använder våld, men det vill man ju inte, så därför kan barnet fortsätta brottas trots att kampen är ojämn. Då gäller det som förälder att lugna ner och avsluta innan det går för långt.
- När Gud anser att brottningskampen nu måste få ett slut smäller han till Jakob på höftleden och säger åt honom att släppa. Gud tillåter kamp, men han sätter också gränser och formar oss genom kampen. Brottningen är både ett möte med Gud och en formande process.
- 26 Och han sade: ”Släpp mig, för gryningen är här.” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.”
- När man brottas med Gud kan man bara vinna genom att förlora. Jakob kan inte “besegra” Gud” i brottningen. Han är människa, Gud är Gud. Det verkliga målet är inte att övervinna Gud, utan att låta sig förvandlas av mötet med Gud. Genom att erkänna sin egen svaghet, stå kvar trots smärta och hålla fast vid Gud, vinner Jakob ändå något mycket större: en ny identitet och Guds välsignelse. Berättelsen om Jakobs brottning med Gud visar oss att bön först och främst förvandlar ”oss”, inte våra ”omständigheter”.
- Bön handlar inte om att besegra Gud, utan om att stå kvar i tro och lita på Guds godhet. Gud har nu bestämt att brottningskampen ska ta slut eftersom gryningen är här.
- Trots att Jakob fått en hård smäll och egentligen inte kan fortsätta brottas, så vägrar han att släppa taget. Trots smärtan ger Jakob inte upp, han tänker inte låta tillfället gå förbi och missa sin chans. Jakob är medveten om att Gud kan besegra och till och med döda honom precis när som helst, men han vet att Gud är en kärleksfull Gud som vill välsigna. Här visar det sig att Jakobs tro har mognat så mycket att han vet att Gud är god och belönar alla som kommer till honom. Eftersom Jakob ännu inte har fått sin välsignelse så vägrar han släppa taget om Gud förrän han får den.
- 27 Då sade han till honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Jakob.” 28 Han sade: ”Du ska inte längre heta Jakob utan Israel, för du har kämpat med Gud och med människor och segrat.”
- Innan Gud ska ge sin välsignelse till Jakob så vill han att Jakob ska bekänna vem han är. Första delen i Jakobs namn är en syftning på Guds namn ”Yahweh”, och den andra delen betyder ”häl”. Jakob fick sitt namn eftersom han höll i sin storebror Esaus häl när han föddes (1Mos 25:26). Så rent ordagrant betyder ”Jakob” helt enkelt ”Guds häl”, men kan också syfta på en person som håller sig nära Gud, ”hack i häl” så att säga. Men namnet Jakob kan också betyda ”bedragaren”, och det är troligtvis i det avseendet som Gud vill att Jakob ska ”erkänna” vem han är; han är Jakob, den som lurade till sig Esaus förstfödslorätt.
- Gud välsignar inte Jakob förrän han är ärlig med vem han är. Bön är inte bara ord, det är också självrannsakande ärlighet.
- På Bibelns tid symboliserade ett namnbyte något mycket mer än bara ett byte av tilltalsnamn, det var ett fundamentalt skifte i en persons identitet och kallelse.
- När Jakob erkänner sitt namn, erkänner vem han innerst inne är, då får han också ett nytt namn: ”Israel” – vilket kan översättas till ”Den som kämpar med Gud” eller ”Den som håller fast vid Gud”. Jakobs gamla namn innebar att han höll fast vid sina gamla synder och var en ”bedragare”. Jakobs nya namn Israel innebär att han blir den som i stället håller fast vid Gud genom innerlig bön.
- Tidigare satt Jakob fast i skuld, bedrägeri och rädsla, men Gud säger att han inte längre ska heta ”Jakob”. I stället ska hans liv från och med nu präglas av en ny identitet, med förlåtelse, innerlig bön och Guds välsignelse.
- Detta visar oss att bön leder till förvandling. Gud förlåter oss våra synder och brister, och gör någonting nytt i oss. Han förvandlar vår innersta identitet och ger oss ett nytt namn.
- För att denna förvandling ska ske kräver inte Gud prestationer eller ett felfritt liv, han kräver hjärtats ärlighet. Bekännelse öppnar vägen till välsignelse och en ny identitet i Gud.
- Jakob fick ett nytt namn när han slutade lita på sin egen styrka och började hålla fast vid Gud. Detta nya namn skulle sen komma att symbolisera Israels relation med sin Gud. När de gick igenom svårigheter och det verkade som att Gud ”bråkade” med dem, så var det till syvende och sist någonting bra för Israels skull, och om Gud fick vinna den kampen samtidigt som Israel höll fast vid Gud så skulle Israel bli välsignade genom detta.
- Innan Gud ska ge sin välsignelse till Jakob så vill han att Jakob ska bekänna vem han är. Första delen i Jakobs namn är en syftning på Guds namn ”Yahweh”, och den andra delen betyder ”häl”. Jakob fick sitt namn eftersom han höll i sin storebror Esaus häl när han föddes (1Mos 25:26). Så rent ordagrant betyder ”Jakob” helt enkelt ”Guds häl”, men kan också syfta på en person som håller sig nära Gud, ”hack i häl” så att säga. Men namnet Jakob kan också betyda ”bedragaren”, och det är troligtvis i det avseendet som Gud vill att Jakob ska ”erkänna” vem han är; han är Jakob, den som lurade till sig Esaus förstfödslorätt.
- 29 Och Jakob frågade: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Och han välsignade honom där.
- På Bibelns tid var ett namn mer än bara ett tilltalsnamn, det sa också något om namnbärarens karaktär, auktoritet och väsen. Genom att fråga ”Låt mig få veta ditt namn” frågar Jakob egentligen ”Låt mig få lära känna dig”.
- Gud svarar inte direkt på frågan, men välsignar Jakob, vilket indirekt skulle kunna ses som ett svar på frågan. Jakob får lära känna ”Gud Välsignaren”.
- Den kristna tron handlar inte om att lära känna alla detaljer om Gud och exakt vad han heter så att man kan använda hans namn som en trollformel i bön. Tron handlar om att lära känna Gud, någonting som ofta sker genom en brottningskamp i ensamhet, som sker genom att man tvingas ner på knä och bekänna vem man innerst inne är, som sker genom att man får lära känna en Gud som både förlåter det gamla och välsignar det nya.
- På Bibelns tid var ett namn mer än bara ett tilltalsnamn, det sa också något om namnbärarens karaktär, auktoritet och väsen. Genom att fråga ”Låt mig få veta ditt namn” frågar Jakob egentligen ”Låt mig få lära känna dig”.
- 30 Jakob kallade platsen Peniel, för han tänkte: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats.”
- Penuel betyder ungefär: ”Guds ansikte”. Jakob kallar platsen så som en minnesmarkering. Mötet med Gud blev en så stark upplevelse för honom att han för alltid vill minnas. Att namnge platsen på det här sättet gör också att händelsen lever vidare i kommande generationer.
- Om du också har varit med om ett starkt möte med Gud som har förvandlat ditt liv, bevara det i ditt minne och dela med dig genom ett vittnesbörd. Skriv om det i sociala medier eller berätta för församlingen på en gudstjänst. När vi andra får höra om vad Gud har gjort i ditt liv växer också vår tro.
- 31 När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på höften. 32 Därför äter Israels barn än i dag inte höftsenan som ligger på höftleden, eftersom han slog Jakob på höftleden, på höftsenan.
- Bönens kamp har ofta konsekvenser. Efter den här brottningskampen haltade Jakob på höften för resten av livet. Mötet med Gud kan kosta något, det är inte alltid bekvämt. Jakob fick sen bära den erfarenheten med sig. Varje gång han gick så haltade han, varje steg påminde honom om mötet med Gud och välsignelsen han hade fått.
- Varje gång Jakob kände smärtan i höften kunde Jakob minnas att han brottades med Gud och höll fast vid honom trots smärtan, att han fick förlåtelse för sitt gamla liv som bedragare och fick en välsignad ny kallelse. Penuel blev ett geografiskt minnesmärke, men höften blev ett levande minnesmärke som han alltid bar med sig.
- På samma sätt kan vi idag skapa minnen som vi bär med oss som påminner oss om vad Gud har gjort i våra liv. Kanske ett korshalsband? Kanske en dagbok? Kanske en speciell Bibel? Kanske en särskild böneplats som vi återkommer till?
- Jakobs nattliga brottningskamp vid Jabbok visar hur Gud möter oss mitt i våra rädslor, våra brister och vår osäkerhet. Jakob, bedragaren som länge förlitat sig på list, konfronteras med sin sanna identitet och tvingas erkänna sitt namn innan han kan få välsignelse och en ny identitet som Israel. Brottningen är både smärtsam och transformerande: Jakob vägrar släppa taget trots smärtan och får uppleva Guds nåd, kraft och förvandling. När morgonen kommer, haltande men välsignad, möter han sin bror Esau och upplever försoning. Berättelsen lär oss att bön och kamp med Gud inte handlar om att besegra honom, utan om att hålla fast, erkänna våra svagheter, förtrösta på hans godhet och låta honom forma oss – och att denna inre förvandling kan speglas i fred och försoning med andra.